fredag 30 april 2021

Check, check!



Skatorna har suttit på grannens tak och studerat den plats där de en gång hade byggt ett bo  och där det nu inte längre finns något ...

Det behövdes en klättrande Mia med lång grensax högt uppe i trädet för att få bukt med svartbygget. Ett noll till oss, till mig och mannen!



Hur skatorna resonerar har vi ingen aning om. Kanske tänker de: Men åh ... vad har de gjort? Vi får börja om från början! Eller så tar de ett beslut att bygga någon annanstans när inkräktande katter och människor stör deras frid?

Vi lär få svaret inom de närmaste dagarna.



Check på den ena magnolian. Den andra planeras att bli planterad under dagen (då vi fick besök mitt i Valborgsmässoaftonens trädgårdsfix. Känns oerhört tillfredställande att arbeta med kroppen och samtidigt göra fint! 





torsdag 29 april 2021

Fest utan fest ...

Valborg utan någon egentlig plan ...

 För andra året i rad  har pandemin sett till att stoppa den stora folkfest som vår stad normalt bjuder på och vi gör som förväntas: håller oss hemma. 

Om vi vill kan teven slås på och vi kan hänga med i alternativt men traditionellt firande men vi får se hur det blir med det?

Istället kommer jag/vi att gräva och plantera. Två Magnolior har köpts in och ska få rota sig vid ena gaveln, den sida som är "framsida" för de som passerar. Under en kort period hoppas vi att träden blommar i rosa med vår vita fasad som bakgrund.

Nåja, äta sillunch och godare middag kan vi göra oavsett ... och kanske kolla lite på teve?

Eventuellt, kanske och förhoppningsvis river vi svartbygget. Igår var det fyra skator som ockuperade äppelträdet. En av grannkatterna klättrade upp, den hona som inte är rädd för något men fyra mot en är oschysst och hon fick backa. Skatorna är baksluga. De ska få packa om du frågar mig.


Önskar dig en trevlig Valborg!

onsdag 28 april 2021

Dags att vakna!?

Vi har världens omtänksammaste katter! De kommer visserligen tidigt men är både försiktiga och tysta. Liksom smyger fram, nosar och accepterar (!) ifall jag vill fortsätta sova. Audrey och Stanley är annorlunda än alla våra tidigare katter (på fler än ett sätt) och när det gäller att bli väckt så föredrar jag våra vildingar (alla dagar i veckan).

Inlägget här under är ifrån maj 2016, då när välden var annorlunda. Vi bodde i lägenhet inne i city och Tiger samt Ravelli var våra pälsbeklädda familjemedlemmar.


Gryningspatrull in action

Vi kan bli väckta på olika sätt, det är vad dagens blogg ska handla om.


En granne berättade att hon vaknat av musik, mitt i natten. Första tanken var att någon glömt bort teven men hennes man som var förste misstänkte låg oskyldig och snusade bredvid henne. Kunde någon av hennes unga söner vaknat? Startat ett dataspel?

Musiken hördes tydligt så mysteriet tätnade, båda grabbarna sov och all teknik var avstängd. Av en händelse tittar hon ut i den mörka natten och döm om hennes förvåning när hon inser att en hel manskör står utanför! Iklädda frack blickar de uppåt och har hela sin fokusering på våningen ovanför.

Sången är vacker men timmen är sen eller väldigt tidig beroende på vem du frågar.


Denna morgon körde en helt annan gryningspatrull igång hemma hos oss. Överste Hathi tyckte att matklockan var slagen trots att uret visade på 04:15 ...

Det patrullerades fram och tillbaka över sängen under högljutt jamande. Två katter kan vissa gånger upplevas som en hel flock. När jag blivit väckt ett antal gånger klev jag upp. Katterna följde glatt i mina fotspår för att sen inse att de gick på en nit när köksdörren stängdes bakom dem.

Skönt, äntligen lite sammanhängande sömn. Trodde jag ... Plötsligt var den vandrande gryningspatrullen ute igen? Min enda förklaring till katternas frihet är sonen, hans rum ligger vägg i vägg med köket. Troligtvis tyckte han att det var bättre om katterna slapp vara instängda.  Jippi ... but NOT for me!


tisdag 27 april 2021

Kladdig lera upp till knäna

Jag har landat i det där tillståndet där inget växer utom tvivel, ett ställe du snabbt vill ta dig från och stänga dörren så fort det bara går. Helst låsa och kasta bort nyckeln.

