tisdag 31 januari 2023

Kan emellanåt vara bra att bli påmind om hur det var ...

                                         


Minns en yogaklass i en studio då jag imponerades av "grannen" till höger (om min matta), en man, som vann all min respekt.

När jag går på (annan lärares) klass och yogar så sluter jag ofta ögonen, hamnar i en bubbla och tittar inte på någon annan än möjligtvis läraren som leder. Vid detta tillfälle var det först i senare delen av klassen när vi vred oss åt höger som jag uppmärksammade honom ... mannen.

En nybörjare. Många av de asana vi utförde var tuffa för honom och det var lätt att se att han inte praktiserat så länge. (Mindes samtidigt hur det varit och är för mig när min kropp inte riktigt är redo och fylldes av ömsint respekt.) Den yngre mannen följde flödet och andades sig igenom positionerna, bara att stå stilla i hunden var synbart tufft. Inte ens när vi fick välja på att vila i barnet eller landa i hunden så valde han det "lätta". Mitt hjärta kunde inte låta bli att beundra honom. Vilken kämpe. Wow!


Som vanligt avslutades klassen med shavasana. Hörde tydligt de  tunga andetagen bredvid mig som snart övergick till snarkningar och jag kunde inte låta bli att le. Han hade verkligen gjort sig förtjänt av total avslappning och jag lovade mig själv (där och då) att tillägna denna blogg åt honom.

Ge aldrig upp! Alla är vi nybörjare någon gång. Träning ger färdighet och för oss som hunnit längre så kan det vara bra att bli påmind om hur det var ... i början, då mycket kändes svårt.



Önskar dig en skön onsdag!

måndag 30 januari 2023

DÅ var då och nu är NU



För 71 år sedan inträffade någonting som skulle tillkalla polis, orsaka rabalder, böter och hamna i tidningen. Jag kan lugnt konstatera att det var DÅ och nu är NU.

Andra bestämmelser och kontrollanter ...




Göteborgs Tidningen 23 januari 1952:

Alltför tidiga fastlagsbullar medför böter

Julen är slut, resonerade bagare i Malmö och började följaktligen göra fastlagsbullar, men det skulle de inte ha gjort. När polisen fick se bullarna i fönstret rapporterades tillverkarna, vilka har böter att vänta.

Fastlagsbullar får man icke äta när som helst, utan endast på tider som jordbruksnämnden (!) fastställer, och denna institution skall även prissätta bullarna. 

Frihet åt fastlagsbullarna är ett rimligt krav, säger Skånes konditorier, men jordbruksnämnden vill icke höra på det örat.



Tidningsklippet (vilket jag ordagrant skrivit av) är från tidningen Senioren och intressant på flera olika sätt. Den egna kreativa drivkraften hos bagarna på konditoriet i Malmö bestraffades, något som aldrig skulle kunna hända idag i alla fall inte när det gäller försäljning av semlor.

Parentes: När jag gick i skolan fick vi semlor istället för lunch på fettisdagen ... när jag senare arbetade i skolan fick vi semlor till efterrätt.



Idag kan du om du vill i stort sätt äta semlor året om. Olika varianter och former men dock semlor. När jag var liten så var Ture Sventon den enda och tydligen så gav jordbruksnämnden just det bageriet i Stockholm dispens 😜eller så var det en "svartklubb för temlor"?

Här under bifogar jag det verkliga utklippet:



Önskar dig en skön tisdag med eller utan (för tidig?) semla ...

söndag 29 januari 2023

Jag kan inte italienska men ...


I helgen och under veckan som kommer har jag möjlighet att se nästan hur mycket film som helst, ja eller så många jag orkar samt har lust till. Astronauten har köpt pass till Göteborgs filmfestival och snäll som han är så delar han detta med mig, bara att logga in och välja.

Känns lyxigt att krypa upp i soffan, tända ljus, fixa något gott att dricka och försvinna in i filmens magiska värld. Se filmer som jag antagligen inte skulle se annars.



