lördag 12 juni 2021

En underbart otippad tabell

Så är det dags igen för fotbolls EM och familjens återkommande "kamp". Vi har alla fått tipsrader från mannen skickade med en vänlig påminnelse om att fylla i innan första avsparksmatch (i fredags).

I år tyckte jag att det kändes extra svårt och funderade allvarligt på ifall jag skulle kasta tärning och låta den välja åt mig. Värsta, värsta var att välja EM-vinnare ... suck men efter att ett land återkommande knackat på och viftat med både armar och ben så beslöt jag att låta det bli mitt val.

Alla utom Lejonkungens flickvän är med i kampen om äran, även Astronautens sambo samt deras katt Pettson!

Efter första matchen (i går morse) fick vi mess (från mannen) om den inbördes ställningen: 

  1. Astronautens sambo/flickvän 7 poäng
  2. Pettson (brittiskt korthår) 6 poäng
  3. Lejonkungen 6 poäng
Underbart,  våra"underdogs" leder!!! I detta fall (se första och andra plats) och om jag legat på tredje så hade den manliga delen av vår familj kliat sig i huvudet och sen sagt att det enbart spelats en match och att det inte finns något trovärdigt statistiskt underlag (haha). 


Älskar att Pettson kammar hem poäng!!!
Och heja Stort I!

Kommer troligtvis att svänga i tabellen men ofta brukar någon av de som vet och kan mer ligga i topp  för att slutligen kamma hem vinsten. Själv är jag mest en glad amatör 

Lejonkungen hade poolparty med sina kompisar och frågade på allvar mer än två gånger om inte JAG skulle hänga med grabbarna och se matchen, DET värmde ett mammahjärta! Tackade nej och lät gänget ha egentid ute i poolhuset framför projektorduken. 

Kan dessutom berätta att NU precis innan publicering, (innan vi fått söndagsmorgonens tabellresultat) så har oraklet Pettson gjort det igen, (kanske inte helt otippat men) han var det ende som förutsåg Finlands vinst mot Danmark!







fredag 11 juni 2021

Det "värsta" som hände ...

Fick en helt ljuvlig morgon igen! Det var sommarvarmt och vindstilla när jag snörde på mig mina löparskor och gav mig ut i skogen för an kort runda. Fågelkvitter och naturens alla dofter följde varje steg jag tog och innan jag visste ordet av så var undertecknad hemma igen. Passade på att bada och landa i solstolen tills dess att det blötaste torkat ut. 

Därefter var det dags för lite administrativt arbete. Känslan av helg och ledighet smög sig på trots vetskapen att dagen framför mig innebar arbete. Fick i alla fall pausa under morgontimmarna och det gillar jag, att bara vara. Är tacksam för det.

En företagsklass, en sen lunch och så en uppfriskande promenad (längs ån, in till stan) för att arbeta. Gick ingen nöd på mig, snarare tvärtom. Det "värsta" som hände var getingsticket på foten när jag plockade fram grillen men shit happens. En stackars geting hamnade av misstag inne i min sandal? Den stack antagligen i rent självförsvar. Det sved till på foten men sen släppte obehaget. Tog av mig skon och lät getingen ta sig ut.

Kanske har vi ett bo i lekstugan? Mannen ska kolla.



torsdag 10 juni 2021

Humlans hemlighet

En av de studios jag arbetar på ligger i ett kulturmärkt hus i innerstan, det är markplan och utsmyckat med stora fönster vilket på detta ställe innebär kalldrag både från fönster och golv. Kyla på vintern och svalka på sommaren.

För någon vecka sedan när sommaren på allvar checkat in så flög en stor humla in i entrén, verkligen modell större. För att hjälpa insekten så öppnade jag ytterdörren med hopp om att den skulle finna sin väg tillbaka ut i friheten igen.

En av yogisarna som varit med på min klass sa:

- Den humlan känner jag igen, den har varit här tidigare! Stäng dörren så ska vi se om den hittar tillbaka ut?

Jag tittade förvånat på hen och drog igen dörren. Humlan flög mot fönstrets nedre kant och försvann in i glipan mellan karm och fönster. Plötsligt såg vi den på andra sidan, alldeles själv hade den tagit sig både in och ut.

Alltså det här med kalldrag, förstår på riktigt varför det blir så kyligt inomhus. Kan en jättehumla ta sig genom ett stängt fönster så kan hur mycket luft som helst göra samma sak!



onsdag 9 juni 2021

Ja ... det ÄR sant

Det är nu både officiellt och på riktigt, jag äger en selfiepinne?! Trodde aldrig att den dagen skulle komma. Har inte riktigt förstått vitsen men nu blev det som det blev.

