lördag 30 juni 2018

Oväntad lådöppning


Vissa dagar faller alla pusselbitar på plats, andra blir det inte riktigt som jag tänkt mig men så länge ingen annan drabbas så spelar utgången sällan någon roll.

Som igår, jag hade bryggt mig en STOR kopp te vilken jag tog med mig ut i butiken. Vi brukar ställa glas och muggar i skåpet bakom kassan men av någon anledning så hamnade min inte där, istället placerades den framför kassalådan???

Fråga mig inte varför, det var den tomma yta jag hittade vid tillfället. Min plan var att smutta på teet och att ställa koppen i skåpet. Det var lugnt i butiken och få kunder. Trodde jag skulle hinna dricka upp ...


Så kom en kund och jag glömde bort mitt te.

Kontantbetalning innebär lådöppning. Splash! Kraften fortplantade sig och både låda samt tekopp skjöts ut explosionsartat. Drycken stänkte upp på benet och ut över golvet.

"Vad var det som hände?"

Jag tittade ned, förvånat och överraskad ... min tekopp!?! Inget trasigt, bara blött ... väldigt mycket blött.





fredag 29 juni 2018

... sen hamnar jag liksom i trög sirap


Emellanåt förstår jag mig inte på mig själv ... det är som att jag fungerar bäst med någon som håller ett vakande öga över mig? "Problemet" är att allt är dubbelbottnat, jag är samtidigt den som vill gå min egen väg. Tror att detta främst inträffar när jag har mindre rutin och är lite osäker.

Vad dagens blogg handlar om är min nya identitet som yogalärare. Idéer finns det gott om men sen hamnar jag liksom i trög sirap. Behöver bolla tankar, få sparkar i baken och lätta knuffar i ryggen så att någonting händer.

Behöver börja göra! Planera in i kalendern och ställa mig på ruta ett så det finns en chans att avancera framåt. (Är inte helt ärlig, vissa saker utvecklas men för långsamt och det är enbart mitt eget ansvar)


Som det här med den öppna sommaryoga utomhus. För dålig framförhållning, visserligen positivt gensvar men på grund av min sena annonsering resulterade det i att jag ensam yogade på allmänningen.

Har jag satt upp nya tider och datum? Nej ... jag kom av mig

"Så på't igen då", säger jag till mig själv som slött tänker tanken samtidigt som INGENTING händer. Vad håller jag på med? Skärp mig!

Det är visserligen semester för många. Ja, ja, dålig ursäkt. Läser du detta och känner mig: sparka mig i baken!


Tack !

torsdag 28 juni 2018

Reflektion


Att cykla i motvind kan ses som ett rejält träningspass ... eller som en onödigt lång uppförsbacke som gör dig totalt genomsvettig.

Okey hem då det finns dusch och rena kläder, jobbigare när målet är jobbet och inga fräscha kläder finns i väskan.

Trött kropp belönas med soffläge.


Tänker på de dagar då vi fick låna syrran och hennes dotter. Trots kort framförhållning vilket innebar arbetsdag så hann vi massor, framför allt hann vi prata och bara vara, umgås.

All tid som går mellan våra träffar finns liksom inte. Vi är tighta, har alltid varit och kommer alltid att vara ... därför känns det tomt när de är borta igen (läs hemma hos sig). Lika och olika.

När vi växte upp var vi bästa  / värsta kompisar, vi tjafsade och bråkade, retades och kivades men sällan länge. Vi delade rum och hemligheter. Tryggheten i varandra har hängt med så länge jag kan minnas.

Att få berätta episoder om vår uppväxt för M, sådant som vi gjorde när vi var i hennes ålder känns fint. Hyss, dumheter och traverklamp blandat med bättre grejer.


Prata om rädslor, styrkor, framtids planer och drömmar, det berikar oss alla. Gå all in i VM fotbollen och diskutera livet över ett glas vin.

Kvalitets stunder fyllda av kärlek och värme.

Det vi syskon har märks i relationen våra barn har till varandra och det gör mig lycklig.


onsdag 27 juni 2018

Med ett hjärta fyllt av kärlek


Åh vad jag är tacksam! Har världens bästa arbetskollegor, de bryr sig på riktigt och ställer upp när det behövs som mest.

