torsdag 30 september 2021

... något nytt

Idag ska jag testa något nytt ... punkt. 

Att överleva som yogalärare är ingenting som är möjligt för mig, har inte varit och med realistiska glasögon på, knappast i framtiden heller. Är varken tillräckligt driven eller målmedveten när det gäller att sälja in mig, alltså önskas annan inkomst, som extra arbetet i butiken. För tillfället behöver de mindre hjälp så därför har ögon och öron hållits öppna, ifall något intressant skulle dyka upp.

Hittade en notis för kvinna 30-60 år och kände instinktivt att texten borde läsas. Slängde snabbt ihop ett brev, bifogade CV och skickade iväg mejlet. Fick svar direkt, att undertecknad är välkommen att provjobba och DET ska jag göra idag.

Proper klädsel förväntas och den har bokstavligen grävts fram. Extra timmarna handlar om catering och servering. Idag är det en stor begravning för 100 personer och min uppgift lär vara att förbereda, se till att gästerna får mat & kaffe samt avslutningsvis diska/städa. Sex timmars arbete, kanske stressigt(?) men samtidigt intressant.

Den serverings- och restaurangköksskolning jag fick på Norrlands nation under min studenttid gör knappast någon skillnad, det är ju typ 100 år sedan(!) men den finns trots allt lagrad någonstans i mitt muskelminne. Gör därför som jag brukar, lyssnar in instruktioner och skjuter från höften för "hur svårt kan det vara!?"

Wish me luck!


Det skrevs inget om propert hår???


onsdag 29 september 2021

När leken leder och livet kryddas med fantasi


På samma sätt som solen laddar mig med energi så fyller jag mina depåer genom drömmar, fantasier och lek. Kanske är det därför som skrivandet alltid har lockat? (Även om jag just nu inte skriver så mycket annat än blogginlägg ...)

Antagligen är leken anledningen till att jag valde att utbilda mig till fritidspedagog? Lyckan att få klä ut sig, att spela en roll och bli någon annan för en stund . Kanske att få stå på scenen? Testa gränser och våga utforska okänd mark. Gå på upptäcksfärd och äventyr i så väl smått som stort. 

Även i min yogalärarroll motiveras undertecknad av det lustfyllda och många gånger presenteras och genomförs klasser just utifrån detta. Blir extra tydligt när jag möter barn men fungerar även på vuxna som gillar att allt inte är så seriöst och förutsägbart. Förstår att jag är mest autentisk när lekfullheten får vägleda mig. Lek för att orka stå ut med vardagen när mörkret faller och fantasi för att motivera andra att ta sig i mål.


När jag var liten så avskydde jag allt som var jobbigt. Mamma och pappa var inbitna skidåkare. Så fort det gavs tillfälle plockades längdskidorna fram. Jag hade växt ur skidkälken för länge sen och förväntades glida fram i spåret på egna ben. Min motivation var lika med noll. Jag hade hellre suttit i kälken bakom pappa och susat nedför backen tryggt inbäddad i renskinn.
Med skidor på fötterna blev jag en gnällspik, a pain in the ass. Jag släpade mig fram i spåret och klagade. Inga mutor i världen hade fått mig på bättre humör eller...

Mamma och moster slog sina kloka huvuden ihop och började berätta sagor. Plötsligt glömde jag bort att protestera, lusten att lyssna på berättelserna blev starkare. De lockade mig att sjunga och så var den jobbiga skidåkningen helt bortglömd. Jag stakade på utav bara farten och tiden rann iväg.


                                                                                ...om jag vill 


tisdag 28 september 2021

Never give up!

                                       

Att få arbeta med händer och kropp i höstsol tillsammans med mannen är riktigt njutningsfyllt. Klippa, beskära, gräva och skörda i vår alldeles egna trädgård. Livskvalitet på riktigt.

