fredag 31 augusti 2018

Personlig kick off


Min kropp har tackat mig genom att skicka ut överskott på endorfiner två kvällar i rad. Först i torsdags efter pulspasset då jag tokhög av lycka hade svårt att somna. Det var som att kroppen signalerade: ÄNTLIGEN!

Sen igår när jag fullkomligt genomsvettig öppnade ytterdörren efter flera timmar av intensivt dansande. Du som känner mig vet att just dans är mitt livselixir.

Min kropp har fått en rejäl vitamininjektion.


Samtidigt så ska jag erkänna att på väg nedför vår källartrapp (skulle slänga varje plagg jag burit i tvättkorgen) så anlände de första symtomen på träningsvärk. Torsdagens pass skickar kvitto på att jag arbetade både intensivt och hårt.

Idag vet jag inte vad som är vad, dansandet igår eller träningen för några dagar sedan? Troligtvis kommer jag att klara mig hyfsat bra. Min morgonyogapraktik lättar upp. Idag välkomnade jag återigen lugn yin, smörjande, avslappnande och mjukgörande.

Ha en bra dag!


torsdag 30 augusti 2018

Jag höll!!!


Igår skulle jag hänga med en vän till hennes gym, testa ett högintensivt träningspass och därefter  snacka med gymägaren. Det var med skräckblandad förtjusning jag satte mig i bilen och styrde mot ett gym som var alldeles nytt för mig ... så nytt att jag inte visste var det låg, bara ungefär.

Min kropp har varit trött och seg efter förra helgen. Oro och stress över mannens mående satte sig i muskler och mage. Jag checkar dagligen av min egen status. Funderade därför om högintensiv pulsträning egentligen var så smart?

Fast jag hade lovat ...


Laddade upp bra med ordentlig lunch och nyttigt mellanmål. Kroppen kändes okey. På gymmet sa jag som det var. Kanske jag borde hålla igen lite? Inte gå för fullt. Dessutom var det ett tag sedan jag pulstränat (har i stort sett enbart blivit yoga, långpromenader och cykling).

Så körde passet igång. Kroppen svarade direkt, den kändes förvånansvärt stark. Att hålla igen behövdes knappt, gjorde det enbart med kettelbell vikten. Så roligt! Så bra! Avslutande med burpees (5 minuter) och efter dessa (har ett hatkärlek förhållande till burpees) la jag mig ner på golvet med en rusande puls. Jag höll hela vägen in i mål. Jippi!

Tack underbara kropp!

Åh vad jag längtat efter pulsträning, ett perfekt komplement till yogan. Min kropp behöver både och, vilket jag tror många skulle må bra av. Som handen i handsken. Styrka, rörlighet, kondition, tre komponenter för välmående och en hållbar kropp.


onsdag 29 augusti 2018

Tanter med krut och en stor portion värme


Under två veckor ska jag vikariera som yogalärare för seniorer. Oerhört spännande och lärorikt. Att planera dessa klasser kräver lite annat upplägg, jag har därför frågat studioägaren om gruppen. Vad behöver jag tänka på och om det är någonting som bör undvikas? Fick till en bra klass på papperet och hoppades att den skulle fungera lika bra på mattan.

De mogna damerna, "tanterna" kom i god tid. Vi hann både hälsa och prata, vilket kändes bra. Tappad muskelstyrka och balans diskuterades innan det blev dags att starta yogaklassen. Jag hade placerat ut dubbla block till alla som vi använde i flera positioner. Tanterna som yogat i många år (tillsammans) gjorde sitt bästa utifrån sina förutsättningar och fick avsluta de 75 minuterna med vägledd mindfulness meditation. 

Efteråt verkade de nöjda (i alla fall inte missnöjda). En kvinna som legat bredvid musikanläggningen tyckte att det varit besvärligt att höra. Jag hade dragit ner volymen ordentligt så det knappt hördes men hon upplevde ändå att musiken störde och att hon haft svårt att höra mig, att jag skulle ha pratat tyst. Kvinnan hör dåligt så hennes "problem" blir ett dilemma. Visst kan jag prata högre. Kan även hålla klass helt utan musik om det underlättar men det är också så att kvinnan nog bör placera sig en bit ifrån själva musikanläggningen.


