onsdag 25 maj 2022

Den som väntar får ibland vänta länge


I fjol planterade vi två magnolior och har sedan dess längtat efter att få se dessa blomma. De står framför ena husgaveln, den sidan som ses som framsida då vi har infart från kvartersvägen just där. Tyvärr är detta norrläge, vilket innebär att "den som väntar får vänta längre".

Men nu, då de flesta magnolior blommat ut så öppnar sig den allra första blomknoppen!


Det andra trädet står kalt och verkar ha tappat all livslust. Marken är torr och kanske om vi har riktigt tur så vaknar den plantan till ... eller inte? Kanske gör en ordentlig rotblöta skillnad?

Antagligen behöver vi köpa ny planta och ersätta men det sista som dör är hoppet och än kastar vi inte in handduken. Hoppas, hoppas, hoppas att nummer två enbart är ovanligt trött och seg (den står i sämre läge och lite kallare än nummer ett som börjat blomma). Vi kan enbart vänta och se.




tisdag 24 maj 2022

Vad är egentligen viktigt?

Vår närmaste granne ligger för döden. Hon har cancer och de senaste veckorna har allt gått oerhört fort, från att ha varit "sjuk" men ändå klarat allt själv till att inte orka någonting. Den där hospice platsen som kändes välkomnade för några dagar sedan är inte längre ett alternativ.

Jag blir alldeles varm i hjärtat av att se hur hennes vuxna söner åker från andra städer för att backa upp. Hur de pausar arbete och egna familjer för att finnas för "mamma". De vet vad som är viktigast för dem just nu: att förbereda ett bra avslut.


Så går jag på möte, ett trevligt sådant med förtroliga samtal före och efter med "kollegor" och konstaterar hur olika livet kan vara. I efterdyningarna av otydlig kommunikation, kuppartat agerande och all förvirring om vad som egentligen är rätt respektive fel, blandat med ovissheten om vad som kommer att hända framöver. Några få har "tillåtits" köra över majoriteten för att nå sina mål och kaos har uppstått. Här handlar allt om att städa upp, om att skapa lugn och ro. Frågan som ställs är hur kunde det bli så?



Vad är egentligen viktigt?

För mig är det människan, den lilla samt gruppen. Hur vi väljer att kommunicera. Om viljan finns att lyssna åt flera håll och att kompromissa, hitta lösningar så att var och en känner att de är viktiga och blir sedda. Inte alltid lätt men något att sträva efter.

För grannens söner kommer detta naturligt (betyder ändå inte att det är självklart) och jag beundrar dem för detta. 



måndag 23 maj 2022

Kanske är kliandet mest en måndagskänsla?

Har klarat mig länge denna vår men nu kan det vara så att det kommer smygande, kliandet ...

Dels har små bett upptäckts, antagligen från myggor som sugit blod utan att fråga om lov, liksom smugit sig på mig, helt obemärkta. Det är först efteråt som jag reagerat då mina fingrar hittat betten och börjat klia ... 

Den andra irritationen och olustkänslan sitter vid tårkanalerna och jag misstänker pollen. Fingrarna vill gärna dit och pilla medan hjärnan försöker stoppa rörelserna eftersom den vet att situationen enbart förvärras av kliande.

Om det är pollen så är det ovisst vad jag reagerar på, kanske blommande gräs?

Under i stort sätt hela mitt liv så har jag inte varit allergisk mot någonting men de senaste tio åren irriterar pollen ögats slemhinna, inte varje år men tillräckligt ofta för att visa på en överkänslighet. Allt började en vår när halterna av pollen var extrema och vindpustar förde med sig synbara och gula dammoln. Den våren vistades jag extra mycket utomhus. Då uppstod inflammation i ögonen, de blev röda, torra och behövde ögondroppar.

Andra år har det kanske mest handlat om en känsla, att ögat blivit torrare och känsligare. Hur det blir i år får vi se? Kanske är kliandet mest en måndagskänsla? Kanske mina ögon är piggare i morgon? Vi får se.

Till dig som drabbas på riktigt, du har min fulla sympati och medkänsla! 



söndag 22 maj 2022

Jag är laddad - är du?


