onsdag 30 november 2022

Sopsäckar med kroppsdelar


Under vår källartrapp (läs förråd) så står det just nu sju sopsäckar med kroppsdelar(!!!), sorterade efter bål, ben och armar. Lite makabert kan tyckas och känslan att bära ben som sticker ut ur en påse är speciell.

Tänker att det skulle kunna vara likdelar som transporteras ... ja du läser själv hur skruvat mina tankar går, de ger uppslag till berättelser. Fantasin skenar. För mig blir detta ett vardagsäventyr, att förflytta sopsäckarna från en bil till ett uteförråd. Kreativiteten knackar på och jag leker. 

Varför?



Hjälper en vän är det korta svaret. Kroppsdelarna tillhör skyltdockor som tillfälligt behöver någonstans att bo är ett annat svar. Vi säger välkomna! 

Jag har alltid drömt om att äga en skyltdocka. Varför? För att den kan skapa magi under rätt förutsättningar och då inte enbart som mannekäng. 

Kort episod från verkligheten: när jag arbetade på Desigual så kom något ljushuvud på att ställa (in inte en utan) tre skyltdockor på vår ena personaltoalett. Kan säga att flera stycken nästan kissade på sig eller hävdade att de varit en hårsmån från att få en hjärtinfarkt när de öppnade dörren ... 


Hej svejs!


tisdag 29 november 2022

Snabbare än beräknat


Så ja, nu är energin tillbaka. Emellanåt behöver jag stanna upp och landa i mig själv för att ladda batterierna, bäst görs det i vilande yinpositioner och/eller nidra. 



Det kompakta mörkret som checkade in efter det att all snö tinat bort samt den rullgardin som inte dragits upp under senare delen av november (noll solljus) har medförde en trötthet som undertecknad sällan påverkas av men som sagt NU är jag mig själv igen.

Passade därför på att ta en löprunda, viken var oerhört välgörande och skön, innan jag kavlade upp ärmarna och satte igång med det arbete som väntade.



Har äntligen träffat min tredje mentorsstudent (den som ville välja mig redan innan hen kontaktat studievägledarna på campus) och mötet kändes fruktbart. Här finns mycket att arbeta med och min inspiration och motivation har tagit varandra i handen, de nickar gillande. En spännande resa inleds.

En annan ytterst tillfredställande "grej" har blivit av, mitt pass är hämtat hos polisen!!! Det tog inte alls över 11 veckor som de sa utan gick faktiskt fortare. Hurra!



Önskar dig en skön onsdag, årets sista novemberdag




måndag 28 november 2022

Inställt


På grund av mörker, snöbrist, inspiration, tid och allmän måndagströtthet 

så blir det inget blogginlägg (idag). 

Vi hörs i morgon 



Ha det ba så länge





söndag 27 november 2022

Heja mig!

                                        

Så har jag kickat igång mig själv och både bakat saffrans biscotti med vit choklad samt saffransmums och vår egen mjuka pepparkaka. Heja mig!!!

Du som inte känner mig så bra har antagligen inte en aning om att baka är en aktivitet som sällan sker hemma hos oss. Lusten och motivationen finns liksom inte där och mannen går därför till bageriet och köper eller slänger ihop något själv om han önskar fikabröd.

Helt ärligt så kan jag, det är inte där skon klämmer. När undertecknad arbetade i skolan,  inom specialundervisningen så stod just "baka med Mia" högt upp på önskelistan hos flera av våra elever. Just då guidade jag främst och lät barnet vispa och blanda men stunderna var alltid mysiga och efterlängtade.

När jag själv var liten och under min uppväxt så bakade jag och syrrorna ofta, matbröd, kakor och bullar. Varken mamma eller pappa sa nej, så länge vi diskade och städade undan efter oss så fick vi hålla på hur mycket vi ville. Mamma kunde dessutom lägga in beställningar trots att även hon bakade. Vad gällde pappa så var han värsta storbagaren om han kände för det, då var hela köket fyllt av bullar och det doftade långt ut på gatan! 

