måndag 31 oktober 2022

NU börjar vi på riktigt


Så har jag fått möta den första studenten som undertecknad ska vara mentor för, en landskapsarkitekt som genast utbrast :"Är det DU! Vad glad jag blir, du sprider positiv energi" 

Alltså, kan jag få en bättre start? 

Tydligen tentade studenten förra veckan och hade mig som en av sina värdar. Finns en svag minnesbild hos mig men personen har på intet sätt utmärkt sig och därför inte satt sig. Ett enkelt svar är att jag den senaste veckan arbetat på många examinationer och träffat massor av studenter. 



Den första träffen görs med studievägledningen. En kort presentation samt fråga om vilken typ av stöd som önskas. Undersöka om det finns positiv kemi att bygga ett samarbete på och därefter välja om vi vill starta upp vår "prova på månad".

Idag har jag nytt möte med studenten, vårt första egna. Känns väldigt spännande. Dags att formulera mål och delmål samt att börja lära känna varandra.  





söndag 30 oktober 2022

"Du kanske ska spara den till Halloween?", sa han med glimten i ögat


Kanske kommer du att reagera på något sätt när du läser detta blogginlägg? Eller inte? Förfäras över hur vi kunde glömma bort eller hur livsmedelsindustrin besprutar sina produkter? Eller inte ... vad vet jag?

I somras (augusti månad) inhandlade jag en minivattenmelon att njuta av vid poolen men hur det än var så skars den aldrig upp, det var som om jag väntade på ett bättre tillfälle. Kanske någon att bjuda? Arbetade mycket och badade därför mindre, framför allt med gäst och varken mannen eller Lejonkungen brydde sig speciellt mycket om melonen.

I ett hörn har den stått, vecka ut och vecka in, full synlig men ändå osynlig. Så en dag när vi faktiskt såg den undrade mannen om jag över huvudtaget tänkte äta melonen? Om det gick?



 "Du kanske ska spara den till Halloween?", sa han med glimten i ögat och jag tyckte att det var en utmärkt idé. Vem visste hur innanmätet såg ut än mindre smakade om/när vi öppnade melonen ...

Så igår var det dags. Utan pumpa hemma beslöt jag att karva ur och sen skära melonen för att låta den bli årets spökiga lykta. Inget äckligt mötte mig när toppen skars bort, lukt och smak var okey. Melonen såg med andra ord ut som en melon även på insidan. 

Det blev ingen häftig kreation utan en enkel lykta.

Om vi åt av melonen? Svar inte mannen men jag. Kanske överlever undertecknad eller så blir jag förgiftad ... vem vet? 



Har tyvärr ingen bild av melonlyktan, vill du ändå se den får du kolla mitt instagramkonto

lördag 29 oktober 2022

Honom ska du vara rädd om!


Jag har en snäll man och honom ska jag vara rädd om! Det fick jag veta av en annan man på återvinningen igår.

Ingen nyhet direkt, det har undertecknad vetat och uppskattat sedan vi träffades men ändå trevligt att någon helt utomstående stannar upp, noterar samt väljer att förmedla vad han ser. Inte så svenskt alla gånger men oerhört trevligt.

Vi hade räfsat löv och plockat fallfrukt, det var därför vi befann oss på återvinningscentralen, när allt var kastat så meddelade mannen att han bara skulle fixa en sak. Han hade sett hur en okänd person kom körande med en soffa och undrade hur det skulle vara möjligt att baxa bördan över till containern helt ensam? Mannen stegade iväg för att erbjuda sin hjälp. 



Själv satte jag mig i bilen, ovetandes om vad mannen skulle fixa. En skåpbil saktade in, föraren öppnade fönstret och berömde "min man" inför mig, sa att han själv sett soffan men inte reagerat, att min man är en verkligt snäll person då han utan att bli tillfrågad klev fram och erbjöd sin tjänst. "Honom ska du vara rädd om!", avslutade föraren, vinkade och åkte iväg.

