onsdag 28 december 2016

Ny lekkamrat


Har hängt med mitt yogahjul som jag fick i julklapp. Hittade tre korta teknik/träningsklasser på Yogobe som jag följde.

Kan redan nu påstå att denna julklapp har möjlighet att hjälpa mig framåt. Var det lätt? Nä ...

Vi kan säga så här, när det gäller "Hips don't lie" så har jag utvecklingspotential (haha). Höftöppnare vilka är nyttiga för mig. Ett steg i taget. Att sätta fötterna a' la Charlie Chaplin uppe på hjulet och balansera är inte riktigt min grej idag ... kan kanske bli men dom sagt inte idag.

Riktigt roligt att utmana sig själv och se var jag befinner mig. Kan även träna armbalanser med hjälp av hjulet! Ska jobba för att vi blir bra kompisar :)


Idag reser vi till Spanien med kompisar, jag och mannen, ska fira nyår där. Några härliga dagar med kära vänner i deras "paradis". Inget sol och bad utan mer mys och vila. (Packar trots det ned mina nya retro short ... för man vet ju aldrig ...

Några yogaklasser är också inplanerade. Spännande!!!

Vet inte om jag kommer att ha möjlighet att blogga under dessa dagar, om inte så hörs vi när jag åter landat på svensk mark.


Ha det bra!

tisdag 27 december 2016

Vardag


Så fort dagarna svänger, ena dagen ledig och nästa på jobbet. Igår med båda sönerna hemma och idag upp i ottan för att sätta den yngre i en taxi (utan bil är det svårt att skjutsa ... )

Dagarna med Lejonkungen är över för denna gång. Tidigt, tidigt lyfte planet västerut, destination Vancouver. Vi stapplade yrvakna upp kl 03:50 för att tillbringa ytterligare minuter med sonen, följde honom de 66 trappstegen ned till taxin och kramade om honom. Tårarna kom när bilen rullade iväg. Är så tacksam över att mannen såg till att vi alla kunde fira jul ihop!

Astronauten stannar ytterligare några dagar, det känns bra. Vi får njuta av hans närhet. Mysigt. Ikväll lagar han middag.


Känns som att jag skulle behöva landa lite och bara få vara, typ ledig. Att komma tillbaka till jobbet efter julhelgen i värsta REA kaoset var som att gå från noll till hundra. De kunder som handlar billigt är inte riktigt samma kunder som vi normalt sett betjänar.

Kläder slängs på golvet eller dumpas lite var som helst. Reavaror trycks in bland nyheter och tvärtom. Jag skojar inte om jag påstår att vi möts av drivor med provade kläder i varje provrum (efter det att kunden bestämt sig).

Ena sekunden städat och snyggt ... nästa totalt kaos, inte en sekunds vila. Never ending story.

De flesta kunder är dock trevliga och många har stort tålamod, en del hänger faktiskt tillbaka sina provade plagg i alla fall på de anvisade platser vi har och för det säger jag: Tack!

Nu är det dags för mig att gå till barrikaden ... haha jag menar jobbet.






måndag 26 december 2016

Ändrade planer


Jag tog ledigt, inte bara från arbetet utan även från bloggen. En julhelg utan stress och måsten men full av värme, kärlek och gemenskap. Nice!

Bilresan upp den 23e gick som den gick. Trafiken flöt smidigt och fem i två på eftermiddagen skickade jag ett mess till syrran som undrade hur långt vi hunnit.

Vi åker genom Ö-vik nu
13:55

Två och en halv timme senare när vi borde anlänt och parkerat bilen på samma systers uppfart skickade jag typ samma sms:

Åker från Ö-vik nu
16:35

Vad hade hänt? Varför hade vi inte hunnit längre? Så här var det. På väg ut ur staden så började helt plötsligt servislampan lysa på instrumentbrädan, den upplyste oss om att genast ta kontakt med verkstad. What?


I samma veva meddelar mannen att motorn är kraftlös och att den börjat hacka. Vi svänger av och parkerar. Mannen ringer Volvoassistans samtidigt som han kollar antisladdsystemet, vars lampa också lyser. Något är fel med motorn ...

