Vårt Paradis

Vilken lycka det är att upptäcka mikroskopiskt stora vindruvsklasar på de plantor vi grävde ned i fjol! Pyttesmå babiesar som förhoppningsvis kommer att växa och bli härligt solmogna.

I vår trädgård växer allt så det knakar. Vår rabarber är redan gigantisk.

När jag var liten hade vi en enorm rabarber på landet, den var så stor att det gick att gömma sig i den när vi lekte kurragömma!

Jag gissar att det är kombinationen sol, värme och sen regn som ligger bakom vår frodiga tomt. Kaprifolen som nästan kvävdes till döds av vildvinet under förra sommaren täcker redan en hel spaljé och bildar en grön yttervägg på altanen.

Med allt som växer ökar också arbetsuppgifterna. Gräset behöver klippas, grusgångar rensas och rabatter hållas snygga. Vår damm måste tittas till och en poolen behöver skötas om. När du tror att du är klar så är det bara att börja om från början.

Ha en skön lördag!

STOPP, vänta och se

Emellanåt när jag är inställd på någonting (exempelvis träna ett visst pass med en särskild tränare) så inser jag att det inte kommer att ske. En vikarie stiger fram och plötsligt vet jag inte vad jag kommer att erbjudas.

För flera år sedan kunde jag bli grymt besviken. Det har aldrig gått så långt att jag lämnat rummet och gått hem (vilket vissa personer gör) men  besvikelsen bet sig ändå fast (förstörde) och den stackars vikarien fick aldrig en ärlig chans.

Synd, för ny erfarenhet kan visa sig vara bättre än de gamla traditionella.

Minns inte när jag ändrade mig, bara att jag slutade kolla schemat och de gånger min väntade ledare uteblev sa jag till mig själv: "Okey, spännande!"

Att låta bli att släppa in besvikelsen som fräter, de förutfattade meningarna, säga nej till dömandet och istället låta passet klaras av för att därefter utvärdera situationen, känns schysstare.

Jag försöker tänka: "Okey då var det inte meningen, inte just idag" och faktiskt mår jag mycket bättre när jag accepterar livet precis som det är.

Igår hände det igen, mitt huvud ville bli besviket men jag sa "STOPP, vänta och se". Något tveksam ställde jag mig på golvet, skeptisk MEN upptäckte till min glädje att passet var fullt av dansrörelser och puls. Svetten rann och jag njöt. En riktigt rolig träning. Wow!!!

Tack livet

Vissa dagar är verkligen bättre än andra och nu har jag dessutom haft äran att få två ljuvliga dagar efter varandra!

Du vet sånna dagar då livet ler mot dig och oavsett om du promenerar i motvind i stormvindar med en ryggsäck som väger "bly", (vilket jag bokstavligen talat gjorde två gånger igår )så går ditt leende upp till öronen i alla fall. Den här typen av dagar är som presenter!

För mig handlar det ofta om relationer och möten med andra människor, de jag känner eller kanske de jag aldrig mött. Någonting händer, en extra dimension av kärleksfull närvaro. Intresse. Välvilja. Generositet. Du väljer själv vad du vill sätta för namn på "svaret".

Denna veckans yogaklasser har varit magiska! De yogisar som kommit har spridit positiv energi. De har varit glada och enormt tacksamma. Hur skulle jag kunna må annat än BRA?

Känslan när din "elev" får en aha-upplevelse, när den knäcker en svårlöst kod är den bästa gåvan en lärare kan få. Att få vara med och dela den stunden fyller mig med bubblande glädje. Dessa dagar tänker jag att jag är på rätt plats.

Så tack, tack, tack LIVET för denna veckas tisdag och onsdag!

Redan?!?

Jag har ett dilemma. Vårterminen när det gäller yoga (på flera av stadens studios) går mot sitt slut redan denna vecka??? Väldigt tidigt tycker jag. Hela juni räknas som sommar ...

I mitt huvud tänker jag att ett sommarchema kanske börjar i och med skolavslutning eller ännu hellre runt Midsommar men så är nu inte fallet. Helt ärligt känns det som att terminerna (från år till år) både börjar senare och slutar tidigare, med andra ord så krymper tiden.

Som anställd blir jag utan jobb ... inte så kul. Borde för länge sedan tänkt ut en plan men har i ärlighetens namn inte fattat slutdatum, vilka knappt presenterats. Hur som har allt varit ganska oklart. Så nu i elfte timmen behöver jag fundera hur jag ska överleva.