"Vad var det där om?", undrade mannen när han kom tillbaka. "Bara någon som uppskattade att du är schysst", svarade jag och berättade.

För oss är det ingen grej att stanna upp för att hjälpa till (om någon ser ut att behöva support), en annan gång kanske vi sitter i klistret (eller våra söner) och då är det guld värt om det finns schyssta medmänniskor, för tillsammans är vi starkare.




fredag 28 oktober 2022

Jaha - nähe


Vad är väl en bal på slottet? Urtråkig? Dötrist ... eller alldeles, alldeles underbar??? (Citerar Disneys Askunge)

I mitt fall skulle det inte vara bal på slottet utan middag och fördrink hos en vän och sen utgång med dans. Kalendern var fylld med många timmars arbete (upp tidigt - klar sent) så ett dygn innan utgång var det läge att fundera ut klädsel, matsäck till jobbet samt hur undertecknad så snabbt som möjligt skulle kunna ta mig från A till B.



Du som känner mig vet att jag älskar att dansa, att hur trött jag än är så fylls mina depåer och batteriladdningen går på snabbspår.

Redan när inbjudan kom så visste jag att förutsättningarna inte var optimala, att middagen skulle starta innan jag ens hunnit sluta och att undertecknad dessutom hade ett långt "dagen efter"/lördagspass, vilket startade i ottan. 



Vill du tillräckligt mycket så är ingenting omöjligt. Gav bort mina lördagstimmar till tacksam kollega och började ladda för fredagsparty.

Blev inget ... värdinnan insjuknade och då försvann min motivation. Valde mannen och pizza istället och tänker att det kommer fler chanser att dansa. Jag överlever. Allt är okey. Var väl helt enkelt inte meningen att jag skulle ge min ut i vimlet just denna helg.






torsdag 27 oktober 2022

Precis vad jag behövde


Att få en ledig dag mitt i veckan kan vara precis vad du både behöver och längtar efter, i alla fall jag. 

Efter frukost hörde jag regnet smattra och i normala fall skulle undertecknat kanske omprövat viljan att springa men igår fanns liksom inte det alternativet. Jag ville ut och om det nu nödvändigtvis måste regna så okey då. Ingen har dött av lite regn ...



Väl utanför dörren, på trappan höll de regntyngda molnen tillbaka sina droppar, det var visserligen fuktigt men luften var fräsch och klar. Älskar att starta morgonen utomhus. Ljudet av mina fötter och andningen. Ingen musik, ingen radio eller podd och heller inget fågelkvitter ... enbart skön tystnad.



Dusch på det och sen stretching i form av yinyoga med fokus på ben, fötter och höfter. Skönt!!!

Pigg, utvilad och nöjd kunde jag ta itu med min "att göra lista" samtidigt som i stort sätt hela dagen låg framför mig. Lyxigt.






onsdag 26 oktober 2022

Den livsfarliga öronproppen

Det fanns en tid när vår förre katt oväntat eller mer planerat skrev egna inlägg i min blogg, idag bjuder jag på ett sådant


"Man tager vad man haver" som Kajsa Warg sa, 
det gör ofta jag och det gjorde även vår Tiger.


Zlatan och jag

Tja, det är jag Tiger. Matte har sagt att jag kan få skriva bloggen idag. Såg på landskamp i fredags men matchen var rätt trist. Lagerbäck borde ringt in mig. Zlatan som alla pratar om är stor, han gillar att trixa och dribbla med en fotboll, precis som jag. Vi är ganska lika.

Hemma hos mig tränar jag flera gånger varje dag. Husse har köpt egna bollar till mig, ibland är han med i matchen och då blir det extra kul. Matte däremot är ingen riktig fotbollsspelare.




Alla grabbar i min flock gillar bollsporter men nu för tiden är jag den som är mest aktiv. Precis som Zlatan tränar jag mycket och hittills har jag aldrig skadat mig, om vi räknar bort den gången när jag tappade ett liv och nästan gjorde slut på resterande åtta.




