Skolös i över en vecka

 

                                      

För sju år sedan, då det fortfarande gick bra att resa så åkte jag och mannen till Maldiverna ... bara vi två. Hade ljuvliga dagar där men en fruktansvärt hemsk hemresa (den kanske publiceras om någon annan dag?)

Minnen att njuta av

Idag bjuder jag på lite dagboksanteckningar från vår inledning av semestern

Flygetapp tre

Vi var cirka tio personer som klev ombord på propellerplanet. Väskor och handbagage längst bak och resenärer längre fram. Vi satte oss på rad två. Cockpiten hade ingen dörr så allt piloterna gjorde kunde följas av passagerarna. Vår kapten var luden över både armar och ben, riktigt hårig! Önskade ett tag att jag liknat honom för när vi lyfte och fläkten blåste kall luft så blev det kyligt.

Skulle haft öronproppar ... motorljudet dånade. Stoppade fingrarna i öronen och lyckads njuta av den magiska utsikten. 

45 minuter i luften och sen äntligen framme! Planet landade i vattnet och la till vid bryggan / piren. Kuredu, vår ö är förhållandevis stor. Här går vi barfota. I love it!!! Vi bor i en strandbungalow och på trappen står en lerkruka med vatten plus tillhörande skopa att skölja av fötterna innan vi går in. Det pittoreska rummet är högt i tak och byggt som en hydda. En säng med moskitonät är centralt placerad. Badrummet är ute men ändå inbyggt. Häftigt. Här ska jag yoga!

Dusch och sen middag. Så gott!!! En stor buffé med tema Sri Lanka, välbehövligt och njutbart! Skulle kunna leva på vegetariskt när det som här är så vällagat.

Bäst hittills är att få gå barfota som det barfotabarn jag är!!! 

Hade ställt klockan på sju för att springa, upp och ut. Mannen sov vidare. Varje gång jag smyger iväg så är kroppen vaken men inte ögonen, det är som att löpa i blindo de första minuterna. Jag behöver vänja mig vid gryningsljuset innan hela jag är närvarande. Det går kanske inte snabbt men denna morgonrutin är ljuvlig. Trots att det är söndag så såg jag fler ögäster än sist, några satt på sina altaner och andra rörde sig på stranden. Själv sprang jag barfota på korallsanden, hoppar emellanåt till när foten rullar över en vass korallbit eller snäcka. Hejade på de som räfsade bort sjögräs och städade. 

Vi promenerade ut på landtungan. Såg en rocka tio meter ut, en ganska stor. Väl tillbaka så placerade mig mig i solstolen. Solade och badade. Upptäckte att det var fler fiskar i vattnet nedanför oss. Jag satt på huk och de simmade runt mig. Det klara vattnet gjorde det enkelt att följa fiskarna ovanför vattenytan. Stora vita fiskar med gula eller blå ryggfenor. Fick sen för mig att hämta snorkel och cyklop för att studera fiskarna under ytan. Hann knappt ned innan det sved till mellan skinkorna, liksom brände runt analöppningen som om jag bränt mig på nässlor??? Vad var det som hänt? Upp ur vattnet och in i duschen. Av med bikinitrosan och upp med rumpan så vattnet kunde skölja igenom området. Mannen fick undersöka men hittade ingenting. Myrbett? Sandloppor? Oavsett vad så var det obehagligt. Bytte bikini och återvände till solen. Läste lite. Så kom en riktig störtskur Jag hann upp till mannen på altanen och kunde sitta där och njuta av vattnet som plaskade och stänkte. Regnade intensivt i kanske en halvtimme. 

Tog en promenad till landtungan igen för att se högvattnet. Hur havet möter sig självt ovan sanddynerna . Ingen kamera, ingenting med alls. Satte mig ned i vattnet och lät det skölja över mig. Denna plats kommer att få bo i mitt hjärta, jag är förälskad i den. Havet, solen, vinden. Hit vill jag återvända. En korallbit landade hos mig och jag lånar den resten av vår tid här. En plats att meditera med öppna ögon. Jag blir ett med naturen. En stor krabba går förbi, människor passerar och vågorna omfamnar varandra när de möts framför mina ögon. Vitt skum. En rocka. Magiskt. Helande. Wow!!! Vill stanna kvar, hur länge som helst men tvingar mig själv att vandra tillbaka. 

Promenerad runt ön. En helt annan upplevelse under högvatten. Vi såg tre stingrockor helt nära  stranden! Det var som att vara på upptäcksfärd. Vissa partier som legat på land under löpningen gick inte att gå på, fick därför hitta nya passager. Djungelkänsla. De vita vackra tranliknande fåglarna verkar ha sina nästen i buskage under palmer. Undrar vad de heter?

En liten revhaj som simmade helt nära i vattenbrynet, som om den gjorde oss sällskap. Alla dessa stunder när djur och natur går hand i hand med oss är magiska. Mötte ett brittiskt par och pekade på hajen. Mannen berättade att sandpumpen som är placerad här lockar till sig revhaj, kanske hittar de föda lättare eller bara blir nyfikna?

 

... mer behöver inte jag

En vän, en (eller två) öl samt en stor saftig och välsmakande hamburgare, det kan vara lycka. Så vad det för mig igår. En trio som gjorde gott.

AW med en kär vän ...

Emellanåt går tiden fort, mycket händer, tröttheten checkar in och att hänga med kompisar hinns inte med. Familjen, vila och träning prioriteras för att hålla den balans som min kropp och huvud behöver.

När jag har tid i överflöd så är det inte alltid i synk med mina vänner, då kan de ha fullt upp, var och en på sitt håll. Livet kan vara så men en paus behöver inte vara slutet, riktiga vänner finns kvar.

