söndag 5 februari 2023

Igenkänning på den!

                                        


Satt härom dagen och läste och snubblade över ett citat 
som jag bara var tvungen att skriva ned på en gång. 
Det stod att Woody Allen uttalat orden:

"Jag har ingen aning om vad jag gett mig in på
men inkompetens har aldrig stoppat mig från att med entusiasm
kasta mig in i nya projekt"


Det kändes som om orden kunnat komma ur min mun för precis så tänker jag. 
Att skjuta från höften och improvisera är ett sätt att hantera nuet när hinder uppstår. 
Målet är tydligt men inte vägen dit, 
vetskapen att jag kommer fram på något sätt är allt jag behöver.




Detta betyder inte att jag aldrig förbereder mig inför uppgifter för det gör jag. 
Ambitionen är stark och kanske är det just för att försöka avlasta mig själv i själva prestationen 
som jag älskar att skjuta från höften. 
Det blir som det blir och nästan alltid blir resultatet överraskande bra.




Så klart inträffar det att allt går åt skogen, 
att jag får be om ursäkt och göra om från början men det är okey. 
Erfarenhet är ett ord för alla misstag jag begått.

Jag blir fylld av energi och lustbetonad motivation 
när jag möter spännande utmaningar,
that´s me!


lördag 4 februari 2023

Bästa läxan ever!

                                       


En gång, för flera år sedan fick jag och mina kollegor en läxa, kanske den bästa jag någonsin fått?


Uppgift: Dansa i hissen!

Men hallå, jag åker inte hiss ...  tar trapporna, alltid. Det är så skönt att röra på sig, ungefär på samma sätt som om jag åker rulltrappa så står jag sällan helt stilla. Min kropp älskar att vara i flöde och hissen går sällan snabbare.



Men så var det anledningen till läxan, den tilltalade mig.

I Sverige är vi inte alltid så bra på att fira, att salutera livet, det som är bra. Att göra fest i vardagen och njutningsfullt ge oss hän. Skoja. Leka. Tillföra glädje i stunden, sådant som ger oss positiv energi.




Musik är något som de flesta älskar och när en favoritlåt spelas blir det ofta svårt att vara helt stilla eller att låta bli att sjunga med.

Fira livet, gör dig själv gladare ... varför inte?




Så varje gång jag kom till jobbet (där fanns hiss som alternativ i trapphuset) så valde jag hissen. När dörren gått igen dansade jag hejdlöst med eller utan musik. Svängde med armarna och skakade på rumpan. Fem våningar hade jag på mig innan dörrarna gled upp och undertecknad var pånyttfödd.

Bästa läxan ever!!!

Tror att jag ska plocka upp den uppmaningen och emellanåt ta hissen (när tillfälle ges, typ när det är dags att undervisa i aerial yoga) bara för att få njuta av energipåslaget som följer. Testa gärna du med ... och får du sällskap så bjud upp!



Skaka loss!

fredag 3 februari 2023

Kvarglömd och tvärförbannad




Hittade ett inlägg på Facebook, det dök upp i mitt flöde. Du vet ibland så tycker Facebook att vi ska dela gamla minnen ännu en gång. Oftast scrollar jag förbi men denna gång tänkte jag att inlägget kunde bli stoff till min blogg.




"Men alltså ... letade sport-bh innan bikramklassen (hot yoga), ville använda en favorit men kunde inte finna den någonstans inte ens i tvättkorgen. Efter klassen däremot flinade den åt mig, äckligt stinkande, när jag öppnade plastpåsen i träningsväskan för att lägga ned de genomsvettiga träningskläderna. Kvarglömd och tvärförbannad ... skärpning Mia!

Trots mitt ofräscha fynd så hade jag mer tur än en av de andra yogisarna, efter dusch så upptäckte hon att både strumpor och leggings var totalt veck!?? Vem snor andras kläder? Någon måste fått med sig dubbelt. Kul att stå i stringtrosor och linne i februari månad ... NOT!

Jag lyckades hitta lite kvarglömt så att tjejen kunde ta sig hem. Slutet gott, allting gott!?"



