torsdag 31 januari 2019

Någons skräp kan vara en annans persons lycka


Sedan vi flyttade in i vårt hus så har ett pyttelitet område av trädgården, ett dolt hörn, fungerat som uppställningsplats och förvar av ett gäng skidor samt en snowboard. Tanken var att skänka bort allt, så fort vi fick tid. Bara det att det var mycket annat som också stod på todolistan. Skidorna var inte i vägen och sjönk snabbt på prioriteringslistan. Så kom sommaren och semestern, plötsligt hade Fritidsbanken stängt och skulle inte öppna förrän det blev höst igen.
Då hamnade skidorna i mitt blickfång (typ) varje dag, cyklarna parkerades framför och från poolen var det lätt att se att det inte var vattenskidor.

Sen kom hösten och livet.nu härjade som värst. Då orkade varken jag eller mannen bry oss


Igår började vi med att lyfta in utrustningen i huset. Mannen stod i badrummet med öppet fönster och jag langade in. Badkaret fylldes. Snö och is tinade och några timmar senare packades bilen full med stavar, skidor, snowboard, skridskor och massor av pjäxor ("skorna" hade bott i förrådet i en kartong).

Äntligen fick vi tummen ur och kunde leverera vinterutrustning till Fritidsbanken. Så skönt! Nu finns det ännu fler vintersport grejer att låna för de som inte har råd att köpa egna. Känns bra i magen. Att få ge bort och förhoppningsvis glädja någon annan.

Alltså WinWin för alla parter, mer plats hos oss och fler vinterprylar där de gör nytta.


onsdag 30 januari 2019

Behöver en rejäl spark i baken


Jaha, dags att ge sig in i nästa snårskog, välja bokföringsprogram ... pust.

Även om jag aldrig haft problem med att räkna eller förstå matematiska problem så är bokföring ingenting som lockat mig, det känns tråkigt. Är dock viktigt, speciellt nu när jag ska driva eget företag och behöver ha koll på allt.

Har frågat vänner vad de rekommenderar och själva använder. Har googlat och till slut beslutat mig för vad jag vill testa.

Min känsla är inte upprymdhet och glädje, snarare geggig lera som klibbar och gör det svårt att röra sig, i alla fall smidigt. Jag är utanför min bekvämlighetszone, igen.


Emellanåt undrar jag varför jag så ofta är på (för mig) outforskad mark? Finns dock inga genvägar, inga trollspö eller magiska formler, för jag vill förstå. Jag vill lära mig. Jag vill kunna.

Behöver en spark i baken för att komma igång. Behöver mannens support. Låta honom sikta och kicka. Skicka ut mig i leran så jag måste klura ut ett sätt att ta mig igenom geggan, upp på stadigare mark.

Så planen just nu är att vänta och be om just denna hjälp.


tisdag 29 januari 2019

På snårig, outforskad och trasslig stig


Men alltså, HUR svårt kan det vara? Det här med hemsidor.

Istället för att faktiskt känna mig både nöjd och glad så lurar en viss frustration i bakgrunden, dessutom blev det betydligt dyrare än jag tänkt. Och tro det eller ej men just nu fattar jag ingenting ...

Förmiddagens arbete (efter att ha undervisat en fysiskt flödande yogaklass) var att landa på rumpan och se till att min hemsida hamnade på den domän jag önskade välja, alltså fixa webhotell. Köpa domännamn och ordna mejl samt företagsbrevlåda.

Första frågan var vilket webhotell som var lämpligast? Jag kollade runt, fick svaret att det lättaste vore nog om jag behöll den domän jag hittills legat gratis på (för enkelhetens skull). Japp, så fick det bli. Valde paket och betalade efter en hel del strul med momsregistrerings nummer. (Trots att jag vet att det är personnummer för enskild firma så vägrade datorn gå med på detta. En kollega upplyste mig om att det ska stå SE framför siffrorna och sen 01 efter, inte heller detta okeyades. Rutan fortsatte att lysa röd. Googlade, sökte och sökte och fann till slut en liten informationsruta där det stod att jag kunde hoppa över just detta??? Klickade och kunde handla.) Steg ett klart.


