onsdag 31 oktober 2018

Hera Hub, ett riktigt smultronställe


Äntligen, äntligen var jag tillbaka om än enbart tillfälligt!?! Att tidigt igår morse få åka iväg för att träffa mina "kollegor", de kreativa och helt magiska kvinnorna (främst ... finns härliga män där också) på Hera Hub. Wow!

Under de månader som mannen varit dålig har jag valt att prioritera honom samt mitt avlönade arbete vilket tyvärr betytt att jag pausat den miljö som ger mig mest input.

Gårdagens Medlemsfrukost passade därför utmärkt att "gästspela" på. Träffa nya och gamla bekanta, få andas in den speciella atmosfären som hubben erbjuder och krama om de jag alltid blir så grymt imponerade av.


Jag vet att jag snart är tillbaka ... kanske inte när men en dag och det räcker för mig. Här kan jag bolla med de andra och i min egen takt växa i min roll som egenföretagare för är det något jag vet så är det: tillsammans är vi starka!

Jag behöver Hera Hub. Här är inga frågor för dumma att ställa och alltid finns det någon som kan stötta och hjälpa när den egna expertisen inte räcker till.

Jag har sååå mycket att lära och kanske kan jag göra livet lättare för någon annan?


tisdag 30 oktober 2018

Ett gästinlägg i en större blogg ... Ja, jag försöker gärna!


Livet har beslutat att jag ska vila från trädgårdsarbete, kanske tycker det att jag gjorde tillräckligt i lördags då jag åkte iväg med sju säckar löv och en stor back fallfrukt? Trädgården ser rätt okey ut men jag skulle vilja räfsa ihop de sista lövhögarna och göra i ordning inför vintern som närmar sig. Snö, kraftig frost och igår ihållande regn har fått mig att backa, att välja bort och prioritera inomhusarbete.

Så jag gör som livet vill, jag låter trädgården få vila ifred några dagar till. Kan alltid räfsa upp löven och lägga dessa som ett varmt täcke över våra rosor. Fylla rabatterna så att blommorna klarar vintern bättre.

En ledig dag mitt i veckan är verkligen skönt. När den inträffar på en tisdag så får jag visserligen ingen sovmorgon men det är ändå okey. Upp i ottan, iväg till studion för att hålla yogaklass och senare hem igen för "frukostmys nummer två" med mannen som då hunnit vakna.


Igår körde jag writing lounge hemma. Ett gästinlägg till min yogalärareutbildnings lärares blogg (oj ... vilken jobbig mening det blev) skulle skrivas. Publiceras i tidningen Yoga World alternativt på nätet!? Mina ord och min upplevelse. Som vanligt hade jag ingen riktig plan när jag satte mig vid min laptop. Litar oftast starkt på att orden kommer när jag väl börjar skriva och det gjorde de. Fick ihop 460 ord (riktlinjerna var 300-500 ord). Bifogade bilder och klickade på skicka symbolen. Klart! Kändes riktigt bra. Klappade mig själv på axeln och sa: "grymt jobbat!"

Gårdagen blev en soft skön dag med massor av chill, vilken senare avslutades med ytterligare en yogaklass (fast i annan studio). Igår annat tema och ny planering än den klass jag höll samma morgon.

Ha en bra dag!




måndag 29 oktober 2018

Is på rutan och en oönskad present


En sån där alldeles onödig liten lapp var något jag belönades med igår. Inget jag önskat, bett om eller trott mig kunnat få men likväl så satt den fastklämd under vindrutetorkaren när jag kom ut till bilen. En parkeringsbot ...

Jag hade fått veta att det var säkert att parkera där jag stod men nu så här efteråt vet jag att det inte gäller mellan 22-10, alltså lite tvärtom mot andra parkeringsregler.


En tidig yogaklass då jag trodde att jag var safe, få bilar i rörelse och ingen trängsel. Antagligen så handlar det mer om att bilar inte ska stå gratis över natten? Ja ja, boten är betald och nu vet jag på riktigt vad som gäller.