Vänner att exempelvis ta en AW med nere på stan, vid ån, en ljuvligt varm sommarkväll i juli. Prata i timmar, dricka kall öl och äta en vällagad hamburgare, mer behöver inte jag.

Ordningen är återställd - vi ser

Igår var vi inställda på en dag med smatter mot rutan. En regnig dag, det var i alla fall vad som utlovats men även om det visserligen kom några försiktiga droppar så verkade regnet dragit förbi under natten.

Molnen sprack upp och solen tittade fram, det blev både varmt och skönt.

Istället för pusselbyggande inomhus vistades vi i trädgården (stundtals tillsammans med råbocken, vilken  checkade läget). Jag gav mig på syrenen och friserade den ordentligt. Allt på vår tomt har en tendens att växa så det knakar och bli både stort samt omfångsrikt, syrenen är/var inget undantag. Från fönstret i matrummet skymdes utsikten av en grön vägg.

Nu är ordningen återställd ... vi ser!

Mamma var är du?

                                             

Igår tillbringade jag en del tid i skogen, först en löptur på morgonen och  senare en promenad innan det var dags att förbereda kvällens middag

Under den andra rundan var planen att plocka med mig smultron, blåbär och hallon. Morgonens dofter hade avslöjat att det finns mogna hallon (och smultron samt blåbär har jag mumsat på).

Från stigen scannades växter och träd av. Jag konstaterade med en nick att där var X och där var Y. Helt ärligt så noterade jag ännu en gång att jag har rätt bra koll.

Plötsligt dök en "bekant" blomma upp men namnet kom inte automatiskt. Vad var det nu den heter? Ville ropa:

Mamma, var är du?

För hon hade vetat. Mamma som kunde alla träd, blommor, stenarter och för den delen även de flesta svampar. Mamma som lät oss pressa växter och göra små böcker när vi var små och vetgiriga. Det är hennes förtjänst att jag kan vad jag kan.

Den där växten i skogen måste googlas. Mamma kan inte längre svara, hon är i himlen. Kanske viskade hon svaret men just igår hörde jag inte. Kanske kommer blommans namn till mig i sömnen? Det visar sig.

Och ifall du undrar så kom jag hem med både hallon, blåbär och smultron. Kanske bakar jag en cheesecake och toppar med sommarbären, kanske inte? 

DÄR klev vi över mållinjen!

Check på 4000bitars pusslet! Igår la mannen de sista bitarna på plats och den världskarta som hängt med oss sedan mitten av mars visar upp hela sin prakt.

Gåvan var en present från Lejonkungen till sin pappa, en utmaning som visade sig innebära både en del klurande samt funderande innan vi över huvudtaget kunde starta bygget. Inget bord var stort nog ...

Med katter i huset (som av naturen är nyfikna och racear hej vilt, framför allt på natten så vågade vi inte lägga ut delarna hur som helst. Det gällde för oss att hitta en plats som var tillräckligt fredad men som ändå var lättillgänglig. Funderade länge på poolhuset men konstaterade att golvet inte är 100% plant, vilket det bör vara, så vi skippade den tanken.

Pusslet fick istället växa fram på golvet i vårt stora rum, för att sedan täckas med skivor (under natten samt alla de dagar då vi inte byggde) som inte gled då människor och/eller djur rörde sig i den delen av rummet.

Nu är vi dock klara!!! Heja mannen, han som pusslat när jag varit borta och sett till att vi tog oss hela vägen in i mål.

Är min tidsuppfattning skev?

 "Där är där man inte är. Här är där, där man äär."

Börjar med ett par meningar ur ett avsnitt ur en sång ifrån Fem myror är fler än fyra elefanter, tänker att den strofen passar min blogg idag.

För ungefär en månad sedan hängde jag med mina systrar, för två veckor sen med Astronauten plus flickvän och den senaste tiden har jag och mannen semestrat ihop. Lejonkungen är i norra Spanien och semestermoodet är påkopplat (för samtliga). Allt som hänt känns både nära och långt borta på samma gång.

Är min tidsuppfattning skev?

Tror inte det. Tiden har flugit iväg men ändå inte, som att äta tårtan och ha den kvar på samma gång. Förstår du hur och vad jag menar?

Egentligen existerar varken tankar framåt eller bakåt utan enbart NU. Jag sitter här, i soffan och skriver blogginlägg. Vänstra handen på Stanleys mage och den högra på tangentbordet, skapar en pekfingervals.

Allt bara "är" och jag befinner mig mitt i, en rätt skön känsla. Rofylld och grundande. Sammanfattningsvis har jag ingenting vettigt att skriva idag så för allas bästa avrundar jag. 

Önskar dig en skön söndag!

... när det inte fungerar blir det kaos

Igår ringde väckarklockorna tidigt hemma hos oss. Undertecknad hade lovat att skjutsa Lejonkungen och hans polare till Arlanda. Åtta dagars semester hägrade för "grabbarna" och hur trötta de än var så låg ett skimmer av förväntan över dem. Jag var lika trött men fick energi av semesterkänslan de spred omkring sig.

Släppte av dem och återvände hem till frukostbordet. Ett par timmar senare när jag hunnit med en löptur meddelade mannen att det var tur att grabbarna flög så tidigt. I nyheterna meddelades det att stora delar av Europa fått IT-problem, flygen stod stilla. En uppdatering av säkerhets- samt bokningsprogram hade misslyckats. Människor kom inte iväg och nya bokningar kunde inte genomföras.

Oj ... Teknik i all ära men när den inte fungerar så blir det kaos.  

Lejonkungen hann dock iväg och anlände till sin semesterdestination. Vi kan pusta ut och önskar boysen härliga dagar. Själva njuter vi av sol, vatten och trädgård. Är rätt nice att befinna sig hemma också 😍

Önskar dig en skön lördag!