I lördags (film nummer två) valde jag en italiensk film. När den började så insåg undertecknad att det inte var någon undertext, inte ens på engelska!? Backade ett steg för att lägga till men kunde inte hitta kugghjulet? Helt ärligt orkade jag inte gå till botten med "problemet" och valde därför att se filmen som den var.

Jag kan inte italienska men bildspråket var tydligt. Så klart nyanserna i språket missades men helhetsintrycket fick mig att stanna kvar. En något annorlunda filmupplevelse men faktiskt helt okey. Ikväll kommer jag dock att välja så att alla sinnen är närvarande.

Tack Astronauten!




 

lördag 28 januari 2023

Att vara ute i god tid räcker inte alltid


Det här att ha en son som pluggar och nu gör sin master utomlands, (i London) där det inte är samma regler som i övriga EU (utan Brexit) försvårar vissa ekonomiska delar. Avgiften för detta år ska betalas in och summan är betydligt högre än den var innan Storbritannien valde att ställa sig utanför. 

Mannen betalade in för en vecka sedan. Jag fick typ hålla mig borta och inte säga något då proceduren var krånglig och han inte ville bli störd.

Ett par dagar senare ringde banken och sa att summan studsat tillbaka på grund av ett felaktigt knapptryck. Pengarna skulle därför föras tillbaka, minus 2000 kronor på grund av att valutakursen ändrats.

Surt ...



Mannen suckade och gjorde om allt. Sen i fredags fick han mejl ifrån den brittiska banken som sa att den kod han fått inledningsvis inte längre gällde eftersom det var en engångskod. Han behövde därför göra om allt igen ...

Dubbel suck.

På tisdag ska pengarna finnas på universitets konto och vi håller tummarna. Att vara ute i god tid räcker inte alltid, nu hoppas vi på turen.




fredag 27 januari 2023

En ny tid börjar


Vi har fått nya grannar, inte för att jag vare sig har sett eller hälsat på dem (ännu) sedan de fick tillgång till huset bredvid vårat men ändå ... nya grannar.

Känns konstigt trots att det gått 8-9 månader sedan Mimmi somnade in. Vi har vant oss vid att hon inte längre kommer tillbaka men huset har ändå varit "hennes" och i övergångsperioden hennes söners. Nu flyttar nya människor in, vilket så klart både är spännande och bra men annorlunda.



Det första som dök upp när mörkret la sig under torsdagskvällen var en bil med täckt släp. Det sistnämnda hakades av efter att ha blivit inbackat och sen åkte bilen. Så kom den tillbaka med en hästkärra för att parkera även denna. Antagligen förberedde det unga paret (har sett dem från fönstret när de kollat in tomten) för sin flytt, lämnade allt och försvann med bilen.

Om de har djur (mannen tror på hund, kanske även häst) så kanske de blir glada när de noterar närheten till veterinär (i huset på andra sidan)? Vem vet?

Oskrivna kort för oss alla och för dem. En ny tid börjar




torsdag 26 januari 2023

Två av mig ...



Igår hände något intressant. Jag skulle förbereda och planera nästa veckas vinyasa (flödande yogaklass) och valde att praktisera till en av mina egna videos (som för övrigt ligger uppe på YouTube). 

Kändes lite konstigt och udda att casta filmen från laptop till teve och se sig själv men eftersom jag älskar att blunda så slöt jag ögonen och följde den muntliga guidningen. Inga problem. Allt flöt.

Så dök mannen upp och konstaterade att jag var på två ställen samtidigt, lite imponerad att undertecknad äntligen gjort som han föreslagit vid ett flertal tillfällen.



Det intressanta hände när jag valde att avsluta castingen, något måste ha hakat upp sig för min tevevideo fortsatte att gå trots att jag stängde ner programmet på laptopen? 

Mannen provade att stänga av teven men när vi slog på den en stund senare så var jag kvar på mattan? 

Kollade min iPhone men där var YouTube appen stängd. Kollade min iPad men inte heller den hade öppnat YouTube? Mystiskt!?