Jag ringer syrran vars man svarar och säger: "Jag kommer och hämtar er!" Två och en halvtimmes färd ... Nej, vänta.


Bärgare kommer och vi får sitta inuti vår bil uppe på hans flak och åka tillbaka in till Ö-vik, till en Volvo verkstad. Ganska cool upplevelse. På plats informeras vi om att en felsökning kan ta allt från tjugo minuter till många timmar. Okey.

Felet sitter i bränsletillförseln till motorn. Känslan är att bilen kan fixas på plats, vad skönt. Men sen uppstår ett problem, det är inte själva slangen utan en bränslespridare som behöver bytas. Finns inte, måste beställas. Kommer i mitten av nästa vecka ...


Oj! Julhelg stundar. Vi bor inte i Ö-vik. Hur gör vi nu? Fixar hyrbil som vi stuvar in oss i tillsammans med alla julklappar och packning. Skickar sms nummer två och kör norrut.

Vår bil firar både jul och nyår på verkstaden. En dyr räkning och sen ett problem att lösa i början av nästa år då bilen ska hämtas. Mannen får på något sätt ta sig upp till Ö-vik för att lösa ut och sedan köra hem vår röda "pärla". Shit happens

Och julen då? Jo tack den var bäst!


torsdag 22 december 2016

Dan före dan



LEDIG!

Denna dag tillbringar jag/vi i bilen på väg norrut. Under flera timmar, typ hela dagen kommer vi att vila (jag och sonen), kanske sover lite, lyssnar på talbok och softar. Tror inte mannen tänker lika, det är nämligen han som kör.

Men vaddå?

Ja, jag har körkort. Jag kan köra men min bättre hälft sitter gärna vid ratten. Han är en bättre bilförare än vad jag är alla kategorier. Det är väldigt sällan som mannen sitter på passagerarsätet. Sist vi körde samma sträcka så bytte vi plats. Jag skulle köra en del av sträckan och det var helt okey.


Mannen somnade. Vi kom till Örnskiöldsvik och plötsligt kände jag mig osäker, behövde fråga om vägval så jag väckte den slumrande älsklingen. Yrvaket påpekade han att vi hade GPSn igång. Han tyckte att jag skulle kolla på den. Varför väckte jag honom?

Ja varför? Tänkte inte ...

Mannen somnade aldrig om och efter några mil bytte vi plats igen. Så gick det med den vilan för honom.

Sonen (lejonkungen) kommer garanterat att sova typ hela vägen. Får väl se hur det blir för mig?


Minns min och mannens första gemensamma semester för många år sedan. Vi skulle bila ner till västkusten. Mannens fina Mazda hade ingen aircondition och vädret var det varmt. Solen gassade och inom trettio minuter så sov jag. Kunde inte hålla mig vaken ... varje sträcka var ett nytt sömnpiller. Stod jag högt i kurs vad gällde social kompetens? Nej! Mannen tyckte att jag var tråkig.

Vi får väl se hur det går för mig idag? Aircondition finns och det är inte sommar. Mannen har dock vant sig, ibland kan jag inte hålla mig vaken.


Puss & kram

onsdag 21 december 2016

Precis som förr ... eller?


Han kom, han åt och gick sen ut genom dörren till polarna ...

Skämt åsido så är det okey, precis som det ska och bör vara. Lejonkungen från Vancouver har landat and I love it!


Bara till låns, en vuxen ung man som säger att han för första gången på flera månader äntligen äter en riktig måltid.

Nu stundar julen och mat kommer han inte att lida av, inte heller av kärlek, värme eller gemenskap. Vi är många som kommer att hjälpas åt.

En sista arbetsdag och sen är vi på väg! Ska bli riktigt nice, längtar. Nu är det dags att packa det sista.


Ha en härlig dag!

tisdag 20 december 2016

Dan före dan före dan före dopparedan


Tror att jag har vissa problem med tidsuppfattningen. Dagarna går in i varandra och jag förstår inte riktigt att det idag är dan före dan före dan före dopparedan ...

Onsdag och på lördag är det julafton!?!

Hur hinner jag ikapp mentalt?


Eller vad sjutton jag skiter i det, bättre att flyta med och bara vara ... i nuet. Det mesta är gjort och det som står på att-göra-listan bockas av punkt för punkt. Vi hinner.