Shit happens. Jag överlever detta oönskade utlägg på 500kr. Alltid lär jag mig något ... typ att INTE parkera på just detta ställe en tidig morgon. 😂😂😂 Haha





söndag 28 oktober 2018

Gammal vänskap rostar aldrig


Kändes som åratal sen vi sågs, vilket inte är sant men vad som ÄR sant är att det var alldeles för länge sedan!

Hur kan det vara så att vänner vi blir inspirerade av och gillar att hänga med emellanåt hamnar på väntelistan? Tror svaret är LIVET. Vi prioriterar bort och tänker att vi hinner SEN.


Hur som helst så blev vår date äntligen av. På ett av stadens anrika kaféer sågs vi över en fika. Vi som en gång i tiden drömde om att bli utgivna, få texter och böcker publiciterade och som faktiskt (var och en av oss) förverkligat våran dröm. De andra två kan kalla sig författare, inte jag. Mina texter har getts ut i antologier, där mitt namn varit ett av många. Inte för att det spelar någon roll för mig, jag har trots allt förverkligat min dröm med tre publiciterade noveller! Jag är både stolt och nöjd över mig själv. 🤗

Ett par timmar på ett fik kan göra underverk. Energiboost på hög nivå samt att få lätta på trycket vad gäller livets bergochdalbana. Alla har vi våra egna ryggsäckar vi släpar runt på, innehållet kan emellanåt må bra av att få luftas.





lördag 27 oktober 2018

Stick och brinn! Vi vill inte ha dig här, du tär


Den första snön, de första snöflingorna har visat sig i vår stad. Inte för att de lagt sig tillrätta som ett mjukt lager på marken utan mest för att de talat om att oktober snart är över och att vintern närmar sig, åtminstone enligt almanackan.

Jag hann åka till återvinningen/sopstationen med sju säckar löv från trädgården samt lite fallfrukt. Behöver troligtvis köra några vändor till innan det är höstfint på tomten, kanske redan i morgon?

Vi har grannar (de flesta) som kör skottkärror upp på åsen och dumpar sitt trädgårdsavfall i skogen, det får stå för dem. Vi vill inte belasta naturen så den blir en soptipp. Känns både bra och rätt att åka iväg med löv och äpplen till anvisade containrar.


För första gången på länge så hade jag och mannen någon form av gräl eller snarare ordväxling. Mer att han sa åt mig hur det blir för honom när jag tror att han kan skärpa till sig. Jag fick en klump i magen och ingen av oss spratt av energi.

Vill säga till den här sjukdomsdemonen som slagit rot hemma hos oss "... stick och brinn! Vi vill inte ha dig här, du tär." Vi vill kunna ta små steg framåt utan att halka och glida bakåt, typ se ljuset i tunneln. Se utgången och början på det nya. Fortfarande famlar vi i mörkret vissa stunder. Så kommer dagar då mycket känns normaliserat och mitt hopp dansar vildt och glatt. En dag bra ... nästa sämre. Livets bergochdalbana.








fredag 26 oktober 2018

Så vad ville vi egentligen äta???


Fredagsmys med ett glas vin?!?

Härom kvällen hade vi ingen aning om vad vi skulle unna oss för gott till middag? När jag arbetar, frysen saknar räkor och mannen inte har någon inspiration (eller för den delen ork) att fixa god mat så krävdes det att vi slog ihop våra kloka huvuden.

Vår tidigare favorit, kvarters krogen med utsökt sushi fungerade inte. En vattenskada har tvingat restaurangen att hålla stängt ett tag framöver. Synd eftersom jag smidigt och enkelt kunnat köpa med mig hem. Hmn ...

Indiskt? De öppnade inte förrän jag redan börjat arbeta, fungerade inte. Pizza? Nej, inte denna helg. Så vad ville vi egentligen äta?


Mannen kom med lösning, fredagsmyspåse från Feskarns. Fisk och skaldjursmeny. Ja, mums! Vi förbeställde och hängde på låset när de öppnade.

Emellanåt kan restaurangen komma hem till dig istället för att du ska ta dig till den! En trerätters med efterrätt utan att behöva laga maten. Duka och värma. Nice.

