onsdag 31 augusti 2022

Det vita skalet


Jag visste att det fanns, hade både läst och sett bild men att se "det" i verkliga livet är alltid en annorlunda, under min långa morgonpromenad styrdes därför stegen mot konstinstallationen: spöket.

I parken utanför det gamla mentalsjukhuset står det. En fullstor skulptur, manshöjd, konstruerad av bland annat vita bomullslakan.

Tänk dig en halloweenkostym, bara att den står där av sig själv. Ihålig och med öppen baksida så att du kan kliva in i spöket och låtsas att du blir ett med det.



Spooky!?

Tja, jag är inte mörkrädd men om jag helt ovetandes skulle gå genom parken en mörk kväll så vette sjutton? På dagen ser det snällt ut om än något malplacerat men på natten??? Dessutom befinner det sig inte var som helst utan på gräsmattan utanför stadens tidigare mentalsjukhus ... kanske är det just det som är spooky?







tisdag 30 augusti 2022

Stopp! Du behöver inte ha så bråttom



Plötsligt känns det som sommaren flugit sin kos och istället släppt fram hösten ...

I fredags kunde jag bada och sola efter arbetet men så (samma kväll) gjorde åska, regn och blåst entré, temperaturen sjunk  och luften förändrades. Nu är det krispigt och kyligare. Helt ärligt har lusten att hänga utomhus sinat.

Men vår trädgård vill att vi tar hand om den ...




Så undertecknad klär på sig och går motvilligt ut, för att plocka fallfrukt, beskära buskar och fixa en del av allt det som står på "att göra listan". 

Augustis sista dag, är sommaren över nu? Är det dags att tvätta badkläder, shorts och linnen för att låta dessa vila i månader?

Vem vet? 




måndag 29 augusti 2022

Bara att bita ihop och le



När kroppen använder muskler som legat i vila så brukar det betyda en sak: träningsvärk!

Japp, den checkade in mer eller mindre på en gång och viskade: "Så här blir det när du släpper taget",  som om det skulle vara något nytt under solen ...

Träningsvärk är inte farligt, det gör ont och du upplever dig stelare för stunden. Att yoga blir därför spännande då ingenting känns som vanligt och min normalt rörliga kropp protesterar högljutt. Att leda klasser och kurser är som att springa i uppförsbacke med stumma ben ... inte enkelt.



Nåja, klaga hjälper sällan, vad som däremot gör skillnad är att fortsätta att röra sig, så där lagom så att blodgenomströmningen kommer igång, typ bita ihop och le stort på samma gång. Haha

Så har jag det. Hur mår du?




söndag 28 augusti 2022

... de gamla har gjort sitt ...



Efter två extremt intensiva arbetsveckor så finns det tid att landa, började igår (söndag). En dag med ihållande regn innebar noll trädgårdsarbete, istället startade jag och mannen upp ett nytt pussel. Det fanns dessutom tid att läsa, hänga med Lejonkungen och något som undertecknat saknat:

TRÄNA!

Hade ingen lust att knyta på mig löparskorna, istället packade jag träningsväskan och gick iväg. Ett svettigt gruppträningspass på gympagolvet är något jag längtat efter. Hopp, studs och kondition samt styrka. Timmen motsvarade alla mina förväntningar. Tror att jag log hela tiden samtidigt som svetten bokstavligen rann.




Så nice! Den enda som protesterade (en aning) var min vänsterfot, finns en trötthet där efter sommarens många löpturer. Tror att foten fortfarande är överansträngd då den känns något svagare, trots två veckor vila. Vad jag dock vet är att när undertecknad verkligen lyssnar på kroppen och utmanar den lagom så är just välplanerad träning det bästa för läkning.

Vad jag däremot behöver är nya löparskor, de gamla har gjort sitt ...




lördag 27 augusti 2022

När rosorna anfaller



På mina och mannens händer syns sår, några efter mindre eller större stickor, andra mer liknar klösmärken.

