lördag 15 februari 2020

Du kan alltid spola bort det ... om du ångrar dig

I veckan fick jag en present av en kompis, en sats surdeg.

Vi stod i bageriet och hon skulle förbereda deg inför bak (till dagen efter). Då kom frågan och helt ärligt visste jag inte hur jag skulle svara. Det var visserligen en relativt uppgift eftersom svaret förväntades bli ett ja alternativt ett nej. Min vän känner mig väl, hon noterade pausen och sa att jag inte alls behövde säga ja ...


I mitt huvud hölls en diskussion, för och emot erbjudandet. Skulle jag tacka ja för att vara snäll eller skulle jag tacka nej? Vad ville jag egentligen? Baka bröd ... av surdeg?

Om du frågat min mamma, pappa eller mina syskon under min uppväxt så skulle de ha svarat att jag självklart sagt ja till chansen att få en sån dyrgrip. Då bakade jag massor av bröd och hade en tanke att jag aldrig skulle köpa fabriks bakat MEN tider kan förändras.


Om du skulle fråga min man eller våra söner så skulle de antagligen skaka på huvudet. De vet att jag kan men att jag ytterst sällan har lust. Exakt detta vet även min vän så hon gav mig chansen att enkelt backa ur. Samtidigt visste jag att detta erbjudande var för fint för att säga nej till ... så jag sa ja.

"Du kan alltid spola bort det ... om du ångrar dig"
"Jag gör främst det jag har lust med ... "
"Så är det alltid, känn ingen press"


Tacksam tog jag emot 200 gram surdegs sats samtidigt som jag fick en instruktion hur jag matematiskt skulle beräkna mjöl och vatten den dag jag ville kicka igång jäsningen och förbereda en deg, det tog två dagar.

Förberedande deg gjordes och fick vila i kylskåpet över natten. Följde därefter Googles anvisningar och efter en halv dag doftade köket ljuvligt av det nygräddade surdegsbrödet. Smaksatte med havregryn och havssalt.

Jag kan om jag vill, så är det och igår ville jag :)







fredag 14 februari 2020

Den välmående och glada superhjälten


Alla hjärtans dag ... borde det inte vara något som vi firar varje dag? Alltså jag menar andemeningen bakom, budskapet, inte enbart en gång om året då allt blåses upp och fokus läggs på den romantiska parrelationen.

I mitt huvud så tänker jag att de vi bryr oss om, de som är viktiga i våra liv bör få veta det, oavsett veckodag, datum, månad eller år.


Jag behöver inga presenter eller dyra middagar, för mig räcker det med omtanke, kvalitetstid och närvaro.

I år beslöt jag och mannen att lyxa till kvällen genom att köpa hem sushi. Att äta kärleksfullt tillagad mat som förbereds mitt i Saluhallen under tiden som jag väntar.


För mig är det kärleksfullt att mannen förslår sushi av två anledningar, dels så vet han att jag älskar rätten samtidigt som han tänker att jag slipper tillaga vår mat, att han unnar mig lyxen att få ledigt.

Annars handlade en del av min dag om att på olika sätt ännu en gång förmedla till mina närmaste hur mycket jag uppskattar dem. Jag mår bra av att få säga orden, de blir som presenter, både till mig själv och till de jag värdesätter. Att få ge från hjärtat är fint, det kostar ingenting och det får mig att må som en välmående superhjälte!

Puss & kram!


torsdag 13 februari 2020

Det är sååå OKEY att göra ingenting!


Igår tog jag mig en ledig dag mitt i veckan, bara för att jag hade möjlighet och kunde. 😊 För när alla "måsten", det som står överst på listan och behöver bli utfört, är gjorda och kroppen ber om ledigt ... då gillar jag att lyssna.

Ja, ja, helt ledig var jag inte men i det stora hela, fram till det var dags för mig att hålla klass (på kvällen).


I min kalender stod det "gymmet" och om jag ska vara helt ärlig så var min motivation lika med noll men trots det packade jag min väska och gick iväg. Är någonting planerat så finns inget kryphål för lathet (inte i min värld). I sällskap med alla pigga seniorer utförde jag min träning, rodd och löpband och känslan efteråt var värd allt tvivel. Precis som förra veckan så var jag grymt stolt över mig själv, framför allt över att inte "banga" och att alltid göra mitt bästa.

Förutom lite bokföring och administration så hände inte så mycket mer. Jag landade istället i välgörande egen yin och senare i tillståndet att det är okey att göra ingenting. Åh vad jag gillar den känslan, den är sååå energi påfyllande.

Men detta var igår, idag är en ny dag och i min kalender står det arbete.


onsdag 12 februari 2020

Idén är genial ... om jag får säga det själv


Hur vaknar du på morgonen? Utvilad och full av energi eller något mer seg? Kanske till och med extremt trött?

Alla är vi olika och varje morgon är unik beroende på dagsform och mängd av sömn.

Personligen är jag av den morgonpigga sorten men har den här snöfattiga vintern behövt mer sömn på grund av det mörker som först nu lättar. Istället för att hoppa upp ur sängen och ställa mig på yogamattan så har jag valt att sova.

Kreativiteten flyttade därför yogan från golvet till sängen i en kombinerad form av snoozande / tidig praktik.  Denna nya favorit har fungerat utmärkt framför allt de morgnar när jag behöver åka iväg "normal tidigt".


Egentligen är konceptet genialt. Du är trött, vill inte stiga upp ... inte riktigt än. Men istället för att somna om så låter du kroppen stretcha sig vaken. Landar i liggande ryggrads twist, barnet, duvan, grodan, bananen eller kanske happy baby, det som passar dig.

