måndag 30 november 2020

NU börjar det!

Första december och den för mig magiska månaden har startat. Även om vi inte har barn hemma så har både jag och mannen kalendrar. Efter många år med fixande åt våra söner, den ena mer kreativ än den andra så beslöt mannen att även jag skulle få en egen. Och efter det att kidsen flyttat ut så har han axlat sin mantel med bravur.

Ofta egendesignade (precis som mina) men i fjol slog han till med en te-kalender och i år en med espressokapslar. Att ge mig choklad varje dag har liksom aldrig varit min högsta önskan. Så succé´i fjol och stående ovationer i år.

Mannen har fått två (av mig) eller den är i två delar. Den första, i form av en julgran med små lådor har varit hans i 10-15 år och ofta fyllts med godis. I år finns den kvar. Tillägget är kidsens gamla broderade tomtekalender, den jag sydde när jag väntade Astronauten och som prytt vårt hem varje år sedan 1994.

I år hänger det 24 små pergamentrullar i rödvitt snöre. I varje står det något positivt om min älskling, något som jag beundrar hos honom och som gör mig glad. 

Idag när han öppnar sin första rulle så är jag inte hemma, jag arbetar. Den tidiga morgonklassen gör att vi inte äter frukost ihop så undertecknad missar reaktionen ... om det nu inte är så att mannen väntar till vi ses? Det lär visa sig.



söndag 29 november 2020

Det gröna står högst i kurs

Jag och Audrey har olika åsikter om VAR mossan ska ligga, den jag plockat med mig från skogen och placerat i vår adventsljusstake.  Audrey drar upp och plockar ner på golvet, jag städar och lägger tillbaka ... om och om igen.

Annars får vår adventdekor vara ifred. Äpplena i den lilla designgranen och alla de små figurer jag hängt i en liten bordsgran? Kanske har hon inte noterat? Sanningen är att hon sov hon när jag stylade. Kanske kommer buset sen? Kanske inte?

Däremot bet hon direkt av en bit av den gröna plastgirlang som pryder designgranen. Delen påminner om gran men är tydlig fejk, för Audrey en ny leksak vilken hon generöst delade med Stanley.

Mannen som städat huset suckade djupt när han såg alla de små plastbarren, vilka var precis överallt. Kvarlevorna beslagtogs och dammsugaren åkte fram för tredje gången denna helg. 



lördag 28 november 2020

Den långa tassen

Vår Stanley är den snällaste som finns, framför allt gentemot sin kompis och vapendragare Audrey. Han backar ofta och låter henne få sin vilja igenom och verkar inte lida av sitt val. Ungefär som en förälder som avstår sin del till förmån för barnet.

Det finns dock ett tillfälle där S inte viker ner sig. Mat. Här är rollerna ombytta och lilla damen delar med sig om kompisen så önskar. Eftersom hon gör av med mer energi än S så händer det att vi sätter oss mellan katterna. Stanley äter på sitt fat i köket och Audrey vill ha sin portion serverad under matbordet. 

Som du säkert räknat ut så är vår hane snabbare. Han är väl medveten om de regler som finns och väntar stilla vid sitt fat. Om det tar för lång tid eller om han inte blivit mätt så smyger han tyst och stilla iväg, bort mot As tallrik.

Ifall vi inte är på plats så sätter han sig bredvid och Audrey delar frikostigt med sig eller så går hon sin väg, vilket innebär att fatet är rensat och tomt när hon kommer tillbaka.

Men vi vet så därför håller vi koll. Jag brukar sätta mig ner och smeka honom över ryggen när han är klar. Pratar med S och låter honom gå när A tycker att hon är klar, då får han dammsuga fatet.

Så finns det gånger när vi bjuder på något som är extra gott, vid de tillfällena blir det svårare för S (att följa våra regler). Ljudlöst och obemärkt närmar han sig, håller lite distans och när vi släpper fokus så sträcker han långsamt ut sin tass. Allt går i slow motion och tassen blir lååång, plockar åt sig en matbit och drar den (lika obemärkt) tillbaka mot sin mun.

Den långa tassen, så snyggt gjort och skulle du inte veta så blir du grundlurad för Stanley håller distans, exakt det avstånd som tryggar dig och gör att du sänker garden.



fredag 27 november 2020

Kaos i planeringen



Känns som jag ligger efter i min to do lista eller rättare sagt som om det plötsligt dykt upp nya uppgifter vilka jag inte planerat in denna vecka 

... vilket det har.

Inläsningen av ljudfiler ligger och flyter och just nu vet jag inte hur eller när den tid som behövs ska frigöras? 