Jag har haft en helg då själva känslan av ledighet infann sig rätt sent, egentligen inte förrän under gårdagen. Normalt sett brukar jag älska fredagar och redan på förmiddagen räkna ner oavsett om undertecknar arbetar (sent) eller inte men i fredags infann sig aldrig det där lilla extra? Om det var grannskapets årsmöte som spökade eller inte är svårt att säga?



I lördags stod liksom tiden stilla och vi chillade, först senare på eftermiddagen och kvällen checkade helgen in och igår blommade den ut för fullt.

I vår trädgård (där jag tillbringat många timmar med att arbeta) blommar äppelträden, så där magiskt vackert. Vindruvsbladen blir fler och fler på sina rankor. Syrenen har precis börjat sprida försommardoft och alla aklejor står i givakt för att när som helst öppna sina kronblad. Rabarbern är gigantisk och hela gräsmattan samt stenpartierna är små vita hav av smultronblom.



Så har vi allt det där som vi inte planterat: maskrosor, kvickrot, markskott från lönn och häck samt murgrönan som behöver tuktas. Skriver det igen, skulle kunna arbeta heltid i vår trädgård ...



Astronauten har ont i benen idag efter Göteborgsvarvet. Det gick bra för honom, han sprang otroligt jämnt och gick i mål på en tid som han hoppats på (trots avsaknad av tillräcklig längdträning). Jag/vi är grymt stolta över honom! 21 km är en halvmara och långt ... speciellt när det är på asfalt.

Nu är det dock måndag igen och dags för ny vecka, jag är laddad, är du?




lördag 21 maj 2022

"Varför ligger osthyveln i vinstället?"


undrade mannen igår eftermiddag. Ja, säg det? Eller? Klart jag visste men hade glömt bort både den och att plocka upp. Svaret var så enkelt som att den trillat från fatet när jag dukade av och hade händerna fulla. Tänkte att jag tar den i nästa vända men började diska och glömde, tja på den vägen var det. Kan också erkänna att jag var lite trött.  

Igår chillade därför både jag och mannen medan Astronauten sprang Göteborgsvarvet (för första gången) och Lejonkungen upptäckte att han redan hade ihopvikta flyttkartonger i sin garderob.



Egentligen har vi en lång "att göra lista" men vissa dagar är mer menade att "bara vara" än andra och när varken skurborste eller mindre planteringskrukor fanns hemma så valde vi att pausa. Någon annan hade kanske rusat iväg och handlat men den tanken slog oss aldrig. Lovar på hedersord att det kommer andra dagar då exempelvis altanen kan rengöras och plantor planteras om, typ idag?

Istället byggde vi på det 2000 bitars pussel med Star Wars motiv som Lejonkungen gav sin pappa i present, en utmaning om du frågar mig som fokuserar på himlen ... När vi senare tog ett break upptäckte mannen att vi båda bar Star Wars t-shirts, vilket ingen av oss tänkt på och knappt var medvetna om.



Någon som däremot inte chillade var vår förstfödde. Astronauten ärvde (för typ en månad sedan) en bokning och anmälan till Göteborgsvarvet, hans sambos bror kunde plötsligt inte ställa upp och genomföra loppet och överlät löpningen till A. Med knapp tid att samla mil på asfalt så beslöt sonen att köra på vilja och mental styrka. Så länge kroppen håller så lär det inte vara några problem, han är målinriktad och har rätt huvud för uppgiften. 15 kilometer har han sprungit tidigare men aldrig över 20. Mannen hittade en länk så vi kunde följa honom från soffan. Heja, heja!

Lejonkungen behöver flyttpacka, för att underlätta levererade vi därför kartonger och hämtade växter under gårdagen. Om en vecka kommer han "hem" för att leva billigare över sommaren och spara pengar inför sin Master. London kallar och sonen svarar att han återvänder i september. Nu hoppas mannen att L packar innan flyttdag så att vi kan koncentrera oss på städ samt transport men den som lever får se (hur väl den uppgiften lyckats?).


Önskar dig en skön söndag!




fredag 20 maj 2022

Lite mer än dripp och dropp


Idag avrundar jag vår New York resa och i morgon är vi tillbaka i nutid. I skrivande stund är vädret detsamma som i blogginlägget, något naturen välkomnar: regn. 


