söndag 30 september 2018

R.I.P Tiger


15 år och 4 månader, så gammal blev min "baby", min soulmate ... vår katt. Så gammal har ingen av våra katter blivit så vi är tacksamma över att Mr Cat hängt med så länge.

En personlighet. Stor, randig, äventyrslysten men enligt mannen feg. Jag skulle vilja omformulera och säga streetsmart. Varför slåss när det räckte med att lägga sig ner och studera sin motståndare?


Vår egen Zlatan som dribblade med allt som rullade, även öronproppar. Katten som aldrig godkände flytten från landet in till innerstan, som rymde upp på taket så fort han hittade lagom stor glugg men som alltid kom hem igen. Vår jamande pälsboll som förlorade sin hörsel och kompenserade med att jama ännu högre. Min väckarklocka.


Finns så mycket att skriva om Tiger att det skulle kunna bli en hel bok men det som är säkert är att han kommer att vara saknad.


Huset är tyst och tomt.  Källarfönstret som blivit Tigers privata ingång (öppnas om man jamar tillräckligt högt och länge) kommer för alltid att påminna oss.

Ingen katt som ligger på trappan och väntar eller sitter vid altandörren och spanar.

Tack Tiger för allt, för att du berikat våra liv och för att vi fick tillhöra din flock, vara dina människor. Love you forever!




lördag 29 september 2018

Åh yes ... åh nej men mest yes


Japp, min kropp lever, den existerar och det talar den högljutt om för mig. Känner varje muskel och varje sena. Är trött men lycklig.

En heldag kvar av yoga workshopen med Dan Morgan. En dag som tillägnas armbalanser och handstående som peak. Vägen till ... det är inte målet utan resan som är viktig.

Stärka muskler, träna styrka och därav bli mer rörlig, mobil. Smidig och flexibel vilket minskar risken för slitage och skador. Men jösses! Ingenting är gratis. Vill du nå längre så finns enbart ett svar: många timmars hårt arbete.


Äta, vila, sova och yoga. Repeat.

Idag fortsätter vi att svettas. Jag tackar Dan för varje muskel som vaknar och pratar med mig, att han utmanar mig att testa mina gränser på ett säkert sätt och inte låter någon av oss "fuska".


Hej svejs!



fredag 28 september 2018

Kickstart av kroppen


Tidigare i veckan skrev jag ett blogginlägg om vikten av att komma igång med min pulsträning igen. Det jag lovar försöker jag hålla och mål som sätts upp försöker jag beta av steg för steg. Så igår var dag 1. Och varför inte kickstarta!?!

Morgonyoga som vanligt med en sekvens som jag gillar "tajmade höftöppnare". Halvsovande (eftersom jag går direkt från sängen till mattan, efter att först ha serverat Tiger frukost) hinner jag i lugn och ro vakna, kroppen får 45 minuter på sig.

Så till pulsträningen som klarades av före lunch. En ledig dag (händer normalt sätt aldrig en fredag) går det att gå på pass när helst det passar undertecknad. En av mina favoritledare vikarierade mitt på dagen och jag hängde på. Så bra! Svettigt, intensivt, lekfullt och roligt. Min kropp älskade det den fick och blev ordentligt trött.


Nu räcker det, tänker du kanske! Ja i normala fall så skulle jag vara nöjd men denna helg är speciell. En workshop som sträcker sig från fredagkväll till söndagkväll fick avsluta min träningsdag. Två timmar yoga med suveräne Dan Morgan som gästspelar på Yogahuset denna helg.

Varför vara normal?

Kanske får jag lida för denna kickstart, kanske inte? Oavsett så älskar min kropp att jag bjuder den på motstånd, på fysisk utmaning och pulshöjande aktivitet.  En härlig träningshelg har inletts!


torsdag 27 september 2018

Emellanåt har jag tur


Känner mig lycklig som ett litet barn på julafton. Anledning? Ett bolster.