Puss & kram







torsdag 2 februari 2023

Kalla fingrar men het rumpa


Livet blir inte alltid som vi tänkt oss, kanske speciellt inte för någon vars partner plötsligt väljer att skjuta sig. Fruktansvärt, omtumlande, oväntat och utan minsta föraning vilket så klart lämnar massor av frågetecken. Varför? Kvar är en familj, släktingar och vänner som inte förstår och som troligtvis aldrig kommer att få de svar de söker.

Igår promenerade jag iväg till begravningen i sol men isande vind. Väl vid kyrkan insåg undertecknad hur nerkyld kroppen var vilket innebar att det var extra skönt att få komma in i värmen.  Tina upp. Skala av lager av ytterkläder. Landa. 

Kyrkorummet prunkade av vackra blomsterarrangemang (på samt runt kistan) och bänkarna fylldes snabbt. Vi var många som ville ta ett sista farväl samt visa vår respekt gentemot den lilla familjen som drabbats hårdast.



Eftersom det var trångt balanserade jag kappa, halsduk, mössa, vantar, handväska (! Ja, du läste rätt) och en stor bukett med rosor (då undertecknad representerade hela vår familj och blommorna var från oss alla) i knät. Fanns liksom ingenstans att ha allt och på golvet ville jag inte lägga kläderna. När kroppen återfått normal temperatur blev jag uppmärksam på rumpan. Min rumpa, det var varmt under den???

Varför? Fattade ingenting ... Mina fingrar var fortfarande kalla men rumpan för het?

Då viskar bänkgrannen: "Tror de har stolsvärme!" och enkronan trillar ner. Just så, det var samma känsla som när det blir för varmt i baken av stolsvärmen i bilen och jag väljer att stänga av, bara det att igår kunde jag inte trycka på någon knapp. Bara att stå ut. Het rumpa ...



Kändes fint att närvara på begravningen. Lämnade kyrkorummet med en vilja att hylla livet när det pågår (inte efteråt) och att minnas det fina, det vackra, för i allt mörker finns en ljusglimt, någonstans ... gäller bara att hitta den.






onsdag 1 februari 2023

Ett vardagsäventyr


Idag bjuder jag på en återblick. Ett blogginlägg ifrån februari 2016 då vi levde ett annat liv i en lägenhet inne i city med andra katter. Att göra som jag gjorde med Tiger finns inte på världskartan, i alla fall inte just nu men vet vet? Kanske Audrey och Stanley låter oss bära dem ... någon dag?



Ett vardagsäventyr 

Tiger skriver dagens blogg, ur en katts perspektiv:



Är det mars snart? Jag är rastlös och vår lägenhet är för liten. Det finns dörrar och fönster ut till en annan värld, inte den jag kallar hemma men något som är större än detta. 

En dörr går ut till trapphuset, där fick vi vara innan min hemska natt på innergården, nu är dörren stängd. Eller den öppnas men vi motas bort, får inte gå ut längre ... Matte och husse litar inte på att vi stannar kvar i trapphuset.

Härom dagen när jag missnöjt jamade undrade matte om jag var sugen på ett litet vardagsäventyr? Klart jag är, alltid! Jag la mig ned på golvet och såg henne sätta på sig ytterkläder, lyckligt ovetandes om vad hon skulle plocka fram ur klädkammaren. Om jag vetat så hade jag dragit, längst in under sängen men godtrogen som jag kan vara låg jag kvar.

Jag såg inte kopplet förrän matte trädde det över mitt huvud och då var det försent. Matte knep ihop låren om min kropp och jag satt fast som i ett skruvstäd sen lyfte hon upp mig och jag placerades innanför hennes jacka. Hela kroppen låg mjukt och tryggt mot mattes och hon höll mig så att jag inte skulle glida ned, det enda som tittade ut var mitt huvud. 


Dörren öppnades och matte gick ut i trapphuset. Jag har aldrig sett välden från den här vinkeln och hur mycket jag än avskyr koppel så kände jag mig trygg under mattes jacka. När vi kom längst ned så öppnade hon "fel" dörr, inte den mot innergården utan den läskiga. Vi steg ut och jag hörde takdropp, bilar och någon hund skälla. Solen värme mitt ansikte och jag lät huvudet guppa upp och ned för att hinna se allt.

Matte gick runt huset, i alla fall sa hon att hon gjorde det sen kom vi till en dörr där hon slog en kod. Nu kände jag igen mig, innergården. Sist jag vistades här var jag vettskrämd men inte nu. Matte satte sig ned på huk och öppnad sin jacka. Jag satt kvar i tryggheten mot hennes kropp. 