Att gallra ur och klippa ner är inget vi gör oskadda. Vi blir bokstavligt talat överfallna av den enorma rosen som vakar över vinbärsbuskarna. Den otämjda härskarinnan som kväver allt i sin väg så hon själv kan växa sig ännu vildare och större.

Spegel, spegel på väggen där ... säg vem som vackrast i landet är?

Lite känns det som att brottas med Snövits styvmoder den onda drottningen vilken inte tål att någon annan får minsta uppmärksamhet eller bekräftelse. 



Visst är hon vacker, ståtlig och magnifik, på sitt sätt, rosen, MEN i min värld så är alla värda lika mycket och ingen får trampa på någon annan! 

Rosen får leva men behöver backa, lämna utrymme och plats för de som nästan kvävts och kastat in handduken. Hemma hos oss arbetar vi för jämlikhet vilket just nu betyder allians med sågar, sekatörer och toppsax/trädsekatör för att hjälpa de svagare att hjälpa sig själva.

Men ostraffat ... nej. Taggarna greppar tag i oss, i kläderna, håret och händerna. Rispar och biter. Lämnar taggar i gåva och skrattar skadeglatt när vi fastnar. Men skam den som ger sig, vi ger inte upp!



fredag 26 augusti 2022

Kommer det fler chanser?


Kanske var det sista poolhänget den här sommaren, den eftermiddag jag fick igår hemma? Så oerhört välgörande efter en vecka med fullspäckat schema och mer eller mindre noll utomhusvistelse.

Att bara få vara. Dyka ner i det svalkande vattnet och sen soltorka. Lyssna på intressanta poddar. Känna solen smeka kroppen samtidigt som hela jag landade i det där magiska tillståndet av välmående, tacksamhet och återhämtning.

Nice



Vad jag borde göra när dessa intensiva arbetsdagar är över är att träna, har knappt hunnit ta promenader och det är ovanligt för en person som jag som älskar fysisk aktivitet. Så i morgon står löpning högst upp på mitt schema och om det ösregnar som prognosen förutspår så får jag helt enkelt gå på gymmet alternativt lärarlett gympapass.

Idag checkar jag återigen in på jobbet kl 07 för att arbeta över lunch och därefter har mannen bokat in mig för förrådsbygge (dörrar ska monteras). Tror att det blir en bättre lördag, känns så i magen.

Ha det skönt oavsett om du är ledig eller arbetar (som jag)!



  

torsdag 25 augusti 2022

"Vilken veckodag är det idag?"


Arbetar du för mycket när du frågar en av dina överordnande om vilken veckodag det är? Eller ... (några tio och tolvtimmarspass senare)

Känns inte som att jag är förvirrad eller slutkörd, anledningen är att i min värld så betas en dag i taget av. Allt fokus på nuet, det andra får vänta.

Fungerar för mig.



Jag har en årskalender och i den är mina månader tydliga, precis som varje enskild vecka och dag. Eftersom mina arbeten spretar så koncentrerar undertecknad sig på den befintliga veckan. Kollar helheten (= veckan) varje morgon och kväll men betar sen av timme för timme på den befintliga dagen, blir därför inte stressad. 

Allt är glasklart, så länge du inte frågar mig om detaljer angående nästa dag eller dagar som ligger längre fram (detta gäller främst mina arbetspass som tentamensvärd på grund av att inget arbetstillfälle är det andra likt).

Idag är det fredag (har inga frågor på det 😜)!




onsdag 24 augusti 2022

Det tog 10 dygn


Familjen är återsamlad!!! Med det menar jag: alla katter inomhus 😜

Det tog tio dygn för Stanley innan han klev innanför tröskeln (och mannens hemmagjorda fälla stängde fönstret bakom ryggen på honom). Visserligen hade han varit in i sovrummet och vänt (under natten när vi sov) för att äta godis och torrfoder, det enda som avslöjade honom var de försvunna matbitarna. Varje natt har jag sovit med ett band i handen/under kudden för att lätt kunna dra igen altandörren men i slumrande tillstånd så missas lätt ljudlösa kattassar ...




