söndag 30 april 2023

... något bakvänt och lite uppochner



Under helgen kollade jag med Lejonkungen i London om han skulle fira Valborg med sin roomie samt vänner? Vet att de har en fin tradition att träffas när det är storhelg och skapa eget, nytt, långt hemifrån. Svaret jag fick var: "Nej, jag ska plugga."

Om du inte bor eller studerar i Uppsala så kanske det är svårt att förstå det speciella med just sista april. En dag som firas från morgon till kväll eller som nu för tiden i fyra dagar, det är med andra ord folkfest med stort F.



Båda sönerna har hållit partyflaggan i topp men i år valde de bort. Astronauten är i Tyskland och Lejonkungen fokuserar på sina tentor. Helt plötsligt blev jag den som skulle ta över/tillbaka stafettpinnen. Kändes något bakvänt och lite uppochner. 

Lyckades dock med uppdraget och fick en härligt rolig dag. 



Hej svejs!


lördag 29 april 2023

Att jag blev plaskvåt spelade aldrig någon roll ...



Det finns en vädervariant som jag alltid varit barnsligt förtjust i och det är solregn. Helst ska det vara sommar och varmt, då känns det våta friskt och uppiggande.

Minns hur jag under sommarlovet på landet nästan rusade ut till cykeln, hoppade upp på den och trampade i hög fart över grusvägen. Sjungande. Skrattande. Närvarande.

Att jag blev plaskvåt spelade aldrig någon roll (kunde ju byta kläder när jag kom hem igen), utan det var själva grejen med den glittrande solen, den perfekta temperaturen och de svalkande dropparna som gjorde mig lycklig. 



Samma känsla återkommer fortfarande när naturen bjuder på solregn, jag minns min uppväxt och blir glad. Leendet sprider sig över ansiktet och stegen blir lätta, nästan dansande.

I fredags när jag tog en promenad efter mitt arbetspass så välkomnades jag av solregn. Ingen sommarvärme ute men undertecknad hade tillräckligt med kläder för att slippa bli nerkyld. Valde därför att gå i skogen, höra fåglarna kvittra och känna dropparna mot ansiktet samtidigt som solen värmde lite. Lycka.

Emellanåt behövs inte mycket för att glädjen ska kunna slå rot och sprida sig. Ett solregn kan vara pricken över i:et eller grädden på moset, i alla fall för mig. 



Vad gör dig glad?


fredag 28 april 2023

Det måste väl vara jag, vem skulle det annars vara?



Tidigare denna vecka hade jag en tid att passa, bokad, inte alls något jobbrelaterat utan en mer personlig (typ tandläkar-, frisör, sjukgymnast, läkare, optiker ... ja du fattar). Då schemat var fullspikat så visste undertecknad att tiden var knapp mellan de olika "aktiviteterna", frilade därför lite extra luft mellan mitt mentorsuppdrag och den bokade tiden, för att slippa eventuell stress.

Kände mig nöjd och tog det lugnt. Mannen försvann ut på promenad och undertecknad ordnade med det sista innan det var dags att åka iväg med bilen. 

Har alltid min bilnyckel på samma ställe men just denna eftermiddag så var den borta? Plockade ur hela skålen. Ingen nyckel? Letade i varje väska och alla jackfickor ... ingen nyckel??? Var kunde jag ha lagt den?

För det måste väl vara jag, vem skulle det annars vara?




Letade uppe, nere och återigen på samtliga ställen jag redan tittat. Tiden gick och min marginal försvann. Beslöt att ringa mannen och fråga om jag kunde låna hans nyckel? Hoppades samtidigt att han inte skulle ha den i sin ficka och vara långt borta från hemmet.

"Oj!", svarade han när jag berättade. "Det kan vara jag. Kolla om din nyckel finns i någon av mina jackfickor?"

Det gjorde den. Tanken hade aldrig slagit mig att mannen använt min, varför skulle han då han har en egen? Helt ärligt brukar han aldrig låna eftersom han har full koll men tydligen denna gång.