Steg två, välj domännamn. Lättare, blev Miasyoga.com. Betalade ännu mer och fortsatte till fliken brevlådor. Hittade e-postadress: info@miasyoga.com och betalade (igen).

Allt väl tänker du ... NÄ! Hade problem med lösenordet till mitt nya företags mejlkonto. Det kom och försvann, stod något om att jag inte behövde spara så jag gick vidare. Nu efter många timmars fix och trix samt support av mannen får jag veta att min brevlåda inte ens är kopplad till domänen???? WTF!

Orkar inte ... det här är INTE min starkaste sida och ändå fortsätter jag, för det SKA gå. På något sätt måste det vara möjligt att fixa. Just nu går det runt i cirklar för mig och jag önskar att det damp ner ett magiskt trollspö framför fötterna på mig så att alla pusselbitar (som jag betalat mycket pengar för) faller på plats.


Många timmar senare (typ nu) fann mannen <3 sitt magiska trollspö (efter det att jag hittat en post-it lapp, som virvlat iväg och lagt sig i ett hörn på golvet, med ett mycket krångligt och långt lösenord. Min älskling städade upp där jag stökat till, det ÄR verkligen härligt med en bättre hälft!

Så slutet gott, allting gott.


Här är i alla fall länk till min hemsida: https://www.miasyoga.com/



måndag 28 januari 2019

Heja vintern!


Dagarna flyter på och vintern visar sin vackraste sida. En vit januari. En kall januari. En årstid som är precis som jag minns från min barndom. Snö.


I år kan vi åka skidor och skridskor. Göra snöänglar!!! Bygga snökojor och åka pulka. Vara ute i det fluffiga kalla. Skotta. Sopa. Borsta.


2019 har börjat bra. Det finns kläder att ta på. Lager på lager. Trotsa kylan och få rosiga kinder. Heja vintern!





söndag 27 januari 2019

Fly high or swing


Tänk hur det kan vara i livet. Har du någonsin fått en idé som du bara vet att du måste fullfölja, för det är hjärtat som pratar med dig, din magkänsla. Har du satt upp långsiktiga mål trots att du i praktiken aldrig ens testat "grejen"?

Jag har och äntligen kommer min dröm att bli verklighet! Pusselbitarna faller på plats och jag får precis det stöd och den support jag önskar.


"Har du aldrig testat?"
"Nä"
"Och ändå vet du?"
"Ja"

Igår var det dags att "prova på" aerial yoga. Jag hade redan bokat kurs och plats på FLYoga utbildning, nu var det bara det där första steget som skulle tas, premiär swinget. Och jag kan säga att det var precis så roligt som jag vetat i flera år. Detta ÄR något för mig. Jag vill lära mig allt!


Salen var överfull med nyfikna människor som ville prova på. Själv fick jag äran att hjälpa till att hänga upp gungorna samt se hur krokar och fästen fungerar. Sen valde jag att kliva åt sidan en stund för att observera och fota. Det skulle vara två klasser så för mig var det ingen brådska. Alla fick turas om. Min kollega och lärare gjorde ett bra jobb och med sin sprudlande entusiasm spred hon värme och energi i rummet. Ingen ville sluta.

Klass nummer två var något mindre så då fick jag en gunga helt för mig själv. Vilken lycka! Visst hade jag hunnit testa en hel del under de första 45 minutrarna men nu fick jag chansen att flöda utan paus efter instruktioner av tidigare nämnda lärare.

Jag svävar som på små moln. Så glad. Så tacksam. Så lycklig.





lördag 26 januari 2019

Välj bort frustration


Jag är "störd" och frustrerad. Vet att jag skrivit om detta ämne i en tidigare blogg för ett tag sedan, tror det var i slutet av förra året?

Har förstått att en sak är mindre bra att jag gör ... ställer mig på vågen!

Jag väger fem kilo för mycket!!! Eller ska jag skriva så här; jag väger fem kilo mer än jag gjorde för typ tio år sedan.

