måndag 30 april 2018

Vårvindar friska


Valborg och första maj betyder på riktigt att våren är här!

Som alltid så arbetar jag eller gjorde igår. Den stora folkfesten var ingenting jag deltog i, inte detta år. Det är okey. Jag har firat, massor av gånger och överlever.

Astronauten är den i vår familj som gått all in. Lillebror pluggar i London och missar partyt men inte storebror. Kan ärligt säga att jag knappt sett sonen sen onsdags kväll. Nu är det visserligen lika mycket mitt fel eftersom jag hängt i Stockholm, försvunnit hemifrån i ottan och kommit hem sent.


På "min tid" firades Valborg under ett dygn sen vilade vi den första maj.

Nu i modern tid firas kvalborg, skvalborg, Valborg och finalborg ... ja du hör ju själv, festen pågår i många dagar. Fattar inte hur någon orkar!?

För mig räckte det gott med alla människor som skulle in i butiken under gårdagen, inte mycket respekt visades. Det handlar inte om berusade ungdomar utan om vuxna kvinnor som tyckte att de kunde komma in när vi stängde, som inte brydde sig det minsta om att personalen kanske också ville checka ut och fira in våren. Suck

Idag är en ny dag och jag är ledig. Maj månads första dag. Fick precis veta att något spännande kommer att hända tidigt, early bird surprise! Mer om detta i morgondagens blogg




söndag 29 april 2018

Lite trött i kroppen men oändligt tacksam


Ytterligare en yogautbildningshelg är till ende och jag kan knappt med ord beskriva hur oerhört tacksam jag är över den resa jag påbörjat.

Hur mycket jag än svettas under våra fysiska yogaklasser och över de (många) uppgifter och läxor som vi förväntas genomföra så älskar jag det ... jag älskar allt!


Vill grotta ner mig, suga åt mig som en svamp och förankra/befästa den information och de kunskaper vi serveras.

Denna helg har handlat om assistering och klassekvensering. Vi har tränat oss på att planera genomtänkta och bra klasser samt diskuterat assistering. Har även tränat på att vägleda elev på ett säkert och tydligt sätt.


Så här halvvägs känner jag mig inte "lost" längre. Jag är i fas. Vår resa är utmanande och delvis tuff men miljön vi vistas i är trygg, tillåtande och kärleksfull. Mina kursare är de bästa, de finaste och tillsammans med dem växer jag. Vi utmanar oss själva och varandra.

Så har vi vår huvudlärare och hennes assistent. Wow! Vilka hjältinnor. De sätter ribban högt, är ambitiösa och vill ge oss så mycket kött på benen som bara är möjligt. Den tid och energi som de lägger ned på utbildningen och oss är beundransvärd. Är sååå glad att jag valde just Veronica Jäderlund och Everydayyoga school! Rekommenderar henne och Hanna Lundqvist varmt.


fredag 27 april 2018

Svetten bokstavligen rann


Men åh vad härligt att vara tillbaka på Mamita studio i Stockholm för ytterligare en helg i yogans tecken!

Vi är typ halvvägs och mellan varje utbildningstillfälle så händer mycket med var och en av oss. Jag kan i och för sig enbart skriva om min egen resa men till viss del tror jag att mina kursare och jag delar vissa upplevelser.

Som gårdagens morgonklass, den kändes i varje muskel. (Gjorde ingenting att jag skippade torsdagens pulspass, var snarare smart) Svetten rann och vi fick utmana oss själva. Jag älskar när min tränare höjer rösten och skriker "lite till" ... får liksom extra energi av det.


Resten av dagen ägnades åt hur vi bygger upp och skapar egna klasser. Så mycket att tänka på. Syfte, syfte och syfte. Svårt. Stycket ska vävas in i en klasskonstruktion, duger inte att enbart skjuta från höften ... DET som jag är så bra på.

Dags för ordentlig planering, öva, repetera och finslipa. Finns inga genvägar enbart hårt arbete men även detta ska jag nog lyckas reda ut!

Idag är en ny härlig dag i yogans tecken med mina mysiga kursare.


torsdag 26 april 2018

Med tåget i ottan


Äntligen är det dags för vårt tredje utbildningstillfälle i form av långhelg!

Jag grundade med att skippa mitt älskade pulspass samt lägga mig tidigt igår för att vara på tårna idag, vara mitt bästa jag.


Har känt mig både trött och sliten de senaste dagarn efter två intensiva veckor med mycket jobb, den brustna blindtarmen och för lite vila. Hoppas att min motivation och vilja bestiger berg.