En plan behövs och det typ NU!

Något som är enkelt är att flytta ut yogan till exempelvis en park. Om jag är smart så kollar jag intresse och sätter en tid som inte konkurrerar med större aktörers yogautbud.

Om du som läser detta är intresserad av att yoga med mig så hör av dig. Plats, datum och tid går att lösa, jag är förhållandevis anpassningsbar. Har du dessutom en favoritplats som du tänker skulle passa perfekt så föreslå den gärna.

Finns även möjlighet att önska typ av intensitet det vill säga soft/lugn, flödande, mer basic, teknik, utmanande eller yin ...

Puss & kram!

Hemsidan ...

Dags att återigen titta över min hemsida, den som gjordes i ett tidigt stadie och som sedan legat på nätet som ett stort visitkort.

Frågan är vad jag vill (med min hemsida)? Vad är syftet och om jag önskar att människor ska kontakta mig (vilket jag gör) vilken är då min plan?

Jag har mina fasta veckoklasser där jag hänvisar till de ställen jag undervisar på, tydligt redovisat, är detta tillräckligt och vilka är min egentliga målgrupp? Behöver jag nischa mig?

Det finns så många frågor men tyvärr inte lika många självklara svar, därför behovet att backa bandet. Fundera en sväng till. Bli tydligare?

Att vara nybörjare är aldrig enkelt, nyttigt men inte lätt. Jag fortsätter därför att göra så gott jag kan utifrån mina styrkor (och svagheter).

 

Hesa morgonröster som sjunger ...

En söndag för återhämtning. En söndag att fylla på med kärleksfull energi. En söndag att göra allt och ingenting på.

Mors Dag ...

Jag blev ordentligt ompysslad och behövde inte göra någonting annat än vara mig själv. Den där jobbiga uppförsbacken som jag skrev om härom dagen har planat ut och nu är livet så där skönt igen. Att vara lyckligt lottad med en familj som älskar mig är något jag är enormt tacksam över, det är verkligen ingen självklarhet.

Att få höra hesa morgonröster sjunga, se en flagga vifta och få ett paket inslaget i en stor handduk är en lyx, uppförsbacken upphör direkt (om den fortfarande dröjt sig kvar) och solen tittar fram genom den blygrå molnbarriären som öppnat dammluckorna för hällregn.

Mannen har lagat all mat, diskat och fixat present. Lejonkungen hjälpte till och Astronauten ringde från den stad han just då besökte.

I handduken låg en gammeldags resväska, en liten, röd med svarta beslag och storstäder textade över fram och baksida. Ett loppisfynd. Ett nytt roligt "designföremål" till vårt personliga hem. Väskan var dessutom fylld med kaffekapslar från Nespresso och vinflaskor. Mina älsklingar vet vad jag gillar!

En söndag att kunna ägna åt egen träning, klassplanering inför nästa vecka samt familj. Röstat hade vi redan gjort (EU-val) vilket kändes väldigt bra, nästan för bra för att vara sant.

Hmn ... trodde vi bodde i vårt hus och att hon var gästen

Hemma hos oss får vi ofta besök av grannskapets katter, de verkar tycka att vår tomt och  mannen är ett trevligt ställe att vara på/schysst person att hänga med. Eftersom vi älskar djur och katter i synnerhet så är alla välkomna att titta förbi.

Det finns en donna, vi döpte henne till Bjällran på grund av den lilla pingla som hänger i hennes halsband. Hon är röd/brun/spräcklig/randig och har gjort sig extra hemmastadd. När hon passerar tar hon gärna en sväng genom huset för att kolla så att allt är i sin ordning. Stannar så länge det passar henne och sen trippar därefter iväg.

Hon gillar vår damm, vårt vattenhål, där kan hon gömma sig i den höga stormhatten och spana på fåglar som stannar för att tvätta eller bada sig. Själv dricker hon lite.

Astronauten som emellanåt utfärdar pensionärsvarning över sina föräldrar hävdar att vi behöver skaffa egen katt (nu när Tiger tittar ner på oss från sin himmel). Det är inte okey att kidnappa andras!

Men hallå? Vi försöker verkligen INTE få Bjällran att flytta in ... vi tycker enbart att det är trevligt att hon kommer förbi och säger hej. Målet är att hålla uppe den goda grannsämjan.