Det var på öronpropparnas tid, innan husse köpte riktiga bollar till mig.
Han noterade att jag har talang. En öronpropp hade hamnat på golvet och jag började dribbla, ville visa honom att jag också kan, lika bra som husse och småhussarna. Jag tog upp bollen i munnen, blåste iväg den som om jag fått en passning och visade alla mina trix. Husse blev impad. så varje gång jag blev taggad så gick jag till honom och så fick jag låna en öronpropp.




Så en dag mådde jag pyton. Matte gav oss mat och jag åt men den vände i halsen och kom upp igen.
Ingenting hjälpte. Allt jag försökte äta vägrade ge mig kraft, istället kräktes jag och blev allt tröttare.

Husse och matte blev oroliga och tog mig till en veterinär. Jag avskyr att lämna hemmet i en bur!
På det läskiga stället blev jag undersökt. Där sa veterinären att jag hade en öronpropp som satt sig som en kil mellan matstrupen och magsäcken!
"Aha!", sa husse, "så det är där öronproppen är, tyckte att jag saknade den."
Husse fick skäll av min doktor, för öronproppar är farliga leksaker!.




Om jag skulle överleva så var operation enda lösningen.
Jag hamnade under kniven och fick sova kvar. Sen satte de på mig en konstig strut. Det var omöjligt att spela fotboll, jag kunde knappt gå. Inte heller kunde jag krypa in under sängen eller bakom stora soffan. Mamma skydde mig som pesten, hon ville inte ha något med mig att göra när jag såg ut som en utomjording.

Efter en månad var jag mitt vanliga jag igen och frågade husse om jag kunde få låna en öronpropp? Han skakade på huvudet.



Senare fick jag en present, fyra egna bollar och de är mycket bättre än de gula öronproppar jag började träna med. 

Så Zlatan är du redo för en match? 

tisdag 25 oktober 2022

"Centrifugkänsla"



Vissa dagar blir verkligen inte som tänkt, igår var en sådan. 

Det var på jobbet som strulet checkade in (i vår tentamenssal klockan 07:00). Lärardatorn som undertecknad behövde använda hade tagit sovmorgon och vägrade reagera, inget hjälpte. Ringde IT-support ... noll svar. Större begåvningar än jag (när det gäller teknik) försökte lösa problemet men ... nej.

IT-support kom och lyckas kicka igång datorn. Jag loggade in och det mesta såg ut att ordna sig. Tackade för hjälpen, sa hejdå och tog emot studenter. Vi skulle för första gången genomföra en stor insperatenta (har haft många mindre med färre studenter som gått bra), nu var det dock dags för förändring,  premiär på campus i våra nya stora datasalar, vad kunde gå fel?

Typ allt ... eller som i de andra salarna ingenting.



Det positiva var att alla studenter och deras datorer skötte sig felfritt. Krånglet stod istället undertecknad för eller om sanningen ska fram den lärardator som jag skulle utföra mina uppgifter från. Väl inne i systemet, när tentamen startat så blev jag utslängd från programmet. Loggade in på nytt, utslängd igen ... Bad om hjälp. Startade om datorn, bytte webbläsare och loggade in på nytt. Allt grönt i 10-15 minuter sen utslängd igen ...

Alltså??? Inte lätt att göra sitt jobb när datorn går bananas. Vid det här laget visste IT-support samt min chef hur allt låg till och jag valde att låta mina kollegor sköta det digitala jobbet från ett par paddor som vi hade tillgång till. Fick istället skriva felanmälningsrapporter och fokuserade därefter på studenterna.

Eftersom gårdagens tentamen hade premiärstämpel så samlades alla efteråt för utvärdera. Plus i kanten var att studenterna lämnat positiv respons och verkade nöjda. Själv kände jag mig urvattnad, som om någon kört mig genom en centrifug. Vi hade ridit genom stormen, det mesta hade faktiskt fungerat om vi bortsåg från de "barnsjukdomar" som drabbade min dator och mig ... hurra. Eller? 



