söndag 31 mars 2019

Mias Yoga ❤️ Youtube = sant


Egentligen borde jag planera veckans klasser, inte skriva blogg men eftersom inspirationen inte är på topp så börjar jag i fel ände.

Yinklassen är färdig, det är vinyasa som saknas. Tema, intention och fokus ... Våren och rörelse känns fortfarande adekvat så med stor sannolikhet spinner jag vidare på detta behöver bara göra något annat först som att skriva klart detta blogginlägg.


Kanske ska passa på och berätta om min sida på Youtube, Mias Yoga Uppsala. Gå gärna in och kika. Det finns en kort presentationsvideo samt en instruktionsfilm hur du stretchar om du har ont i nacke, axlar, mellan skulderblad eller känner dig allmänt stel i skuldergördeln. Övningarna är väldigt bra och jag gör dessa ofta, ibland en gång per dag. Testa!


Min tanke är att lägga ut kortare filmsnuttar med teknik samt flöden så att du (om du vill) kan yoga hemma. Till den film som ligger uppe nu behöver du ingenting, kanske en stol? Kanske ett bälte eller band?

Ha en bra måndag!








lördag 30 mars 2019

Från "Kajsa Anka" till seriös workshop yogalärare


Hur ska jag med få ord kunna sammanfatta två dygn? Att jag fortfarande glider på en våg av tacksamhet, för varje sekund jag njutit och njuter av de tvära kast livet bjudit på.

Att fylla år, få bli varsamt ompysslad och uppmärksammad. Få äran att hänga med grymmaste gänget och medverka i cool musikvideo. Leka, släppa alla hämningar och go all in. Wow, snacka om bästa presenten!!!


Så igår levererade vi vår första workshop, yin & yang. Våren och rörelse var några ledord. Min sidekick inledde och var lysande. En yinyogaklass som bjöd på massor av godbitar och räckte i hela 90 minuter.

Tyvärr kunde jag inte vara med, vi var varandras support så jag assisterade och senare när det var min tur att hålla klass så assisterade Anna mig.

Efter fika och snack avslutades dagen med en lika lång vinyasa klass, 90 minuter, det var nu min tur att stå på mattan och leda.


Att Anna skulle vara grym visste jag, kände mig trygg i den vetskapen. Själv kände jag en stark tillit till att hela vår workshop skulle bli som vi önskade. Jag var aldrig nervös. Skillnaden att hålla vanlig schemalagd klass och en i ett event, av denna typ, är för mig minimal. Jag ska göra mitt jobb, guida alla yogis som kommit för att delta och här spelar det ingen roll om det är tre fysiska personer eller många.

Är så grymt tacksam!!! Denna söndag ska jag pulsträna och hänga med min kärlek, mannen det vill säga bara vara hemma. Nice 🍀💫

Önskar dig en skön söndag!





torsdag 28 mars 2019

En gång steppade jag, det kommer jag INTE att göra nu


Idag fyller jag år, inte för att jag räknar antalet men trots allt är det en speciell dag, det är MIN dag. Sen behöver det inte innebära något speciellt förutom att jag hedrar minnet av den dag jag föddes.

Hipp, hipp hurra för mig idag   🎉🎁💃🎈💫🦄🍀🤸‍♀️

Faktiskt får jag coolaste presenten: vara statist i en musikvideo! Typ en dröm som går i uppfyllelse. Om du som jag älskar "maskerad", spela en roll och LEKA så fattar du. Bara att bli tillfrågad är magiskt.


Mannen är inte med, det är "jobb", vilket innebär att min födelsedagsmiddag uteblir, den flyttas till i morgon efter min och Annas (första) yoga workshop.

Min uppgift är med andra ord fokuserad närvaro. Njuta av varje sekund, vara tacksam för chanser som dyker upp och för att jag väljer att säga JA.

