söndag 30 april 2017

Valborgshelg


Inte för att jag märkt mycket av den, partyt pågår inte direkt i butiken (även om vi haft ordentligt med kunder, fler än jag skulle gissat).

Massor att göra och högt tempo, betydligt högre än vad jag upplevde i stunden. Jag är (tyvärr?) sån att jag kopplar från och kör från 0-100. Min trötthet kommer efteråt ...


... som när jag kom hem igår kväll. Mitt i alla andras firande med eller utan alkohol så gick proppen ur mig. Hungrig, trött i ryggen och allt annat än sugen på att laga middag försökte jag förmedla min trötthet för mannen. Han lyssnade inte riktigt utan föreslog istället att vi skulle gå iväg och handla något enkelt så jag slapp laga mat.

Schysst och snällt tänkt även om kroppen protesterade och sa: "orkar du gå hemifrån när du väl kommit hem?"

Vi gick och handlade och under den korta promenaden hem kände jag att mitt blodsocker var lågt och om jag inte passade mig så skulle vi kunna bli osams, jag och mannen. Han är så van att jag fungerar, att jag aldrig gnäller och att jag fixar det mesta.


Håll tyst, sa jag till mig själv. Säg inget dumt. Jag var så trött att jag kunnat gråta ...

"Jag lagar maten tillsammans med dig", sa mannen.

Schysst och snällt igen även om jag just igår helst velat sätta mig vid färdigdukat bord och bli serverad godsaker, bli bortskämd och ompysslad.

Livet återvände efter en god middag och ett glas vin. Kröp ihop i soffan och lutade huvudet mot mannen och kanske slumrade jag till en sekund eller två?!


Kram!

lördag 29 april 2017

Vardagsdramatik


Härom dagen när jag kom till butiken så var stämningen smått hysteriskt, en gammal dam satt fast i vår hiss. Hon hyperventilerade och en av mina kollegor försökte lugnt hjälpa henne att ta djupare andetag samtidigt som en annan kollega pratade med vår hisstekniker i telefonen.


I mina ögon gjorde de allt de förmådde och hade bra koll över situationen. Problemet var att tanten satt instängd och ingen visste hur de skulle få ut henne? Tack och lov hade hissen stannat 20 cm över entréplanets golv och hon kunde se ut genom glasrutan. (Vill inte ens tänka tanken om damen i fråga hamnat mellan våningsplanen ... )

Hissteknikern meddelade min kollega att det skulle ta tjugo minuter för honom att ta sig till butiken, vilket vi alla förstod var alldeles för lång tid för vår instängda dam.


Plötsligt stod jag med telefonen mot örat och pratade med hissteknikern samtidigt som jag mindes vår hissnyckel. Kunde den användas?

Uppför rulltrappan, hämtade nyckeln vilken jag gav kollegan och hokus pokus var tanten ute! Lite omskakad men lättad, varken orkade eller ville shoppa längre ... behövde nog en kopp kaffe och kanske något gott till det.


Slutet gott, allting gott!




fredag 28 april 2017

Party i luften


Här i min stad gör sig alla redo för årets party, en fest i dagarna ett, två, tre eller fyra. Nu för tiden är inte hela fokuset på sista april, Valborg.

Själv ställer jag in mig på en lång arbetshelg: fredag till tisdag ...


Sönerna hänger på firandet, mannen vet inte hur han ska göra och jag missar festen.

Kan egentligen inte förstå vitsen med att hålla vår butik öppen varken Valborg eller Första maj? Inte här i vår stad. Men ... jag kopplar på leendet och låtsas att det är vilken vanlig helg som helst.


För att få lite party i blodet gick jag på Soul Train igår. Äntligen! Har missat alla tillfällen på grund av sena arbetspass men nu så. Hänga med kompisar jag verkligen älskar, dansa mig svettig och trängas bland hundratals likasinnade. Love it!



Hoppas du får en härlig lördag!



torsdag 27 april 2017

Inte ett skepp utan jag, "Mia kommer lastad"


Har typ glömt hur det var ... armarna känns två meter långa och pulsen stiger i vårt trapphus, de 66 stegen upp suger musten ur mig.

Hade varit nice med hiss (just idag).

Jag är ordentligt lastad, har packat det tyngsta på ryggen och har sen fördelat resten i två påsar som är överfulla.

Kidsen är hemma och jag har handlat.


Hade nästan glömt hur jobbigt det kan vara att bära hem varor ... tre olika typer av mjölk, kattmat, juice och yoghurt. Potatis är inte heller lätt när det fylls i större påse.