Att titta på sig själv är bra, det kan medföra positiv utveckling men att hamna under tvivelhatten är sällan produktivt.

Mannen stöttar på bästa sätt och säger att jag gör alla rätt, att inget är mitt "fel" och att det kommer att vända. Jag vet att orden är sanna MEN ändå står jag kvar med kladdig lera hela vägen upp till knäna ... dumt eftersom det blir svårt att röra sig!

Tycker inte synt om mig själv. Är inget offer för situationen. Min känsla är mer den att jag hoppar utan fallskärm, letar efter ett sammanhang, en plats där jag hör hemma men så ändras förutsättningarna om och om igen. Lite vilsen. Är jag på rätt eller fel plats?

Intuitionen säger RÄTT men så slås jag i huvudet av verkligheten och då tittar tvivlet in. Skapar oreda. Finns ingen annan än jag själv som kan göra något åt detta, det är mitt ansvar att hitta tillbaka till ljuset. Till lusten och glädjen. Kreativiteten.

Kanske smiter tvivlet ut genom dörren helt själv, nu när jag lagt korten på bordet? Brukar aldrig stanna speciellt länge (några timmar, en dag). Så tack och hej! Vi är färdiga med varandra (för denna gång).



måndag 26 april 2021

Slasktratten


Jag och mannen har en uppgörelse, en deal ... eller NEJ det har vi inte, ändå fortgår "avtalet".

Han lämnar alla kantbitar på våra bröd och eftersom jag inte vill eller kan slänga mat som är okey så äter jag upp dessa. Egentligen har jag ingen lust men om jag inte gör det så skulle massor av brödbitar hamna i komposten.

I mig finns en gen som vägrar slänga schysst mat, för mig är det mer eller mindre en dödssynd. Så jag blir slasktratten, den som tar resterna.


Tro nu inte att jag lider eller att jag går omkring och suckar (det sista händer dock emellanåt när jag har en sämre dag) nä, jag gillar läget och äter kantbitarna som samlas i en av fryslådorna. Oftast funderar jag inte ens på vår deal. Det finns annat som mannen backar på, vilket innebär att vi kompletterar varandra. Ett förhållande handlar om att ge och ta, att kompromissa, så kantbitar är inget större skav.

Hur kompromissar du?

söndag 25 april 2021

Svartbygge ...

I ett av våra äppelträd huserar ett par skator. De har beslutat sig för att bygga bo. Ett svartbygge ... för de har varken ansökt eller fått något bygglov godkänt. Helt ärligt vill jag INTE ha ett skatbo på tomten. Grannarna har (kanske är det de som flyttar till oss?) och dessa skator är inte snälla! De styr och ställer med andra fåglar. De retar katter och är allmänt otrevliga.

Vår damm är en oas och till vilken det är helt okey att komma oinbjuden, har blivit något som skatorna tror att de "äger". De jagar bort andra fåglar, exempelvis den försiktiga kråkan som jag skrev ett inlägg om för cirka ett år sedan. (Länk till den här under)

http://miassidor.blogspot.com/2020/05/klart-krakan-ska-fa-bada.html

Till oss får alla snälla komma, de som accepterar andra och kan visa hänsyn. Frågan är om skatorna vill följa dessa regler? Ska bli spännande att se. Om inte så kanske vi blir osams (skatorna och jag) och då får de vakta sitt bo noga!


Vad gjorde jag en helg som bjöd på isvindar och låga temperaturer? Uteaktiviteter lockade inte men att löpa i skogen fungerande och gav en härlig känsla men sen räckte det med kall vind.

Istället tvättade jag alla fönster invändigt (!) vilket innebar att mannen nästan svimmade. Han städade och det tvättades.

Planterade lite frön, ställde ut den nymålade trägruppen (som fått torka inne i poolhuset) och unnande mig därefter en lång och välgörande egen yinklass.



lördag 24 april 2021

En stjärtfena på näsan

Ovanför min säng hänger en liten mus med ansiktet neråt. I svansen är ett snöre fäst och den andra änden har knutits fast i en takkrok. Där tycker mannen att musen hänger fint. 

