söndag 31 december 2017

Ring ut det gamla och ring in det nya


Igår skulle min/vår mamma fyllt 84 år ... om hon fortfarande hade funnits här hos oss. Mamma, den traditionsälskande, den person som hade förmågan och viljan att förvandla vardagen till fest, alltid!

Hon saknas ...

Den godhjärtade, den snälla och den emellanåt "osjälvständiga" kvinna som jag och mina systrar haft som kvinnlig förebild.

Idag och alla andra dagar blickar hon och pappa ned på oss från sin himmel. De finns alltid med ... i hjärtat.


Årets sista dag, en dag att reflektera och begrunda. Bakom mig ligger ett händelserikt år, en bergochdalbana av händelser och känslor när det gäller mitt arbete. Allt ordnade upp sig, som det ofta gör ... på något sätt.

Ikväll när vi skålar in 2018 så kommer jag att göra det med tillförsikt och nyfikenhet. Ett spännande år. Nystart. Utbildning. Flytt.

Så ring ut det gamla året och ring in det nya! Gott nyttår!!!



fredag 29 december 2017

Funderar på att "blogga in" igen


Efter att ha tagit timeout från bloggandet under en vecka så funderar jag på att logga in igen. Testar att trycka lite på tangentbordet och se om något händer? Om bokstäverna bildar ord och meningar?

Har varit skönt att låta skrivandet vila, att istället investera i vila, återhämtning och att chilla med familjen. Att bara vara! Så välbehövligt.


(Ni som följer mig på Instagram vet att jag INTE stängt av de sociala medierna helt ... tar ett steg i taget haha )

 

Min vardag är igång igen, har arbetat alla mellandagar. Det gråa vädret med de blytunga regnmolnen har med sitt mörker påmint mig om frånvaron av ljus, typ som om någon har släckt lampan och ingen hittar strömbrytaren. Det konstanta mörkret gör mig trött så dessa lediga dygn har ägnats åt mer sömn än normalt.

Att få hänga med mannen, kidsen, vår charmige koreanske gäst och Tiger har varit mysigt. Jag lever upp när huset fylls av ungdomar, älskar ljuden och upptågen. Kompisar som dyker upp, gapflabb och en lägenhet i totalt kaos.


På morgnarna har jag flyttat min yogamatta till det ställe där nuet och en stunds lugn erbjudits, vissa gånger i Lejonkungens rum (då han tagit pendeln för att arbeta) andra gånger mitt i vår stora hall. Min kropp har varit stelare än vanligt (kanske det hänger ihop med tröttheten)? Jag har fått ägna lång tid åt att värma upp de trilskande musklerna innan jag kunnat börja med det flöde min kropp önskat just denna dag.

Igår åkte vår koreanske vän vidare till New York. Det har varit en ära att få ha honom hos oss och han är alltid välkommen tillbaka. Nu får vi under en vecka njuta av att leva familjeliv med våra grabbar, innan de drar iväg för studier åt olika håll.


Hej svejs!

fredag 22 december 2017

From me to you a very Merry Christmas!



Nu tar jag ett par dagars timeout för att fira jul med min familj. Krama om mina söner och min älskling samt välkomna vår asiatiske gäst.


Önskar dig/er en riktigt God Jul

torsdag 21 december 2017

Dan före dan före dan


... det är idag. Jag arbetar och mannen är ledig, det blir han som knyter på sig förklädet och som enligt tradition rullar köttbullar. Har jag riktig tur så städar han lägenheten, det står i alla fall på hans "to do lista". Vi får se hur mycket han hinner.


Vår gran dricker litervis med vatten. Den är som Tiger, behöver matas/vattnas både morgon och kväll. Tror inte att vi någonsin tidigare bjudit på så här mycket vatten. Jag tolkar det som att vi har en frisk gran.


Känns som vi har läget under kontroll. Check på julklappar, bak och mat. Check på gran, pynt och trivsel. Skinkan ska tillagas, klappar ska slås in och granen ska kläs men det sparar vi till den 23e, samma dag som astronauten anländer från USA med sin koreanske gäst.

Det blir nog jul även i år.








onsdag 20 december 2017

Julkorten som uteblir


Jag behöver be alla berörda, det vill säga syskon, släkt och de vänner vi alltid skickar julkort till om ursäkt. Förlåt. Förlåt. Förlåt.

I år har vi/jag inte fått till det, för mycket kom i vägen. Motivation, tid och ork har lyst med sin frånvaro. Tyvärr.

Jag som älskar att skapa, att designa och tänka nytt. Att få grotta ner mig och arbeta med mina händer. I år uteblir våra handgjorda kort men nästa år hoppas jag att vi är "back on track" igen.


För mig är det viktigt med våra svenska traditioner, jag vill hålla dessa vid liv även om de flesta vi känner lägger ned just julkorts delen.

