lördag 12 juni 2021

En underbart otippad tabell

Så är det dags igen för fotbolls EM och familjens återkommande "kamp". Vi har alla fått tipsrader från mannen skickade med en vänlig påminnelse om att fylla i innan första avsparksmatch (i fredags).

I år tyckte jag att det kändes extra svårt och funderade allvarligt på ifall jag skulle kasta tärning och låta den välja åt mig. Värsta, värsta var att välja EM-vinnare ... suck men efter att ett land återkommande knackat på och viftat med både armar och ben så beslöt jag att låta det bli mitt val.

Alla utom Lejonkungens flickvän är med i kampen om äran, även Astronautens sambo samt deras katt Pettson!

Efter första matchen (i går morse) fick vi mess (från mannen) om den inbördes ställningen: 

  1. Astronautens sambo/flickvän 7 poäng
  2. Pettson (brittiskt korthår) 6 poäng
  3. Lejonkungen 6 poäng
Underbart,  våra"underdogs" leder!!! I detta fall (se första och andra plats) och om jag legat på tredje så hade den manliga delen av vår familj kliat sig i huvudet och sen sagt att det enbart spelats en match och att det inte finns något trovärdigt statistiskt underlag (haha). 


Älskar att Pettson kammar hem poäng!!!
Och heja Stort I!

Kommer troligtvis att svänga i tabellen men ofta brukar någon av de som vet och kan mer ligga i topp  för att slutligen kamma hem vinsten. Själv är jag mest en glad amatör 

Lejonkungen hade poolparty med sina kompisar och frågade på allvar mer än två gånger om inte JAG skulle hänga med grabbarna och se matchen, DET värmde ett mammahjärta! Tackade nej och lät gänget ha egentid ute i poolhuset framför projektorduken. 

Kan dessutom berätta att NU precis innan publicering, (innan vi fått söndagsmorgonens tabellresultat) så har oraklet Pettson gjort det igen, (kanske inte helt otippat men) han var det ende som förutsåg Finlands vinst mot Danmark!







fredag 11 juni 2021

Det "värsta" som hände ...

Fick en helt ljuvlig morgon igen! Det var sommarvarmt och vindstilla när jag snörde på mig mina löparskor och gav mig ut i skogen för an kort runda. Fågelkvitter och naturens alla dofter följde varje steg jag tog och innan jag visste ordet av så var undertecknad hemma igen. Passade på att bada och landa i solstolen tills dess att det blötaste torkat ut. 

Därefter var det dags för lite administrativt arbete. Känslan av helg och ledighet smög sig på trots vetskapen att dagen framför mig innebar arbete. Fick i alla fall pausa under morgontimmarna och det gillar jag, att bara vara. Är tacksam för det.

En företagsklass, en sen lunch och så en uppfriskande promenad (längs ån, in till stan) för att arbeta. Gick ingen nöd på mig, snarare tvärtom. Det "värsta" som hände var getingsticket på foten när jag plockade fram grillen men shit happens. En stackars geting hamnade av misstag inne i min sandal? Den stack antagligen i rent självförsvar. Det sved till på foten men sen släppte obehaget. Tog av mig skon och lät getingen ta sig ut.

Kanske har vi ett bo i lekstugan? Mannen ska kolla.



torsdag 10 juni 2021

Humlans hemlighet

En av de studios jag arbetar på ligger i ett kulturmärkt hus i innerstan, det är markplan och utsmyckat med stora fönster vilket på detta ställe innebär kalldrag både från fönster och golv. Kyla på vintern och svalka på sommaren.

För någon vecka sedan när sommaren på allvar checkat in så flög en stor humla in i entrén, verkligen modell större. För att hjälpa insekten så öppnade jag ytterdörren med hopp om att den skulle finna sin väg tillbaka ut i friheten igen.

En av yogisarna som varit med på min klass sa:

- Den humlan känner jag igen, den har varit här tidigare! Stäng dörren så ska vi se om den hittar tillbaka ut?

Jag tittade förvånat på hen och drog igen dörren. Humlan flög mot fönstrets nedre kant och försvann in i glipan mellan karm och fönster. Plötsligt såg vi den på andra sidan, alldeles själv hade den tagit sig både in och ut.

Alltså det här med kalldrag, förstår på riktigt varför det blir så kyligt inomhus. Kan en jättehumla ta sig genom ett stängt fönster så kan hur mycket luft som helst göra samma sak!



onsdag 9 juni 2021

Ja ... det ÄR sant

Det är nu både officiellt och på riktigt, jag äger en selfiepinne?! Trodde aldrig att den dagen skulle komma. Har inte riktigt förstått vitsen men nu blev det som det blev.

Det var mannen (!!!) som uppmärksammade mig och sen skickade en länk, det var även han som beställde och senare åkte för att lösa ut det lilla paketet.