Ikväll ska lejonkungen hämtas på Arlanda! Han kommer från andra sidan Atlanten och det ska bli helt underbart att få krama om honom. Att få njuta av sonen under de dagar som han är "hemma" innan flyget tar honom långt, långt bort igen.


Två arbetsdagar kvar och därefter en bilresa genom halva Sverige för att fira jul i norr. Längtar efter det med! Son nummer två, syrrorna, syskonbarn, "svågrar" och andra närstående. Love <3

Nu dags att göra lite nytta, arbeta


See you



måndag 19 december 2016

Nedräkning


Knyter ihop julsäcken, slår in de sista julklapparna och ställer fram några tomtar till sen får det vara bra. Vi kör en light version i år, ska fira juldagarna hos syrrorna med familjer.


Katterna och grannen huserar hemma hos oss, de får klara sig utan äkta gran i år. Vågar inte flytta in natur när vi är borta. Ravelli och Tiger har vält den färdigklädda skönheten tidigare år så de år stå ut med vår alternativa.


Det ska klättras, luktas och plockas julgranskulor att spela fotboll med. Ravelli sover helst längst in vid julgransfoten, kanske drömmer hon om de gamla jaktmarkerna? Tiger i sin tur undersöker mer fysiskt och kan få för sig att klättra eller ännu värre hoppa från fönsterbrädan in bland grenarna. Tror inte jag behöver skriva mer ... du kan nog själv räkna ut eventuella konsekvenser ...


Hej hopp


söndag 18 december 2016

Bruna korta skinnshorts ... något att bli förälskad i!?!


Dagar kan vara både maxade och lugna på samma gång, gäller att känna av så att stresströskel undviks. Kanske välja bort roligheter för nödvändigheter?

Så har min fjärde advent varit, lugn, skön och harmonisk samtidigt som vi fått massor gjort utan att stressa. Det blir vad det blir och vad vi gör det hela till.


Städa, handla julklappar, inköp av livsmedel, förbereda julmat och slå in massor av klappar. Fick lov att välja bort en glögginbjudan men hann adventsfikat med mannen. Så kan det vara den sista söndagen före jul.

Julstress? Nej.

Har hängt med mannen idag. Letat vinylskivor i retrobutiker och tänkt att jag är en statist i High Fidelity. Otroligt roligt att bläddra bland LPskivor och få flashbacks.


Fortsatte sen i samma anda och släntrade in i en av stadens vintigebutiker, där hittade mannen något som jag bara var tvungen att prova: ett par korta bruna skinnshorts med snörning fram, i min storlek! Så mycket Mia! Festivalattribut eller hippie tyck vad du vill. I love!

Men ... hur gammal är du egentligen?

Vad spelar det för roll? Jag älskar shortsen! De satt som gjutna och mannen nickade. Verkar inte som om han tyckte att jag såg patetisk ut.

Skulle jag ledsna på dem så kan de få hänga på någon vägg. Troligtvis mitt bästa inköp denna dag.


Puss & kram

lördag 17 december 2016

Överraskningens magi


För några veckor sedan blev jag uppbokad, fick ingen ledtråd till vad som väntade bara en uppmaning att boka gårdagskvällen för en överraskning.

Åh vad jag älskar detta sätt att agera!

Att få gå omkring och undra, fundera och klura på exakt vad som egentligen väntade mig? Så klart hade jag en ganska kvalificerad gissning men försökte trots det att vara så openminded som det var möjligt.

Egentligen spelade det ingen roll vad som planerats utan det som berörde mig mest var att just JAG skulle få en "present" och överraskning ... bara sådär, utan andledning. Ingen födelsedagspresent, inget jubileum utan bara för att min vän ville.

"Du behöver ingen särskild klädsel, vi ska inte vara utomhus och aktiviteten är inte fysisk"


Mötesplats utanför en restaurang, vi behövde lite mat i magen innan ...
Infann mig i tid och blev först bjuden på god middag och därefter balettföreställning.

Just nu är jag oerhört tacksam och glad! Är inte van att bli så bortskämd, har faktiskt lite svårt att låta någon annan betala allt. Sa om och om igen TACK så jag hoppas och antar att min känsla verkligen förmedlades.


