söndag 2 oktober 2022

Och plötsligt händer det



Det har skett små förändringar igen!

De där små, små guldkornen som betyder så mycket har visat sig. Allt handlar just nu, i denna blogg om våra katter, de skygga och födda i det vilda, de som behöver så mycket mer hjälp med att bygga tillit till oss människor.

För ett par veckor sedan märkte jag att Audrey la sig mellan mina ben på morgonsidan, då när väckningspatrullen checkade in och de hoppades på att få upp mig. När jag klappat lite, tittat på klockan och sagt "inte än", DÅ la lilla fröken sig tillrätta ett par minuter. I dessa stunder vågade jag inte klappa utan låtsades som om det regnade så att hon tryggt ska kunna återkomma, vilket hon gjort!

Varje morgon väckningspatrullen tjänstgör så buffar Stanley kärvänligt på mig, stryker nosen mot mitt ansikte och låter min hand smeka honom. Audrey står precis bakom och observerar, på precis lagom avstånd för beröring. Så lägger hon sig tillrätta men om hungern är stor och matten låtsas sova kan en liten klo glida in under täcket som markering.


Igår hände något annat, denna gång gällde det Stanley. Han låg skönt och sov på Lejonkungens säng och undertecknad kunde inte låta bli att smyga fram för att kela lite. Stanley tog emot och jag la mig försiktigt på sidan av honom med lite marginal så att han inte skulle känna sig instängd. Då vänder han på sig och masar sig närmare, lägger sig kropp mot kropp och jag ropade tyst till mannen:

"Fota!"



De där små nyanserna av tillgivenhet och tillit, att vi får smeka Audrey på ett helt annat sätt än tidigare, att hon hoppar upp i sängen och lägger sig mellan mina ben, att Stanley både kurrar och kryper närmare ... fattar du hur stort detta är???

Antagligen inte, för hur skulle du kunna? Våra katter är inte som någon av de andra katterna som tidigare tillhört vår familj, de är traumatiserade och behöver mer tid. Vi arbetar dagligen för ökad ömsesidig respekt, tålamod och en tillåtande inställning och faktiskt så verkar vi bli belönade (igen).





lördag 1 oktober 2022

Paket på villovägar



Efter en lång arbetsdag ute i trädgården samt en god middag så var det mysigt att starta upp ett nytt pussel med mannen. Vägen hit var dock längre än vi tänkt oss ...

För över en vecka sedan beställde mannen ett par pussel från Adlibris, de har fortfarande inte kommit. Meddelanden och aviseringar har skickats och dragits tillbaka under en hel vecka, till slut surnade mannen till. Leveransbolaget och Adlibris skyllde på varandra och plötsligt var den rätta adressen (hem till oss) felaktig? Eftersom pusslen för länge sedan lämnat Adlibris lager så gick inte beställningen att dra tillbaka, däremot kunde mannen stoppa betalningen. 



Vi beslöt att sluta spilla onödig energi och beställde nya från Danmark. Varorna lämnade lagret samma eftermiddag och igår (ett dygn efter att beställningen lagts) så kunde mannen hämta våra pussel i en postbox.

Alltså, hur svårt kan det vara?

Tydligen går det snabbare att köra från Danmark än från Morgongåva??? Ja, ja, vi är nöjda och vad gäller de första pusslen så kanske de dyker upp ... eller så gör det inte det?




fredag 30 september 2022

... får nog vänta en vecka eller två


Just nu är vi mitt uppe i den tid på året som jag tycker är vackrast, alla färger som sprakar och intensivt bjuder på sin magiska prakt. Både ögon och intuition viskar att hösten är intensivare i år, att färgerna är något mer tredimensionella.

Detta har hänt tidigare, tror att det var efter en mycket torr och varm sommar (kanske 2018). Fick veta av en forskare, en biolog att träden kapslat in sig (?) och bundit vatten för att överleva och att just detta innebar att färgerna upplevdes intensivare, ungefär som om naturen blev självlysande.

Vet inte om jag inbillar mig eller om magkänslan och ögonen har rätt?



Oavsett så njuter jag av alla träd som fortfarande står mer eller mindre påklädda, de har bytt om till festskrud men ännu inte tappat så många blad så att de ser frusna ut. På marken bildas ett täcke av de löv som singlat ner och på vissa ställen ligger drivor, som gjorda att hoppa i.

Tänker att det snart är dags att göra lövänglar, att lägga sig på rygg i allt det mjuka och röra armar och ben så att siluetten av en ängel uppstår.

Men på vår gröna gräsmatta ligger enbart äpplen ... måste vänta en vecka eller två.




torsdag 29 september 2022

Hur gick det sen?


Kanske du undrar hur det gått för herr/fru grävling? (Om du inte bryr dig så kan du sluta läsa nu).

Peppar, peppar så tror vi att den flyttat för inga nya gropar är grävda och våra amerikanska blåbär har fått vara i fred. Om det var urinet (det jag kissade i hinken och hällde ut runt ingången under altanen eller om det var de "after shave dränkta" bomullsremsorna som knöts upp i samma område kommer vi troligtvis aldrig att få reda på. Vi är glada att lugnet lagt sig på vår tomt.



