tisdag 28 februari 2017

I semlans kölvatten


Så här dagen efter vår svenska fettisdag kan jag undra hur många ton semlor vi åt just igår? För om vi ser till hela Sveriges befolkning så är jag övertygad om att vikten av den traditionella gräddbullen motsvarar ton.

Svar JA, jag smaskade också i mig en nybakad konditoriskapelse. Njöt fullt ut och fick grädde på nästippen.


För ett par år sedan skrev jag en saga/manus till barnbok som heter just "Semlan". Jag tänker inte lägga upp den i min blogg eftersom jag planerat att någon gång försöka publicera den. Bara det att temat är smalt. En anledning till att jag inte gick vidare med historien var att jag funderade på att skriva flera korta sagor om andra svenska traditioner. Tanken var att ge ut alla sagorna i en bok.

Som du förstår så har jag inte kommit ett enda steg närmare den drömmen ... men ... kanske en dag?!?


Puss & kram!


måndag 27 februari 2017

"Ny tänk" eller totalt omoderna


Fototapet. Fondvägg. Kanske är det totalt ute? Men vad spelar det för roll?

Jag och mannen har gjort ett fynd, eller egentligen kan jag inte alls ta åt mig äran, det är endast mannen som ska ha credd för sin upptäckt.

Vi har en vägg hemma som jag målat familjens siluetter på, detta gjordes när vi endast bott några månader i vår lägenhet. Lite Abby Road över det hela.

Åren har gått och Lejonkungen har lagt in protester, tyckt att vi bör tänka om ... göra om. Siluetten på honom visar en finlemmad tonåring, liten och tunn. Idag är han den längste av oss fyra.


Själv har jag tänkt att det är ett roligt minne, i alla fall så länge som ingen av oss har en bättre idé.

Så hittade mannen tapeten eller sanningen att säga så hittade han två. Vi kunde inte välja så det hela slutade med att vi köpte båda, till ett fyndpris på 399 kronor!

Idag vet vi vilken vi vill ha på just den väggen, sen får vi se vad som händer med den andra? Tror inte det är så svårt att bli av med den, har en känsla av att båda kidsen kan visa intresse.

Nästa steg: montering ... kan bli knepigt men på något sätt ska vi nog få till det även om våra väggar är sneda och vi behöver bestämma ifall vi ska gå efter ögonmått eller lod?


Hej svejs!

söndag 26 februari 2017

Funderingar över en latte


Mannen byter arbete och jag känner att jag i mitt hjärta borde göra samma sak (nu när min verklighet utvecklat sig i en riktning som jag inte kunde drömma om för några månader sedan) MEN det är lättare sagt än gjort.

Vem vill satsa på mig?

Är ju inte tjugo längre, vilket verkar vara den största meriten du kan ha ...


Men alltså jag är grym! Behöver aldrig vabba, är frisk, social, glad, ambitiös, lojal och enligt tidigare arbetskollegor "den perfekta medarbetaren".

Skulle behöva bli headhuntad eller kanske skaffa en agent ;)

Ge mig ett uppdrag så ror jag iland det, kanske inte som du tänkt men det blir klart inom deadlinen. Låt mig få en fri Zlatanroll inom fasta ramar eller styr upp mig ... inga problem,  jag gillar att ha en chef.

Ja, ja ... vi får väl se hur det blir?


lördag 25 februari 2017

I regnbågens färger



I fredagskväll när jag kom hem från arbetet stod en stor bukett tulpaner mitt på köksbordet!

Efter min intensiva och omruskande dag var jag både trött och hungrig. När jag arbetar sent så är det mannen som står för fredagsmyset och den kvällen verkade han ha lagt ned extra mycket kärlek.

Alltså: tulpaner! Wow min älskling ville muntra upp mig! I kylskåpet stod dessutom sushi som är en av mina favoriter. Mums.


Jag letar mig längre in i vår bostad för att pussa lite på mannen och tacka för blommorna.

"Tulpanerna ... vi kan säga att de är till dig ... jag fick dem på jobbet när de tackade av mig"
"Jaha ..."
"Fast du får dem!"

