fredag 31 januari 2020

"Bakfyllan" kom som ett brev på posten


Idag blir det ett superkort blogginlägg. Undertecknad behöver lyssna inåt och vila. Efter veckans kaos med detektivarbete och minus (inte riktigt men nästan) på kontot så kom "bakfyllan" som ett brev på posten ... då när alla "problem" löst sig och jag slappnade av.

Vaknade och var allt annat än utsövd (igår). Förmiddagens PT-timmar flöt men under eftermiddagen  förstod jag att min stora prioritet var att lyssna inåt. Ge mig tid för återhämtande egen praktik. Vila. Äta god mat. Mysa med mannen. Och bara vara.

Så detta blogginlägg blir inte mycket längre än så här. Jag loggar ut, bäddar ner mig i soffan och checkar in på Netflix istället för att kolla klart på Sex education (säsong 2).

Återhämtning och vila är viktigt!!!


Puss & kram

torsdag 30 januari 2020

Ofrivilligt detektivarbete


Lite trött blir jag ... när stor del av arbetsveckan handlat om att leka detektiv och ta reda på varför jag inte fått betalt (?) för diverse arbeten jag utfört?

När saker blir fel så är min första tanke att det är jag som missat en detalj och att jag är det felande länken, den mänskliga faktorn.

Denna vecka har typ all min lön strulat och endast i ett fall så var det delvis mitt "fel". Känslan blir nästan att det inte varit meningen att jag skulle få någon inkomst över huvudtaget ... årets fattigaste månad.


Nu har allt ordnat sig, vilket är skönt men det har tagit alldeles för mycket av min energi samt gett mig "magont". Löner och fakturor som studsar i cyberspace, som "kommer bort"??? Det ska inte få inträffa.

Jag vill att teknik ska fungera, vad ska den annars vara bra för?

Helt ärligt så blir situationen nästan svårare och värre när just teknik strular. Livet vänds uppochner och spårandet snårigare och knöligare än det borde vara. Suck.

Nåja, efter att ha skickat om fakturor och timrapport, pratat med banken samt alla inblandade (som varit både lätta och tillmötesgående) så hoppas jag att alla pusselbitar är på rätt plats. Vore skönt att få vända blad och lämna kaoset bakom mig.


onsdag 29 januari 2020

Nyckeln kan vara din motivation


Tanter att älska, hur underbart är inte det!?

Varje vecka möter jag ungefär samma gäng i en av stadens yogasalar, det är kvinnor i varierande åldrar men med samma motivation. De mår bra av att yoga och vill utvecklas. Gruppen är förhållandevis homogen, vilket betyder att de är på samma nivå.  Två kvinnor är äldre än de andra och hade jag inte vetat så skulle jag aldrig gissat att de fyllt 70 år! (De har själva berättat.)

Jag blir grymt imponerad över kraften kvinnorna besitter och i mina ögon är de grymma förebilder (inte minst för mig).


Hur som, damerna önskar assisteringar, de vill ha tekniktips och ställer spännande frågor. I måndags skapade jag därför en klass utifrån önskemålet att bättre och lättare kunna kliva fram från/ur hunden. För dig som kanske undrar så innebär detta en hel del coreträning, vilket ofta är både jobbigt och tufft. Med block som hjälpmedel vägledde jag damerna. Det svettades, pustades och skrattades.

Igår var det dags att mötas igen. Några hade missat måndagens klass och undrade vad vi gjort.
- Jag hade ont i hela kroppen efteråt, det var riktigt jobbigt, sa en av 70plus tanterna.
- Men så bra!, sa den andra.

Vissa övningar repeterades  och innan vi skiljdes åt skämtade jag om att de skulle få de jobbiga "core övningarna" i läxa, att träna varje dag, till nästa vecka.