Säger som jag brukar shit happens. Hann till min bokade tid så slutet gott, allting gott.






torsdag 27 april 2023

I min allldeles egna bubbla

                                         


En av de bästa känslor jag vet är "efter träning", då det sköna lugnet sprider sig i kroppen. Musklerna är avslappnade och huvudet har fått vila.

Jag är i balans.

När jag yogat hamnar jag ofta i en bubbla, mitt eget lilla rum och det är inte alltid som jag har så stor lust att lämna krypinnet, kan emellanåt behöva sparka mig själv i baken.

Låter det flummigt? Det är det inte. Kroppen går just då på sparlåga och nuet omsluter. Harmoni är ett beskrivande ord.




Efter ett pulshöjande träningspass, då svetten runnit belönas jag på liknande sätt men bubblan uteblir.

Min kropp behöver både och. Tuff, inspirerande, lekfull och motiverande konditionsträning och sen yogan som får mig att andas och lyssna inåt. Balans.

Hur gör du för att må bra?
Vilken är din bästa återhämtning?
Vad reducerar bort vardagens höga tempo?



Hej hopp!

onsdag 26 april 2023

Verbala guldstjärnor



Anpassad tentamen vägg i vägg med stor konferens ... förutsättningarna skulle kunnat vara bättre, framför allt då rummet jag arbetade i har tunna väggar.

Förberedde därför studenterna när de anlände och beskrev läget. Visade att det fanns både öronproppar och hörselkåpor att låna. De nickade men tog ingetdera med sig till sina skrivplatser. Jag startade upp tentamen och lugnet i rummet la sig.



45 minuter senare började konferensdeltagarna droppa in. Sorlet utanför ökade och jag reste mig för att dela ut hörselkåpor och öronproppar, "ifall att". Dröjde inte många minuter innan varje student använde hörselskydd.

Utanför rummet slogs det i den stora "gong gongen", först en gång, sen två och tre gånger innan tystnaden åter la sig. 



Mindre än en timme senare var det dags igen (för konferensdeltagarna), nu för rast och fikapaus och ljudnivån skenade iväg. 35 minuter av oljud ...

Studenterna kämpade på, de som egentligen var berättigade enskilt rum var och en av dem men som just denna dag behövde samsas. Ingen klagade. Ingen muttrade. Ingen så mycket som skakade på huvudet trots att de utsattes för extrem utmaning. De borde fått guldstjärnor för sitt tålamod! Vilket de faktiskt fick verbalt av mig efteråt (var och en av dem). Så grymt fixat av samtliga!





tisdag 25 april 2023

Time out

 ... tar du det? Jag menar lägger du in pauser i din vardag? Eller kör du på och tänker att du vilar sen, typ hemma?



Igår eftermiddag fick jag en riktig dipp, blev ordentligt trött efter lunch och den intensiva förmiddagen som varit. Om jag inte varit hemma så hade jag antagligen kört på men nu fanns plötsligt både möjlighet och tid för paus. Alla möten var avklarade både de IRL (in real life) och de digitala, hade dessutom hunnit träna samt äta lunch och handla. De arbetsuppgifter som stod på tur kunde vänta lite och undertecknad sjönk ner i sin läsfåtölj.

Blundade och gjorde ingenting annat än andades ... skönt. Samlade ny energi och kraft på ett par minuter.



Vid andra tillfällen kan jag placera mig på yogamattan för vilande yinyoga, det är ett säkert kort då jag lärt mig att en trött kropp/alternativt huvud blir pigg igen. 

Så om du tar time out, hur gör du då?



Lust att dela?

måndag 24 april 2023

Det var en gång, för ett antal år sedan ...

 

När mannen bygger på sitt gigantsiska legofartyg, Titanic minns jag otippat något helt annat: Lego racers.