Efter många om och men så lyckades jag stänga både ner och av "programmet" och om detta skulle upprepa sig så vet undertecknad hur jag ska bryta castingen. Tror dock att mannen har rätt, något låste sig ...




onsdag 25 januari 2023

Missa inte möjligheten

... att sitta ner en stund i tystnad och tänka.


Bakom mina ögonlock vilar jag och låter allt vara precis som det är. Plockar fram härliga minnen eller visualiserar ihop något drömlikt. Allt är möjligt när fantasi och kreativitet möts.


Sitter med en stor kopp te och chillar. Nyduschad och småtrött men ändå pigg efter morgonens löptur. En bra start på dagen.

Blundar och tänker att jag är tillbaka på Maldiverna och att snorkelutrustningen ligger bredvid min stol. Om en liten stund, snart ska jag ge mig ut i det varma havet igen. Nice!


Eller är jag kanske återigen på Aruba, i den härliga lägenhet som familjen hyrde för några år sedan? Tror att det är tidigt, tidigt och att jag alldeles strax ska smyga mig ur sängvärmen för att inte väcka de som sover och ge mig ut på en löprunda (barfota!) längs den kritvita korallsanden, den som varken klibbar eller fastnar.


Å andra sidan är det kanske gnistrande vit snö som möter min blick om jag öppnar ögonen och tittar ut genom fönstret? Då blir det underställ och lager på lager innan vi spänner på oss skidorna.


Tja, så kan jag fortsätta så länge jag har tid och lust, bara för att det är både härligt och uppiggande att resa bland minnen. När jag öppnar ögonen här hemma i soffan så är det vitt utanför fönstret men inte så mycket att det går att åka skidor. 

Sluter ögonen igen och fortsätter att dagdrömma mig bort, hinner några minuter till innan det är dags att arbeta.



                                                                       Hej svejs! 

tisdag 24 januari 2023

... ett kaos av kladd



Igår var det dags för nytt bak hemma hos oss, eftersom mannen arbetade och jag hade mer tid så beslöt undertecknad att baka "mannens bröd", alltså inte hans eget utan det recept han hittat och ville prova. En stor sats, det skulle bli fyra limpor och innehöll mer mjöl än jag någonsin måttat upp inför ett bak tidigare.

Bra tänkte vi, det räcker länge.



Plockade fram den största degbunke vi äger och blandade ihop alla ingredienser. Knåda ihop en kladdig deg? 

Allt gick bra men storleken på satsen knölade till det. Jag är "modell mindre" och degen kändes enorm, fanns dock inget att göra åt det där och då annat än fortsätta. Rodde iland projektet och pustade ut. 

Under bakduk fick degen jäsa till sig och som du förstår så blev den ännu större. Trots att jag mjölat bordsskivan ordentligt så fastnade kladdet överallt, på mina händer, kvar i bunken och på bordet. Det sa bokstavligen slurp om mjölet som försvann in i degen utan att göra den nämnvärt fastare.

Behövde mer mjöl men påsen var stängd, mannen okontaktbar och jag kladdig. Visste att det inte var någon idé att försöka tvätta händerna då det skulle ta lång tid att få bort allt, valde istället att öppna påsen och lämna efter mig ett kaos av kladd ...

Kändes som degen utmanade mig innan den slutligen gav med sig och lät sig formas till limpor. När de vilade för ytterligare jäsning (och senare gräddning) så var det dags för disk och städ. Nu är kladdet borta och vi fyra limpor rikare.




måndag 23 januari 2023

Det killar och sticks ...


Har du varit med om att det kliar på kroppen så att du inte vet var du ska ta vägen? Det har jag ... 

Ibland är det lätt att lista ut anledning, du har kanske köpt ett nytt plagg som borde tvättats innan du använde det eller så har du bytt tvättmedel. 