Audrey hjälpte oss, hon satt i fönstret och jamade efter sin kompis. Stanley hörde och ställde sig på utsidan. De buffade huvudena mot fönstret som hälsning, det starka bandet mellan dem var och är uppenbart. Så försvann Audrey och Stanley upptäckte godisbitarna ...

Den här gången var det som att vi behövde bestämma åt S, han både ville komma in och inte. Tio dagar utan ordentlig mat sätter sina spår och dessutom märkte vi att han kände sig ensam och lite övergiven.




Väl inne sög han i sig alla smekningar och kramar (från oss) och återförenades senare med Audrey. Under gårdagen gjorde de allt tillsammans. Det häftiga är att Audrey tillåter mer beröring från oss, det är som om hon vill få samma kärlekmys som  Stanley och stålsätter sig därför. Hon ligger kvar och tittar så vi inte gör skillnad samtidigt som hon verkligen anstränger sig för att våga ta emot.

Känns underbart att kunna slappna av helt på kvällen, att veta att pälsklingarna är inne och att vi lugnt kan somna. Samma sak gäller för Stanley och Audrey, de kan också vila på ett helt annat sätt än när de vistats ute. Win win för samtliga inblandade.



 

tisdag 23 augusti 2022

När exakt ALLT strular ...


I måndags var det kursstart och med det en fulldags arbete från morgon till kväll. Åt en tidig middag mellan de olika jobben och sen iväg till studion för att få träffa "deltagarna". De hade fått instruktioner att undertecknad skulle vara på plats femton minuter innan och då skulle de bli insläppta.

Vid ankomst fann jag  ett helt gäng ... innanför dörrarna, någon annan hade agerat portvakt. "Hej, hej", sa jag och satte på tevatten, startade upp musik och nätverk samtidigt som frågor besvarades. 

Typ allt strulade inklusive incheckningsappen och gasen i grilltändarna (för ljusen) ...

Två vänliga yogis pratade enbart engelska, en annan undrade om det var intressant för mig att veta hens skadehistoria och andra funderade på ifall det fanns platser kvar till klassen?



På något sätt lyckades jag lyssna in, svara, lösa "problem" och få ordning på mattplaceringarna i salen (det var väldigt trångt) allt på samma gång. När var och en landat så konstaterades det att värmen var påtaglig(?) så dörrarna till de yttre rummen lämnades på glänt. 

Under klassen växlade jag mellan svenska och engelska för även om inget sagts så kändes det fel att hålla en kurs där alla inte förstod språket. Hur som flöt timmen på och deltagarna lämnade glada studion. Själv kände jag mig nöjd men också svettklibbig, tung i huvudet och lätt illamående. Insåg att bristen på syre samt värmen satt sina spår i min kropp.



Hade ventilationen verkligen varit igång? Nä, knappast. Just den här studion har (i vanliga fall) bra ventilation och jag har aldrig upplevt något liknande ...

Längtade hem men visste att det stod ytterligare en klass på mitt schema, på annan studio. Magen knöt sig och funderingar på hur en flödande vinyasaklass skulle kunna genomföras snurrade i mitt huvud? 

Promenerade till bilen och körde till nästa ställe. Drack ordentligt med vatten, vilade en kvart och kände  hur orken återvände, här fanns det syre! 



Betydligt senare mötte jag mannen hemma och berättade, hans kommentar var: "Oj, dålig ventilation och värme kan vara rena smittohärden ..." 

Så är det. Hoppas därför att vi alla klarar oss trots de ökade antalet insjuknande i nya varianten av covid ...



  


måndag 22 augusti 2022

Inbjudan till pyjamasparty



Ett annorlunda blogginlägg. Bjuder på en morgonvideo. En inbjudan till pyjamas party, ja på egen hand ute i cyberspace. Lite morgonyoga innan du kliver upp och startar din dag?