Plommonträdet vi klippte fram ur nyponrosen ifjol tog chansen till omstart, fick ny växtkraft och brer ut sig, som belöning och tack har det bjudit på ett tiotal frukter.  

För att plommonträdet ska fortsätta att frodas har jag klippt överhäng på de nyponrosor som vägrar ge upp. De snirklar sig runt grannens päronträd och böjer sig lömskt åt alla håll de kan, som om de tänker: "never give up!" Det var ett år sedan sist och jag slås över hur fort de taggiga grenarna attackerar, det är nyponbusken mot mig. Ju mer jag klipper bort desto roligare är det att arbeta. Det är som att släppa in ljuset i tunneln eller om du vill tända lampan. Resultatet ger energi.

Om jag fick bestämma så skulle jag kapa rosen vid marken. Tukta den hårt! Visa att det är jag som bestämmer.

Då tittar mannen på mig och ber undertecknad att lugna sig lite. Kanske klippa ner högarna i våra cylinderformade transport-och förvaringsbehållare. Liksom städa och göra klart ... inte enbart röja. 

Grejen är att mannen inte gillar när jag kommer igång på riktigt, han är rädd att ALLT ska försvinna. Försöker lugna honom med att rosen knappast dör, nästa år kommer den tillbaka och blir grön igen men han vill inte. Den gröna väggen bör få leva säger han och menar att insynen växer om jag får fria händer.

Vi tycker helt enkelt olika och även om jag vet att naturen återskapar så finns ingen anledning till tvist, så det blir en kompromiss, dessutom gillar jag att ha det snyggt och rent runt ikring oss så undertecknad byter till mindre sekatör och städar.  



måndag 27 september 2021

När metallskrot blir magiska djur

Vi bor ett stenkast ifrån campus eller om du föredrar "granne". Studentområdet med boende och byggnader för utbildning ligger vackert och naturnära, förutom det finner du skog, åkrar, dammar och en å. Det är nära in till city men med en lantlig känsla.Vi känner oss lyckligt lottade som lever här, ett stort lugn blandas med myller av studenter som rör sig till och från sina utbildningssalar.

Eftersom SLU (Sveriges lantbruksuniversitet) och SVA (Statens veterinärmedicinska anstalt) är de stora aktörerna så finns bland annat en stor vacker kunskapspark. Här kan du hitta träd och växter av alla de slag. Har du tur (eller otur) så kanske du träffar tuppen och hans hönor, de smiter emellanåt ut från sin gård och promenerar på cykel och gångvägen.

Detta blogginlägg kommer att handla om den utställning som finns vid dammen i just kunskapsparken, ett inhägnat område med grindar. När du kliver över tröskeln, in genom någon av alla de portar som finns så hamnar du ute på savannen eller kanske i en djungel. Just nu äger en utställning rum som är öppen och gratis. Här hittar du djur som är skapade av järn och metallskrot, utplacerade så att din vandring känns något magisk.

Har du möjlighet och befinner dig i närheten av vår stad, passa på att ta dig till den höstsprakande kunskapsparken! 




söndag 26 september 2021

Det blir som det blir, OM det blir av?!

Så är de sista vindruvorna plockade, pust. Trodde att de aldrig skulle ta slut ...

Nu har vi hur mycket som helst trots att jag pressade och gjorde druvjuice av dagens "blå". Kanske förvandlades tre-fyra liter (efter att ha rensat bort allt utom bären) till en liter drickfärdig juice. Mannen tycker att den är något sur (eftersom jag inte tillsatt något extra socker), själv tycker jag att den är god.

Grannarna gör vin, de har ännu fler vinstockar än vad vi har och lämnade över en plastficka med instruktioner för vintillverkning. Schysst! Bara det att när jag läst allt så inser jag att det är en hel del som behöver köpas innan projektet kan sättas igång.

Jag som gillar att skjuta från höften och improvisera förstår att de egenskaperna är mindre bra. Suck. Om vinet ska bli drickbart så behöver jag lusläsa instruktionerna och följa dessa minutiöst. Det är NU motivationen dör och hela idén vacklar. 


