Ska jag ... eller ska jag inte?

Dagens fråga är om jag ska skriva en ny novell och skicka in?

 Förlaget jag blev publicerad hos planerar en ny analogi, 

en novellsamling med nytt tema. De har skickat ut en förfrågan.

Jag vet inte hur jag ska göra? 

Kan jag skriva tillräckligt bra? 

Har jag lusten, orken och drivet att gå in i denna utmaning? 

Finns det ens ett uppslag till idé i mitt huvud?

Självförtroendet sviker 

och det vore lättast att vända blad och tacka nej 

men är det vad jag vill? 

En utmaning är ett äventyr, 

det innebär bergochdalbana, 

jag gillar sånt. 

Så vad är "problemet"? 

Svar: motivation. 

Jag ska ge mig själv denna dag 

åt att fundera på hur jag ska välja, 

kanske blir det ja 

kanske blir svaret nej.

Ha´ det!

"Gör inte det du är bra på utan kämpa med det som nästintill känns omöjligt!"

Inom yogan finns det asanas (positioner) jag helst skulle vilja undvika att göra, det är naturligtvis de jag borde göra flest av. Ställningar som inte är naturliga för just mig.

Jag minns när jag  började med Bikram, hot yoga i 40gradig fuktig värme, hela kroppen blev sned när jag intog för mig ovana asanas. I några komprimerande övningar fick jag ingen luft och höll andan. Fel! Om kramp uppstår eller andningen inte fungerar är kroppen inte redo, ta det försiktigare och gå inte lika djupt in i övningen. Att stå ut med långsam utveckling är ett plus annars får du som jag även jobba med prestationstankar.

Idag klarar jag de asanas jag kämpade med då men ribban är höjd och nu jobbar jag med andra. En av mina riktiga prövningar är duvan, både den enkla och den dubbla. Jag har aldrig varit speciellt flexibel och utåtvriden i min höft, inte ens då jag dansade.

Jag ser triangeln innan kroppens fälls framåt med rak rygg (i den dubbla duvan). Det är med en känsla av hatkärlek jag utsätter mig för denna asana, för alla duvor. Målet är att bli mer öppen och få happy hips. I den dubbla duvan känns höftbenen, det strålar. Vikten att fokusera och andas är det enda som hjälper om jag ska stå ut att sitta tre djupa andetagen, haha.

Denna typ av asana är mer min grej, fast om jag ska välja en så blir det någon form av huvudstående, de är lekfulla och experimenterande.

Hej svejs!

Testing, testing ...

Jag har fått nya skor av mannen i present, att promenera med i The Big Apple om en månad. Han vill att jag testar svikten och passformen under dagen ifall jag eventuellt vill byta modell. Så nu pryder dojorna mina fötter.

Jag är imponerad över färgen, mintgrön ... den skulle mannen aldrig köpa till sig själv! Passar mig, jag gillar skorna och de är sköna, finns tydligen i rosa också men det är inte min stil.

New York beware ...

Njuter av ytterligare två ting denna regniga dag, ett målat ägg som föreställer den förstfödde och en vacker träask från London.

Vad gäller ägget så skulle vi (kanske) kunna tro att det är en tolkning av Jesus med tanke på påskens kristna budskap. Just i detta fall är det annan modell, son nummer 1. Fickvännen målade vackraste äggen och på ett förevigade hon J. Ett minne från den påsk som varit och jag lovar att spara det kärleksfullt. Tack finaste C!

Skrinet har son nummer två handlat på en av Londons marknader, en vacker träask att förvara alla mina juveler (har typ inga men en hel del ringar och andra smycken). Så fin gåva! Kvar är att bestämma exakt var den ska få stå, måste hitta bästa platsen.

Tillbaka till mina mintgröna dojor, de ska inte bytas. Jag diggar dessa skarpt, de är sköna och bekväma. Jag kan hoppa, skutta, flanera och klättra ... passar mig bra.

Chao!

En vanlig tisdag i kalendern

Ett år äldre än igår ... kan det vara så? Känns ju ingen skillnad!

