söndag 25 oktober 2020

Pumkin face?

Funderade länge på hur jag skulle designa årets pumpa? Ett traditionellt ansikte var inget som lockade. Under åren så har det blivit glada, läskiga, traditionella och mer utflippade, i år insåg jag att undertecknad drabbats av idétorka.

Men som det ofta är med mig så kom svaret när jag väl beslöt mig för att kavla upp ärmarna. 

Under inspektion av Audrey och Stanley så skapade jag en katt. Brydde mig inte om att skära ut något lock för att underlätta urgröpningen och det visade sig fungera, tror till och med att det var smart rent konstruktionsmässigt.


Årets pumpa 2020

(utan belysning dvs ljus)


 
Bjussar dessutom på tre pumpor som skurits under de år jag bloggat:
Vem vet de kanske kan ge dig inspiration???




Ha en bra dag!

lördag 24 oktober 2020

När inte ens valnötterna är "safe"

Allt som är mindre är intressant, det kan vara ett löv på en stövel, en kastanj, vindruva, tomat, sten eller skruv. Härom kvällen var inte ens valnötterna säkra.

Jag hade ställt en liten skål på matbordet när middagen fixades i ordning. Tänkte att just nötterna borde vara det enda som kunde passera obemärkt men icke sa Nicke.

Plötsligt hör jag ett ljud som är obekant och sticker ut huvudet genom köksdörren. Audrey dribblar igen och denna gång med en valnöt ... stön.

Tidigare samma dag hade ett löv på min stövel hanterats på liknande sätt och när mannen försökte se vad hon lekte med så skyddade Audrey sitt byte väl. Inte ta!



fredag 23 oktober 2020

Den oväntade vinsten

Efter att jag undervisat min fredags lunchklass så checkar jag ut och tar helg, oavsett om det finns inplanerade klasser lördag och/eller söndag. Själva känslan att veta att arbetsveckan är över, de där vardagarna som är intensiva och som innebär att jag och mannen sällan äter ihop, i alla fall inte middag, de är tillfälligt förbi.

Så oavsett om jag är helt ledig eller inte så känns det som en minisemester. God mat planeras, något glas vin och att "bara få vara". Inga "måste" utan mer "göra det som önskas", det vi har lust till.

Denna helg har jag en yinklass på mitt ordinarie schema men det upplever jag inte betungande. Att undervisa yin har för mig blivit mer meditativt än jag trott, framför allt i dessa tider då fysisk assistering undviks. Istället demonstrerar jag och ger verbal guidning. Eftersom undertecknad inte utövar positionerna själv utan mer eller mindre sitter rakt upp och ner för att observera, så stannar allt upp. Jag finns där för elevernas skull, för att se och hjälpa dem ifall de behöver vägledning.

Vad som händer med mig är att jag hamnar i nuet, i mig själv och blir helt lugn. Min kropp landar i ett meditativt tillstånd och batterierna laddas. Efter klassen finns enbart välbehag och harmoni. Så för mig är det rena vinsten att få undervisa yin! Det hade jag inte trott för tre-fyra år sedan.




torsdag 22 oktober 2020

Like a rockstar

Varje torsdagsmorgon prick kl 07:00 loggar jag in, det är ett "måste". Om jag är ett par minuter sen (vilket jag varit de senaste två veckorna så är det kört. Är klockan 07:03) så är dörren stängd.

För mig har det varit en pärs att "komma ihåg" att jag måste boka (har ju alltid bara gått dit). För att göra det enklare för mig så är en påminnelse inlagd i min telefon (tack mannen för det tipset!). En annan grej är att veta om det är möjligt fem dagar innan? Men å andra sidan så går det ju att avboka. 

Undrar du vad jag syftar på? Min egen träning. Med de restriktioner och förhållningsregler som finns efter det att covid19 bet sig fast så behöver idag all gruppträning bokas och med få platser så blir det givetvis först till kvarn.

Tack och lov så är det inte helt kört om du hamnar på reservlistan, då finns chansen igen tio minuter innan passet kör igång. Jag har själv stått och stirrat på inloggningsmaskinerna tillsammans med andra träningssugna och hoppas på att just jag ska få möjlighet att svettas.

Jag har också varit tvungen att gå hem igen, det är spelreglerna. Har du ingen ordinarie plats så får du chansa samtidigt som du måste vara på plats senaste tio minuter innan annars blir du av med din dyrgrip.

Som vår kära ledare beskriver situationen: 

När allt detta är över så ska jag vårda minnet av just detta.Varje vecka känner jag mig som en rockstjärna när jag kommer. Folk står i kö för att få biljetter in i salen. Har aldrig känt mig så eftertraktad och populär som just nu. Tack!