Vi bjöds på alkoholfritt bubbel och snacks. Alla som på olika sätt varit inblandade i planering, iordningsställande samt genomförande skålade. Supertrevligt. 

Centrifugkänslan satt dock kvar en stor del av dagen, energin måste ha sipprat ut i datastrulkaoset, inte ens en lång lunchpromenad återställde balansen fullt ut. Så kan det bli ...





måndag 24 oktober 2022

"Filmträsket" var och är ett trevligt ställe




Vad gör du en ledig dag? Försöker hinna med allt det där som står på "att göra listan" eller vilar du? För egen del kan det ofta vara både och, lite nyttig och sen tid att "bara vara". 

För fem år sedan efter det att Lejonkungen kommit hem ifrån Vancouver och bodde hemma hade vi emellanåt ledigt samma dag (mitt i veckan). Då skapades en mamma - son dag (eller snarare eftermiddag), egentid av bästa sort. Bjuder på ett inlägg om hur en sådan dag kunde se ut: 




Det börjar bli en vana nu, torsdagar med Lejonkungen. Bästa mysdagarna!

Igår kollade vi på film (det regnade ute), inte sådana du ser på bio utan hemmaproducerade verk med några år på nacken. Kidsen, både Lejonkungen och Astronauten älskade att skriva, skådespela, sjunga, dansa, filma och producera. Vissa scener är riktigt imponerande medan andra är typiskt amatörmässiga. Vilken skatt och vilka skratt vi njutit av!

(En gymnasieproduktion var ruggigt bra, alltså wow! Hade gett samtliga inblandade stort A i betyg. Skruvad humor, coola karaktärer och snyggt filmad med engelska som det talade språket.)




Att (i några av produktionerna) se vårt tidigare hus, den stora tomten och naturen runt ikring är både magiskt och häftigt, så många minnen. En dokumentation hur vi bott, som ett "hemma hos reportage" men utan styling, så mycket bättre visat än alla de foton som finns bevarade.

Högt och lågt i en salig blandning. I våra söner finns teaterapor ... eller fanns (?!) Äpplen och päron faller inte långt ifrån träden haha.

En annan filmsnutt var mer sportreportage. Storebror (Astronauten) som sportreporter, lillebror som atlet och en kompis som fotograf. Vår studsmatta och husets brandstege var själva scenen för det tilltänkta rekordförsöket. Lejonkungens plan var att hoppa från brandstegens åttonde pinne ned på studsmattan (alltså nästan ifrån taket!). Han börjar lågt och arbetar sig uppåt. Säger bara vårt hus var högt. Efter att ha flugit från sjunde trappsteget med bravur så knackar mamman (jag) på rutan. Leken dör ... "Dags att sluta" säger reportern och rekordförsöket får inte ens äga rum ... usch vilken glädjedödare jag var! 

Åh andra sidan fick jag nog plus i kanten av mannen, om han hade sett, eller så hade han tyckt att undertecknad borde stoppat de fria fallen betydligt tidigare 😜😂 




Vårt hus som det såg ut då. Inspelningsplatsen var på baksidan så här kan du varken se brandstege eller studsmatta.

Sammanfattningsvis är "filmträsket", ett trevligt ställe att tillbringa en alldeles vanlig dag.




Ha det!

söndag 23 oktober 2022

Konsten att kavla upp ärmarna och köra ner händerna i avloppet



Mannen gör mycket av det traditionella grovjobbet i hemmet men när det kommer till att rensa golvbrunnar och avlopp (i badrum samt tvättstuga) så brukar de uppgifterna hamna hos mig.  Helt ärligt så bekommer det inte mig, behöver det rensas så okey då.

Kan knappast kalla det ett söndagsnöje ... mer ett nödvändigt ont.

I veckan kommer nämligen någon för att kolla spillvattnet, i alla hus på vår gata, och då gäller det att ha förberett, plockat undan och städat runt tvättstugans golvbrunn.



Trots att vi pratat om att det behövde fixas så glömde jag bort. Efter vår söndagsmiddag och ett glas vin (när ämnet kom på tal) så skippade jag pusselbyggande för att istället kavla upp ärmarna och köra ner händerna i avloppet.