Det var mannen (!!!) som uppmärksammade mig och sen skickade en länk, det var även han som beställde och senare åkte för att lösa ut det lilla paketet.

I ärlighetens namn ska erkännas att det är stativet och inte själva "pinnen" som jag vill åt. Något att fästa mobilen i så att jag kan filma yogaklasser. Hittills har jag använt all min kreativitet för att hitta lösningar och det har oftast fungerat riktigt bra med några undantag. För vem kan garantera att mobilen håller upprätt läge, framför allt om den placeras i gräset eller på ytor där den kan glida alternativt välta.

Ett litet stativ har hittat hem till oss, ännu oanvänt men troligtvis inte så länge till. Nästa steg är mick men som sagt ett steg i taget. (Hittills har jag klarat av schyst ljudkvalitet eftersom min telefon är ganska ny.)

Till att börja med bekantar jag mig med min "selfiepinne"haha,  det vill säga det efterlängtade stativet.



tisdag 8 juni 2021

Jag kan om jag vill!



Vad gör du när det regnar ute och du är klar med alla dina ordinarie arbetsuppgifter?

Själv kokade jag rabarbersaft, bara för att jag kan om jag vill och vi har extra allt när det gäller just rabarber. Det syntes inte ens att ett kilo plockades in.



Hittade ett recept med citron och socker på nätet,  Leilas rabarbersaft. Eftersom hon är bra på det hon gör så skippade jag allt annat som dök upp i flödet. Rensa, skära, koka och sila. Tillsätta socker och citron. Koka upp igen. Sen det som tog absolut längst tid, låta drycken svalna.

Jag kan om jag vill!

Känner på mig att detta blir sommarens läskande dryck (hemma hos oss) och tar den slut så går det att koka mer. Busenkelt!




måndag 7 juni 2021

Den flygande kexchokladen

Sommarvarmt och ljuvligt! Jag ägnar då så mycket tid som möjligt åt fix i vår trädgård samt att bara vara. Härom dagen skulle jag hänga tvätt efter lunch. 

Nespressoapparaten hade bryggt en god kopp kaffe åt mig, vilken jag beslöt ta med ut, passade i samma veva på att plocka med mig en kexchoklad. Tänkte att varför inte? Gott kaffe och frasig choklad, troligtvis skulle den sistnämnda bli både kladdig och halvsmält innan den var uppäten men ...

Bara det att innan jag kunde njuta så skulle tvätten hängas (hade visserligen kunnat byta plats på uppgifterna men jag är av den åsikten att arbete först och vila sen). Sagt och gjort. Placerade mina godsaker i skuggan och gick iväg cirka 5 meter (fågelvägen) för att hänga kläderna utanför vårt sovrum där det finns en avskild liten yta.

Hörde ljud från altanen men brydde mig inte, först en gång och sedan igen. Konstigt, vad kunde det vara? Så dunsade det till ordentligt och jag lyfte blicken.

Min kexchoklad störtdök mot altangolvet!

En skata flaxade iväg. Jaha ja ... så klart, den hade känt doften av godis och försökte stjäla min choklad. Synade papperet runt men ingen näbb hade hackat eller på något sätt kommit åt innehållet.

Skatan var puts väck. Jag tog mitt kaffe och satte mig ner. 2 - 0 till mig. Skatorna blev av med sitt bo i vårt äppelträd och har knappt visat sig efter det. Planen att stjäla mitt fika gick inte heller. Synden straffade sig själv ... för skatan.

Själv njöt jag av kladdig kexchoklad och perfekt kaffe



söndag 6 juni 2021

En brunaktig sörja som föreställde vatten

För några nätter sedan drömde jag en annorlunda dröm, just nu har det mesta av innehållet försvunnit ur mitt minne men känslan i drömmen var obehag.

Av någon anledning skulle jag och två vänner ta oss från A till B, det var sommar och varmt. Vet inte om vi var i Sverige? Kunde hellre vara i ett tropiskt land.

Vi hade lätt packning och tunna kläder, typ shorts och linne. Mina vänner stannade till vid ett vattendrag. Vi behövde ta oss ner i den brunaktiga sörjan, dyka och simma under bryggdelar, ta oss upp till ytan för frisk luft och sen ner i det motbjudande vattnet igen. Ett steg i taget. Fanns ingen annan väg ...

