måndag 5 december 2022

Julmusik



I love it! Känns härligt att själv få bestämma när, var och hur, de år jag arbetade i butik så var detta omöjligt då julslingorna spelades om och om igen ...

Då kunde jag fråga mig själv exakt hur less jag borde att vara till jul (om undertecknad ständigt utsattes för bjällerklang)? Det gick inte styra och än mindre välja att stänga av eller byta kanal? Att inte lyssna/höra var aldrig ett alternativ.

Men NU i år är det annorlunda. Runt ikring oss ljuder ljuvliga, stämningsfulla och magiska toner från radion/telefon/stereo ... när vi vill.  




Hemma är jag sparsam med alla intryck och varvar därför musiken för att slippa överdosering. Portionerar ut: advent, fix och pyssel så det räcker hela december. De juligaste låtarna får vänta till sista veckan före jul.




I min värld är det tid för adventljus, belysning, kalendrar, julklappsinköp, pepparkakor, glögg och saffransbröd. Lussekatter serveras runt Lucia och tomtarna anländer närmare jul. Var sak har sin tid, svensk tradition hos oss. Lagom mängder jul, överdos undviks i det längsta.





Vet de som redan i november fixat klart allt. Granen är klädd och alla julklappar är inköpta. Det passar inte mig. Hos oss njuts det hela december men utan stress. En sak i taget för lagom är bäst!





söndag 4 december 2022

Troskris

                                     


Om du är kvinna så kanske du känner igen dig? Om du är man så kan det vara bra för dig att veta.

Vad?

Har under helgen stått ut med trosor som irriterar, som gör som de vill och inte sitter på min kropp som jag föredrar. Fina, snygga underkläder som jag fått av mannen i present. Oftast fungerar de problemfritt men efter ett par dagar med osexiga bomullshipsters så sket sig hela idén.




Ville vara adventsfin. Valde ett par blåklintsblå brasilian i spets. So far so good.


Om du som jag är en jordad kvinna vilken egentligen inte bryr dig om annat än att det ska vara skönt och praktiskt så uppstår emellanåt "problem". Design och funktion går inte alltid hand i hand.

Passformen är annorlunda. Jag är inte van att trosor skär in (läs: tycker inte om) annat än när de hamnar på sniskan och då drar jag de rätt i smyg. När det gäller brasilian så är det själva passformen, trosan ska sitta så. Oops!




Jag hittar liksom inte rätt.

Måste tänka tvärtom, tillåta spets mellan skinkorna, vilket inte är lätt då det krävs omprogrammering innan jag vänt skutan och ändrat vad jag tillåter är okey.

Har fortfarande inte landat i mina "finare" trosor. Igårkväll hamnar de i tvättkorgen. Samtidigt ger de morgondagens trosa försprång, att hitta rätt och bli accepterade.




Hej svejs!



lördag 3 december 2022

En sockerbagare ...



Härom dagen knöt jag på mig farmors gamla förkläde i rött med broderat julmotiv i vitt, tomte med släde dragen av ren. Det finns två söta små fickor som också har broderade inslag: hjärtan och stjärnor. För mig är detta förkläde barndom och sprider enormt mycket julkänsla!

Dagen till ära hade jag själv kommit på att jag ville baka. Jag åkte till ICA och handlade sötmandel, vit choklad, saffran och ägg. "Vad ska du göra för gott?", frågade kassörskan. Det tog en stund innan jag fattade att det var mig hon tilltalade. Den unga tjejen hade jag inte sett förut och var därför mest inställd på att enbart säga hej. "Saffransbiscotti", svarade jag. "Tror att vi säljer sådana i butiken", svarade tjejen. "Ja det gör ni. Jag tänkte baka egna", svarade jag och log. Egentligen hade det varit mer lönsamt att köpa på plats även om skorporna kostade över 80 kr/påsen.



Hemma började jag hacka mandel och choklad. Mannen kikade in i köket och höjde på ögonbrynen samtidigt som han nickade gillande. Den stackarn är van att själv köpa hem fikabröd eftersom jag så sällan bakar och han typ aldrig gör det.

I köket spelades det julmusik, gamla klassiker och jag tänkte:




Mindes när kidsen var små och sen ännu längre tillbaka när jag själv växte upp, det har funnits tider då jag bakat mycket ... Så kom nästa tanke:




Styrkt av mitt goda självförtroende huserade jag i köket och sjöng med i julsångerna. Konstigt att jag aldrig bakar? Syrran säger att baka ger energi och glädje åt själen!? Tveksamt, fast just denna dag kunde jag nästan hålla med henne.