Om du har riktigt tur så kanske jag skriver några rader om mitt födelsedags äventyr ... en annan dag? Eller så gör jag inte det? Vi får se.




onsdag 27 mars 2019

Dags att bege sig rakt in i ormboet!


Äntligen fick jag det gjort, det där som skavt men som behöver väntas in till läge uppstår. Med stigande temperatur, sol och vår i luften beslöt jag att dagen igår var den rätta. Allt det trassliga, det gränslösa skulle bort!

Vaddå undrar du kanske?

Hemma hos oss har vi vildvin, det är vackert och blir frodigt grönt men växer som ogräs, kväver annat och tar sig upp överallt. Runt altanen får det lov att slingra sig, i de spaljéer vi har för just vildsvinet MEN sen räcker det!


Det skiter dock vildsvinet i som kryper upp mellan brädorna i altangolvet samt i den ytterst lilla springa som finns mellan husfasad och altan. Hur vi än klipper ner och kapar så hittar växten tillbaka.

Frågan är hur det ser ut under vår stora altan? Tror inte vi vill veta. Gissar på ormbo.

Det jag gjorde igår var att ta mig igenom de intrasslade grenar som slingrade sig genom, runt, över och under våra spaljéer. Resultatet blev två berg av vildvinsdelar, vissa tunna och andra grova. Allt kapades till marknivå för om det är något som är säkert så är det att växten kommer igen. Vildvin är som maskrosor de överlever det mesta.

Så jag tuktar hårt och är övertygad om att den svarar med att visa sitt vackraste jag.


tisdag 26 mars 2019

Från trött till tacksam


Det här att väckarklockan ringer kl 05 är inte kul, min kropp tycker att det fortfarande är natt och vill absolut inte stiga upp. Trots det så infogar den sig och utan att protestera allt för mycket följer den planen.

På med kläder, hämta frukosten i kylskåpet, en sväng på toaletten och sen in i bilen för att ta mig till yogastudion. En företagsklass med ett gäng målare som jag träffat en gång tidigare. De ska dyka upp tio minuter i sex så jag hinner förbereda salen och koka te.

Redan när jag släpper in förtruppen så känner jag att det finns en positiv inställning och energi i luften vilken stannar kvar resten av morgonen. Klassen flyter på och jag är på samma våglängd som männen och kvinnorna. Vi vaknar tillsammans och klassen blir så bra som jag önskat. Företaget är nöjt och jag glad. De planterade ett leende i mitt ansikte.


När så min ordinarie klass droppar in och avlöser den första så är jag pigg och min energi är på topp. Dags att fokusera om till veckans vinyasa flöde. Även denna klass får tummen upp och jag bekräftelse på att mitt sätt att leda och planera sekvenser är uppskattat.

Hur en klass uppfattas av andra kan till viss del avläsas genom energin i rummet men det är inte förrän de närvarande sätter ord på sin upplevelse som jag egentligen vet.

Igår körde jag hem med en stor dos av tacksamhet, så glad över att jag har möjlighet att möta alla dessa härliga människor! Mitt hjärta blir varmt och jag lovar att alltid försöka göra mitt bästa för att leverera en klass som du kan landa i.





måndag 25 mars 2019

Fruset läge, som att vara osynlig


Skulle logga in och närvara i ett nätuppkopplad möte, gick så där. Min uppkoppling var tydligen inte den bästa och varje gång jag försökte säga något så frös bilden och mottagarna kunde inte höra mig.

Fanns endast en sak att göra, byta plats. Satte mig vid routern i källaren och gjorde ett nytt test.

Nä ... Jag hörde och såg de andra men så fort jag öppnade munnen så frös bilden och ingen hörde vad jag sa. Typ frånkopplad. Kanske inte skulle vara med?


Blev uppmanad att logga ut, bort ifrån kameran men ändå stanna kvar. Jag kunde fortfarande se och höra de andra men de kunde inte se mig. Tyvärr fungerade inte heller detta felfritt.