Mina vänner satte igång och jag funderade på hur det skulle vara möjligt att slippa passagen? Insåg dock snabbt att det enbart fanns en väg och det var genom det brunsörjiga kletet.

Hur skulle jag kunna se? Hur skulle jag veta vilket håll som var det rätta? Måste jag känna efter bjälken med händerna för att ta mig under? Vad fanns dolt under ytan? Krokodiler eller annat livsfarligt?

Dessa frågor var dock inte de som oroade mig mest. Min rädsla var ifall jag skulle kunna hålla andan tillräckligt länge för att ta mig in under och upp igen? Att luften skulle räcka till ...

Så plötsligt fanns ingen återvändo, det var bara att dyka, ja eller sänka sig ner i gyttjan och följa efter de andra. Döm om min förvåning när jag inser att vattnet under ytan är kristallklart!

Om du kan drömtyda så var så god! Du släpps fri att analysera både mig och min dröm haha





lördag 5 juni 2021

Jag glömde aldrig ...


Det tog 1,5 år innan vi fick krama om varandra. Pandemin har hållit oss isär fysiskt, så lång tid att jag tänkt att "nu tror de att de inte betyder något för mig längre".

Igår hade mannen och jag besök av tidigare grannar, mina "extra föräldrar", de som på skoj adopterade mig när de fick veta att min pappa inte levde längre. De grannar som alltid fanns tillgängliga och som var livrädda för att jag skulle "glömma bort" dem när vi flyttade in till stan.

Jag glömde aldrig ...


Vår tuffaste tid kan bokstaveras pandemi, då vi alla satt oss i karantän och av den anledningen valt bort att träffas men igår ... äntligen!

Eftersom det var ordentligt varmt bar jag ut bord och stolar och dukade under våra äppelträd, ett smart drag. Vi kunde sitta i flera timmar och prata utan att behöva pusta av värmen. En skön fristad av lummig harmoni där det "värsta" som hände var att ett blad från något av äppelträden singlade ner i vaniljsåsen.

Äntligen kindpussar och kramar! (De är färdig vaccinerade och vi har fått vår första spruta) Nu kan vi fortsätta att träffas, känns väldigt bra.



fredag 4 juni 2021

Exploderande croissanter

På väg till mitt extraarbete promenerade jag genom stadsparken. I sommarvärmen var det många som njöt, några hade picnic, andra strosade och den tredje kategorin var på väg från eller till något som exempelvis ett studentfirande.

Efter att restriktionerna lättats så är det ett helt annat liv inne i city. Restauranger, barer och fik är fullsatta och det är inte lika lätt att ta sig fram. Det spelades hög musik och från förbipasserande bilar hördes ett ivrigt tutande, studenter.

Vår stad lever igen, det är som att den slumrat bakom törnroshäcken och plötsligt väckts ur sin dvala. Glada, lyckliga studenter skrålade och jag kände hur mina mungipor löpte från ena örat till det andra. Min kropp ville dansa, hoppa och skutta till ära för alla de som firade!


Livet vi väntat på och längtat efter ... är det på väg tillbaka? Eller var dagens känsla en föraning om något vi saknar och önskar? Hur som så blev jag lycklig av att vistas mitt i den (under promenaden till arbetet).

Väl hemma bjöd mannen på räkmacka och vin. Skafferiet bjöd på annat, en överraskning. En croissantförpackning med smördeg hade exploderat, fråga mig inte hur? Detta innebar att det var lika bra att baka ... århundrades fulaste croissanter men som mannen säger "det är smaken och inte utseendet som spelar roll"

Puss och kram!



torsdag 3 juni 2021

Vårt försommarparadis

Jag har landat i någon form av semestermood trots att jag inte är helt ledig, klasserna har visserligen blivit färre men terminen är inte riktigt slut ännu.

Känslan av sommar är ljuvlig! Att kunna gå i shorts och linne, att arbeta i trädgården och sen sätta sig med en bok i skuggan eller solen. Ljudet från poolen, fågelkvitter och insektssurr skapar en harmonisk atmosfär. 