Inte nog med att jag sover med diverse kattleksaker, de bevakar mig även uppifrån ...

Om katterna ställer sig på bakbenen så kan du lattja med musen, boxa på den eller sätta klon i sidan och dra den till sig, slita sönder snöret ... det har Stanley gjort (och mannen har lagat och hängt upp på nytt).

Bara så ni vet, det är i min sänghalva det händer, myset, buset och leken.

Min hjärna sätter genast igång att associera men nu är det ingen död mus utan en nyfångad röding. Jag och brorsan har varit ute på sent kvällsfiske med pappa och när vi kommer tillbaka till släktstugan så sover våra yngre systrar.

Innan vi tagit av oss jackorna så smyger vi in i det rum där syrrorna sover. Brorsan tar tag i stjärtfenan och håller den dinglande en centimeter ovanför ena syrrans näsa sen väcker vi henne genom att upprepande säga hennes namn. 

Hon öppnar ögonen och skriker! Synen av rödingen var det sista hon väntat sig och en fisk en centimeter från näsan är inte vad hon uppskattar just då. Brorsan gapskrattar, han fick exakt den effekt som han önskade. 

Om jag inte minns fel så förslog brorsan att syrran skulle pussa på rödingen ... den kunde ju kanske bli en prins!?




fredag 23 april 2021

På önskelistan: ett spett

Magnolia eller kanske japansk körsbär? Helt ärligt har jag totalt snöat in på alternativ ett (även om det senare skulle blomma lika vackert ... bara på ett annat sätt).

Vi har rådfrågat, funderat och egentligen tagit ett beslut men så öppnade mannen upp ett nytt spår, japanska körsbär. Tillbaka på ruta ett? Kanske? Eller?


Det som egentligen är vårt stopp är de stora stenblock (större stenar) som ligger som dekoration över den plats där vi tänkt gräva. Utan spett = svårt. Jag orkar inte lyfta och knappt mannen heller. 

Innan inköp och plantering kan ske behöver vi lösa hindret med stenarna, på ena eller andra sättet hittar vi en lösning och då hoppas jag att det finns Magnolia kvar i handelsträdgården.  


  

torsdag 22 april 2021

Inte en, inte två utan många, många ...


Sådan mor - sådan son eller kanske "lika barn leka bäst"? Bjuder dagen till ära på ett äldre blogginlägg från april 2017. 

Slutresultat: våfflat änglahår


Att ha Lejonkungen hemma är emellanåt som att ha en lekkamrat.

Mannen uttrycker det annorlunda: "Vi fick ingen dotter, vilken tur för dig att X klarar av att vara både och"

För Lejonkungen är "open minded" och inte så fördomsfull. Experimentera, testa och prova ... det kanske går ... eller så skiter det sig ... men då vet vi i alla fall.

Vi är lika just i detta avseende, skjuter från höften, tänker inte alltid efter innan och går igång på lustfylld motivation.


Just igår efter jobbet fick Lejonkungen för sig att jag skulle fläta honom, rastaflätor. Det innebär mycket jobb och massor av små snoddar. Tid fanns och vad gör jag inte för att få hänga med mina kids?!

Efter en och enhalv timme var jag klar, precis innan mannen kom hem. Ett okey resultat men utan fotobevis.

Ett par timmar fick flätorna sitta i sen var det dags för mig att dra ut alla snoddar och lämna efter mig ett våfflat änglahår.


Hej svejs

onsdag 21 april 2021

Det är i skogen "det" händer

Alltid lika spännande att studera vad som inträffar när vi rör oss i naturen, det kan vara i fjällen med de stora vidderna, vid havet eller i den lilla skog som nästan knackar på vår dörr.

Något händer med oss människor, vi stressar ner, öppnar upp, hamnar i nuet och blir trevligare. I skogen hälsar folk på varandra, precis som de gör om de möts i ett skidspår (långt ute i ingenstans) en vårvinterdag i april. Inne i en stad hade du inte hälsat, kanske inte ens lyft på huvudet och mött den andres blick.

Härom dagen mötte jag ett par, vi hälsade glatt på varandra. En stund senare mötte jag samma människor och nu stannade vi till och växlade några ord. Som om inte det var nog så träffades vi en tredje gång och nu möttes vi på riktigt, pratade.