Fattar ingenting? Kan ha samma kläder, de har INTE krympt i garderoben. Däremot tycker jag mig se att det finns mer av mig, rumpa, armar, bröst, (i alla fall är det en känsla jag har).

Men hur kan jag komma i samma kläder som jag hade för tio år sedan?

Muskler väger mer än fett. Visst. Men jag hade bättre flås tidigare, det sista halvåret har jag inte orkat med konditionsträning på grund av livet.nu. Avlade därför ett nyårslöfte (ger ALDRIG nyårslöften) att återuppta min träning igen, den pulshöjande. Går sådär, tränar men inte så ofta som jag borde, vilket är ett par gånger i veckan.


Mannen tittar på mig och hänvisar till att vi har en mer tillförlitlig våg nu. Att den förra kanske inte var helt sanningsenlig? Jaha? Hjälper inte mig. Fem kilo!!!

Mannen säger sig bli orolig över att jag ska få för mig att banta. No way! Kommer inte att hända. Jag behöver röra mer på mig, svettas och känna hjärtat pumpa.

I fredags var jag och tränade. Har värk i magområdet efter alla situps. När jag skrattar hugger det till. Det är detta jag vill tillbaka till och vem utom jag ska fixa det? Vad sen vågen säger är egentligen oviktigt, det viktiga är hur jag mår och FAKTISKT så mår jag bra.

Kanske jag ska låta bli att kliva upp på eländet (vågen)? Löser en del problem, jag slipper bli frustrerad.


fredag 25 januari 2019

Mot nya mål


Nu har jag äntligen vågat skicka iväg anmälan, förökte i förrgår men då fungerade inte länken. Mejlade ansvarig lärare. Trodde att läget var kört ... att jag missade deadlinen med någon millimeter, typ en dag?

Fick svar att fler råkat ut för samma dilemma och att läget var lugnt, fick ny länk och hokus pokus så hade jag anmält mig. Äntligen!!! Har längtat så länge men nu när två lärare är beredda att hjälpa mig att hinna få de flygtimmar jag behöver för att vara behörig att söka så skiner solen ordentligt igen.

Aerial, Antigravity eller flygande yoga, min drömutbildning.


Men tänk om jag upptäcker att detta inte alls passar mig? Om min magkänsla under alla år haft fel? Hur skulle det vara?

Nä. Jag tänker inte ens släppa in den tanken. Här ska flygas! Start och "prova på" i morgon. Åh, vad jag längtar!!!

Min egen gunga hemma har fått fästen, krokar och öglor att fästa i tak, de ligger fortfarande i samma plastpåse som för en vecka sedan ...

Så från yin yogan (med ett diplom som knappt svalnat) höjer jag blicken uppåt mot nästa utmaning: FLYoga (de första dagarna i mars).




torsdag 24 januari 2019

Ett nödvändigt "ont"


Det finns något som jag aldrig längtar efter att göra men som ändå görs (nu pratar vi inte om städning eller annat vardagligt utan om en sak som är lika viktigt som att borsta tänderna), gå till tandläkaren. Eller dit behöver jag sällan gå (vartannat eller vart tredje år), istället blir jag kallad till tandhygienisten.

Ett nödvändigt "ont".

Igår var det dags igen. Ofta när jag får kallelser så har jag koll men inte denna gång, tror faktiskt inte de skickat någon förrän jag helt plötsligt fick en påminnelse om bokad tid. Med andra ord mindre tid att ställa fusk tillrätta.

Jag ska använda tandstickor som ser ut som "miniatyr tandborstar". Behöver tydligen varken tandtråd eller flourskölj OM jag borstar noga och använder dessa små hjälpmedel. OM jag kommer ihåg. Är så noga till att börja med och sen "glömmer" jag bort ... Sån är jag.


Tog mig till tandläkaren och tänkte att det går som det går, de får se "mitt förfallna jag". Vem visste om jag skulle bli uppläxad eller till och med få bakläxa och bli tvungen att komma tillbaka? Jag fick godkänt men knappast mer.