Igår blev en toppendag trots inledningen då jag helst ville skolka för att tillbringa dagen med syster och syskondotter. Ja, jag arbetade men inte hela dagen. Butiken hade lågt flöde, kanske på grund av värmen och högtrycket, en annan anledning kunde vara Sveriges match mot Mexiko?


Vi var för många i butiken jämfört med kunderna som kollade in vårt sortiment, så mina arbetskompisar sa åt mig att det var helt okey att jag cyklade hem.

Det blevbåde  poolhäng och matchjubel. Som grädde på moset hade syrran handlat och bjöd på smaskig middag(hon trodde ju att jag skulle komma hem först kl 18:30).

En lyxig och kärleksfull eftermiddag / kväll med de som verkligen betyder något. Vad kan vara bättre än det? Så oerhört tacksam för mina fina kollegor, min familj, min syster och hennes dotter.

Idag, tidigt, så skjutsade jag ut syrran till flygplatsen. Nu sitter de på planet hem. Vi fick ett par underbara dagar och dessa ska jag bära med mig länge.


tisdag 26 juni 2018

Shit happens ... again


Vi har besök, en av mina systrar och hennes dotter är här och det är helt underbart!

Med kort framförhållning lyckades jag byta bort timmar och få loss en ledig dag. Vädret lovar sol och värme och en mysig dag vid vår pool planerades in. Äntligen skulle jag få bada och inte med vilka som helst.

Dessutom kan jag se Sverige matchen (vilket är en omöjlighet när jag arbetar, kan inte ens lyssna på radio)!

Så igår kom bakslaget ... jag får INTE ledigt.


Livet kom emellan och min kollega som skulle ta mina timmar har verkligen gjort allt för att hjälpa mig (genom att hitta annan vikarie).

Min efterlängtade dag med min syster blir därför inte av och det är ingens fel. Timmarna i värmen, vid poolen byts ut till ett långt arbetspass inomhus.

Mitt hjärta vill skolka eftersom detta troligtvis är den tiden jag får med min syster denna sommar men min moral och lojalitet skulle aldrig tillåta ett sådant snedsteg. Jag har försökt, det gick inte så nu får jag bita i det sura äpplet och cykla till jobbet.

De kommer att klara sig. De får en härlig dag och min blir troligtvis helt okey




måndag 25 juni 2018

Lycklig katt = glad matte


Hos oss bor en lycklig katt. På ålderns höst är han i sitt rätta element igen, utomhus. Att ha flyttat från innerstan ut till landet (det känns verkligen så trots att det är nära in till city) ger Tiger möjlighet att få gå ut.

En lummig trädgård, små gulliga hus, cykelvägar och naturen nära. Inga jobbiga ljud av tåg som du drar förbi eller tutande bilar, mer fågelkvitter och vindens sus.

Så med dörren på glänt går vår åldrande pälsklädda vän in och ut. Tillbringar emellanåt natten "borta" ungefär som kidsen.


Känns härligt att kunna ge Tiger denna present efter ett antal år i "fångenskap".

I många av grannhusen bor det andra katter och det händer dagligen att vi får besök, främst av Ramses som tänker att vi flyttat in på hans revir. Den socialt trevliga hankatten som är jämngammal med Tiger och oerhört lätt att tycka om.

Tiger och Ramses håller utkik efter varandra, spanar och slåss inte, oftast löser de situationen genom att någon av dem smiter bakvägen.

Lycklig katt gör matten glad. Nu är allt som det ska och bör vara.


söndag 24 juni 2018

1001


Upptäckte precis att jag jubilerar. Hade inte riktigt koll på detta men tro det eller inte, jag har skrivit 1000 publicerade blogginlägg!

Oj ...

Wow!


Vet inte om det är något att varesig uppmärksamma eller fira men en slags vinst står detta för. Jag har aldrig gett upp. I ur och skur har jag envetet fortsatt och fullföljt ett mål jag satte upp för flera år sedan.

För några veckor sedan tvivlade jag allvarligt på ifall bloggen skulle fortsätta att leva, då plötsligt läsekretsen sjönk drastiskt? Att det sen berodde på mina egna inställningar var ganska skrattretande ... så typiskt mig!

