onsdag 30 juni 2021

Tid för smaker att gifta sig

Jag är normalt sett ingen bak- och matmamma, inte den där som läser receptböcker och googlar för att bjuda sig själv, familjen och/eller vänner på det senaste. Det nya. Det trendiga.

En gång var jag ... då när kiden var små och vi bodde i vårt stora hus på landet. Då när jag prenumererade på Allt om mat och sällan missade morgonteves kock. Tror det var ett sätt att bejaka min kreativitet.

Vet inte vad som hände?  Hamnade tillbaka till mitt "läge", där jag kan om jag vill ... bara det att lusten sällan checkar in. 

Men hör och häpna, i sommar vill jag!

Det har kokats rabarbersaft och igår bakades det både fröknäcke, raw chokladbollar (avokado istället för smör och med god 70%ig mörk choklad) samt gjordes i sats fläderblomssaft. 

För när jag får ett sms av grannen att det finns massor av fläderblom att plocka, typ NU så tackar inte jag nej. Citroner och socker fanns hemma, det var med andra ord enbart att köra. Googla fram ett recept och sätta igång. Om tre dygn ska saften silas, då får vi smaka. Fram till dess står den stora kastrullen i källarförrådet och låter sockerlag, blommor och citron bli ett.



tisdag 29 juni 2021

Gissar bajset


Ganska nära vår altan hittade mannen två bajshögar. Vi vill tänka att det är ett rådjur eftersom det känns mest troligt men spillningen låg inte utspridd i kulor, istället såg vi två prydliga högar där bajset (kulorna) liksom limmats ihop???

What?

Räv ... nej. Hund eller katt ... nej. Googlade och det som just då verkade mest likt var älgens avföring men vi har aldrig sett någon sådan i vårt grannskap så vi strök skogens konung.

Magkänslan viskar fortfarande rådjur men vad vet vi?

Vad mannen däremot upptäckt är att ett par hackspettar håller till i vårt stora päronträd! Känns exotiskt. Vi skulle gissat att de bygger bo i skogen, inte i ett villaområde. Visst vi bor lummigt och naturnära men hackspettar?

Åh andra sidan så slutar jag förvånas, både människor och djur gillar att hänga hemma hos oss och päronträdet är ett bra ställe om du söker lugn och ro. Det är högt och fullt av grenar då jag aldrig beskurit just det (i dagens läge och redan då vi flyttade in så behövdes en expert för att gallra ur), vi har därför valt att låta "det" vara just träd.  Ljuvligt goda päron bjuder det oss på och nu hyresgäster i form av ett hackspetts par. Coolt!






måndag 28 juni 2021

Trassligt värre ...



Idag minns jag en episod från min barndom. Min ena syster med änglalockigt hår kammade sig själv men enbart det hon såg i spegeln, med andra ord så missade hon det mesta av sitt blonda vackra hår. (För information var syrran inte gammal men ändå tillräckligt stor för att "kunna själv") Traumat i detta minne var när mamma till slut fick borsta igenom de trassliga lockarna, min syster är nämligen väldigt håröm. Mamma tog lite i taget och min syster grät, efter det borstades håret alltid grundligt och min lillasyster slapp den pina som inneburit så mycket obehag för henne.

Varför detta minne?

Jag borstade precis ut mitt eget ...  Vind i lockarna kan vara problematiskt eller om jag sprungit och svettats. Fungerar aldrig att fuska. Mitt vilda lockiga rufs trasslar då ihop sig ordentligt.


Jag brukar vända kalufsen upp och ned över badkaret och reda ut håret. I går fastnade kammen direkt. Fick ta små små partier i taget och emellanåt använda muskelstyrka för att ta mig igenom trasslet.

Tack gode Gud att jag inte är håröm!

Nu är lockarna mjuka igen och utdragna. Det vilda är tämjt. Känns bra.

söndag 27 juni 2021

Det skulle ju inte ...

Det blir inte alltid som vi tänkt oss ...