I ärlighetens namn ska erkännas att det är stativet och inte själva "pinnen" som jag vill åt. Något att fästa mobilen i så att jag kan filma yogaklasser. Hittills har jag använt all min kreativitet för att hitta lösningar och det har oftast fungerat riktigt bra med några undantag. För vem kan garantera att mobilen håller upprätt läge, framför allt om den placeras i gräset eller på ytor där den kan glida alternativt välta.

Ett litet stativ har hittat hem till oss, ännu oanvänt men troligtvis inte så länge till. Nästa steg är mick men som sagt ett steg i taget. (Hittills har jag klarat av schyst ljudkvalitet eftersom min telefon är ganska ny.)

Till att börja med bekantar jag mig med min "selfiepinne"haha,  det vill säga det efterlängtade stativet.



tisdag 8 juni 2021

Jag kan om jag vill!



Vad gör du när det regnar ute och du är klar med alla dina ordinarie arbetsuppgifter?

Själv kokade jag rabarbersaft, bara för att jag kan om jag vill och vi har extra allt när det gäller just rabarber. Det syntes inte ens att ett kilo plockades in.



Hittade ett recept med citron och socker på nätet,  Leilas rabarbersaft. Eftersom hon är bra på det hon gör så skippade jag allt annat som dök upp i flödet. Rensa, skära, koka och sila. Tillsätta socker och citron. Koka upp igen. Sen det som tog absolut längst tid, låta drycken svalna.

Jag kan om jag vill!

Känner på mig att detta blir sommarens läskande dryck (hemma hos oss) och tar den slut så går det att koka mer. Busenkelt!




måndag 7 juni 2021

Den flygande kexchokladen

Sommarvarmt och ljuvligt! Jag ägnar då så mycket tid som möjligt åt fix i vår trädgård samt att bara vara. Härom dagen skulle jag hänga tvätt efter lunch. 

Nespressoapparaten hade bryggt en god kopp kaffe åt mig, vilken jag beslöt ta med ut, passade i samma veva på att plocka med mig en kexchoklad. Tänkte att varför inte? Gott kaffe och frasig choklad, troligtvis skulle den sistnämnda bli både kladdig och halvsmält innan den var uppäten men ...

Bara det att innan jag kunde njuta så skulle tvätten hängas (hade visserligen kunnat byta plats på uppgifterna men jag är av den åsikten att arbete först och vila sen). Sagt och gjort. Placerade mina godsaker i skuggan och gick iväg cirka 5 meter (fågelvägen) för att hänga kläderna utanför vårt sovrum där det finns en avskild liten yta.

Hörde ljud från altanen men brydde mig inte, först en gång och sedan igen. Konstigt, vad kunde det vara? Så dunsade det till ordentligt och jag lyfte blicken.

Min kexchoklad störtdök mot altangolvet!

En skata flaxade iväg. Jaha ja ... så klart, den hade känt doften av godis och försökte stjäla min choklad. Synade papperet runt men ingen näbb hade hackat eller på något sätt kommit åt innehållet.

Skatan var puts väck. Jag tog mitt kaffe och satte mig ner. 2 - 0 till mig. Skatorna blev av med sitt bo i vårt äppelträd och har knappt visat sig efter det. Planen att stjäla mitt fika gick inte heller. Synden straffade sig själv ... för skatan.

Själv njöt jag av kladdig kexchoklad och perfekt kaffe



söndag 6 juni 2021

En brunaktig sörja som föreställde vatten

För några nätter sedan drömde jag en annorlunda dröm, just nu har det mesta av innehållet försvunnit ur mitt minne men känslan i drömmen var obehag.

Av någon anledning skulle jag och två vänner ta oss från A till B, det var sommar och varmt. Vet inte om vi var i Sverige? Kunde hellre vara i ett tropiskt land.

Vi hade lätt packning och tunna kläder, typ shorts och linne. Mina vänner stannade till vid ett vattendrag. Vi behövde ta oss ner i den brunaktiga sörjan, dyka och simma under bryggdelar, ta oss upp till ytan för frisk luft och sen ner i det motbjudande vattnet igen. Ett steg i taget. Fanns ingen annan väg ...

Mina vänner satte igång och jag funderade på hur det skulle vara möjligt att slippa passagen? Insåg dock snabbt att det enbart fanns en väg och det var genom det brunsörjiga kletet.

Hur skulle jag kunna se? Hur skulle jag veta vilket håll som var det rätta? Måste jag känna efter bjälken med händerna för att ta mig under? Vad fanns dolt under ytan? Krokodiler eller annat livsfarligt?

Dessa frågor var dock inte de som oroade mig mest. Min rädsla var ifall jag skulle kunna hålla andan tillräckligt länge för att ta mig in under och upp igen? Att luften skulle räcka till ...

Så plötsligt fanns ingen återvändo, det var bara att dyka, ja eller sänka sig ner i gyttjan och följa efter de andra. Döm om min förvåning när jag inser att vattnet under ytan är kristallklart!

Om du kan drömtyda så var så god! Du släpps fri att analysera både mig och min dröm haha