Jag behöver kaffe! Vissa dagar fungerar inte min hjärna 100%.
Vädret kan vara grått och ett dunkelt skymningsljus härskar, som om någon vridit på ljusknappens timer. Dessa dagar blir jag allmänt seg om jag försöker vara utan kaffe. Idag är en sådan dag. Jag får typ abstinens:
Nu är läger åtgärdat, jag har laddat upp med en stor kopp vilken jag toppat med mycket skummad mjölk. Underbart! Hjärncellerna vaknar till liv igen.
Jag minns precis när, hur och varför jag började med denna njutningsdrog. För 32 år sedan när jag var nyinflyttad i den stad jag numera kallar hemstad så blev jag bjuden på fika hemma hos en kompis. Jag drack vid denna tidpunkt te men i det grabbgänget serverades det enbart kaffe.
Ingen av killarna visste hur de skulle tillaga te. Vid ett annat tillfälle försökte de brygga te i kaffebryggaren (för min skull) och det blev så starkt att en sked hade kunnat stå för sig själv. Du förstår själv ...
Just denna dag fanns inte något te i huset. Lite juice trollades fram när jag frågade om alternativ men den var för mig odrickbar så det fick bli kaffe och på den vägen är det.
Idag dricker jag både te och kaffe men vad muggen, koppen eller glaset innehåller beror snarare på tidpunkten på dygnet än någonting annat.