Upp i ottan, ta halv sjutåget så jag hinner i tid och sen många timmar senare anlända hem igen (mer än tolv timmar efter den tidiga avfärden).

Ska bli sååå roligt att träffa alla kursare och våra lärare igen. Dessa dagar är guld värda!


Ha en härlig fredag, det tänker jag ha!

onsdag 25 april 2018

Allt är relativt


De få dagar jag arbetar mellan klockan tio och fem går att räkna på ena handens fingrar (under en månad). Dessa dagar jublar jag inombords (när jag får gå hem), plötsligt så känns det som att jag har ett liv!

För många år sedan då jag jobbade inom special undervisningen tyckte jag att klockan fem var extremt sent ...

Allt är relativt.


En av mina nuvarande kollegor arbetar timmar på ett av Arlandas caféer, hon tycker att hon slutar tidigt när det är hennes tur att stänga butiken halv åtta.

Som sagt ALLT är relativt.

Igår njöt jag av min "tidiga kväll" eftersom jag inser att det lär dröja till nästa gång. Kände mig tacksam och lyckligt lottad samtidigt som jag vet att mitt nuvarande schema är en sak som jag vill bort ifrån. Hos mig finns det en stark längtan efter mer frihet vad gäller just tid.



tisdag 24 april 2018

En bit på väg men ännu lång väg kvar


Min 8 veckor långa skrivarutmaning på Hera Hub är nu till ende och jag har lyckats med min deadline.

Wow!!!

Så nöjd och stolt att min självvalda uppgift hunnits med och oerhört tacksam över den experthjälp jag mottagit när hinder uppstått.

Vi kan om vi vill ... alla har förmågan, det gäller bara att vara lite tjurig, ha en stor portion tålamod och att aldrig ge upp.

Så nu har jag en hemsida men ingen studio, ingen lokal eller eget ställe att bjuda in till.

https://miahaglof.wixsite.com/miasyoga


Ett steg i taget.

"Mina tanter" fixade egen lokal och min PT elev står ut bland våra flyttkartonger men sen då?!

  • Jag behöver ordna ett ställe att bjuda in till. 
  • Jag behöver erbjuda mina tjänster vitt och brett
  • Marknadsföra mig själv 
  • Lära mig så mycket som möjligt!
  • Plugga, plugga, plugga
  • Klara examen med allt vad det innebär
Ja, hej och hå så mycket att göra ... och så lång väg kvar. Vill du följa mig på Instagram så sök på
Miasyogauppsala 





https://miahaglof.wixsite.com/miasyoga

måndag 23 april 2018

En övergiven Coca cola burk


När jag/vi sitter vid köksbordet och tittar ut genom våra fönster så ser inte vyn ut som den brukar. Normalt sett så ser vi takåsar och himmel. Till viss del så gör vi fortfarande det men genom ett blått alternativt vitt nät.

Fasadrenoveringen kommer inom kort att påbörjas ...

Ställningar är byggda och utanför våra köksfönster ser vi stålbjälkar vilka utformar golvet på husets översta plan för de byggnadsarbetare som ska renovera.


Det första som möter min blick är en övergiven Coca cola burk, den är inom räckhåll typ 1,5 meter ifrån mig.

Surrealistiskt ...

Känns ovant att veta att vi från och med nu mycket väl kan se en eller ett par män utanför fönstren. Vi som hittills varit ostörda och inte haft någon som helst insyn.

Bäst att alltid se till att ha kläder på kroppen när jag rör mig!


söndag 22 april 2018

Eldflugan, japp den ska jag ge mig på!


Jag har hittat nya roliga instruktionsvideos att leka till.

Det var ett tag sedan som jag utmanade mig själv rent fysiskt. Har länge tänkt att jag "borde" utveckla min egen praktik men har samtidigt varken haft inspiration eller motivation att göra det på egen hand.

Inventioner ... tänk upp och ner.

Armbalanser ... yes, why not!?


Som en present, en gåva hittade jag nya teknikvideos, det är en bra start. Jag har för tillfället det jag behöver, resten är upp till mig.

Avsätta tid och leka, hur svårt kan det vara? Egentligen inga problem alls förutom att min praktik oftast utövas tidigt på morgonen, direkt efter det att jag stigit ur sängen. Jag kan ärligt erkänna att jag vaknar på mattan.