Varför?

Plötsligt känns allt tråkigt, inte inspirerande, kreativt och/eller lekfullt utan svårt. Skulle vilja ha en mentor eller lärare som kunde visa, berätta när, hur och varför men inser att undertecknad står själv. 

Ja, ja det blir som det blir ... OM det blir av?!


Önskar dig en skön start på veckan!


lördag 25 september 2021

Den bärnstensfärgade gåvan

Igår efter en morgon/förmiddag ute i naturen fick jag oväntat en gåva av mannen, en vinflaska. Mitt under vår lunch ställde han sig upp och meddelade att "det finns en historia ..." och ungefär som om han skulle hålla ett tal eller en föreläsning stod han kvar och började berätta.

Flaskan med det bärnstensfärgade innehållet kom ifrån Georgien, ett vin som inte är vitt, inte rött utan orange! Tydligen har hela vintillverkningen sin vagga i Georgien för 6000 år sedan!!!

Då grävdes stora lerkärl ner i marken, fylldes med gröna druvor och vatten för att senare förslutas med ett litet lock i lera. Vinet jäste, rördes om (med något specialverktyg) och mognade under jord. Färgen blir orange på grund av att druvorna behåller skalet samt att det jäser i lerkruka.

Tillverkningen av det ursprungliga sättet att tillverka vin i Georgien har återupptagits och söker du på ett orange vin så får du träffar. Nu i september har vinet börjat säljas på Systembolaget och finns i olika prisklasser, mitt är ett budgetvin för en hundring. 

Jag har ännu inte smakat på presenten men den sägs passa bra till ljust kött (fågel + fläsk) och vegetariska rätter. Ska bli oerhört spännande att testa!




fredag 24 september 2021

Kanske lärde jag mig något?

För en vecka sedan hade jag date med min frisör, håret var alldeles för långt och den grå utväxten större än önskat. Det är inte ofta vi träffas men de gånger vi ses kan vi knappt sluta prata. Förutom det ömsesidiga gillandet så är hon grymt begåvad och har sedan fixet inför vårt bröllop varit min favoritfrisör. En lång relation med tanke på att jag och mannen firar 30 år nästa år.

Det som inträffade för en vecka sedan har aldrig skett tidigare och helt ärligt ville jag inte besvära min frisör med efterspelet. Undertecknad ville inte att hon skulle bli bekymrad, känna sig "dålig" eller på något sätt få "ont i magen".

Innan hade jag kliat mig på höger sida av bakhuvudet, i linje med örat men ovanför nacken. Min hud är ofta torr och antagligen fanns det en irritation där innan mitt besök. Märkte direkt när färgen penslades på och kom i kontakt med hårbotten att det började svida men sa ingenting. Tänkte att jag kunde "stå ut". Svidandet byttes ut mot en mer brännande känsla ... inte heller då sa jag något. Tänkte "vill du vara fin - får du lida pin" och bet ihop.

Jag gillar inte att klaga och är hyfsat bra på att andas igenom obehag, kanske var det mindre bra denna gång? Kanske lärde jag mig något?

Som vanligt blev jag både glad och nöjd när håret var färgat, tvättat och klippt, det var först på kvällen som jag upptäckte hur nackhåret kladdat ihop sig med bakhuvudet ... antagligen en reaktion på kemikaliernas sveda.

Morgonen efter blötte upp området för att mycket försiktigt borsta igenom det. Mitt problem är alla mina hårstrån och det stora hårsvall som försvårar luft att cirkulera. Det som kommer in, kommer emellanåt inte ut av sig självt.

Så vad skulle jag göra? Kontakta min frisör och berätta? Nej, det ville jag inte, det hela var delvis mitt eget fel eftersom jag inte sagt något. Beslöt att lita på kroppens egen fenomenala läkningskraft. Sköljde igenom håret, borstade och lufttorkade. Efter någon dag var sårskorporna borta.