Precis så är det, vi vill hänga med vår rockstjärna! Svettas, bli trötta och gå hem ännu gladare. Så jag fortsätter att logga in och hoppas att just jag får en av de åtråvärda biljetterna.




onsdag 21 oktober 2020

Ner i häxkitteln

Så är det konstaterat att vår stad för tillfället är den värsta smitthärden vad gäller covid 19. Här finns flest nyligen insjuknade ... ingen merit om du frågar mig. Vad som dock är positivt är att staden agerar direkt och uppmanar ALLA att följa de hårdare regler, direktiv och restriktioner som kommer "uppifrån".

Våg nummer två. Egentligen är det väl ingen skillnad från i våras, vi får helt enkelt backa, tänka till och tillsammans göra vårt bästa. Svårast för mig är att inte få kramas ...

För min del innerbär det mindre socialt umgänge och större avstånd när det behövs (läs: leva på det vis vi gjort i stort sätt hela detta år). Jag fortsätter att hålla klasser, vissa filmas och kan utföras hemma för den som har en dator, läsplatta eller mobil andra IRL på studio. Antalet yogisar minskas ordentligt och handsprit finns alltid tillgänglig. Ingen fysisk assistering eller beröring.

Hittills har studios och träningsanläggningar varit de ställen jag personligen känt mig mest trygg på (förutom hemma). Många väljer bort och de som kommer är friska. Byta om och duscha kan jag dessutom göra hemma.

Personligen tror jag på bra mat, sömn och rörelse, att det ger bättre motståndskraft mot virus. Självklart kan jag bli sjuk som alla andra men om jag använder mitt bondförnuft och följer de riktlinjer som ges så hoppas jag klara mig genom denna pandemi. 

Så heja alla oss som lever mitt i smittan!  





tisdag 20 oktober 2020

God morgon, vad sägs om lite kladdig frukost?

 


Vet inte om jag drömde men helt plötsligt fick jag flashbacks på äcklig picnic frukost.

När jag växte upp så bad sällan (snarare typ aldrig) min mellansyster och jag om speciell utflyktsmat. När friluftsdagar inträffade så fattade ingen av oss att vi kunde önska inköp. Vi steg istället upp samma morgon, öppnade kylskåpet och inventerade innehållet för att sedan trolla ihop en matsäck av det som fanns. Hade vi otur så var det dags att handla och då fanns ytterst lite att välja mellan.

Minns en gång när jag skulle åka Finlandsfärja med "baletten" för att uppträda på andra sidan Bottenviken. Samma morgon som avfärd gjorde jag i ordning nästa dags frukost. Det jag älskade mest just då var rostat bröd med ost och marmelad. Smör som smälte på det heta brödet! Jag gjorde i ordning två mackor och hällde juice i en urdiskad sirapsflaska. Packade ned allt i min väska.

Till vardags åt vi fil och flingor. Mamma bakade grahamsfranska. Inget onödigt socker.


Bäst att passa på, göra livet till en fest och ordna lyxfrukost a´la helg. Trodde jag ... 
När alla plockade fram sina matsäckar (morgonen efter) så hade jag föredragit fil och flingor. Brödet var kladdigt och segt. Kallt rostat bröd är inte gott! Juicen var "plastflasksvarm". Usch!

Sneglade på mina vänners matsäckar, deras mammor hade omsorgsfullt packat ned massor av godsaker. Ja ja

Min egen kära mamma visste knappast att vi skulle "fixa hemma", jag hade antagligen aldrig upplyst henne om den lilla detaljen. Hungrig som jag var åt jag upp de kladdiga och kalla mackorna samtidigt som jag lovade mig själv att ALDRIG någonsin komponera en sån matsäck igen. Ett löfte jag hållit.


måndag 19 oktober 2020

På språng genom galaxen

Vi har ett draperi av tyll i vår källare, det täcker proppskåp och rör. Ärvde allt det vita fluffiga när vi köpte huset och vi är mer än nöjda med den smarta lösningen.

Bakom draperiet har jag skapat vår alldeles egna stjärnhimmel. En ljusslinga sprider denna tid på året stämning och tanken för dig ut i rymden, kanske till Vintergatan.

Så flyttade Audrey och Stanley in. Say no more. Draperiet och Tiger fungerade bra men vår nyfikna lilla hona undersöker allt. Hon gillar att leka mellan tyglagren med bollar och möss. Andra favoritsysslor är springa, hoppa och klättra.

Tidigare hängde vita fjärilar utspridda i tyllen, inte nu. Och under jul så brukar jag dekorera med annat men knappast i år. Audrey såg fjärilarna och hoppade upp för att fånga, kom hon inte hela vägen upp så klättrade hon sista biten.

Tur att lilla fröken är lätt och smidig men otur för draperiet. Det finns ställen med stora hål ...

Vad som ändå är bra är mängden tyll. Det går att vika in eller dra bak det som är skadat. Just nu är det ingen idé att byta, bättre är att Audrey växer till sig och att kattungespeedet lägger sig. När hon är lugnare kan jag köpa nytt tyg.