Från och med nu ska jag praktisera eldflugor, underarmsstående, saxen och kanske galafågeln. Wish me luck!




lördag 21 april 2018

Säg förlåt när du menar det


Livet går inte alltid på räls, det innehåller inte enbart solsken och lycka ... inte för någon. Jag tror därför att det är en styrka att våga visa sig sårbar, att erkänna sina brister och sin otillräcklighet.

Jag har haft en släng av självifrågasättande. Räcker jag till? Är jag okey?

Jag vet svaren och i normala fall har jag lätt för självboost men inte just nu. Kanske är ett av svaren att jag arbetat för mycket och återhämtningen fått stå på vänt? Kanske är det livet som testar mina gränser? Spelar ingen roll, att ta hand om mig själv är mitt ansvar ... och jag gör så gott jag kan.


Mitt i allt ihopa så har jag lyckats såra en vän, något som jag mår extremt dåligt av eftersom det aldrig varit min mening. Att i det läget känna sig dålig är enkelt MEN vad hjälper det?

Tror att vi rett ut soppan, den fjäder som förvandlades till en höna. Jag uppskattar när människor är raka, som min vän. När frågor hamnar på bordet och kort synas. 

Kommunikation är svaret på mycket.

Vänd blad i boken och börja om från början. Ta ansvar för dig själv och dina handlingar, enkelt sagt kan vara svårare i verkliga livet. 

Gör om ... gör rätt. Säg förlåt både till andra och till dig själv (och mena orden du uttalar).


Ha en skön söndag!

fredag 20 april 2018

Det är inte de, det är vi som äger problemet ... fördomarna!


Så äntligen kom våren, ja nästan sommaren!

Igår träffade jag en vän för att äta lunch innan det var dags för mig att arbeta. Solen gassade och vi önskade bord ute, dessa var upptagna så vi fick nöja oss med att avnjuta vår måltid inomhus. För att hinna med vårsolen beslöt vi att ta med vår latte ut i parken. (Fortfarande inget ledigt bord utanför restaurangen)

På en bänk helt nära oss hängde ett gäng högstadiegrabbar, antar att de gick i sjuan eller möjligtvis åttan. De bar dagen till ära solbrillor och T-shirts, käkade hamburgare och spelade musik högt.

"Hör du vad de spelar?", undrade min vän.
Jag lyssnade och tittade storögt på henne.
"Dansbandsmusik!"


Vi stirrade på varandra. Ett gäng killar i den åldern som seriöst diggar till dansband, DET är ovanligt. En av grabbarna spelade luftgitarr.

"Alltså, det är VI som äger problemet", fnissade jag " ... våra fördomar!"
"Japp"

Allt kan verkligen hända, dessa unga män skämdes inte alls. En av dem började snacka om Guns and roses och min vän kommenterade (viskande till mig) att nu började det likna något.

"Världens sämsta band", hörde vi en av grabbarna säga.







torsdag 19 april 2018

Porten var lika låst från insidan som från utsidan?


Skulle på studiebesök på en relativt nystartad hälso/massage/yoga studio i staden. Vi har mejlat ett antal gånger och eftersom ägaren vänder sig både mot seniorer och män så väcktes mitt intresse.

Mellan vistelse på sjukhuset hos mannen och observation av en lunchyogaklass var planen att besöka ovan nämnda lokal.

Min vän erbjöd mig skjuts ifrån sin studio och jag tackade ja. Ute var det råkallt, inte vårvarmt som meteorologerna utlovat. Kändes lyxigt att bli skjutsad hela vägen fram till porten.

En metallgrind, låst. Jag hade varken kod eller nyckel och när jag knappade in och ringde enligt anvisning så hände ingenting. Underligt? Jag var i tid.

Grinden med metalldörr och staket/plank framför mig leder enbart in till innergården så det fanns inget fönster jag kunde kika in genom eller knacka på.

Ringer det mobilnummer jag fått och informeras om att personen jag ska träffa är på väg, lite sen på grund av en missad buss.


Så kommer en man och jag kan glida in med honom. Bättre att vänta på gården tänker jag! Är i alla fall halvvägs inne.

Så ringer telefonen och min date undrar om jag verkligen är på rätt plats?
Svar nej, jag har gjort en miss och står utanför en lokal som erbjuder samma verksamhet ...

Problemet nu är att jag INTE KOMMER UT! Grinden är lika låst från insidan som från utsidan. Men alltså!?!

Med telefonen mot örat konstaterar jag att det bara finns en sak att göra, klättra mig ut. Jag lägger på och börjar mitt rymningsförsök. Det är flera meter ner till gatan men uppdraget lyckas på första försöket.