En klapp på min egen axel får jag och ett: "bra jobbat!", det räcker för mig för tillfället.

Önskar dig en skön sommardag!


lördag 23 juni 2018

Luften gick ur, ballongen tömdes och föll platt till marken ...


Så kändes det igår när det endast var tio sekunder kvar av matchen och Tyskland slog in den sista och avgörande frisparken.

Det var liksom overkligt, kunde egentligen inte hända (trots att Sverige mötte ett av världens bästa länder och detta scenario i högsta grad var ett trovärdigt alternativ) ... men inte igår!

Oavgjort.

En straffsituation som aldrig blev en straff.

Ett Tyskland som naglade sig fast och pressade, ett Sverige som höll emot till endast tio sekunder återstod.

Antiklimax.

Festen kom av sig och livet svängde som det så ofta kan göra. Det är bara att resa på sig, borsta bort smutsen och ladda om för att ta nya tag. Det som varit har varit. Kämparglöden finns, lagandan och faktiskt är ingenting omöjligt!!!






fredag 22 juni 2018

Solmogna smultron och blommor i håret


Midsommardagens morgon bjuder på vänligare väder. Fortfarande inte varmt men regnet försvann under gårdagen och emellanåt tittar solen fram. Det blåser men stormvindarna är borta och strax är det dags för mig att ta med mattan ut och utöva min egen yoga praktik.

Låta morgonen fylla mig med massor av ny energi.


Idag ska jag ta itu med heminredning, tömma några lådor och försöka få ytterligare pusselbitar att falla på plats. Ett steg i taget. Kaoset har försvunnit men än är det mycket kvar att göra.

Innan dagens aktiviteter ska jag gå ut i trädgården för att leta röda mumsiga smultron. Stoppa dessa söta och solmogna delikatesser rätt in i munnen och njuta.

Önskar dig en fortsatt skön midsommar helg!




torsdag 21 juni 2018

Efter regn kommer sol???


Så är den här en av årets mest mytomspunna dagar: Midsommarafton.

Tunna sommarklänningar, kransar i håret, blommor i överflöd och dukade bord utomhus. Sju sorters blommor under kudden, jordgubbstårta, dans runt midsommarstång, lekar och upptåg. Familj, vänner och fest.

Ute blåser det storm och regnet strilar. Temperaturen har sjunkit. Jag konstaterar att detta är vi vana vid ... just denna högtidsdag. Drömmen om sol, bad och värme känns långt borta.


Vi åker ut till kusten, till brorsan och deras underbara sommarställe. Idag blir det regnställ, gummistövlar, fleece och raggsockor, kanske även underställ? Vill inte frysa så badkläder och tunna sommarkläder lämnas hemma.

I skrivande stund när vinden viner och regnet smattrar mot rutan så vill jag helst krypa ned i sängen igen, under en mjuk och varm filt. Känslan är mer höst än sommar, kroppen önskar gå i ide.

Har ett par timmar på oss att vakna till liv innan det är dags för avfärd. Sen får vi se hur det blir med midsommarstången, kanske beror det på regn och storm eller inte? Kanske trotsar vi vädrets makter och klär den som vi brukar?

Ha en underbart härlig Midsommarafton!





onsdag 20 juni 2018

Döden under ytan


I tisdags, på min lediga dag, så hämtade jag det stora paketet, inte på ett ICA nära mig men på ett som har Post Nord hantering.

När vi bodde mitt inne i city så handlade det mesta om närhetsprincipen, jag kunde handla, gå på systemet och hämta paket i samma galleria. Inte nu, i tisdags behövde jag använda bilen.

I paketet som vägde lika mycket som en symaskin låg massor av bubbelplast samt ett antal ex av den senaste novellantologin jag är med i.

Sjön. En bok fylld av "skräck", närmare bestämt 49 stycken historier.


Jag kan inte skriva läskigt, det är inte min grej. Möjligtvis känslor och relationer men berättelser som ger dig kalla kårar är utanför min bekvämlighetszone.

Gillar inte mörker som tynger ned, intriger, hat och planlagda taskigheter. Ändå skrev jag, skickade in och ... blev utgiven?