Nästa gång vi ses ska jag berätta och säga till om något svider men fram tills dess glömmer jag obehaget och gläds åt att håret är lagom långt och utan gråa stänk.




torsdag 23 september 2021

Mottager glatt tips och råd

Precis som ifjol har vi ett överflöd av vindruvor, ja helt ärligt skördar vi nästan dubbelt så mycket frukt som vi gjort tidigare. Blåa och gröna godsaker, inte stora (om vi bortser ifrån kärnorna som har samma storlek som de större varianterna) men vackra.

Saken är den att jag inte vet VAD jag ska göra av alla druvor??? Skickade med Astronauten när han åkte hem till Västkusten, överraskat Lejonkungen med en blandad fruktkorg ifrån trädgården samt har gett bort både till granne och vän.

Testade att tillsätta gröna druvor i den kycklinggryta som svängdes ihop igår och läste (denna morgon) i tidningen om andra rätter som passar just vindruvor. Tidigare år har större delen av skörden torkats till russin men just denna höst har vi inget behov av fler sådana.

Så vad kan jag göra?

Vin, absolut men vet inte hur? Pressa till rå druvjuice? Frysa in och använda i smoothie? Problemet är alla kärnor, det är ett piller att få bort dessa och tar ganska lång tid.

Just nu vilar delar av skörden i vårt källarförråd (resten är kvar i trädgården) i väntan på att undertecknad ska besluta vad jag ska göra med alla druvor? De får de dock inte bo i vårt svala förråd, dels kan de bli dåliga och dels tycker mannen att de står i vägen. Han kommer inte åt sin verktygslåda ... 

Har du bra tips och råd? Kommentera gärna.


onsdag 22 september 2021

"Åh, nej ... inte DU mamma!"

Det fanns en tid då jag var mer aktiv på Twitter, närmare bestämt för sex år sedan. Insåg mer eller mindre direkt att detta forum egentligen inte passar mig. 

Idag tittar jag in med jämna mellanrum men skriver sällan något (annat än att bloggen länkas där). Bjuder på några tweets som publicerades 2014-2015. 

Kan dessutom erkänna VAD yngre sonen stönade när han upptäckte sanningen, typ: "Åh, nej ... har DU Twitter!"


Har roat mig med att läsa gamla tweets, bjussar på några:
  • Tror det saknas något hos mig, husmodersgenen, den måste ha varit restnoterad när jag föddes.
  • Nytvättat hår och bikramyogapass...hur tänkte jag nu?
  • Hattarna har slutat hemsöka mig i drömmen, jag har bestämt mig, dags att göra en ätbar
  • Jag skriver, katten redigerar...promenerar över tangentbordet
  • Efter en bikramklass känns det som att kliva upp ur badet...torr och fräsch...NOT!
  • Ilandsproblem: öppnar garderoben och funderar på vad jag ska ta på mig? Blundar och greppar, blir extra spännande att se resultatet.
  • Kastrullock som morgonrevälj, det är väl helt okey?
  • Tänkte göra snöänglar men får nog ta på baddräkt
  • Efter två veckors försummelse så klarar jag fortfarande av att starta och köra runt vår dammsugare
  • Att lämna ett bikram yoga pass är som att kliva upp ur simbassängen
  • Kreativa svettdroppar hittar nya spännande vägar, in i örat och upp i näsan!
  • På promenad med borrmaskinen...
  • Tänk att ett litet förlåt är som bomull för själen
  • Jag ligger på spikmattan, katten ligger på mig, med sin tass beskyddande över min hand
  • Chockade maken genom att fråga om han ville hänga med till Claes Olsson? Han fick sätta sig ned på sängen och fråga om han hört rätt
  • Fick inte jobbet och kanske var det bra? Känner mig så glaaad, får en fri Zlatanroll istället!
  • Efter återupplivningsförsök på toalettdoppad mobil så är det bara att konstatera att den idag är död...
  • Att stå i kö till toaletten hemma innebär att även vänta in våra fyrbenta familjemedlemmar
  • Surfar nedför rulltrappan med överfull kundvagn och vurpar...det går bra nu!
  • Om någon knäckte ett ägg på min överhettade kropp så skulle det stekas #efterbikramklass
  • Kan denna dag titulera mig: nåldyna
  • Inte att rekommendera: att riva sönder det nya, rätta kontraktet...
  • Fick kalsong- och mössmannen att sätta på sig kläder! 1-0 till mig
  • Löparskor framme, check. Grus i dojorna? Nej men kattfoder
  • Har doppat fötterna i champagne och döpt en fisk till Birgit #ZoULFishSpa
  • Saknar direktlinje till mamma i himlen
  • Blev oväntat uppgraderad till advokat, utan några som helst förkunskaper? Känns ju tryggt för klienten
  • Känns som någon släkt lampan och dragit ur elementet när vi landar på Arlanda #Barcelona
  • Borde inte men kan inte låta bli att tänka: Vad har hon satt på sig, föreläsaren? Stylist önskas så att vi kan höra vad hon säger
  • Möter dumpad bh på trottoaren, ser kallt och ensamt ut i juletider
  • Julens drama: kär vän sväljer kattens p-piller #detgårbranu #ingakattungar
  • Blind höna byter plats på linserna och Voilá, hon ser igen! 