Efter undersökningen skulle tandsten avlägsnas, då bytte de tandhygienist. En trevlig indier som var bättre på engelska än svenska och hade ett för mig något annorlunda sätt att arbeta på. Jag fick hjälpa till att hålla i munsugen som skulle avlägsna vatten. Halvknöligt. Emellanåt rann vattendroppar lägs mungipan ner mot urringningen på tröjan, andra gången stänkte vatten runt ansiktet. Så har det aldrig varit tidigare. Inget gjorde ont, jag blev bara blöt och mina tänder som nya.

Nu kan jag stryka denna nödvändiga  undersökning och kontroll från min todolista. Skönt!


onsdag 23 januari 2019

Gapskratt och tantkraft


Igår var planen sovmorgon, ta det lugnt och slippa ge mig ut i vintern (på den kursdag jag först tänkt anmäla mig till). Kroppen bad om ledigt, ville softa lite och eftersom jag kan bestämma en hel del själv ställdes siktet in på en härlig förmiddag hemma.

Under min tidiga morgonpraktik fick jag ett sms, normalt sett brukar jag inte bry mig men magkänslan sa att det kunde vara läge att kolla telefonen. Kris med lärare på WinWin. En seniorklass som jag vikarierat på under hösten behövde mig. Jag sa ja, för så gör jag när vänner behöver hjälp.

Ångrar mig inte.

Kroppen protesterade lite, viskade att jag lovat men gav med sig eftersom det inte fanns någon stress, istället fanns det gott om tid att hinna ta det lugnt innan avfärd, så det blev bil, inte buss.


Bakom ratten fick jag för mig att jag skulle testa att gapskratta, bara så där, för att det sägs sprida en massa hälsosam energi. Högt och ljudligt skrattade jag. Det var som att trycka på en knapp och jag upplevde att jag kunnat hålla på hur länge som helst. Magen krampade och bergis kommer jag att få träningsvärk!

Nåja, tanterna i studion har jag träffat förr och det var härligt att få möta dem igen. Dessa pantertanter som vet vad de vill och vad de INTE gillar. Att hinna planera en 75 minuters klass för dessa valdes bort, istället serverade jag en modifierad variant av veckans färdiga med tillägg och borttag. Det gick hem. Jag fick tummen upp och välkomnades tillbaka om ordinarie lärare skulle få förhinder igen.

Wow, vilken energi i rummet! Är sååå glad att jag tog klassen, den fyllde på mina batterier.




tisdag 22 januari 2019

Borde agerat för ett par månader sedan ...


När vi köpte huset så ingick en present till mig, förutom ett gästhus, en välplanerad och vacker trädgården så toppades allt med en pool. Denna vattenfyllda bassäng var min räddning under förra sommarens varma veckor när mannens kropp kollapsade.

Redan på tidigt statue så meddelade min bättre hälft att ansvaret för poolen borde ligga på undertecknad eftersom jag ändå hängde där typ dygnet runt. Rimligt. Men eftersom jag då tyckte att jag hade häcken full med annat ansvar skyndade jag mig att delegera till sönerna, främst Lejonkungen som motvilligt men snällt lovade att dela sysslorna med mig. I ärlighetens namn ska erkännas att trots att mannen avsagt sig ansvaret så hjälpte både han och Astronauten till när det väl behövdes. Så kom hösten och kylan. Livet.nu hade drabbat oss och prio ett var att "överleva". Jobba, sköta alla nödvändiga "måsten" och sen vila. Poolen prioriterades bort, inte för att jag ville men för att orken sinade.

Mannen kollade temperaturen i vattnet och oroade sig för vad som skulle kunna hända när temperaturen sjönk? Själv kände jag mig "dålig" som inte orkade fokusera på poolens vinterstatus. Skickade ett mejl till de förra ägarna och bad om hjälp men glömde sen bort att följa upp då julen närmade sig med stormsteg.


Som jag bäddar får jag ligga ...

Så smällde kylan till och jag lovade mannen att messa de förra ägarna. Kanske hade mejlet kommit bort? De är schyssta och lätta att ha att göra med och har dessutom erbjudit sig att visa oss hur vinterstängning går till. Så härom kvällen skickade jag iväg poolens status och fick direkt svar. Vi beslöt att höras dagen efter.

