Tack och hej!

 

Efter noga övervägande har jag tagit ett beslut, det är att avsluta och lägga ned min blogg. Den har existerat i över nio år och har varit min ständige följeslagare.

Många gånger har tanken knackat på men kanske har jag inte varit mogen, inte förrän idag.

Finns just nu annat undertecknad prioriterar och jag vill därför passa på att tacka alla som läst mina inlägg, utan dig hade det knappast varit någon mening att publicera allt jag faktiskt skrivit.

Tack för den här tiden!

Myror i brallan

 

Det är något underligt med mig, kalla det konstigt om du vill eller bara annorlunda. Det är alltid min kropp som signalerar när jag är trött.

Men hallå? Vad är det för konstigt med det?

Inget, fullkomligt normalt. Det är hur min kropp signalerar. När jag är trött så börjar det "pirra", det kryper inuti benen och jag får svårt att sitta stilla. Vet liksom inte riktigt hur jag ska bete mig? Sträcker ut och böjer om vart annat, spänner musklerna och försöker slappna av.

En sak som kan hjälpa ett tag är att sätta sig ned i djup squat och stanna kvar i någon minut. Denna ställning är tack och lov bekväm för mig. Tror att den ger förnyad energi?

Det är framför allt dagar då jag rört mig mer eller mindre nonstop som kroppen signalerar på detta sätt, den är liksom inställd på vila om jag väl landar i exempelvis TVsoffan.

Finns två alternativ:

1. Fortsätta att röra mig i mindre doser
2. Gå och lägga mig, är jag inte sovtrött så kan musik eller en bok fungera

Igårkväll var en sådan kväll. En bok och en natts sömn senare så är jag fit for life igen. 

Hur lång är egentligen "Clint Eastwood"?

Det är lätt att tro att undertecknad yogar mycket ... typ varje dag, då jag bekvämt kan luta mig tillbaka mot fyra ordentliga samt kompletterande yoga varianter. Svar nej. I somras checkade jag liksom ut, kände mig inte sugen och tänkte att var sak har sin tid, finns ingen anledning att "måsta" göra något. 

Under hösten när den extremt tidiga morgonlöpningen blivit mitt sätt att träna så har insikten slagit mig att kroppen önskar stretching, det den naturligt fick när jag undervisade, har därför ställt mig på mattan varje helg för att flörta med just kroppen och se till att spänningar löses upp.

Förra helgen la jag till plankan. Tänkte att en minut på lördagen kunde få komplettera styrkan vilket gick lysande så på söndagen ökades tiden till två. Min kropp har saknat de tuffa armhävningarna den tvingades göra tidigare och armarna är därför betydligt svagare än för ett halvår sedan. 

I helgen var det dags igen, för yoga med ett avslutande inslag av plankan. Tre minuter vore lämpligt tänkte jag och beslöt att hålla positionen till Popsicles Sunkissed. Valde att blunda för att snegla när låten tog slut, kanske skulle jag vara i mål? Svar nej, tiden visade två minuter!!! En kvar ... Suck. Jag höll och tänkte att det var precis lagom då kroppen fick arbeta för att orka.

Igår var det dags igen. Måste byta låt. Kanske Gorillaz Clint Eastwood hade en längd på 3 minuter? Blundade igen och landade i plankan. Tänkte inte öppna ögonen förrän låten var slut men kroppen signalerade att den inte ville mer så jag tittade på mobilen. Tiden hade passerat 3 minuter. Hade lovat mig själv att stå till musiken tystnade men när 4 minuter gått gav jag upp och landade i barnets position för att vila. 

Så hur lång var egentligen Clint Eastwood? Svar 5,5 minuter ... från för kort låt till för lång under samma helg. Jag fick min utmaning och nästa helg har jag ingen plan att öka med en minut.

Shit happens ... again

Fram med adventsstjärnor och pynt för NU är det tillåtet!

Första advent, detta år helt utan snö ... trist men ändå vackert med alla ljusslingor som glittrar och lyser upp vår annars så mörka tid.