                                         

Hemma hos oss är detta nostalgi på hög nivå. Lejonkungen lyckades (för ett par år sedan) ladda ner ett av de absolut första dataspel som han och Astronauten spelade: LEGO RACERS.

Det hela började när vi bodde i vårt stora hus ute på landet och kidsen var små, kanske 4 och 6 eller möjligtvis 3 och 5 år? De satt bredvid mannen som visade hur de kunde bygga bilar och skapa sin egen outfit som förare. Att köra race var då lite för avancerat så pappan körde och grabbarna fick trycka på knappar för extra speed eller andra finesser som hemliga genvägar. En stund varje kväll satt de, turades om och hejade på mannen när han vann över "bossen".


Tiden gick och plötsligt kunde de själva designa och styra sina bilar fram till finalracen då allt gick så mycket snabbare och de fortfarande behövde pappans kunnande för att vinna.

Under sista etappen var Astronauten och Lejonkungen helt självgående, tävlade mer mot varandra än "bossen" och när de senare var och en klarade av hela spelet så utbröt stort jubel.

Ett tag senare sorg ... då de insåg att eran var över.


LEGO RACERS = kultspel. Snyggt gjort, musik som drar mig 15-20 år tillbaka. Ren och skär nostalgi. Tonerna av introt värmer i hjärtat och jag blir både glad och lycklig.

Hur gick det för mig? Tja ... testade men eftersom jag inte var "lysande bra" på en gång så la jag ner min karriär som racerförare och lät den manliga delen av familjen roa sig.


Hej svejs

söndag 23 april 2023

Som balsam för själen

                                              

                                       


Vår trädgård vaknar till liv och att arbeta i den är som balsam för själen. Rensa bort gammalt torrt och klippa rent. Se hur det gröna kryper fram, knoppar både på träd, buskar och i rabatterna. Rabarbern visar vägen, den tillhör det gäng växter som vaknar tidigt och som blir grön fort.

Sen att få pausa med en stor kopp med ryggen mot väggen: livskvalitet!

Fågelkvitter och surr av insekter. Vinden som smeker kinden och solen som värmer. Mannen fixar med solcellslampor och jag pysslar om en del av det som sovit under vintern och vaknar till liv. 



Poolen får vänta, den kommer längre ner på min/vår "todolista". Den dag vi öppnar upp för bad så ökar både arbete samt översyn av vattenkvalitet. Jag kan lugnt konstatera att det i dagsläget inte är någon idé att jäkta, var dag har sin tid. Maj känns som en bättre månad för poolarbete.

Nu är tid för återfödelse, gallring och rensning. Att få lapa sol och bara vara. April är oförutsägbart, varmt en dag och kallt en annan ...


Önskar dig en bra dag!





lördag 22 april 2023

Behöver inte mycket mer än detta ...



Vilken lycka att få vara både hemma och ledig när termometern visar sommartemperatur ( +20°). Att få gå i linne och shorts och slippa alla "måsten" eller vad jag borde göra.

Gårdagen till ära tvättade jag samt oljade altanen, ett heldagsarbete.



Livet känns så mycket lättare och enklare med sol och värme. Ovant efter en kall vår men oerhört efterlängtat.  

Idag fortsätter utomhusfixet på tomten och helt ärligt så njuter jag varje sekund. Livet alltså ... behöver inte mycket mer än detta.




fredag 21 april 2023

Det som göms i snö, kommer upp i tö



Vi har ett talesätt, ett ordspråk som lyder: det som göms i snö, kommer upp i tö och dagens inlägg är baserat på det uttrycket.

Jag fick ett hårspänne, en stor klämma av en vän för många år sedan. Då mitt hår är stort och innehåller många strån så är detta hårspänne ett av få som fungerar. Det är vackert dekorerat med färgade blommor i glas.

Senast jag använde spännet var för typ 1,5 eller 2 år sedan. Minns att det följde med mig till syrrorna i norr men att det senare försvann spårlöst. När väskan packades upp så fanns det ingenstans? 