Fick tänka utanför boxen och arbetade på två parallella noveller innan magkänslan tog beslutet vilken historia som skulle skrivas klart. Hade egentligen inte tid, brydde mig förvånansvärt lite om utgången av uppdraget eftersom så mycket annat hände i samma veva (yogalärarutbildning m m) att jag fatiskt inte förstod att en av mina drömmar slog in ... igen!

I tisdags kunde jag hålla i boken, den är snygg. Jag står för en liten, liten del av innehållet, enbart några sidor men jag är stolt. Glad över vännen som pushade mig, nöjd över att jag trots allt försökte och som pricken över i lyckades ta mig i mål.

Ja! Heja mig!!!


tisdag 19 juni 2018

Solen värmde och vinden rufsade om mitt redan vilda hår


Hur gick det nu då? Sommaryoga premiären nära mitt hem.

Vädret växlade från mulet och regn till "storm", kastvindar och solsken. Framåt eftermiddagen gladde jag mig åt att slippa regnskurar.

Några få hade anmält att de skulle dyka upp och ytterligare andra att de skulle göra vad de kunde för att komma loss.

En kvart innan den öppna yogaklassen tog jag min matta under armen och gick ut, över vår lilla väg ut på allmänningen. Mobilen hade jag med som musikanläggning och klocka. På gräset rullade jag ut mattan och värmde upp. En stund tidigare hade jag fått ytterligare ett meddelande om att de som skulle komma fastnat i jobb och blivit tvungna att arbeta över ...

Jag väntade. Hemma åt familjen middag och kollade fotboll. Min mage kurrade men jag var fast besluten att hålla mig till min plan, om ingen kom så skulle jag yoga själv. Liksom berätta för omgivningen att denna gräsyta även passar yogisar.


Klockan blev prick och allmänningen låg öde. Jag hade haft detta på känn. Alla gulliga sms om önskan att vara med men inte kunna och frågan om när nästa gång kommer att ske.

Ja, ja ensam är också okey. Jag är van, under min dagliga praktik så är det bara jag. Solen värmde och vinden rufsade om mitt redan vilda hår. En egen klass, vilken blev något helt annat än den jag planerat. Min kropp fick välja och styra.

Efteråt funderade jag över min lugna attityd. Fanns inget spår av besvikelse eller ledsenhet. Så klart jag längtat efter att få leda och guida men med min korta framförhållning så visste jag att det mycket väl kunde bli som det faktiskt blev. Och vänner hade faktiskt kommunicerat med mig direkt jag la ut eventet på sociala medier.

Det blir inte alltid som vi tänkt oss men resultatet kan vara helt okey för det. Min riktiga premiär blir en annan gång, just nu oklart när.




måndag 18 juni 2018

Kommer någon eller kanske ingen alls?


Jag är inte alltid ute i god tid, emellanåt kan jag tänka och planera men sen görs inte det där sista som ser till att sätta hjulet i rullning. Min eminenta plan rinner ut i sanden ... för att jag inte får tummen ur.

Finns bara en sak att göra, låta bli att tänka!

Så gjorde jag igår när min sommaryoga presenterades. Under lång tid har jag tänkt förbereda, meddela och kanske sätta upp lappar men det enda jag gjort är att prata med vissa intressenter.


Jag har upptäckt att när jag sätter ord på mina tankar, kastar upp bollar i luften så att många både ser och hör så tvingar jag ut mig själv i det område där jag blir kreativ, där saker händer.

Att lägga upp mitt event i sociala medier ger mig ingen möjlighet att backa, ide'n  blir verklig och det är framåt som gäller, åt det håll som jag vill gå.

Så ikväll blir det spännande att se om någon kommer och yogar med mig? Med kort varsel så har många anmält att de vill men inte har möjlighet denna gång. Jag förstår. Kanske kommer några ... kanske får jag yoga själv på allmänningen (för det är min plan om jag blir ensam med min matta)?

Det visar sig.


söndag 17 juni 2018

Tisdag kväll, kom och yoga med mig!?!


Jag har haft en tanke och en plan i en månad men ännu inte lyckats göra slag i saken.