Får räcka för idag. Ha det bra där ute!

tisdag 21 september 2021

Lyxen att få sova gott

Varje måndagkväll i snart två månader har jag unnat mig en ny rutin, den har med mitt insomnande att göra och rekommenderas. Om du inte provat - testa! 

Det finns något som kallas yoga nidra och som jag senare under hösten kommer att utbilda mig i. Om du aldrig hört talas om detta så kommer här en kort beskrivning på den nidra som undertecknad utövar. Texten är inte min utan min lärares beskrivning.


Yoga Nidra - Sov gott

Efter dagens aktiviteter och brus får du här landa in i kropp, tanke och sinne för att förbereda en god natts sömn. Du guidas genom en Yoga Nidra för avslappning och sömn. Du kan bädda ner dig direkt i sängen eller ligga på en matta om du inte ska gå och lägga dig direkt men vill slappna av och landa inför kvällen. I Yoga Nidra fokuserar vi på gränslandet mellan vakenhet och sömn där djupavslappningen får utrymme att ske. Även om du inte somnar får du surfa på hjärnvågor som vaggar dig mot mer stillhet. Låt dig guidas av rösten och flyta med till avslappning eller sömn och en lätt och grundad känsla.  

Ha det gärna lugnt och tyst runt omkring dig, eventuellt en matta, filt, bolster och ögonkudde om du inte ligger i sängen. Kuddar eller det du har tillgängligt fungerar fint, använd det som gör att du kan ligga på ett bekvämt sätt. Rör gärna lite på kroppen innan klassen, sträck på dig, rulla ner och upp igen, eller de mjuka rörelser du gillar och som hjälper dig att bli närvarande i kroppen. Det kan hjälpa dig att landa mer i just kroppen än huvudet när du väl lägger dig ner för din Yoga Nidra. Låt det få bli en del av din kvällsrutin för att komma till ro. 


Jag började av nyfikenhet och har sen unnat mig lyxen att hänga kvar, för nu längtar jag efter dessa stunder! Mannen hittade yoga nidra på nätet när han knappt sov alls för ett par år sedan och konstaterade att det var det bästa sättet (det enda som fick honom) att somna.

Märkte direkt att denna avslutning på arbetsdagen (efter sen kvällsklass och innan tidigt morgonklass) passar mig som handen i handsken. Jag har egentligen inga sömnproblem men förstår att nidran gör mig gott. Kan glatt erkänna att sömnen knackar på mer eller mindre direkt, när huvuden landar mot kudden och jag sluter mina ögon. Bästa, bästa sättet att slappna av och komma till ro! 



måndag 20 september 2021

Jag kan sakna ...

