tisdag 30 juni 2020

Jag har ingen lust och det är där skon klämmer


Emellanåt så skulle jag vilja säga åt mig själv att steppa upp och att i detta fall vara lite mer husmoderlig.

Fast jag har ingen lust, det är där skon klämmer och så länge som motivationen inte finns så kommer heller inte lusten att safta, sylta och baka att infinna sig, det bara är så. Tyvärr. Sorry familjen.

Jag spelar hellre "500" med Lejonkungen, går ut i trädgården och jordar ner mina händer, tar en skogspromenad, yogar/tränar, badar eller funderar kattnamn med mannen. 

På fredag är dagen D, då jag ska köra in till Stockholm och kattcafeet för att hämta de katter vi valt att adoptera. En kompis hänger med så att jag kan sitta i baksätet på vägen hem, bredvid den stora transportväskan vi köpt.


Hemma är allt klart. Vi har skapat ett rum som blir katternas egna (till att börja med, för trygghet, innan de själva väljer var de trivs bäst). Allt vi tidigare kastat (efter Tiger) har köpts nytt. Jag har designat katthuset och skapat det. Låda, sand, mat och leksaker finns, samt spray som skapar lugn och trygghetskänslor (så katterna slipper bli för stressade). Vi har även betalt adoptionskostnaden så nu återstår hämtning samt allt pappersarbete som en adoption innebär.

Och JA, vi har pratat med Pixie om nykomlingarna. Hon säger inte så mycket. Själv har jag föreslagit att hon kan bli de nya familjemedlemmarnas mentor men mannen är skeptisk. Vad grannkatten själv tycker håller hon för sig själv.

Men för att återgå till den husmoderliga sidan av mig så kan jag allt jag inte gör. Har en del tankar, idéer och recept som ligger och väntar, vi får se om de testas? Kanske, kanske inte?




måndag 29 juni 2020

När autopiloten går på kafferast


Om du tycker att livet går på slentrian och känns lite grått och trist så kanske du skulle hänga med mig en dag?!

Oftast är jag lugn och har full koll men så vissa dagar, vissa stunder så bara händer det saker. Jag är i mig själv, missar en detalj och plötsligt så hamnar jag mitt i ett vardagsäventyr. Så var det igår (detta blogginlägg är en repris från 2019).

Ute regnade det. Min plan var att gå till mitt möte, arbeta lite och senare åka hem med mannen. Trodde jag skulle hinna promenera i det uppehåll som infann sig mellan frukost och avfärd men icke sa Nicke. Precis när jag var redo att ge mig iväg så meddelade mannen att det ösregnade. Okey, stövlarna satt redan på fötterna men regnjackan behövde plockas fram och sättas på. Ryggsäcken lät jag hänga under kappan och paraplyet tog jag i handen.

Det är mysigt att gå när det regnar. Tycker jag. Eftersom dropparna föll snett framifrån så vinklade jag paraplyet och strosade framåt. Upptäckte att jag svängt av fel cykelväg, den som är snäppet före den jag alltid tar. Inga problem tänkte jag som vet hur kompassen i mitt huvud fungerar. Bara att hålla till höger så kommer jag in på rätt väg.


Trodde jag ... Såg inte så bra framåt på grund av paraplyet. Visade sig att min inre kompass styrt in på cykelvägen bredvid vägen som bussen kör, inte fel men heller inte den väg jag önskade gå. Mindes att jag sett en närliggande byggnads baksida från cykelvägen och tänkte att den rätta vägen borde ligga precis bakom.

Kompassen i huvudet visste riktningen men HÄR hade jag aldrig gått tidigare och hade egentligen ingen aning om HUR jag skulle ta mig till cykelvägen annat än att jag valde att följa magkänslan, för det var väl bara att gå runt!?

Hmn ...

Inte riktigt. Jag var typ vilse men samtidigt inte eftersom kompassen i huvudet visade vägen. För att slippa gå i cirkel korsade jag ett fält (tack att jag hade höga stövlar) och följde stigar jag inte visste fanns. Jag kom ut på ytterligare en cykelväg, den jag inte brukar ta (eftersom den går längs en större väg) och valde att fortsätta min promenad på detta sätt. Nu var jag rätt men samtidigt fel eller inte fel bara fördröjd. Min sträcka hade blivit betydligt längre (typ dubbelt så lång) och jag något blötare än jag tänkt men fram kom jag!

