onsdag 31 januari 2018

Den gröna kuren, dag 2


Jag mår skit ...
Jag är hungrig och illamående om vart annat ...
Känner inte igen mig själv.

Astronauten varnade mig, han sa "testa men du kommer att bli slö och orkeslös utan kolhydrater".

Har påbörjat en grön kur, en detox som ska hjälpa mina tarmar och min mage att svälta ut elaka bakterier som bosatt sig inuti mig.

Allt började så bra, kände mig lätt i kroppen. Min tillit var stor eftersom jag tror att kroppen kan läka sig själv om den får rätt vägledning. Handlade tabletter (tillskott) och pulver i hälsokostbutiken för 750kr! (Har inte råd men nu handlar det om min kropp så då är det bara att bita ihop)


Lagade en god lunch med massor av gröna grönsaker, wokade dessa med kött och kände att det här kommer att gå hur enkelt som helst.

Trodde jag.

Det är tabletterna och kokosoljan som gör mig illamående, den sista ska jag äta matskedsvis som mellanmål!?! Meningen är att kokosoljan ska skydda magens slemhinna men just nu gör den mig olustigt illamående.


Att inte få äta kolhydrater gör mig hungrig, anledningen är att de är tillhåll för de elakartade bakterierna som lever på jästsvampar. Inget socker, okey det klarar jag MEN det innebär ingen frukt. Jag som äter massor av bananer. Dessutom inga röda, gula eller orangea grönsaker för de är söta.

Blir inte mycket kvar ...

Ägg, kött, fisk, gröna grönsaker, bönor, nötter, smör, olivolja och OST, dessa ingredienser är okey men varje måltid känns som om den haltar, att den saknar något, det där som ger mättnadskänsla.


Mannen kom hem med semlor, han visste om min detox men inte att jag påbörjat den samma dag. Min semla står kvar i kylskåpet, mannen får äta den senare.

Jag tänker att jag måste ha tålamod. I min kropp pågår ett inbördeskrig där jag bestämt att de goda ska vinna! Just nu protesterar alla mot ordningen och det är fullkomligt kaos. När de goda bakterierna växer dig starkare så antar jag att illamåendet försvinner.


Allt kommer att bli bra!

tisdag 30 januari 2018

Savasana med ljudliga snarkningar


Under min senaste yogaklass i studion imponerades jag av min "granne" till höger (om min matta). En man.

När jag yogar så sluter jag ofta ögonen, hamnar i min bubbla och tittar inte på någon annan än den lärare som leder. Därför var det först i senare delen av klassen när vi vred oss åt höger som jag uppmärksammade honom.

Vilken kämpe! Många av de asana vi utförde var tuffa för honom. Jag kunde se att han inte praktiserat så länge och mindes hur det varit och är för mig när min kropp inte riktigt är redo. Den yngre mannen följde flödet och andade sig igenom positionerna, bara att stå stilla i hunden var synligt tufft. Inte ens när vi fick välja på att vila i barnet eller landa i hunden så valde han det "lätta". Mitt hjärta kunde inte låta bli att beundra honom. Wow!


Som vanligt avslutades klassen med savasana. Jag hörde tydligt hur mannen andades bredvid mig. Så kom snarkningarna och jag kunde inte låta bli att le. Han hade verkligen gjort sig förtjänt av total avslappning och jag lovade mig själv (där och då) att tillägna denna blogg åt honom.

Ge aldrig upp! Alla är vi nybörjare någon gång. Träning ger färdighet och för oss som hunnit längre så kan det vara bra att bli påmind om hur det var ... i början, då mycket kändes svårt.


När ytterkläder drogs på och vi alla skulle åt olika håll för att fortsätta vår dag så fick jag en fin komplimang. En yngre kvinna som jag brukar prata med efter morgonklasserna vände sig till mig och sa: "När jag tittar på dig då ser jag mig själv i din ålder och tänker att det finns hopp. Jag vill bli som du!"

Alltså vad säger man/jag? Denna unga kvinna med glittrande ögon och stort leende, hon har både utstrålning och social kompetens. Hon kan gå hur långt som helst. Tack!!!


måndag 29 januari 2018

Jobba först ... chilla sen


Tisdag och en ledig dag mitt i veckan.