Ha en skön fjärdeadvent!






fredag 16 december 2016

Troskris


Om du är kvinna så kanske du känner igen dig? Om du är man så kan det vara bra för dig att veta.

Vad?

Har idag stått ut med trosor som irriterar, som gör som de vill och inte sitter på min kropp som jag är van. Fina, snygga underkläder som jag fått av mannen i present. Oftast fungerar de poblemfritt men efter ett par dagar med osexiga bomullshipsters så sket sig hela idén.


Ville vara fredagsfin. Valde ett par blåklintsblå brasilian i spets. So far so good.

Om du som jag är en jordad tjej som egentligen inte bryr dig om annat än att det ska vara skönt och praktiskt så uppstår emellanåt "problem". Design och passform går inte alltid hand i hand.

Passformen är annorlunda. Jag är inte van att trosor skär in ... annat än när de hamnar på sniskan och då drar jag de rätt i smyg. När det gäller brasilian så är det själva passformen, trosan ska sitta så. Oops!

Jag har liksom inte hittat rätt.

Måste tänka tvärtom, tillåta spets mellan skinkorna ... inte lätt, krävs omprogrammeting innan jag vänt skutan och ändrat vad jag tillåter är okey.

Har fortfarande inte landat i mina "finare" trosor. Ikväll hamnar de i tvättkorgen men samtidigt ger de morgondagens trosa försprång, att hitta rätt och bli accepterade.


Hej svejs!



torsdag 15 december 2016

I det sköra finns kraft


Inom loppet av 24 timmar så har jag mött en av våra äldre kunder tre gånger. Vi kan kalla henne Gunborg, 91 år. Denna kvinna är antagligen en av de äldsta och trognaste kunder som vår butik betjänar.

Med rollator och ögon som knappt ser möter hon omgivningen ödmjukt. Ber försiktigt om hjälp och är sedan oändligt tacksam för minsta lilla. Det finns kunder och det finns kunder, Gunborg är en att älska.


Jag frågade henne idag hur mycket eller lite som hon ser? "Inte mycket. Jag behövde operera det ena ögat, läkaren råkade tappa linsen i golvet ... plockade upp den ... men satte sen in linsen bakochfram. Jag ser inget med det ögat. Sen blev det andra ögat sämre. Nu ser jag knappt något."

Oops, händer sånt? tänker jag. Gunborg verkar allt annat än bitter, pratar om eventuella läkarmisstag som om det vore en bagatell. Så berättar hon att mannen dog för 25 år sedan och att det varit ledsamt, det var ju nu det skulle leva!

Hur skröplig Gunborg än verkar så utstrålar hon en hel del girlpower eller om du hellre föredrar ordet  #TANTKRAFT.


Hon berättar om vänner som dör ifrån henne samt barn och barnbarn som bor på annan ort. Ensamheten har blivit påtagligare men Gunborg klagar inte. Maten är god och mitt i samtalet säger hon att en man som äter på samma seniorrestaurang vill bjuda ut henne, ja eller hem till sig.

"Ska du på date?", frågar jag.
"Nej, det blir inte av, jag vill inte. Han är trevlig men nej tack"
"Känns det bra att bli uppvaktad?", undrar jag nyfiket.
"Nä ... jag är inte intresserad"
"Men som vän bara?", undrar jag och tänker på alla hennes kompisar som dött.
"Nä, jag är nöjd", svarar Gunborg.

Så kommer hennes färdtjänst taxi och jag vinkar hejdå. Mitt hjärta är fyllt av värme för denna tant. Så skör men ändå så kraftfull.



onsdag 14 december 2016

Med risk att bli utbytt?


Tror inte att vår honkatt och jag är riktigt överens idag, känns som hon är obstinat och lägger in protester.

Det började i morse när kattlådan rensades senare än vanligt, faktiskt inte förrän min morgon yogaklass var över och jag dessutom hade hunnit handla. Väl hemma trodde jag att allt var frid och fröjd. Gick in i badrummet för att duscha men insåg att jag borde rensa kattlådan innan. Satte mig på huk och gjorde rent. Meddelade katterna att de åter hade en fräsch toalett.