För att möta kvinnorna frågade jag om de önskade något inför nästa vecka? Svaret blev: fler mikropauser samt mer assistering. Check på det, inga problem. Frågade även vad de är vana med och om det är några asana jag bör undvika? Hunden? Rörelser utifrån alla fyra? "Nej, nej blev svaret. Vi lägger en filt under knäna ifall det gör ont. Och hunden brukar vi trampa runt i."

Plötsligt kändes det enklare att planera. Fick sen veta av annan lärare (som varit med) att klassen varit tuff men bra samt att jag fått bra betyg av seniorerna. Tydligen så säger de till direkt om det inte passar ... Kvinnorna vet vad de vill.

Kände enbart positiva vibbar. Till nästa gång så ska vi pausa i barnet flera gånger och jag ska assistera så gott jag kan. Längtar redan till nästa onsdag!



tisdag 28 augusti 2018

Hurra för Hera Hub!!! Hurra för mig!


Igår fyllde Hera Hub (Uppsala) 1 år! Jag firade det både med eget arbete samt fika senare på eftermiddagen. Men vi börjar från början.

Tisdagar klockan 09:00 är det Writers lounge. I två timmar håller vi på. Eget skrivande vilket kan innefatta nästan vad som helst som har med vårt företag att göra. Planering, textskrivande, mejl, rapporter, kontrakt ... ja du fattar.


Jag har skrivit klart novellbidrag, blogginlägg, gjort hemsida och massor av annat. Tiden vi sitter (tillsammans men oftast ändå ensamma i vår egen bubbla) blir oerhört effektiv. Jag får dubbelt så mycket gjort än om jag suttit hemma, dessutom finns det möjlighet att bolla med kollegor och vänner, att få hjälp eller en schysst spark i baken åt rätt håll.


Igår handlade mitt arbete främst om att förbereda och planera klart veckans klasser på papper. Sen vet jag att kroppen måste ta över. Klassen behöver fästa sig i mitt muskelminne, bli ett med senor och bindväv, ner på cellnivå. Jag behöver därför göra den ett par gånger för att bitarna ska falla på plats. Att instruera verbalt är för mig så mycket enklare om jag vet exakt hur flödet känns och fortplantas i min egen kropp.


Så hem och landa lite (hade ledig dag) innan det var dags att återvända till Hera Hub för socialt mingel. Dags att fira 1åringen som jag är så lycklig över att vara en del av!

Med påfylld energi promenerade jag därefter iväg till studion för att hålla i den ena av de klasser som arbetats med tidigare under dagen (både fysiskt och mentalt). Åh, jag älskar verkligen detta! Lever faktiskt delvis i den dröm jag utstakat åt mig själv. Tar de första stapplande stegen denna höst.

Yes. Hurra för mig! Hurra för Hera Hub!!!








måndag 27 augusti 2018

Att vara både stark och svag samtidigt


Så nu har vi tagit vårt ansvar och gått för att förtidsrösta. Vår rättighet och även vår skyldighet. För mig är det första gången som jag inte väntar till valdagen. Helt ärligt så känns detta både skönt och bra då jag vet hur jag vill lägga mina röster.


Annars har det varit turbulenta dagar då mannens kropp varit utslagen efter vad läkarna tror varit magsjuka. Ambulans. Mat och sovklocka a' la Skalman för att försöka hålla vätskebalansen på en okey nivå.

Akuten både fredag kväll och söndag midnatt. Ingen, alternativt för lite sömn. Kramper, kollaps och dropp ...

Allt anlände lika snabbt som det senare verkade lämna kroppen. Alla prover bra men patienten långt ifrån sin normala status. Känslan av att se sin älskling kämpa och inte kunna göra annat än finnas där som stöd med kramar och emellanåt lite jävlar anamma.