Dags för avslut och packning

Sista morgonen i New York för denna gång, för jag kan lova att det blir fler.



Ösregn ... suck. Vi hade tänkt gå i butiker denna förmiddag men stannar på hotellet. Jag kan meditera och yoga i lugn och ro. Mannen läser.

Igår firade vi Cinco de Mayo (5/5) på vår favoritpub Pigs n' Whistle at 2nd, en mexikansk högtidsdag. Det var fullsatt, högljutt och trevligt. Vi blev väl omhändertagna av en av våra favorit servitriser, en blond irländsk tjej. Dagen till ära hade hon flätat håret och bar en sombrero. Avnjöt de sista mumsiga hamburgarna, öl och Frozen Margurita.

Men nu är det som sagt vår sista dag. Efter lunch ska vi ta oss ut till Newark. Denna gång kommer vi inte att promenera till Penn Station för att ta tåget ut till flygplatsen. Vi funderade på att knalla något kvarter till Lexington Ave och ta tunnelbanan till Penn Station men i detta regn så lutar det mer åt en gul taxi till samma destination. Att ta taxi hela vägen med två tullavgifter samt annat tillägg blir svindyrt och är inte värt pengarna, nästan 100 $.


Nästa gång jag skriver blir nog hemifrån
Bye bye New York
for this time
I´ll be back


torsdag 19 maj 2022

A walk in the park


Vi börjar närma oss slutet på vår vistelse i staden som aldrig sover:

Fifth Ave & Central Park

Inget regn men heller ingen värme möter oss när vi drar upp hissgardinerna denna näst sista morgon av vårt New York besök. Regnet gör stor skillnad, mulet är bättre.


Vi glider ned till frukosten som efter vår första morgon blivit bättre. Det finns bröd och bagels! Något annat som serveras är keso i 110 grams burkar samt Philadelphia ost i små burkar. Bananer, bröd, ost, keso, juice och te mättar bra.

Börjar förmiddagen med shopping. Vi går 6e Ave. Jag har hittat en ny favoritbutik Urban Outfitters, egentligen yngre sonens men nu även min. Cool inredning, provhytter och trevlig personal. Retro chict

Sen gör vi ett återbesök i HBO shopen, här har de allt från Games of Thrownes, Sex and the City, Vinyl, Sopranos, Girls, Bordwalk Empire ... Vi har upptäckt att det finns både Monopol och Risk baserat på Game of Thrownes serien. Funderar på att köpa men inser att de är för stora för att trycka ned i någon av våra väskor, så vi släpper den idén.


Efter lunch är det dags för något jag längtat efter: a walk in the park, Central Park. Vi börjar med att promenera dit och ägnar sen hela eftermiddagen åt att bara vara i The Big Apples "lungor". Fotar massor och njuter fullt ut. Vi går så att fötterna skriker efter vila men fortsätter ändå. Lägga fötterna i högläge kan vi göra på hotellrummet.

Om jag bodde i N Y så skulle jag löpa längs stigarna, blir enormt sugen när vi flera gånger blir omsprungna av allt från nybörjare till mer avancerade löpare. Har inga passande skor med mig och har inte heller hittat att köpa trots att vi letat i ett antal sportbutiker, så vi går ... och är nöjda med det.


En bra dag!

onsdag 18 maj 2022

High line nästa


Varför avsluta en gammal resedagbok innan den är slut? Idag fortsätter vår New York tripp, den som genomfördes för sex år sedan (innan både pandemi och krig). 

High line nästa

Fortsatt regn, vädret i The Big Apple varierar sig inte, just nu spöregnar det ... vore trevligt med lite variation men vi gör det bästa av situationen.


Så med paraplyer i händerna och våra varmaste kläder på, promenerade vi mot Chelsea och Highline, promenadstråket uppe i "skyn" vid/på en nedlagd höghöjdsräls, idag = en avlång parkanläggning. Vinden tog i men det hindrar inte mig från att vara glad att vi tog oss dit. En häftig promenad!

Helt ärligt så borde vi haft stegräknare. Jag har inte tränat på en vecka (om vi bortser från min dagliga meditation samt yoga) så där så jag blir riktigt svettig men våra kroppar talar om att vi är i konstant rörelse. Kan lugnt säga att vi hunnit promenera över större delen av Manhattan, både de mer ruffiga och de exklusiva gatorna. Gissningsvis så snittar vi på över 20 000 steg/dag ...