De utforskade skogen och provade nya stigar, såg klättring över nedfallna träd som en rolig utmaning.  Var ute på ett vardagsäventyr precis som jag. Paret fick stigtips av mig och efter en stund skiljdes våra vägar. Alla var hungriga och styrde hemåt för lunch. 



tisdag 20 april 2021

FixarMia in action

I aprilvädrets sommarvärme beslöt jag att måla om en av våra utegrupper. Trämöbler som egentligen varit på väg till återvinningen under ett par år men som hängt kvar.

Jag har ett motstånd mot att slänga, har alltid haft, så länge prylar är funktionsdugliga och mer eller mindre hela så kan de fixas till.

Mannen hittade en oöppnad burk med färg för utemöbler i vårt källarförråd. Tack sa jag och beslöt att ge den lilla gruppen nytt liv. Håller den en säsong till (eller två) så är det bonus. Kostar oss ingenting annat än arbete och utomhus i sommarsol så går det ingen nöd på mig.

(I tidernas begynnelse)

Sagt och gjort, målade stolar och bord dalablått och när vi senare skulle fika så hade jag färg lite överallt, fulla händerna, armbågar, lår, i pannan och på fotryggen.

"Du passade på att måla dig själv på samma gång, eller?", undrade mannen. Och vad skulle jag svara? Fram med lacknafta för de större fläckarna och sen massvis med tvål och vatten.

Fint blev det ... och jag ren.



måndag 19 april 2021

... hur ser jag ut egentligen?

Vissa morgnar är det i halvsovande tillstånd som jag tar min promenad eller löptur, så var det igår. Eftersom undertecknad inte kan dricka kaffe för att kicka igång kroppen så satsar jag på syre, frisk luft, fågelkvitter och skog, vilket brukar hjälpa.

Igår var jag extra seg. Hade dragit ihop mitt långa hår i en låg hästsvans och satt på mig de kläder som fanns till hands. I skogen bryr jag mig inte ... 


Möter jag någon i denna tidiga timma så är det aldrig någon jag känner ofta hundägare som är helt fokuserade på sina djur.

Så från ingen stans mötte jag en "gammal" vän, en sådan som du vill prata med och inte bara passera. Jag hann tänka: men hur ser jag ut egentligen? Därefter släppte jag utseendefixeringen och stannade. Jag fick sällskap en bit då vännen helt svängde om för att hinna prata mer. En liten vit tik drog  försiktigt i kopplet och vi promenerade tillsammans. Visade sig att ett skogsparti brer ut sig mellan våra bostäder. Ibland är världen liten!



söndag 18 april 2021

Heja våren!


Fulladdad med energi möter jag denna måndag. En ny vecka som i stort är lik de flesta andra men som fortsätter att bjuda på ordentlig vårkänsla.



Den värme som solen spridit under helgen har fått vår trädgård att explodera. Från en dag till en annan så har mycket blivit betydligt grönare. Med uppkavlade ärmar tog jag mig an vår damm. Inte vattnet, det är mannens område utan allt runt ikring, stenar, drived, murgröna, rosor, akleja, jättedaggkåpa med mera. Bort med gammalt visset och därefter tuff gallring av murgrönan. En ansiktslyftning!


(Äldre bild, när våren hunnit något längre)


Nu startar den period då jag skulle kunna arbeta heltid på vår tomt om det var möjligt men eftersom annat jobb också ska utföras så finns inte den möjligheten. Istället grejar jag och mannen när vi hinner och har tid, vilket hittills fungerat.





lördag 17 april 2021

Balsam för själen

Vår trädgård vaknar till liv och att arbeta i den är som balsam för själen. Rensa bort gammalt torrt och klippa rent. Se hur det gröna kryper fram, knoppar både på träd, buskar och i rabatterna. Rabarbern visar vägen, den tillhör det gäng växter som vaknar tidigt och som blir grön fort.

Sen att få pausa med en stor kopp med ryggen mot väggen: livskvalitet!

Fågelkvitter och surr av insekter. Vinden som smeker kinden och solen som värmer. Mannen byter däck och jag pysslar om allt som sovit under vintern och som vaknar till liv. 


Poolen får vänta, den kommer längre ner på min/vår "todolista". Den dag vi öppnar upp för bad så ökar både arbete samt översyn av vattenkvalitet. Jag kan lugnt konstatera att det i dagsläget inte är någon idé att jäkta, var dag har sin tid.