Tiden du har till godo avgör hur länge du yogar, det kan vara allt från ett par minuter till en halvtimme (eller längre om du så önskar). Jag lovar att du kommer att känna dig både piggare, mindre stel och nöjdare när du kliver upp. Två flugor i en smäll, liksom ... snooza och yoga.

Den mjuka madrassen, täcket och kuddarna bjuder på en soft och skön start, vilket är skonsamt för kroppen och välgörande för humöret. Testa!

I mitt flöde på Facebook samt på Mias Yoga Uppsala (Facebook och Youtube) hittar du just nu en video med några rörelser som du skulle kunna göra. Filmen heter Dags att vakna yoga ( ... om du får lust att testa.)

Ha en skön dag!


tisdag 11 februari 2020

Rond 2, nu är det dags


Idag ska jag åter möta ett gäng gymnasieelever som valt att yoga på sin friluftsdag / aktivitetsdag. Förra gången var för tre, fyra månader sedan, alltså under höstterminens mitt.

Känns spännande att få komma tillbaka, att de valt att fråga mig ... igen. Kanske är det ungefär samma elever, kanske är det nya? Och för mig spelar det ingen roll, varje klass är unik.


Så jag packar ett gäng yogamattor samt remmar/bälten. Sätter telefonen på flygplansläge och ger mig iväg. Hur det går och vad som inträffar får vi se. Det viktiga är att jag är ordentligt förberedd samt att jag tog lärdom från förra gången. Idag avslutar vi klassen med yin, inte som förra gången då vi startade och värmde upp mjukt.

Min förhoppning är att jag kan få eleverna att landa direkt och hitta fokus inåt, då kommer resten att ge sig självt.

Wish me luck!


måndag 10 februari 2020

Oinbjuden men inte oväntad


Så kom den, vilket jag förstod att den skulle göra, för få klarar att öka sin träning och lägga till ovana rörelser utan att känna någonting.

Träningsvärk ... jag har en "hatkärlek" till den.

Förvånande nog har jag lyckats hitta muskulatur precis där de nedre revbenen går ihop och på motsvarande område över bröstryggen. Ovanlig känsla, tror aldrig att jag haft träningsvärk här tidigare!?


Mina övre core muskler och så den delen av bröstryggen (som jag vet är svagare än resten). Ooops eller ska jag säga jippi?

Söndagsträningen gjorde gott, den lät mig hitta och utmana kroppen där jag behöver vara. Inget fuskande eller kompenserande utan istället mitt i prick. Helt sanningsenligt så känns det bra mitt i allt "ont".

Välkommen till dig träningsvärk. Antagligen kommer kroppen att ömma mer idag än vad den gjorde igår men det är okey, därefter vänder det.

Ha en skön tisdag!


söndag 9 februari 2020

Jag har utvecklingspotential!


Känns underbart att se det på det viset, så oerhört mycket finare, roligare och smartare.

Igår tränade jag igen och för första gången på kanske två år gick jag på ett intensivpass (den typ av träning jag alltid älskat).

Min fysiska träning har sett så annorlunda ut sedan vi flyttade från stan ut till vår idyll. Jag har inte fått till den egna träningen tidsmässigt, först på grund av arbetstider i butiken, därefter blev mannen sjuk och livets prioriteringar ändrades och sen när mina möjligheter att hitta egen träningstid blev möjliga igen så har det varit/är svårt då jag håller yogaklasser när gruppträning erbjuds i vårt närområde. Men på söndagar har jag oftast både tid och möjlighet. Hittade ett pass (för ett år sedan) som är roligt och gör mig glad. Jippi!

Eftersom jag är långt ifrån så aktiv som tidigare år så har jag varit nöjd. Visserligen vill jag mer men har tänkt att situationen varit "good enough".

Vändpunkten kom förra helgen. Jag stod utanför träningssalen och kollade på intensivpasset vilket var i sitt slutskede. Tänkte att detta skulle varit mitt självklara val för ett antal år sedan. Alla såg grymt vältränade ut. De svettades ymnigt och jag konstaterade att min kropp nog inte var/är redo ännu.


Då såg jag henne, vår granne!? Var hon här? Orkade hon intensiv? WTF! Någonting hände i mitt huvud. Min tävlingsinstinkt, prestationskvinnan som jag arbetar mig bort ifrån, klev in och tog över. Alltså, vad sjutton, kan grannen så kan jag! Visst hon kanske har oerhört bra kondition? Men något viskade att allt handlade om inställning och att jag blivit för bekväm. Där och då beslöt jag att nästa gång så skulle minsann även jag träna en timme tidigare. Utmana både kondition och styrka. Hitta tillbaka till den kropp jag en gång hade.

Sagt och gjort. Igår gick jag iväg. Beslöt att verkligen lyssna på kroppen och vara snäll. Att det är helt okey att ställa sig längst bak, att gå ner på knä och göra armhävningar och att hålla tillbaka flåset lite så att jag skulle orka hela passet. Träffade en bekant som också varit borta från träningen ett tag så vi boostade och pushade varandra före och efter.

Jag gjorde det! Så grymt nöjd över mig själv!!! Det bästa var att jag verkligen lät kroppen bestämma. Att jag lät bli att pressa mig för hårt, att jag hade roligt och att timmen gav mersmak. Jag har utvecklingspotential. Finns stor möjlighet att utvecklas, att bygga styrka och flås, att orka göra alla armhävningar på tårna och öka tempot i konditionsdelen.

Så tack kära granne för att jag såg dig förra helgen! Att det gav mig en spark i baken att våga avancera till nästa nivå ... bara för att jag kan och är mogen.