Livet blir roligare och intressantare med vardagsäventyr, se bara till att du har tidsmarginal!

söndag 28 juni 2020

Njutbar magi


Just nu har vi överflöd, en kort period och då passar det bra att njuta fullt ut. Vi frossar i smultron, ett av mina absoluta favoritbär.

När jag var liten så var smultron lyx och hittade jag så många så att det gick att trä ett pärlband på ett strå så var lyckan fullkomlig.


När vi fick våra egna kids och flyttade ut på landet så såg jag till att plantera smultron i rabatterna som marktäckande och vid kanten av den stora stenen så att våra barn skulle ha möjlighet att få äta så många smultron de önskade. Varje sommarmorgon plockades det in en näve färska till frukost och det hände till och med att jag vid några tillfällen lyxade till med att göra smultronparfait.


De åtta år vi sedan bodde mitt inne i stan så kunde en kruka få bo på balkongen om vi hade tur. 

Nu kan jag/vi återigen frossa tack vare att det växer plantor lite överallt på vår tomt. Smultron för mig smakar svensk sommar. De tillsammans med blåbär är njutbar magi. 


 

lördag 27 juni 2020

Om ... den ... fanns ?!

För ett år sedan läste jag en variant av den fortbildningskurs jag nyss avslutat, då såg förutsättningarna helt annorlunda och jag fick en härlig vecka i Göteborg med Astronauten, hans roomie, trevliga kursare samt mina underbara lärare Johanna och Milla. Dagens blogginlägg är ett år gammalt, en tillbakablick från juni 2019.


En vecka kan gå fort, långsamt eller mittemellan, min har varit precis lagom. Idag är det dags att reflektera och det kan jag göra hela tågresan hem. Just nu känns det skönt att få vila i den vetskapen.

Igår avslutade jag, Astronauten och roomien "storslaget". Det köptes stenugnsbakad pizza och sen gick vi på 10 års jubileum på Pop Boutique (den vintage butik som sonen visat mig). Vi blev inbjudna tidigare i veckan då vi shoppade. Astronauten är tjenis med personalen och skrev upp sina närmaste det vill säga kompis och mamma på "listan".

En riktigt mysig tillställning. Vi serverades alkoholfri dryck alternativt om vi hellre ville öl/vin/bubbel och till det snacks. Hela sortimentet såldes 15% billigare. Stämning var trevlig och musiken bra.

Sist hade jag provat en klänning som jag senare valde bort när "jeans hängsel shorten" passade perfekt. Igår beslöt jag att köpa klänningen om den fanns kvar. Det gjorde den inte, de andra storlekarna men inte den minsta. Så kan det vara. Jag provade andra plagg som satt snyggt men visste att jag inte skulle tillåta mig att shoppa något annat, det var klänningen eller ingenting alls.

Återvände med jämna mellanrum till snurran men möttes varje gång av samma budskap, min storlek måste ha blivit såld. Hittade en annan modell i en havsgrön ton som jag blev kär i. Samma pris. Som gjord för min kropp MEN magkänslan låg på handbromsen.

"Du har inte råd!!!"


Som yogalärare tjänar jag typ 0 kr. Min inkomst är ingen som jag i stunden kan försörja mig på, så är det och därför hade jag svårt att unna mig en klänning hur mycket det än stod Mia på den. Dock var det svårt att förmå sig att hänga tillbaka den. Visste att det var min plan samtidigt som det liksom inte gick.

Av någon anledning hamnade jag vid det ställ där den första klänningen hängt i tisdags. Vet inte varför jag bläddrade en sista gång? Plötsligt var den bara där! Någon måste ha burit på den och sedan ångrat sig.

Hur skulle jag göra nu? Klänningarna kostade lika mycket. Jag hade valt att rata den havsgröna trots att den verkligen är en "Mia klänning", en vardagsvariant som jag skulle kunna bära ofta. Den första är inte riktigt lika lättburen året om. Hmn ...