Nästa steg var att jag använde chat funktionen, de andra pratade och jag skrev. Äntligen bingo, nu gick tekniken med på att jag deltog på videomötet.

Lustig känsla, att se och höra men inte höras ... som om jag vore osynlig. De andra visste att jag fanns där men någonstans mellan oss tornade en hög glasruta/skiljevägg upp.

Hur som helst och tack och lov så lyckades vi ro mötet i land. Trots taskiga förutsättningar blev alla nöjda


söndag 24 mars 2019

Kör du just den här klassen varje vecka och i så fall när?


Gårdagen förflöt nästan helt i yogans tecken. Började förmiddagen med att hålla en klass under helgens "Uppsala yogar" happening. Min klass hette Älskade höfter och fokuserade på som du säkert räknat ut: höften. Rörlighet och styrka, att låta kroppen leda och utifrån dagsläge utmana kroppen precis där den är. Klassen var i stort sätt fullbokad och energin på topp.

Efteråt frågade en yogi om jag kör just denna klass varje vecka och i så fall när?

Finaste komplimangen! Tyvärr när det gäller mig och mina klasser så är de nya varje vecka. Jag vet att det eventuellt är mindre smart, många lärare menar att det är schysstare mot eleven om klassen är densamma i typ en månad, att det räcker att byta fokus, detta för att eleven ska kunna lära sig klassen och  slappna av mer. Jobba utifrån olika vinklar samtidigt som hen vet vart hen ska.


Yogins fråga kändes först lite lustig, samma klass en gång i veckan!? Så tänkte jag efter och varför inte, det vore emellanåt det ultimata. Om eleven går flera gånger i veckan på en studio så vet hen att just "torsdagar kl 18" är det en höftöppnande klass, det blir en helhet.

För mig som lärare blir det däremot enkelriktat, om min klass enbart ska handla om höftöppnare så blir det en pusselbit, de andra saknas ...

Oavsett så väckte frågan funderingar, vilket alltid är bra. Det finns inga rätt eller fel, enbart olika infallsvinklar. Så jag tackar yogin som undrade.


lördag 23 mars 2019

Konsten att klippa film ...


den har inte jag, ÄN. Alltså hur svårt kan det vara, (jag har ju fått hjälp att göra en)?

Ja, ja jag vet att övning ger färdighet och att allt inte sätter sig på en gång men tanken var ju att jag skulle hinna leverera något själv!

Efter att ha suttit vid min lap top och lyckats ladda ner den film jag tagit så var det inte mycket mer som hade lust att samarbeta. Inga anteckningar att falla tillbaka på (stor miss av mig). Testade och testade men kunde inte få ner videon på "klippbordet". Insåg att det var lika bra att pausa och senare googla på uppgiften.


Gick ut till min studio med tanken att filma andra klipp, så att jag den dag bitarna faller på plats, kan göra fler än en film. Videosnutt 1 klarades av. Därefter inföll lusten att göra en flygande sekvens. Telefonen riggade och rec knappen trycktes in. Efter tio sekunder i uppochnervänt läge kom insikten att mitt huvud var kapat, vad som syntes var min rumpa, ben och rygg. Aj då, inte riktigt vad jag ville, hade ställt in mig på helhet inte delar.

Upp, rigga om på nytt ställe och så test nummer 2. Något bättre men inte bra, suck. Tydligen inte min dag. Visst, jag gapskrattade och lekte men produktiv ... nej.

I detta läge var det lika bra att lägga ner projektet, signalerna var tillräckligt många som pekade i den riktningen.


På väg mot dörren beslöt jag att återvända till min gunga, leka lite kunde jag i alla fall unna mig. Flyga högt och trixa. På väg upp i gudinneposen hörde jag ljudet, byxan sprack i grenen!