Vid ytterdörren meddelade den ena 70plusaren att hon, kanske inte redan samma kväll men sen på allvar skulle träna hunden (varje dag). Be sin man filma och studera för att se hur hennes hund ser ut.
Snacka om att ge allt, att vilja, att sträva mot ett mål och att hålla sin egen fana högt. Grymt säger jag!


tisdag 28 januari 2020

Våga fråga


Fakturor på vift är aldrig kul, inte heller att den lön jag väntar på uteblir så att räkningar som behöver betalas står och stampar i någon form av vänteläge. Usch!

Helt ärligt hade jag ingen aning om att ett par av mina fakturor fladdrade i cyberspace. Hur skulle jag vetat detta?

Inte heller vill jag påminna människor som jag vet betalar i tid ... inte förrän en enkel fråga plötsligt känns adekvat och relevant (när betalningsdatumet passerats med flera dagar).

Först igår insåg jag att något inte stod rätt till och att en undran var nödvändig.


Den obehagliga känslan av att själv ha en större summa att betala samtidigt som det inte fanns teckning för beloppet på mitt företagskonto gav mig magont. Skickade därför ett par mess med frågan om fakturorna kommit fram.

Ett svar var nej.  Konstigt?
Ett annat var att lönen betalas in (till mitt gamla konto). Oops ...
Problem löstes. Nu visste jag orsakerna och betalningarna genomfördes direkt (efter att jag skickat om ett par fakturor).

Äntligen kunde min egen "skuld" betalas och tyngden på mina axlar lättade. Pust!

Tack och lov.



måndag 27 januari 2020

Blåslagen och kantstött men där satt den


Nu är jag där igen, funderar över hur jag ska lyckas hålla huvudet över vattenytan när vågorna är stora och skummet stänker? Hur länge klarar jag av att simma innan jag sjunker?

Såg en film på sociala medier om en liten tjej som tränade sig att jämfota hoppa upp på en box. Tänk dig att flickan är fyra år och boxen på tok för hög för henne. Målet var tydligt och hennes vilja att lyckas enormt stark. Flickan hoppade och missade, hoppade igen och missade. Pallen flög och tjejen ramlade baklänges. Hon slog sig. Inte för en sekund tvekade hon. Fem hopp, tio hopp. Plötsligt var hon nästan uppe. Så ramlade hon igen, hårdare. Hennes pappa kom fram, pratade instruerande med henne och backade sen undan. Under det som upplevdes som flera minuter stod sen den lilla, lilla tjejen och laddade, precis som en elitidrottsman/kvinna. Så hoppade hon och lyckades!


Säg att det var efter tjugonde hoppet. Pappan jublade, pussade och kramade om dottern. Tjejen strålade och skrek ut sin lycka. Wow!

Tror att jag gett upp efter femte gången av misslyckade hopp. Hon fick ta så mycket stryk. Men inte denna lilla varelse, envis som få så visste hon vad hon önskade mest av allt, nå sitt mål. Och till slut så satte hon fötterna uppe på boxen och stod kvar.

Tänk om jag kunde frambringa denna envishet och den kraft som finns i att aldrig ge upp. Att fortsätta kämpa oavsett hinder och motgångar.

Är grymt imponerad över den lilla flickan och hennes stöttande och coachande pappa. Friskt vågat, hälften vunnet som det sägs i det gamla ordspråket.


söndag 26 januari 2020

Konsten att rulla över på rygg och visa strupen


Det här med bokföring är inte direkt det som jag går igång på. Suck.

Efter att ha drivit mitt företag i ett år så har jag lärt mig en hel del men fortfarande känner jag mig som en rookie med stukat självförtroende i vissa lägen. Tack och lov har jag inga problem att rulla över på rygg och visa halsen, att säga att jag inte förstår och behöver hjälp när supporten på mitt bokföringsprogram kontaktas. De är värda sin vikt i guld!

Det finns "roligare" uppgifter att grotta ner sig i (enligt mig).