Om du aldrig yogat så går det lika bra som om du är en van yogi och har du aldrig gått på någon av mina (nybörjar)klasser så kan du få en känsla hur det skulle kunna vara.

Här är länken:

https://youtu.be/o7RexfCrfNA


Själv gör jag en snabbvariant eftersom tiden är knapp ( bara för att jag kan och är värd en skön start), börjar arbeta kl 07.





Skulle du hellre vilja yoga mitt på dagen eller eftermiddag- kväll så håll tillgodo. Som vanligt är allt möjligt.

Önskar dig en härlig tisdag!

söndag 21 augusti 2022

Att hänga med in verkar inte finnas på agendan



Lägesrapport ...

I skrivande stund har våra katter fortfarande inte kommit in. De rör sig runt huset och tomten, kan till och med komma när vi ropar men att hänga med in verkar inte finnas på deras agenda. Både Audrey och Stanley trivs ute och har fullt upp med att upptäcka världen utanför fönsterkarmen.

Troligtvis blir vi tvungna att lura in dem, vilket inte känns helt bra. De är smarta och fattar att efter över en veckas total frihet så kommer dörren att stängas bakom dem. Det är dags att hitta tillbaka till tillit och närhet igen och för att göra det behöver vi samlas inomhus. De får chansen att vila, äta och kela med varandra samt med oss.



Emellanåt verkar det som att de vill in, de svarar när vi pratar och kikar försiktigt in genom altandörr eller fönster men sen kommer de på vad som står på spel och backar.

Suck ...



Vi går med kattgodis i fickorna och hoppas att de kanske återvänder ... just nu, just idag? Det är som en konstant "katt och råtta lek" där den mest envise vinner. Finns ett antal roliga historier om hur vi tror att vi är osynliga men att de, framför allt Audrey har full koll och till och med avslöjar våra gömställen.

Tålamod. Tro. Tillit. Respekt. Kärlek.

Vi ger inte upp även om situationen emellanåt känns svår, vi får inte ge upp ... det står inte på vår agenda.




lördag 20 augusti 2022

Jag och professor Baltazar


Igår arbetade jag i butiken, hade någon dag innan fått veta att den personalingång som vi normalt använder inte var möjlig att glida in genom, istället skulle jag ta vägen genom parkeringsgaraget. En sträcka som undertecknad aldrig behöver använda eftersom butiken inte längre har söndagsöppet.

Hur skulle det gå? Mindes ett tillfälle när jag behövt den tydliga vägbeskrivning som min chef skickade, den gången snurrade jag till det men mer om det längre ner ...



En lördag med ihållande regn, det innebar att mannen skjutsade in mig och undertecknad missade den sköna promenaden. Surt, speciellt då jag inte kunnat träna i veckan (på grund av mycket arbete) men om du känner mig så hittar jag på nya lösningar när livet bjuder på motstånd.

Regnet betydde att kunderna uteblev, under hela dagen kom en handfull personer in och de var enbart intresserade av rea, vilken plockades bort. Mina arbetsuppgifter klarades snabbt av och därefter beslöt jag att promenera inne i butiken, fram och tillbaka typ som professor Baltazar, i det tecknade barnprogrammet från 70-talet. 30 minuters rörelse sen stillhet lika länge och därav 30 nya minuter av gång ... så höll jag på med paus för lunch. Landade på över 11 000 steg.

Regnet upphörde och mannen slapp hämta mig vilket innebar att det blev promenad hem så när jag klev in genom dörren (hemma) visade mobilen 20 000 steg. Så där ja! Vad som dock var mindre skönt var raggsockorna i stövlarna  (måste ha det för att fylla ut då mina fötter är något för små och risken för skavsår stor) ... i 22° fuktig värme.



Nu bjuder jag på ett blogginlägg från januari 2016 som handlar om vägen genom parkeringsgaraget:

Vilse i underjorden

ett vardagsäventyr



Kanske inte så smart att gå hemifrån kissnödig och tänka att det är nära till jobbet?