  • Check på alla flygande hängmattor, gungor och aerialutrustning.  För den sistnämnda krävdes det en del tankearbete då jag behövde en stadig gren cirka fyra meter upp från marken. Det enda träd som kunde erbjuda detta är vårt päronträd. Andra haken var stege ... Mannen fick plocka fram en ur gömmorna och sen fick jag klättra högt upp. Montera. Hänga upp. Upptäcka att denna dag så hamnade gungan alldeles för högt (i förrgår för lågt). Klättra upp. Montera om. Hänga upp gungan på nytt och sen glatt konstatera att mitt ögonmått stämt. Blir lite halvknöligt att släpa fram jättestegen varje gång gungan ska upp och ner men så blir det.
  • Check på poolen! Där mannen lekt detektiv och åtgärdat missljud från pump och sandfilter. Även poolkemin är okey. Vattentemperaturen är 20 grader utan uppvärmning så badet är öppet 😀
  • Check på "påskträdet" som nu förankrats i stora rabatten och ska få tjäna som klätterställning åt den luktärt som frösått sig där.


Idag fortsätter trädgårdsfixet under morgontimmarna, innan lunchklass och senare extraarbete. Kommer att bli en bra dag, det känner jag på mig!

Ha det gott!


I år annan gunga, en grön och betydligt större (för aerial lek)

onsdag 2 juni 2021

Pappas flicka

För snart sex år sedan kvaddade jag mitt högra lillfinger. Shit happens ...




Det var en dag i augusti och det var varmt, med badkläder och lunchmatsäck satte jag mig på cykeln för personer som jag laddar batteriet med solenergi.

Den här dagen blev inte riktigt som jag tänkt mig. I byggstöket längst färden så hade någon, just denna morgon valt att lägga om cykelvägen utan att skylta. Jag som visste att kurvan längre fram var snäv saktade in men det hjälpte inte för plötsligt var allt jag såg ett järnstaket högt som ett plank. Bromsarna skrek och jag svängde om styret i sista sekund. Det tog stopp. Lite nöjd konstaterade jag att allt gått bra och bände loss cykeln ur staketet. Då såg jag mitt högra lillfinger, det var vinklat från leden och pekade åt sidan, dessutom gjorde det ont. Utan att tänka drog jag fingret rakt. Klick. En hårsnodd fick duga att spjälka ihop ringfingret med det skadade. Så där ja, tänkte jag och skickade en kärleksfull tanke till pappa i himlen. Tack, en klok kvinna reder sig själv.

På andra sidan gatan närmade sig en man med två hundar och undrade förfärat hur jag mådde? 
"Okey" svarade jag och satte mig på cykeln igen.  "Du bör nog ha koll på ditt finger" sa mannen och nickade mot mig. Jag lovade, sa hej då och cyklade iväg mot stranden. Det pulserade i fingret och någonstans inne i huvudet började en väckarklocka att ringa. Var det verkligen en god idé med sol och bad nu? Kanske är det smart att berätta vad som hänt? Om jag hade tur så kanske brorsan arbetade hemifrån? Sagt och gjort jag ringde honom. "Drog du fingret rätt själv!?" sa han imponerat och jag kände hur jag växte några cm. "Men du borde nog låta någon titta på fingret, någon som kan. Var är du? Jag kommer."

Så världens schystaste brorsa körde både mig och cykeln till vårdcentral och senare ortoped röntgen. Inget brutet bara ett ligament av. Vila och tejpa fingret, läktid 2-3 veckor. En skadeanmälan till kommunen fylldes i (för hur de hanterat omläggningen av cykelvägen samma morgon) och jag fick högt betyg för mitt eget snabba agerande.

Jag tog bilen till badet, två timmar efter olyckan fullt medveten om att jag samma kväll skulle träffa en fotograf för att ta coola yogabilder i solnedgången...


För dig som undrar så kan jag berätta att mitt krokiga lillfinger idag är rakt och att det läkt. Själva helandet och återuppbyggnadsträningen tog längre tid än läkaren förutspådde. Yoga och envishet var vad som behövdes för att bli starkare än jag var innan min krasch. 
Med lite jävlar anamma kommer jag långt!

tisdag 1 juni 2021

Extra allt


Allt i vår trädgård är stort! Vädret som varit och är har fått plantorna att växa på höjden lika mycket som på bredden. Våra solcellslampor har försvunnit i allt de gröna.

Priset för gigantisk går till vår rabarber. I skrivande stund är den 150 cm hög! Den är alltid enorm men precis som övrigt så har den expanderat extra just i år.


Bladen är så stora att jag skulle kunna göra en knälång kjol. Ett blad fram och ett bak eller så använder jag fler och får en fluffig ballongvariant.

