tisdag 21 september 2021

Lyxen att få sova gott

Varje måndagkväll i snart två månader har jag unnat mig en ny rutin, den har med mitt insomnande att göra och rekommenderas. Om du inte provat - testa! 

Det finns något som kallas yoga nidra och som jag senare under hösten kommer att utbilda mig i. Om du aldrig hört talas om detta så kommer här en kort beskrivning på den nidra som undertecknad utövar. Texten är inte min utan min lärares beskrivning.


Yoga Nidra - Sov gott

Efter dagens aktiviteter och brus får du här landa in i kropp, tanke och sinne för att förbereda en god natts sömn. Du guidas genom en Yoga Nidra för avslappning och sömn. Du kan bädda ner dig direkt i sängen eller ligga på en matta om du inte ska gå och lägga dig direkt men vill slappna av och landa inför kvällen. I Yoga Nidra fokuserar vi på gränslandet mellan vakenhet och sömn där djupavslappningen får utrymme att ske. Även om du inte somnar får du surfa på hjärnvågor som vaggar dig mot mer stillhet. Låt dig guidas av rösten och flyta med till avslappning eller sömn och en lätt och grundad känsla.  

Ha det gärna lugnt och tyst runt omkring dig, eventuellt en matta, filt, bolster och ögonkudde om du inte ligger i sängen. Kuddar eller det du har tillgängligt fungerar fint, använd det som gör att du kan ligga på ett bekvämt sätt. Rör gärna lite på kroppen innan klassen, sträck på dig, rulla ner och upp igen, eller de mjuka rörelser du gillar och som hjälper dig att bli närvarande i kroppen. Det kan hjälpa dig att landa mer i just kroppen än huvudet när du väl lägger dig ner för din Yoga Nidra. Låt det få bli en del av din kvällsrutin för att komma till ro. 


Jag började av nyfikenhet och har sen unnat mig lyxen att hänga kvar, för nu längtar jag efter dessa stunder! Mannen hittade yoga nidra på nätet när han knappt sov alls för ett par år sedan och konstaterade att det var det bästa sättet (det enda som fick honom) att somna.

Märkte direkt att denna avslutning på arbetsdagen (efter sen kvällsklass och innan tidigt morgonklass) passar mig som handen i handsken. Jag har egentligen inga sömnproblem men förstår att nidran gör mig gott. Kan glatt erkänna att sömnen knackar på mer eller mindre direkt, när huvuden landar mot kudden och jag sluter mina ögon. Bästa, bästa sättet att slappna av och komma till ro! 



måndag 20 september 2021

Jag kan sakna ...

I vårt lilla hus finns en hel del som påminner mig om delar av det kreativa arv jag fått som gåva. I ett hörn av rummet står en provdocka iklädd den sista designade outfit jag skapat. I flera rum syns mina hattar och på något ställe hänger en tavla eller två. I bokhyllan står de böcker mina noveller publicerats i.

Jag kan om jag vill ...

Känns som det var länge sedan min kreativitet yttrade sig i annat än yogaklassekvensering. Helt ärligt har undertecknad inte prioriterat det egna skapandet. Varit för trött, inte haft lust, motivation och/eller tid. 

Jag vet att det som krävs är att sätta igång. Motivationen knackar inte alltid på, den ansluter under processen. Att skapa är som vilket jobb som helst, det kräver hårt arbete, stunder av tomhet likväl som det belönar dig med flow när du hittat rätt.

Just nu kan jag sakna timmarna när en hatt långsamt tar form eller när idéerna till en berättelse pusslas ihop i huvudet och senare på papper. 

För mig fungerar deadline, när ett tydligt mål hägrar någonstans längre fram och när det finns ett syfte med skapandet. Just nu saknas drivkraften vilket är anledningen till att kreativiteten vilar. Var sak har sin tid och när stunden kommer så vet jag att inspiration, motivation och kraft tar varandra i handen och samarbetar.



söndag 19 september 2021

Ett lager till ...

Nu har hösten kommit med klar och kyligare luft. Än är träden gröna men jag antar att det inte dröjer alltför länge innan de skiftar i orange, rött och gult. Naturen blir magiskt vacker och efter någon eller ett par veckor kan vi hoppa lika mycket i lövhögar som i eventuella vattenpölar.