Det jag inte har i huvudet får jag ha i kroppen ... för shit happens när jag glömmer tänka.


onsdag 18 april 2018

Let the sunshine in


Hur trött kan man vara? I skrivande stund är jag allt annat än pigg ...

Mannens brustna blindtarm är en lång följetång, den har till och med gjort mig smått förbannad för en timme eller så. Inte arg på mannen eller den bortopererade blindtarmen men på hela situationen.

Härom kvällen skrevs han ut, den intravenösa antibiotika han fått direkt i blodet behövdes inte längre. Dubbla doser av stark penicillin ordinerades och trots att mannen var både svag och orkeslös (eftersom han inte ätit sedan fredag kväll) så tyckte någon läkare att det inte längre fanns någon anledning för min älskling att stanna kvar.

Jag ville att han skulle komma hem, mannen längtade efter sin säng men i det tillstånd han befann sig så funderade vi båda om det verkligen var den smartaste lösningen?

Utan näring fungerar inte kroppen, den blir som en bil utan bensin/disel/el. Enkel matte.
Nu spelade matematiken ingen roll, allt handlar om ekonomi ...

Jag sjunger högt: "let the sunshine in ..."


Visade sig att vår magkänsla stämde. Hemgången genomfördes för tidigt. Morgonen efter fick vi ringa efter taxi. Uttorkad och svimningsbenägen, tillståndet krävde mer medicinsk kunskap än jag kan erbjuda.

Ny dag på akuten och äntligen en läkare som tog sig tid att följa upp och gå utanför ramarna! Fanns inga platser men hon fixade och valde att gå på allmäntillståndet. En dag att hämta energi och ladda batteriet med dropp. Ny skiktröntgen. Hjälp att inse att blåbärssoppa är good enough i kombination med stark penicillin.

Tror att mannen är starkare idag! Igår var igår och dagarna innan är historia. Nuet är här och idag blir en bra dag!


tisdag 17 april 2018

Hur går man in i "the wild thing" / rockstar?


Plötsligt händer det ... igen!

På den tidiga morgonklassen i studion dyker det upp en senior, en kvinna jag aldrig sett tidigare. Mitt hjärta fylls av värme och lite förvåning. Det är så sällan som yogisar i hennes ålder dyker upp på öppna klasser (i alla fall på de jag går).

Tänkte "heja dig damen!"

Kan inte stoppa fördomar som fladdrar förbi, de som undrar om hon tar sig vatten över huvudet denna morgon? När klassen sätter igång så har jag ingen aning om hur det går för henne, jag är som vanligt i min privata lilla bubbla. Det är inte förrän vi står i trikonasana/triangeln som jag märker att vår lärare rör sig i rummet och jag förstår att hon både assisterar och hämtar props/hjälpmedel.

Absolut ingenting ovanligt. Assist är bra, det hjälper oss att utvecklas, att hitta rätt och props bör användas om vi känner behov av detta.


Efter klassen har damen en fråga till vår lärare, hon får svar och sen börjar hon och jag prata. Det visar sig att på den studio i Helsingfors där hon tidigare yogat så användes inga props, hon har med andra ord aldrig kommit i kontakt med vare sig block, band eller bolster. Vi pratar lite om anledning till att använda hjälpmedel kontra varför vissa väljer bort.

Så berättar jag att senioryoga är något jag funderat mycket på och tänker satsa en del av mitt utövande i. Vi byter mejladresser och plötsligt har jag fått ytterligare en kontakt!


måndag 16 april 2018

Gräsänka


Igår var det Lejonkungens, min pappas och en nära släktings (typ min extra storebrorsas) födelsedag. Den första bor i London, den andra i himmelen och den tredje i Norrland. Även om jag hade kontakt med de levande så kändes allt underligt.

Ingen uppvaktning ... bara en vanlig vardagskväll.

Med mannen på sjukhus är jag "gräsänkling". Ensam hemma eller det är jag inte, Tiger håller mig sällskap.


Det är konstigt med tystnad och tomma rum. Ovanligt. Visst kan det vara skönt med egentid men denna gång är den påtvingad.

Jag hade tänkt plugga och få massor gjort men inser att mitt fokus är sämre, jag är dessutom väldigt trött.

Verkligheten just nu betyder vila och det får vara good enough.


söndag 15 april 2018

Om jag vore ledig ...


Postar en blogg jag gjorde utkast på innan livet kom emellan med den brustna blindtarmen.
Här kommer känslorna när våren anlände på riktigt:



Om jag vore ledig ...