Diska, städa och torka rent.

Nu är vi förberedda men när denne "någon" kommer är väldigt oklart, kan bli idag? I morgon? Eller på onsdag???





lördag 22 oktober 2022

Nej tack till ett sista dopp



Så är det dags att förbereda för vinter i vår trädgård, åtminstone vad gäller poolen. De flesta av våra träd har i stort sett alla löv kvar (?!) utom blodhäggen vid dammen som står naken. Vi kan konstatera att växterna har lite olika sätt att ta sig an den senare delen av oktober, kaprifolen är grön och blommar fortfarande precis som rosen och vårt olivträd medan äpplena delvis hänger kvar.

Soligt och krispigt kallt. Vackert.

Det var dock mindre angenämt att dammsuga vår pool, helt ärligt räckte det med att behöva köra ner halva armen i det kalla vattnet (då slangen skulle monteras i breddavloppet) för att konstatera att jag hade noll lust att ta ett dopp.



I går fixades dammsugningen från poolkanten (inte som tidigare år i bassängen) och efter det chockklorerades vattnet. Idag återstår att backspola, pumpa ut en del vatten, ta in pump och vintersäkra poolen.

Möblerna är bortplockade sedan någon vecka, nu är det poolens tur att gå i ide men hela trädgården är inte redo, vi väntar fortfarande på det stora "lövsläppet". Den räfsning som gjorts är ingenting mot vad som kommer ... 

Önskar dig en skön söndag!



fredag 21 oktober 2022

I skolbänken - men hemma


Efter en intensiv arbetsvecka så fortsätter jag i samma anda, idag blir det utbildning från morgon till kväll. På programmet står manusskrivande ... för yoga nidra.

Vad som är skönt är att undertecknad får vara hemma, inloggad på zoom. Ett annat positivt inslag är att vi kommer att bli guidade genom två klasser, antagligen en på morgonen och en under eftermiddagen. 

Hittills under min profession som lärare så har mitt syfte varit djupavslappning för bättre sömn, där du från klass kan åka hem och direkt krypa ner i sängen. 



Jag har inte skapat klasser för ny energi och känner att det är något som undertecknad vill lära sig. Uppbyggnad och struktur som kickar igång istället för att logga ut.

Lär bli en spännande, intensiv och lärorik dag samt helt magisk eftersom mina favoritlärare är de som håller i kursen. Kan bara bli hur bra som helst!




torsdag 20 oktober 2022

Tänk att en date hos polisen känns som en högvinst!


Jag bokade för länge sedan, i våras och helt ärligt så accepterade undertecknad att ställa sig sist i kön och vänta på min tur ... för behöver du nytt pass och samtidigt önskar att välja stadens polis så finns inga genvägar. Håll ut.

Eller, det finns det om du checkar in varje morgon och kollar avbokningar, vilket jag enbart gjort sporadiskt. Valde istället att ligga lågt och invänta mitten av november.



Mannen har påmint och önskat att jag bör titta, gärna varje morgon men eftersom hemmet lämnas kvart i sju så har orken och motivationen att logga in på polisens hemsida varit lika med noll. Att vänta  till senare innebär att alla avbokade tider försvinner som smör i solsken. Som vi bäddar får vi ligga. Jag vet.

Så plötsligt fick undertecknad till det och voilá så uppenbarade sig en möjlighet att boka om, vilket jag så klart gjorde. Igår eftermiddag fanns en lucka! Jippi!!!

Nu är daten över och nästa väntan inleds (11 veckor) ... innan passet är klart och jag kan hämta det. 





onsdag 19 oktober 2022

Den hemliga gömman

Det var en gång ...




Under en yogaklass (för flera år sedan) när jag stod i nedåtgående hund fick jag syn på mitt högra ben. Eller jag såg såklart båda underbenen men det var det högra som såg konstigt ut, liksom kantigare?

Konstigt? Mina tights kändes som vanligt. Varför såg mitt underben så underligt ut?