Så lite Yinyoga för att varva ner och sen filmmys i soffan. En bättre fredagskväll!


torsdag 25 oktober 2018

Om du är tillräckligt desperat så är ingenting omöjligt


Om någon frågat mannen för ett halvår sedan ifall han yogar med mig så hade han svarat:
"Nej, det är Mias grej ... inte min"

Tänk hur saker och situationer förändras, det han aldrig trodde att han skulle testa har han provat. Igår kväll var det premiär för Yinyoga. Vi la ut två mattor bredvid varandra, letade fram en lugnande klass på nätet och yogade tillsammans! 💫 Alltså wow!!!


Vi får se om detta kan bli en vana, en ny rutin för att varva ner? Samla energi och kraft. Förbereda kroppen för en god natts sömn. Som sagt, vi får se?

Jag är tacksam för att mannen är mottaglig att kliva utanför sin bekvämlighetszone men det är väl som han säger " ... är tillräckligt desperat för att testa det mesta. Vill bli frisk".

Ha en alldeles underbar och härlig fredag!






onsdag 24 oktober 2018

"Visst är väl den här klassen på engelska?!"


I tisdags hade jag två yogaklasser med 12 timmars mellanrum (i två olika studios), den första var min egen ordinarie och den andra vikarierade jag på. Jag körde samma klass.

Så olika men ändå lika ... eller?

På morgonklassen kom ett helt gäng och energin flödade i salen. En yogi hoppade och skuttade efter klassen för att hon var så lycklig över att ha utmanat sig själv och lyckats! Underbar syn. Så glad för hennes skull.


På kvällen hade jag ingen aning om hur många som anmält sig till klassen? Det visade sig bli två. Den första som kom meddelade att hon ALDRIG yogat. Jag lovade att hålla ett extra öga på henne och vägleda på ett enkelt och tydligt sätt. Så kom nästa yogi, hon ville bara kontrollera att klassen var på engelska.

Nä ... det hade jag inte tänkt (har hittills pratat svenska) men vad sjutton, hur svårt kan det vara att freebasea?!? Ville ju att den unga kvinnan skulle stanna på klassen och samtidigt få ut så mycket som möjligt så jag lovade att göra mitt bästa och hålla klassen helt på "utrikiska". Nybörjaren okeyade förslaget.


Det chakraflöde vi gjorde blev en annan lektion än den på morgonen samtidigt som den var densamma. De båda kvinnorna lämnade studion nöjda, nybörjaren hade fått mersmak och den engelsktalande yogin föreslog klasser på studions schema som borde passa.

Själv log jag, vem har sagt att livet är förutsägbart och enkelt? Det är fullt av roliga utmaningar, uppförsbackar och äventyr.




tisdag 23 oktober 2018

De där händerna som gör underverk med min kropp ...


Mina lediga dagar är som gåvor från himlen, precis vad jag behöver för att hämta kraft och energi, gårdagen var inte annorlunda.

Började dagen med tidig morgonklass. Att få möta de morgonpigga yogisar som orkat sig upp värmer. Vi börjar lite trötta i nedtonat ljus för att senare öka tempot (mina klasser är sällan enbart mjuka och lugna 😳🙈😜). Igår yogade vi oss igenom kroppens 7 chakra, från jord till "krona". Syftet var att balansera våra energihjul så att de varken snurrar för fort eller för långsamt. Ett behagligt och synkat tempo är eftersträvansvärt.


Så hem, en stor kopp te med mannen som precis vaknat och sen vidare för att få njuta av välgörande Yogamassage. De där händerna som gör underverk med min kropp, som känner var spänningarna sitter och som löser upp dessa lite i taget.

Inte nog med den välbehövliga massagen, jag fick dessutom äran att vara modell för ett fotouppdrag. En kropp som massören kunde arbeta med för att ge bildliga smakprov på hur en behandling kan se ut. (Jag älskar sånt!!!)

Allt det braiga hade kunnat stanna här men nej då, inte igår. Jag och fotografen blev bjudna på lunch som tack för hjälpen! Wow!!!