Passade på att baka en sats saffransbröd med lussekatter, bullar, "träd" och längder (när jag ändå var igång och smart då lusten att baka sällan infinner sig).

Så in i ugnen. Glömde sätta igång timern vilket nästan resulterade i en nästan övergräddad saffranslängd. Suck. Hamnade pladask tillbaka i mitt normaltillstånd vad gäller husmoderliga aktiviteter, inget för mig ...

Egentligen hade jag INTE misslyckats (då plåt efter plåt levererade gyllene bakverk) men för mig var denna sista plåt långt ifrån perfekt, saffranslängdens utseende matchade inte den inre bild jag målat upp, mitt goda självförtroende hade fått sig en törn. 

Ja ja så är livet, det går att köpa bröd också ... fast mannen säger att det är onödigt eftersom frysen är full med fikabröd.



Puss & kram

 

fredag 2 december 2022

Fredagens bästa


Alltså, att arbeta med människor är helt underbart! Visst finns det alla sorter men de allra flesta är härliga. Idag kommer blogginlägget att handla om mötet med en student (som fick både mig och en kollega att nästan skratta rakt ut mitt under en tenta Obs! Förbjudet)



Jag arbetade i den största tentamensalen på campus och vi var mitt inne i en datortenta för veterinärstudenter. Förflyttade mig från främre delen av rummet till det bakre för att viskande rådfråga en kollega. På vägen passerade jag en student (eller egentligen många) som satt framåtlutad och uppenbert gjorde något annat. Konstaterade att hen pysslade men  sin klocka och tänkte att metallarmbandets lås verkade krångla.

Framme hos min kollega (som såg samma student bakifrån) undrade kollegan om hen somnat? Från platsen vi befann oss såg det ut som studenten låg över sin bänk. Eftersom jag nyligen passerat så visste jag svaret, hen fixade med sitt armbandsur. 



Långt senare räckte studenten upp handen för att få tillåtelse att lämna in tentan digitalt. Under stunden jag befann mig vid bänken så frågade jag om klockan krånglat?

"Nä, jag rengjorde den", svarade studenten.

"Jaha, min kollega trodde att du somnat", svarade jag med glimten i ögat.

"Inte idag men det har hänt att jag tagit en tupplur mitt i en tenta ... vi brukar ha gott om tid", svarade hen med en svag accent av norrländska.



Alltså, jag hajade till, hur många tar en power nap mitt i en tenta? Har aldrig hört talas om detta men tänkte i samma minut att kanske min egen pappa kunnat (för han kunde somna över allt och sova kortare stunder typ fem minuter för att ladda om).

Blev så klart "tvungen" att berätta för kollegan vilket innebar att vi nästan bröt ihop av skratt. Alla studenter är mer eller mindre stressade inför samt under en tenta, att kunna unna sig en tupplur är unikt och förutsätter att du verkligen kan slappna av. Wow!!!



torsdag 1 december 2022

Gammal synd - fortfarande skämmig

 


Nu ska jag berätta en hemlis, något som jag fortfarande skäms över men som jag har lärt mig att leva med t o m lärt mig att använda för den goda sakens skull.

När jag arbetade med elever i specialundervisningen älskade de när jag berättade om mina egna erfarenheter, speciellt de som blev fel. Så jag bjussade på mina klavertramp, om och om igen. Här är ett av dessa.

Hemma hos oss var julen alltid magisk. Hela december var en spännande månad och både mamma och pappa förgyllde den på så många sätt de kunde.

Men det fanns en sak vi aldrig fick: en chokladkalender.

Hemma hos oss hängdes mammas egentillverkade paketkalender upp och varje morgon skyndade vi dit för att se vad som fanns att hitta, kunde vara allt från mandariner och pepparkakor till någon liten, liten grej.


Så har vi historien om när chokladkalendern kom in i mitt liv, tror att jag kan ha varit ungefär 7 år. Det var en av mina vänner som fått en sådan och stolt visade upp den för mig. En kalender med chokladbitar bakom varje lucka. Wow! Jag frågade om hon hade lust att bjuda men eftersom det bara serverades en om dagen och hon redan tagit för sig ur dagens lucka så var svaret nej. Jag tittade storögt på härligheten.

Kompisens mamma ropade att middagen var klar och jag blev ensam kvar i rummet. Nyfikenheten tog som vanligt, jag kunde inte låta bli att undersöka kalendern och vips hade jag stoppat en bit i munnen. Hur gick det till? Jag skulle ju bara kolla lite ... Plötsligt slank ytterligare en bit ner.