Så nästa gång vi stod i en framåtfällning drog jag med ena handen över kantigheten, det var inte tyget i byxan som vridit sig. Något låg gömt mellan byxan och huden.

Så fort tillfälle gavs smög jag in handen i benslutet och drog ut ... en trosa?!? Faktiskt gårdagens trosa som tydligen hängt sig kvar efter min förra yogaklass!


Ja jag återanvände min tights (men inte mina trosor) gör det ibland då de inte blivit svettiga. Hade ingen lust att skylta med mitt fynd så jag smusslade in trosan under filten som låg bredvid min matta och fortsatta med nästa position.

När sen den svettiga och roliga klassen var över så såg jag till att diskret smuggla ned trosan i min väska. Shit happens!



tisdag 18 oktober 2022

... det där ljuset i tunneln



Det finns ett visst mått av frustration inom mig. Varför ska det behöva ta sååå lång tid? När människor kommer emellan så behöver bollarna rulla fortare, så är det bara.

Jag vet att systemet är trögt och att alla inblandade antagligen gör allt de kan för att skynda på samtidigt som min magkänsla säger "varför???"

För mer än en månad sedan skrev undertecknad att min ansökan som mentor godkänts och att jag matchats med student, efter det har inget hänt ...



Annat än att jag varje vecka möter studenter som är beviljade och behöver stöd för att bättre klara av sin universitetsutbildning. Allt jag kan göra är att lyssna, hänvisa till studievägledningen och berätta vad som är möjligt, att de behöver mejla eller ringa för att få till ett möte innan allt kan starta upp på riktigt.

Tiden går och flera studenter känner att de kommer efter, har till och med gått så långt att en person frågat om jag kan tänka mig att träffa hen vid sidan av ...

Om du frågar mig så skulle stödet varit klart innan terminen började. Vad som händer nu är att stressen ökar, att strukturen och planeringen för studierna fungerar sämre. Studenterna blir lidande och mår inte så bra som de skulle kunna.

Kan bara hoppas att stenen rullar snabbare, att alla får den hjälp de behöver och ser det där ljuset i tunneln. 




måndag 17 oktober 2022

"Man tager vad man haver", som Kajsa Varg sa



Vet inte om jag drömde men helt plötsligt fick jag flashbacks på äcklig picnic frukost.

När jag växte upp så bad sällan (eller typ aldrig) min mellansyster och jag om speciell utflyktsmat. När friluftsdagar inträffade så fattade ingen av oss att vi kunde önska inköp. Vi steg istället upp samma morgon, öppnade kylskåpet och inventerade innehållet för att sedan trolla ihop en matsäck av det som fanns. Hade vi otur så var det dags att handla och då fanns ytterst lite att välja mellan.

Minns en gång när jag skulle åka Finlandsfärja med "baletten" för att uppträda på andra sidan Bottenviken. Samma morgon som avfärd gjorde jag i ordning nästa dags frukost. Det jag älskade mest just då var rostat bröd med ost och marmelad. Smör som smälte på det heta brödet! Jag gjorde i ordning två mackor och hällde juice i en flaska. Packade ned allt i min väska.

Till vardags åt vi fil och flingor. Mamma bakade grahamsfranska. Inget onödigt socker.


Bäst att passa på, göra livet till en fest och ordna lyxfrukost.Trodde jag ... När alla plockade fram sina matsäckar så hade jag nog föredragit fil och flingor. Brödet var kladdigt och segt. Kallt rostat bröd är inte gott! Juicen var varm. Usch!

Sneglade på mina vänners matsäckar, deras mammor hade omsorgsfullt packat ned massor av godsaker. Ja ja

Min egen kära mamma visste knappast att vi skulle "fixa hemma", jag hade antagligen aldrig upplyst henne om den lilla detaljen. Hungrig som jag var åt jag upp de kladdiga och kalla mackorna samtidigt som jag lovade mig själv att ALDRIG någonsin komponera en sån matsäck igen. Ett löfte jag hållit.