Fick ändå välja bort för att minska på vikt. Behöver med andra ord gå tillbaka ikväll och handla resten.

Men jag klagar inte, det är mysigt att ha sönerna hemma, innebär bara lite mer planering (samt mer mat). Kliver i mammarollen igen och njuter.


Kram

onsdag 26 april 2017

Jag är INTE osams ... men min mage är


Jag är osams med min mage eller egentligen är det så att jag inte är osams men att min mage är både upprörd och sur ... på mig.

Emellanåt hamnar vi i denna återvändsgränd. Jag får ta mitt förnuft till fånga och be om ursäkt, skärpa till mig!

Min mage gör aldrig fel men det gör jag.


Det är när jag tappar bort mig i för många koppar kaffe (det är ju sååå gott) och som i detta fall i kombination med att jag ätit sämre, Du hör ju själv, det är JAG som är boven i dramat. Den stackars magen är som en förälder som förgäves försöker få sitt tjuriga barn att lyssna ...


Så nu är det bara en sak som gäller, dra i handbromsen, skippa kaffet och lyssna på vad kroppen vill, den är betydligt klokare än jag.

Te är också gott ...

Lovar att lyssna och att äta bra. Får se när kroppen och magen tycker att jag är redo att ta egna beslut igen?


Hej svejs!


tisdag 25 april 2017

Dripp, dropp


Har skrivit 600 blogginlägg, oj! Vad många det blivit ...

Råkall aprildag och snart Valborg, känns som vi ligger efter i kalendern. Värme och grönska saknas. Grundvattennivån är låg och fackmän informerar om att det borde regna mycket och länge för att återställa balansen. Regnet som fallit denna vecka har antagligen inte gjort någon större skillnad.

Det är som det är, vädret går inte att påverka.


Däremot är jag riktigt taggad att pimpa vår balkong. Skulle vilja använda högtryckstvätten för att skölja bort smuts och mossa/alger från räcket men trycker på bromsknappen. Grannarna under kan misstycka så det är antagligen bättre att skura för hand men inte idag, det är för kallt. Inventerar istället vad vi har i balkonginredningsväg och skriver lista för inköp.

Kanske sår jag lite frön? Eller så gör jag det en annan dag?

Är duktigt lat för tillfället och chillar mest. Njuter av att bara vara, behöver detta. Balans och harmoni ... ingen stress. Var sak har sin tid, i morgon är det full fart igen.


Kram!



måndag 24 april 2017

Slutresultat: våfflat änglahår


Att ha Lejonkungen hemma är som att emellanåt ha en lekkamrat.

Mannen uttrycker det annorlunda: "Vi fick ingen dotter, vilken tur för dig att X klarar av att vara både och"

För Lejonkungen är openminded och inte så fördomsfull. Experimentera, testa och prova ... det kanske går ... eller så skiter det sig ... men då vet vi i allafall.

Vi är lika just i detta avseende, skjuter från höften, tänker inte alltid efter innan och går igång på lustfylld motivation.


Just igår efter jobbet fick Lejonkungen för sig att jag skulle fläta honom, rastaflätor. Det innebär mycket jobb och massor av små snoddar. Tid fanns och vad gör jag inte för att få hänga med mina kids?!

Efter en och enhalv timme var jag klar, precis innan mannen kom hem. Ett okey resultat men utan fotobevis.

Ett par timmar fick flätorna sitta i sen var det dags för mig att dra ut alla snoddar och lämna efter mig ett våfflat änglahår.


Hej svejs

söndag 23 april 2017

"En latte med skummad kokosmjölk tack"


Gårdsstäd med grannar stod på planeringen igår ... alltid lika trevligt. Denna gång hade vi tur med vädret, det varken blåste eller regnade. Solen tittade fram och även om det inte var alltför många plusgrader så värmde den skönt.

Rensa rabatter, fylla på med jord och gödsel, så gräs och bära ut trädgårdsmöbler var några av de sysslor som utfördes samt så klart viktigast av allt: snacket med våra sköna grannar.


Roligast var nog högtryckstvätten! Jag har aldrig lånat vår (av mannen) så nu erbjöd jag mig snabbt att tvätta av en stor stentrapp. Så häftigt! Ingrodd smuts sköljdes bort och trappen blev som ny. En barnvagn som parkerats bakom en hög buske och mina kängor blev lite blöta men "det var en värdslig sak".


Grillen tändes och efter ett tag serverades det goda hamburgare eller/och korv med bröd. När sista tuggorna svalts ned städade vi och återvände in till respektive lägenhet. Inte en sekund för tidigt, haglet stod som spön i backen!