  • Så skulle jag gotta mig i solen.
  • Sitta på ett fik med en kompis och smutta på en stor latte
  • Ta en skön långpromenad
  • Eller kanske en cykeltur (om den inte blivit stulen)
  • Mysa på balkongen
  • Låta flyttkartongerna och pluggandet pausa (under dagtid)
  • Ladda batterierna och bara vara

Men ...

Jag arbetar och ser andra genom butiksfönstret, de äter glass eller dricker en kall öl.
Är glad för deras skull - att de passar på att njuta. Själv lovar jag att ge mig hän så fort tillfälle ges.


lördag 14 april 2018

Allt är inte virus


Det blir inte alltid som vi tänkt ... livet kommer emellan och plötsligt pausas sånt som nyss kändes viktigt, det nedgraderas.

Vår lördag blev inte vad vi trott. Mannen vaknade med kramp i magen och flyttade in på toaletten. Han antog att det var magvirus.

Jag gick till jobbet. Ringde hem på min rast och informerades om att läget var detsamma förutom att feber tillkommit. Arbetade klart och kollade min mobil när jag låst butiken.

Ett långt meddelande om 39,9 graders feber och akuta magkramper samt taxi till akuten!

Oj!  Hem för att mata katt och mig själv, sen en snabb promenad till sjukhuset (har ju ingen cykel längre ...). Tiger sur för att jag vände i dörren.

På akuten blev jag lotsad till en korridor där mannen låg på en brits. Misstänkt blindtarmsinflammation. Från ingenstans hade smärtan och kramperna kommit. Det blev en lördagskväll på en stol i en korridor. Ingenting annat än mannens mående var/är viktigt. Blir så när livet knackar på, det lilla livet är allt som spelar roll.


Efter många timmar utan att läget förändrats eller att mannen ens fått tid för den obligatoriska skiktröntgen så var jag tvungen att röra mig hemåt för att få några timmars sömn.
"Ta taxi", sa mannen "jag betalar så slipper du gå hem i mörkret".
"Nä, det är dyrt. Jag går"

Hemma kände jag mig både "dålig" och självisk trots att jag behövde sova. Övertrött och full av tankar kunde jag inte slappna av, inte förrän jag pratat med båda kidsen och fått veta av mannen att han var klar för operation. Orsak till kramper = sprucken blindtarm.

Nu kan det bara bli bättre! Tar en morgon promenad upp till avdelningen och pussar på mannen innan det är dags för arbete.




fredag 13 april 2018

Vad skådar mitt norra öga?



Yoga World (tidning) låg på köksbordet när jag kom hem för någon dag sedan. Lycka! Det är alltid en mysstund att få krypa upp i soffan och bläddra. 

Jag hann enbart öppna magasinet innan min blick fastnade vid en bild nere i högra hörnet, där var ju VI! Notisen handlade om vår yogalärarutbildning. Bilden visade aktivitet i studion, en positiv energi som gick att känna via tidningssidan. Vad häftigt! Vilken flash back.


En trevlig present när jag har fullt upp med annat ... 
ja eller typ samma som tidningstexten beskriver.


Sitter med högar av böcker, anteckningsblock och laptop. Försöker plugga men vet inte riktigt vad jag ska koncentrera mig på? Finns så mycket att lägga min tid på ...

  • Anatomi
  • Positionsmallar
  • Klassplanering
  • Artiklar
  • Inläsningsuppgifter
  • Välja musik
  • Props att använda?
  • Yogafilosofikursen
  • Föreläsningar på nätet
Ja du kan själv se listan, den kan dessutom brytas ned och göras oändligt mycket mer detaljerad. 


Jag blandar och ger, allt ska göras så det finns enbart en väg att gå, börja med något och ta ett steg i taget framåt. 

För tillfället är de tre översta punkterna som varvas. Behöver byta fokus emellanåt så att jag slipper kräkkänslan. Enbart anatomi blir för tungt. När jag koncentrerar mig på en ny uppgift så får hjärnan vila och förhoppningsvis lagras något av den kunskap jag försöker förankra i mig.


Ännu härskar lugnet, jag känner ingen stress och det är skönt. Ansvaret ligger på mig, att jag gör mitt bästa så jag får ut det allra bästa och mesta av vår utbildning. För längtan att lära är stor. 

Min önskan är att jag ska kunna vara och bli den bästa versionen av mig själv som yogalärare. Vi får se hur det går?!


Ha en skön helg!