Försöker tänka att det INTE är ett misslyckande, att det i stället blev ett aktivt val för att slippa onödig stress. "Måsten och borden" är något jag vill bort ifrån, räcker alldeles utmärkt med "vill göra listan".


tisdag 19 december 2017

Hon fattas oss ...


Från ingenstans kom symtomen och sen gick allt väldigt fort. Ingen av oss har riktigt förstått, inte förrän ikväll.

För cirka en vecka sedan skrev jag om vår prinsessa, vår honkatt Ravelli. Den kloka, sociala och smarta tjejen i familjen. Katten med den mjukaste pälsen vi någonsin smekt.

I över en vecka har hon nyfiket kommit till matskålen för att nosa och kanske prova lite innan hon backat undan. Ingen mat eller ytterst lite mat har inneburit ett snabbt avmagrande.


Igår under min lediga dag kände jag i varje cell att något inte stämde. Ravelli har inte kunnat hela sig själv. Inga godsaker i världen har gjort skillnad.

När mannen kom hem beslöt vi att söka hjälp. Han började med att googla, resultatet förstärkte känslan att det var hög tid att åka till veterinären. Vi hade väntat länge nog.

Jag pratade med Ravelli, berättade om huset, om trädgården och att de (hon och Tiger) snart kommer att få tillbaka sin frihet att gå ut och in som de själva önskar. I mitt hjärta insåg jag att den drömmen kanske aldrig skulle uppfyllas ...



Veterinären bekräftade våra farhågor. Njursvikt. Inget att göra, Ravelli var döende. Från att ha varit en fullt frisk katt under alla sina 15 år så var det som om någon dragit ur proppen eller skjutit henne i bröstet.

Tårarna rann ... kanske mest för att hon aldrig skulle få uppleva sitt nya paradis?

Vi har fått äran att ha henne till låns så länge och för det är jag oerhört tacksam. Ravelli har haft ett bra liv.

Ingen ska behöva lida. Beslutet var enkelt men smärtsamt. Vi lät henne somna in. Nu fattas hon oss ...


måndag 18 december 2017

Att skapa magi för sig själv


Nu när snön och kylan är på annat håll och det är lite svårare att få den riktiga julkänslan utomhus så krävs aktiviteter som förknippas med jul.

Vad sägs om att vänta till mörkret infallit, ta med sig sin älskling och promenera till det närliggande torget för att välja julgran?! Det var vad vi gjorde igår.

En känsla av magi fyllde mig, att gå bland de odlade granarna, allt från magnifika kungs- till de billigare sorterna, det var som hämtat ur en av mina tidigare älsklingsfilmer "När Harry träffade Sally" 

Ingen julmusik, inga stora vita flingor som dansar och singlar ned men ändå så helt rätt. Jag har aldrig sett så många vackra granar samtidigt. Helt ärligt så brukar det vara svårare att hitta rätt träd för jag är kräsen. Vi fick svårt att välja, så hög kvalitet var det.


I år valde vi en rödgran (det vill säga en vanlig gran) en väldigt tät GRÖN rödgran a' la Disney. Den snittades om, nätades och bars därefter hem. Här infinnan sig julkänslan på riktigt!

Mina vantar fylldes av kåda, de blev smutsbruna, min dunjacka skitades ned och vi fick stanna för att både byta grepp samt "bärposition". Den korta promenaden kändes lång men det gjorde ingenting,
inte ens de 66 trappstegen upp till vår lägenhet.

Nu bor granen i vårt vindsförråd under 24 timmar, placerad i en stor hink med ljummet vatten. Den acklimatiserar sig innan det är dags att flytta in i värmen hos oss.


söndag 17 december 2017

Noll koll


Jaha vad säger jag? Konstaterar att jag inte alls hade någon koll ... igår. Det som skulle bli en skön, avslappnad familjedag blev något annat, inte bättre men i slutänden helt okey.

Jag startade dagen med en skön och mysig morgonklass i studion. Jag var precis så närvarande som önskat. Energin flödade. Det kramades, åts choklad och önskades god jul. Underbart!


Men nu låter det som om jag gled på ett bananskal och hade gräddfil in i en härlig advent, så enkelt var det inte. Motgångarna startade vid cykeln på innergården, kombinationslåset hade frusit. Fukt hade samlats mellan vreden. Ihopklistrade ... Med en stor dos tålamod lyckades jag till slut att låsa upp cykeln och ta mig till studion. Där beslöt jag att vara smart, vred därför enbart ett av de fyra vreden och fortsatte in till yogasalen. Hjälpte inte. En och en halv timme senare hade låset frusit igen! En klok vän föreslog yogisk massageolja och fux flux så gick låset upp.

So far so good.


