måndag 30 november 2015

Fint ska det bli, så småningom



Idag kommer de som ska renovera vårt badrum. Emellanåt funderar jag och mannen på hur smart det är att den första december sätta igång med stök av ett helt annat slag än vi brukar denna tid på året? Men vi tar det vi blev erbjudna.

Enligt papperet ska rivandet, kaklandet och färdigställandet av vårt nya fina badrum ta tre veckor, om det stämmer så hinner gubbarna klart nästan en vecka innan jul. Mannen är dock realist och påpekar att vi bor i ett äldre hus som härstammar från 1800-talet. Vem vet vad som finns bakom våtrumstapeten? Hur ser väggen ut? Kommer puts att rasa?

Så vi är beredda på allt men hoppas på det bästa. Katterna kommer inte att gilla omställningen. De blir inackorderade i äldste sonens rum med mat och låda under alla de timmar som hantverkarna ska husera hos oss. För vår del är det nästan okey att jobba dygnet runt om det innebär snabbare arbete.


Igår skruvade mannen ned alla möbler i badrummet så att gubbarna slipper, kanske tjänar vi någon timme på det? Vårt dilemma under dessa tre veckor är att vi förlorar vår dusch. Så när julen nalkas kommer vi verkligen att behöva det berömda julbadet ;)

Skämt åsido så är ett liv utan möjlighet att duscha hemma knöligare. Jag har visserligen gymkort och kan duscha efter träning, värre blir det för de andra två. Sonen har avslutat sitt eftersom han jobbar så mycket och mannen funderar på om han måste duscha på jobbet?

Ilandsproblem, vi överlever.

söndag 29 november 2015

Första advent

Sista november och vi vaknar av att det ligger snö på marken! Tyvärr kommer den att regna bort om vi ska tro på meteorologerna så det är bäst att njuta nu vid frukostbordet.


En av de mysigaste tiderna har påbörjats nu, advent. I ärlighetens namn missade jag mycket av stämningen under gårdagen eftersom jag valde att åka till Älvsjö och den stora Hälsomässan, en saffransbiscotti var det mest juliga vi åt under dagen.

Mannen och sönerna hade fått var sin adventspresent som stod på frukostbordet när de vaknade. En Star Wars kalender fylld med choklad till sonen och ett adventsfikaknyte till mannen som blev lämnad och fick en hel dag för sig själv (när vi andra drog på jobb och mässa).


Jag tog bilen till Sollentuna och min kompis, vilket är en historia i sig. Det var ett tag sen jag körde dit, sist åkte jag pendel så nu bad jag att få vägbeskrivningen messad. Mannen knappade dessutom in destinationen på vår gps och så drog jag.

Min tillit är inte teknisk, jag litar mer på min egen förmåga eller gamla traditionella verktyg som karta, muntlig beskrivning alternativt en nedtecknad. Nu hade jag allt. Jag kom fram men inte den väg som jag från början tänk. Misstron mot gps:en gjorde att jag valde min egen variant, så typiskt mig. Hemresan gick snabbare, jag kände igen mig och trots mörkret kom jag rätt på en gång.

Vi tog pendeln till Älvsjö och gled runt bland mässutställare, happenings och prova-på-aktiviteter. Åt sushi och drack latte. Vi hann prata och bara vara i många timmar, shoppade en del men inga julklappar. En bra dag!


Adventmys blev det hemma på kvällen. Mannen hade lagat god middag och sonen släppte en "bomb" men den är hemlig ;)


Ha det!

lördag 28 november 2015

Julgranskula i guld, modell enorm!

Gårdagskvällen blev magisk med West Side Story och min fina vän. Allt på pluskontot utom stolarna som gav träsmak efter typ fem minuter!


Just nu flyter jag med och njuter av nuet, av människor jag möter, situationer och stunder med de jag verkligen älskar. Julen närmar sig och det känns i hela kroppen. Vädret verkar inte förstå att december nalkas, ute är det råkallt och regnigt men inomhus pyntas det för fullt.