Tänker att det nog inte finns någon som tagit patent på den designen, rabarberkjol. Ligger rätt i tiden då den är både grön, närodlad och miljövänlig. Fast hållbar ... nä knappast.





måndag 31 maj 2021

Partiklar i luften

Första juni och sommaren inleds enligt "kalendern" samtidigt som jag inte kan blunda för att pollen påverkar mig. Antagligen det blommande gräset .eller något annat? Tröttheten som låg som ett tungt täcke är borta (underbart!) men ögonen kliar näsan och rinner. 

Såg ett inlägg med en bild på hur mycket som rör sig i luften, massor av partiklar. Det är inte konstigt att jag som egentligen inte är allergisk faktiskt reagerar. De långa promenaderna i skogen gör dessutom inte saken bättre.


Men så länge jag mår förhållandevis okey så fortsätter mina vistelser i naturen eftersom de ger både energi och glädje. Hemma finns ögonskölj och för den delen även droppar om kliandet hänger kvar och blir för besvärligt. 

Viktigast är att tvätta händerna och låta bli att ta runt ögonen, något vi (alla) fick lära oss då pandemin startade (för att undvika smittspridning) och den åtgärden räcker långt ... för mig.

Håll i och håll ut!

söndag 30 maj 2021

Mysteriet med "hinken"

Check på pool, nu är den igång! Om kemin håller vet vi inte förrän lite senare under dagen då jag hunnit leka kemist och analysera mätvärdena men "so far so good".

Den äckliga ärtgröna sörjan har förvandlats  till en ljust blå nyans enbart genom att starta upp,  få rotation och rörelse i  systemet samt tillsätta aktivt klor (=chockklorera). Den finmaskiga duken i hinken samt det stora sandfiltret har fått arbeta hårdare än andra år men också fått vila i form av dubbel backspolning samt byte av engångsfilter.

Vardagsmagi!

Det är lätt att förstå hur giftigt klor kan vara då det snabb och synbart blir skillnad efter en stund. Bra eller dåligt? Tja ... ?


Men nu ska inte detta blogginlägg handla om poolen utan om den lilla hink som går att ta ur breddavloppet för att byta filter samt eventuellt lägga i en klorpuck (inte vår grej, vi har slutat och väljer istället aktiv klor). 

I förrgår fanns hinken men igår var den spårlöst försvunnen!???

Under vår uppstart i lördags då inget fungerade som vi önskade så gjorde jag i ordning den lilla hinken  (satte på ett nytt fräscht filer) men då vattnet inte rann som det borde så ställdes hinken bredvid poolens  breddavlopp (för att sänkas ner så snart systemet kickat igång).

När vi senare avbröt för att göra kväll så trodde jag att mannen städat undan hinken och han trodde att jag plockat bort den. Lejonkungen å sin sida fattade inte vad vi pratade om eftersom han inte involverats. Hur som så var hinken totalt borta? Fanns ingenstans, när vi letade under Morsdagens tidiga förmiddagstimmar.

Jag kollade närområdet, under vinbärsbuskar, i stora rabatten och i pumphuset. Mannen checkade under bilen och längs grusgången. Ingen hink?


Var var den???

  • För tung för skator att flyga iväg med
  • Inhängnad tomt vilket betyder att den bör finns hemma hos oss
  • Ingen vind som kunnat blåsa iväg hinken

Hade någon gått in på vår tomt och kidnappat hinken? Osannolikt. Vem skulle vilja stjäla en poolhink? Snacka om mysterium!

Tur att vi hade en i reserv, en bättre begagnad som likt ett reservdäck kom väl till användning. Från bänken hamnade hinken direkt i startelvan.





lördag 29 maj 2021

Summerfeeling



Morsdag, sol och värme - kan livet bli så mycket bättre?  Nä, inte för mig, när trefjärdedelar av  familjen finns i min närhet och jag är ledig.



Mannen och jag steg upp när vi vaknade  (läs: när katterna väckte oss) och åt frukost, därefter fick jag gå och lägga mig igen för att "låtsas sova" så Lejonkungen och älsklingen kunde gratta mig på Morsdag.

Kändes som jag var tio år och fejkade sömn när duon trädde in i sovrummet med paket. Sången skippade de denna gång? Fick nya löparskor! Dessa ska förhoppningsvis invigas under dagen.



Poolen står överst på vår "att göra lista". Vattennivån är schysst, vilket innebär att vi kan vi "starta upp". Har dock stött på partull, antagligen har vi fått en luftficka i systemet, då pumpen inte svarar som vi önskar. Idag ska felsökningen fortsätta. Nästa steg är backspoling och sen chockklorering.. Om någon dag kan vi avgöra ifall allt vatten behöver bytas eller om vi fått ordning på kemin alldeles själva.