Men är jag egen så behöver jag i detta skede kunna allt (just nu, när inkomsterna är lägre än vad jag önskar). Så småningom hoppas jag att kunna delegera vissa arbetsuppgifter till de som är mer skärpta än jag, som hittar i den snåriga djungeln av kontonummer, lagar och regler men just nu är det jag och enbart jag som bär allt ansvar.

Suck igen.

Så jag sätter på arbetshandskarna och kavlar upp ärmarna. Vem har sagt att det ska vara lätt? Inte jag ;😜




lördag 25 januari 2020

"Bara vara" dag


Om fredagar är en av mina favoritdagar så är söndagar en annan. Den sista står för vila och att göra så lite som möjligt, istället bara vara. Om jag ska vara trendig så kan vi benämna det: mindful

Vakna senare, äta längre frukost, softa. Hänga med mannen (familjen) och/eller vänner .... ja du märker antagligen vart jag är på väg. Ingen stress utan mer närvaro.


Idag är det söndag, en sån där skön "göra så lite som möjligt dag". Planen är att träna före lunch men sen får vi se vad som händer?

Matlagning, fika, skogspromenad och kanske film, det jag/vi har lust med. Önskar dig en bra dag så du kan ladda batteriet inför nästa vecka.


fredag 24 januari 2020

När, vilka eller hur står skrivet i stjärnorna


Snart är det dags. En längtan växer inuti mig och den blir starkare för varje dag som går.

För ett år sedan så hade jag sagt NEJ (utan att tveka). Tiden var inte mogen och många, många månader skulle behövas för att landa i dagens känsla.

Byta ut och ersätta var inget alternativ, inte för mig.


Först nu är jag redo att släppa in en ny liten fyrbent och mjuk varelse. En ny kattunge att bjuda in till vår familj. Du menar två, säger mannen som hävdar att det är schysstare för katten att få växa upp med en kompis. Vet att han har rätt så jag nickar.

Efter Tigers bortgång kunde jag inte tänka mig att ersätta honom, han var min "baby" (trots både storlek och ålder). Min själsfrände. Ingen Tiger = ingen katt.


Nu har jag bearbetat klart.

Att bjuda in någon ny betyder inte att glömma de som funnits, de som tillhört vår familj i massor av år. Visst vi har katter som kommer och hälsar på, som är bästis med mannen och vill leka men det är inte riktigt samma sak. Tror att dessa besök hjälpt mig gå vidare och att återigen känna lusten.

Mannen är grym med djur och helt ärlig är jag inte så dum jag heller, vi är typ av rätta virket. Den eller de kattungar som en dag bosätter sig hos oss kommer att få ett härligt liv! Men när, vilka eller hur det står skrivet i stjärnorna.






torsdag 23 januari 2020

Som återställare eller förebyggande?


Tre kvällar i veckan har jag yogaklasser i värme, ungefär 30 grader. Väldigt skönt när det är rått, fuktigt eller kallt ute.

Termostaten trycks igång när jag kommer och långsamt värms salen upp. Gradvis blir det kalla golvet varmare. I ärlighetens namn är det skönast när vi avslutar.


Härom kvällen kände jag mig törstig och trots vatten så blev inte kroppen helt nöjd. Påpekade detta för mannen, att det kanske är så att jag saknar något ämne? Har en obalans?

Du har säkert druckit för lite, svarade mannen.
Ja kanske?

Då slog det mig, jag är i salen tre kvällar i veckan. Luften är torr och uttorkande. Antagligen vore det bra att fylla på med Resorb när jag kommer hem? Alternativt ta förebyggande. Ska prova det efter nästa klass.


onsdag 22 januari 2020

Dream on!


Mest på skoj men även för att jag skulle behöva extra inkomsten så har jag sökt ett par jobb på StagePool. I över ett år har jag stått med på deras lista över statister men vid enbart ett tillfälle tidigare så har jag faktiskt sökt något av alla de jobb som annonseras.

Igår slog jag på stort och skickade in två ansökningar!