I vårt förråd står en julkula i guld, modell större. Jag ärvde den från den förra butiken jag arbetade i och fortfarande suckar mannen över dekorationen. Då fraktade jag hem kulan i bagageutrymmet på bilen (utan att linda in den i silkespapper). Överallt fanns tydliga spår efter juldekorationen i form av guldspår. Jag dammsög bilen och våttorkade men guldglittret bet sig fast som lim!


Vi var inte riktigt synkade då, mannen och jag. Kan säga att många stod högre i kurs än undertecknad. Hur tänkte jag? Hade jag över huvudtaget tänkt längre än näsan räckte? Svaret var att det hade jag inte. Måttot är: skjuter från höften, skiter det sig så tar jag det därifrån ...

Nu sitter girlanger och stjärnor uppe. Advent är välkommen. Vi är förberedda. Då undrar mannen hur jag tänker göra med den stora, stora julkulan i guld? "Inte vet jag? Får den vara med? , undrar jag lite försiktigt och ler. "Så klart", säger mannen och förklarar att det var transporten i bilen som störde honom för typ två, tre år sen.


Kulan vilar i förrådet. Jag vet inte om den kommer att leverera i år? Kanske jag tar in den, kanske den får vakta förrådet? Tiden får avgöra.


Ha en härligt underbar advent!

fredag 27 november 2015

Maria, Maria ... Maria

Ikväll ska jag se West Side Story igen. Jag blir bjuden av en vän och jag har en känsla av att kvällen blir magisk.


Mamma introducerade mig redan när jag låg i hennes mage. Det sägs att hon älskade denna Romeo och Julia tolkning så mycket att hon döpte mig efter en av huvudrollernas karaktärer, Maria.

Den gamla vinylskivan är i stort sönderspelad och när mamma somnade in så var det självklart att jag skulle få ärva LPn.


Och jag älskar den, precis som mamma gjorde! Har sett musikalen på scen många gånger i olika uppsättningar. Idag är den lika aktuell som när den sattes upp på Broadway 1957. Gängmentalitet, utanförskap, otillåten kärlek, rivalitet, immigration ... you name it, allt finns med.


Den här musiken och Griegs Bergakungens sal gjorde att mamma satte mig i balettskola. Ikväll ska jag få se den igen och jag längtar!


Balett i hallen, "skostyle"
första, andra och femte
position.


Trevlig helg!

torsdag 26 november 2015

Ljushuvud, jag? NOT!

Har börjat pyssla och förbereda advent men det går sådär ...

Städade balkongen från alla våta lindlöv och fyllde en hel plastkasse. Ut i förrådet och hämtade stor grangirlang och så en ljusslinga för utebruk. Fäste och fluffade girlangen samt snurrade elslingan runt härligheten. Snyggt! Våta kalla fingrar och småfrusen lämnade jag balkongen och satte kontakten i eluttaget inne, inget hände. Va?


Jag glömde kolla slingan innan jag fäste upp girlangen. Men om jag packat ned ljusslingan i kartongen efter förra julen så borde den vara okey. Kan inte skylla på mannen, det är alltid jag som fixar och städar bort julen.

Visserligen skruvade jag bort själva kontakten när jag arbetade för att slippa den stora klumpen. Kan det vara glapp? Jag provar igen, samma tråkiga resultat: mörker.

Jag tappar lusten att fortsätta med adventstöket, har flera dagar på mig att hinna så det är ingen kris. Troligtvis får jag köpa ny elslinga men i så fall snurrar jag den runt den som redan håller girlangen på plats, det kommer ändå inte att synas. Jag orkar inte börja om.


Alla adventsstjärnor dubbelkollar jag efter det och de lyser så vackert. Tack, men pyssel- och fixarlusten försvann med balkongfiaskot så jag pausar advent för dagen.

Tack och hej!

onsdag 25 november 2015

Hur flexibel är jag?