Igår hängde jag med Astronauten ett par timmar. Vi letade soffbord och matta, hittade det ena men inte det andra (till hans lägenhet). Alltid lika mysigt med mor - son tid, passar därför på så länge han erbjuder och vill.

Därefter bakade jag, inredde samt fixade hemma. Beslöt att göra hemmagjord pizza på den surdegsgrund som sattes tidigare. Degen såg frisk och levande ut men på något vis lyckades jag döda den, antagligen för att den fick 30 minuter och inte hela dagen på sig att leverera en mumsig pizzabotten.

Mannen är alltid lika snäll och tacksam, han klagar aldrig men denna gång gav jag honom tillåtelse att skrapa av toppingen och skippa underredet. Det blev ingen traditionell pizza, snarare varianter på andra rätter när vi väl åt vår middag ...

Shit happens

... nästan 50 år

Tänk att ha vigt sitt liv åt samma arbetsplats: 49,5 år ... alltså nästan 50! Att besitta all den kunskap, historia och kompetens detta innebär samt fått vara en del av den tekniska utveckling som skett under samma tid.

Igår tackade vi av en mycket kär kollega, en som undertecknad arbetat kortare tid tillsammans med men som ändå lämnar ett stort tomrum efter sig, någon jag verkligen kommer att sakna.

Dagen till ära var temat svart (detta visste inte kollegan som klädde sig lika färgsprakande som vanligt). Anledningen hade kunnat vara Black Friday (då det faktiskt var just detta kommersiella datum) men för alla de närmaste stod den svarta klädseln för sorg.

Faktiskt oerhört effektfullt, stilrent och snyggt och det coolaste var att precis alla följde vår dress code den som jag och min närmaste kollega föreslagit!

Bubbel, smörgåstårta och känslosamma tal högst uppe i "vår byggnad", den där campus kan stoltsera med en häftig utsikt.

En dag att minnas och bevara i hjärtat.

Vi får se ...

Då jag glömt bort vår surdeg och den sakta men säkert lämnat oss för att tyna bort och dö så var det skonsammaste att se till att den (surdegen) fick en värdig begravning i vår kompost. 

Även om undertecknad är mindre bra på att planera brödbak och verkligen se till att dessa blir av så infann sig saknaden av en egen surdeg att pyssla om.

Visste att det finns ett grundrecept i en vacker presentbok, en som handlar om Italien, så förra helgen letades instruktionerna fram till jästvatten. Ingredienserna fanns i skafferiet, det var bara att sätta fart. Ett par dygn krävdes för att processen skulle komma igång och så igår kunde jag fortsätta med surdegsgrunden.

Nu uppstod dock ett problem, den blev för stabbig ... 

Visst, jag hade tänkt följa recepten ordagrant men en surdegsbas brukar vara blötare och kladdigare. Struntade i receptet och sköt från höften. Blandade på känn för att få den där konsistensen jag är van vid. Kanske var detta smart eller så blir mitt sista projekt en total katastrof???

Tänka utanför boxen är undertecknad bra på - hålla mig i det raka ledet blir svårare när förutsättningarna förändras och jag tror mig veta bättre än "vad det nu är" som förespråkar förhållningsreglerna.

Så vi får se ...

Troligt är att jag sumpade chansen att lyckas (eller så får jag till en variant av surdeg som faktiskt levererar) Vi får se ... 

Ljuset i mörkret

Just nu efter det att snön försvann så lever vi mer eller mindre i ett komplett mörker, i alla fall om du arbetar hela dagarna och om det regnar (vilket det gjorde igår).

En rullgardin som dragits ned och fastnats i sitt läge ...

Noterade härom dagen (läs morgon) att det är mer eller mindre nödvändigt att använda pann- eller ficklampa om undertecknad vill gå promenad innan arbetet (i områden som inte är belysta). Det becksvarta mörkret slukar både mig och allt annat och du behöver typ vara ett kattdjur för att se vad som befinner sig framför dina fötter.

Fattar inte hur vissa cyklister vågar cykla utan lyse ...

Har ställt fram ficklampan, den kommer att göra skillnad nu när rullgardinen är neddragen och novembermörkret ligger kompakt. Min plan är att "vara" ljuset