Oavsett hur tulpanerna hamnade hos oss så sprider de kärlek och värme. Och sushin, den hade mannen köpt för MIN skull.


Hej svejs!

fredag 24 februari 2017

Arbetslivets bergochdalbana


Stödord och punkter över gårdagens arbetsdag:

  • Kunder som undrar när vi stänger butiken för gott?
  • Kunder som gratulerar att vi blir kvar
  • Mötet med den lille mannen som handlar kläder till sin gravt handikappade fru
  • Kvinna som undrar hur hon blir av med jeansens "ny vara lukt"?
  • Kund som ifrågasätter prislappar
  • Ny kund som avbryter och vill ha hjälp trots att det är övertydligt att jag redan är upptagen med annan kund
  • Telefonen som ringer
  • Provrum som behöver tömmas på kvarlämnade plagg
  • 70% skyltars vara eller inte vara? Leta, leta ... resultat: 0 
  • Ber kollega skriva ut nya skyltar
  • Information om våra tjänster ... om min tjänst ... ska jag skratta eller gråta?
  • Livet är som en bergochdalbana. Upp som en sol - ned som en pannkaka. Platt fall på rumpan. Aj! Behöver tänka studsboll, upp igen.
  • Borde söka nytt arbete ... 
  • Borde verkligen söka nytt arbete ... det finns inte mycket kvar av det jag hade.
  • Ler och är glad
  • I morgon är en annan dag och det är IDAG.


Hej svejs!

torsdag 23 februari 2017

Växelandning för lugn och harmoni


Kroppen är förunderlig. Efter en tyngre vecka, då enkronan äntligen trillat ned och jag verkligen förstått vad som hänt (rena bergochdalbanan) så har min normala energi återvänt. Tröttheten har lämnat mig och jag känner mig glad.

Sprallig och förväntansfull gick jag på en yogaklass. När min lärare såg mig så sa hon: "Tror vi ska köra lite höftöppnare ikväll!" För min del får hon sätta ihop klassen hur hon vill, de är alltid bra. "Du vet vad jag behöver", svarade jag.


Benen darrade och muskelstryrkan svek mig efter diverse balanspositioner så när vi skulle göra kråkasanas noterade jag att all energi förbrukats. Jag brukar fixa kråkan men armarna bar inte ... trots att det var benen som var trötta. Orkade bara någon sekund i varje variant innan jag sa till mig själv att det var okey att vila i barnets pose.


I slutet av klassen uppmanades vi att utföra växelandning. Vinyasa flöden ger ökad energi och nu skulle vi istället ge kroppen lugn enbart genom att andas.

Kan konstatera att det fungerade. Hela kroppen växlade in på nytt spår. Avslappnad och harmonisk. Har sovit gott i natt.

Nu är det dock en ny dag med nya möjligheter. Happy Friday!!!


onsdag 22 februari 2017

Oväntat men kanske efterlängtat?!


Plötsligt kom snön ... mitt under sportlovet. Frågan är hur länge den ligger? Och hur stort kaos den för med sig?

Att vakna till en vit stadssilhuett var förvånande. Visst är det fortfarande vinter i almanackan men frånvaron av snö under den tid som varit har fått många att vänta och tro på våren.


Ljusare och ljusare dag för dag och en sol som så smått börjar värma.

Så dras rullgardinen upp och där på marken är det VITT!?


Jag är glad för alla barn och för att snön faller nu, kanske slipper vi bakslag senare i mars eller ännu värre i april.

Så ni som vill och kan: NJUT! I morgon kan det vara grått igen ...


Hej svejs


tisdag 21 februari 2017

Trött ...

Några tankar från gårdagskvällen:


Ögonlock som faller ihop,
den krypande känslan i benen 
den som gör det svårt för mig att sitta stilla.

Tung i huvudet ...
har sovit alldeles för lite,
typ nästan inte alls i natt.


För många frågetecken,
för få svar,
osäkerhet ...

Jag behöver veta mer,
åtminstone lite.

Tålamod ...
Hur länge då?