Funderar på en sak, hur kan det vara möjligt att ibland känna sig stelare när jag vaknar, efter att flitigt yogat varje morgon hela hösten? Kanske gör kylan sitt? Kanske är det min ålder?!


I ärlighetens namn är jag både smidig och rörlig, inte som när jag var tjugo men då dansade jag fortfarande. Idag är min kropp mer allround tränad och starkare men som sagt lite mindre flexibel. Tror jag får leva med det ;)


Har alltid varit mer hopfällbar och tänjbar framåt/bakåt än utåtvriden (för er som förstår vad jag menar). Spagat: ja, split: nej.


Den första advent, på söndag ska jag bjuda en av mina kära vänner på Hälsomässan i Älvsjö och bl a spana in yogautbudet. Vi ska ha en mysdag, hinna bubbla om allt som hänt sedan vi sist sågs, äta lunch, kanske köpa någon julklapp men framför allt bara vara i varandras sällskap. En tjejdag som jag ser fram emot.

Ha en bra dag

tisdag 24 november 2015

Vardag


Vi har sluppit veterinärbesök ... peppar, peppar. I morse väckte Tiger mig på sitt alldeles eget uppfordrande sätt och åt! Nu hoppas vi att hans kropp värkt ut det onda och att han får behålla maten så att han blir sig själv igen.


Jag trivs på mitt vikariat :) och det har blivit fler timmar än planerat men det ser jag enbart som en bonus. Det är med ett leende på läpparna som jag tassar iväg i stort sätt varje dag.

Kunder är flockdjur, kommer en så dyker det oftast upp fler. Emellanåt är jag själv och kunderna är någon annanstans, då har vi en mängd uppgifter att fixa.

Men vad gör jag när allt är avklarat (mellan kundbesöken)?

  • gör utfallssteg över hela butiken
  • sitter i squatställning, malasana
  • pratar med "grannen" i butiken bredvid
  • kelar med "grannens" hund
  • dansar till någon bra låt på radion
  • funderar över nästa bloggtema
  • gör små och stora cirkelrörelser både framåt och bakåt med armarna


Alla pausaktiviteter är lätta att avbryta när kunden kommer och har den bra effekten att de ger mig förnyad energi. Kyliga dagar får jag även upp värmen :)


Må gott!

måndag 23 november 2015

Tigers dagbok, söndagen den 22 november 2015

Jag mår pyton och min kropp beter sig konstigt? Fattar inte vad jag gjort, måste ätit något som jag borde låtit bli ...


Vet inte ens när det började? I morse väckte jag matte som vanligt och hon gav oss mat. Jag åt lite och sen sov jag. Helt ärligt har jag mest vilat hela dagen för när jag tänkte att nu är det dags att leka med husse så tog han fram den där otäcka maskinen. Dammsugaren kallar de den.

Jag låg kvar bakom soffan i över en timme fram till dess att husse började väsnas i rummet där jag låg, då la jag benen på ryggen och smet iväg. Vid middagsdags var jag hungrig men kunde inte äta. Kroppen sa nej. Något var fel?


Jag kröp längst in under mattes sida på dubbelsängen och försökte kräkas men det kom enbart vitt skum? Husse är för stor för att torka, han kom inte åt så han ropade på matte, Hon la sig på mage och ålade in under sängen och gjorde rent. 

Kroppen började rycka och krampa. Jag flåsade precis som hundar gör när de sprungit fort, det var läskigt och rädslan kom utan att jag bett om den. Någonting inuti min kropp behövde få komma ut.


Matte la sig bredvid mig och la sin hand på min rygg då kunde jag slappna av och kramperna lugnade sig något. Jag försökte kräkas upp eländet ännu en gång men återigen kom enbart vitt skum som matte fick torka bort.