Hem, gjorde klart den hatt som beställts för länge sedan och mös därefter tillsammans med Lejonkungen och mannen tills dess att det var dags att hålla ytterligare en yogaklass. Samma tema, samma planering men på annan studio.

Nu är jag boostad så jag klarar mig fram till min lediga helg!


måndag 22 oktober 2018

Hur balanserar jag framgångsrikt på slak lina?


Trots att jag skalat av och prioriterat bort så har jag för många järn i elden ...

Inser att mannens långdragna sjukdomstillstånd stressar mig mer än vad jag förstått. Eller om jag säger så här, bakslagen de dagar han mår sämre slår undan fötterna på mig. Emellanåt känns det som om jag balanserar på slak lina.

Jag är ingen Wonderwoman, jag är bara Mia.

Visst kan jag trolla med knäna och vända på en femöring när jag måste men inte hela tiden eller varje dag, det tömmer mig på energi.

Ja, jag vet, behöver vara rädd om mig! Försöker igen och igen ... konstaterar att jag inte är mer än människa.


söndag 21 oktober 2018

En hade huvud men inte de andra ...


Igår brottades jag bokstavligen med skyltdockor i butiken! Efter att ha hängt om delar under lördagen var det dags att byta kläder på byster samt tre dockor i det skyltfönster som befinner sig inne i butiken.

Insåg att de bar sandfärgade boots ...

Dockorna behövde svarta och det var här mitt lilla problem uppstod. Vi har många svarta men vi har nästan lika många dockor och alla boots var redan upptagna. Fanns inga snyggare pumps eller sneakers som fungerar för senhöst/vinter.

Eller helt ärligt så fanns något par svarta boots men utan borrat hål under sulan, dessa kan endast användas av dockor som har pigg i vaden istället för pinne i foten.


Fick en lysande ide', hade en docka inne i butiken som tidigare stått i de stängda fönstren, jag kunde helt enkelt byta fotplatta! Problem löst (trodde jag)

Eftersom jag är lat så lyfte jag dockor (fullt påklädda) och trixande av skor. Placerade tillbaka dessa med nya boots. Gick bra fram till dess att den fotplatta jag lösgjort skulle användas. Dockan i skylten hade inget hål i vaden ... suck. Kollade kompisarna och upptäckte en med hål. Yes!

Men nej ... hålet stämde inte. Fick gå på reservplan och byta hela dockan. Oops! Den hade huvud, inte de andra ... tänkte inte på det.

Tillbaka på ruta 1 men skam den som ger sig. Efter en del trixande så löste sig "problemet" även om svetten lackade. 😜😂



lördag 20 oktober 2018

Kanske spelar det ingen roll VAD jag gör utan att det är HUR som är poängen?


Ena dagen stort steg framåt och nästa dag ett litet steg tillbaka, som en dans fast utan det där härliga flowet ... det är så vi lever.

I min privats sfär händer det grejer eller det känns åtminstone så. Jag har fått nya kontakter och utan att ha bett om det tipsar andra om mig! Det känns som att få presenter jag länge önskat mig. ❤️🙏


Igår stod date med en tänkbar kollega på mitt schema. Hade blivit ombedd att planera och hålla i en kortare yogalektion/sekvens vilket var ungefär som att bli kallad till jobbintervju eller att få göra ett arbetsprov "in real life".

När jag ska gästspela eller som igår presentera en kortare sekvens för att visa vem jag är och vilken stil jag har så börjar tankarna snurra. Hur och vad representerar mig bäst? Svaren kan vara många eller få. Kanske spelar det faktiskt ingen roll VAD jag gör utan det är HUR som är poängen?

Pirr i magen men ordentligt förberedd åkte jag iväg. Som mannen sa innan så gick det bra och från och med nu kommer jag att få möjlighet att vikariera då någon ordinarie lärare inte kan hålla i sin klass. Efter nyår kan det mycket väl bli så att jag får egna fasta timmar. Yes!!!

