fredag 9 april 2021

VÄDER_LEK

... heter min senaste vinyasaklass, där temat är aprilväder och att det är totalt meningslöst att försöka förstå eller tro något om varesig temperatur eller "typ av väder". Under en dag kan vi uppleva allt: regn, sol, hagel, blåst och snö. 

För mig handlar det om acceptans, att "förhålla sig till" och låta april leva ut och leverera.

Igår var jag tacksam över att jag hann springa min runda innan regnet anlände. Jag valde skogen och slapp på det viset vinden. Hade egentligen ingen lust att ge mig ut men vet hur grymt härlig känslan är när jag landar hemma igen och får duscha!

Resten av förmiddagen slog regnet mot rutan, vilket inte gjorde något eftersom mitt arbete sköttes från datorn. Ett par timmars "vila" innan det var dags att ge sig ut i "vädret" för att undervisa och senare ta sig in till stan för butiksarbete.

Med rätt kläder och skor så är allt möjligt. Vår pappa sa alltid: det finns inget dåligt väder, enbart sämre kläder och jag tänker att det finns mycket klokhet i de orden.

Hej svejs!



torsdag 8 april 2021

Fortfarande "annorlunda"

För ett år sedan skrev jag det blogginlägg som kommer här under, då när pandemin startat och hållit i sig någon månad, då när vi inte visste att vi skulle komma att vara i ungefär samma sits ett år senare. Än idag så vet ingen HUR länge till vi behöver acceptera att livet blivit annorlunda, att det är som det är och att ingen vet när vi fått våra vaccindoser.

... annorlunda


Ny vecka, nya klasser och åtaganden. Allt är möjligt även om kalendern är betydligt renare än för en månad sedan.

Har fått stryka det ena jobbet efter det andra samt fått meddelande om att ett retreat jag länge sett fram emot inte blir av på grund av coronaviruset.

För mig är det som för alla andra (egna företagare) ... annorlunda.

Tids nog kommer även denna situation att vara över, frågan vi alla ställer oss men som ingen kan svara på är "hur länge"?


En dag i taget.

Tackar mig själv för min positiva inställning och mitt goda humör. Vet att ingenting blir bättre eller lättare om jag släpper in rädsla, oro eller negativa tankar. Allt är vad det är just nu. De stora frågorna kan jag inte styra. För mig handlar det därför om att acceptera och göra mitt bästa i de situationer där det finns möjlighet att välja och/eller agera.

Vara närvarande, träna tålamod, visa omtanke och kärlek samt i möjligaste mån skippa antaganden och förutfattade meningar.


Puss och kram!

onsdag 7 april 2021

... det gror och växer

Jag tänker återkomma till mina fiktiva personer, vilka är de jag hänger med så snart det ges tillfälle. Här finns ingen risk att bli smittad av covid-19 och jag slipper hålla den distans som vi alla ständigt påminns om, "att tänka att varje människa jag möter kan vara smittbärare".

Det var länge sen jag skrev personbeskrivningar, bakgrundshistorier och scener för nutid. Kreativiteten som bor i mig har vaknat till liv och det är härligt! 


Mitt skapande finns alltid det tar sig bara olika uttryck och just nu prioriteras de fiktiva personligheterna.  Men jag är inte ensam, vi är flera och det gör allt så oerhört mycket roligare. Att få bolla idéer. Ge och ta. Lyssna, fundera och sen sitta med grovjobbet, det du aldrig kommer ifrån oavsett vad du sysslar med. 

Om jag varit ensam om detta så hade inte motivationen varit lika stor, det är tillsammans vi är starka!

Oavsett vad som händer så älskar jag den plats vi befinner oss på NU, här både gror och växer det. Hurra för det!



tisdag 6 april 2021

Mannen vet vad jag behöver ... när jag själv inte fattar

Jag fick en ny dator av mannen i födelsedagspresent, något som jag då tänkte var onödigt men som undertecknad så här en vecka senare är oerhört tacksam över.