Självklart ingen nyhet för någon men ibland blir det mer uppenbart. Igår när vi fick en "extra" söndag efter Midsommardagarna så valde vi att fixa ute. Mannen tvättade bilen och jag rensade ogräs (med allt regnande och de höga temperaturerna så växer det mesta så det knakar).

Efter lunch tänkte jag unna mig poolhäng, få bada och njuta i solen och kanske lyssna på sommarprat. Hann softa en stund innan åskan mullrade in och med den regnet. Badandet avbröts och jag gick in.

Mannen stönade ... bilen som blänkt ren och fin var nu plaskvåt. 

När regnet upphörde torkade mannen bilen igen. Han hann knappt in förrän nästa skur oväntat dök upp. Nu surnade mannen till och svor. Timmar av arbete till ingen nytta? Av ren snällhet försökte jag blidka honom med att undertecknad kunde torka bilen torr.

Mannen muttrade, sa att han var tacksam (fast han just då inte lät som att han var det) och svarade att jag kunde få hjälpa honom. Ut igen. Resultat en skinande och glänsande bil ... igen.

In, fixade fika och i samma veva som jag landade med ändan på stolen så hörde jag regnet igen. Oops. Alla trasor låg nu i tvättmaskinen och vi tittade på varandra. Verkade inte vara någon idé? Beslöt att låta det gå någon timme och sen om vädret tillät torka av bilen  ... igen.

Mannen torkade ... och nytt åskregn kom. Vi la ner tanken på en blankpolerad och torr bil, helt klart inte vår dag.


PS. Om du undrar över min Midsommaraftonsoutfit så kan jag sammanfatta den så här: gummistövlar, långklänning och skidstrumpor i ull haha DS


torsdag 24 juni 2021

Vänner är bästa medicinen!

Glad Midsommar på dig!

Igår var jag allt annat än energifylld, det var som mina ljumskar och ben bad om vila. Skippade morgonpromenaden och landade i välgörande yinpraktik. Skönt men inte tillräckligt för att jag skulle kicka igång. En seg kropp ...

Tog det lugnt och funderade på om jag skulle orka promenera in till stan? Hade date med en kär vän. Efter lunch gjorde jag mig i ordning, packade ner lite matsäck och gav mig iväg. Tänkte att mannen i värsta fall fick agera chaufför och hämta mig om orken skulle tryta.

Det inträffade inte, för som alltid så vaknar kroppen av rörelse och av mötet med min vän. All energi återvände och vi fick några sköna timmar i Stadsparken.

Säger bara: Hurra för verkliga vänner, de är bästa medicinen!!!

På vägen hem mötte jag ett rådjur med tre kid. De korsade stigen strax framför mig. Epippin av ungarna hade hamnat på efterkälken så mamman stannade upp och väntade in. Mäktig syn.

Nu tar jag ledigt från bloggskrivande en dag eller två. Önskar dig en skön Midsommarhelg!



onsdag 23 juni 2021

Våga fråga!

Vi har ett överflöd av "sommarens röda guld" (min tolkning) det vill säga smultron och det är min förtjänst. Jag har skrivit om det tidigare och kan nämna det igen, anledningen är att jag som mamma alltid velat att våra söner ska få ha lyxen att plocka och äta så mycket de vill och orkar (samt självklart deras kompisar).

Just nu svämmar de solmogna bären över och jag hinner knappt plocka in dem innan de blivit övermogna men det är ett lyxproblem. Vi har smultronplantor vid poolhuset, dammen, i stenpartiet, längs grusgången, i en tidigare sandlåda och på den dolda del som ligger på poolhusets baksida.

Härom dagen hörde mannen röster, de var så nära att han trodde att vi hade gäster på tomten och gick för att se efter. Det var grannpojkar som upptäckt smultronen på baksidan. På in och utsidan av vårt "staket" (ett luftigt, gallerliknande så att klätterväxter trivs) finns/fanns mängder av bär. Lätta att plocka för grannbarn om de passerar på vägen mellan husen. 