Emellanåt tänker jag att allt är som det alltid varit och att min mentala ålder är betydligt lägre än min faktiska. Genom åren har jag samlat på mig erfarenheter, kunskap och bättre självkänsla men annars är jag mig lik.

Tror fortfarande att allt är möjligt bara viljan finns men har samtidigt förstått vikten av att påminna mig om att det är mina söner som är i tjugoårsåldern, inte jag. Vissa dagar är lättare än andra, då kan det vara så att familjen upplyser mig om verkligheten.

Den här dagen, "min dag" ska jag vara extra snäll både mot mig själv och min omgivning. Världen behöver all godhet vi kan uppbringa så jag verkar i cirklar runt mig själv. Förhoppningsvis sprider det positiva vibrationer. Tillsammans kan vi alla göra skillnad.

Hej svejs!

Allt har en ende

Snipp snapp snut så är påskhelgen nästan slut ... eller över som det egentligen heter. Sorgligt att vinka adjö till utflugen son med finaste flickvännen men lycklig över att de kom.

Nu blir det ordning och reda tycker våra pälsbollar, de får tillbaka "sitt" rum, ja eller egentligen är det sonens men han är ju så sällan hemma så katterna tycker att de har ärvt det.

Jag och yogamattan flyttar också tillbaka, mannen kan träningscykla igen och bloggskrivandet sker som tidigare vid det soliga skrivbordet, det gäller att utnyttja lägenhetens alla skrymslen till max.

Vardagen är i stort sätt tillbaka och det är bäst att njuta fullt ut av den sista påskdagen. Mannen lovat stå för matlagningen så jag får ledigt!

Hela helgen har jag haft fullt upp i köket, det innebär betydligt mycket mer tid än jag annars tillbringar där. Trevligt på ett sätt samtidigt som tiden för annat krymper oerhört. Hos oss har det inneburit en del experimenterande blandat med gamla recept. Av rödbets- och fetaostsalladen blev det till exempel vegetariska småplättar som komplettering till gårdagens lunch. De såg kanske inte så mycket ut för världen men de smakade gott.

Ha en underbar avslutning på påsken!

Vem har påstått att det ska vara lätt?

I morse hade vi den årliga påskäggsjakten. Kidsen fick välja att leta inne hos oss eller på vinden, de valde lägenheten. Jag och mannen gömde var sin hälft av äggen och sen samlades alla i köket för kort regelgenomgång.

Jag som brukar ha svårt att hitta mitt ägg fann det i år på några sekunder. Yngste sonen erbjöd sig att gömma om det.

Samma gamla visa, nu visste jag att det skulle bli överkurs och att jag skulle få använda alla mina hjärnceller ... det fick jag. Letade överallt, på alla nivåer men utan resultat. Den ene efter den andre hittade sin skatt men inte jag.

"Tänk utanför boxen", sa mannen.

Jag är bra på det, att tänka utanför boxen men denna gång utan resultat, varje millimeter av lägenheten undersöktes, fågel, fisk och mittemellan.

"Tänk utanför boxen", mässade mannen och sonen blev irriterad.
"Tyst pappa! Det blir för lätt."

För lätt? Knappast. Till slut gick jag ut på balkongen och där i en tom väggurna låg det, ägget. Utomhus. Är det vår lägenhet?

Nåja, får ta det som en komplimang, extra svårt för mig. Säger dock som ordspråket: den som väntar på något gott väntar aldrig för länge.

Ha en fortsatt skön påskhelg!

Det är aldrig självklart

Familjen är samlad och jag njuter! Har för första gången fått träffa vår äldre sons flickvän och det känns precis så bra som jag hoppats, för just detta är speciellt: att möta den han valt att ge sitt hjärta.

Tänk om jag mot förmodan inte gillat henne ...

Nu är det tack och lov så att jag oftast tycker om alla, till de eventuellt motbevisat mig, vilket händer ytterst sällan. Alla nya bekantskaper är oskrivna kort, det innebär spännande att lära känna.

Sonen har hintat om att jag och flickvännen kommer att klicka, det tog jag som en enormt kärleksfull komplimang. Det gick fort, hon har redan vunnit en plats i mitt hjärta och förhoppningsvis har hon okeyat mig.