Att tvinga kroppen att vakna när den sovit en timme och skriker att den kollapsar om den tvingas stiga upp för att köra in till sjukhuset. Att vara både stark och svag samtidigt. Att veta att den du älskar kämpar och att det är fel att beklaga sig då det inte är jag som drabbats ...

Livet testar. Vi reser oss upp igen och igen. Nu bestämmer jag att det räcker. Vi har gått i mål med flaggan i topp. Från och med nu blir det enbart bättre!


söndag 26 augusti 2018

Rakt ut i cyberspace


Känslan när du skrivit hela blogginlägget klart, ett feltryck och allt försvinner  :(
Gick inte ens att ångra och plocka tillbaka texten med kortkommandon ...

Blir så trött och rätt frustrerad.

Hela sidan har fått spunk, inställningarna gör sina egna val på min lap top och jag fattar ingenting? Antagligen är det jag själv som lyckats komma åt någon knapp. Ungefär som när små barn fingrar på tekniska prylar och du inte har en aning hur de lyckades. Vår astronaut var en mästare på det när han var mellan ett och två år ...

Det blogginlägg om yin yoga som jag precis slutfört försvann ut i cyberspace. Motivationen att återskapa var noll så idag får detta vara "good enough".

Har haft min lap top på laddning över natten. Nu hoppas jag kunna hämta den rätta sidan då jag skriver inlägg (använder min IPad just nu).

Önskar dig en bra dag!




lördag 25 augusti 2018

Han sa: "Fler borde bränna ut sig!"


Så var det dags för mig att premiärhålla en yogaklass på Yogacenter. Studion hade Öppet Hus förra helgen med fullbokade klasser och igår var det dags för lördag nummer 2 (Öppet Hus alltså).

Blir alltid pirrig när det är dags, ungefär som när jag var yngre, stod bakom ridån och skulle in på dansscenen. Den kittlande känslan i magen av rampfeber går över så snart jag kliver över tröskeln och den hjälper mig att vara i nuet.

I pausen mellan min och klassen som precis genomförts så bjöds det på fika. Det småpratades och jag hälsade bland annat på den manlige yogaläraren som precis hållit kundalini/gong. Han sa någonting som jag reagerade på.

"Fler borde bränna ut sig!"

Men hallå? Nej. Varför?

Mannen menade att människan inte tänker efter, inte lyssnar in och heller inte tar ansvar för sitt mående förrän det är i elfte timmen, då när de inte längre har något val.


I mitt huvud så låter detta så drastiskt. Jag tror att vi kan förändra våra liv i små eller stora steg om vi har modet att våga. Om någon stöttar oss. Om vi lär våra barn och ger dem verktyg att kritiskt granska och göra de aktiva val de önskar, vilka är hållbara både för kropp och själ.

Jag vill aldrig sluta tro på människan (även om jag emellanåt tvivlar både på jobbet och när nyhetssändningar rapporteras). Igår såg jag och mannen Sagan om ringen (igen). Det hotande mörkret men i detta den lilla låga av ljus som inte viker sig. Finns så många paralleller till våra egna liv.

Att vara snäll, bry sig om, göra saker som ger en varm magkänsla (utan att förvänta sig få något tillbaka), hjälpa varandra och lyssna är sånt som sprider varma, goda och kärleksfulla ringar på vattnet. Så nej, i min värld ska ingen behöva bränna ut sig ... utan istället få möjlighet att dra i handbromsen och göra omval.

Och JA min klass gick bra igår.


fredag 24 augusti 2018

Fredagsnöje ... NOT


Äntligen ledig helg! Det var ett par veckor sedan ... och som jag längtat. Men den mysiga fredagskvällen med god mat infann sig aldrig, den dök inte upp.

Jag fick telefonsamtal på butikstelefonen strax innan jag skulle sluta (det interäffar ALDRIG) så redan när kollegan kom med telefonen så knöts sig magen. En undran om jag kunde gå lite tidigare? "Känns som jag kommer att kollapsa", sas det i andra änden av luren.

Oron spred sig och jag skyndade iväg. Hemma en liten stund senare så hade personen mycket riktigt tuppat av. Fick ingen kontakt så vi ringde efter ambulans. Det blev en fredagkväll på en överfull akutmottagning.