Ha en alldeles underbar söndag!






fredag 19 oktober 2018

Ärligt talat så kunde jag inte göra något annat än vänta ... så då gick jag och tvättade håret?!


Livet just nu är okey, ja faktiskt bra men jag tänkte att jag skulle backa två dagar. Efter mannens andra behandling hos den leende kinesen (då mannen själv frågat efter och bett om nålar mot stress) reagerade kroppen just på det sätt vi inte förväntat oss, att bli spänd och skakig. Mannen sov oroligt och på morgonen kom kramperna, de som försvunnit efter första behandlingen. Uppenbarligen triggades kroppen av nålarna och det fanns endast en sak för mannen att göra ... rida ut stormen.

Det är svårt att se på, att inte kunna göra något som magiskt trollar bort demonen som smugit sig in i kroppen och tagit över. Ärligt talat kan jag bara vänta ... så jag gick och tvättade håret! Fick olustkänla i magen då jag smet iväg samtidigt som jag visste att mannen redde ut situationen själv. Han led inte av att jag duschade, det var jag som mådde dåligt över att inte kunna hjälpa honom.


När jag senare skulle åka till arbetet och vi kramade om varann så kände jag mig fullkomligt energilös, som om jag varit den som brottats med kramperna. Väl på jobbet märkte jag hur stressad min kropp blivit av morgonens oro. Trots att jag tycker mig ha en bra verktygslåda och veta hur jag ska ta hand om och boosta mig själv så insåg jag att stressen lagrats som lagren i en lök. När mannen mår dåligt så faller jag med huvudet först ned i en djup avgrund om än enbart för en liten stund.

Jag är väl medveten om att det är viktigt att registrera alla kroppsliga signaler. Så under mina raster mediterade jag, använde min mindfulness app, blev sammanlagt tre gånger a' 15 minuter. Drar ut några köksstolar och lägger mig på rygg över dessa, stoppar in örsnäckor och lyssnar. Efter tredje meditationen släppte stressen. Då kunde jag både gå ut och äta med jobbet och senare köra till Arlanda för att plocka upp Lejonkungen.

Så morgonen efter meddelade mannen att han sovit nio eller tio timmar! Kände sig både utvilad och glad. Från kramp till bra sömn ... kanske triggades kroppen medvetet av nålarna för att värka ut stress? Ingen aning men det är vad vi just nu hoppas och vill tro.


torsdag 18 oktober 2018

Det lilla livet är värt sååå mycket, det är på riktigt och äkta


Förra fredagen frågade en kollega om jag/vi skulle göra något roligt i helgen? Jag tittade förvånat upp, log och svarade: "Tja ... hemma hos oss handlar allt om överlevnad"

Riktigt så illa är det inte men när andra planerar in middagar, resor och fester så nöjer vi oss med det lilla livet, äta något enkelt men gott, tända ljus och prata mycket. Kanske rigga för en filmkväll då mannen somnar (skulle aldrig hänt i vårt tidigare liv att det var han som somnade ... var alltid jag!)

Hur tunga vissa stunder eller dagar varit så finns ingen anledning för mig att klaga. Visst längtar jag efter en normal vardag, då vi är två som delar på sysslorna men den dagen kommer, det är jag säker på, så ett steg i taget.


Att jag öppet valt att berätta om vår resa gör livet enklare och mig starkare. Att människor i min närhet vet och bryr sig hjälper mig att orka. När mannen håller om mig fylls hela min kropp med ny sprudlande energi. Det lilla livet är värt sååå mycket, det är på riktigt och äkta!

För att toppa lyckan över att det är fredag, att livet trots allt är okey och att jag är jag så kan jag meddela att vi ska äta familjefrukost (minus en astronaut). He is back, Lejonkungen!!! Hämtade honom på Arlanda igårkväll ❤️ Vi har honom till låns några dagar







onsdag 17 oktober 2018

Kyla trängde ut ur kroppen och färgade huden röd


Det är spännande att hänga med på behandling i kinesisk medicin/akupunktur. Igår var det dags igen och denna gång behövdes ingen taxi, jag agerade chaufför. Redan i dörren så konstaterade vår läkare att patienten såg betydligt starkare ut jämfört med förra veckan.