Minns min egen pappas plumpa kommentarer när han (antagligen enormt stressat) försökte konversera min förste pojkvän vid middagsbordet. Nu bör alla veta att min älskade pappa alltid hade mål i munnen och svar på tal. Han kunde vara oberäknelig och använde humor som vapen. Ironi var han en mästare att bemästra.

Vid det tillfälle jag minns så blev pappa tyst. Jag är hans äldsta dotter och så här i efterhand tänker jag att han inte riktigt visste hur han skulle hantera situationen. Mamma var naturligt trevlig och brorsan gjorde sitt bästa för att killen skulle känna sig välkommen.

Min älskade pappa (som jag alltid beundrat) fick hjärnsläpp. Han pratade vid två tillfällen:

1. "Du är fotbollsspelare, då har du taskiga knän ... akta så att jag inte sparkar dig."
2. "Var så god, ta lite mer bäver."

Aldrig tidigare och aldrig efter det har jag hört och sett min pappa på det viset, han var helt lost. Om han hade ägt ett hagelgevär så hade han kunnat sjunga Magnus Ugglas Nu har pappa laddat bössan för att få den killen att fatta vinken.

Puss och kram till dig pappa i himlen!

Hälsa mamma, I love you guys.

Med karta men utan kompass

Har invigt påskhelgen med att gå en påskäggsorientering med en vän, bara vi två vuxna inga barn. Mötte en annan kompis som undrade över just detta?

Spelar väl ingen roll, finns barnasinne och leklust så go for it. En promenad runt slottet med karta och kontroller att stämpla. Vi rörde oss bland påskkäringar i alla åldrar, barnvagnar, harar, katter och påskgubbar. Solen sken och luften var frisk.

En folkfest, den karta vi hade behövde vi egentligen aldrig läsa av det räckte att följa folkmassan, det vi behövde kartan till var att samla åtta stämplar på sina anvisade platser.

Trots att vi pratade hela tiden och mannen emellanåt säger att jag tappar fokus när jag är i en diskussion så lyckades vi med vår uppgift. Vi gick i mål och belönades med var sitt stort påskägg. Det var inte allt, vi bjöds dessutom på grillkorv och dryck.

En trevlig familjefest med musik, tävlingar, erbjudanden och fika. Kanske detta ska bli en tradition? Oavsett hur det blir med den tanken så var det en trevlig start på påskhelgen.

Och om det skulle dyka upp någon liten eller stor påskkäring/påskgubbe vid vår ytterdörr så har vi godis att bjuda på, bara så att ni vet ;)

Glad påsk!

Skärtorsdag

Påsken är här och i år hinner jag med, har plockat fram påskpynt, vilket inte sker varje år (framför allt inte de år vi åker bort) och jag har städat. Vi är redo, ska bara handla.

Det här med att förbereda måltider och fylla frysen med fikabröd är inte min starka sida men ingen regel utan undantag. Check.

Så har vi städningen ... det är ett nödvändigt ont och nu för tiden blir jag inte stressad på det sätt jag blev när barnen var små. Jag tänker att det är bättre med lite skit i hörnen än att bo i ett rent helvete.

Det har dragits med dammvippan på ställen som sällan synas, högt upp under taket och bildligt sett har det snöat damm. Välbehövligt, nu är det renare. Väntar så länge som möjligt med att dammsuga eftersom vi har katter. Jag är lat av naturen och vill slippa göra om proceduren innan sonen med flickvän anländer.

Småfix är kvar som att inhandla godis till påskäggen, vilka ska gömmas inför skattjakten på Påskafton. Det finns urblåsta ägg att måla om någon är sugen och hattar att välja till den nya tradition som jag tänker införa i år: hattparad. Tänk dig kräftskiva med passande hatt. Jag har ett gäng egendesignade så familjen kan välja efter eget tycke och smak.

Dags att avrunda, har lite att pyssla med!