Astronauten hade skyndsamt stoppat åt mig två dubbelmackor och en banan, min fredagsmiddag.


Vi hamnade i ett slussrum för infektion och blev mer eller mindre totalt bortglömda. Rummet var kallt och min stol hård. En kväll av väntan på personal, på provsvar och på läkare. (Jag har en hel del
åsikter om den svenska sjukvården men dessa spelar ingen roll.)

När läkaren till slut steg in i rummet var hon tydlig och bra. Magsjuka som gett uttorkning och svimningskollsps. Ingen fara på taket alltså men en hiss i bergochdalbana för den drabbade som inte förstod vad som hänt i kroppen.

Magsjuka? Visste inte att vi haft det viruset hemma ...

Sammanfattning:

  • Fick åka ambulans (igen) vilket är coolt, den sexåriga Mia jag en gång var hade jublat.
  • Magsjuka går över lika fort som den kommer
  • Ordentligt trött men det går nog också över



torsdag 23 augusti 2018

Ofrivilliga käppar i hjulet


Pusslar med tider och scheman. Att ha ett arbete med oregelbundna tider (sägs vara rullande på fyra veckor men det stämmer aldrig) sätter en hel del käppar i hjulet för mig. Det är just nu svårt och mer eller mindre omöjligt att veta ifall jag kan tacka ja till andra uppdrag.

Ingen rolig sits.

Därför går jag på magkänslan och säger JA till sådant som känns viktigt och tänker att det löser sig på något vis. Tider går att byta (på jobbet) och jag har ju så schyssta kollegor.


Längtar dock efter struktur och fasta tider. Minns när jag arbetade i skolan, det supertydliga schemat. Så enkelt att veta när jag hade tid för familj, vänner och träning. Inget helgjobb och knappt någon kväll.

Nu arbetar jag främst när andra är lediga ...

Vill inte det längre. Vill kunna hänga med de jag gillar. Göra roliga grejer, chilla hemma och utmana/utveckla mig själv på annan plats än i butiken.

Om du som läser detta har ett litet extraknäck till mig, dagtid så hör av dig!!!


onsdag 22 augusti 2018

Förr eller senare får jag städa efter mig själv


När jag inte vet hur något bör göras och det inte finns någon att bolla med så löser jag problemet på mitt sätt. Många gånger fungerar detta alldeles utmärkt men det finns tillfällen när det går mindre bra.

Igår fick jag reda ut en tidigare problemlösning ...

Plats: jobbet
Vad: ny storbild behövde bytas i skyltfönstret

Minns förra gången, den då det var första gången med just textil plansch och "metallhållare" som skulle sitta i övre samt nedre kant. Ingen instruktion och en metallist som inte var lik någon annan jag träffat på. Att fästa listerna på planschen blev mer eller mindre omöjligt. Tyget gled ...
Så jag gjorde det enda rätta, använde dubbelhäftande tejp.


Igår skulle planscherna bytas och det var dags att ta ut den gamla för att placera en ny fräsch höstbild i metallisterna. Enklare sagt än gjort. Det var stört omöjligt att öppna listen, gick inte ens att bända
upp den. Den dubbelhäftande tejpen fungerade som superlim!

Snillen spekulerar ... en kollega och jag kliade våra huvuden och försökte på alla sätt att få upp en liten liten luftficka så vi skulle kunna bända upp eländet.

Säger bara, skam den som ger sig. Energin rann ur oss men inte viljan att lösa problemet. Några extralister fanns inte så det var bara att släppa lös kreativiteten och helt plötsligt gav listen med sig! Dags att skrapa bort tejprester, placera bilden och sen hänga upp den i skyltfönstret.

Gör om och gör rätt. Nästa gång kommer det att gå så mycket enklare, då när vi slipper brottas med dubbelhäftande tejp i form av superlim.


tisdag 21 augusti 2018

Det här med spellistor ... måste bli bättre på det!