Via en mejlkonversation med våra grannar har vi fått reda på vilka som haft påhälsning och hur de agerat. Någon lånade en grävlingsfälla. De fångade först en vit katt (typ grannens) och senare en grävling. Ungefär samtidigt  fick de information om att det är olagligt att skjuta detta djur i vårt område. Paret tog då bilen (med buren) och fraktade sin otillåtna gäst ett par mil till en större skog där de släppte ut grävlingen.



Om det var "vår" herr/fru grävling ska vara osagt. Jag och mannen tror att det kan vara flera grävlingar som rört sig på vår gata eftersom Lejonkungen sett mer än en grävling röra sig i skogsbrynet under julimånads sommarnätter men vad vet vi?

Så oavsett var "vår" grävling nu bor så hoppas vi att den mår bra och att den stannar där den är. Win win för alla.





onsdag 28 september 2022

Att få GE känns fint



Min man har det bra, det händer att han får massage av mig, inte varje kväll (har varit så periodvis för något år sedan) men förhållandevis ofta.  

Blir knådad över hela ryggen med sesamolja för att mjuka upp knutar mellan skulderbladen och ett område ovanför, strax under axeln.

Att vara den som ger är fint. Att få beröra så att det lindrar, det blir som en gåva, en present och en kärleksfull handling.


Igår när jag kom hem och precis satt mig i soffan med en stor kopp te så undrade mannen om jag hade någon idé till mitt blogginlägg? Om jag behövde lite extra tid att fundera ut ett sådant? Han är smart mannen. Tänkte att jag kunde få lite extra tid (för planering) när jag knådade hans rygg.

Fast jag behövde inte ... (sa han).

Men eftersom jag vet hur tacksam han blir och hur välgörande massagen är så säger jag inte nej (även om det är okey att göra det).

Så han har det bra, min man, ett par kvällar denna vecka har han fått massage.

tisdag 27 september 2022

Hänga gubbe


Alltså hur roligt är det att möta nya studenter och få vägleda dessa genom sin första tentamen? Svar: hur nice som helst!

Under gårdagen var jag värd för ett, ja faktiskt två gäng studenter som börjat plugga på djuromvårdnadsprogrammet på SLU, de blir efter färdig utbildning "sjuksköterskor" (för djur). Lagom förvirrade, smått stressade och oerhört trevliga loggade de in på sina datorer för att göra ett quiz. 

Vad som var annorlunda var att studenterna delats upp i två omgångar och inte fick träffa varandra före eller efter tentamen. Vi skulle därför valla in dem i grupp, valla ut och senare släppa in grupp nummer två. I vanliga fall har vi samt studenterna ungefär en halvtimme för att kolla legitimation, starta upp program och logga in men igår fick vi av någon anledning nästan en timme???



Inget krånglade och alla var redo när 30 minuter återstod. Vad gör man då? 

Vi pratade allmänt och sen kände undertecknad att något måste till för att lätta upp stämningen, frågade om de ville hänga gubbe? Japp. Stressen i rummet släppte och vi lekte, tiden rann iväg.

Så blev det dags att starta quizen. I rummet var det tyst förutom smattrandet från tangentborden. Efter avslutat prov skulle alla dröja kvar för genomgång. NU började krånglet, inte för oss i salen men för administratörerna och IT. Ny väntan ... nya hängda gubbar.



För grupp två gick de fortare, de fick ingen väntetid, varken före eller efteråt. Nöjda städade vi undan och återvände till förrådet med tentamensmaterialet. Dags att säga hej då och gå hem. 

Jag beslöt att ta en promenad. När undertecknad kommit halvvägs så insåg jag att skyltarna med "tentamen pågår" fortfarande satt uppe på dörrarna till salen ... åh nej! Skulle jag ringa en kollega som befann sig i samma byggnad och be honom plocka ner? 

Nä ... för det du inte har i huvudet får du ha i benen. Jag promenerade tillbaka, hämtade skyltarna och städade efter oss. Check, sen kunde jag med gott samvete gå hem.




måndag 26 september 2022

Oops, där sprack byxan!



 
Idag hände det (igen), jag spräckte byxorna! Får väl skylla mig själv som satte mig i en skräddarposition under min rast. De brukar gå men idag orkade inte brallorna med mina utsvävningar, de fick nog och kastade in handsken. Så jag fick gå med trasiga jeans.





Ingen fara, ingen märkte och även om de uppmärksammat mitt dilemma så hade jag bara skrattat och talat om vad som hänt. Nu har jeansen hamnat i soporna och blivit ersatta av andra. Jag tackar för den tid vi haft tillsammans.





Slutsats: sluta göra yogapositioner på jobbet åtminstone i tighta jeans.


Annars har min dag varit lugn men intensiv. Vissa stunder skulle jag behöva klona mig men på något sätt så får jag allt att fungera vilket gör mig glad, för frustration är arbetsamt att släpa runt på.



Nu: fullt fokus framåt (både på och vid sidan av yogamattan).