Barnen plockade och åt, det var INTE konstigt, vad som däremot väckte mannen uppmärksamhet var att den ena grabben hade sin pappa med sig. Den vuxne nöjde sig inte med utsidans bär utan sträckte sig in och plockade på vår tomt!?! Trots överföd där han befann sig?

Om de frågat så hade de fått plocka våra smultron ...

Vad som stör mig är beteendet. Vet och förstår pappan vad han lär grabbarna? Han är deras förebild och de kommer att göra som han gör, inte som han säger.

Så enkelt att fråga. Så onödigt att plocka på annans tomt speciellt när det inte finns någon anledning, då hela utsidan var full av röda solmogna bär. 

Mannen gjorde ingenting, han stod dold inne på tomten, observerade och lät dem hållas, däremot berättade han för mig. Vi som upprepande sagt till våra barn att alltid fråga skakade på huvudet och tyckte att situationen kändes sorglig.




tisdag 22 juni 2021

Vad händer egentligen när jag sover?


Det är något konstigt med mig, kanske har jag en skruv lös?

Vissa nätter yogar jag i sömnen. Ja du läste rätt. Det är inte så att jag drömmer, snarare konstaterar en yin pose, antagligen för att min kropp bett om det, att få tänja och stretcha ut. När jag senare vaknar finns en osäkerhet angående vad som varit dröm och verklighet.


För andra gånger stretchar jag medvetet (i sömnen). Rotationer och twister gör underverk för min kropp, nacke, axlar och rygg njuter till fullo och eventuella spänningar släpper.

Får vara glad så länge jag håller mig till liggande asana. Verkar både bökigt, opassande och besvärligt om jag bjuder in nedåtgående hundar, wild thing och krigare i sängen. Mannen kommer att fly fältet eller klaga på sömnsvårigheter.


Yogan sker smidigast på mattan. Namaste 

måndag 21 juni 2021

"Den vita kvinnans Instagram"

Lejonkungen visade mig en Youtube video som fick mig att dra på smilbanden och gapskratta. Sååå klockren beskrivning över "Den vita kvinnans Instagram"!

Kolla gärna in länken och reflektera. Är du "en vit kvinna"? Ser ditt Facebookflöde samt dina Instagraminlägg ut som beskrivs? 

Kanske känns allt perfekt som det är eller så kanske du vill lägga någon minut på VAD du vill förmedla. Vad vet jag? 

Att reflektera är alltid bra ... tycker jag.

Här kommer länken: 

White Woman's Instagram -- Bo Burnham

https://youtu.be/xHotXbGZiFY


Önskar dig en skön tisdag!

söndag 20 juni 2021

När sorgen oväntat checkar in

Precis som en het försommardag med badmöjligheter och allmän lycka kan innefatta plötsliga åskmoln, en  himlen som öppnar och regn vilket vräker ner  ... så kan sorgen checka in helt utan föraning (mitt i lyckan).

Det kan räcka med vetskapen om att grannen du gillar fått cancer där utgången är högst osäker. Kanske är det till och med så att sjukdomsförloppet liknar någons annans, en person som stått dig nära, typ en förälder.

Sorgen som väller upp är din, bara din och behöver få ta plats. Bearbetas. Kanske i smyg, kanske öppet? 

Det viktiga för mig är att beakta mina känslor och låta de vara precis vad de är: glädje, lycka, sorg eller kanske ilska. Passera genom kroppen, lämna ett tomrum och sen försvinna.

Vår granne har samma typ av cancer som min pappa dog av ... det känns. Den gamla sorgen och saknaden gör sig påmind och tårarna rinner. Han var alltför ung precis som vår granne.

Vi har erbjudit hjälp men en stolt kvinna reder sig själv. Jag vet att det ska mycket till innan hon ber oss om något, dels för att X vill klara av vardagen så länge som möjligt och dels för att X inte är van vid att få just hjälp. Hon är däremot tacksam och det räcker långt.

Så jag överlämnar en flaska hemmagjord rabarbersaft, för svalka och som en gest att vi finns och bryr oss. Finns inte mycket mer att göra än att finnas ...