Det kändes skönt att matte och husse fanns nära. De lät mig inte gå undan utan stängde dörren. Mamma tvättade mig och undrade vad som var fel? Vad skulle jag svara på det, jag visste ju inte själv. Hela kvällen låg matte på golvet bredvid mig och strök mig över ryggen. När hon skulle sova bar husse både mig och min stora favoritkudde till deras sovrum. Han lät mig ligga nära elementet och deras säng. Sen fick jag och mamma sova hos husse och matte.


Måndag 23/11
Idag mår jag bättre men inte bra. Jag fastar. Ryckningarna och kramperna har slutat. Husse och matte hoppas att vila hjälper. Om jag fortfarande är risig ikväll så hotar de med besök hos veterinären! Nej!!! Jag avskyr att åka dit så nu ska jag försöka kurera mig själv allt jag kan när de är på jobben.


söndag 22 november 2015

Sköna söndag!

En kall, klar och solig novembersöndag i Svealand. En skön dag som tillbringas med mannen. Vi har flanerat på stan och nu stökar vi hemma. Jag adventsbakar och mannen städar, bra uppdelning. Tiger har försvunnit, in bakom soffan. Han avskyr dammsugaren. Mamma Ravelli gillar den inte heller men hon är coolare, ligger på ett skrivbord och avvaktar.


Dags för fikapaus och lite bloggskrivande. För tillfället är vi noll sociala, vi sitter i var sitt rum med våra laptops och försvinner in i våra egna världar. I´m in my zone :)

Jag som sällan bakar gör alltid undantag till jul (och födelsedagar), helt plötsligt gillar jag att vispa och knåda. Skriver listor på vad som behöver handlas och förberedas. Jag gör pepparkaksdegen från grunden men ödslar den inte till något hus. De gånger vi haft pepparkakshus har jag antingen köpt färdiga delar att montera, gjort specialdeg eller bakat på köpt deg.


Nu är jag ingen som gör allt, det är jag för lat för. Vi har inte heller något överflöd på vårt bord, inte de jular vi firar hemma. Då får alla önska vad de vill ha och så väljer vi bort resten. Ingen går hungrig från måltiderna och vi slipper slänga mat.

I år skippar vi lutfisken, den som både mamma och mannens pappa älskade. Eftersom de blickar ned på oss från himlen så låter vi någon annan njuta av den rätten. Men än är det långt till jul. Först ska det bli advent och sen december. Så en sak i taget.

Först nästa helg blir det adventsfix, glögg och kalendrar. Då får gärna snön hitta till oss också. I dagarna har vi kunnat se hur t o m Skåne har drivor av snö! De fick samtidigt som norrlandskusten, vi här mittemellan har barmark ...

För mig får det gärna snöa!

lördag 21 november 2015

Fantasy flörtar med reality

Ibland är det underbart med lite flärd i sitt liv om inte annat så för att vila ögonen på. Något designat, innovativt som är skapat av kärlek, glädje och lek. Tredimensionell konst.


Jag älskar Rådhusets utsmyckningar i vår stad. Årstider och balklänningar blir ett och jag får massor av inspiration. Själv skulle jag gärna kasta mig in i ett projekt som någon av dessa, att på okonventionellt sätt designa en "balklänning". Saga möter konst eller om du vill fantasy flörtar med reality.


Fjolårets vinterskrud, vacker för ögat men stickig att bära, äkta naturmaterial.


Årets vinterbrud


Sist men inte minst har vi plastgranen som blev julgransklänning.


Ha en skön söndag!

fredag 20 november 2015

Jag borde skämmas ...

 ... i början av veckan insåg jag att en magkatarr smugits sig på. Men hallå, var kom den ifrån? Eller, jag vet. Noll lunchrast på jobbet vissa dagar är döden för min mage.  :(   (Yogan hindrar inte allt).

I tisdags gav jag mig själv kaffeförbud fram till idag. Har flera gånger suttit bredvid jobbets nespressomaskin och tittat på den glaskub som står bredvid fylld med kapslar, blev sugen men ändå inte.