Långsamt börjar jag känna mig trygg och betydligt säkrare i min yogalärarroll. Övning ger färdighet, det är det enkla svaret. Vill du bli bättre så finns inga genvägar.

Varje vecka planerar jag en ny klass. Den ska testas och nötas in. Klockas, först när detta sitter så presenterar jag klassen för mina elever. Mitt block är med, ifall att jag behöver snegla, kan hända att vem som helst (= jag) får hjärnsläpp ...

Ännu är jag en rookie. Som nybakad yogalärare (egentligen fortfarande instruktör) behöver jag göra 50 klasser för att skaffa erfarenhet och rutin. Hittills har jag hunnit med 30 så jag är mer än halvvägs! När jag bockat av de resterande 20 kan jag scanna in underlaget till min lärare, därefter kan jag certifiera mig som just yogalärare hos Sveriges Yogalärare. Får då ett eget sigill att jag är registrerad där, fram till dess är jag instruktör med sigill för utförd och godkänd utbildning.


Igår under den klass jag höll så inträffade något som inte kändes helt bra. Jag har spellistor på
Spotify, vilka jag använder under mina klasser. Låtar valda av mig. Jag brukar sätta spellistan på shuffle och hittills har det fungerat utmärkt, fram till igår kväll.

Under avslappningen och den rogivande shavasana då jag ger lätt massage till de som önskar så hade jag önskat andra låtar än hip hop ...

Rogivande? Tveksamt. Efter klassen frågade en yogi lite försiktigt om musiken ...

Jag sa som det var och bad samtliga om ursäkt. Någon hade inte märkt någonting, en annan tyckte att låtvalet var spännande  och själv kände jag att KANSKE finns det en anledning att ha låtarna i rad, inte slumpmässigt, "hur som helst" enligt shuffle!

Shit happens ... yogisarna tog det bra och jag är glad för det.


måndag 20 augusti 2018

Dags för planering


Äntligen tillbaka på Hera Hub och höstterminens första buisness booster (för mig). Åh så härligt att komma igång och att få träffa kollegor som ger mig det där lilla extra.

I mitt stilla sinne så vet jag att allt handlar om vad jag gör av den input som fyller mig. Ingen annan kan göra jobbet åt mig, jag behöver vara min egen lyckas smed.

Igår pratade vi om strategiska allianser eller kanske jag ska benämna det som smarta (affärs)kontakter. Har jag koll på vilka personer som träffar mina kunder innan de kommer till mig?


Vad som behöver göras nu är att lista en mängd uppgifter som jag behöver ta tag i, inte enbart att fundera ut vilka mina "nyckelpersoner" är. Skulle nog med lätthet få ihop 50 punkter ...

Så hur använder jag min tid bäst?

Har gjort detta tidigare då jag "multitaskade" i våras. Behöver göra annat än skjuta från höften och gå på känsla. Behöver titta över mitt veckoschema och planera, detta som jag (i min personlighet) tycker är tråkigt ... är just nu väldigt relevant (om något ska bli gjort överhuvudtaget).

Familjen, hus/hem, jobb och så detta nya, det  som jag en dag tänker ska bli och vara mitt "riktiga" arbete.

Puss & kram!


söndag 19 augusti 2018

Små tydliga knak hörs i vissa lägen


Efter helgjobb kombinerad med trädgårdsarbete (innan jobb) så talar min kropp om för mig att den är trött och det kanske inte är så konstigt.

Jag har arbetat fysiskt på tomten (i dagarna två) och därefter stylat och hängt entréplan i butiken. Burit, lyft, släpat ... det tar självklart ut sitt pris.


Ländryggen är trött men inte på grund av hårt arbete, snarare av fel skoval. Så jag säger till mig själv som jag bäddar får jag ligga! Behöver köpa nya skor.

Spikmatta och soffläge. Rotationer och twister. Små tydliga "knak" hörs i vissa lägen och kroppen säger YES!!!