Föra helgen  när det var ordentligt hett så stod vår altandörr öppen. Vi kollade på film och plötsligt från ingenstans så kom Bjällran. Hon hoppade upp i mitt knä och la sig till rätta (som om det var hennes hus). Hej hej sa jag och strök henne över ryggen, det skulle jag inte gjort. Bjällran markerade direkt med att nafsa och talade om att jag gick över gränsen!?

Hmn ... trodde vi bodde i vårt hus och att hon var gästen.

Jag lät henne ligga kvar och gosa så länge det passade henne sen trippade hon iväg och jag stängde dörren. Donnan passerade min gräns. Hon är sjävklart välkommen på visit men om hon lägger sig i mitt knä så kanske hon får stå ut med att jag gosar med henne.

Träffade Bjällrans husse i fredags. Katten heter Leia och beter sig likadant hemma. Och härmed lovar jag  både Astronauten och alla andra att vi ALDRIG kommer att kidnappa grannarnas katter, däremot får de titta förbi och säga hej OM de är trevliga.

När porten stängs mitt framför näsan

Har haft ett dygn med extrem uppförsbacke, när livet fällt krokben för mig och känslan är att jag vill skrika rakt ut, vråla.

Känns detta igen?

Kanske vet du (som jag) inte vad DU gjort för fel och kanske är det som för mig att DU faktiskt inte gjort något annat än hamnat i kläm. Typ blivit orättvist behandlad.

Det här att anstränga sig, göra sitt absolut bästa och sen bli avvisad känns som att bli huggen i ryggen. Ingen är värd att bli behandlad så.

Själv föredrar jag raka puckar och om jag skulle göra fel så säg det så jag kan göra om och göra rätt.

Oavsett om det är kommunikationsbrist, omedveten eller medveten "taskighet" så gör det ont. Ett förlåt lindrar (om vederbörande förstår och tycker att hen gått för långt).

Jag kan bara gå tillbaka till mig själv, rannsaka vad jag sagt eller gjort och lära mig av eventuella missar. Välja att acceptera och förlåta. Gå vidare och tänka att vissa personer antagligen finns i mitt liv för att jag ska lära mig något.

Känslor kan ljuga

Gårdagens tankar under bloggskrivandet:

Så kom regnet ... äntligen! Som naturen längtat och även vi. Det känns riktigt skönt att få hänga inomhus, komma ikapp.

Trots att jag haft många timmar tillgodo så känns det inte som om jag fått så mycket gjort. Men det är en känsla, inte sanningen. Uppgifter har betats av, en efter en. Jag gissar att det är min kropp som muttrar, den har främst suttit i soffan med datorn i knät, tycker att den fått för lite stimulans och rörelse.

En annan anledning kan vara att det finns uppgifter jag behöver bolla och få input utifrån, dessa måste vänta till i morgon då jag återigen kan hänga med mina sköna kollegor på Hera Hub. 

En viss frustration uppstår i mig när jag behöver pausa och vänta med att slutföra, jag vill bli klar. Bocka av och gå vidare. Nu får jag i stället träna tålamod och landa i att det är en ny dag i morgon.

Ha nu en härligt skön fredag!

Kolla gärna in min senaste Youtube video som kommer under förmiddagen. Här under har du en länk till min egen yoga kanal:

https://www.youtube.com/channel/UCCm5joioNzbR74QNh6soygQ/featured?view_as=subscriber

Glöm inte att du helt gratis och utan att ha ett eget konto på Youtube kan bli prenumerant. Jag vet en som blir lycklig om du klickar på den knappen ... JAG!

Kram!

Jag tror att jag funnit min kod

I förrgår på hubben hade jag planerat att påbörja eller ännu bättre fullfölja så jag till och med (i bästa fall) kunde slutföra en av de största uppgifterna som ska klaras av innan min vidareutbildning efter Midsommar.

Tror att jag nämnt detta tidigare, jag ska skriva fyra personers tal. Individerna ska väljas noga och var och en av dem ska beskriva mig, utifrån olika önskningar.

• Dharma - önskan att bli den jag är menad att bli/vara
• Artha - önskan som hjälper mig att leva/uppleva Dharma
• Kama - önskan efter njutning av alla de slag
• Moksha - önskan efter frihet och en kontakt med evigheten The Eternal

Denna uppgift där alla talen ska skrivas i flöde, utan att tänka, har legat och gnagt. Nu är den gjord. Heja mig!!! Tid var vad jag behövde och att få vara ostörd.

Nästa uppgift var att hitta gemensamma nämnare och kunna läsa in vad min egentliga mening och önskan är. Inte alls svårt då orden lyfte sig tredimensionellt och blev självlysande. Svaret var inte heller oväntat. Tror alltid att jag vetat men kanske inte alltid förstått.