Det ena arbete är ordentligt betalt och innebär en resa till Sydafrika. Som du förstår så kunde jag inte låta bli att göra ett antal knapptryckningar. Skriva ihop en liten text om mig och mejla över ett par bilder.

Dream on!


Det är gratis att hoppas och att önska sig saker, så varför skulle jag inte?
Den som blir anlitad får en resa till Sydafrika!!! Och en saftig lön som grädde på moset.

Sannolikheten att jag blir vald är minimal men om jag inte sökt så skulle den vara noll. Alltså är det mer sannolikt att jag får chansen än om jag struntat i att skicka in mitt cv.

Nu håller jag tummarna för att det osannolika ska inträffa ;)


tisdag 21 januari 2020

Emellanåt är det nödvändigt att gå utanför den tänkta ramen


Det blir verkligen inte alltid som tänkt och därför värderar jag min förmåga att stoppa ner planeringen i bakfickan och skjuta från höften. Märk väl, du behöver veta vad du vill om detta ska fungera, alltså ha ett tydligt syfte.

I min vinyasa klass denna vecka står höfterna i centrum, det innebär att fokus ligger på att mjuka upp och förhoppningsvis ge en upplevelse av större rörelsemöjlighet.

Härom dagen berättade en kvinna att hon har problem med sina handleder, då hon nyligen plockat upp sin yogapraktik. Att stå i hunden är utmanande.
Morgonen efter fick jag veta att en i gruppen haft ett långt uppehåll på 15 år! Den personen önskade  att jag skulle titta lite extra och kanske assistera ifall det blev läge.

Om du är kvinna så kan det innebära att du har svaga handleder, att de är känsligare och att du behöver stärka upp dessa. Att starta klassen med handledsuppvärmning är alltid smart och för dessa två som jag nämnt så kändes det extra viktigt. Dessutom lider ingen annan av att värma upp.


Kände att det också verkade rimligt att tipsa om alternativa positioner och hjälpmedel som kan användas om "vem som helst" känner sig sliten och kanske inte vill belasta exempelvis handleder. Tycker att det är min uppgift och plikt om jag vill göra ett bra arbete.

Så klasserna strukturerades direkt om i mitt huvud. Jag visade alternativ i ett betydligt bredare spectrum än vad som var tänkt, så att var och en som befann sig i salen skulle ha möjlighet att landa där deras kroppar önskade.

Efter den första klassen kände jag mig smått förvirrad, då klassen gjorts på känn utifrån originalstrukturen. Visste att jag förmedlat och delat med mig av tips och kunskap på ett tydligt och bra sätt men å andra sidan så är det omöjligt att förstå gruppens upplevelse.  Du (det vill säga jag) får hoppas att mottagare blir nöjd.

Bjuder här på en länk som finns på Youtube där jag presenterar alternativa positioner till hunden.  Samt en länk till handledsuppvärmning.

https://youtu.be/DRfiuWLSTsQ

https://youtu.be/knrgSJJBi-o



måndag 20 januari 2020

Så här många skrivprojekt brukar jag aldrig ha igång samtidigt


Hur kommer det sig?

Den sista tiden har mitt arbete inneburit mer skrivarbete än normalt. En novell har återigen skickats iväg till en novelltävling, denna gång ett nytt skönlitterärt manus och inte alls lika långt som det jag skickade in före jul.

Så har jag en barnbokstext (med ett antal år på nacken men inte utgiven) den har jag grävt fram och redigerar för fullt. Kanske och förhoppningsvis skickar jag även denna berättelse vidare?


Som om detta inte är nog så har jag börjat på två(!) nya, om mitt alter ego Birgit och hennes strapatser (dessa är pausade) samtidigt som ytterligare ett äldre manus plockats fram ur garderoben för att placeras på väntelistan över framtida skrivjobb.

Hej och hå. Men det är kul och jag är/blir inspirerad.