Nu blev jag rädd, fick ont i magen eftersom jag visste att jag gjort något otillåtet, något förbjudet. Så gått jag kunde stängde jag luckorna så att det inte skulle synas vad jag haft för mig. Med lätt panik inväntade jag min vän. Hur många bitar hade jag egentligen hunnit äta?

Inte vet jag hur hon visste? Kanske luktade jag choklad eller så stod det skyldig över hela mitt ansikte när hon kom inspringande? Kompisen rusade direkt fram till sin kalender och upptäckte katastrofen. Hon ropade på sin mamma och kallade mig tjuv. I dörröppningen uppenbarade sig vännens mamma, hon sa inget, skällde inte på mig men blicken av besvikelse kommer jag aldrig att glömma. Kanske är det därför jag fortfarande tycker att det jag gjorde är skämmigt?

Med huvudet sänkt sa jag förlåt och släpade fötterna efter mig när jag gick hem. Ingen hade bråkat på mig och telefonen förblev tyst. Mamma och pappa fick aldrig veta vad jag gjort. Men oj vad jag skämdes!

Aldrig någonsin har jag tagit ur någon annans kalender efter det och mina pojkar får fortfarande chokladkalendrar (när/om de befinner sig "hemma") trots att de är vuxna.






onsdag 30 november 2022

Sopsäckar med kroppsdelar


Under vår källartrapp (läs förråd) så står det just nu sju sopsäckar med kroppsdelar(!!!), sorterade efter bål, ben och armar. Lite makabert kan tyckas och känslan att bära ben som sticker ut ur en påse är speciell.

Tänker att det skulle kunna vara likdelar som transporteras ... ja du läser själv hur skruvat mina tankar går, de ger uppslag till berättelser. Fantasin skenar. För mig blir detta ett vardagsäventyr, att förflytta sopsäckarna från en bil till ett uteförråd. Kreativiteten knackar på och jag leker. 

Varför?



Hjälper en vän är det korta svaret. Kroppsdelarna tillhör skyltdockor som tillfälligt behöver någonstans att bo är ett annat svar. Vi säger välkomna! 

Jag har alltid drömt om att äga en skyltdocka. Varför? För att den kan skapa magi under rätt förutsättningar och då inte enbart som mannekäng. 

Kort episod från verkligheten: när jag arbetade på Desigual så kom något ljushuvud på att ställa (in inte en utan) tre skyltdockor på vår ena personaltoalett. Kan säga att flera stycken nästan kissade på sig eller hävdade att de varit en hårsmån från att få en hjärtinfarkt när de öppnade dörren ... 


Hej svejs!


tisdag 29 november 2022

Snabbare än beräknat


Så ja, nu är energin tillbaka. Emellanåt behöver jag stanna upp och landa i mig själv för att ladda batterierna, bäst görs det i vilande yinpositioner och/eller nidra. 



Det kompakta mörkret som checkade in efter det att all snö tinat bort samt den rullgardin som inte dragits upp under senare delen av november (noll solljus) har medförde en trötthet som undertecknad sällan påverkas av men som sagt NU är jag mig själv igen.

Passade därför på att ta en löprunda, viken var oerhört välgörande och skön, innan jag kavlade upp ärmarna och satte igång med det arbete som väntade.



Har äntligen träffat min tredje mentorsstudent (den som ville välja mig redan innan hen kontaktat studievägledarna på campus) och mötet kändes fruktbart. Här finns mycket att arbeta med och min inspiration och motivation har tagit varandra i handen, de nickar gillande. En spännande resa inleds.

En annan ytterst tillfredställande "grej" har blivit av, mitt pass är hämtat hos polisen!!! Det tog inte alls över 11 veckor som de sa utan gick faktiskt fortare. Hurra!



Önskar dig en skön onsdag, årets sista novemberdag




måndag 28 november 2022

Inställt


På grund av mörker, snöbrist, inspiration, tid och allmän måndagströtthet 

så blir det inget blogginlägg (idag). 

Vi hörs i morgon 



Ha det ba så länge





söndag 27 november 2022

Heja mig!

                                        

Så har jag kickat igång mig själv och både bakat saffrans biscotti med vit choklad samt saffransmums och vår egen mjuka pepparkaka. Heja mig!!!

Du som inte känner mig så bra har antagligen inte en aning om att baka är en aktivitet som sällan sker hemma hos oss. Lusten och motivationen finns liksom inte där och mannen går därför till bageriet och köper eller slänger ihop något själv om han önskar fikabröd.