Innan gårdagens löptur (tidig morgon) så letades min micro fleecejacka fram, det blev premiär för ett varmare lager och även om jag trodde att det skulle bli för svettigt så lyssnade och följde jag intuitionen. Visade sig mer eller mindre direkt att exakt rätt kläder valts.

Såg hur roddklubben öppnade sin port och började bära ut båtar. Sprang förbi en tennisbana där en man  handskrapade banan från vatten. Morgonförberedelser. Kolonilotter, fält och parkområden allt vid ån som följer min löprunda. En stilla, fridfull och kall morgon vilken fick tankarna att klarna.

Jag älskar att börja dagen ute i naturen! 

Vi hann därefter både rösta, arbeta i trädgården, fika med vän och softa. En skön söndag. En dag att ladda batteriet både kroppsligt och mentalt, så nu är jag redo för måndag och en ny vecka.



lördag 18 september 2021

Det är bättre NU!


Söndag, ofta veckans skönaste dag hemma hos oss då allt får vara precis som det är och vi har tid att bara chilla. 

Bjuder dagen till ära på ett gammalt inlägg och kan konstatera att det inte var bättre förr, det är bättre nu. Jag arbetar med det jag älskar och tror på samt att återvinning ligger helt rätt i tiden och mina medfödda värderingar är de som skattas högt idag.

Tack pappa för allt du lärde mig!

8 september 2017

Konsumera mera???

Ganska ofta slår det mig att jag är långt ifrån "rätt kvinna på rätt plats", snarare vilsekommen och emellanåt frustrerad på helt FEL ställe.

Ja jag snackar arbete. Konsumtionshets och säljpiska, egentligen oerhört långt ifrån mycket av vad jag står för. Visst, i ärlighetens namn så är jag BRA på det som behövs men ...

Borde vi inte lära oss att återvinna? Lappa, laga och designa om? Skapa nytt av gammalt. Göra fynd på loppis eller i "second hand butiker". Någon annans skräp kan bli min skatt.


Min pappa var en bra förebild, han kunde trolla med sina händer. I vilan från sitt akademiska arbete så skapade han, snickrade, målade och förvandlade andras sopor till nydesignade nyttoprylar.

Vid ett tillfälle flyttade det in en familj i vår radhuslänga. De rev ut halva inredningen och kastade i en container bland annat deras inomhustrappa. Minns just nu inte riktigt vad pappa plockade upp och gjorde om, bara hans kommentar: "Somliga tackar Gud, jag tackar Hanssons"

Sy om, klä om och skapa nytt av gammalt, det lärde jag mig. Renovera upp och återvinna.

Så för friden i mitt hjärta och om jag ska vara sann mot mig själv så borde jag byta arbetsplats, det får bli min morot.


Ha en skön dag!

fredag 17 september 2021

Oinbjudna gäster fixar poolparty

Igår fick vi oväntat besök i trädgården, av björktrastar. Det var inte en, inte två eller fem ... det var en hel flock!

Audrey och Stanley satt i ett av våra fönster, alldeles tysta och själv tappade jag hakan när mannen bad mig komma för att titta.

Björktrastar som åt från äpplen och vindruvor, som snappade åt sig en eller annan mask vilken oförstående tittade upp i regnet samt de som enbart flög omkring ... från träd till träd.

Mannen hojtade till igen, han hade bytt fönster. Ett gäng trastar hade poolparty! Det badades, dracks och hängdes kring dammen. Har ALDRIG sett så många trastar på samma ställe någon gång tidigare!?

Hela vår trädgård var full av gäster och vi var lika förstummade som katterna.

Är de på väg söderut? Blev vår tomt en plats att pausa på? Mat, vatten och bad i överflöd och sen iväg. En flock björktrastar är inga små fåglar. Pilfinkarna som brukar hänga i häcken blängde irriterat och undrade varför deras damm ockuperats. 

Så plötsligt flög flocken iväg och lämnade ett lugn efter sig, det som pilfinkarna gillar. Ordningen var återställd.



torsdag 16 september 2021

Sa du MAT?