Om du känner mig så vet du att jag aldrig varit en tekniknörd, mitt enda krav är att det jag använder fungerar. Om jag äger något, en cykel, bil, telefon eller dator så kommer jag att vara nöjd även om föremålet trilskas. Visst stönas det och muttras i stunden (när strul uppstår och allt tar mer tid än önskat) men sen glöms detta bort. Jag står ut och arbetar utifrån de förutsättningar som erbjuds.


De gånger jag fått nytt eller själv ersatt det gamla objektet så njuts det för fullt då insikten slår mig att "livet kan vara enklare".

Min nya laptop är 100 gånger snabbare än min förra! Om en uppladdning på YouTube tog en halv dag med alla moment: ladda ner film från telefon till dator, iMoviearbete, thumbnail i Canva och sen överföring, bearbetning och publicering på Youtube så har tiden idag kortast till en timme!!! Allt går snabbt och massor av tid friläggs. Vilken lycka!

Mannen vet vad jag behöver ... även de gånger jag själv inte fattar.



måndag 5 april 2021

Måndag på en tisdag


Mitt huvud är fyllt av fiktiva personer. Gestalter som helst knackar på när jag är ute och går, springer eller har lagt mig för att sova. De dyker upp när jag minst förväntar dem och har massor att berätta.

Varje gång tränas jag att memorera, att lyssna bakom orden och att lägga minsta lilla detalj på minnet så att de finns kvar när jag landar framför datorn.


Nu är dock vardagen här igen vilket innebär att skrivandet får stå tillbaka. De fiktiva personerna  backar och dröjer i bakgrunden som om de förstod att jag behöver fokusera på annat, på det som ger mig inkomst i slutet av månaden.

Denna gång börjar arbetsveckan på en tisdag (och inte en måndag) vilket gör att det är närmare till nästa helg, då jag återigen kan släppa lös både skrivande kreativitet och skapande.  



söndag 4 april 2021

Ännu en "Hipp Hurra dag"

Idag pustar vi ut och vilar. En sista påskdag att chilla på och katterna njuter av stillheten och lugnet. 

I all enkelhet firar jag mannen då det är hans dag. Sång och paketöppning i sängen, därefter frukost vid bordet. Min älskling gillar inte att äta i sovrummet, han har aldrig förstått värdet eller lyxen med "frukost på sängen".



Känns härligt att vara helt lediga båda två och ha förmånen att göra ingenting (annat än uppmärksamma den födelsedag som äger rum). 

"Bara vara" är det bästa jag vet!

Att ha tid för varandra, kunna laga god mat och ladda batterierna efter de härliga dagar vi haft med söner och deras flickvänner. Intensiva dagar som nu hinner landa och marineras.

Önskar dig en skön "påsksöndag"




lördag 3 april 2021

Flashbacks


Gick förbi en av grannarnas hus och upptäckte en liten bil. En röd precis som min första alldeles egna av märket Fiat. Jag köpte den begagnat (årsmodell 77 så den var minst 10 år) för 3000 kr. Ingen skönhet och det var inte mycket som fungerade. Motorhuven var svart (!?), bromsarna utslitna och klädseln trist men trots det kom jag att älska mitt högst personliga fordon.

Detta var långt innan mannen kom in i mitt liv (han hade ALDRIG köpt bilen) och den som hjälpte mig då var en tidigare pojkvän tillika brandbilskonstruktör. Hela bilen lackades om i just brandbilsrött och jag fick lära mig meka. Bytte klädsel (själv) och senare motor (bland annat) med hjälp av Xet.

Min Fiat vägde 800 kg och jag älskade den! Körde till Stockholm när jag hade dansklass (balett) och t o r Göteborg med kompisar. En plan var att bila i Skottland men den sprack på grund av vänstertrafik samt att min kompis inte hade körkort.


Min brandbilsröda Fiat, vilka minnen! I slutet regnade det in?! Hela bilen skallrade och jag fick sätta stereon på högsta volym för att överrösta motorljudet när jag körde på motorväg.  Bromsarna tog först när jag nästan tryckt dem hela vägen ner i golvet. och krocksäker? Absolut inte.