Går in i badrummet för att upptäcka att Ravelli redan lättat på trycket ... på mattan! Hade hon inte kunnat vänta i trettio sekunder?


Protest nummer två inträffade senare på kvällen. Både jag och mannen hade varit borta längre än vanligt. Våra pälsbollar var ordentligt hungriga när jag öppnade dörren. Sen middag serverades och jag gick för att rensa kattlådan, vilken inte alls var speciellt skitig. Meddelar katterna när jag är klar och upptäcker att honkatten under tiden satt sig på badrumsgolvet och bajsat!

"Men hallå? Jag jobbar ju för fullt ju! Kan du vänta i trettio sekunder?"

Tydligen inte. Städa toalettgolvet och tvätta badrumsmattan stod helt tydligt på mattes to-do-lista. Är nu fixat och klart. Ska sköta mig bättre i morgon.


Hej svejs

tisdag 13 december 2016

Utan stjärngossar och tärnor


En Luciakväll i yogans tecken. En kväll som innebar de sista klasserna tillsammans med den lärare som guidat mig mest genom denna höst. En kväll vilken innebar avsked, åtminstone för ett tag.

Till och med himlen grät ...


Regnet kanske symboliserade vår sorgsenhet över att behöva säga hejdå? Kanske inte? Oavsett så var stämningen varm och kärleksfull inne i studion. Under varje yogamatta så hade G lagt en liten personlig papperslapp, från henne till var och en av oss. Vi fick själv välja när vi ville läsa, före eller efter klassen/klasserna. Jag valde att spara min lapp.

Totalt i nuet arbetade jag mig igenom Ashtanga vinyasa klassen sen ville jag veta vad som stod på just min lapp. Lyfte på mattan och drog fram det lilla papperet, där stod det: Du lyser i mörkret
Jag blev varm i hjärtat och gick för att möta den förhoppningsvis nya yogisen (som längtat att prova på en av studions klasser). Yin yoga massage i ett rum fyllt av tända ljus.


Det var precis i slutet av klassen när vår lärare sjöng för oss som mina tårar rann hejdlöst. Plötsligt förstod jag på riktigt att NU är det slut ...

Kramar, kramar och kramar. Någon dag ses vi igen

Hösten knyts ihop och avrundas. En ny tid står inför dörren liksom en fräsch början. Ingenting behöver bli sämre, bara annorlunda. Förändring kan ofta innebära utveckling.



måndag 12 december 2016

Kraschlandning


Fortfarande ingen träningsvärk efter helgens workshop, om den nu inte checkar in under natten och innan jag publicerar detta blogginlägg.

Kanske klarar jag mig? Kanske inte, kan fortfarande vara för tidigt att uttala sig eftersom min träningsvärk brukar komma eftersläpande.

Vad som däremot inte ligger på is är min vilja att lära mig det för mig nya sättet att stå på huvudet. Igår, idag och i morgon kommer jag att träna. Det är svajigt och än så länge hamnar för mycket vikt mitt uppe på huvudet. Jag behöver fördela bättre, dessutom gör det ondare ...


I morse ställde jag mig först på mitt vanliga sätt. Tränade lite core genom att höja och sänka benen (raka) så långt ned mot golvet som möjligt och så upp igen (när jag fortfarande stod på huvudet). Denna övning tar rejält så jag gör endast ett fåtal repetitioner.

Dags att öva på huvudstående nummer två. Helst vill jag lyfta båda benen samtidigt från golvet och sträcka ut dessa men jag är inte lika stabil som i mitt vanliga sätt att stå.

Oops, överslag!

Kraschlandade ... på nacken ... inte bra men det gick bra. Tack och lov! Om jag valt att stå helt fristående så hade jag klarat att gå ur fallet i en kullerbytta.

Gick inte, väggen var trettio, fyrtio centimeter bort så jag rasade ihop som ett korthus. Oj ... kanske inte så bra.


Har bestämt att från och med nu gå upp med först ett ben och sen nästa. Orkar jag inte så kan jag lägga knäna på armarna och vänja mig vid att befinna mig i denna upp-och-ned-vända pose.


Skam den som ger sig. Jag ska lära mig!


Hej svejs!