Butiken och trädgården är snygga (för tillfället) så nu tar jag timeout och chillar tills dess att det är dags att fortsätta ... never ending story.


lördag 18 augusti 2018

Goda päron med tuff uppväxt, vilka klarat sig själva typ som maskrosbarn


Eftersom vi inte har någon volontär trädgårdsmästare och inte heller någon avlönad så kliver jag på även den tjänsten. (Inte 100%, vi delar broderligt på arbetsbördan, alla arbetar efter sin förmåga, tid och ork).

Denna helg då jag arbetar i butiken så kör jag morgon/förmiddag hemma. På gårdagens schema stod: plocka äpplen från gräset. Kan låta enkelt men vi har sju fruktträd, fem av dessa är varierande sorter av just äpplen.

Fallfrukt: ätmogen, kantstött, skadad eller rutten. Steg ett sortera. Välj vilka äpplen som ska tas till vara och släng resten i sopsäckar ... tog flera timmar och blev många säckar. Resultat: stor kasse frukt till mina kollegor, ett gäng svarta sopsäckar med kasserade äpplen och flertalet skålar fyllda för husbehov.


På tomten står även två päronträd. Under den heta sommaren så brakade två stora grenar och föll till marken, dessa drogs till plattorna vid komposten för att vid lämpligt tillfälle fraktas till sopstationen trädgårdsavfall. Igår när jag plockade äpplen så upptäckte jag till min förvåning att de små päronen vuxit till sig och mognat!!!!

Trodde inte detta var möjligt på knäckta grenar. På något sätt har frukten fått näring och kraft att bli just färdiga päron???!!! För mig är detta ett mirakel. Magi! Goda päron med tuff uppväxt som klarat sig själva, typ som maskrosbarn.


fredag 17 augusti 2018

Uppdrag: kick off för lärare


I våras blev jag tillfrågad ifall jag kunde tänka mig att hålla yogaklass för ett gäng lärare under deras höst kick off, svaret blev självklart JA. Så igår var det dags.

Morgonen startade med gemensam frukost. Jag blev presenterad. Gruppen kunde spana in mig och jag kunde småprata med dem.

Efter någon timme promenerade vi iväg till en allmänning en bit ifrån skolan. Solen sken och jag kånkade på en IKEApåse med de yogamattor vi har hemma, cirka fem stycken. Vi något tillfälle hade antalet 15 noterats men när gruppen spridde ut sina mattor framför mig så var de betydligt fler.


Hatha yoga basic och mindfulness meditation, stod på min planering. Efter lite inledande snack körde vi igång. Timmen förflöt snabbt och avslutades med lätt ansiktsmassage under shavasana.

Efteråt tackade gruppen mig och det kändes som mitt inhopp gett positiva vibbar. Många verkade glada, andra nöjda och min magkänsla hoppade upp och ned i ren iver och eufori.

Så tacksam över att bli tillfrågad. Så glad över att ha tackat ja. I like this!!!


torsdag 16 augusti 2018

Livskvalité


Egentligen behövs inte mycket för möjligheten att njuta. Ofta är de bästa stunderna de som inte kostar någonting, de som är gratis och ger en varm känsla av livskvalité Igår hade jag en sådan dag.

Upp, egen yogapraktik, frukost ... hittills allt som en vanlig skön morgon (jag stiger upp tidigt eftersom jag älskar att ha mycket tid, stress är "no no") men sen valde jag bort både bil, buss och cykel, istället promenerade jag in till stan. 65 minuters egentid, i rörelse.

Att gå uppe på åsen, i skogen är harmoniskt. Senare nere vid ån med solen smekande och bra musik i lurarna är batteriladdande för mig. Promenera är rogivande och väl investerade minuter i mig själv. Boostande.


Nästa lyx inträffade när min arbetsdag tog slut, jag blev hämtad av astronauten och hemskjutsad.

Tredje mysfaktorn var att laga middag ihop, nästan alla vi som skulle äta hemma. Brainstorma tillsammans vad vi vill sno ihop av det köket bjöd på. Musik i bakgrunden, skratt och prat. Kramar. Sen mysig familjemiddag. Jag behöver inte mer än detta! (Lägg till mysiga kollegor, vänner och ett antal glädjande mess).

Livet är bäst enkelt, utan krångligheter.