Även om jag inte är schemalagd på mitt jobb och ska arbeta, så innebär min dag knappast soffliggande. Självklart hinner jag chilla men halva dagen är fullbokad.


Hera Hub med writers lounge, morgonyogaklass i studion och en "to do lista" att arbeta mig igenom ... som vanligt alltså.

Min egen buisness booster är en vecka bort så det är dags att klocka mig själv, att träna på framförandet för att kolla så det håller ... sen kan jag skjuta från höften.

Inser att förutom ovanstående så har jag kurslitteratur att läsa!
Alltså jobba först, chilla sen.


Ha det!


söndag 28 januari 2018

Oväntat besök


Helt oplanerat hade jag en date med min pappa igår. Utan förvarning dök han upp och stannade tiden.

Ja, jag vet att han inte finns mer, att det var många, många år sedan han insjuknade i cancer och dog men likväl möttes vi igår.

Mannen hade lyft in en flyttkartong med gamla minnessaker som jag skulle gå igenom. I den stora lådan bland skisser, målningar, brev, tidningsurklipp och gamla balettskor hittade jag en mapp med brev från pappa.

Hade ingen minnesbild av långa brev från pappa, möjligtvis några få rader som han skrivit när han vidarebefordrat post eller skickat fotografier. Jag hade fel, en hel mapp full med längre brev. Det var som att färdas bakåt i tiden då jag var i mina egna söners ålder.


Tårarna flödade och jag grät så jag hulkade. Att läsa pappas brev, höra hans ord ... bara till mig var så oerhört starkt. Så mycket kärlek! Det var som om han satt bredvid mig, höll om mig och tröstade.

I så många år har han ständigt varit närvarande inuti, i mitt hjärta och det har varit okey. Jag vet vad han skulle sagt, vad han skulle hittat på för bus och vad han inte gillat. Därför förvånade det mig när en lavin av känslor forsade fram.

Åh, vad jag saknar honom! Att varken mannen eller våra barn hann lära känna denne eldsjäl som var så karismatisk och levande. Som inte brydde sig om vad andra tänkte om honom, som var grundtrygg och jordnära. Alltid hade glimten i ögat och en stor portion humor i ryggsäcken.

Det blev en alldeles magisk eftermiddag. Tack pappa!


lördag 27 januari 2018

Den ofrivillige tjuven


Äntligen! Jag har förnyat mitt kort och kan yoga obehindrat på YOGAHUSET. Invigde och firade detta med en förmiddagsklass igår. Solen sken och det var någon enstaka minusgrad. Perfekt dag att cykla till studion.

Reagerade på att jag glömt att låsa cykeln när jag tog den från stället. Konstigt? Kombinationslåset låg prydligt ihoprullad i cykelkorgen. Har aldrig hänt att jag glömt låsa men ingen regel utan undantag. Hade väl bråttom sist?!

Ledde cykeln ut genom plankets grind och satte mig på sadeln, den kändes lägre? Varför? Hade den släppt i fästet och sjunkit, det har hänt min egen cykel.

Nu använde jag så klart inte min utan sonens. Älskar Lejonkungens treväxlade damcykel med rejäl sadel, mycket bättre än min egen! Dessutom är sonen i London så jag får använda den svarta cykeln med praktisk korg på styret.

Jag cyklade vidare och det var inte förrän jag kom fram till yogastudion och skulle låsa som enkronan trillade ned. "Vår" cykel har inte den typen av stänkskärmar. Jag hade tagit grannens cykel!

Oj!


Den hade stått parkerad på samma ställe som jag parkerat vår, har exakt likadant kombinationslås och samma typ av cykelkorg. Att sadeln var lägre stämde också.

Insåg att jag inte kunde låsa. Bar med mig cykeln in i studion och berättade att jag stulit grannens. Messade henne och sa som det var.

Hur kunde nu detta hända? Gissar att Astronauten inte alls tog mannens cykel igår som han sa (för den stod parkerad bredvid den jag tog). Gissar att Astronauten tog Lejonkungens. Kvar stod grannens som ser exakt ut som vår.