Som du säkert vet har vi två katter, två motpoler vad gäller hunger och matintresse. Egentligen är de traditionellt som våra tidigare pälsklingar varit, Stanley (hanen) äter upp hela sin portion i ett nafs och undrar sedan om Audrey lämnat lite av sitt till honom medan vår lilla prinsessa äter mindre och helst skulle vilja lämna för att senare komma tillbaka och äta lite mer.

Fungerar inte! Hankatter liknar mer en hund och äter till maten tagit slut ...

Nåja, de har olika förhållningssätt till den näring vi serverar, vilket vi lärt oss förstå, som att vi kan få Stanley att springa om vi kastar torrfoderbitar typ apport, fungerar inte med Audrey. Hon undrar vad vi håller på med? Vill hon äta så äter hon och vill A leka så leker hon, inget mix.

Dilemmat vi dock lever i är morgon och kväll när de får sin blöta mat. A och S väcker mig på morgonen och springer upp till övervåningen för att få sin frukost. Stanley sätter sig lugnt ner vid sin plats och väntar tålmodigt på att jag ska ställa fatet framför tassarna på honom.

Så tar jag Audreys fat men då är hon plötsligt borta!? Vi leker kurragömma (eller kanske det bör benämnas "katt & råtta"?) när hon ser mig springer hon åt ett annat håll. Hon dribblar bollar och byter våning, det är som att hon först måste leka av sig innan hon har ro att äta?

Problemet är att när A är lugn så har S ätit upp ...

Fatet åker ofta in i kylskåpet och får smygas fram en stund senare, då när A förhoppningsvis är hungrig. Den katt och råtta lek som uppstår är inte alltid möjlig, framför allt inte om vi har annat att göra. Ett visst mått av frustration knackar på, varför måste A leka innan mat? 

Som tur är kan vi ha torrfoder framme vilket gör att det finns tilltugg om Audrey/S så önskar. 




onsdag 15 september 2021

Ryggraden som böjdes

Fick höra en spännande historia, en som jag inte vill att du testar men som kan vara intressant att läsa. En av mina manliga deltagare i en företagsklass berättade om en självupplevd situation. Till saken hör eventuellt (?) att denne man är vältränad och har varit aktiv i hela sitt liv. Idag börjar han närma sig pensionsålder. Mannen berättade också att han alltid känt sig stel och ganska orörlig i och runt ryggraden oavsett hur mycket han stretchat och/eller rörlighetstränat.

Hur som så var han med likasinnade i en stor träningslokal fylld av studsmattor (nedsänkta i golvet). Från mattan kunde de hoppa rakt ut i ett hav av skumgummi. (Gymnaster tränar volter och annat på denna plats.) Mannen beslöt att göra en volt och landa i det inbjudande skumgummit. Det blev dock inte riktigt som han tänkt sig. Volten och avhoppet gick bra men när han landade så kände han hur hela ryggen böjde sig i en båge och det liksom knakade till ...

Shit! Vad hände? Skulle han överhuvdtaget kunna gå igen?

Det visade sig dock att han hade haft änglavakt. Ryggen var öm men rörligare!? Det var som om böjen fått spänningar samt låsningar att släppa och dagen efter stank kisset! Ut kom gifter, slaggprodukter och annat skräp som kroppen inte lyckats göra sig av med.

Kontentan och slutsatsen med detta blogginlägg är att din rygg mår bra av rörelse, att få sträcka ut, dra ihop sig, böjas framåt, bakåt och åt sidorna samt rotera. En glad och frisk ryggrad ger nöjdare höfter men lyssna in hur långt kroppen vill att du går, att landa på ryggen som mannen ovan gjorde är inte att rekommendera. 



tisdag 14 september 2021

Stängda dörrar som öppnas

Fick ett meddelande av en tidigare granne och vän, vilken hittat ett gammalt diplom. Ett foto bifogades och jag kunde läsa att allt handlade om en kvällskurs på 36 timmar: modelinjen - teckning. Nu undrade vännen om det möjligtvis var min namnteckning som syntes längst ner på sidan? Eller har jag kanske en namne?

Vår konversation gick ungefär så här:

-Har du någonsin haft teckningslektioner på XX?

- Ja. Gick DU för mig???

- Tydligen!?! 😂😂😂

- Snacka om att världen är liten!