Lunch och därefter storhandling av julmat, ville ha mannen till hjälp att bära några tunga påsar. I bilen kollade jag min mobil. Flera meddelanden, ett från jobbet? Ringer upp. De saknar mig, jag ska arbeta???

Men ... står inget i min kalender? Mannen meddelar att det står i hans?! Hur kan jag ha missat detta?

Vi handlar klart och jag skyndar iväg. Sparar 1,5 timme (OB) åt företaget. Säger förlåt, förlåt, förlåt igen. Kramar mina underbara kollegor som skrattar och säger att det är lugnt, sånt som händer. Tack!

Tillbringar min eftermiddag på jobbet. Inga julkort skrivna och ingen julgran inköpt. Så kan det gå.


lördag 16 december 2017

Minus 7 grader men ingen snö


Trede advent. En vecka kvar till julafton och massor att fixa. Ingen stress, vi bockar metodiskt av punkter på vår todolista. Det vi inte inner ... hinner vi inte. Allt ordnar sig, det kommer att gå bra.


Nu är det dags för sista lärarledda klassen innan jul i studion. Känns tidigt med juluppehåll då det är en hel arbetsvecka kvar men så ser vardagen ut och jag överlever, hittar som du vet till min egen matta hemma.

Klasserna i studion ger så mycket, att få yoga med andra och tillsammans skapa positiv energi i rummet. Att inte behöva tänka vilka flöden jag ska göra, vila huvudet, blunda och enbart följa instruktioner.


Idag är det (terminens) sista regelbundna och schemalagda klass med en av studions bästa lärare, en person som funnits där länge men som nu provar sina vingar på annat håll.

Hon har dock lovat att närvara när jag håller i min egna första klass! Åh vad glad jag blev när hon meddelade det!!! Men ännu är i inte där, idag sa jag njuta av hennes avslut. Vara totalt närvarande och krama M länge.



fredag 15 december 2017

Orkar jag trolla med tiden?


Inser att jag (vi) är senare än vi någonsin varit. Hur ska det gå? Kommer (vi) jag att lyckas knåpa ihop något i elfte timmen?

Verkar "uppförsbacke" att sätta sig ned och försöka vara kreativ när jag har arbetshelg, känns som jag då tar mig vatten över huvudet.


Så här sen har jag ALDRIG varit! Har ingen ide' och inte ens motivation ...

Har försökt ta upp frågan med familjen men i år är vi alla som frånvarande och likgiltiga frågetecken. Vardagen har varit maxad och tankarna spretar år olika håll.


Ska vi strunta i traditionen?

Men NEJ inte jag (vi)! Eller?

Hinner vi? Vill vi? Litar vi på att någon annan i familjen ska knäcka den perfekta ide'n och leverera ett färdigt förslag? Kanske? Tror det ...

Använder dagen åt att fundera på detta dilemma, sen måste beslut fattas. Så får det bli.


torsdag 14 december 2017

När livet ger mig det jag behöver snarare än det jag önskar


Har inte förstått varför jag varit extra trött denna vecka? Har tänkt att det kanske berott på REA förberedelserna på jobbet eller att jag maxat min tid mellan Hera Hub och butiken?

Hemma har lägenheten juldekorerats, allt utan stress men ...

Igår skulle jag äntligen få gå och träna på mitt favoritpass (har missat tre veckor i rad). Såg redan under dagen att det skulle vara vikarie. Synd. Valde att gå iväg trots huvudvärk. Kroppen behöve ta ut sig och svettas (tänkte jag).


Väl i träningslokalen insåg jag att det nog var bra med vikarie. Musklerna var sega och orken inte alls på topp. Ersättningspasset var precis på min nivå, liksom anpassat efter min status. Jag skulle INTE mått bra av att ta ut mig mer. Så tur i oturen med vikarie.

Antagligen har jag någon skit i kroppen, något som inte känns på annat sätt än att jag vaknar trött (samt den huvudvärk vilken molade igår). Förhoppningsvis har jag hjälpt kroppen genom att träna lagom hårt. Det lär visa sig.


onsdag 13 december 2017

Anmälde mig på stående fot utan att ha någon plan ...


Oops, jag gjorde det igen!

Det är något med utmaningar, något som inte riktigt kan förklaras, annat än att jag går igång och vill testa mina gränser. Jag vill utvecklas, växa och förhoppningsvis lära mig nytt. Emellanåt går allt åt skogen, misslyckandet är totalt men det gör sällan något för på vägen så har jag lärt mig något.

Igår efter Hera Hubs Luciafrukost anmälde jag mig på stående fot att hålla i en buisness booster, ämne hade jag ingen aning om!?


Mitt huvud säger: "det har jag aldrig provat och det klarar jag säkert" (a' la Pippi Långström). "Jag skjuter från höften".