Shit happens!

Ställde tillbaka cykeln där jag tagit den och messade igen. Grannen skrattade och hoppades att jag var nöjd med åkturen. Japp, det var jag.


fredag 26 januari 2018

Välkommen hem, välkommen bort


Så äntligen kom han ... sonen, astronauten. Eller kom? Det mannen hade med sig hem ifrån Arlanda var en kabinväska. Ingen son!? Honom hade mannen släppt av på vägen.

I och för sig visste vi innan men en mammas hopp dör aldrig. Jag fick istället messa en stor kram eftersom grabben aldrig infann sig fysiskt på hemmaplan.

Välkommen hem ... välkommen bort.


Inte nog med att sonen är osynlig, vi har dessutom fått i uppdrag att hålla oss borta ikväll.

Så vad gör kärleksfulla föräldrar? Jo kollar med vänner och försöker bjuda bort oss. Resultat = lyckat, tur att vi har goda och gästvänliga vänner som vi kan "våldgästa"

Få se hur många minuter vi hinner träffa astronauten denna gång när han går på hemstadens gator?


Ha det!


torsdag 25 januari 2018

#PREVENTmetoo


Startade gårdagen med ett frukost seminarium på Hera Hub med temat #PREVENTmetoo. Oerhört spännande, viktigt och intressant om normer, strukturer och makt. Om hur vår historia sett ut, hur nuet är och vad vi bör göra för att förhindra och minska maktmissbruk och härskartekniker. Hur vi förebygger #metoo så att vi får en härligare värld att leva i. Tack Camilla Minda Grenert på MindA Consulting.


Gick senare till jobbet där något hände som fick mig att reagera. Varje dag möter jag kunder, många samtalar jag med. Vissa vill döda lite tid, några behöver social kontakt och andra är "vanligt" trevliga.

Vi fick en stor leverans med massor av kartonger. Vi lastade några ur hissen för att börja packa upp och larma, då dyker han upp den äldre mannen. Undrar om vårkollektionen, skämtar och jag skojar tillbaka, inget underligt med det.


Efter ett tag söker han upp mig igen, ganska närgånget som om vi kände varandra vilket vi INTE gör. Frun stod bredvid. Mannen lägger armen om mina axlar och fortsätter att skoja???

Han är inte äcklig eller sliskig men han går över gränsen ... och frun står bredvid? Fattar karln inte vad som är okey?

Jag är trevlig mot paret men känner att nu får det räcka och avlägsnar mig för att göra annat. Mina tankar återvände till morgonens föreläsning. Alltså hallå, hur tänkte mannen? Och frun? Är hon okey med att han beter sig så mot helt okända människor?

Mina arbetskompisar undrade om jag kände honom. Nej ...

Jag återvände till min magkänsla. Det fanns inget obehag under situationen men när armen lades runt mina axlar så kände jag att det var dags att dunsta, att bryta kontakten och gå därifrån, vilket jag gjorde.


Ha en bra dag!

onsdag 24 januari 2018

Muskler som fiolsträngar


Att stå i skulderstående under sin praktik kan vara utmanande och svårt, det kan också vara som vilken asana som helst, beror på din kropp.

I tisdags stod jag i cirka 25 andetag, vilket är väldigt länge för mig. Vi kan konstatera att det lämnat spår i form av träningsvärk.


Obehagligt med trötta, ömmande muskler och senor. Kan lova att om jag haft möjlighet så hade jag lagt mig på en massagebänk och betalat för en rejäl knådning. Men nej ...

Istället krävdes ordentlig stretch och en del Tigerbalsam för att mjuka upp.

Får väl skylla mig själv ... enbart mitt eget fel ... och totalt självförvållat.

Det går över.




tisdag 23 januari 2018

Tack kroppen, du är bäst!


Igår stoppade jag in en välanvänd dvd-skiva med en Ashtanga klass i min laptop och yogade till denna. Flera gånger under de senaste veckorna har jag tänkt tanken att praktisera Ashtanga hemma men av olika anledningar så har det inte blivit av.