Samtidigt så hade min tanke varit att OM den första klänningen hängde kvar så skulle jag köpa den, då var det meningen att DEN skulle bli min och nu FANNS den. Alltså följde jag min plan och den första klänningen får följa med mig hem.



Så här ett år senare kan jag berätta att den havsgröna klänningen jag valde bort i Pop Boutique hamnade hos mig trots allt, Ungefär ett halvår senare när det delades ut julklappar så hittade jag den i en av mina gåvor. Astronauten mindes och köpte den till mig <3 

fredag 26 juni 2020

Dags att låta pusselbitarna falla på plats


En avslutad fortbildningsvecka online men (IRL) långtifrån "klar" för mig, snarare precis påbörjad.

Jag har så mycket jag kan lära mig, sånt som antagligen aldrig blir riktigt klart. Så mycket att smälta, reflektera över, vända ut och in på samt grotta ner mig i. Denna sommar ska jag ägna mig åt det vi startat upp och låta de pusselbitar som vill falla på plats.


Känns konstigt att vakna och veta att den egna praktiken är min. Ingen ledd 90 minuters klass och inget mysigt häng efteråt. Det är okey samtidigt som jag kommer att sakna de kollegor jag mött under veckan.

Äntligen kan jag hänga med familjen, är helt ledig denna helg och det känns lyxigt. Bada, spela 500 med Lejonkungen, träffa kompis och fixa i trädgården. Njuta av sommaren och den värme som jag mest hållit mig borta ifrån under veckan.

Önskar dig en riktigt härlig lördag!

torsdag 25 juni 2020

Ett hjärta fyllt av lycka


Alltså HUR lycklig är det möjligt att bli av barn?

Konstaterar att varje gång jag får leda en barn- eller sagoyogaklass så blir hela min kropp spralligt glad. Bara så där!

Mötet med barnen ger mig enorm energi. En annan faktor är att i dessa klasser så får jag vara helt autentisk, mig själv fullt ut. Använda min lekfullhet, nyfikenheten som driver mig och lusten att utforska och upptäcka. Jag samspelar med barnen och vi skapar tillsammans även om det är jag som leder.


Det finns så mycket positiv kraft i de små personerna jag möter, så mycket frågor och lika många svar. De bubblar av tankar om hur och varför samt ger sig hän åt våra "resor i fantasins värld".

Så HUR lycklig är jag som får arbeta med detta?!?
Svar: hur lycklig som helst!!!


onsdag 24 juni 2020

Plan: hålla huvudet kallt


När det blir för varmt så vill inte min kropp träna (utomhus). Den vill undvika varma solens strålar, framför allt på huvudet, spelar ingen roll om jag bär keps eller hatt. Kan vara så att jag för mycket hår och dessutom för tjockt!?

Härom dagen tyckte undertecknad att hon skötte sig bra. Startade morgonen med resorb, åt och drack ordentligt samt höll mig främst inomhus på grund av arbete. Unnande mig dock två dopp i poolen under mitt lunchbreak innan jag återvände in för mer förkovring. Innan det var dags att ta bilen in till stan och den klass jag skulle undervisa så fixades det tidig middag. Mina förutsättningar för en lyckad kväll kunde knappast vara bättre.

Blev dock inte riktigt som jag hoppats och tänkt ...


Bilen var överhettad så AC arbetade hela vägen in. Såg till att det svala utblåset riktades direkt mot mitt ansikte, vilket gjorde bilturen in okey. När jag hittat parkeringsplats och började promenaden till studion slog värmen emot mig. Luften stod stilla. Det var därför ljuvligt att låsa upp dörren och mötas av de svala rummen innanför. Cirka en och enhalv timme senare var hettan på innerstadens gator lika kvav och ACn fick åter arbeta.

Min plan var att köra hem, parkera på tomten, byta väska och därefter gå för att träna. Plötsligt reagerade kroppen, den drog i handbromsen och viskade att träning inte alls var vad den önskade. Men jag som förberett mig så bra? Varför?