Att arbeta en söndag innebär att grinden är låst. Utan nyckel får jag ta garagevägen. Vid ett tillfälle för typ två månader sedan så följde jag med en kollega men problemet för dagen är att jag inte noterade 100% hur vi gick då.

Så jag glider ned i underjorden och tänker att jag hittar men jag har inte full koll. Alla dörrar ser likadana ut och det är dåligt skyltat, i det närmaste noll vägledning. Finns vare sig skylt som visar var trappan upp är eller hissen.

Jag försöker tänka logiskt och testar. Alla dörrar är blå, vissa har kodlåsdosor. Jag hamnar i återvändsgränder och nu är jag akut kissnödig!

Vänder blicken upp i taket och vet ungefär var jag borde hitta de dörrar jag söker. Väljer en av de blåa dörrarna men det visar sig vara ytterligare en nitlott. Denna leder vare sig in i trapphuset eller till hissen utan till något som verkar vara någon form av fikarum. Här inne finns ytterligare dörrar, de är inte blå. Jag hittar två omklädningsrum med låsbara skåp och så en toalett, Bingo! Jag lånar det sistnämnda och känner att tankarna klarnar. 

Så typiskt mig att hamna i ett morgonäventyr  och gå vilse i underjorden. När jag lämnar fikarummet så hittar jag direkt rätt dörr, in i trapphuset. Jag blippar mot kodlåset och en minut senare kan jag låsa upp dörren till jobbet, den nya arbetsdagen kan starta.

Så tips från coachen: kissa innan du går hemifrån.



fredag 19 augusti 2022

Fredagens guldstjärna är utdelad

30 grader och fortfarande sommar, vilket innebär att badsäsongen ännu inte är över och är du lyckligt lottad som vi så finns det möjlighet till poolhäng efter avslutad arbetsdag.



Igår blev vi extra ompysslade då Lejonkungen körde ut oss ur köket och lagade fredagsmiddag, det är inte ofta han svänger ihop något och bjuder, därför kändes helgens inledning ännu lyxigare. Jag blev beordrad att chilla och fick inte komma in i köket. En guldstjärna ska han dessutom tilldelas då köket var skinande rent när middagsklockan ringde och vi fick sätta oss till bords.



En arbetsdag återstår denna vecka (idag då jag jobbar i butiken) sen går det att läsa vila/återhämtning på min todolista  (imorgon) ... för nästa vecka är precis lika fullspikad med arbete. Kanske lite väl mycket men därefter lugnar det ner sig och återgår till det som skulle kunna kallas Mias normalvardag.



Vad gäller katterna så har de fortfarande ingen lust att komma in. Stanley har i skrivande stund varit ute i en vecka och Audrey två nätter. Vad som är positivt är att de visar sig, kommer hem för att dricka vatten och norpa åt sig en mumsbit eller två om tillfälle ges.

Igår på morgonen fick mannen till och med klappa Stanley (utomhus) när jag gått till jobbet. Innan dess hade S svarat mig med bugning samt jamat när jag undrade om de ville ha "mat mat" men då undertecknad ställde skålarna inne istället för på altanen så backade katterna. De både tror och förstår att dörren troligtvis stängs och att hussen samt matten kommer att hänvisa till vila inomhus.

Fortsättning följer ...

torsdag 18 augusti 2022

Konsten att välta med överfull kundvagn i rulltrappa


Idag tänker jag bjuda på ett gammalt blogginlägg. Sammanfattningsvis så är slutsatsen att det
 inte alltid är bra att vara snabbtänkt, det kan bli fel ... och emellanåt är det bättre att tänka efter före! Så för guds skull härma inte mig 😂😜😂


När jag arbetade som visual merchandiser (VM, vilket betyder dekoratör/stylist) i trendig modebutik, så fick vi en dag i uppdrag att skicka en del kläder vidare till de större butikerna i Stockholm och i Göteborg. Jag hade på telefonen pratat med min Sverigechef och blev eld och lågor.