Som motvikt till blogginlägg, klassplaneringar, presentationer, faktatexter och målformuleringar så är det avkopplande och roligt att skriva texter för barn. Jag kör så länge motivationen är hög, därefter väntar en kortare eller längre paus.

Ha en skön dag!


söndag 19 januari 2020

Prioritera hopp, studs och spring!?


Den sträckning jag blev orolig över härom dagen uteblev tack vare att jag gjorde som jag gjorde, jippi! Inte ens minsta lilla muskelknut bråkade när jag försiktigt och undersökande genomförde gårdagens morgonpraktik. Märkte var "skavet" dröjde kvar men hade fortfarande samma rörelseomfång och belastningsmöjligheter.

Äntligen kunde mina höfter få stå i fokus och veckans vinyasa landade både på mattan och i planeringsblocket.


Men om jag ska vara riktigt ärlig så var det vid ett tillfälle, när jag pressade insida knän mot överarmar som en stråle av lindrig smärta löpte från triggerpunkten ner längs armen och ut i fingertopparna. I sånna lägen tänker jag "bra!" och håller kvar. Andades djupt och kände in signalen tills den protesterat klart. Borta!

För att dubbelkolla kroppen gick jag iväg och tränade. Allt flöt och det fanns inga tecken på skav. Däremot var benen tunga och sega. Inte så att någon annan märkte, mer en känsla inuti. Tolkar det som att min kropp varit borta lite för länge från gruppträningspass. (Kan även ha varit dagsform ...)

Jag önskar mer studsbolls effekt i benen och för det finns enbart ett botemedel ... träna puls. Ordinationen bör därför vara: mer spring, hopp och studs!


lördag 18 januari 2020

Plötsligt drog det till!?


Tänkte slå två flugor i en smäll, låta kroppen landa förutsättningslöst på yogamattan och göra det den önskade samtidigt som jag förhoppningsvis skulle få uppslag till nästa veckas vinyasaklass.

Det jag visste var att jag ville fokusera på mina höfter, låta dessa stå i centrum och få den uppmärksamhet de behöver. Resten fick bli som det ville.

Allt började bra. Jag lyssnade in och lät kroppen leda mig men så plötsligt efter the wild thing i en hög sidoplanka kände jag hur en muskel (under höger skulderblad) högljutt protesterade . Kanske var kroppen inte tillräckligt uppvärmd när jag sträckte ut i ytterläge?


Någon annan hade kanske slutat praktisera, det gjorde inte jag. Vill inte bli skadad men viljan att förstå VAR och vilken muskel det handlade om blev större än att låta kroppen vila. Jag koncentrerade mig på skulderbladen, bröstryggen och ryggraden. Rörde mig utforskande i 360 grader med eller utan lättare belastning för att se hur musklerna reagerade.

Tror att jag gjorde rätt (denna gång). Kroppen blev varm och mjuk och krampkänslan försvann. Efter praktiken smörjde jag in ryggpartier med en ordentlig klick Tigerbalsam.

Resultat kan bli en stelhet över området eller så lyckades jag mota Olle i grind? Om jag har tur så slipper jag rörelsebegränsningar, det visar sig på mattan.


fredag 17 januari 2020

När vi gör saker ihop, har vi då samma syfte och mål?


Det är spännande med samarbeten. Märker att det finns tillfällen när de som ska göra något ihop tror att de har samma syfte, samma mål men att verkligheten ser helt annorlunda ut.

I förrgår under min långpromenad i skogen så mötte jag en hund. Inte alls ovanligt i området vi bor men denna var inte kopplad (?) och hur jag än tittade så såg jag varken matte eller husse. Konstigt.

Hunden nosade på stigen och verkade helt inne i sitt utforskande, ungefär som ett litet barn som plötsligt ser någonting intressant och bara måste stanna upp.