- Eller hur! Sjukt hur saker trillar på plats

- Jag hade ett par kurser innan Astronauten föddes. Haha 😂😂😂 helt underbart 💕

- Ja, var tvungen att fråga 😀

Tänk att ingen av oss känt igen den andre eller ens funderat över detta när vi umgicks dagligen. Att det skulle ta mer än 25 år innan enkronan trillade ner. Vi kände oss lika förvånade båda två, som om allt varit ett skämt eller ett trevligt och uppfriskande spratt.



måndag 13 september 2021

... vill att det goda ska segra, precis som i sagan


Jag har svårt för människor som är beräknande, som skapar intriger bara för att något ska hända och som skyller ifrån sig. Kan jag välja så vänder undertecknad på klacken och går därifrån.

Vad jag däremot beundrar är de som utan att förvänta sig något tillbaka handlar utifrån sitt hjärta, de som agerar empatiskt och osjälviskt. De som ger för att de har möjlighet, som delar med sig och som stöttar. 

Det goda - det onda, finns det?

Kollar just nu på en serie och upptäcker hur störd jag blir när samma personer återkommande förstör och bryter ner människor för egen vinning. De kommer undan, får fortsätta och den "snälla" (tolka inte detta som den mesige) vilken följer regelverket hamnar i blåsväder. Märker att jag drömmer om och faktiskt mår dåligt över skitstövlarnas makt, att jag vill sluta titta samtidigt som det är svårt att ge upp ... vill att det goda ska segra precis som i sagan.


Mångas verklighet påminner mer om seriens intriger än om de gamla sagorna. 

Själv har jag gjort slut med de energitjuvar som funnits i mitt liv så tillvaron känns förhållandevis lugn, trygg och stabil, kanske är det därför jag blir så störd?

Kommer att se klart serien då jag vägrar ge upp tanken att godhet föder mer godhet och att tvärtom är fel väg att gå. What goes around - comes around eller som du bäddar får du ligga




söndag 12 september 2021

Håller tummarna

Astronauten har åkt hem till katt och flickvän, mannen har hjälpt Lejonkungen att storhandla och jag har förberett samt genomfört de öppna gratisklasser inom yoga och aerial yoga som undertecknad ansvarar för. 

Nu håller jag tummarna att vi får fler anmälningar och att så många kurser, helst alla som erbjuds, verkligen blir av. 


"Pandemi tänk" dröjer kvar hos många vilket verkligen är på gott och ont. Alla studios jag arbetar för har sedan dag ett noga följt rekommendationer likväl som restriktioner och än idag erbjuds färre platser så att större avstånd är möjligt. Det finns handsprit och alls redskap samt material rengörs och tvättas med jämna mellanrum. 

Eftersom kursdeltagare/yogisar uppmanas att stanna hemma de gånger de känner att kroppen inte är 100% frisk så finns ingen oro hos mig. De som dyker upp är medvetna och tar hänsyn. Hittills har jag ridit ut de coronavågor som passerat och vid det här laget är dessutom de allra flesta dubbelvaccinerade så för första gången på länge upplevs vardagen enklare.


Öppet hus gav mersmak, inte enbart för att många dök upp utan också för att det är så grymt kul att undervisa tillsammans och att få dela en klass med en kollega. Energin blir mer dynamisk, vi har fyra ögon istället för två och kan stötta/hjälpa/assistera på ett annat sätt än om vi arbetar ensamma. 

Nu håller jag tummarna att fler som "provade på" och lekte signar upp för att utmana och utvecklas med oss i höst.


  

lördag 11 september 2021

Ja, ja ... har i alla fall provat

 


I fredags fick jag för mig att testa nya ( = gamla) skor på jobbet (i butiken). Min höjd över havet är under medel och klackar är något som utan problem kan tillföras ... eller inte?

Svårigheten är att mina fötter ofta protesterar, de gillar låga stövel-/kängklackar och sportiga mer fotriktiga dojor. Kroppen vill kunna hoppa, springa och röra sig som om jag vore barfota. 


Hur som helst så kläcktes idéen att träna fötterna att gå i "högklackat" från ingenstans. Fick lust att testa, för om jag aldrig försöker hur ska då fötterna vänja sig? 