Mer skratt när jag såg hålet. Mina älskade clownbyxor (mannens benämning) skulle inte ens gå att laga. Jag kommer att sakna detta par men får tacka för den tid vi haft.


fredag 22 mars 2019

Livet är här och nu


Tussilago i diket och solsken på trappan, våren är här! Plötsligt kryllar det av människor? Vintern har släppt greppet och plusgraderna stiger.

Alla de som gick i ide tinar fram och att försöka köra bil i innerstan blir nästan omöjligt. Cyklister tror att de äger körbanan, barnvagnar korsar gatan, andra bilar stannar mitt på vägen utan anledning och sist men inte minst människor som flanerande (inte går eller promenerar, de rör sig i slowmotion).

Kaos i solen ...


Helt ärligt älskar jag värmen och vill gärna lapa så mycket sol som möjligt men att försöka ta sig från punkt A till B är inte helt lätt. Mitt tips är: ha god tid på dig och släpp inte in frustrationen.

Hitta ett ställe i lä, ta på solglasögon och bara njut. Kanske läsa en bok? Studera folklivet runt dig (om det finns något) eller lyssna på fåglarna. Fika. Lyssna på en pod eller "gör ingenting". Livet är här och nu!




torsdag 21 mars 2019

Glasregn över mitt huvud


Igår glömde jag att stiga av bussen på vår hållplats! Har inte hänt tidigare och någon gång ska väl vara den första. Mannen skakade på huvudet och undrade hur detta varit möjligt? Svar: även solen har fläckar.

Gårdagen innebar tabbar, gapskratt och hårt arbete med andra ord en helt vanlig dag.

Jag checkade in på Hera Hub på morgonen och redan under fikat satte vi ribban genom att bjussa varandra på situationer som varit besvärande, pinsamma eller jobbiga. Vi skulle kunna kalla detta misstag vi begått eller med ett annat ord erfarenheter.


Så underbart befriande att öppna upp och erkänna sina mörka sidor, att sitta i ett rum där ingen dömer utan bara lyssnar. Att skratta åt eländet istället för att förneka och trycka undan. Att få gapskaratta med andra (inte åt).

När vi senare gått laget runt så var alla redo att börja arbeta. Jag skulle få fortsatt vägledning och hjälp med videoredigering till min Youtube kanal. Började mindre bra då jag reste mig rakt upp under en lampa med stora glaskulor (tänk genomskinliga julgranskulor modell större). Kras sa det över huvudet på mig och ner regnade glassplitter, mitt arbete började därför med paus i form av dammsugning.


Nåja, efter det gick det bättre. En kort presentations video med thumbnaile hanns med och efter ett klick hamnade den på min egen kanal. Wow! Jag lär mig, tar ett steg i taget.

Nu har jag ett betydligt längre klipp vilket behöver massor av redigering innan det kan läggas ut med andra ord dags att kavla upp ärmarna och komma igång.

Kanske inte konstigt att efter att först se de två bussar som går hem till oss köra iväg (var en minut för sen), få vänta i en kvart, bli akut lunch hungrig, hoppa på rätt buss och slappna av så till den milda grad att jag glömde bort att kliva av på rätt hållplats. Shit happens!


onsdag 20 mars 2019

Är det slut på det roliga nu?


Igår kväll hade jag min andra och för denna gång sista vikariatklass i aerial. Känns lite sorgligt när jag börjar bli mer varm i kläderna. Även om FLYoga och aerial på ett sätt är olika varianter av luftburen yoga så presenteras och genomförs de med vissa skillnader.

Jag drömmer verkligen om att kunna erbjuda en egen klass utifrån min utbildning. Tyvärr är det inte så enkelt som jag skulle önska, det finns en hake eller många (haha), för det är just gungornas krokar eller skenor i taket som behöver funderas kring, samt VAR jag ska erbjuda detta "nya" koncept? Mycket handlar om säkerhet.