Efter en stund vågade jag sätta ned ena tassen och sen nästa. Det var blött på marken och lite snö låg fläckvis kvar. Jag backade och ställde mig på gruset, hörde vatten rinna och droppa ur ett stuprör så jag gick dit för att undersöka. Matte hängde med. Så såg jag alla cyklar och började krypa in bakom men då sa matte att hon inte kunde gå där? Men jag kunde ... fast fick inte ... varför?


Jag nosade och undersökte, idag märkte jag knappt att matte höll i kopplet. När vi kom till vår port öppnade matte dörren och jag kände direkt igen trapphuset. Kopplet släpptes i golvet och jag fick röra mig fritt. Jag sprang uppför trappan, väntade lite och kollade så matte var med och sen sprang jag vidare. Utanför vår dörr väntade jag och när matte kom knäppte hon av mig kopplet. Vi gick in. Faktiskt blev det ett äventyr, precis som matte sa. Ja jag vet att jag var skeptisk men där och då,
på dörrmattan ville jag berätta för hela familjen vad vi gjort så jag jamade högt. 



Matte säger att nästa gång är det morsans tur ... 
om hon vill, annars ställer jag upp!

/Tiger


tisdag 31 januari 2023

Kan emellanåt vara bra att bli påmind om hur det var ...

                                         


Minns en yogaklass i en studio då jag imponerades av "grannen" till höger (om min matta), en man, som vann all min respekt.

När jag går på (annan lärares) klass och yogar så sluter jag ofta ögonen, hamnar i en bubbla och tittar inte på någon annan än möjligtvis läraren som leder. Vid detta tillfälle var det först i senare delen av klassen när vi vred oss åt höger som jag uppmärksammade honom ... mannen.

En nybörjare. Många av de asana vi utförde var tuffa för honom och det var lätt att se att han inte praktiserat så länge. (Mindes samtidigt hur det varit och är för mig när min kropp inte riktigt är redo och fylldes av ömsint respekt.) Den yngre mannen följde flödet och andades sig igenom positionerna, bara att stå stilla i hunden var synbart tufft. Inte ens när vi fick välja på att vila i barnet eller landa i hunden så valde han det "lätta". Mitt hjärta kunde inte låta bli att beundra honom. Vilken kämpe. Wow!


Som vanligt avslutades klassen med shavasana. Hörde tydligt de  tunga andetagen bredvid mig som snart övergick till snarkningar och jag kunde inte låta bli att le. Han hade verkligen gjort sig förtjänt av total avslappning och jag lovade mig själv (där och då) att tillägna denna blogg åt honom.

Ge aldrig upp! Alla är vi nybörjare någon gång. Träning ger färdighet och för oss som hunnit längre så kan det vara bra att bli påmind om hur det var ... i början, då mycket kändes svårt.



Önskar dig en skön onsdag!

måndag 30 januari 2023

DÅ var då och nu är NU



För 71 år sedan inträffade någonting som skulle tillkalla polis, orsaka rabalder, böter och hamna i tidningen. Jag kan lugnt konstatera att det var DÅ och nu är NU.

Andra bestämmelser och kontrollanter ...




Göteborgs Tidningen 23 januari 1952:

Alltför tidiga fastlagsbullar medför böter

Julen är slut, resonerade bagare i Malmö och började följaktligen göra fastlagsbullar, men det skulle de inte ha gjort. När polisen fick se bullarna i fönstret rapporterades tillverkarna, vilka har böter att vänta.

Fastlagsbullar får man icke äta när som helst, utan endast på tider som jordbruksnämnden (!) fastställer, och denna institution skall även prissätta bullarna. 

Frihet åt fastlagsbullarna är ett rimligt krav, säger Skånes konditorier, men jordbruksnämnden vill icke höra på det örat.



Tidningsklippet (vilket jag ordagrant skrivit av) är från tidningen Senioren och intressant på flera olika sätt. Den egna kreativa drivkraften hos bagarna på konditoriet i Malmö bestraffades, något som aldrig skulle kunna hända idag i alla fall inte när det gäller försäljning av semlor.