I garderoben har undertecknad ett gäng skor, vilka inte är skyhöga utan kanske 6-7 cm över golvet. Valde ett par stövletter och cyklade till jobbet. Kände mig lång och snygg samtidigt som jag funderade på exakt hur länge mina fötter skulle stå ut? En halvtimme?

Timmarna gick och hela jag mådde bra. Nice, allt gick som en dans. Kanske finns det trots allt ett alternativ till mina olika kängor och sneakers?



Efter fyra timmar fick fötterna nog, de bad först snällt och sen mer högljutt att få slippa klackskorna. Istället för att vara snäll och lyssna så bet jag ihop, hade cykelturen hem kvar, det borde gå.

Den som vill vara fin får lida pin ... eller? 

Fötterna och jag överlevde, de jublade när de fick direktkontakt med hallgolvet. Tårna viftade och sträckte ut sig åt alla håll de kunde. 


Backar därför och avslutar "höga klackar" träningen för det ska vara bekvämt att leva. Har dessutom lovat att låta fötterna välja skor i hädanefter. 

fredag 10 september 2021

Nä, jag förstår faktiskt inte ...

 


Vi har haft en kund som varit inne i butiken typ varje dag och kollat in exakt samma röda ullkappa. Hon har provat, hängt undan, provat igen och pockat på uppmärksamhet när jag pratat med andra kunder.

Med ett leende har jag hjälpt henne även om jag suckat inombords. Denna typ av kund handlar inte. Hon kräver istället bekräftelse och full service så fort hon tar steget in genom entrén.

Här om dagen fick hon för andra gången hänga undan samma kappa. Jag förväntade mig ingenting annat än ovanstående. När hon sen återvände provades det igen innan HON ställde sig bakom vår kassadisk (!) för att återigen kolla så att kappan var felfri.

Tro det eller inte men det slutade med kontantköp! Jag förklarade vikten av att ha koll på kvittot och hon skrev tydligt ÖPPET KÖP med datum för sista returdag.

När jag sen tog fram silkespapper för att försiktigt vika kappan så bad hon om plastpåse?
"Jag har bara den här och den kan vara för liten", sa jag.
"Jag ska cykla så det blir bra", svarade kvinnan och började rulla ihop kappan så att den skulle gå ned i påsen.


Mitt inre grät, en ullkappa ihoptryckt i en kasse är inte riktigt okey, varken med tanke på kvalité eller pris. Innan hon gick berättar hon plötsligt att hon tänker cykla i den ... INTE smart. Så jag tipsar henne att hon ska lyfta baksidan av kappan över sadeln så att hon inte nöter för mycket på ullen.

Då kommer återigen allt prat om kemtvätt som jag först nu förstår hela innebörden av, vattenpölar, bensin, sand, grus och allt annat som kan tänka skvätta upp på den röda fina kappan. Suck. Jag nöjde mig med att matt be henne vara rädd om sin kappa.

Kunde inte riktigt glädjas åt försäljningen. Kanske får vi den i retur i morgon, om inte så undrar jag vilket öde denna kappa går till mötes och varför kvinnan så noga synat den i alla sömmar (typ 1000 gånger) när hon sen tänker cykla genom vattenpölar?


Hej svejs

torsdag 9 september 2021

Kärt besök

Idag vaknar Astronauten i sin lillebrors gamla rum. Jag hämtade honom igår kväll vid tåget och det känns härligt att ha honom "hemma" över helgen. Visst ... han ska arbeta idag samt antagligen hänga med brorsan eller någon kompis ikväll men A finns i huset oavsett om han schema är mer eller mindre fullbokat.

Jag kan krama om, prata med och njuta de stunder vi får vilket hela mitt väsen jublar över. Våra söner har inte funnits i vårt vardagsliv på många år eftersom de bott på annan ort eller utomlands (sedan de tog studenten), så varje sekund tillsammans är värdefull.

Annars faller fortfarande både äpplen och päron till marken. Ofta krockskadade vilket innebär att de läggs i lådor och fraktas direkt till återvinningens container för fallfrukt för att så småningom förvandlas de till biobränsle. Ett arbete som (just nu) behöver göras om och om igen.