Tror att min lust minskade när jag flyttade hemifrån, inte hade någon att baka åt och sällan längtade efter fikabröd.

När grabbarna var små vaknade lusten till liv och fyller någon år så görs allt från grunden samt denna tid före jul. Vi har aldrig så mycket fikabröd hemma som just under december månad.

Heja mig!


lördag 26 november 2022

Allt ska undersökas, ju förr desto bättre



Jag och katterna har olika åsikter om VAR mossan ska ligga, den jag plockat med mig från skogen och placerat i vår adventsljusstake.  De drar upp och plockar ner på golvet, jag städar och lägger tillbaka ... om och om igen.


I fredags när lådan med girlanger lyftes upp från källarförrådet så lät vi locket vara öppet, vinklade till och med kartongen så att både Stanley och Audrey kunde få nosa. De var inte svårbjudna. Efter att A kollat färdigt drog S girlangen som han önskade och klev därefter ner, la sig till rätta och boade in sig.



Innan Stanley tog sin eftermiddagslur i lådan så hade Audrey bitit av en bit grön plastgirlang. Även om delen är tydlig fejk, så påminner den om gran och för Audrey blev det en ny leksak vilken hon generöst delade med Stanley.

Mannen som städat huset suckade djupt när han såg alla de små plastbarren, vilka var precis överallt. Kvarlevorna beslagtogs och dammsugaren åkte fram för tredje gången denna helg. 



Delar du boende med katter så får du tänka lika som om du har små barn - allt ska undersökas, ju förr desto bättre.





fredag 25 november 2022

Smider planer

Är mitt uppe i förberedelserna inför advent, det har fixats med utebelysning och girlanger. Idag ska det bakas och sättas upp stjärnor.




NU när barnen inte bor hemma längre, hur påverkar det advent och hela den (för mig) mysiga julmånad som ligger framför oss?

Adventskalender ... slutar "man" med det? 
I min värld NEJ!

Någon billig chokladkalender för barn eller SVT/SR julkalender är det inte frågan om. Hemma hos oss skapar vi egna.



Fick denna av mannen för ett par år sedan
efter det har det varit kaffe-, te- och 
ett år hängde små paket på insidan av min garderobsdörr


Har fortfarande tid att inhandla vad som behövs så att min älskling kan få öppna något litet varje dag. Magiskt, spännande och stämningsfullt ska det vara. Varje dag.


Än så länge måste jag smussla, han får inte veta då spricker planen. I och för sig så känner han mig, han vet vem han är gift med så det kommer knappast att ritas kors i taket hemma hos oss.

Däremot kan det vara så att tanken släpar efter på grund av livet.nu? I så fall lyckas jag med överraskningen.





torsdag 24 november 2022

... åh andra sidan, vem gör det?

                                                


Advent närmar sig, nu är det enbart några dagar kvar. Jag är både förberedd och inte, ett normalt tillstånd för de flesta av oss, antar jag.

För första gången på flera år kommer jag att hinna "vara i tiden". Stanna upp. Ta dagarna som de kommer och njuta av våra förberedelser. Ingen stress, utan istället fullkomlig närvaro. Lyxigt!

Under flera år har jag haft känslan av att vara på "fel" plats, stå i en butik elleer annan arbetsplats då jag hellre pysslat och fixat hemma. I år kommer jag att ha en skön balans mellan arbete och julförberedelser, åtminstone ser det ut så i min kalender.




Tycker inte om tidsbrist, att vara i sista minuten, kravfyllda måsten och stress ... men å andra sidan VEM gör det???

Oavsett hur knappt om tid jag har så stänger jag dörren för ovan nämnda tillstånd. Det mesta ordnar sig, typ allt och perfektion är inget normaltillstånd. Hos oss bestämmer vi tillsammans vad vi önskar vad gäller julmat, julklappar och annat. Det som inte behövs struntar vi i. Det viktigaste är myset att få vara tillsammans, inte sju sorters kakor eller så mycket mat att vi hamnar i matkoma.