Tid att bara vara, chilla med familj och en långfika med kompis. Hoppas att även din helg varit bra.






lördag 22 april 2017

Dags att vända tråkig trend!


Över hälften av alla svenskar är överviktiga!!!

Tyvärr är jag inte förvånad men samtidigt så skulle jag inte gissat att procentsatsen var så hög, snarare var tredje eller fjärde person. Usch så tragiskt. I det här fallet så "var det faktiskt bättre förr".

Ansvaret vilar på oss själva och även om många tjatar om att det borde tränas mer så tror inte jag att det är den enda lösningen.


I mitt huvud så handlar det mycket om vad vi stoppar i oss samt allt småätande. För mycket halvfabrikat, snabbmat och sen en av de största bovarna: sockret. Det är dolt i de flesta livsmedel. Varför???

Läsk, godis, snacks ... mår kroppen bra av att belönas på det sättet (varje dag)? Det blir liksom ingen skillnad på vardag och fest.

Kanske dags att återinföra lördagsgodis och njuta extra mycket?


För jag tror inte på förbud mer på måttlighet, vårt svenska ord lagom passar bra just i detta sammanhang. Vardagsmat och "helglyx"

Vi är alla värda att må så bra som möjligt. Hoppas att vi tillsammans kan vända denna tråkiga trend men som sagt det är upp till var och en av oss.


Puss på er!
Det här är mitt magsmile

fredag 21 april 2017

I min alldeles egen lilla bubbla


En av de bästa känslor jag vet är "efter träning", då det sköna lugnet sprider sig i kroppen. Musklerna är avslappnade och huvudet har fått vila.

Jag är i balans.

När jag yogat hamnar jag ofta i en bubbla, mitt eget lilla rum och det är inte alltid som jag har så stor lust att lämna krypinnet. Kan emellanåt behöva sparka mig själv i baken ...

Låter det flummigt? Det är det inte. Kroppen går just då på sparlåga och nuet omsluter. Harmoni är ett beskrivande ord.


Efter ett pulshöjande träningspass, då svetten runnit belönas jag på liknande sätt men bubblan uteblir.

Min kropp behöver både och. Tuff, inspirerande, lekfull och motiverande konditionsträning och sen yogan som får mig att andas och lyssna inåt. Balans.

Hur gör du för att må bra?
Vilken är din bästa återhämtning?
Vad reducerar bort vardagens höga tempo?


Hej hopp!


torsdag 20 april 2017

Fredag


Smaka på ordet, visst känns det nice ... f r e d a g

Eller?

För mig är fredagen en av favoritdagarna under en vecka. Helgen står på tröskeln och det vankas lediga dagar (eller nuförtiden är det lite si och så med den saken, jag arbetar vissa helger).

Oavsett ledighet (eller inte) så njuter jag extra mycket av fredagar, det bara är så. Har alltid varit på det viset.


"Godare" mat, ett glas vin och kanske somnar jag i soffan mitt i en långfilm.

Ikväll arbetar jag sent så då får mannen fixa middag, kanske serveras det sushi!? Eller inte. Bordet står dukat när jag kommer hem. I like it.

Att bli bortskämd emellanåt är bra och att själv anstränga sig för någon annan är en härlig känsla. Skapar balans och sprider positiv energi precis som min fredag gör genom att bara existera.

Ha nu en härligt skön dag! 


En riktigt fantastisk fredag önskar jag dig.

onsdag 19 april 2017

När du inser att den största faran inte är någon fara alls


Igår såg jag en filmsnutt med Will Smith som gick rakt in i mitt hjärta, ett standup klipp vilket gjorde skillnad.

Förgäves har jag försökt länka den korta videon till min blogg men utan att lyckas, min tekniska kunskap räcker inte.  Får försöka förmedla klippet:


Will gör en talkshow om hur han en blöt kväll kommer överens med sina polare om att de ska hoppa fallskärm. Yes, klart de ska!

På småtimmarna när han ska sova så ångrar han sig. Varför i hela världen har han gått med på något så utomordentligt dumt??? Ågren knackar på dörren och rädslan förlamar.

Morgonen efteråt har ingen av de andra ändrat sig. Fallskärmshoppet är bokat och alla är redo att kasta sig ut ... alla utom Will. Han har ont i magen och kan inte äta. Hela kroppen är spänd och panikslagen men han vill inte vara den ende som bangar ... så han sätter sig i bilen och kliver sen ombord på planet. 

Flygplansdörren öppnas och Will inser att hans instruktör föser honom mot öppningen. Plötsligt står han med fötterna ut över kanten och instruktören säger att de ska hoppa på tre. Skräcken kramar hjärtat och han tycker sig se döden i vitögat.