Bad därför mina systrar att kolla på alla ställen jag befunnit mig, framför allt i det rum undertecknad sovit men inte heller de hittade mitt hårspänne.

Borta. Tråkigt. Synd. Bara att acceptera ...

Så förra veckan när jag plockade fram min limegröna kabinväska så dök spännet upp. I ett ytterfack har det legat bortglömt!? Även om jag tyckte att väskan tömdes så var det uppenbarligen inte så. Jag missade 

... men nu är hårspännet tillbaka. Det fick hänga med till London samt hem igen. Aldrig borttappat, enbart bortglömt.






torsdag 20 april 2023

Alltså, inte bra!



I vår familj är mannen den som är bäst på att höra av sig, emellanåt har han mer eller mindre daglig kontakt med sönerna oavsett var de befinner sig i världen. Sån är inte jag, har aldrig varit och är tveksam om det går att lära "gamla hundar sitta"?

Inte för att jag älskar våra barn mindre. Eller för att undertecknad inte skulle bry sig. Jag är bäst i nuet samt har något emot både telefoner och att ringa ...

Så lik min/vår pappa. Han avskydde när det ringde och muttrade att någon annan kunde svara (det var ändå inte till honom) men när han väl pratade så kunde han sitta länge. (Igenkänning på den) Mamma däremot var bäst, hon ringde alla, pratade ofta kort och såg på detta vis till att hålla ett stort nätverk fungerande. Kan emellanåt vara lite avis på hennes förmåga. Jag skriver hellre, skickar mess eller meddelanden men inte så ofta som mannen kommunicerar med sönerna. 



Är det "fel" på mig? Emellanåt får jag dåligt samvete och tänker att jag är en "dålig" mamma men våra avkommor brukar då skratta och säga att det är lugnt, att jag är bra.

Tidigare i veckan ville undertecknad ringa både Lejonkungen och Astronauten och gjorde även det. Lejonkungen pluggade för fullt och hade egentligen inte tid med mig så det blev kort. Ringde hans bror som förvånat svarade och undrade hur det var hemma? Mådde vi bra? Var det något särskilt jag ville? "Nej", svarade jag "ville bara höra din röst och prata lite". "Okey, blev lite orolig", svarade Astronauten.

Alltså, inte bra! Det sa jag också och vi skrattade. Sönerna ska inte behöva fundera över anledning om deras mamma äntligen ringer. Måste nog skärpa till mig.




onsdag 19 april 2023

Det är inte DE, det är VI som äger problemet ... fördomarna!

                                  

                              


Så äntligen kom våren!

Träffade jag en vän för att äta lunch innan det var dags för mig att arbeta. Solen gassade och vi önskade bord ute, dessa var upptagna så vi fick nöja oss med att avnjuta måltiden inomhus. För att hinna med vårsolen beslöt vi att ta med vår latte ut i parken. (Fortfarande inget ledigt bord utanför restaurangen)

På en bänk helt nära oss hängde ett gäng högstadiegrabbar, antar att de gick i sjuan eller möjligtvis åttan. De bar dagen till ära solbrillor och T-shirts, käkade hamburgare och spelade musik högt.

"Hör du vad de spelar?", undrade min vän.
Jag lyssnade och tittade storögt på henne.
"Dansbandsmusik?"




Vi stirrade på varandra. Ett gäng killar i den åldern som seriöst diggar till dansband, DET är ovanligt. En av grabbarna spelade luftgitarr.

"Alltså, det är VI som äger problemet", fnissade jag " ... våra fördomar!"
"Japp", svarade vännen. 

Allt kan verkligen hända, dessa unga män skämdes inte alls. En av dem började snacka om Guns and roses och min vän kommenterade (viskande till mig) att nu började det likna något.

"Världens sämsta band", hörde vi en av de andra grabbarna säga.





tisdag 18 april 2023

Kanske var det mitt hår?


När huvudet inte är med så får vi lita på vår förmåga att skjuta från höften, kasta om planering och lösa eventuella "problem" som kan uppstå. Detta hände mig igår.