Laddade batterierna med russin, nötter och vätska samtidigt som jag lovade kroppen att vara uppmärksam. Varje steg jag sen tog under den korta promenaden till sportanläggningen fylldes med frågor. Varför mådde jag som jag mådde? Vart kom olusten ifrån och kroppens motstånd? Var det de återkommande svängningarna mellan svalka och hetta  som rubbat min balans?

Beslöt att se om kroppen gav tummen upp ifall jag verkligen lyssnade inåt på vad den signalerade. Vissa dagar kan motståndet lägga sig och i ärlighetens namn släppte visst obehag men inte så mycket som jag hade önskat. Efter uppvärmningen lämnade jag salen och gick hem. Duschade kallt och la mig i soffan med en återställande smoothie samt nötter. Kanske det klokaste jag gjorde den dagen. Tack vare att kroppen fick den vila den önskade så mådde jag bra morgonen efter.

Idag ska det bli +32 grader och jag har en barnyogalass i en park under eftermiddagen (läs: när det är som varmast), där finns inte så mycket skugga som jag önskar. Med andra ord behövs en bra plan för att hålla huvudet kallt ...


tisdag 23 juni 2020

Vissa checkar in ... bara så där!?


Att öppna altandörren på morgonen hemma hos oss kan innebära oväntade gäster, de som inte är inbjudna men som vi inte heller avvisar.

Igår vid frukosten öppnade vi dörren för att släppa in sval morgonbris innan solens värme bredde ut sig ordentligt. Knappt hade vi öppnat dörren förrän den nu välbekanta pinglan/bjällran hördes. In genom dörren spatserade en av grannkatterna, hon som är döpt till Leia men som vi kallar Pinglan.

Morsning!

Pinglan är en självklar varelse, hon bara ÄR och utgår ifrån att det hon väljer är det som gäller. Denna lilla varelse besitter många egenskaper som jag önskar barn och ungdomar. En cool hona som utgår ifrån att hon är värdig, älskad och respekterad precis som hon är.

Det är uppenbart att Pinglan adopterat oss - inte tvärtom.


Katten knallade nerför trappan och rakt in i vårt sovrum där hon hoppade upp och lade sig tillrätta för att sova (på mannens sida av sängen). Och här snackar vi inte 10-20 minuter utan halva dagen. Vi andra gjorde oss i ordning för arbete hemifrån. Pinglan sov, det var först före kl 14 som hon tackade för sig och promenerade iväg.

Vad är det med alla katter som hänger hemma hos oss???

En för att leka och få kärleksfull uppmärksamhet, en för att sova och en tredje för att se om det händer något spännande ...

Snart får vi "egna", då kan inte Pinglan gå rakt in, å andra sidan så kommer våra dörrar inte längre stå öppna och obevakade så allt kommer att ge sig.


måndag 22 juni 2020

Finns det hjärterum så finns det stjärterum


Att samsas om utrymmet hemma är egentligen inte svårt men kräver en hel del planering eftersom vi har få rum med ordentliga dörrar. Mitt ordinarie krypin är upptaget, det självklara stället för hemmastudier, då Lejonkungen bosatt sig i poolhuset (läs min studio).

Igår lånade jag därför mannens kontor ("Astronautens rum"). Pytteliten golvyta att yoga på men med bra uppkoppling för onlinediskussioner via zoom. Att svettas på mattan i litet och stängt rum ger ofräsch luft ... så idag testar jag annat koncept, nytt rum men fortfarande i källaren.


Hade dessutom problem med min zoomuppkoppling så det slutade med att jag loggade in med mannens namn men det var igår, idag bör jag kunna göra entré i mitt eget namn.

Mina lunchraster denna sommarheta vecka kommer att tillbringas vid poolen med bad innan jag kryper tillbaka in i husets källare för att fortsätta förkovra mig.


söndag 21 juni 2020

NU kör jag!


Idag börjar den, fördjupningskursen för yogalärare. Den jag faktiskt gick i fjol IRL och som jag tyckte var så bra att jag väljer att gå den online i år. Inte samma koncept utan nytt och spännande.