Mitt emot vårt hem ligger en allmänning, en gräsyta som sällan används. Vissa kvällar samlas hundägare och tränar agility, någon annan gång är det studenter som spelar brännboll men annars är det mest en grön matta som väntar på att något ska hända.

När vi fick husnycklarna av de förra ägarna så frågade jag vem som behöver kontaktas ifall jag skulle vilja köra öppna sommaryoga klasser? Ingen, svarade de, det är bara att yoga.


Perfekt tänkte jag och sen hände ingenting ... för att JAG inte gjorde något MEN nu är det hög tid. På tisdag kväll tänker jag säga välkommen till de som vill yoga med mig kl 18.
Plats: gräsmattan/allmänningen vid Herman Flodkvist väg i Ultuna, bakom rondellen (nära gamla SVA = Statens veterinärmedicinska anstalt). Om du har lust och tid så kom! Jag tar min matta med mig ut strax före kl 18, typ kvart i.

Välkommen!!!




lördag 16 juni 2018

"Man tager vad man haver"


Det finns så mycket jag vill fixa och köpa till vårt nya hem men hittills har jag varken haft tid eller ork. Vad jag dock hunnit med är tre stora tomatplantor som planterats i kruka utanför vår sovrums dörr (altandörr).

Ni som bor i samma stad som jag vet hur mycket det kan blåsa ... så där så det tar emot att ta cykeln till och från arbetet eftersom det finns risk för motvind så stark att det känns som att jag inte rör mig ur fläcken (framåt).

Här om dagen var en sådan dag. Jag hade tvättat och hängt kläderna utomhus på en ställning med klädnypor. Visade sig att det var ett smart drag (kanske inte att placera de blöta kläderna bredvid tomatplantorna), "nyporna" kom att behövas på grund av kastvindar.

När jag kom hem upptäckte jag till min sorg att alla tre plantor knäckts under topparna ...


Mina dyra plantor! Vad går att göra när livet ställer om och det inte alls blir som jag tänkt? Skulle jag gräva upp och kassera dessa plantor?

Nej! Så lätt ger inte jag upp. Letade reda på sårtejp och plåstrade om de brutna stjälkarna, liksom spjälkade ungefär som om du har ett benbrott. Det får bära eller brista, kanske vaknar tomaterna till liv, kanske inte?

Jag säger som Kajsa Warg man tager vad man haver .



fredag 15 juni 2018

50 punkter


Jag har fått lära mig att det är bra att göra en todolista när det gäller jobbet. 50 punkter kan den innehålla vilket låter extremt mycket i mina öron.

Allt kan skrivas på denna lista, vilka som ska kontaktas (mejl, telefonsamtal, möten). Praktiska saker som behöver fixas, inköp, planeringsarbete ...

Jag har påbörjat min lista inför hösten.


Långsamt och emellanåt i slowmotion tar jag mig framåt, så helt plötsligt så spurtas det och pusselbitar faller på plats i rask takt.

Många bollen i luften ...

Längtar efter semester, bada, sola och inte göra mer än nödvändigt, det är vad jag behöver just nu. Några veckor får jag dock vänta och det överlever jag.

Ha en skön lördag! Själv ska jag arbeta ... hela helgen.


torsdag 14 juni 2018

Ett litet knapptryck kan innebära en bloggs liv eller död


Under två veckors tid funderade jag på ifall jag skulle lägga ned min blogg? Plötsligt hade min läsekrets minskat med typ 80% och jag fattade ingenting???

Värme och maj månad. Fullbokade kalendrar. Kunde absolut vara en förklaring.

Bloggen kändes död, inga kommentarer eller på något vis indikation på att en endaste människa var intresserad. Konstigt? Hade alla människor ledsnat på mig samtidigt?


Så i början på denna vecka beslöt jag att ta mig en koll på mina Facebook inställningar. De flesta som läser gör det den vägen, det är något jag lärt mig.

Av någon anledning hade jag vid något tillfälle ställt in alla mina inlägg så att enbart jag själv kan läsa dessa!!! Där var alltså svaret. Jag ändrade tillbaka och vips fick jag kontakt igen.

Ett litet knapptryck kan innebära en bloggs liv eller död ...

Har beslutat att min får leva ytterligare ett tag.