I vårt lilla hus finns en hel del som påminner mig om delar av det kreativa arv jag fått som gåva. I ett hörn av rummet står en provdocka iklädd den sista designade outfit jag skapat. I flera rum syns mina hattar och på något ställe hänger en tavla eller två. I bokhyllan står de böcker mina noveller publicerats i.

Jag kan om jag vill ...

Känns som det var länge sedan min kreativitet yttrade sig i annat än yogaklassekvensering. Helt ärligt har undertecknad inte prioriterat det egna skapandet. Varit för trött, inte haft lust, motivation och/eller tid. 

Jag vet att det som krävs är att sätta igång. Motivationen knackar inte alltid på, den ansluter under processen. Att skapa är som vilket jobb som helst, det kräver hårt arbete, stunder av tomhet likväl som det belönar dig med flow när du hittat rätt.

Just nu kan jag sakna timmarna när en hatt långsamt tar form eller när idéerna till en berättelse pusslas ihop i huvudet och senare på papper. 

För mig fungerar deadline, när ett tydligt mål hägrar någonstans längre fram och när det finns ett syfte med skapandet. Just nu saknas drivkraften vilket är anledningen till att kreativiteten vilar. Var sak har sin tid och när stunden kommer så vet jag att inspiration, motivation och kraft tar varandra i handen och samarbetar.



söndag 19 september 2021

Ett lager till ...

Nu har hösten kommit med klar och kyligare luft. Än är träden gröna men jag antar att det inte dröjer alltför länge innan de skiftar i orange, rött och gult. Naturen blir magiskt vacker och efter någon eller ett par veckor kan vi hoppa lika mycket i lövhögar som i eventuella vattenpölar.

Innan gårdagens löptur (tidig morgon) så letades min micro fleecejacka fram, det blev premiär för ett varmare lager och även om jag trodde att det skulle bli för svettigt så lyssnade och följde jag intuitionen. Visade sig mer eller mindre direkt att exakt rätt kläder valts.

Såg hur roddklubben öppnade sin port och började bära ut båtar. Sprang förbi en tennisbana där en man  handskrapade banan från vatten. Morgonförberedelser. Kolonilotter, fält och parkområden allt vid ån som följer min löprunda. En stilla, fridfull och kall morgon vilken fick tankarna att klarna.

Jag älskar att börja dagen ute i naturen! 

Vi hann därefter både rösta, arbeta i trädgården, fika med vän och softa. En skön söndag. En dag att ladda batteriet både kroppsligt och mentalt, så nu är jag redo för måndag och en ny vecka.



lördag 18 september 2021

Det är bättre NU!


Söndag, ofta veckans skönaste dag hemma hos oss då allt får vara precis som det är och vi har tid att bara chilla. 

Bjuder dagen till ära på ett gammalt inlägg och kan konstatera att det inte var bättre förr, det är bättre nu. Jag arbetar med det jag älskar och tror på samt att återvinning ligger helt rätt i tiden och mina medfödda värderingar är de som skattas högt idag.

Tack pappa för allt du lärde mig!

8 september 2017

Konsumera mera???

Ganska ofta slår det mig att jag är långt ifrån "rätt kvinna på rätt plats", snarare vilsekommen och emellanåt frustrerad på helt FEL ställe.

Ja jag snackar arbete. Konsumtionshets och säljpiska, egentligen oerhört långt ifrån mycket av vad jag står för. Visst, i ärlighetens namn så är jag BRA på det som behövs men ...

Borde vi inte lära oss att återvinna? Lappa, laga och designa om? Skapa nytt av gammalt. Göra fynd på loppis eller i "second hand butiker". Någon annans skräp kan bli min skatt.