En lunchfavorit har blivit fast slow food kedjan Essen', där plockar man varm buffémat, sallad, frukt eller väljer över disk vad man vill äta, att ta med eller äta där. Oerhört fräscha råvaror och utsökt god mat. Du betalar på vikt avsett om det är frukost, mellanmål, fika, lunch eller tidig middag. Mums! 


På kvällarna har vi testat restauranger runt kvarteret, en italiensk toppkrog och sen ett par pubar. Vår favorit så här långt är den irländska Pigs n' Whistle. Oerhört trevlig personal och mumsig mat samt inte minst god öl. Blir en favorit i repris ikväll. Nu fötterna i högläge och lite fika.

 

tisdag 17 maj 2022

Min dröm regnade bort

Platsen är fortfarande New York, månaden maj och året 2016. De där härliga dagarna med vår och sommartemperatur som vi sett fram emot under vår vistelse regnade bort men inte grät vi för det ...

Det finns inget dåligt väder - enbart "dåliga kläder"

I New York är det förbjudet att tuta när du kör bil, trots det tutas det hej vilt! Vissa verkar hålla signalhornet ständigt intryckt.


Regnet kommer och går, vi ser på nätet att det är soligt och vårvarmt hemma, det är det inte här men vi är på äventyr i staden där allt kan hända!

Idag skulle vi promenera över Brooklyn bridge, äta en pizza på Julianas och sen promenera tillbaka. Jag tänkte fota massor och njuta av den magiska skylinen, det blev inte riktigt så ...

Vi tog tunnelbanan hela vägen ned till Brooklyn Bridge, fällde upp våra paraplyer och började gå. Utsikten var noll och diset låg som dimma över oss. Regnet strilade och ju längre ut på bron vi kom desto mer tilltog vinden. Den råa fukten letade sig in och hur mycket jag än ville gå över till Brooklyn så insåg jag att det inte var meningen att det skulle ske just denna dag. Vi vände och min dröm regnade sakta bort. Visst, vädret kan svänga men det troliga är att vi får stå ut med detta ruskväder resten av veckan, alltså bara att gilla läget.



Nåja, jag/vi överlever. Bron lär stå kvar och det vore härligt att komma tillbaka, känner mig hemma i N Y. Låtsas att jag är en newyorker på riktigt! Vi går utan karta, har gjort det sedan vi kom. Gatunätet är så enkelt att vi aldrig behöver kolla. Guideboken ligger i väskan och glöms bort.

Från bron gick vi hela vägen tillbaka till Midtown, passerade genom China Town, Soho och Greenwich Village med kortare stopp i någon butik innan vi beslöt att pausa för en lunch. Mätta i magarna fick vi ställa in Highline turen och begav oss istället tillbaka till hotellet för att tappa upp ett hett bad och dricka kaffe.

Mannen i receptionen skakade på huvudet och tyckte att vi var knäppa, varför gå från Brooklyn Bridge till Midtown??? 6,5 km ... när det finns både taxibilar och subway. Han kunde inte förstå vitsen eller att det faktiskt är skönt.

Hörs snart! 

måndag 16 maj 2022

Från väst till öst i strilande regn

Dags för episod 3 av vår New York tripp (maj 2016). Här handlar det om ifall frukost är vårt viktigaste mål eller inte samt om konsten att vara på rätt plats vid rätt tid.

Livet är ett äventyr ... allt kan hända 

Vaknade i ottan, typ kl 04 och låg kvar ett par timmar utan att riktigt somna om. Efter sju gled vi in i frukostmatsalen för att fylla på våra depåer. Vad kunde de tänkas servera?

Socker ... i alla dess former. Suck, inte min grej alls och inte mannens. Fanns varken fullkorn eller surdeg så långt ögat kunde se, faktiskt inte ens BRÖD?!


Muffins, kakor, sockriga flingor, söt yoghurt, juice, te, kaffe och frukt vilket är enbart snabba kolhydrater och inget att stå sig på. Fruktkorgen var bäst, den innehöll stora bananer. Har vi tur blir det bättre i morrn, mannen hörde nämligen något om utebliven brödleverans?