Innanför våra väggar låter jag tårarna rinna, för att de behöver göra det och för att jag vet att det är den enda rätta vägen (för mig) att gå.




lördag 19 juni 2021

Inte ens här kan jag vara som de flesta andra ...

Glider ur fickan. Duns. Åker kana nerför klädhögen och slår i golvet. Duns. Det krackelerar och  sprickorna växer. 

Nu hotas jag av vetskapen att nästa gång så kanske glaset går i tusen bitar ...

Inte ens här kan jag vara som de flesta andra! Det är som om undertecknad är bakvänd. Utan fodral är min iPhone känslig (såklart) och i skrivande stund har jag tappat den fler än en gång i golvet.

Inte alls konstigt med sprickorna som blir djupare och djupare.


Vad som är annorlunda är att min skärm är intakt medan hela baksidan hotar att kasta in handsken. Hittills har vi överlevt men knappast så länge till. Telefonen behöver lämnas in och få nytt glas ... på baksidan. 

Varför sitter det glas där? Behövs det verkligen? 

Skynda, skynda, säger mobilen och jag lovar. Dessutom ska ett fodral införskaffas!



fredag 18 juni 2021

Lägesrapport

Förstår att du är ofantligt nyfiken på att höra hur ställningen är i vårt familjetips, haha. Kan meddela att jag ligger sist och att den platsen passar mig. Alltså helt ärligt så ska någon axla jumbons mantel och vem passar bättre i detta fall?

Mannen och sönerna står för så mycket kunskap och Astronautens flickvän samt deras katt Pettson vilken under detta EM går under namnet Oraklet är värda att få fightas i toppen.

För mig spelar det ingen roll, det är deltagandet som är viktigt och att vi gör en kul grej tillsammans. Vänder vi på tabellen så ligger jag i topp haha.


I skrivande stund efter Sveriges vinst över Slovakien så är ställningen så här

  1. Lejonkungen 86 poäng
  2. Mannen 84 poäng
  3. Oraklet Pettson (katt) 79 poäng
  4. Stort I 70 poäng
  5. Astronauten 61 poäng
  6. Undertecknad 4o poäng 
Att Astronauten ligger näst sist är ett mysterium men det visar väl som mannen säger hur svårt det är att förutspå (just i år)? Än är det dock långt kvar och mycket kan hända!

Önskar dig en bättre lördag!

torsdag 17 juni 2021

NU var det dags!


Igår stoppade jag sekatören i bakfickan innan jag tog min morgonpromenad i skogen. Tänkte att NU är det dags! 

Framför allt en passage i början av den stig jag oftast väljer är som en djungel och undertecknad har ledsnat på att hålla upp båda händerna som skydd för att slippa piskrapp när grenar svänger tillbaka.

En sekatör, några klipp och voila! Djungeln tämjdes och nu går det att röra sig fritt ... ett tag.


Är väl medveten om lyxen att få tillbringa så mycket tid i naturen, att ha den nära och kunna starta mina morgnar där. Ren glädje och livskvalitet att höra fåglarna sjunga och se ett eller två rådjur skutta förbi. Få vakna i skogen i den takt jag behöver och bara vara.

Tacksam.

Hemma rensade jag ogräs och fyllde skottkärran, blev sen ännu mer tacksam när jag märkte att Lejonkungen körde i väg med den innan han klev in genom dörren (efter sitt arbete). Jag hade inte bett men han förstod att det skulle uppskattas. Tack! Tack. Tack.



onsdag 16 juni 2021

Med pälsmössa på mitt i sommaren

Värmeböljan är på väg in (om prognosen stämmer) och jag undrar hur det ska gå?

Äger en pälsmössa och oavsett temperatur så sitter den på, om du inte listat ut det så skriver jag om mitt hår, tjockt, lockigt och med många "strån".

Tre alternativ är utprovade: 

  • att ständigt ha allt uppsatt,
  • bära huvudbonad 
  • hålla huvudet kallt typ bada. 