Parentes: När jag gick i skolan fick vi semlor istället för lunch på fettisdagen ... när jag senare arbetade i skolan fick vi semlor till efterrätt.



Idag kan du om du vill i stort sätt äta semlor året om. Olika varianter och former men dock semlor. När jag var liten så var Ture Sventon den enda och tydligen så gav jordbruksnämnden just det bageriet i Stockholm dispens 😜eller så var det en "svartklubb för temlor"?

Här under bifogar jag det verkliga utklippet:



Önskar dig en skön tisdag med eller utan (för tidig?) semla ...

söndag 29 januari 2023

Jag kan inte italienska men ...


I helgen och under veckan som kommer har jag möjlighet att se nästan hur mycket film som helst, ja eller så många jag orkar samt har lust till. Astronauten har köpt pass till Göteborgs filmfestival och snäll som han är så delar han detta med mig, bara att logga in och välja.

Känns lyxigt att krypa upp i soffan, tända ljus, fixa något gott att dricka och försvinna in i filmens magiska värld. Se filmer som jag antagligen inte skulle se annars.



I lördags (film nummer två) valde jag en italiensk film. När den började så insåg undertecknad att det inte var någon undertext, inte ens på engelska!? Backade ett steg för att lägga till men kunde inte hitta kugghjulet? Helt ärligt orkade jag inte gå till botten med "problemet" och valde därför att se filmen som den var.

Jag kan inte italienska men bildspråket var tydligt. Så klart nyanserna i språket missades men helhetsintrycket fick mig att stanna kvar. En något annorlunda filmupplevelse men faktiskt helt okey. Ikväll kommer jag dock att välja så att alla sinnen är närvarande.

Tack Astronauten!




 

lördag 28 januari 2023

Att vara ute i god tid räcker inte alltid


Det här att ha en son som pluggar och nu gör sin master utomlands, (i London) där det inte är samma regler som i övriga EU (utan Brexit) försvårar vissa ekonomiska delar. Avgiften för detta år ska betalas in och summan är betydligt högre än den var innan Storbritannien valde att ställa sig utanför. 

Mannen betalade in för en vecka sedan. Jag fick typ hålla mig borta och inte säga något då proceduren var krånglig och han inte ville bli störd.

Ett par dagar senare ringde banken och sa att summan studsat tillbaka på grund av ett felaktigt knapptryck. Pengarna skulle därför föras tillbaka, minus 2000 kronor på grund av att valutakursen ändrats.

Surt ...



Mannen suckade och gjorde om allt. Sen i fredags fick han mejl ifrån den brittiska banken som sa att den kod han fått inledningsvis inte längre gällde eftersom det var en engångskod. Han behövde därför göra om allt igen ...

Dubbel suck.

På tisdag ska pengarna finnas på universitets konto och vi håller tummarna. Att vara ute i god tid räcker inte alltid, nu hoppas vi på turen.




fredag 27 januari 2023

En ny tid börjar


Vi har fått nya grannar, inte för att jag vare sig har sett eller hälsat på dem (ännu) sedan de fick tillgång till huset bredvid vårat men ändå ... nya grannar.

Känns konstigt trots att det gått 8-9 månader sedan Mimmi somnade in. Vi har vant oss vid att hon inte längre kommer tillbaka men huset har ändå varit "hennes" och i övergångsperioden hennes söners. Nu flyttar nya människor in, vilket så klart både är spännande och bra men annorlunda.



Det första som dök upp när mörkret la sig under torsdagskvällen var en bil med täckt släp. Det sistnämnda hakades av efter att ha blivit inbackat och sen åkte bilen. Så kom den tillbaka med en hästkärra för att parkera även denna. Antagligen förberedde det unga paret (har sett dem från fönstret när de kollat in tomten) för sin flytt, lämnade allt och försvann med bilen.

Om de har djur (mannen tror på hund, kanske även häst) så kanske de blir glada när de noterar närheten till veterinär (i huset på andra sidan)? Vem vet?

Oskrivna kort för oss alla och för dem. En ny tid börjar




torsdag 26 januari 2023

Två av mig ...



Igår hände något intressant. Jag skulle förbereda och planera nästa veckas vinyasa (flödande yogaklass) och valde att praktisera till en av mina egna videos (som för övrigt ligger uppe på YouTube). 

