Igår hade vi gårdsstäd i vår förening, någonting som för mig är förknippat med social grannsamvaro och fysiskt arbete. Alla åldrar hjälps åt och så avslutas det hela med gemensam grillunch. För mig en trevlig dag i glada vänners lag.
Den här bloggen ska inte handla om vår städdag utan om det som hände innan när jag var på affären för att handla till själva grillningen.
Jag och en granne hade lastat kundvagnen full av korv, hamburgare, halloumi, bröd samt annat smått och gott. När vi kom till kassan erbjöd sig grannen att betala. Jag tog med kassar och ställde mig för att packa våra varor.
Vid min sida dök snart en kille och en liten tjej upp, de tittade med stora ögon på vår sida av bandet. Vi började prata. Jag berättade att vi skulle städa och sen ha fest, äta hamburgare och korv som belöning. De frågade vad jag hette och jag svarade. Barnen presenterade sig själva. Om de kunnat skulle de gärna velat vara med på vår gård och träffa de barn som bor i våra hus.
Så kom deras varor, godispåsar. Då kunde jag inte låta bli att skoja med syskonen som var 5 och 8 år.
"Men ska ni äta godis idag på en söndag? Får man äta lördagsgodis andra dagar?"
Den lilla tjejen tittade på mig och svarade glatt: "Vi åt inget igår så vi får idag."
"Jaha, vad bra", sa jag och fortsatte packa alla våra varor. I ögonvrån såg jag hur någon som kan ha varit deras mormor eller farmor dök upp. Hon snäste irriterat: "Du ska sluta vara så nyfiken ... bl a bl a bla ..."
Jag tänkte att hon pratade till barnen men insåg att något inte stämde, det var mig hon var sur på! Vad hade jag gjort? Pratat med hennes trevliga barnbarn som undrat och frågat massor om våran mat. Jag vet att jag är öppen som person och att jag kan tillåta mig att skoja med helt okända personer. Det är sällan det blir tokigt och barnen förstod direkt mitt skämt om godis ...
För det enda jag kan tänka mig att tanten kunde reagera snett på var att jag uttalat mig om ätandet av lördagsgodis på en söndag. Men vem vet? Kassörskan tittade på min granne och viskade "Hon är sån ..." om kvinnan som försökte läxa upp mig.
Alltså hallå! Jag har social kompetens, dessutom är jag utbildad fritidspedagog och har många år erfarenhet av att arbeta med allt från barn i kris till alla andra underbara yngre personer. Den kille och tjej som igår tog kontakt med mig vid varubandet var trevliga små människor, oförstörda med en stor portion charm samt social kompetens.
Snälla "tant/mormor/farmor" eller vem du än är i förhållande till dessa båda individer:
förstör dem inte! Låt barnen få fråga, låt vuxna svara och faktiskt skoja med dem. Barn gör som vuxna gör ... inte som de säger!
Så med viss förvirring lämnade jag och grannen matbutiken då vi insåg att det var jag som blev avsnäst och inte barnen (med det menar jag att det inte fanns någon anledning att gå på de små heller).
Hur störd du än blev på mig "tanten" så kommer jag att fortsätta att vara nyfiken och intresserad av andra människor! Det får du stå ut med. Jag har varken lust eller intresse att ändra mig på denna punkt, den är min superkraft.
Hej svejs!