Ganska snart (in i klassen) noterade jag att min kropp svarade annorlunda på flödet. Mina höfter är (idag) mindre tigha och jag är "starkare" i många asana.

I balanspositionerna kunde jag lyfta benen högre. Mitt ståben var stadigare grundat och vikten fördelades över hela foten.


Plötsligt klarade jag av asanas som varit överkurs! Wow!!!

Det finns en position där yogin helst ska sitta i lotus (som skräddare fast båda fötterna vilar uppe på låren) Händerna placeras stadigt i golvet varpå yogin lyfter sig upp på raka armar.
Än så länge avvaktar jag med lotus. Om jag vill kan jag tvinga in kroppen i denna asana men jag har inget behov, väntar hellre till min intuition säger att jag är helt redo. Hur som helst så går positionen jag nyss nämnt även att göra i halv lotus. Lite svårare eftersom jag måste lyfta ett ben som inte är ankrat, som är löst. Brukar vara överkurs men idag lyckades jag! Wow!!!


Jag tolkar detta som att min egen praktik går framåt, att jag lyckats göra några "rätt" och att min kropp tackar mig för att jag backat och fokuserat mer på grunderna.

Det finns så mycket jag vill lära mig, så mycket jag vill försöka förstå och det som leder mig i rätt riktning är faktiskt min egen kropp ... när jag lyssnar på den. Häftigt!





måndag 22 januari 2018

Vad är jag egentligen värd?


Att tillbringa två förmiddagar i veckan på Hera Hub ger mig oerhört mycket. Värdefull tid investeras i mig själv och min tanke att se denna vår som en enda lång utbildning på två olika plan fungerar hittills alldeles lysande.


Under gårdagens buisness booster behandlades ämnet prissättning. Jag är ännu inte där men att i framtiden veta hur, vad och varför när det gäller min kommande verksamhet är oerhört nyttigt.

Hur prissätter jag mig själv? Vad är jag värd? På marknaden kommer jag att vara en rookie, en nybörjare ... i alla fall ett tag. Hur mycket ska det vägas in?

Det är så oerhört spännande och lärorikt att bolla ekonomi med dessa begåvade kvinnor som har så brett spektrum och så mycket erfarenhet. En sak är säker, vi kan verkligen hjälpa och stötta varandra!


Jag är uppriktigt tacksam över att jag ger mig själv ett halvår att förbereda mig, att tvingas tänka i (dessa för mig) nya banor. Jag får lite kött på benen och ett hum om vad som väntar. Bravo Mia!

Nu är det dags igen, att gå till Hera. Idag väntar writing lounge och jag tror att jag fortsätter på mitt novellmanus.


Ha en bra dag!

söndag 21 januari 2018

Morgonstund har guld i mund (2018)


Idag ska jag starta arbetsdagen med meditation på Hera Hub. En spännande och annorlunda variant än jag är van vid, att gemensamt meditera. Sitta i samma rum, i stillhet och hitta fokus och närvaro. Kan en morgon påbörjas på ett bättre sätt?

Jag har visserligen redan praktiserat denna morgon, klev ur sängen direkt till min yogamatta och ägnade 30 minuter åt att starta dagen med ett eget flöde. Min kropp vägleder mig, viskar i mitt öra vad den behöver och jag lyssnar, följer.

För ett år sedan tyckte jag att det var svårt att yoga på egen hand utan en förprogrammerad video. Idag märker jag att min morgonpraktik utvecklats. Min egentid är värdefull och om jag verkligen lyssnar inåt så belönar kroppen mig med energi och positiv livskraft.


De dagar då jag vaknar trött och eventuellt har virus eller bakterier som lurar i skuggorna så låter jag yogan baseras av yinposer. Mjukare flöden med fokus på återhämtning eller "healing", andra morgonstunder vill min kropp svettas då krävs andra asanas.

I min yogapraktik har jag lyckats släppa mitt ego (även om det emellanåt knackar på). Min strävan handlar oftast om balans och harmoni, att hitta lugnet och friden inuti mig själv. När jag är tillfreds med mig själv är jag också bättre för alla andra.