Så välkommen mysiga advent! Jag har lite pyssel kvar innan du anländer. En sak i taget. Det som behöver ordnas kommer att vara klart.






onsdag 23 november 2022

"Stå på huvudet vid 70 års ålder - det trodde jag aldrig!"

Detta inlägg är från november 2019 men känns lika aktuellt idag och skulle kunnat inträffa igår (om du frågar mig). Att våga utmana sig själv, strunta i ålder och testa - det är mod för mig.





Även denna vecka har jag samma tema på min vinyasa klass, "Med sikte på huvudstående". Detta för att vi ska kunna nöta teknik och låta kroppen lära sig att hitta in i den variant av huvudstående som passar varje enskild yogi.

Normalt sätt brukar jag undvika just detta moment, då huvud och nacke är känsliga för belastning och jag vet att det alltid finns någon som lyssnar mer på egot än sin kropp.

MEN ...





Idag vet jag att det finns så många varianter och steg mot målet att jag känner mig trygg som lärare. I de sammanhang där undertecknad vet vilka som kommer och ungefär hur många de är, finns möjlighet att utforska och testa (under handledning).

För att stå på huvudet så behöver du inte släppa golvet med fötterna. Att få samma känsla är möjligt samtidigt som du är trygg. Du slipper rädslan att "falla över". Du behöver heller inte oroa dig för nackens skörhet / ovilja mot för mycket belastning.

Små delmål. Kroppen får bestämma. Du anpassar dig efter dagsform och förutsättningar. Förhoppningsvis har du dessutom roligt på vägen samt får en känsla av att lyckas, oavsett nivå.




Igår kom en kvinna som inte var med förra veckan. Jag lovade henne att demonstrera och noggrant visa så att hon skulle kunna känna sig lika delaktig. Utan svårighet genomförde hon varianter av alla moment. Jag frågade henne efteråt hur hon upplevt klassen?

"Tja, stå på huvudet när jag är över 70 år? Det trodde jag inte", svarade hon.
"Ingenting är omöjligt", sa jag och imponerades över hennes inställning.

Hur coolt är inte det, att prova på något du aldrig gjort när du själv tänker att du är för gammal! Här och i detta fall snackar vi #tankkraft


Om du blir nyfiken så länkar jag en variant av klassen här i bloggen:




tisdag 22 november 2022

När det som inte får hända - händer


Trött i ögat och i tanken, så kände jag mig igår eftermiddag och svaret på anledningen var för mig rätt uppenbar.

I värsta snöovädret hade jag kört kors och tvärs genom stan för att hålla yogaklasser (detta kvällen före), allt gick bra. Undertecknad hade full koll på väglaget och övrig trafik, det var först senare när bilen skulle svänga in på vår infart som det som inte får hända - hände.

Ena framhjulet gled sidledes och med det bilen vilket innebar att jag kom för nära brevlådan och stolpen till staketet. Ett illavarslande ljud (väldigt svagt men tydligt) nådde mina öron och en känsla av obehag la sig tillrätta i min mage.

Vad hade jag gjort???




Klev ur bilen och synade den. Mörkret gjorde det svårt att se tydligt. Var fanns risporna? Eller bucklor? För något måste ha skett ... ljud kommer inte utan anledning.

Gick till vår fristående brevlåda, den hade fått sig en rejäl kyss, var både intryckt och flyttad ur läge. Åh nej! Magontet eskalerade och det värsta var att jag inte ville väcka mannen då han sov. Visste att jag behövde berätta men att det fick vänta till morgonen, annars skulle hans nattsömn bli minimal ... Suck.



Så jag meddelade vid frukosten och hamnade inom några sekunder på minuslistan. Helt ärligt så är det inte första gången ... 