Mannen frågade om det gick att sätta nålar även mot stress? Svaret lät inte vänta på sig: ja. Vi kunde senare konstatera att det blev många nålar, hela 29 stycken!

Mannen reagerade på ett par som sattes på höger sida av kroppen och vi fick veta att dessa kopplades till mage/tarmar. Jag fick "massage tips" för extra stimulering så återhämtningen går snabbare.

Mannen såg ut som en levande nåldyna eller igelkott och jag kunde inte låta bli att fotografera. Dessa bilder kommer dock aldrig att publiceras ...


Så fler nålar på ryggen, ett tiotal med koppar över, då dessa senare togs bort hade mannen stora rosa cirklar. Ryggen var "vit" och hudfärgen inuti cirklarna var rosa/röd, Vi fick veta att detta var något bra. "Kyla" hade dragits ut ur kroppen vilket innebär gifter och slagg, med andra ord så svarar mannen på behandlingen.

Något som däremot hände efteråt var att den svaghet med darrningskänsla som försvunnit under veckan när mannen kunnat sova återvände? Antagligen för att läkaren triggat systemet med nålar. Men det som ska behandlas behöver komma upp till ytan och bli synligt så vi hoppas att kroppen långsamt läker sig själv och blir lite starkare dag för dag








tisdag 16 oktober 2018

Då blev kroppen sur, protesterade högljutt och skrek åt mig att lyssna


Vilken morgon (pratar om gårdagen)! Upp i ottan för att hinna med lite frukost innan det var dags att åka till studion och hålla klass, min andra ordinarie.

Hur många skulle komma? För en vecka sedan var det rekord, något som knappast var min förtjänst men som var tummen upp för studion, att så många orkat ta sig upp för att starta dagen med yoga. Hade inte kollat bokningarna och tänkte att blir vi fem så är jag nöjd.

För mig är det viktigt att hinna gå på toaletten innan jag åker hemifrån, försökte flera gånger men utan något lyckat resultat och tänkte "okey då", får prova igen innan klassen. Satte mig bakom ratten och körde hemifrån. Ungefär halvvägs så talade hela kroppen om för mig att NU var den redo.

Va? Nej!!!


Jag kopplade på yogisk andningsteknik och beslöt att hålla ut de tio minuter som behövdes. Då blev kroppen sur, protesterade högljutt och skrek till mig att lyssna!

Vad gör jag när det är bilkö, mitt inne i city? Kan inte direkt svänga in och parkera vid väggrenen för att hitta ett buskage att göra det jag behövde göra ...

Så såg jag OK-macken, yes! Problem löst. Kom därefter till studion och upptäckte att teet redan var på gång, att andra fixat (det som jag tidigare alltid gjort när jag kommit innan läraren). Fylldes av tacksamhet och en skön känsla i magen.

Vi blev fler än fem, färre än förra gången men fler än jag vågat hoppas på, (dessutom några yogisar jag längtat efter). 


måndag 15 oktober 2018

En fråga om framtiden


Som gäst fick jag både yoga och besöka en av stadens nya multisporthallar/gym. En tidig morgon och en härlig start.

Vilken lycka att bli inbjuden och att få möta en massa vänliga människor samt se den fina sporthallen. Någon kanske tycker att yoga passar bättre i en studio?

Vissa gånger kanske men andra känns det helt rätt att det finns i samma gemenskap som andra träningsformer, mer lättillgängligt för den oinvigde att prova på.


Blev inspirerad och imponerad över vad jag såg, snygg design och  smart arkitektur. Fräscht. Att jag sen fick gå på en skön och välgörande morgonklass kändes som en present.

Fick frågan om jag är intresserad av att vikariera om någon behöver ersättare? Ja!!! Än är inget bestämt eller så, enbart ett första steg men wow! Behöver träffa ansvarige som försökt nå mig. Dags för mig att återkoppla så vi kan boka in ett möte.

Det här är vad jag vill ... wish me luck!