På dagens schema stod Harlem och möte med en vän som bor där. Vi skulle ta tunnelbanan från Time square till 135e gatan East och hoppa av vid Harlem hospital. Inte svårt men eftersom det är söndag så var det smart att vara ute i god tid. 

Inga problem. Med paraplyer i händerna gav vi oss ut i ruskväder. Vi gick enligt anvisning till Times' square för att ta tunnelbanan norrut. Först visste vi inte vad vi skulle leta efter, hur ser subway skyltarna ut i N Y?  Sen upptäckte mannen att nedgången på 48e gatan var stängd. Vi blev hänvisade till 50e gatan, (därifrån gick inte de linjer vi kunde åka). Regnet strilade och klockan tickade. Vi gick flera kvarter. Var på fel plats vid fel tidpunkt ... (Vi borde stannat på 42a gatan/Time square) ...

Vår enda chans att hinna i tid var att ta en taxi, a yellow cab. Mannen stoppade en på gatan. Jag förklarade att vi ville till 135 Street East/Harlem hospital. Vår chaufför bar indiskt påbrå och kör iväg. Så undrar vi om han kan släppa av oss vid tunnelbanenedgången (samma ställe) eftersom vår vän väntar på oss där? Okey. Taxametern tickar, trafiken stannar emellanåt upp och vi förlorar mer tid. Chauffören ringer någon och pratar på sitt hemspråk. Han svänger vänster och kör västerut mot Hudson River och släpper av oss på 137e gatan West vid en subway skylt ... men alltså???

Alla fel, inget sjukhus, fel adress och så långt västerut som det typ går att komma!??!

Eftersom vi är väluppfostrade betalar vi 20$ och hoppar ut. Suck, det hade varit bättre att gå. Ringer vännen och meddelar när vi står på 135e/Broadway. "Gå österut, jag möter er' , säger han. Så vi travar iväg, i regnet och går från väst till öst.


Livet är ett äventyr!

söndag 15 maj 2022

Konsten att kissa i rekordfart

Fortsätter där gårdagens inlägg slutade, här kommer resan till New York:

Turbulens och flightnummer


Åtta timmar på ett plan sätter sina spår i kroppen. Jag som är van att röra på mig fick försöka sträcka ut min lilla kropp så mycket det nu gick under flygningen.

Efter lunch besökte jag toaletten. När jag väl satt mig tillrätta gör kaptenen ett utrop. "Vi har blivit informerade om att planet kommer att flyga in i ett område med mycket turbulens, för att ingen ska ramla i gångarna och skada sig så ber vi alla passagerare att genast sätta sig ned och spänna fast säkerhetsbältet"

What? Här gällde det att kissa i rekordfart! Jag hörde kaptenen säga att alla toaletter skulle låsas och att personalen skulle avbryta sina sysslor för att själva spänna fast sig.

Ville inte bli inlåst så jag levererade kvickt, skyndade mig ut och gled ned bredvid mannen. Säkerhetsbälte på. Hade redan innan bestämt mig för att prova att genomföra en egen variant av meditation (jag har så svårt att sova under långflygningar). Så dags för full-complete-breath, djupandning, borde passa jättebra nu. Blundar och andas, hör att vi flyger in i turbulensen men märker inte så mycket av det. Tänker att kaptenen är skicklig eller så blir det inte värre.


Funderar på om jag ska ta mannens hand, det vore mysigt men å andra sidan så behöver jag inte och dessutom så skulle han undra. Jag är inte den "oroliga" typen så jag väljer att andas. DÅ börjar bergochdalbanan, magen åker hiss och jag öppnar förvånat ögonen. En kvinna skriker till, först en gång sedan ytterligare en.

Oops! Turbulensen lägger sig men kaptenen meddelar att den inte är över. Jag blundar och börjar min meditation. 100 djupandningar borde motsvara 17-18 minuter, det blir bra.

På Newarks flygplats ska vi gå igenom Immigration disken, visa pass och påskrivet inresepapper. Tjänstemannen hälsar misstänksamt och spänner ögonen i mig. "Har du fyllt i detta?", frågar han och det känns som han har behov av att sätta mig på plats. Jag nickar, då ber han mig läsa upp fråga nummer nio. Mannen kikar över axeln på mig. Jag läser, det handlar om vilken flight vi kommit med.
" Men ...", säger mannen " du har ju skrivit vårt bokningsnummer ... inte flighten!"