Jag berättade som det var och fick goda råd. Hur värmare och pump egentligen mår efter den uteblivna omvårdnanden är för tidigt att säga? Tuff kärlek ... Kanske har vi tur? Kanske blir det dyrt? Jag är beredd på allt, för som vi bäddar får vi ligga.

Nu ska slangar kopplas bort, pump bäras in och ställas i badkaret och bottenpluggar öppnas. I vår märker vi vad vår ansvarslöshet innebär. Är poolen en överlevare eller inte?


måndag 21 januari 2019

Så där ja, det gick ju riktigt bra


Yes, jag klarade det! Det slutgiltiga och skriftliga testet efter allt yin yoga pluggande.
Så nice 🙏🍀💫 Känns helt underbart.

Har hittills haft två yinklasser och jag måste erkänna att denna typ passar mig (att leda). Ge inledande guidning, assistera och sen låta yogisarna få vila i tystnad. Hitta sin egen känsla, sig själv på mattan och jobba utifrån sina förutsättningar.


Förra veckan presenterades en meridianklass (njurens) och igår en chakraklass (planerad utifrån energihjulen längs kroppens mittlinje, från svanskota upp till huvud).

Vid sidan av att jag nu kan fokusera på att planera och hålla hatha vinyasa samt yin så höjer jag blicken och strävar mot nästa mål: Antigravity ... aerial yoga = "flygande". Jag har två kontakter att bygga vidare på, en massa idéer och en utbildning jag vill gå.

Men just idag tänker jag fira min nya tilläggstitel, yin yoga lärare. Kanske med en semla? Det är ju faktiskt tisdag ... och snart februari. 😜😂🤗




söndag 20 januari 2019

Den ene är latare än den andre och tyvärr så brås han på mig


Har en son som älskar att laga mat och en som hellre äter än tillagar.  Problem uppstår därför inte för den förste, han klarar sig, det är snarare nummer två som får det knivigare. Inte för att han klagar, han reder sig, det är snarare vi föräldrar som funderar på hans matvanor.

Förr kunde sjömän få skörbjugg men då fanns det också en anledning. Idag behöver du inte lida brist på någonting om du har pengar att handla din mat för.

Vår ena son är latare än den andre ... tyvärr liknar han mig.

Jag är den av oss systrar som ägnar minst tid åt att laga mat. Skulle bli överlycklig om manen tog över köket. Visst kan jag men det finns annat jag hellre gör.


I perioder av mitt liv har jag ägt köket, kastat mig över kokböcker och experimenterat, helst det sista. Att koka soppa på en spik och laga mat på känn är mer min grej. Ge mig ett antal ingredienser och låt mig vara kreativ, du får dock stå ut med att det antingen blir succé eller fiasko.

Igår ringde sonen när han anlänt till butiken. Vi shoppade tillsammans (via telefonen). Bra råvaror som enkelt kan förvandlas till en juste måltid på kort tid och med så liten arbetsinsats som möjligt.

Faktiskt riktigt roligt att handla på det viset. Handleda och tipsa. Ska kolla senare hur det gick med själva tillagningen.




lördag 19 januari 2019

Fastspänd är inte riktigt min grej


Konstaterar så här efteråt att min kropp inte mår bra av för många timmar i bil. Min roadtrip i alla ära var nice men i halvlek och efter etapp två har jag fått starka reaktioner från mig själv.

Min kropp gillar att röra sig. Att sitta fastspänd i ett antal timmar är ingen hit. Som passagerare i framsätet kan jag sträcka ut betydligt mer, byta ställning och flytta runt men som chaufför är läget annorlunda. Jag sitter där jag sitter och höger ben är mer eller mindre aktiverat hela tiden, det får sällan slappna av ... endast om farthållaren används. Armar och axlar lagrar spänning vilken flyttar in i nacke, mellan skulderblad och rygg.

Avslutad roadtrip borde därför belönas med ordentlig massage!


Jag är glad att yogan finns och att mina kunskaper idag är så stora att de vet hur jag ska ta hand om min kropp både i halvlek och efteråt.