Kändes lite konstigt och udda att casta filmen från laptop till teve och se sig själv men eftersom jag älskar att blunda så slöt jag ögonen och följde den muntliga guidningen. Inga problem. Allt flöt.

Så dök mannen upp och konstaterade att jag var på två ställen samtidigt, lite imponerad att undertecknad äntligen gjort som han föreslagit vid ett flertal tillfällen.



Det intressanta hände när jag valde att avsluta castingen, något måste ha hakat upp sig för min tevevideo fortsatte att gå trots att jag stängde ner programmet på laptopen? 

Mannen provade att stänga av teven men när vi slog på den en stund senare så var jag kvar på mattan? 

Kollade min iPhone men där var YouTube appen stängd. Kollade min iPad men inte heller den hade öppnat YouTube? Mystiskt!?

Efter många om och men så lyckades jag stänga både ner och av "programmet" och om detta skulle upprepa sig så vet undertecknad hur jag ska bryta castingen. Tror dock att mannen har rätt, något låste sig ...




onsdag 25 januari 2023

Missa inte möjligheten

... att sitta ner en stund i tystnad och tänka.


Bakom mina ögonlock vilar jag och låter allt vara precis som det är. Plockar fram härliga minnen eller visualiserar ihop något drömlikt. Allt är möjligt när fantasi och kreativitet möts.


Sitter med en stor kopp te och chillar. Nyduschad och småtrött men ändå pigg efter morgonens löptur. En bra start på dagen.

Blundar och tänker att jag är tillbaka på Maldiverna och att snorkelutrustningen ligger bredvid min stol. Om en liten stund, snart ska jag ge mig ut i det varma havet igen. Nice!


Eller är jag kanske återigen på Aruba, i den härliga lägenhet som familjen hyrde för några år sedan? Tror att det är tidigt, tidigt och att jag alldeles strax ska smyga mig ur sängvärmen för att inte väcka de som sover och ge mig ut på en löprunda (barfota!) längs den kritvita korallsanden, den som varken klibbar eller fastnar.


Å andra sidan är det kanske gnistrande vit snö som möter min blick om jag öppnar ögonen och tittar ut genom fönstret? Då blir det underställ och lager på lager innan vi spänner på oss skidorna.


Tja, så kan jag fortsätta så länge jag har tid och lust, bara för att det är både härligt och uppiggande att resa bland minnen. När jag öppnar ögonen här hemma i soffan så är det vitt utanför fönstret men inte så mycket att det går att åka skidor. 

Sluter ögonen igen och fortsätter att dagdrömma mig bort, hinner några minuter till innan det är dags att arbeta.



                                                                       Hej svejs! 

tisdag 24 januari 2023

... ett kaos av kladd



Igår var det dags för nytt bak hemma hos oss, eftersom mannen arbetade och jag hade mer tid så beslöt undertecknad att baka "mannens bröd", alltså inte hans eget utan det recept han hittat och ville prova. En stor sats, det skulle bli fyra limpor och innehöll mer mjöl än jag någonsin måttat upp inför ett bak tidigare.

Bra tänkte vi, det räcker länge.



Plockade fram den största degbunke vi äger och blandade ihop alla ingredienser. Knåda ihop en kladdig deg? 

Allt gick bra men storleken på satsen knölade till det. Jag är "modell mindre" och degen kändes enorm, fanns dock inget att göra åt det där och då annat än fortsätta. Rodde iland projektet och pustade ut. 

Under bakduk fick degen jäsa till sig och som du förstår så blev den ännu större. Trots att jag mjölat bordsskivan ordentligt så fastnade kladdet överallt, på mina händer, kvar i bunken och på bordet. Det sa bokstavligen slurp om mjölet som försvann in i degen utan att göra den nämnvärt fastare.

Behövde mer mjöl men påsen var stängd, mannen okontaktbar och jag kladdig. Visste att det inte var någon idé att försöka tvätta händerna då det skulle ta lång tid att få bort allt, valde istället att öppna påsen och lämna efter mig ett kaos av kladd ...

Kändes som degen utmanade mig innan den slutligen gav med sig och lät sig formas till limpor. När de vilade för ytterligare jäsning (och senare gräddning) så var det dags för disk och städ. Nu är kladdet borta och vi fyra limpor rikare.