1 ... 2 ... han får en knuff i ryggen och faller nedåt (vid siffran 3 sägs många klamra sig fast i dörrkarmen, därav knuffen på siffran 2). Nu finns ingen återvändo ...

Adrenalinet rusar och Will hör sig själv vråla av eufori! Den förlamande rädslan har omvandlats till lyckorus. Han är ett med nuet, bliss, flöde och inser att detta är kanske det bästa han gjort i hela sitt liv?! 

Efteråt frågade han sig själv varför han överhuvudtaget tillåtit rädslan att styra honom? Varför lät han tankarna rusa och sätta igång alla reaktioner i kroppen?

Bakom de största hindren, dödsångest, panikkänslor eller magont så kan vi hitta sann lycka. Att våga gå utanför bekvämlighetszonen är nödvändigt. För att växa behöver vi våga och ibland kan det vara bra att få en knuff i ryggen.



Vi behöver inte hoppa fallskärm, kanske bara utmana oss där vi är, ta en annan väg till jobbet, prova att prata med någon vi inte känner. Säga upp oss och satsa på drömmen vi länge haft, listan kan göras lång.

Hemma har jag Lejonkungen som ruskar om mig och jag är enormt tacksam för det.








tisdag 18 april 2017

Ny erfarenhet


Igår testade jag något nytt (och som jag skrev i förrgår så ifrågasatte jag aldrig min förmåga innan haha).

Jag hade lovat en vän att hjälpa till med ögonfransfärgning.

På den salong jag går och fixar mina egna fransar fick jag reda på att "detta gör du lätt hemma". Köp färg och följ instruktionerna på förpackningen.

Ytterligare en annan vän berättade att hon färgat själv i många år, piece of cake. Ja men då så!

Min första vän handlade färg och igår gick projekt ny ögonfransfärg av stapeln. Kändes som vi lekte. Jag fick rollen på franssalongen och dukade upp ett bord med nödvändigheter. Läste instruktionerna två gånger och satte sen igång.


Min egen erfarenhet är obefintlig ... Jag har sett andra förlänga fransar, inte färga.

Akta huden och ögonen för färg och gel! Allergitest bör göras, typ 48 timmar innan behandling ... Oops vi missade det!

Inte alls så enkelt som jag trodde och ganska pillrigt men vi tog oss i mål och resultatet blev okey.




måndag 17 april 2017

Varför???


När jag ska göra något jag aldrig gjort tidigare så tänker jag att det är fullt möjligt, att jag självklart kommer att lyckas ... greja uppgiften


men ...

när jag ska göra något jag gjort "tusen gånger" , fast det var länge sen, så misströstar jag och undrar hur det ska gå?!?

Hur kan det vara möjligt? Hur är jag skapt? Varför tvivla?


Allt sitter i mitt huvud. Tankarna hindrar mig när tvivlet klamrar sig fast.

Dessa stunder är det viktigt att jag låter bli att tänka, att jag kopplar in magkänslan istället och minns de gånger jag lyckats. Alltså logga ut hjärnan och lyssna på magen, för den ljuger inte.




söndag 16 april 2017

Barn gör INTE som föräldrar säger, de gör som de gör Eller är det tvärtom?!


Härom kvällen, under en av familjens påskmiddagar, blev jag ordentligt boostad av Lejonkungen. Vet inte hur det började?

Plötsligt pratade vi om mina drömmar (råkade väl i någon mening nämna vad jag verkligen skulle vilja göra). Den yngre sonen tittade allvarligt på mig och undrade VAD som hindrar mig?

Inget? Eller?


I hela sönernas liv har jag uttryckt  att de ska följa sina drömmar, förverkliga och njuta av äventyret. Finns inga hinder, låt ingen stoppa dig ... go for it!

Nu satt jag vid köksbordet och hörde min yngre son säga samma ord till mig, det värmde. Sanningen att säga så behövde jag höra orden.

Vem stoppar mig? Är det jag själv?


Lejonkungen tittade på sin pappa, tillbaka på mig och sa: "Han klarar sig! Om du är borta en månad ... det är ingenting. Det här handlar om din dröm! Gör det."

Ja, jag borde. Har ingen plan just nu men fortsätter att suga på karamellen och lyssna in allt det Lejonkungen förmedlade.

Våra söner går sina egna vägar, de sätter upp mål och har hela världen som spelplan. Jag är stolt över deras handlingskraft och förmåga att stå på egna ben. Kan de så kan väl även jag? Vad stoppar mig?


Tiden får utvisa ...