Lördagens yogaklass mjukade upp ömmande muskler och yin yogan jag och mannen senare gjorde tillsammans fick kroppen att slappna av ordentligt.

Så bästa medicin efter stillasittande är rörelse (men det visste du nog redan).





fredag 18 januari 2019

Något att hurra för


Tänker inte sticka under stol tänker inte sticka under stol med att jag är stolt över mig själv! Har ingen lust att vara svensk och hålla mig till Jantelagen just idag. Jag är stolt och jag står för det.

Med detta menar jag inte att jag är bättre än någon annan.

Jag är jag och att våga testa sig själv om och om igen är något att faktiskt hurra för. Utmana sin rädsla, trots att kroppen reagerar med stresspåslag för att det finns en röst som så självklart säger JA till nya äventyr.


Vad är egentligen det värsta som kan hända när vi gör något vi aldrig gjort tidigare? Konsekvensen är sällan dödlig. Snarare växer vi med de nya erfarenheterna. Så den där andra rösten som tvivlar och drar i handbromsen, den är sällan din bästa kompis (kan vara, beroende på vilken ide' du testar men oftast inte). Det är så dumt att låta rädslor styra.

Så igår och idag är jag stolt över den roadtrip som jag delvis gjorde ensam. Hälften med sonen och härlig kvalitetstid, den andra med mig själv.

Hur mycket jag än älskar att umgås med andra så har jag aldrig svårt att vara ensam. Emellanåt är det skönt. Tid att stanna upp och reflektera. Påminnas om allt bra och fint som finns runt ikring och känna tacksamhet över att just jag är jag.

Ha en skön lördag!


torsdag 17 januari 2019

Tid för reflektion


Jaha då har jag en halv dag framför mig i bilen ensam. Retur Göteborg - Uppsala. En trip som jag funderat över mer än en gång.

Hur skulle det vara att köra 48 mil helt själv? Fixar jag det?


Min bilkörning de sista åren har varit mer sparsam, när vi bodde mitt inne i stan så  behövde vi ingen bil, den stod mest parkerad. Det är det senaste halvåret som jag satt mig bakom ratten igen.

Nu är det inte så att erfarenhet fattas, under våra många år boende på landet så körde jag dagligen och sträckan Uppsala - Göteborg har avverkats tidigare. Faktiskt med Astronauten. Han var kanske tio (?) och vi skulle på bröllop. Resten av familjen kunde inte följa med på grund av influensa. Då körde jag själv.

Så varför skulle jag INTE fixa det denna gång? Jag körde ju hela vägen ner!


Det finns gps samt möjlighet att stanna om jag blir trött och behöver rast. Det är bara det där tvivlet som vill leta sig in i min skalle och förstöra. Ifrågasätta. Varför???

Jag vet ju att jag klarar det mesta och även om det var länge sedan så ror jag nog hem denna båt. Allt är möjligt. Jag KAN!

Wish me luck


onsdag 16 januari 2019

Roadtrip morgonen efter totalt snökaos


Idag är det dags för Astronauten att flytta till Göteborg, det innebär en roadtrip för honom och hans mamma. En TV och pastamaskin är mindre lätt att släpa på bussar och tåg och vad gör vi inte för våra barn?

Jag ser inte detta som en curlinggrej, snarare en present, att få möjlighet att hänga med min förstfödda i ett dygn, bara vi två. Dela på körningen, hitta till nya bostaden och få sova över i en bäddsoffa.


Han är vuxen nu och jag/vi har för länge sen avslutat vårt arbete med att uppfostra honom. Den kille som en gång drömde fotboll och ville bli sportjournalist valde annan inriktning. Rymdfysik, brädor av olika slag (på hjul, snö eller vatten) och en träning mer inriktad mot crossfit. Ex-jobbet påbörjas på måndag och en ny termin startar för honom.

Själv njuter jag av att få möjlighet att åka med. Kånka lådor och hinna prata om sånt som är viktigt. Bara vara. När dygnet sen gått vänder jag bilen och kör hemåt ... ensam. Till mannen och vårt liv utan hemmaboende kids.