Min pappa var en bra förebild, han kunde trolla med sina händer. I vilan från sitt akademiska arbete så skapade han, snickrade, målade och förvandlade andras sopor till nydesignade nyttoprylar.

Vid ett tillfälle flyttade det in en familj i vår radhuslänga. De rev ut halva inredningen och kastade i en container bland annat deras inomhustrappa. Minns just nu inte riktigt vad pappa plockade upp och gjorde om, bara hans kommentar: "Somliga tackar Gud, jag tackar Hanssons"

Sy om, klä om och skapa nytt av gammalt, det lärde jag mig. Renovera upp och återvinna.

Så för friden i mitt hjärta och om jag ska vara sann mot mig själv så borde jag byta arbetsplats, det får bli min morot.


Ha en skön dag!

fredag 17 september 2021

Oinbjudna gäster fixar poolparty

Igår fick vi oväntat besök i trädgården, av björktrastar. Det var inte en, inte två eller fem ... det var en hel flock!

Audrey och Stanley satt i ett av våra fönster, alldeles tysta och själv tappade jag hakan när mannen bad mig komma för att titta.

Björktrastar som åt från äpplen och vindruvor, som snappade åt sig en eller annan mask vilken oförstående tittade upp i regnet samt de som enbart flög omkring ... från träd till träd.

Mannen hojtade till igen, han hade bytt fönster. Ett gäng trastar hade poolparty! Det badades, dracks och hängdes kring dammen. Har ALDRIG sett så många trastar på samma ställe någon gång tidigare!?

Hela vår trädgård var full av gäster och vi var lika förstummade som katterna.

Är de på väg söderut? Blev vår tomt en plats att pausa på? Mat, vatten och bad i överflöd och sen iväg. En flock björktrastar är inga små fåglar. Pilfinkarna som brukar hänga i häcken blängde irriterat och undrade varför deras damm ockuperats. 

Så plötsligt flög flocken iväg och lämnade ett lugn efter sig, det som pilfinkarna gillar. Ordningen var återställd.



torsdag 16 september 2021

Sa du MAT?

Som du säkert vet har vi två katter, två motpoler vad gäller hunger och matintresse. Egentligen är de traditionellt som våra tidigare pälsklingar varit, Stanley (hanen) äter upp hela sin portion i ett nafs och undrar sedan om Audrey lämnat lite av sitt till honom medan vår lilla prinsessa äter mindre och helst skulle vilja lämna för att senare komma tillbaka och äta lite mer.

Fungerar inte! Hankatter liknar mer en hund och äter till maten tagit slut ...

Nåja, de har olika förhållningssätt till den näring vi serverar, vilket vi lärt oss förstå, som att vi kan få Stanley att springa om vi kastar torrfoderbitar typ apport, fungerar inte med Audrey. Hon undrar vad vi håller på med? Vill hon äta så äter hon och vill A leka så leker hon, inget mix.

Dilemmat vi dock lever i är morgon och kväll när de får sin blöta mat. A och S väcker mig på morgonen och springer upp till övervåningen för att få sin frukost. Stanley sätter sig lugnt ner vid sin plats och väntar tålmodigt på att jag ska ställa fatet framför tassarna på honom.

Så tar jag Audreys fat men då är hon plötsligt borta!? Vi leker kurragömma (eller kanske det bör benämnas "katt & råtta"?) när hon ser mig springer hon åt ett annat håll. Hon dribblar bollar och byter våning, det är som att hon först måste leka av sig innan hon har ro att äta?

Problemet är att när A är lugn så har S ätit upp ...

Fatet åker ofta in i kylskåpet och får smygas fram en stund senare, då när A förhoppningsvis är hungrig. Den katt och råtta lek som uppstår är inte alltid möjlig, framför allt inte om vi har annat att göra. Ett visst mått av frustration knackar på, varför måste A leka innan mat? 

Som tur är kan vi ha torrfoder framme vilket gör att det finns tilltugg om Audrey/S så önskar.