Efter att ha läst jobbmejl i London, stigit upp i ottan och trott mig ha full koll så insåg jag att det var en parfymallergiker som skulle hänga med mig hela förmiddagen, de kan vara extremt känsliga. Oops ... 

Hade ingen parfym på (har aldrig det) men deo och tänkte att det borde gå bra? Så dök studenten upp och informerade mig att hen kände "lite". Kanske var det mitt hår? Schampot?




Studenten var schysst och enkel att prata med, trodde att det kunde gå bra men var inte helt säker. Då slog det mig att undertecknad hade en kollega i rummet bredvid, vi kanske kunde byta? Snackade ihop oss och lät studenten besluta, hen valde kollegan och vi bytte rum. Alla inblandade nöjda.

Jag brukar ha koll ... dock inte igår men finns viljan att lösa "problem" och eventuella hinder så brukar det mesta ordna sig (på något sätt).





måndag 17 april 2023

Hello I am back 😃



Efter helt underbara dagar och kvällar i London hos Lejonkungen, hans roomie och alla deras härliga vänner så har jag landat i Sverige. Så tillfredsställd och nöjd.Tänker Borta bra - hemma bäst 

Har dock lovat att snart återvända. Vet inte när ...



Men NU är nu med allt vad det innebär. Fokus man, katter, trädgård och arbete. Att våren rotat sig känns underbart och lusten att vara utomhus så mycket större.

Blir inte mer än så här idag






torsdag 13 april 2023

Next stop London



Så är det äntligen dags, att resa till Brockley, London och hänga med yngsta sonen. Som jag längtat! 😍 Se Kings University, baren han arbetar på samt träffa Lejonkungens roomie och vänner. 


Igår packades det och förbereddes så nu känner jag mig redo för ett litet apriläventyr. 

Kommer att pausa bloggen fram till tisdag den 18e men helt dött blir det antagligen inte från undertecknad då jag troligtvis lägger upp en eller ett par bilder i det sociala flödet, du som följer mig lär märka.


Önskar dig sköna och bra dagar så länge.




onsdag 12 april 2023

"Ingen ... med mig själv"



En arbetsdag:

Upp i ottan för att hinna med mig själv innan det blev dags att övervaka och "ta hand om" tentamen, igår en anpassad (betyder mindre rum och färre studenter). Visste att dagen innebar mycket stillasittande då passet var över 6 timmar och jag enbart skulle ha möjlighet att lämna rummet för att själv gå på toaletten (kollega bytte av i en eller två minuter). Laddade därför upp med termos och en kall lunchmatsäck.

Min student anlände precis innan det var dags att sätta igång och klok som jag var så hade undertecknad passat på att samla steg i korridoren, tänkte att det är lika bra att leka professor Baltazar och gå ett par vändor när jag ändå väntade.



Älskade när studenten inledde med att informera om att hen troligtvis skulle prata högt, inte med mig utan med sig själv (som om jag ville använda öronproppar så 😂) och att hen antagligen skulle resa sig upp och gå ett varv i rummet för att samla tankarna.

Då det enbart var vi två i rummet så såg jag inga problem, istället var igenkänningen stor. Mindes mammas fråga när jag klev in genom ytterdörren: "Vem pratade du med?"

"Ingen ... med mitt själv", var det svar hon fick under mina skolår.

Och ... behovet av rörelse är något som är djupt rotat i mig, du som läser mina blogginlägg har nog förstått det vid det här laget.



Annars hände inte så mycket. Jag vek en låda av papper till studenten då vi inte hade någon papperskorg och hen behövde vässa sin blyertspenna. Blev nerkyld av ventilationsutblåset i rummet samt hann planera en packlista i huvudet.

Tentan avslutades. Jag tog en kort skogspromenad. Tillbaka till campus. Dags för mentorstid med annan student och efter ytterligare två timmar sa jag tack och hej och gick hem.