Men som det är här i livet så får jag städa upp efter mig själv. Skadorna på bilen verkar i skrivande stund väldigt ytliga. Om jag har riktigt tur så kanske de går att polera bort? Eller inte. Värre är det med brevlådan men som mannen sa; bättre den än järnstolpen. Hade jag gnidigt bilen mot den sistnämnda så hade skadorna på bilen varit desto större (medan stolpen klarat sig).





måndag 21 november 2022

Winter is coming


Första snön och det blev vinter! Som tidigare norrländska så njuter jag och tanken att det snart är första advent gör inte saken sämre. 

Gårdagen till ära gjordes den första snöängeln, kommer aldrig att bli för gammal för sånna ... eller för lyktor, snögubbar och annat som går att skapa i kramig mjuk snö.



Sopa bron, borsta bort allt vitt ifrån bilen och skotta är annat som hör till och som nu känns helt okey men som kan upplevas störande om flingorna faller och faller.

Naturen har förvandlats till Narnia och som jag skrev ovan så är det helt okey.






söndag 20 november 2022

Den långa tassen




Vår Stanley är den snällaste som finns, framför allt gentemot sin kompis och vapendragare Audrey. Han backar ofta och låter henne få sin vilja igenom och verkar inte lida av sitt val. Ungefär som en förälder som avstår sin del till förmån för barnet.

Det finns dock tillfällen där S inte viker ner sig. Mat (och kel men denna blogg handlar om sånt som går att stoppa i munnen). Här är rollerna ombytta och lilla damen delar med sig om kompisen så önskar. Eftersom hon gör av med mer energi än S så händer det att vi sätter oss mellan katterna. Stanley äter på sitt fat i köket och Audrey vill ha sin portion serverad under matbordet. 



Som du säkert räknat ut så är vår hane snabbare. Han är väl medveten om de regler som finns och väntar stilla vid sitt fat. Om det tar för lång tid eller om han inte blivit mätt så smyger han tyst och stilla iväg, bort mot As tallrik.

Ifall vi inte är på plats så sätter han sig bredvid och Audrey delar frikostigt med sig eller så går hon sin väg, vilket innebär att fatet är rensat och tomt när hon kommer tillbaka.



Men vi vet så därför håller vi koll. Jag brukar sätta mig ner och smeka honom över ryggen när han är klar. Pratar med S och låter honom gå när A tycker att hon är klar, då får han dammsuga fatet.



Så finns det gånger när vi bjuder på något som är extra gott, vid de tillfällena blir det svårare för S (att följa våra regler). Ljudlöst och obemärkt närmar han sig, håller lite distans och när vi släpper fokus så sträcker han långsamt ut sin tass. Allt går i slow motion och tassen blir lååång, plockar åt sig en matbit och drar den (lika obemärkt) tillbaka mot sin mun.

Den långa tassen, så snyggt gjort och skulle du inte veta så blir du grundlurad för Stanley håller distans, exakt det avstånd som tryggar dig och gör att du sänker garden.




lördag 19 november 2022

Återbruk - second use


Efter sommaren skickade jag och mannen iväg utrensade kläder till ett företag som säljer "begagnat" eller om du så vill second use. Det var (märkes)plagg som vi redan tidigare rensat bort och funderat på att skänka. Kläderna var schyssta och vissa är knappt använda så att slänga har aldrig varit ett alternativ.

Många jag känner är själva bra på att lägga ut varor på nätet eller så står de på loppis - det är inte vi. Jag har försökt men det bär emot samt tar oerhört lång tid både innan och efter, plus att undertecknad kommer hem med större delen av varorna. Som personer så ger vi hellre än säljer.



Denna gång var dealen lockande. Vi skickade in allt och sen lovade nätföretaget att fixa resten. Veckorna har gått och emellanåt har vi funderat vad som hänt ... eller inte händer? Så i fredags fick mannen meddelande. Våra kläder var nu uppackade, kontrollerade och redo att hamna på hemsidan för försäljning. Spännande! Mina kläder kom först med bild, pris och märke och mannen som står som säljare fick klicka på att vi accepterar det satta priset. 