Min hud är torr och på vintern känsligare (när det är kallt ute), detta kombinerat med att undertecknad är värdelös på att tillföra fukt i form av hudlotion (ja, du läste rätt och det är inte bra). Jag tror liksom att tvål och vatten löser allt och att min kropp klarar sig utan hjälp. Oftast. Faktiskt nästan alltid men ingen regel utan undantag.



I söndags efter träning och dusch så började det klia under nyckelbenet på höger sida. Jag fick ilskna utslag och fattade ingenting? Provade att byta tröja och att smörja in området med en salva som mannen stoppade i min hand. Fungerade inte. Tvättade rent och smörjde in igen, denna gång med en aloe vera kräm, skönt till att börja med men sen kom irritationen tillbaka om än inte lika stark. Bytte topp igen, en mjuk i bomull som inte satt åt - något bättre.

Vad var det för fel? Helt ärligt förstod jag inte ... Kroppen reagerade starkt på något men vad?

Igår hade de ilskna utslagen lagt sig men kroppen protesterade högljutt när jag åter smorde in mig med mannens kräm. Under min morgonpromenad när det var kallt så knackade minnesbilder på: torr vinterhud behöver fet hudkräm som återfuktar.

Kunde det vara så enkelt? Kanske. Bäst att prova.





söndag 22 januari 2023

Friskt vågat - hälften vunnet


Såg en film på sociala medier om en liten tjej som tränade sig att jämfota hoppa upp på en box. Tänk dig att flickan är fyra år och boxen på tok för hög för henne. Målet var tydligt och hennes vilja att lyckas enormt stark. Flickan hoppade och missade, hoppade igen och missade. Pallen flög och tjejen ramlade baklänges. Hon slog sig. 

Inte för en sekund tvekade hon. Fem hopp, tio hopp. Plötsligt var hon nästan uppe. Så ramlade hon igen, hårdare. Hennes pappa kom fram, pratade instruerande med henne och backade sen undan. Under det som upplevdes som flera minuter stod sen den lilla, lilla tjejen och laddade, precis som en elitidrottsman/kvinna. Så hoppade hon och lyckades!

Säg att det var efter tjugonde hoppet. Pappan jublade, pussade och kramade om dottern. Tjejen strålade och skrek ut sin lycka. Wow!




Tror att jag gett upp efter femte gången (av misslyckade hopp). 
Flickan i filmen fick ta så mycket stryk men hon gav aldrig upp. Envis som få så visste hon ... vad hon önskade mest av allt, att nå sitt mål och till slut landade fötterna uppe på boxen. Flickan stod kvar.

Tänk om jag (oftare) kunde frambringa denna envishet och den kraft som finns i att aldrig ge upp. Att fortsätta kämpa oavsett hinder och motgångar.

Är grymt imponerad över den lilla tjejen och hennes stöttande och coachande pappa. Friskt vågat - hälften vunnet som det sägs i det gamla ordspråket.





lördag 21 januari 2023

"Har du bjudit hem drottningen?"


Att träffa en äldre vän som har så mycket att dela och berätta om sitt händelserika liv ger energi. Denna kvinna som bär historia, både sin egen, min/vår och samhällets är en inspirationskälla och varje gång får jag nya aha-upplevelser. Allt jag behöver göra är att lyssna och emellanåt ställa frågor. 

För mig har ålder noll betydelse, det spelar ingen roll om du är ett litet barn, en ungdom, jämnårig eller äldre - du är lika spännande och intressant.



Över god mat och fika umgicks jag och mannen med vår gäst (saknade dock grabbarna) innan det blev dags att skjutsa henne till tåget.

Innan, då när jag lagade mat och dukade frågade mannen om vi bjudit hem drottningen? 

Han är inte van att en stor vit linneduk pryda bordet, dessutom hade jag letat fram silverbestick, de coolaste champagneglasen och finare tallrikar. 



Själv tänkte jag att mamma hade gillat att få sätta sig vid detta bord och just mamma var en av vår gäst närmaste. De tillhör samma generation och nu när mamma blickar ner ifrån himlen så är det min/vår önskan att behålla den fina vänskap som uppstått genom åren.