Helt ärligt så kan jag, det är inte där skon klämmer. När undertecknad arbetade i skolan,  inom specialundervisningen så stod just "baka med Mia" högt upp på önskelistan hos flera av våra elever. Just då guidade jag främst och lät barnet vispa och blanda men stunderna var alltid mysiga och efterlängtade.

När jag själv var liten och under min uppväxt så bakade jag och syrrorna ofta, matbröd, kakor och bullar. Varken mamma eller pappa sa nej, så länge vi diskade och städade undan efter oss så fick vi hålla på hur mycket vi ville. Mamma kunde dessutom lägga in beställningar trots att även hon bakade. Vad gällde pappa så var han värsta storbagaren om han kände för det, då var hela köket fyllt av bullar och det doftade långt ut på gatan! 

Tror att min lust minskade när jag flyttade hemifrån, inte hade någon att baka åt och sällan längtade efter fikabröd.

När grabbarna var små vaknade lusten till liv och fyller någon år så görs allt från grunden samt denna tid före jul. Vi har aldrig så mycket fikabröd hemma som just under december månad.

Heja mig!


lördag 26 november 2022

Allt ska undersökas, ju förr desto bättre



Jag och katterna har olika åsikter om VAR mossan ska ligga, den jag plockat med mig från skogen och placerat i vår adventsljusstake.  De drar upp och plockar ner på golvet, jag städar och lägger tillbaka ... om och om igen.


I fredags när lådan med girlanger lyftes upp från källarförrådet så lät vi locket vara öppet, vinklade till och med kartongen så att både Stanley och Audrey kunde få nosa. De var inte svårbjudna. Efter att A kollat färdigt drog S girlangen som han önskade och klev därefter ner, la sig till rätta och boade in sig.



Innan Stanley tog sin eftermiddagslur i lådan så hade Audrey bitit av en bit grön plastgirlang. Även om delen är tydlig fejk, så påminner den om gran och för Audrey blev det en ny leksak vilken hon generöst delade med Stanley.

Mannen som städat huset suckade djupt när han såg alla de små plastbarren, vilka var precis överallt. Kvarlevorna beslagtogs och dammsugaren åkte fram för tredje gången denna helg. 



Delar du boende med katter så får du tänka lika som om du har små barn - allt ska undersökas, ju förr desto bättre.





fredag 25 november 2022

Smider planer

Är mitt uppe i förberedelserna inför advent, det har fixats med utebelysning och girlanger. Idag ska det bakas och sättas upp stjärnor.




NU när barnen inte bor hemma längre, hur påverkar det advent och hela den (för mig) mysiga julmånad som ligger framför oss?

Adventskalender ... slutar "man" med det? 
I min värld NEJ!

Någon billig chokladkalender för barn eller SVT/SR julkalender är det inte frågan om. Hemma hos oss skapar vi egna.



Fick denna av mannen för ett par år sedan
efter det har det varit kaffe-, te- och 
ett år hängde små paket på insidan av min garderobsdörr


Har fortfarande tid att inhandla vad som behövs så att min älskling kan få öppna något litet varje dag. Magiskt, spännande och stämningsfullt ska det vara. Varje dag.


Än så länge måste jag smussla, han får inte veta då spricker planen. I och för sig så känner han mig, han vet vem han är gift med så det kommer knappast att ritas kors i taket hemma hos oss.

Däremot kan det vara så att tanken släpar efter på grund av livet.nu? I så fall lyckas jag med överraskningen.





torsdag 24 november 2022

... åh andra sidan, vem gör det?

                                                


Advent närmar sig, nu är det enbart några dagar kvar. Jag är både förberedd och inte, ett normalt tillstånd för de flesta av oss, antar jag.

För första gången på flera år kommer jag att hinna "vara i tiden". Stanna upp. Ta dagarna som de kommer och njuta av våra förberedelser. Ingen stress, utan istället fullkomlig närvaro. Lyxigt!

Under flera år har jag haft känslan av att vara på "fel" plats, stå i en butik elleer annan arbetsplats då jag hellre pysslat och fixat hemma. I år kommer jag att ha en skön balans mellan arbete och julförberedelser, åtminstone ser det ut så i min kalender.




Tycker inte om tidsbrist, att vara i sista minuten, kravfyllda måsten och stress ... men å andra sidan VEM gör det???