Vad är nu ett bolster undrar du kanske? Eller så tänker du gamla sagor där bolster nämns och det går upp ett ljus för dig? Om du tränar så har du kanske stött på ordet?

Men ... om du yogar så vet du. Ett bolster är en cylinderformad "kudde", används flitigt i yin yoga.


Jag har aldrig ägt ett eget bolster (men inom kort kommer jag att göra det). Har tänkt att det går lika bra med kuddar och filtar (vilket det gör).

Fick ett erbjudande att få ett bolster gratis om jag uppgraderade min årsprenumeration.

Oavsett bolster som gåva eller inte så var planen att betala in för ytterligare ett år. Nu får jag en användbar present som bonus!!! Jippi, Lyckost mig :) Ett grönt, mjukt och mysigt bolster. Kommer inom kort med posten.

Tack, tack och tack!


onsdag 26 september 2018

Ska inte kasta sten när jag sitter i glashus


Ja ... finbesök!

Astronauten kommer hem, en hel weekend. Anländer idag. Bästa presenten!  Så underbart härligt för hans föräldrar, att vi även välkomnar stöket och kaoset som brukar följa i sonens skugga (haha). Om vi har riktigt tur så lagar han mat och bjuder på, mums!

Hur mycket vi får se honom IRL är en annan historia.


Egentligen ska jag inte kasta sten när jag sitter i glashus. Just denna helg är det yoga workshop som jag ska hänga på, vilket innebär att min frånvaro i hemmet kommer att vara uppenbar (fredag-söndag)

Tyvärr. Så då gäller enbart en grej, att vara fullständigt närvarande (när jag väl är hemma).














tisdag 25 september 2018

Dags att damma av rutin som blivit bortprioriterad


En 14 dagars utmaning på Hera Hub är över och jag konstaterar att två av tre punkter är arbetade med, en har jag inte ens börjat på ...
Ska jag skämmas nu? Känna mig dålig? Nä ...

Visserligen tycker jag att alla uppgifter borde checkats och bockats av men som vi alla vet så kommer livet emellan och jag är inte mer än människa. Den uppgift jag missat finns fortfarande kvar, den försvinner inte enbart för att utmaningen tagit slut.

Jag satte själv upp mina mål och en dag kommer allt vara fixat. Var sak har sin tid. Vila och återhämtning är däremot någonting som aldrig bör prioriteras bort.


Liksom träning. Med handen på hjärtat så behöver jag steppa upp här med. Visst, varje dag yogar undertecknad och det är jag grymt stolt över mig själv för. Här finns både rutin och vilja (oavsett trötthet eller intensivt schema).

Pulsträning och styrka, är vad som bitvis saknas. Under många år har flaggan hållits i topp men något hände när mannen blev dålig. Är borta hemifrån så mycket ändå att det kändes svårt att prioritera denna typ av träning och då vara bort ännu lite mer.

Igår kväll skulle jag träna, så var planen men efter att ha plockat äpplen, arbetat och senare åkt iväg med alla lådor till återvinningen så var jag både hungrig och trött. Behövde äta.

Istället för att ställa in passet flyttade jag fram det ett par dagar. Nu ska rutinen återupptas!


måndag 24 september 2018

"Hur många bilder per sekund är det just det här klippet?"


Arbetar hemifrån denna vecka på förmiddagarna, vilket betyder att jag inte är på Hera Hub. Denna vecka prioriterar jag mannen.

Underlig och lustig känsla att sitta vid min lap top och höra ljudet av vår massagedyna som arbetar sig uppochner längs mannens rygg samtidigt som han sitter och läser artiklar på sin dator. Ett mekaniskt ljud som närmast kan beskrivas som när en deg knådas i en "kitchenAid/köksassistent/matberedare".

Igår fick jag en för mig svår fråga att svara på: Hur många bilder i sekunden jag spelat in videosnutt som jag lagt upp på sociala medier?

Alltså, inte vet jag???