När jag träffade mannen sålde jag bilen (fick mer för den än jag gett), behövde den inte längre. Cykel fungerade alldeles utmärkt och skulle vi någonstans så hade han en ny vit Mazda som aldrig strulade.

Ändå coolt att grannen har en liten, gammal och röd bil på sin gård, det gav mig glada och positiva flashbacks. Har tyvärr inga foton just idag att visa på min gamla kärlek ...

 

fredag 2 april 2021

Påskägg fyllt av smittande skratt


När jag var liten kändes Långfredagen som världens längsta. En stilla dag utan upptåg och bus, en dag då skidåkning var största nöjet. Söndag i kubik då det helst skulle läsas eller utföras andra lugna aktiviteter. Vi firade varje påsk hos farmor och farfar, underbart roliga dagar men just Långfredagen var enormt seg.

Hemma hos oss är den som en av de andra påskdagarna, varken bättre eller sämre. I går ägnade vi mååånga timmar åt brädspel, så många att jag fick förbereda påsktårtan sent på kvällen. Men vad gör det när mängder av kvalitetstid erbjuds tillsammans med sönerna samt flickvänner.


Min alldeles egna tid tar jag efter frukost. Igår gick jag länge i skogen, morsade ett par gånger på tre rådjur som var ute på löprunda samt en stor hare som njöt av utsikten uppe vid utkiksplatsen.

Denna morgon planerar jag att springa längs ån innan vår gemensamma påskafton kickar igång. Det ska lagas mat, gås på skattjakt för att hitta personliga påskägg, ätas och lekas lekar samt så klart spelas ännu mer spel. 

Glad påsk!



torsdag 1 april 2021

"NEJ, vill inte!", sa Audrey och försökte göra sig osynlig


Två steg fram och kanske sjutton tillbaka ... vad vet vi?

Såret Audrey har på skuldran hade växt och lyste irriterat rött, i detta läge önskade mannen att jag tog henne till veterinären. Vi behövde ett expertutlåtande. Kanske var det det enda rätta? Även om magkänslan skrek NEJ.

Detta NO NO som vi undviker så långt det går. Tilliten vi byggt upp är inte tillräckligt stark. Vi vet inte vad Audrey utsatts för innan hon kom till oss men att hon är rädd för händer säger en hel del. Hon rör oss och vid speciella tillfällen okeyar hon att bli smekt, det är dealen vi har. Att stoppa in henne i en transportväska mot hennes vilja blir ytterligare ett övergrepp, hur goda våra intentioner än är ... 

Vad som är rätt eller fel går emellanåt inte att svara på förrän efteråt. 


Mannen tog på skurkkostymen (samt det dåliga samvetet) och fick efter en stund in en väldigt stressad hona i väskan sen fick jag ta över, åka till närmaste veterinär och sätta oss i väntrummet bland skällande hundar.

Väl inne i undersökningsrummet fick vi först träffa en manlig sjukskötare och senare en veterinär. Eftersom Audrey snurrat ihop sig som en boll så var det omöjligt att se såret och kloka som de var så ville de inte utsätta vår prinsessa för fler övergrepp. Det blev därför mest prat. Varken godis eller lek lockade A. Så till slut vred hon sig när en hund skällde någonstans i närheten och såret visade sig.

Vistelsen kostade oss nästan 2500 kr. Ingen fysisk undersökning, ingen medicin eller spruta. Jag/vi blev istället uppmanad(e) att fortsätta observera samt eventuellt dokumentera med bilder. Kanske ringa om vi behövde bolla tankar. 

Nu håller vi tummarna att såret självläker!!!

Men konsekvensen av vårt äventyr är att A springer så fort hon ser mannen och han önskar så här i efterhand att vi aldrig åkte iväg. Men hur skulle vi veta? Gjort är gjort och nu får vi börja om med distans, respekt och kärlek. Både vi och Audrey kommer att klara av detta men att vara orsak till hennes stress känns allt annat än bra ...