Power of elements: Air

Det snöar utanför fönstret och jag har precis landat på stolen för att börja skriva dagens blogg. Lite seg, trött efter morgonens yoga och meditation som jag låtit få ordentligt utrymme just idag. Nu kan jag vila.

Veckans utmaning vad gäller yoga och power of elements är luft och känsel. I morse postade jag första bilden som skulle vara en asana (yoga position) där händerna hamnar i fokus. Jag valde denna:

Annat jag ska fokusera på är hur beröring känns, hur det är att bli berörd och hur det är när jag själv tar i någon/något. Det första jag kommer att tänka på är Tigers mage som han fläker upp flera gånger per dag och vill bli kliad på. Det som händer handlar om att vi båda hamnar i någon form av trans. Katten spinner och njuter, jag blir varm in i varenda cell och fullständigt avslappnad.

Alla borde få ha tillgång till en mage som Tigers, vi snackar harmoni och lycka. När Mr cat känner sig nöjd så puttar han försiktigt bort mina fingrar och går iväg.

Vilken bild alternativt filmsnutt jag ska posta i morgon har jag ingen aning om, det ska vara en plats, en asana eller något annat som symboliserar luft, känsel eller andning. 

Glädje och lycka!

Inresetillstånd godkänt och sen ogiltigförklarat

Igår gjorde vi det, sökte ESTA det vill säga inresetillstånd till USA. Nästan direkt fick vi bekräftat att vi beviljats äran att besöka New York. Någon utskrift behövs inte, det sköts elektroniskt och är nu kopplat till våra pass. Skönt! En punkt att bocka av på todolistan.

Så läser jag min bekräftelse lite mer noggrant och upptäcker att tryckfelsNisse varit framme. Den ålder jag fyllt i är fel, plötsligt har jag blivit 10 år äldre ...

Men hallå? Vad hände? Nu kommer jag inte att komma in och mannen har ingen lust att gilla läget med en fru som är tio år äldre än för tio minuter sedan. Vad gör jag nu?

Skickar ett mejl till någon form av kundservice och skriver som det är. Kan de hjälpa mig? Måste jag göra om hela proceduren och betala 600 kr än en gång?

Jag får återigen ett snabbt svar där de ber mig scanna in mitt pass och mejla över det så snart som möjligt. De kan inte ändra en felaktig siffra utan jag måste göra om ansökan och betala på nytt.

Fick en ny punkt på min todolista ... ska fixa denna under dagen. Slutsats: läs alltid igenom kontrolluppgifterna ordentligt!!!

Tack och hej

Jordskalv och vårdagjämning

Snödroppar, krokus och magnolia i knopp. Sol som värmer och fågelkvitter men det var för någon dag sedan, nu är allt annorlunda. Från vår till vinter och en vårdagjämning på det, aprilväder i mars. Vi skulle kunna säga att detta är normalt ;) , hellre nu än senare.

Vad som inte är normalt är att få sms från äldre sonen där han beskriver att marken skakar. Killen pluggar i Luleå. I morse bekräftades det vi trodde igår, ett jordskalv utanför Piteå i vattnet, 3,9 på Richterskalan. Vibrationerna ruskade om allt och alla i ca 20 sekunder, lagom för att folk börjar undra vad som egentligen händer?

Kanske rörde marken på sig under mina systrar i min födelsestad? Kanske inte? Jag har inte hunnit fråga.

De vibrationer vi känner hemma hos oss är från bränsletågen som emellanåt dundrar förbi. Trafikverket säger att de håller en hastighet på 70 km/h ... knappast. Alla äldre hus som stått stadigt från 1800-talets senare hälft far illa. När vi står vid bommarna så kan både känna och se vibrationerna.

Idag testade jag delux sittning under min meditationspraktik, det fungerade! Inga höfter som skrek och blodet kunde flöda fritt i benen. Skönt! Jag kunde slappna av och andas. Finns ingen anledning att sitta mer spartanskt, jag kör delux från och med nu.

Over and out

Ha en skön dag!