När sommarvärmen checkat in på allvar kommer jag att vara inomhus, måndag till fredag. Ovant för mig som älskar att vistas ute men med all den motivation som lagrats så kommer det att gå utmärkt.


En hel vecka att få möjlighet att grotta ner mig i egen utveckling, nice! Ska bli intressant att se vad jag får med mig och vilka personliga utmaningar som väntar.

Som uppladdning så grundade jag ordentligt med bad under gårdagen. Hann dessutom med viktigt trädgårdsarbete samt hålla i ytterligare en sommaryogaklass i Botan. Ett bra avslut på en skön Midsommarhelg.


Men nu är det ny arbetsvecka. Let´s do this! 
Och för dig som fått semester: njut!


lördag 20 juni 2020

Picnic på yogamattan


Midsommardagen blev en lugn, skön och mysig dag i vårt alldeles egna paradis. Solmogna smultron på frukostbordet, yoga i skuggan under äppelträden och sen skön chilltid vid poolen med en bra bok.

Till lunch slog vi våra huvuden ihop, jag och mannen. Han gillar INTE att sitta i solen och äta och jag tycker att det är tråkigt att duka inomhus under årets härligaste tid. Hur löser vi detta så att båda är nöjda? 


Det blev en picnic under äppelträden, i skuggan, på marken. Yogamattan rullades ut igen och istället för att utföra någon form av praktik så använde vi den som filt. Dukade upp lax, bröd, potatis och öl. Mysigt! Allt är möjligt och går om vi vill, gäller enbart att tänka utanför boxen.

Resten av dagen ägnades i trädgården, åt diverse trädgårdssysslor, många svalkande bad samt lek i min yogagunga. Sammanfattningsvis en bra dag på alla sätt och vis. Lejonkungen dök upp lagom till middag och då kändes det helt okey att vila från solen och hänga inomhus.

Idag är det extra bonus, ledig söndag och ytterligare en dag att ladda batterierna och njuta av sommaren.




torsdag 18 juni 2020

Dags för den svenskaste av högtider


Kan något bli svenskare? Sill, potatis, blomsterkransar och den klädda Midsommarstången. 

Jag har så många härliga och positiva minnen vilka är kopplade just till denna högtid. Skulle kunna skriva spaltmeter men avstår. Jag och mannen drar till brorsans land, vi plockar upp brorsonen och dumpar Lejonkungen med flickvän hos kompisar längs vägen. 


Sen tar vi dagen som den kommer och gör det bästa av den. Eftersom vädret kommer att visa sig från sin bästa sida med sol och värme så finns alla ingredienser och förutsättningar (om du tänker bort covid 19 och coronaviruset) för en lyckad dag.


Önskar dig den bästa av Midsommaraftnar! 











onsdag 17 juni 2020

Varför bor det ett motstånd inuti mig?


Jag är inte mycket för recept, ritningar eller givna instruktioner, om det är upp till mig så glöms de ofta bort, på gott och ont.

På jobbet (däremot) så både följer jag samt uppskattar tydliga riktlinjer. Tänk så olika det kan vara. Det som kan vara både en trygghet och styrka kan vid ett annat tillfälle vara ett hinder.

När jag är kreativ och skapar, så utgår jag oftast ifrån vad som finns hemma och är tillgängligt. En idé föds och utan noggranna uträkningar experimenterar jag mig fram. Materialet styr samt bilden av det färdiga resultatet.

Att skapa från ingenting är något jag är bra på, det finns inget rätt eller fel enbart min vision. Kanske kommer jag i mål (oftast) men det kan även bli platt fall.


Fördelen med att planera, konstruera och därefter genomföra ett projekt är att resultatet blir vad du förväntar dig. Precis som med ett bra recept när du ska laga mat eller baka. Tryggt och säkert.

Egentligen vet jag inte varför det bor ett motstånd inuti mig? Kanske är det lusten att utforska och att leka som driver mig? Eller att jag hellre går på nitar än vandrar den upptrampade stigen? Vet inte.