Igår var burret utsläppt och solstingskänslan infann sig mer eller mindre direkt, att arbeta i trädgården med den vilda kalufsen naturell är som att ha en värmande filt på huvudet. Rekommenderas inte, spelar ingen roll om både Resorb och annan vätska tillförs.

Att jag aldrig lär mig ... suck.




tisdag 15 juni 2021

Får väl göra illa mig själv då!


Allt växer så det knakar och risken är att vissa delar/partier/områden "gror igen" är stor. Nu tänker du antagligen på gräset och växtligheten men det finns även annat. Typ mina hål i öronen, de hade slutat existera. 

Ett enkelt svar är att jag till vardags mer eller mindre slutat använda smycken, framför allt "finare". Anledningen är delvis pandemin och att undertecknad tillbringar mycket tid i yogatights/träningskläder. Om jag dessutom ska leka i gungan eller undervisa aerial yoga så bör allt som sticker ut från kroppen och kan fastna i tyg tas av: ringar, klockor, örhängen och halsband. 


Härom dagen när det städades och jag kollade igenom  mina smycken infann sig lusten att ta på ett par fina små guldörhängen som mamma gett mig.

Det gick inte alls!


Hålen hade växt igen på baksidan av örat. Hmn ... Frågade mannen om han kunde hjälpa? Det var svårt att se, typ omöjligt men han ville inte då det inte fanns något hål. Svaret jag fick var att han inte ville göra illa mig.

Fanns enbart en sak att göra: trycka hänget igenom huden där den var som tunnast, alltså göra illa mig själv. Låter värre än det var, då det knappt kändes. Nu sitter örhängena på plats och undertecknad tänker inte ta av dem förrän snibbarna accepterat hålen. 





måndag 14 juni 2021

En sämre morgon blev en bättre kväll


Efter en stressig inledning på måndagen, då mer eller mindre allt blev tokigt och fel (för både mannen, Lejonkungen och mig) så planade uppförsbacken ut, lugnet återvände och kvällen kunde avrundas på bästa sätt.


Firade att Lejonkungen klarat av sin grundutbildning och nu har sin Master kvar, firade också att flickvännen är färdigutbildad dansare efter tre år på Balettakademin. Skålade i champagne, åt frasig italiensk paj (favorit hemma hos oss) och spelade Talisman (brädspel) innan det var dags att landa i soffan för att se Sverige möta Spanien i fotbolls EM.

Sammanfattning: från trafikkaos, långa köer, missade tåg och stresspåslag till bubblande skratt och nationell support i form av hejande framför teven.

En sämre morgon blev en bättre kväll.



söndag 13 juni 2021

Var kom alla människor ifrån?

Igår fick jag sovmorgon då katterna lät mig sova till jag själv vaknade, skönt på en söndag. Detta innebar att min löprunda flyttades fram och istället för tomma stigar och det där ljuvliga lugnet som veckans sista dag brukar bjuda på hamnade jag mitt i rusningstrafiken.

Det cyklades, flanerades, rastades hundar, och löptes, på ån tränade roddlag och mitt i allt detta sicksackade undertecknad.

Vid ett tillfälle hade jag en manlig löpare precis bakom mig samtidigt som hans polare långsamt cyklade bredvid. Som att ha någon flåsande i nacken. Tänkte "ska de aldrig ta sig förbi?! Var så goda. Eller sväng av." Men nej då, de lät mig agera hare och först när andra manliga löpare (i klunga) närmade sig bakifrån så ökade mina skuggor takten och sprang om.

Äntligen!


Förutom aktiviteten runt ikring så blåste det, kanske 10 sekundmeter? Kanske mindre? Dock inte någon kall vind utan en svalkande, en som välkomnades när kroppen svettades.

En tanke som fladdrade förbi är hur många olika sorters vilda blommor som är gula. Har du funderat över det? Allt från maskrosor, fibblor, kabeleka, svärdslilja, raps till smörblomma. Gula fält i både vått och torrt.

Fick en skön morgonrunda även om den inte blev så rofylld och harmonisk som den brukar. Men allt detta var igår och idag är en ny dag samt en ny vecka.