När jag närmade mig hunden så kunde jag se någon långt, långt fram. En husse i löparkläder. Min gissning var att de sprungit tillsammans och att mannen inte märkt att hans kompis stannat upp för att precis som Ferdinand lukta.


Husse signalerade, hunden observerade och började sakta lunka framåt. Ingen brådska. Makligt tempo. Mannen väntade in och när hunden kommit ikapp så satte husse fart igen, det var bara det att det gjorde inte hunden. Den fick upp ett nytt spår och stannade återigen för att nosa. Lukta. Utforska.

Jag strosade bakom detta par och kunde inte annat än småle. Tänkte på när jag arbetade på fritids och skulle promenera med ettorna till skolan eller de gånger jag och kidsen varit på "promenader".

Hunden och hans husse hade (för mig) olika mål med sin vistelse i skogen. Inte alls samma syfte. Husse hade planerat en löptur. Hunden ville gå på upptäcksfärd.

Fanns ingen irritation hos hussen, han gav till slut upp. Insåg att det var lönlöst och lät hunden bestämma takten. Utan överdrift kan jag säga att mitt promenadtempo var betydligt högre än deras löparfart.




torsdag 16 januari 2020

Billiga ägg


Idag såg jag henne igen, kvinnan i affären som fascinerar mig. Eller i alla fall så tror jag att det är samma person, vågar inte svära. Beteendet är dock detsamma.

I affären säljer de just nu extra billiga ägg. Det gillar både jag och mannen men eftersom vi redan har så vi klarar oss så hoppade jag över det inköpet. Spelar ingen roll att det är extra, extra pris.

Denna kvinna (vilken jag fascineras av) väger äggförpackningarna? Hon går från mejeriavdelningen till frukten med en kartong, ställer den på vågen och kollar. Sen går hon tillbaka och hämtar en ny och väger den. Så håller hon på ...


Helt ärligt vet jag inte om hon till slut hittar den kartong hon vill ha? Antagligen.
Alltså, jag skulle inte orka.

Gissningsvis så vill hon ha så "tunga" ägg som möjligt, alltså fler gram för den lilla summan. Vad spelar det för roll? Vore det inte lättare att öppna och titta på storleken.?Möjligen flytta runt äggen i smyg, när ingen såg ... om det nu är så viktigt?

Som sagt kvinnan fascinerar mig.

Visst, jag öppnar alltid äggkartongerna innan jag väljer men av en helt annan anledning. Vill ha hela ägg med mig hem så därför jag kollar att de ser schyssta ut och inte har några sprickor.




onsdag 15 januari 2020

Gott & Blandat är vad jag tänker bjuda på


Igår hade jag premiär för min första egna yoga kurs. Jippi! Så roligt och härligt att äntligen få stå på egna ben.

Min/vår frisör är det som egentligen ska hyllas, hon har under flera års tid sagt att OM hon någon gång ska testa så är det med mig som lärare. Hon fixade därför ett kompisgäng, sina vänner och övertalade dem att testat yoga, med det lysande och säljande argumentet: det är kul att göra saker ihop. 

Gruppen bestod av kvinnor som alla tränar men där enbart få provat yoga. Två har utövat kundalini, vilket innebär att de bland annat lärt sig och kan olika andningstekniker.


Eftersom jag inte kände någon annan än min vän så träffades vi 30 minuter före klass, för att presentera oss, prata om vad de önskar och gå igenom lite praktisk formalia.

Oj, vad en timme går fort! Tiden flög iväg och plötsligt var tiden ute. Helt ärligt så tänker jag att 75 alternativt 90 minuter är mer lagom när det är nybörjare på mattan. Allt är nytt och behöver få ta tid.

Då mina kursdeltagare är rookies så vet de inte riktigt vad de önskar, för mig gäller det därför att presentera ett smörgåsbord med både yin & yang så de senare kan utvärdera och välja. Så efter gårdagens hatha basic, bjuder jag nästa gång på en avslappnande yinklass.

Gott & Blandat står på menyn!