Dags att knyta sig,
sova ikapp 
Får bli en tidig kväll
Vila. Sova. Skönt


måndag 20 februari 2017

Bakom mina ögonlock


Sitter med en stor kopp te och chillar. Nyduschad och småtrött men ändå pigg efter morgonens yogaklass. En bra start på dagen.

Blundar och tänker att jag är tillbaka på Maldiverna och att snorkelutrustningen ligger bredvid min stol. Om en liten stund, snart ska jag ge mig ut i det varma havet igen. Nice!


Eller är jag kanske återigen på Aruba, i den härliga lägenhet som familjen hyrde för några år sedan? Tror att det är tidigt, tidigt och att jag alldeles strax ska smyga mig ur sängvärmen för att inte väcka de som sover och ge mig ut på en barfota joggingtur längs den kritvita korallsanden, den som varken klibbar eller fastnar.


Å andra sidan är det kanske gnistrande vit snö som möter min blick om jag öppnar ögonen och tittar ut genom fönstret? Då blir det underställ och lager på lager innan vi spänner på oss skidorna.


När jag öppnar ögonen här hemma i soffan så är det varken sand eller snö som syns utanför vårt fönster. Verkar som ett fåtal ställen i Sverige saknar snö under denna februari månad och här där jag bor har vi knappt sett det vita pudret denna vinter. Snö i Skåne men inte här?!

Sluter ögonen igen och fortsätter att dagdrömma mig bort, hinner lite till innan det är dags att gå till jobbet.


Hej svejs!


söndag 19 februari 2017

I sportlovstider


En mamma är en mamma, är en mamma ... så länge hon lever, precis som en pappa alltid är en pappa. I sorg och glädje, i tårar och i skratt. Du som är förälder själv kan nog skriva under på detta.


Under ännu en helg har vi fått njuta av att astronauten slaggat i sin säng, att han kommit och gått, för nu i morse lyfte planet norrut mot fortsatta studier i rymdteknik.

Som föräldrar har vi tur, denna "vår" får vi äran att se vår förstfödde mer än vi gjort på flera år då han behöver göra visiter på hemmaplan med jämna mellanrum, det är bara att tacka och ta emot. Njuta.


Denna vecka innebär sportlov i vår stad. Den tiden vi packade bilen och drog till fjällen är förbi. Kidsen har flugit ur boet och vi tar inte längre ledigt i februari, vi jobbar.

På sociala medier kan jag följa hur vänner och bekanta reser till sol eller snö. Skulle gärna ta en egen paus men får vänta, var sak har sin tid.


Ha' det!






Bättre än kaffe!


Går omkring med ett stort leende på läpparna, något innesluten i mig själv, i min alldeles egen bubbla. Mår sååå bra!

Känslan i morse var annorlunda men den kan jag glömma för det är nuet som räknas.


Om ni sett Friskis&Svettis reklamannonser, åtminstone de som marknadsförts tidigare genom åren, de där du ska gissa vem som tränat på F&S så kanske du fattar vad jag menar?! Den med största flinet har tränat ... exakt så känner jag mig idag.

Imorse gjorde yogaklassen stor skillnad. Kände mig sliten innan och energifylld efteråt, stark och harmonisk. Vilken härlig helomvändning!


Vinyasa flow som jag älskar, att flöda genom positionerna och andas i samklang med rörelsen. Fokusera inåt, lyssna på instruktioner och den egna kroppen. Bara vara. Svettas. Andas. Lyssna. Repeat.

Sänder ett stort tack till dagens lärare och till de andra härliga yoginisarna som tränade med mig. Vi fyllde tillsammans salen med positiv energi och det var fler än jag som lämnade studion med ett leende på sina läppar.


Må gott!

fredag 17 februari 2017

I morgon är en annan dag


Så är vi där, i ett vägskäl.

Någon väljer att gå andra väljer att stanna.

Avslut ...


Känns overkligt, konstigt och oundvikligt.

Vill inte säga hejdå för det känns så slutgiltigt, hellre "vi hörs snart".

Igår gjorde en av mina arbetskompisar sin sista dag i butiken. Vi började samma dag och har tillsammans varit "ny på jobbet". Båda med extra ansvar och i ledningsgruppen. En rolig tid.