Domnande fötter och höft som morrar

Härom dagen skrev jag om mina funderingar kring meditationsställningar. Helt klart för mig är att jag inte sitter 100% bra. Höfterna morrar och pockar på uppmärksamhet, de är inte så öppna att jag kan placera benen i lotus och låta knäna vila mot mattan, långt ifrån.

Minut läggs till minut och för varje vecka ökar den tid då jag ska sitta helt stilla, då måste också sittställningen fungera. Skam den som ger sig, jag ska fixa detta!

Igår fick jag tips från en vän, idag experimenterade jag men fortfarande saknas pusselbitar. Okey, jag är ivrig, vill mycket och hoppas på ett flow på en gång men ... nu kämpar jag faktiskt. Tanken har fladdrat förbi, den att jag inte behöver pressa mig mer men den släpper jag lika fort som den kommer.
Jag är mitt i kursen och kanske är detta min Hellweek? Det är bara att bita ihop, använda min kreativitet och söka ny kunskap.

Idag har jag kollat upp alternativa sittställningar, de som är snällare mot kroppen. Jag har lovat mig själv att testa. Om jag ska kunna sitta dubbelt så lång tid som jag gör nu så behöver kroppen få mer frid, den mentala resan kan bli tillräckligt ansträngande.

Så här finns inga tankar på att ge upp eller kasta in handduken. Jag tar en dag i taget och hoppas att kroppen och jag kommer överens om en sittställning som fungerar.

Namasté

Det lilla livet

Vi har två katter, en mamma och en son med andra ord en hona och en hane. Vid flera tillfällen har jag skrivit om Tiger, han har till och med fått några egna blogginlägg. Jag brukar säga att han är min baby (trots att han är en stor katt, modell XL. Inte fet bara storvuxen, som en liten hund. Tiger pendlar mellan baby och tonårsbeteende, vill mycket, snackar hela tiden, dribblar som Zlatan och hittar på bus.

Mamman heter Ravelli och är 8 månader äldre. Hon har en päls som är mjukare än någon annan vi stött på. Det finns ett lugn över vår tjej. Hemma hos oss är husse tryggheten. Var han än lägger sina kläder så lägger sig Ravelli på. Annat än textilier går också bra, bara det är husses: IPhone, läsplatta, nycklar ... you name it. Om något är borta kan mannen börja kolla med Ravelli.

Idag har jag sällskap av vår honkatt. Jag skriver blogg och hon ligger bredvid, ganska trivsamt. När jag yogat, mediterat, duschat och klätt på mig så visste hon att jag skulle ta plats vid skrivbordet så hon la sig till rätta och väntade in mig. (Sonen snusar i sänglådan och vill inte bli störd.)

Vi har en skön förmiddag innan jag ska promenera iväg till jobbet. Alla borde få möjlighet att starta dagen så lugnt som jag gjort, det ger kraft och energi ...

uppblandat med lite frustration.

Trevlig helg!

Idag borde jag fira!

• Jag har skrivit 200 blogginlägg
• Vårsolen skiner och värmer
• Jag har har fått en fast tjänst
• Påsken närmar sig och familjen samlas
• New York resan är inom räckhåll
• Livet är nice

Fira går att göra på många sätt, tänker att jag är tacksam för flow, ingen vet hur länge det håller i sig? Det bästa är att försöka landa i allt och bara vara. Ställa sig mot husväggen och lapa solljus, i morgon kanske det är mulet?

Min meditation praktik har däremot inget flow. Idag funderade jag återigen på andningen. Gör jag rätt? Sittställningen strular. Jag känner av ljumskar och höft, benen somnar och jag inser att meditationstiden ökar från vecka till vecka. Jag har provat att sitta mot en vägg för att avlasta ryggen men det hjälper inte. Behöver hitta en sittställning som fungerar.

Kanske frontar jag hell week? Det sägs att alla ska igenom den och hittills har jag förskonats. Troligtvis är det bättre ju mindre jag analyserar och funderar, tror det bästa är att bara göra. Stå ut med domningar och olust, försöka slappna av och andas bort allt som stör. Lättare sagt än gjort ... så jag kämpar.

Nu ska jag hänga med sonen 

innan han drar till London

över en weekend

Hej svejs!