Så skönt att kunna bocka av denna stora instuderingsuppgift och få känna mig både glad och stolt över mig själv.

Puss & kram!

Den mystiska huvudvärken

Vi har njutit av sommarvärme och poolbad mellan arbetspass. Helt ljuvligt om du som jag älskar pågående årstid och tar dig tid att pausa och vara totalt i nuet.

Igår startade jag morgonen med min ordinarie klass, vägen till handstående (kanske) där allt handlar om förberedelse (alltså resan INTE målet). Att stärka och bygga upp, förbereda huvud och kropp samt våga testa små delmål på vägen. När klassen sen var avslutad och jag önskat yogisarna en bra dag var det dags för mig att promenera till Hera Hub, detta magiska ställe som bjuder på så mycket kompetens och sjuder av positiv energi. Min plan var att djupdyka i egna fortbildningsstudier under hubbens Writers lounge. 

En kollega nämnde att hon hade ordentlig huvudvärk men trodde att anledningen var träning och på grund av den eventuell obalans i vätskeintag?

När våra 90 minuter var till ände promenerade jag tillbaka till studion för att vikariera på en Yin yang klass, en mjukare och mer soft timme än morgonens inversioner. Halvvägs in smällde det till och huvudet började bulta, från ingenstans kom värken?

Mystiskt ...

Ganska ofta mår jag bättre efter en måltid men lunchen gjorde ingen större skillnad, inte heller en kopp kaffe med kexchoklad. Korkad (som jag kan vara) tillbringade jag eftermiddagen vid poolen. Hade lite att läsa in. Huvudvärken släppte tillfälligt men checkade in så snart jag förflyttade mig. Att gå in lindrade inte. Med ytterligare en yogaklass på mitt schema tog jag två alvedon och åt en lättare måltid. Dunkandet klamrade sig fast. 

Hur skulle jag kunna undervisa? Och hur skulle jag klara av att sätta mig i en het bil för att köra in till stan? Svar: allt går. 

Inne i denna studio var det svalt och energin från de som kom helade mig. Flera personer påstod att min huvudvärk kunde bero på lufttrycket!? Kanske? Var det så även för min kollega på hubben samma morgon? 

Tror att det är dags att ladda upp  och fylla köksskåpet med Resorb! Bara för att ...

Eror går i graven

En tomhet har infunnit sig, två serier som vi följt i många år har visat sina absolut sista avsnitt. Säckarna har knutits ihop och det är bara att vinka adjö.

Game of Throne ...
Big Bang Theory ...

Efter att ha sett sista avsnittet av den första ovan nämnda serien meddelade Lejonkungen att han funderar skarpt på att se om alla säsonger, åtta stycken, enbart "för att".

Själv tänker jag att tomrummet är okey, det går över. Har sörjt tidigare när jag plöjt böcker. Första gången jag minns just nu var när Sagan om ringen triologin var färdigläst. En annan gång mycket tidigare var när Flugornas Herre nått sitt slut.

Harry Potter
Star Wars
Oräkneliga Netflix serier, bara för att nämna några.

Det kommer nytt, var så säker. Eller om längtan blir för stor så går boken, filmen eller serien oftast att finna. Kanske jag härmar Lejonkungen och ser om? Kanske inte?

NITLOTT även denna helg

Jag undrar om vi någonsin kommer att hitta en lounge möbel som vi kan enas om? I över en månad har vi googlat, letat och provsuttit men ingen har känts 100% rätt för oss båda.

Nu har vi gjort det hela svårare genom att bjuda in Lejonkungen, han som skämtsamt (men med ett visst inslag av allvar) går under benämningen inredningsdesignern. Lika bra tänkte vi, att få åsikterna innan köpet och inte efteråt.

Storleken ska vara rätt, känslan när vi sätter oss, kuddarna lagom mjuka och ryggstödet tillräckligt högt. Priset ska vara rimligt och färgen bör stämma med altan möbeln ...

Designen och komforten ska både passa mig som är liten och nätt, alla de normalt byggda männen i vår familj och så deras 2 meter långa kompisar.

Ja, du läser själv. Hur svårt kan det vara? SVÅRT.

Om mindre än en månad behöver vi vår lounge möbel, till Astronautens examens tillställning. Blir spännande att se hur det går för oss, det ska vara något vi kan slita på under många år.