Både på jobbet och hemma ser jag min vardagslyx och minns lukten av det goda kaffet. Idag tänker jag unna mig en stor latte och njuta ordentligt.


Hela veckan har jag lyssnat på kroppen och försökt ta hand om mig på bästa sätt, ätit snällt och regelbundet, vilat och sovit ordentligt allt för att kroppen ska läka. Ställde t o m in en av mina favorit träningspass vilket är ovanligt men jag har lovat mig själv att försöka bli något klokare.

Idag mår jag bra. Stresssymtomen jag upplevde förra veckan är bortblåsta. Jag har hittat sätt att hantera de situationerna men det gäller att vara fortsatt observant. Ta micropauser när det går och fortsätta med den dagliga yogan. En härligt skön och ledig helg ligger framför mig!


Må gott!

torsdag 19 november 2015

Värmande kaffe

Polisen vakar över oss, igår och idag. Det känns helt okey, bra att de är så fridfullt synliga.


Butiken ligger i stort sätt granne med stadens tidningsredaktion och eftersom media brottas med den ökade terroristhotbilden så flanerar polisen på vår gata.


Tänker att det blir kallt för våra patrullerande "vänner" och att jag borde fixa kaffe eller te åt dem. Då ser jag hur två stycken från hotellet mitt emot kommer ut med kaffemuggar och kakfat till poliserna. Wow, bravo! Några svenskar som inte enbart tänker utan faktiskt agerar. Omtänksamhet är alltid rätt, den värmer ännu längre än kaffet och föder goda cirklar.


Det händer mer utanför butiksfönstret än inne hos mig. En enorm gran har landat på torget. Den har fått en toppstjärna och ska nu få belysning på plats med hjälp av en skylift. Varor levereras till butiker i närheten och människor promenerar förbi med eller utan kassar.

Runt omkring dyker julbelysning upp och det är bara att gilla läget, om två helger är det advent. Novembermörkret ljusnar.


onsdag 18 november 2015

Vad vore livet utan systrar?



 Inte vet jag? I mitt liv är de så självklara att jag har svårt att föreställa mig hur det vore att leva utan dem. De finns alltid även om jag tyvärr måste lyfta telefonen och ringa och det är ingen av oss bra på ... det bara är så, något vi har ärvt av pappa. Han som avskydde när det ringde, sa att det i alla fall inte var till honom och att någon annan fick svara!


Här hade det varit bättre om mamma influerat oss mer, hon som gärna pratade i telefonen, ofta och med alla som en slags "sambacentral". Trots motstånd mot att ringa (vi pratar ju så länge och då behövs tid) hålls kontakten. Vi är tighta. Mina systrar är bäst i världen ... för mig!


De bor nära varandra och är det någonting i livet som jag kan vara avis på så är avståndet jag har brottas med. Det är svårt att enbart slinka förbi, träna ihop eller göra alla de där andra normala vardagssysslorna tillsammans. Syrrorna kan och jag är glad för deras skull. Själv försöker jag ta igen allt de gånger vi träffas. Tror det är receptet: att vi är närvarande i nuet, den tid vi får tillsammans.


I vått och torrt har vi kramats, bråkat, lekt, gråtit och skrattat. Vi har formats av, mot och med varandra. Vi har vandrat samma stigar, valt olika när vägen delat sig för att senare komma in på gemensamt spår igen.

Vi har barn som älskar varandra trots det fysiska avståndet (som alltid funnits) och som när de själva blivit äldre t o m valt att bo ihop.


Idag finns enbart kärlek och tacksamhet vilket är långt ifrån en självklarhet syskon emellan. Som föräldralösa måste vi axla mantlarna och klara oss själva nu när både mamma och pappa tittar ned på oss från himlen.


Tack och lov har vi den bäste storebrorsan! Men bloggen handlar om systerskap och jag tror inte han skulle uppskatta att vi sätter etiketten syster på honom. 


Take care