Så jag dukade för "drottningen", för oss och sen hyllade vi livet.




fredag 20 januari 2023

Dagar i punktform


 

Den här arbetsveckan har bestått av diverse händelser:

  • en yinklass som ändrat tid utan att jag fått reda på det, vilket innebar att jag kom försent - trots att jag var tidig. Mina härligt schyssta elever hade då "fixat rummet", tänt ljus och lagt fram en matta till mig. Alla satt avslappnade och väntade och klassen kunde starta 10 minuter efter uppsatt tid. 
  • en tentamen som drabbades av störande missljud. Jag delade ut öronproppar samtidigt som lärare samt vaktmästare felsökte. Visade sig vara en markis som gått i baklås. Efter 1,5 timme blev det tyst. Studenterna var dock exemplariska och skrev utan att klaga. Visade sig efteråt att en student inte ens hört ljudet(???) och kurskamraterna trodde inte sina öron, hur kunde detta vara möjligt?
  • en "kollega" som betett sig direkt otrevligt mot mig (händer ytterst sällan) över något som jag varken kan styra eller påverka, då vederbörandes frustration egentligen inte har med mig att göra ...
  • varma kramar från tacksamma studenter, kollegor och yogisar
  • iskall tentamenssal - nedkylda studenter (inklusive undertecknad), tog minst en timme att tina upp
  • en utlovad tekopp som aldrig dök upp
  • löprundor, yoga och annan träning
  • regn, sol och snö om vart annat
  • morgonpussar av Stanley och en Audrey som mellanlandar på täcket mellan mina ben för att mysa en stund.
  • klokheter och kreativa förslag från mannen
  • en tragisk och fruktansvärd händelse ...



Nu är det helg och idag väntar vi besök. Hör och häpna: jag planerar att stå i köket hela förmiddagen! Laga mat, pyssla och fixa - för att jag vill och kan.


Önskar dig en trevlig lördag



torsdag 19 januari 2023

Ett oväntat besök

                                      


Helt oplanerat hade jag en date med min pappa härom dagen. Utan förvarning dök han upp och stannade tiden.

Ja, jag vet att han inte finns mer, att det var många, många år sedan han insjuknade i cancer och dog men likväl möttes vi "alldeles nyss".

Mannen hade lyft in en flyttkartong med gamla minnessaker som jag skulle gå igenom. I den stora lådan bland skisser, målningar, brev, tidningsurklipp och gamla balettskor hittade jag en mapp med brev från pappa.

Hade ingen minnesbild av långa brev från pappa, möjligtvis några få rader som han skrivit när han vidarebefordrat post eller skickat fotografier. Jag hade fel, en hel mapp full med längre brev. Det var som att färdas bakåt i tiden då jag var i mina egna söners ålder.


Tårarna flödade och jag grät så jag hulkade. Att läsa pappas brev, höra hans ord ... bara till mig var så oerhört starkt. Så mycket kärlek! Det var som om han satt bredvid mig, höll om mig och tröstade.

I så många år har han ständigt varit närvarande inuti, i mitt hjärta och det har varit okey. Jag vet vad han skulle sagt, vad han skulle hittat på för bus och vad han inte gillat. Därför förvånade det mig när en lavin av känslor forsade fram.

Åh, vad jag saknar honom! Att varken mannen eller våra barn hann lära känna denne eldsjäl som var så karismatisk och levande. Som inte brydde sig om vad andra tänkte om honom, som var grundtrygg och jordnära. Alltid hade glimten i ögat och en stor portion humor i ryggsäcken.

Det blev en alldeles magisk eftermiddag. Tack pappa!

onsdag 18 januari 2023

Sammanfattning: en okey start



Härom kvällen hade jag min första klass i den nyskapade intensivkursen i aerial yin/stretch. I stort sätt fullbokat och med flera elever som inte pratar svenska, dessutom undrade läraren som undervisat i hoop (tänk dig en stor tung rockring som du fäster i taket) om hon fick stanna kvar och testa.