Den ofrivillige yogaklottraren (repris)

Idag bjuder jag på ett av mina allra första blogginlägg:

Lördag 19 september 2015

Den ofrivillige yogaklottraren

Ibland står jag inte så högt i kurs hemma. Min man suckar och säger att leva med mig är som att ha ett litet barn, faktum är att emellanåt så förstår jag honom. Även om jag just i denna situation hade mer otur än tur.

Vi har haft gröna streck på klädkammardörren i hallen. Jag märkte dessa för någon vecka sen och undrade vad sonen hade gjort? Ett slags svagt klotter i form av något som såg ut som kritstreck, högt och lägre på dörren. Han måste omedvetet kommit åt dörren med en penna eller?

Måste ta ett snack med sonen, tänkte jag och tittade av någon anledning ner på mina fötter. Mörkgröna tånaglar hälsade glatt på mig och nu började jag ana att sonen var oskyldig.

Det var enkelt att lägga ihop nagellacket med dörren och inse att boven i dramat, den ofrivillige klottraren var jag!

Men hur undrar du kanske?

Säger bara Power intensive, min yogautmaning. Jag tränar handstående, bryggor, plankor och hundar även mot vägg, ja eller fram till nu mot vitmålad klädkammardörr.

Denna lördags förmiddag upptäckte mannen strecken. Jag sa som det var, att det nog är mina tånaglar som klottrat lite. Han stönade "Du är ju som ett barn...tänker du inte?"

Mannen började skura, putsa och gnida med alla sorters snällare medel, inget hjälpte. Jag hämtade nagelborttagningsvätska och han skakade på huvudet och menade att även dörrfärgen skulle försvinna.

Det blev en promenad till färgbutiken där jag sa som det var och tjejen som expedierade mig plockade fram en slags mirakelsvamp. "Blöt med lite vatten och gnugga" sa hon. Mannen såg yttest skeptiskt ut men lät mig köpa svamparna. Nu har jag fått bort klottret men tyvärr även lite av den blanka ytan. Stämningen är något bättre hemma men jag får INTE göra handstående mot klädkammardörren längre...

... delvis dolt MEN inte för pollen

Det kliar i mina ögon och jag har väldigt svårt att låta bli att föra fingrarna till punkten mellan tårkanalen och insidan av näsan. Så länge jag klarar att ignorera är allt frid och fröjd.

Jag är inte allergisk, ändå reagerar mina slemhinnor. Näsan behöver snytas och ögonen är trötta. Pollen. Överallt ligger en hinna, på bilen, altanen och våra kuddar. Ja du läste rätt: kuddarna i sovrummet!

Mannen har haft fönstret på glänt över vår säng. Ett källarfönster eftersom vi bor i det "gamla" garaget. Ett fönster som få lägger märke till och som ligger delvist dolt ... men inte för pollen!

Jag hörde hur dammsugare arbetade när jag förberedde middagen, det var mannen som rengjorde vår säng, kuddar och underlakan där pollen tydligt skyltade att den checkat in. Inte konstigt att ögon kliar och näsan behöver snytas. Usch!

Men allt är inte elände. Poolen är rengjord och igång,  Lejonkungen har dammsugit och städat.

Premiärdopp, vi har badat!!! Inte jättevarmt men uppfriskande.
Äntligen. Så nice med helg och ytterligare fint väder, ska njuta allt vad jag förmår.

Sanningens minut: allt klarade sig!

Är så tacksam över en god relation med vårt hus gamla ägare. Att det fortfarande ett år efter det att vi flyttat in är helt okey att be om hjälp med poolen. Utan att protestera så föreslås det tid och därefter ringer det på dörren.

Vi har en instruktionspärm så det är extra bonus och väldigt schysst att de är behjälpliga.

Jag är inte mycket för manualer, läser dessa om jag måste men lär mig bättre genom att lyssna på någon annan, få prova och skriva ner egna instruktioner. I varje butik jag arbetat har jag nedtecknat viktig information trots att det funnits häfte/pärm. Mina ord. Ofta har sedan min bok hjälpt fler än den ordinarie manualen.

Tillbaka till poolen, ingenting frös sönder, allt klarade sig! Det mesta är inpluggat och åtgärdat. Lejonkungen har lovat att städa runt och i poolen. Dammsuga!

Håller vårvärmen i sig så kan vi snart bada. Just nu är det 17-18 grader i vattnet, vilket är helt okey för många men jag väntar gärna till siffrorna stigit med åtminstone 5 grader.