Nåja, åter till igår. Mina onsdagskvällar har blivit intensiva då jag går från att undervisa hatha vinyasa till att byta byggnad, montera upp gungor på hög stege, få till tekniken, välkomna kursdeltagare samt sen slutligen leda aerial. Marginalen mellan klasserna är 20 minuter vilket är på håret. Avsluta en lektion och sen preppa inför nästa tar den tid det tar speciellt då det ska balanseras på stege.

Jag är tacksam över att ha fått förfrågan att ta vikariatet, att alla varit så justa och att jag själv känner att jag lyckats göra ett bra jobb. Har jag tur så kanske detta leder till andra vikariat? Eller till nya spännande uppdrag?

En sak är dock säker två fysiska klasser efter varandra innebär en hungrig mage. För att hjälpa kroppen kan det därför vara bra med snacks samt något att dricka, både mellan och efteråt.






tisdag 19 mars 2019

En tredjedel behövde kapas bort


Inser att jag planerade en 90 minuters vinyasa klass istället för en timme. Tror faktiskt det är första gången differensen är så stor, så "fel". Min önskan att få med många olika moment blev större än lusten att skala bort.

Egentligen är det inget problem. De som kom på gårdagens morgonklass visste inte att jag kapade klassen på lämpligt ställe, det blev istället en naturlig avrundning och mina yogis var nöjda.


När jag senare kom hem strök jag i flöden och gjorde klassen kortare. Vetskapen att kontentan skulle bli just denna har legat i bakhuvudet men jag ville testa. Mina "morgonklass yogisar" är de som först får flöda till varje veckas  vinyasa klass, vilket på ett sätt innebär att de blir "försökskaniner". En för mig bra testgrupp, den bästa faktiskt.

Just nu har jag en 60 eller en 75 minuters klass beroende på hur jag presenterar den. Så pusselbitarna föll på plats och undertecknad är nöjd. Gör om och gör rätt verkar vara min grej just nu




måndag 18 mars 2019

Ett vitaminpiller som gör mig lycklig


Jag kör mindre bil än jag gjorde för några månader sedan, vilket är bra miljömässigt, så heja mig! Har efter bussträning 😜😂 lärt mig att tycka att bussen är helt okey.

Men det finns fortfarande tillfällen då jag väljer bilen, detta för att det är betydligt smidigare och går mycket fortare. Jag tänker på alla de gånger jag ska in till någon studio och undervisa/leda en yogaklass. Bussen fungerar mindre bra på grund av att jag behöver byta, vänta och promenera långa sträckor.

Dessa tillfällen njuter jag. Jag sjunger högt, högt och skrattar från magen. Har upptäckt att köra bil är bästa vitaminpillret för mig.


Det har varit så många år (då vi bott mitt inne i stan) som jag knappt kört, har inte behövt, bilen har mest varit ett parkeringsproblem. Innan dess när vi bodde på landet var vi tvungna att ha var sin bil (jag och mannen) då var bussen inget alternativ eftersom den i stort sätt aldrig gick. Minns att jag gillade att köra redan då, för det finns en stark frihetskänsla kopplad.

Att (än så länge) behöva använda bilen för att ta mig till yogaklasserna är dyrt (parkering) men fram till att jag dammat av min cykel och så länge vädret pendlar mellan regn och snö så fortsätter jag skriksjunga mig lycklig.


söndag 17 mars 2019

En låda proppfull med gamla dagböcker


När regnet öser ner, vad gör du då? Kollar Netflix serier eller gör du som vi, gräver fram flyttkartonger ur förrådet?

För tillfället är vi -5 stycken. Äntligen!!! Arbetet är långt ifrån klart men vinsten är att vi påbörjat den uppgift som länge legat på den gemensamma todolistan.

Fem kartonger färre är bra, riktigt bra.