Hur gick det, undrar du kanske?

Jo tack, börjar vänja mig vid att just dessa klasser (aerial yoga med flera) undervisas på engelska. Det går riktigt bra även om jag helst skulle vilja använda mitt modersmål där det är enklare att brodera ut texten med lager av nyanser. Nåja, det viktigaste är att vi alla förstår varandra och det gör vi.



Eftersom eleverna är helt nya och många inte har någon förkunskap alls så vet de inte riktigt vad de ska förvänta sig. För mig gäller det att förklara syfte samt mål med både ord och kropp. De undrar också över vad som skiljer just denna kurs från andra aerial varianter och då fungerar samma lösning som ovan, prata och demonstrera.

Vad det tyckte?

Tja, de såg nöjda ut och tackade. De vet att kursen erbjuder olika typer av klasser vilket betyder att de kommer att få en större förståelse för hur gungan kan användas (högt och lågt, stående/sittande/liggande samt inuti/utanpå) och hur det är möjligt att hitta in i känslan när kroppen landar i längre yin/stretch positioner.

Sammanfattning: en okey start.




tisdag 17 januari 2023

Det fanns en tid när PINSAMHET var värst av allt

 


När jag började åka slalom var jag tretton, min minst attraktiva ålder. Osäker inuti men med ett tuffare skal. Om jag inte var bäst på en gång slutade jag, med en gnagande känsla av värdelöst misslyckade. Undertecknad gick aldrig i någon skidskola utan det var mina bästa kompisar som lärde mig, i backen. Jag som dansade balett skulle lära mig snabbt, sa andra. I mitt huvud så behövde jag nog knappt öva. Så fel jag hade.


Då när allt var pinsamt gjorde jag bort mig konstant, ramlade ur ankarliften på alla tänkbara sätt, åkte in i människor och kunde inte kontrollera vare sig isfläckar, svängar eller åkhastighet.

Backen i min hemstad var inte den bästa nybörjarbacken, inte för mig. Den gick i etapper som terrasser. Översta partiet var brant eller flackt, det gick att välja så  mina schyssta kompisar valde den snälla varianten för min skull.
Mittenpartiet blev brantare och här var jag tvungen att öva in plogsvängar ordentligt för att ta mig ned utan brutna ben.
Sista backen var brantast, minns fortfarande hur rädd jag blev när jag tittade över kanten. Aldrig att jag tänkte åka där!
Men efter en stunds övertalning förstod jag att det inte fanns något val. Alternativet att ta av skidorna och gå ner fladdrade aldrig förbi. Så jag satte mig ner i hukande ställning med bakvikt, händer och stavar blev mina stödbromsar, kom ner men situationen var ytterst pinsam och mitt självförtroende hade fått sig en rejäl törn.

Nästa åk  var det enda alternativet: störtlopp.

Trots min ickebefintliga åkstil så hade jag roligt. Mina kompisar var inte heller några proffs, de hade börjat året innan. För att dölja våra bristande skidkunskaper så bredde vi på lite extra. I liften sjöng vi med skränande skrikröster alla löjliga svensktoppslåtar vi kunde komma på. I vår värld gillade ingen vettig människa sån musik, ändå kunde vi texterna utantill?!

Bättre att de coola killarna trodde att vi fjantade än att de förstod hur oerfarna och "dåliga" vi faktiskt var som nybörjare. Men skam den som ger sig! Övning ger färdighet och vi lärde oss alla att åka med precision och kontroll.


När mina grabbar debuterade i slalombacken så gjorde de det mellan mina och mannens ben, på egna skidor. Jag som är utbildad pedagog och lärt nybörjarelever åka tänkte att det här fixar jag och mannen. 

Visst men vi insåg snabbt att våra söner lyssnade bättre på skidlärare än på oss, dessutom fick vi någon timme för oss själva i backen när kidsen hade roligt på sitt håll.


Hej svejs