Glad Påsk!



onsdag 31 mars 2021

Blåkulla = inställt


Det var en gång tre påskkärringar som flög till Blåkulla ... från farmor och farfar MEN det ska inte denna blogg att handla om för det är en helt annan historia. Dåtid byts istället till nutid, nu när resandet ligger på sparlåga och flygturerna är betydligt färre än tidigare.


Ikväll kommer de, sönerna och flickvänner! Blir bästa påskpresenten!

Lagom till middagen droppar de in och sen får vi hänga ett par dagar. Prata, spela spel, äta god mat och bara vara. Mys!


Men ... först ska det fixas hemma. Förberedas mat, tårta, skattjakt på godisägg, städa, bädda sängar och handla all mat som vi inte hunnit köpa in ännu. Mannen blir stressad av "att göra listan" men det blir inte jag (åtminstone inte i detta läge). Kanske senare när jag kastat upp många bollar i luften samtidigt?

Det som stör min frid är att (mannen fyller år på Annandag påsk och) jag inte lyckats pricka av presentinköpen ännu. Försökte under gårdagen och kom halvvägs, känner att det vore bra om undertecknad kan avsluta uppdraget idag innan påskfirandet inleds.

Wish me luck!




tisdag 30 mars 2021

Kistan är oskyldig ...

Vår lilla prinsessa har ett sår på vänster skuldra. ett sår som vi inte riktigt förstår. För flera månader sedan upptäckte vi samma typ av skada och trodde då att hon skrapat i när hon kröp in och ut under en stor träkista. Den kurbitsmålade gamla möbeln med järnbeslag hade då ett vasst hörn. Mannen åtgärdade, såret läkte och vi trodde att NU är problemet fixat.

Så, härom dagen upplyste mannen mig om att han sett ett nytt sår med färska sårkanter, på samma ställe. Kistan är oskyldig ...

Nu riktas istället funderingarna mot bästisen Stanley. De är båda kastrerade men emellanåt biter S i Audreys nackskinn och klättrar upp på henne. Hon spelar med, verkar inte fatta vad leken går ut på och låter honom hållas.

Kan det vara så att den snällaste av katter, "brorsan" som är ALLT för vår lilla kattfröken är för hårdhänt?

Själv har jag inte märkt detta men mannen meddelar att han kom på Stanley nyligen. Audrey gnydde och min äkta hälft gick för att kolla varför. Nu är jag tillsagd att vara uppmärksam både på sår och på katter.

Någon som har kunskap? 



måndag 29 mars 2021

Det bidde inget ris ... det bidde stora träd!

I år blir det inget påskris hemma hos oss, i alla fall inte av den traditionella sorten, istället kör vi träd. Ja, du läste rätt: påskträd!

Den första installationen är den stora gren som jag fick av mannen för ett år sedan och som jag hittills inte hitta den perfekta uppgiften till. Nu får den stolt stå i vår julgransfot. Den har klätts med påskägg samt omges av vaktande tupp, kycklingar och större ägg.


Träd nummer två bor i poolhuset och tanken är att det ska få sprida påskkänsla åt Astronauten med flickvän när de kommer. Än så länge pryder gamla fjädrar grenarna, kanske räcker den utsmyckningen eller så dekorerar jag mer? 

Vad gäller vårt inomhusträd så är det alltid lika spännande att se hur katterna reagerar men med tanke på hur schyssta de var mot julgranen så var det värt att prova. De har inspekterat, nosat men inte klättrat, vilket jag tackar för. Grenen är trären och ser egentligen främst ut som en ny kattleksak ... typ klätterställning.





söndag 28 mars 2021

Vad är det för en dag? Är det en vanlig dag? NEJ, det är ingen vanlig dag ...


Ytterligare ett varv runt solen ligger bakom mig och idag firar vi MIN dag. Grattis till mig och hipp hipp hurra!!! 

Inget kalas, inga gäster men vad gör det? Med en pandemi som vägrar släppa och vaccin som dröjer så är jag nöjd,  mannen och katterna bryr sig och de gör allt för att undertecknad ska få en så bra födelsedag som möjligt.