Nu är tid för återfödelse, gallring och rensning. Att få lapa sol och bara vara. April är oförutsägbart, varmt en dag och kallt en annan ...

Önskar dig en avstressad och rogivande söndag!



fredag 16 april 2021

"Tänk att katten har ADHD!"


Ett annat liv ... ett annat hem och en annan katt. 2016 skrev jag detta blogginlägg. Vad vi inte visste då var att Tiger tappade hörseln. Han jamade högre och högre eftersom han själv inte hörde vilket inte alltid var så kul.

Min själsfrände 💕min baby (han var dock alltid STOR) som blev 15 år. Den av våra katter som lever vidare i barnboken En katts dagbok och som var min tvillingsjäl.

"Tänk att Tiger har ADHD ..."

Nya tider, nya mål och nya upplevelser, detta gäller även vår stora hankatt Tiger. Han har under en månad om inte mer, varit frustrerad och missnöjd över att bo i lägenhet. Hans frihet är berövad sedan länge och hans längtan efter äventyr stor.


Hemma visar det sig i att han jamar extremt mycket. Vi har en snackande hankatt och ju äldre han blir desto mer kommunicerar han verbalt. Otydlighet är inte Tigers grej, det är svårt att missta sig på vad han vill:

  • Husse min älsklingsboll är försvunnen, hitta den åt mig!
  • Öppna balkongdörren!
  • Jag ska INTE smita upp på taket ...
  • Öppna till trapphuset då om jag inte får gå ut på balkongen.
  • Snälla ... jag ska bara sitta i fönstret.
  • MAT! Du skulle serverat frukost för länge sen.
  • Lek med mig husse.
  • Klia mig på magen matte.
  • Någon har stängt badrumsdörren, säkert lillhusse. Jag måste på lådan nu!

Männen i mitt vardagsliv (de som finns hemma) , mannen och yngre sonen, blir emellanåt irriterade på allt jamande. Jag säger då: "Tänk att Tiger har ADHD" 

Det hjälper inte att bli arg eller stänga en dörr, killen behöver uppmärksamhet. Det händer att jag säger att vi ska gå ut, med koppel och härom kvällen var det dags. Tiger var sur och frustrerad, ställde sig framför de dörrar som går ut. Jag hämtar kopplet och ser direkt hur han gör sig redo att smita. "Nej du, nu ska vi ut", säger jag och klämmer fast honom mellan låren. Koppel på och in under min kofta. Så lämnar vi hemmet och går nedför de 66 trappstegen och ut genom entréporten. 


Tiger är med, avslappnad vrider han huvudet och kollar. Jag går över gatan till gräset och alla små sippor. "Vill du lukta på blommorna?", undrar jag och sätter mig på huk. Tiger hoppar ur koftan, det är första gången han gör det av sig själv. Så ser jag grannen med dvärgtaxen och ropar. De ska ut på promenad men vänder och kommer fram. Tiger sätter sig ned på asfalten och låter Roxan närma sig. Den lilla taxen är både nyfiken och lite rädd. Det är helt tyst och djuren nosar på varandra. Så undrar grannen om vi ska med på promenad? Tiger rör sig inte ur fläcken. "Kanske en annan dag?", säger jag och tänker att min katt har ett helt annat lugn över sig denna kväll. 


Vi möter granne nummer två, hon ska hem och nu tycker Tiger att det är dags att gå in genom porten så han hänger på, bara det att det är fel trapphus. Så vi går vidare ut på innergården och Tiger sätter sig ned för att lyssna in fåglarna. När han sen inte väljer att gå till vår port lyfter jag upp honom och knackar på fönstret hos ytterligare en granne på bottenplan. De sitter i köket och äter middag. Paret öppnar fönstret och hälsar på Tiger som tänker kliva in. Grannarna säger att han är välkommen men jag som vill träna säger att vi behöver gå hem.

När jag öppnar vår port och Tiger går över tröskeln så släpper jag kopplet. Han springer uppför halva trappan, väntar in mig. Jag tar av kopplet och han springer vidare, emellanåt stannar han och kollar så att jag är med. Jag låser upp vår dörr och så ska Tiger berätta för att som vill eller inte vill höra vad han precis har upplevt.