Idag finns inte våra tjänster kvar, de har dragits in ... behövs inte tycker den nya koncernen. Min kollega väljer att gå och jag väljer att stanna.

Jag kommer att sakna henne, våra kollegor kommer att sakna henne.

Livet går vidare för oss alla, nya spännande möjligheter och dörrar kan öppnas.


torsdag 16 februari 2017

Bortprioriterat ...


För ett år sedan påbörjade jag en 12 veckors meditationskurs, för att jag ville utmana mig själv att landa i nuet, i mitt inre. Det var med viss tveksamhet jag startade, skulle jag finna ro? Hopp och studs är mer min grej.

Säger inte att det var lätt, framför allt var själva sittandet påfrestande. Benen domnade och jag experimenterade med kuddar och sittställning. Vägen till meditationen var enklare, vissa dagar fladdrade tankarna men andra fann jag flow.

Genomförde hela kursen och konstaterade att detta passar mig i kombination med min yogapraktik, jag mådde verkligen bra!


Varför tappade jag då bort meditationen? 

Vila är en underskattad aktivitet. I det vanliga livet behöver vi alla stunder av återhämtning, jag har blivit mycket bättre att lyssna på min kropp men just meditationen har fallit bort. Det händer visserligen att jag genomför kortare Mindfullness meditationer på 15 minuter, då förundras jag över hur välgörande de är ... ändå "glömmer" jag att prioritera just denna typ av umgänge med mig själv.

Konstigt ...

Var sak har sin tid. Borde fundera lite till.


Puss & kram

onsdag 15 februari 2017

Händerna på bordet!


Den 15 februari för 25 år sedan förlovade vi oss, mannen och jag. Champagne och jordgubbar i sängen och sen tog vi ett plan till Paris!

Några av våra bästa vänner pluggade där och vi skulle tillbringa en vecka tillsammans. Jag och mannen bodde på hotell endast något kvarter ifrån den lägenhet de bodde i. Innan avresa fick vi ett fax (!!! Ja du läste rätt), det kom till mannens jobb. I Paris var det vår, ungefär 15 grader och sol.

Då ja men inte när vi kom. Temperaturen sjönk till nollstrecket och jag tror inte jag frusit så mycket som under den veckan ... Skinnjackor och varma tröjor hjälpte inte mot den råa kylan. Värmen på hotellrummet var inte så mycket bättre men kul hade vi!


Tillbaka till den 15 februari. Vi hade stämt möte med våra vänner på en bar, tänkte att de skulle få bli de första som fick veta att vi förlovat oss.

Blev inte riktigt så ... Vi satt med händerna under bordet, inget vi planerat och visste inte riktigt hur eller varför vi betedde oss som vi gjorde. Kompisarna noterade att något var annorlunda, att vi agerade udda. Så till slut kom den fras som hjälpte oss:

"Upp med händerna på bordet!!!"


tisdag 14 februari 2017

Ett öga rött


Min kropp och jag är inte helt överens och jag vet egentligen inte varför ... eller kanske vet jag? Den sista månaden har varit extrem i hela din utformning, arbetsmässigt. Ena dagen gäller en sak och två dagar senare något totalt annat. Jag flyter med, håller mig positiv och försöker förmedla hopp och tro.
Så i torsdags när min tjänst drogs in tappade jag luft under vingarna. Kraschlandning? Nej men kantstött.

Min kropp har de senaste två dagarna varit trött, ungefär som att jag på kvällen drabbats av blodsockerfall. Jag är konstant hungrig och igår frågade en arbetskompis om jag drabbats av ögoninflammation? Ett öga var rött.


Visst jag yogar varje dag men det brukar inte trötta ut mig, snarare hjälper den mig att hålla balans. Kanske är det livet som sätter sig i kroppen? Ber mig äta extra mycket och vila och JA jag lyssnar.

Fick ögondroppar av en annan kollega och har slängt linserna, de behövde bytas. Äter, äter och äter. Vilar och har de senaste två kvällarna lagt mig ovanligt tidigt. Finns inget annat att göra, kroppen får vägleda mig därför låter jag hjärnan lyssna på hjärtat. Sömn, mat och vila.


Var rädd om dig!