Jag undrade hur mycket företaget drar vid försäljning och det visar sig att de tar 60% vilket är rätt mycket, inte nog med det de tar dessutom ut en annonsavgift för varje plagg så den eventuella vinst blir marginell men som mannen säger: även om summan blir lägre så blir den högre än om kläderna hängt kvar i garderoben, slängts eller hamnat i en container för återbruk.

Vad vi ska göra för pengarna? Säg det?






fredag 18 november 2022

Som att glida på ett bananskal rakt in i mål



Ibland går det undan och det gjorde det igår.

En resa som länge funderats över och som jag vetat att undertecknad borde ta tag i, åtminstone försöka få biljett till är i skrivande stund betald och klar. Yes!

Har sluppit både scrollande och strul, istället blev allt enkelt som att glida på ett bananskal rakt in i mål.



Om enbart någon vecka ska jag äntligen få återse mina systrar samt deras familjer. Härligt! Som pricken över i kommer även kusiner att resa upp (samma helg), vilket förgyller tillvaron.  

Startar därför nedräkningen. Tiden kommer att gå fort och jag är sjukt stolt över att det gick undan och att biljetten är min.




torsdag 17 november 2022

Dubbla budskap



Som planerat åkte jag in till banken (utan att ha bokat möte). Fick sitta ner en stund och rulla tummarna innan någon hade tid med mig. Förklarade ärendet och lånade ut mitt körkort. Bankmannen gick iväg till sitt skrivbord och bad mig sitta kvar?

Även om han satt tre meter bort så kändes detta konstigt, klart opersonligt och omständigt.

Efter att ha frågat om Lejonkungens konto så fick han rätt sons personnummer var på det på nytt knappades på tangentbordet. Så kom svaret:

"Det här kan han göra själv, det är enbart ett knapptryck"

"Men ... hans bankkontakt har sagt att jag behöver skriva över?"

"Jag dubbelkollar med försäkringsbolaget. Du kan sitta ner där borta och vänta"



Återigen blev jag avvisad. Messade sonen och skrev vad banken svarat mig. Fick därefter återvända till skrivbordet och veta att Astronautens bankkvinna haft rätt (suck, det visste vi ju redan). Både jag och mannen måste skriva under, detta på grund av att vi (i begynnelsen) prickat för att båda förmyndare måste godkänna "barnets" önskan om uttag. 

Men när barnen är 28 respektive 26??? De är vuxna och alla andra konton blev deras personliga när de fyllde 18. Snacka om djungeltrassel!

Jag fick papper utskrivna med markering för var vi föräldrar skulle signera. Fick veta att vi behöver skicka originalet till sonen (med post). Astronauten får sen (efter att själv skrivit under på rätt rad) gå till sin bank med papperet och så får hans bank skicka en elektronisk kopia till försäkringsbolaget ...

Ingen uppdaterad teknik här inte.

Nu har dock vi gjort vår plikt och kuvertet är på väg söderut. Sonen är informerad och vi kan bocka av just denna punkt på min/vår "att göra lista". Skönt.







onsdag 16 november 2022

Detta stod inte på min "att göra lista"


Att få en helt ledig dag mitt i en vecka som är både härligt och välkommet. En dag att göra det jag har lust med. Eller?

Måste till banken ...

Stod inte på min "att göra lista" men är ett nödvändigt ont. Tydligen så kan inte den vuxna sonen komma åt ett fondsparkonto som jag startade när han var mycket liten (lillebror har ett likadant)? Trodde att alla deras konton automatiskt fördes över när de blev myndiga men där hade jag fel.



Astronauten har nyligen upptäckt detta då han önskade omplacera pengarna och fick veta att han inte får lov att röra dessa trots att de står i hans namn?

Så fel jag hade ...

Nu måste undertecknad göra avslut och rätta till "problemet". Blir därför en tur till banken så snart de öppnar så att sonen får tillgång till sitt konto och jag bocka av uppgiften en gång för alla. Lika bra att skriva över Lejonkungens fondsparkonto på samma gång (när jag ändå tar mig tid att åka dit).