Mellan arbetspassen i trädgården är det skönt att ta ett dopp. Vattnet är uppfriskande svalt då vi slutat värma upp det. Långt ifrån vinterbad men ger ändå en energikick för både huvud och kropp.



                                                               Önskar dig en skön fredag!




onsdag 8 september 2021

Att ha katt är som att ha tonårsbarn eller är det tvärtom?

I ett tidigare liv tillhörde Tiger och Ravelli familjen. Katter som vi fick lyfta, bära, kela med och som hade full tillit till oss MEN allt var inte bättre förr! De kunde också ställa krav och när de blev äldre och Tiger förlorade sin hörsel upplevde vi likhetstecken mellan att vara tonårsförälder och kattägare.


September 2015:
Dags att skriva på bloggen, då kommer han Tiger vår stora hankatt och gosar in sig vid min sida. Med huvudet vilande på utsidan av mitt lår sträcker han ut sig och blottar sin leopardmönstrade mage. Vi har en överenskommelse som vi båda njuter av, problemet för mig är att det är han som bestämmer, allt är på Tigers villkor och när han har lust, då är det bara att släppa allt.
Jag kliar och smeker hans mjuka, ulliga mage och han spinner nöjt. Både han och jag hamnar i någon form av trans. Det är både njutningsfullt och avstressande på samma gång. Livet och världen stannar och allt som finns är nuet. En mage som är magisk och som fyller mig med energi.


Så här sitter vi tills dess att Tiger försiktigt lägger tassen på min hand och milt puttar bort den. Tass vilar på hand. Så sträcker han på sig och släntrar iväg, letar upp en boll han fått av husse. Tiger spelar fotboll, det är något som ingår i männens värld i vår familj. Han dribblar och trixar för att sen ta bollen med bakom soffan och sova en stund.

Den som ändå fick sova...
Att ha katt är som att ha tonårsbarn eller är det tvärtom? Nattvarelser och fullt upptagna av sina egna behov. Trodde att vi (läs jag) skulle få sova längre på morgonen nu när våra kids i stort sätt är vuxna, glömde bort att vi har katter.

I morse hade jag verkligen ingen lust att stiga upp halv sju! Det är lördag och jag var på bokrelease igår kväll. En lördag kan jag väl åtminstone få sova till halv åtta, ska det vara för mycket begärt?
Det tycker våra fyrbenta pälsbollar. Serenaden startade i ottan bakom stängda dörrar. Jag kröp ur sängen, ställde sovrumsdörren på glänt i hopp om att få vara ifred.


Ravelli traskar in, promenerar över mig och nosar försiktigt i mitt ansikte. Jag drar täcket över huvudet. Lugnet lägger sig. Så kommer Tiger. Han jamar högt och ilsket, blänger på mig och talar om att frukosten redan borde serverats och det för länge sen! Tyst, svarar jag och kryper ännu längre ner under täcket. Suck.


Katterna lägger sig avvaktande vid balkongdörren med ena örat på helspänn. De noterar allt jag gör så det gäller att spela död och försöka få luft under täcket. Jag somnar om.
Med jämna mellanrum kollar morgonpatrullen om de kan få liv i mig och 99% av 100 så vinner de på ren envishet. Jag stiger upp.
Varför slipper husse? Han ligger bredvid...

Det är samma sak varje vardagsmorgon. Mannen stiger upp först och går ut i köket. Så efter en stund ringer min klocka och nu blir det liv och rörelse. Katterna kommer farande och varje gång blir jag "utskälld" av Tiger (låter i alla fall så med tanke på hur han betonar sitt jamande). Ravelli springer framför fötterna på mig och buffar sitt huvud mot både mig och matburken så att jag har svårt att lägga maten i skålarna, den kommer lika ofta på golvet.

Men hallå!!! Husse är i köket. Han hittar till kylskåpet och klarar av att servera.
Tror att de har någon hemlig överenskommelse, mannen och katterna? Det måste finnas mutor inblandade eller? Hur kan han komma undan hela tiden?

Hur som helst så fungerar de precis som tonårssonen, de talar om vad de behöver och när. Önskemålen ska helst uppfyllas direkt, inom loppet av några sekunder. Trots det är de bäst i världen, och fyller mig med kärlek (när de har tid och lust).