Ha en skön dag!

lördag 20 januari 2018

Håll koll på plånboken!


Söndag morgon och det är endast jag och Tiger som är vakna, mannen sover liksom en stor del av huset där vi bor.

Morgonstund har guld i mund, tycker framför allt Tiger som vill ha frukost serverad samma tid varje dag. Att få mat, leka en stund med en av alla de "bollar" han samlat på sig och så bli kliad på magen ... det är livet enligt vår katt. När målen väl är uppfyllda så går han och lägger sig, för att sova.

Själv har jag en blogg att skriva. Med en hand på Tiger och den andra på tangentbordet jobbar jag. Skulle gärna ligga kvar i sängen men framför mig ligger en arbetsdag.

En frusen och ovanligt kall januari söndag, vit och vintrig, det blir att klä sig ordentligt.


I REAkaoset på jobbet har vi fått reda på att ett par kunder blivit bestulna. De har tyvärr inte haft full koll på sina plånböcker och blivit av med dessa. I vanliga fall är vi lyckligt förskonade från detta men under dagar då halva reapriset lockar dyker även andra typer av kunder upp och situationen gör emellanåt tjuven.

Usch! Det är tråkigt och obehagligt att äldre damer ska behöva bli av med sina plånböcker! Vi kan inte göra så mycket annat än be alla ha koll på sina tillhörigheter, vara extra uppmärksamma samt hjälpa till med det vi kan på plats.


Hej svejs!

Uppgraderade till etapp 2


Förkylning light vägrar släppa taget om näsan, "det killar och sticks" som Lotta på Bråkmangatan skulle ha sagt. Är dessutom lite tung i huvudet men annars är det bara bra.

Så här dagarna efter det att luften gick ur oss så fortsätter livet som om ingenting hänt, det är ju så. Kvar står vi och undrar vad som hände?


Avslut på visningsstäd vilket innebär att vi kan få stöka till igen vilket jag kan lova kommer att ske. Etapp 2 ska påbörjas, stor rensning av vindsförråd!

Vad kan slängas och sorteras bort? Massor hoppas jag eftersom förvaringsutrymmena är mindre i huset än de vi har till lägenheten. Så nu kommer låda på låda att bäras in för att noggrant gås igenom.

En stor risk är att fastna i gamla minnen och att bli nostalgisk.

Ja ja, dags att sparka igång ... för varför vänta med något till morgondagen som kan göras redan nu???


Ha en skön lördag

torsdag 18 januari 2018

Champagnen som kom av sig


Jaha då var det klart!? Vi har sålt lägenheten.

Det har varit så många turer denna vecka med eventuella köpare, lånelöfte som banken sagt nej till och huruvida privata visningar skulle bli av eller inte att vi knappt fattar.

Borde vi inte jubla och dricka champagne?!


Jo kanske men i skrivande stund så har polletten fortfarande inte trillat ned. Det är som att vi är beredda på att eventuella hinder ska dyka upp och förhala, försvåra eller till och med förhindra försäljningen/köpet.

Vi sparar champagnen till helgen. Kanske har tiden hunnit ikapp då, kanske inte?


onsdag 17 januari 2018

På med Superwomandräkten!


En ledig dag som eventuellt skulle innebära privat visning av lägenheten. Fick därför plocka lite extra samt låna nyckel hem till en underbar granne. Tiger och undertecknad skulle få äran att chilla i hennes lägenhet, detta kom senare aldrig att behövas. Den intresserade köparen får inget lånelöfte och visningen ställdes in.


För tillfället är det uppförsbacke och ingenting blir riktigt som vi önskat eller hoppats på men det mesta brukar lösa sig.

Gårdagen innebar förkylningssymtom och en trevlig lunch med kompis på stan, sen tid att bara vara innan Filmworkshop på Hera Hub. Tre roliga timmar med föreläsning, introduktion och workshop. Filmade hisspitch varefter vi lekte och testade olika miljöer och ljus. Sååå kul!


Idag är det "hårt arbete" som gäller igen, in i REAkaoset med reducerad personalgrupp (p g a sjukdom) ... halva reapriset, say no more

På med Superwomandräkten och ett glatt humör!