Oavsett hur knappt om tid jag har så stänger jag dörren för ovan nämnda tillstånd. Det mesta ordnar sig, typ allt och perfektion är inget normaltillstånd. Hos oss bestämmer vi tillsammans vad vi önskar vad gäller julmat, julklappar och annat. Det som inte behövs struntar vi i. Det viktigaste är myset att få vara tillsammans, inte sju sorters kakor eller så mycket mat att vi hamnar i matkoma.

Så välkommen mysiga advent! Jag har lite pyssel kvar innan du anländer. En sak i taget. Det som behöver ordnas kommer att vara klart.






onsdag 23 november 2022

"Stå på huvudet vid 70 års ålder - det trodde jag aldrig!"

Detta inlägg är från november 2019 men känns lika aktuellt idag och skulle kunnat inträffa igår (om du frågar mig). Att våga utmana sig själv, strunta i ålder och testa - det är mod för mig.





Även denna vecka har jag samma tema på min vinyasa klass, "Med sikte på huvudstående". Detta för att vi ska kunna nöta teknik och låta kroppen lära sig att hitta in i den variant av huvudstående som passar varje enskild yogi.

Normalt sätt brukar jag undvika just detta moment, då huvud och nacke är känsliga för belastning och jag vet att det alltid finns någon som lyssnar mer på egot än sin kropp.

MEN ...





Idag vet jag att det finns så många varianter och steg mot målet att jag känner mig trygg som lärare. I de sammanhang där undertecknad vet vilka som kommer och ungefär hur många de är, finns möjlighet att utforska och testa (under handledning).

För att stå på huvudet så behöver du inte släppa golvet med fötterna. Att få samma känsla är möjligt samtidigt som du är trygg. Du slipper rädslan att "falla över". Du behöver heller inte oroa dig för nackens skörhet / ovilja mot för mycket belastning.

Små delmål. Kroppen får bestämma. Du anpassar dig efter dagsform och förutsättningar. Förhoppningsvis har du dessutom roligt på vägen samt får en känsla av att lyckas, oavsett nivå.




Igår kom en kvinna som inte var med förra veckan. Jag lovade henne att demonstrera och noggrant visa så att hon skulle kunna känna sig lika delaktig. Utan svårighet genomförde hon varianter av alla moment. Jag frågade henne efteråt hur hon upplevt klassen?

"Tja, stå på huvudet när jag är över 70 år? Det trodde jag inte", svarade hon.
"Ingenting är omöjligt", sa jag och imponerades över hennes inställning.

Hur coolt är inte det, att prova på något du aldrig gjort när du själv tänker att du är för gammal! Här och i detta fall snackar vi #tankkraft


Om du blir nyfiken så länkar jag en variant av klassen här i bloggen:




tisdag 22 november 2022

När det som inte får hända - händer


Trött i ögat och i tanken, så kände jag mig igår eftermiddag och svaret på anledningen var för mig rätt uppenbar.

I värsta snöovädret hade jag kört kors och tvärs genom stan för att hålla yogaklasser (detta kvällen före), allt gick bra. Undertecknad hade full koll på väglaget och övrig trafik, det var först senare när bilen skulle svänga in på vår infart som det som inte får hända - hände.

Ena framhjulet gled sidledes och med det bilen vilket innebar att jag kom för nära brevlådan och stolpen till staketet. Ett illavarslande ljud (väldigt svagt men tydligt) nådde mina öron och en känsla av obehag la sig tillrätta i min mage.

Vad hade jag gjort???




Klev ur bilen och synade den. Mörkret gjorde det svårt att se tydligt. Var fanns risporna? Eller bucklor? För något måste ha skett ... ljud kommer inte utan anledning.

Gick till vår fristående brevlåda, den hade fått sig en rejäl kyss, var både intryckt och flyttad ur läge. Åh nej! Magontet eskalerade och det värsta var att jag inte ville väcka mannen då han sov. Visste att jag behövde berätta men att det fick vänta till morgonen, annars skulle hans nattsömn bli minimal ... Suck.



Så jag meddelade vid frukosten och hamnade inom några sekunder på minuslistan. Helt ärligt så är det inte första gången ... 

Men som det är här i livet så får jag städa upp efter mig själv. Skadorna på bilen verkar i skrivande stund väldigt ytliga. Om jag har riktigt tur så kanske de går att polera bort? Eller inte. Värre är det med brevlådan men som mannen sa; bättre den än järnstolpen. Hade jag gnidigt bilen mot den sistnämnda så hade skadorna på bilen varit desto större (medan stolpen klarat sig).