Vårt gigantiskt stora lager var överfullt och det kändes som en vinstlott att bli av med några av kapporna. Jag tog rulltrappan upp till övervåningen, gick igenom vår outlet och öppnade sen dörren in till lagret. I ett hörn stod en traditionell kundvagn som jag raskt började fylla. Eftersom jag är lat så öste jag på. Vagnen blev snabbt rågad och ett berg av vita kappor var allt som syntes.

Det knöliga i systemet var att jag behövde ta vagnen ner till kassan för att där scanna in varje plagg och på så vis registrera min överföring mellan butikerna.
Butikshissen litade jag inte på, den fungerade när den ville och hade många gånger fastnat mellan våningarna. Jag tar rulltrappan, tänkte jag.

Att köra en överfull kundvagn genom butiken var en sak men att ta den i rulltrappan en helt annan.
Jag glömde bort fysikens lagar. När både vagnen och jag hamnat på plats så insåg jag att det är bra att tänka efter innan. Glömde det...



Hur skulle jag fungera som motvikt till den tunga vagnen? Jag parerade för långsamt och halvvägs ner började kapporna glida av och färdas en och en för att sen stanna vid rullbandets slut.
Inte slutade eländet här heller. Vagnen kom i obalans och krängde. Jag försökte hålla emot men misslyckades och när hjulen körde in i kapporna som låg som ett stopp så välte vagnen! Oops ...
Shit happens!!!



Flera av de vita kapporna var förstörda, de hade fått svart oljesot från rulltrappan. Bara att reklamera.
Suck.

När jag senare stod i vår ena kassa och scannade in kappor för brinnande livet så kom min butikschef. Han undrade om jag var 100% säker på att det verkligen var outletkapporna vi skulle skicka?

Enkronan trillade ner. Jag ringde min VMchef och berättade hela episoden. "Nej, för sjutton!" sa hon mellan sina skrattattacker, "Du måste skicka de nya"

Jag gav min butikschef en vänlig blick och tackade för att han tänkt. Dags att börja om och göra rätt.






onsdag 17 augusti 2022

... helst nyss


Igår öppnade plötsligt himlen sig och det värsta regnet denna sommar checkade in. Blåsten tog i och kastvindar svepte över trädgården, på håll kunde vi dessutom höra åskan.

Mannen som var observant hade innan dropparna föll tätare hunnit plocka bort både dynor samt släppa ner sidorna på soltaket på altanen (under tiden som jag var mitt uppe i middagsförberedelserna) när han insåg att vårt halvfärdiga uteförråd behövde ses över. Eftersom taket ännu inte är på plats har vi täckt bygget med en stor presenning, frågan var då: hur klarade den regnet?

En minut senare ringde min telefon och det var mannen: "Jag behöver hjälp!"

"Jag kommer", svarade jag och stoppade fötterna i stövlarna. Regnet vräkte ner och under de sekunder som det tog mig att ta mig till förrådet så hann undertecknad bli dyngsur. Mitt inne i uthuset stod mannen med händerna ovanför huvudet. Han lyfte presenningen där vattenmassor samlats.



"Hjälp mig att knuffa vattnet över kanten", sa mannen och vi försökte med gemensamma krafter förflytta den stora bulan. Gick så där, kom halvvägs innan fördämningen brast och en kraftig dusch blötte ner allt runt omkring oss.

Det obehandlade golvet ... Shit!!! Plasten som täckte golvet, skyddade enbart delvis ... inte bra. Jag rusade in igen, hämtade stora handdukar, skurhink och mopp. Bort med plasten. Skura, torka och torka igen. Vi fixade presseningen och drog den på plats samtidigt som åskskuren lättade. Förhoppningsvis klarade vi förrådet. 

Vad vi dock insåg är att taket har hög prioritet, det måste på plats så snart som möjligt, helst nyss, speciellt som prognoser förutser stora mängder nederbörd till helgen.