Har lovat att försöka hålla både lördag och söndag friare från jobb, för att det är skönt att bara vara och viktigt att prioritera värdefull chilltid med mig själv och mannen. 

Denna helg är uppbokad men NU står det viktiga gäster i dörren och trängs!

Finns bara en sak att göra, gå igenom schemat igen och blocka tid för det som är viktigt och nödvändigt. Vad vill och behöver jag/vi göra just nu? Vad kan vänta?



torsdag 26 november 2020

Tredje gången gillt

Teknikstrul dag nummer två ogillas starkt. Usch!!!

Tänkte redan i förrgår att jag skulle vara ute i god tid så jag filmade, skyndade på mitt iMovie arbete, påbörjade min nedladdning till Youtube och hoppades på att allt skulle vara klart när jag återvände efter att ha undervisat dubbelklass.

Icke sa Nicke.

Hemma hade någon fällt ihop min laptop (läs mannen, eftersom Audrey nosat på den) och ovetandes avbrutit hela överföringen.  Suck. Jag försökte väcka allt till liv och rädda det som räddas kunde. Lämnade uppladdningen ifred över natten.

Igår morse hade ingenting hänt, allt hade hängt sig men eftersom jag hade tidig morgonklass så fanns ingen tid att försöka åtgärda eventuella problem. 

Det var först efter lunch som jag raderade och började om från början för att senare upptäcka att allt stannade av på samma ställe som kvällen innan??? Alltså var mannen inte "the bad guy" 

Dags för ny dator?

Mannen undrar om jag verkligen ska ha en Mac? (Behöver knappast skriva att han äger en PC) Hur som så slutade middags diskussionen med att jag fick låna hans dator. Började om från början för tredje gången och (tro det eller inte men) när jag skrivit klart texten och alla hashtags så var min video publicerad!!!

Hur snabbt gick inte det!?

Så oerhört skönt att gå i mål med publiceringen även om belöningen innebar ett väldigt trött huvud.



onsdag 25 november 2020

Mötet som till slut blev av

Det här med onlinemöten är inte alltid enkelt. Igår hade jag ett inbokat och loggade in cirka fem minuter innan. Upptäckte då att min laptop inte kunde hitta någon kamera? Försökte snabbt kolla igenom datorns inställningar och program för att konstatera att inte heller jag hittade kameran (som finns).

Hämtade min iPad. Klickade på möteslänken och kom till Google meetings startsida där App Store ville att jag skulle ladda ner appen. Okey. Försökte men fick till svar att min iPad är för gammal, att den behöver uppdatera programvaran ...

Telefonen! Sista försöket och det lyckades men var var min möteskollega???

Skrev i chatten att jag var på plats. Skickade även ett mejl. Vad hade jag missat? Inte tiden men kanske något annat? Eller så var det inte hos mig som "problem" uppstått? Väntade den där akademiska kvarten och SÅ fick vi kontakt. Med rundgång i mikrofonerna (!!!) eftersom jag loggat in både med dator och mobil. Slutade med att han ringde upp mig och att jag klickade på mute (på min laptop). Bild på skärm, hörlurar i och NU fungerade kommunikationen. 

Jag får jobb som ljudboksinläsare. Jippi!!!

En helt ny värld öppnar sig och massor av tekniskt nytt ska läras vad gäller filer, ljudspår och hur jag delar. Min röst sägs vara både tydlig och mitt sätt att läsa känsloförmedlande så nu ska jag ge allt samt försöka minimera antalet omtagningar. 



tisdag 24 november 2020

... med pannlampan påslagen!

Kors i taket, jag har köpt min första julklapp! Eller två faktiskt och är riktigt nöjd med innehållet i paketen. Så nu är det bara resten kvar, fast den shoppingen kommer nog inte att ske förrän december månad startat).

Hemma har jag lekt med hela nejlikor och apelsiner, tänker hänga upp dessa i fönstret lagom till första advent. Känns bra att stjärnor, ljusslingor och girlanger får tillträde redan i slutet av denna månad, när det är sååå mörkt, grått och trist ute. November både längtar och behöver glamour!

I skrivande stund dammsuger mannen (med pannlampa påslagen!) runt mina fötter. Han städar efter den elektriker vi haft på besök (samt Stanley som lämnar vita tassavtryck på vårt mörka källargolv efter att han varit på lådan). 

Hemma hos oss har vi (just nu) den uppdelningen, mannen städar och jag lagar mat. Det händer att vi byter men oftast behöver jag inte fundera på om dammsugare ska tas fram eller inte.