Som grädde på moset så närmar sig påsk vilket innebär att sönerna med flickvänner kommer hem, det är för mig den bästa presenten!


Idag står mannen för allt fixande vad gäller mat och det är magiskt. Jag slipper planera, handla och tillaga. Min enda uppgift är att "vara" och ta emot det som bjuds. 

Har en kvällsklass (om den blir av?) Ser i skrivande stund att det är få anmälda, vilket innebär att det finns en risk att den ställs in. Så kanske - kanske inte ...

Önskar dig en toppendag!


Puss & kram!

lördag 27 mars 2021

Nyhet: träna i sömnen!


Har du varit med om att din kropp fortsätter att jobba fysiskt när du sover?

Du slumrar, det är mitt i natten. Drömmer. Hamnar i en ytligare sömn då du är i någon form av "halvt vaken - halvt sovande" och plötsligt upptäcker att du är mitt inne i en yogaklass!?!

Kroppen rör sig mellan olika asana och du känner hur musklerna slappnar av när du fokuserar på andningen.

Låter det bekant? Eller helt knäppt ...


En planerad klass. Den har legat och mognat i mitt huvud. Jag har gått igenom sekvenseringen bit för bit, tema, uppvärmning, peak och avslut . Instruerat högt inuti mitt huvud som om jag hade elever närvarande.

Så släppte jag planeringen, gjorde annat och när kvällen kom la jag mig för att sova. Antagligen behövde kroppen och huvudet repetera mer eftersom det halvvakna tillståndet meddelade mig min status.

Spännande. Kanske blir den nya trenden att träna i sömnen?! You never know

fredag 26 mars 2021

Blåsippan ute i backarna står


Tog en promenad i skogen under gårdagen med mannen för att se om de små blå sipporna tittat fram? Ett riktmärke brukar vara tussilago i dikesrenen, när många trängs så brukar blåsippan vakna till liv och sprida vårkänsla ... i söderläge.

Mycket riktigt, lite här och lite där möttes vi av små vackra blommor. Lagom till påsk kommer de att breda ut sig och skapa ett blått hav. Förutom dessa finingar hittade vi gula vintergäck och snödroppar, de sista lökväxterna har antagligen följt med kompost från någon trädgård och sen rotat sig i skogsbrynet. 


Myrorna arbetade för fullt med att bygga samt laga sin stack, solen kikade fram mellan molnen och vinden höll sig förhållandevis lugn. En bättre fredag!

Har plockat med mig en större gren, vilken egentligen mer ser ut som ett mindre träd. Avskalad och trären tänker jag att den kan passa som stomme till en påskinstallation.

Puss & kram



torsdag 25 mars 2021

En alldeles egen stjärnhimmel

Har du det? Drömmer du om att sova under bar himmel med glittrande ljuspunkterna högt ovanför? Vi har fixat vår.


Ja det är sant, var faktiskt inte planerat så men i slutänden så fick vi en alldeles egen galax i källaren.

Vad då? Du tror kanske att vi fixat fondvägg eller liknande. Svar: nej. Mycket bättre!

En trappa ner har vi ett draperi. Tyget är vitt, typ tyll, det har hängt där sedan vi flyttade in. Gömmer proppskåp och rör. Nästan en hel vägg bäddas in i och ger rummet karaktär.

Jag har länge tänkt att ljusslingor bakom tyget vore häftigt men inte tagit mig tid att genomföra projektet.


Så mindes jag en utebelysning jag köpte före jul som aldrig sattes upp. Kanske kunde denna fungera? Klart värt att testa.

Resultatet blev inte som förutsett, det blev bättre. Mer levande. Inga raka linjer, ingen kantighet utan mjuka former. Små prickar av ljus som glimmar bakom det tunna och genombrutna tyget.

Skuggor. Mörkare stråk och så det varma, mjuka tonerna. En magisk känsla, som att ha en alldeles egen stjärnhimmel inomhus ... i vår källare! Nice 💫🍀