Det farliga när jag röjer är risken att bli sittande. Igår öppnade jag en kartong med gamla dagböcker. Genom alla år jag levt så har det på ena eller andra sättet inneburit anteckningar. De senare åren har det fokuserats på blogg, yogadagböcker och reseskildringar. Tidigare (innan barnen föddes) så fylldes anteckningsblock och före det de mer traditionella barndagböckerna (med lås och nyckel). Fatta risken när jag öppnade kartongen!

Att börja läsa min egen historia, hur jag upplevt olika händelser, se den yngre varianten av mig och upptäcka sprickor i fasaden (då jag var betydligt mer oerfaren och omogen). Böckerna är både spännande, roliga och lite pinsamma.

Det enda jag kunde göra var att snabbt stuva om dagböckerna, stänga kartongen och låta mannen stuva in den på lämpligt ställe i förrådet. Sparar läsningen till någon dag då livet står helt stilla och jag inte har något vettigt att sysselsätta mig med.


lördag 16 mars 2019

En alldeles egen stjärnhimmel


Ja det är sant, var faktiskt inte planerat så men i slutänden så fick vi en alldeles egen galax i vår källare.

Vad då? Du tror kanske att vi fixat fondvägg eller liknande. Svar: nej. Mycket bättre!

En trappa ner har vi ett draperi. Tyget är vitt, typ tyll, det har hängt där sedan vi flyttade in. Gömmer proppskåp och rör. Nästan en hel vägg bäddas in i och ger rummet karaktär.

Jag har länge tänkt att ljusslingor bakom tyget vore häftigt men inte tagit mig tid att genomföra projektet.


Så mindes jag en utebelysning jag köpte före jul som aldrig sattes upp. Kanske kunde denna fungera? Klart värt att testa.

Resultatet blev inte som förutsett, det blev bättre. Mer levande. Inga raka linjer, ingen kantighet utan mjuka former. Små prickar av ljus som glimmar bakom det tunna och genombrutna tyget.

Skuggor. Mörkare stråk och så det varma, mjuka tonerna. En magisk känsla, som att ha en alldeles egen stjärnhimmel inomhus ... i vår källare! Nice 💫🍀




fredag 15 mars 2019

Alltså HUR svårt kan det vara ...


att uppdatera och lära sig, teknik och sociala medier?

Svar: hur svårt som helst eller enkelt, det beror så klart på VEM du är. Din begåvning, ditt intresse och den hjälp du eventuellt ber om.

Jag är bra på mycket, mindre bra på annat och en fullständig rookie när det gäller vissa saker, till exempel viss teknik.



Min superkraft är att skjuta från höften, vilket betyder att jag testar mig fram. Detta innebär ofta att en uppgift kan ta väldigt lång tid. Kanske pausar jag och gör sådant som flyter lättare? Kanske ber jag om hjälp eller så beslutar jag mig för att det är helt oviktigt för mig att lära mig vad det nu är jag försöker bemästra.

Nu tänker du kanske att jag ger upp. , bara bestämmer mig för att lägga ner projektet. Ingen kan allt.

Men så (ganska ofta) dyker det upp sånt som jag verkligen VILL lära mig och då finns endast en sak att göra: kavla upp ärmarna. Steg två är att be om hjälp.



Det här att skjuta från höften är bra men inte alltid. Att kunna improvisera är en begåvning men att hoppa över vissa instruktioner för att gå på känsla eller att strunta i att läsa ett receptet kan vara mindre lyckat. Kanske blir det pannkaka av allt eller så faller jag pladask? Oavsett har det vid upprepade tillfällen inneburit att jag behövt börja om från början för att göra "rätt".

Min plan är att starta upp en egen Youtube kanal, där jag bland annat kan erbjuda yogaflöden och tekniktips. Dela med mig av mina kunskaper och kanske underlätta för dig som önskar yoga hemma.

Så nu (efter att ha fått massor av matnyttig information och hjälp av en grym kollega på Hera Hub) så sitter jag och leker. Hur lång tid det kommer att ta innan sidan är klar får vi se, meddelar här i bloggen.

Bjuder på en "lekbild"