Hur som, jag har skapat. Då vi inte hittade en lämplig "kattbädd"så har jag designat en. Material: gammal vinlåda, filt, och fuskpäls. Tänk dig en klädd "box" med rund ingång. I det lilla katthuset vilar en eller två på en kudde av mjuk fuskpäls. Går även att ligga på boxens tak. Tror de kommer att gilla den.

Om inte ... så har vi inte lagt ut en massa pengar på något de vägrar använda.


tisdag 16 juni 2020

Sommarregn


Tänk att en regnig dag kan vara så efterlängtad. En eftermiddag då himlen varit grå och molnen legat lågt. Det smattrande ljudet av vatten som slår mot fönstret samtidigt som luften fortfarande är ljummen. 

Sommarregn.

En dag att fixa grejer. Handla till katterna som någon dag (snart) ska flytta in samt klura på smarta lösningar, få vara både innovativ och kreativ på samma gång.


Tända en lampa eller två, innan det blev dags att byta kläder och köra in till stan för att hålla i nybörjarkursen i yoga, där vi nu är halvvägs.

Igår var en vilsam dag, även om den bestod av egen träning samt att undervisa yogaklasser. En dag att hinna ikapp och bocka av punkter på min "to do lista".

Idag är en annan dag och den kan bli lika skön.


måndag 15 juni 2020

Stadsliv: kaos i familjen


Vad ska jag säga ...
Vi har en tonåring till hankatt, trots att han nyss fyllt tretton människoår. Hur kan det komma sig? Hur kan Tiger efter över fem år i lägenhet plötsligt få nog? Vad är det som gör att våra katter beter sig så olika? En prinsessa som är nöjd och har större frihet än sin son enbart för att hon förtjänat det och sen en obstinat äventyrare som för tillfället protesterar på alla tänkbara sätt.


I morse hade jag kunnat byta bort min baby mot lugn och ro. Från att självpåtaget fungerat som mänsklig väckarklocka i ottan valde han att högljutt jama och kliva på mig redan på småtimmarna. Det resulterade i att mannen stängde in Tiger i eget rum. Utegångsförbud. Familjen behöver sova!

När jag senare blev väckt av honkatten så var det morgon och en okey tid att stiga upp. Jag släppte ut T och serverade frukost. Två tuggor sen satte han sig vid ytterdörren och ylade ...

Hämta katt, bära, prata och så in i köket för att försöka äta själv. Öppnade köksfönstret lite och placerade T på fönsterbrädan. Stängde dörren om oss och fixade min frukost. Då började jamandet igen. Ingen chans att jag skulle få äta i lugn och ro.


Hämtade kopplet och satte det på T, lyfte upp honom och tog frukostbrickan i ena handen. "Var är den jävla katten!?!", morrade sonen som har sitt rum vägg i vägg med köket. "Vi går nu", svarade jag och lämnade köket. Meddelade Ravelli att vi skulle till balkongen och öppnade dörren ut.

Tiger nosade och la sig bredvid kryddväxterna. Jag fick äta frukost i lugn och ro, dock med kopplet i ena handen. Vid två tillfällen gjorde T en ansats att hoppa upp på fönsterbrädan, hans flyktväg upp på taket. Jag markerade med kopplet.  Efter en stund ville T gå in. Visst, okey.


Var han nöjd nu? Ja, i cirka tio minuter sen körde han igång igen. Suck ...

Fick hämta, lyfta upp och ta med honom in i badrummet så att jag kunde borsta tänder och klä på mig. Vid det här laget var det skottpengar på honom. Både man och son var ordentligt irriterade. Jag hade dessutom lovat Tiger att få gå ut och nu hade jag inga ursäkter kvar. Koppel på och ut i friheten. Idag bestämde jag att det var lika bra att vara ute länge. När en granne dök upp ville T in. Nej, sa jag. Han kilade snabbt mot porten, jag hämtade och bar ut honom, så höll vi på till vi klarat av fler delar av tomten, de han själv undvikit. Fjärde gången han gick mot porten och trapphuset öppnade jag. Koppel av och nöjd katt.


Nu ligger han i sänglådan och sover. Jag har lovat att vi kan gå ut igen, senare, eftersom jag är ledig.


Hjälp!
Måste hitta en balans så att vi alla är nöjda.