Men alltså kvinna?!? Vad är du bra på? Vad kan du ge andra?

Tja, det löser sig. Jag kan mycket. Lovar dock att verkligen förbereda mig, buisness boostern ska ske i början av februari. Ett ämne har spånats fram men det behöver vrida och vändas på, putsas och finslipas.

Allt kommer att gå bra ... och om inte så är jag i en trygg och tillåtande miljö.


tisdag 12 december 2017

Knarr under fötterna


Äntligen kom snön, om än i stora blöta flingor. Igår morse när jag promenerade iväg till studions morgonyoga så knarrade det under fötterna!

Snötyngda träd, vitt på marken och flingor som snöade in i ögonen ... mindre skönt men jag klagar inte, detta är vad jag längtat efter, en vit december.

Frågan är om snön tänker ligga kvar? Risken är att den regnar bort, därför är det bäst att passa på att njuta så länge det bara går.


Lucia och ledig dag, så nice! Ska vila och bara vara, efterlängtat och välbehövligt då vi just nu har ett högt tempo på jobbet.

Mysa med katterna och pyssla hemma, kanske baka men framför allt "göra mer jul hemma" så ser dagens oskrivna program ut.


Ha en härlig Luciadag!

måndag 11 december 2017

Jag vill att ALLA ska må bra!


Vår honkatt äter inte, hon kräks ... och har tappat ordentligt i vikt. Vet inte varför? Vet endast att hon knappt ätit under sista dygnet. Det är som om hon vore magsjuk.

Tror inte katter blir magsjuka, i alla fall inte på samma sätt som människor. Katter kan bli sjuka om de får i sig något som de inte mår bra av, å andra sidan brukar de sällan äta just sådant som de inte klarar av, katter är smarta och kräsna.


Oavsett orsak till Ravellis viktras och allmäntillstånd så hoppas jag att hon återfår aptiten och förmågan att behålla maten inom väldigt snar framtid (helst efter en natts sömn), att hon mår bättre nu på morgonen när jag publicerar bloggen. Katter brukar vara bra på att läka sig själva.

Att smeka henne över ryggen och känna den magra kroppen gör mig orolig. Vad kan tänkas vara fel??? Vill att vår prinsessa ska må bra! Vill att ALLA ska må bra!!!




söndag 10 december 2017

Välkommen du nya vecka


Nu är vi/jag ikapp, advent är synlig även hos oss. Äntligen! Känns sååå bra.

Stjärnor uppe, check. Julklappsinköp har påbörjats, check. Adventsljusstakar, kalendrar och krans på dörren, check. Julbaket är påbörjat och vi har haft glöggmys med grannar ute vid föreningens glittrande gran på vår innergård. Med andra ord en bra helg, fullspikad med roligheter och hemmafix.

Utvilad och fylld med energi är jag redo för denna nya vecka med allt den kan innebära, välkommen!


"Det var tufft!", sa kroppen


Vaknar med träningsvärk? Händer ganska sällan men denna morgonstelhet är likhetstecken med just träningsverk. Sitter långt ned mot ländryggen. Den senaste tiden, en månad eller två, har jag noterat att det finns muskelfästen som jag tidigare aldrig kommit åt.

I min yoga kommer jag idag djupare in i positioner som varit "låsta", min kropp har med andra ord varit för "stel" (typ höfterna). Bindväven runt musklerna har mjuknat och jag fylls av tacksamhet över hur bra vårt samarbete fungerar (kroppen och jag). Så länge jag lyssnar in och checkar av så är allt frid och fröjd.

Igår gick jag på en utmanande klass i studion. Jag ÄLSKAR när kroppen får svettas och arbeta hårt. Det var ingen konstigheter, helt på min nivå. Själva utmaningen var att hålla vissa asanas länge. Musklerna vibrerade, de skakade men höll ut. Efter klassen var jag nöjd, glad och trött, fattade just då inte hur trött ...


Väl hemma märkte jag att benen liksom ställt in sig på viloläge, de checkade nästan ut. Jag åt en ordentlig lunch och tog en magnesiumtablett. Drack en kopp kaffe och vilade lite. Något bättre. Ned på stan för julklappsinköp ... benen signalerade: "gå hem". Helt klart behövde jag inta ryggläge en stund.

Men ... jag skulle ta tåget till Stockholm och gå på julshow med jobbet. Mannen undrade om jag verkligen orkade? "Tror det", svarade jag "kan ju alltid åka hem tidigare."
"Kommer inte att hända!", svarade mannen.

Jag tog pendeln och hade en lång men väldigt trevlig kväll. Kroppen vilade på tåget och krafterna återvände.

Sovmorgon ... ljuvligt! Min stela morgonkopp slipper tufft yogapass idag, det blir lugn yin istället.
Ha en härlig andra advent!