Jag ändrar och vi blir insläppta i USA. Äventyret kan börja.


Fortsättning följer ...

lördag 14 maj 2022

Om vi börjar med trassel så kanske det blir lugnt sen?


Tänker bjuda på en reseskildring i flera delar, en lång weekend jag och mannen gjorde för ganska exakt sex år sedan (maj 2016) till New York. En tid före pandemi och krigshot. En tid då flygresor var ett naturligt inslag och mer okey än idag. Startar från början med själva avresan.

Om vi börjar med trassel så har vi kanske gjort bort vårt?!

Igår när mannen skulle checka in hemifrån så meddelade SAS att det enbart gick att den första delen, vi mellanlandar i Oslo. Konstigt tänkte vi men okey då, vi får checka in resan mellan Oslo och New York på plats.


Så vi skriver ut boardingcards och går mot bagage drop. Vi blir hänvisade av en person samtidigt som jag hör henne prata med andra om att gå till en helt annan disk? Mannen skickar iväg våra väskor och jag anar oråd.

Kollar med annan markpersonal som säger att vi gjort fel, eller egentligen inte men nu måste vi hämta ut väskorna vid mellanlandningen för att checka in dessa på nytt. Verkar krångligt. Vi skickas till supporten. En trevlig kvinna meddelar att SASs bokningssystem låg nere under gårdagen. Hon stoppar väskorna och kallar tillbaka dem. Vi får vänta en stund, hämta ut dessa på nytt ställe för att senare checka in väskorna rätt.

Så kommer vi till säkerhetskontrollen och där fastnar mitt handbagage, organiskt innehåll ... våra frukostmackor!

Nu sitter vi vid gaten, snart flygetapp 1


Fortsättning följer

fredag 13 maj 2022

100% laddat batteri

Fick en helt ledig fredag igår och kunde njuta fullt ut, av min morgonlöptur, lunchkaffe i "gropen", trädgårdsarbete (rensade ogräs) samt telefonsamtal med den ena av mina syrror.

En bättre majdag!

Hann spåna idéer inför kommande festligheter, handla inför helgen och hänga med mannen. Var och en av alla aktiviteter gav energi. Känns som mitt batteri är fulladdat och undertecknad är redo för allt vad denna helg har att erbjuda.

På fredagar brukar vi tillaga något enkelt men gott, kan vara tapas, italienska charkuterier och goda ostar, pizza, paj eller kanske en stor god räkmacka?

Igår fick jag feeling och slängde ihop en smörgåstårta för två med bland annat rökt regnbåge och räkor. Mums fillibabba! Med andra ord en bättre fredag rakt igenom.


Önskar dig en skön dag!

torsdag 12 maj 2022

Som NY igen

För flera år sedan arbetade jag med en vän, hon använde sitt förråd som mellanstation. Istället för att göra sig av med och/eller slänga kläder (vilka hängde i garderoben men inte användes) så sorterades dessa bort och hamnade i påsar i ett förråd utanför hemmet. Om ingen saknade det som lagrades så slängdes allt efter två år.

Intressant, tänkte jag (som typ aldrig eller sällan slänger kläder).

När vi flyttade till vårt hus och garderoberna var betydligt färre så insåg undertecknad att "rensa" var något jag behövde göra ... prioritera bort. Det tog emot men efter någon dag så stod ett par påsar fyllda. Jag erbjöd syrran och vänner att plocka det de ville.

Kunde inte göra mig av med resten av kläderna, de var knappt slitna utan i bra skick men samtidigt var jag för lat för att försöka sälja. Påsarna hamnade i förrådet. Tanken var att de skulle få vila där under tiden som jag kom på en lösning.

Fyra år senare ... (denna vecka) mindes jag en klänning. Kunde den ligga i de lagrade påsarna? 

Japp. Bingo! Plockade fram och njöt av att bära den gamla favoriten. Planen är nu att gå igenom allt och kanske ta fram en del? Slänga annat samt sortera bort plagg ur garderoben som bara samlar damm, nu är det deras tur att vila.