Ni som känner mig vet att jag testar mig fram, går på känsla och kanske lyckas jag uppnå det som önskas. När jag spelar in på min IPad så finns enbart en inspelningsknapp som är röd. Om jag trycker på video och sen tidsförskjutning så dyker det upp vita sekundstreck runt den röda knappen. Försökte se bilden framför mig då jag beslöt att trycka rec (röd knapp) igen. Vita streck till typ "kl 3". 15 sekunder? En fjärdedel. 0,25. Skickade dessa siffror till min frågande vän som svarade att det borde betyda 4 bilder/sekunden.

En fråga bättre lämpad vår astronaut. Fysik som blir praktisk matte ...

Egentligen var jag bra på matte i skolan (så länge jag pluggade ämnet) men idag tänker jag inte film i sekunder utan främst i känsla.

Däremot kanske jag borde fundera mer, inte enbart "go for it". Jag kan lära mig mycket av att faktiskt förstå vad jag faktiskt gör, så att jag kan upprepa testet för ännu en lyckad utgång. Får jobba på den uppgiften!


söndag 23 september 2018

Dags för lite måndagsskryt


Idag höll det inte på att bli någon blogg, Tiger tyckte nämligen att han har förtur, att det var dags för morgonmys, bli kliad på magen och som matte säger jag inte nej. Vi mår båda bra av att få chilla lite.

Om två månader är det dags, det är knappt att jag förstår det men vår astronaut tar sin examen. Helt ärligt hade jag inte riktigt koll eftersom exjobbet är kvar. Tänkte nog att ... nej ärligt talat så tänkte jag inte alls.


Vad fort det gått! Rymdteknikstudier i Luleå, Uhta och Kiruna. STILalpin och bartenderjobb på STUK.  Vår förstfödde, han som tycker fysik är "roligt" för att det är praktisk matte?!? Vi vet fortfarande inte vem han ärvde den begåvningen av?

Är sååå stolt över honom!

Vad som dessutom är coolt och lite wow är att han fixat exjobb på ESA (Europas motsvarighet till NASA)!!! Så spännande.

Ha en bra dag!



lördag 22 september 2018

Varför sår hjärnan frön som är allt annat än kärleksfulla?


Om hjärtat / magen fick stå för tänkandet och hjärnan för känslan ... hur skulle världen se ut då? En tankenöt. Jag tror på min magkänsla, den brukar vara ärligare än det huvudet säger.

Ta igår då jag höll en 75 minuter lång hatha vinyasa klass. Planerad, memorerad och ordentligt genomtänkt. För att kunna möta yogisarnas olika nivåer från nybörjare till avancerade så bröt jag ned varje asana så alla kunde anpassa yogan utifrån sin kropp och sina förutsättningar. Props i form av block användes för att hitta rätta känslan.

Klassen var större än jag haft tidigare och jag försökte hitta en balans mellan att assistera och finnas på min matta så att de ovana kunde snegla på mig. Efter passet sökte en yogi upp mig för att ställa några frågor, vi satte oss en stund och när vi pratat klart så var studion tom.

Min mage kunde inte tala om hur yogaklassen upplevts. Fanns inget jubel men heller inget negativt. Mitt huvud satte genast igång att analysera. Hade jag misslyckats? Eller hade klassen varit okey?

För mig är det svårt när responsen uteblir, när utvärderingen inte blir av ...


Jag ställer höga krav på mig själv men vet samtidigt att good enough är bra. Jag är tillräcklig och duger precis som jag är. Varför tvivla???

Gick igenom klassen i huvudet, visste att jag gjort mitt bästa, att jag fått med det jag velat och att jag faktiskt var nöjd med min förmiddag. Om nu någon tyckte annorlunda så är det okey. Jag är nöjd.

Ändå släppte inte tvivlet. Vad hade yogisarna egentligen tyckt???

Hur svårt kan det vara för magen och huvudet att samarbeta? Varför behöver hjärnan så frön som är allt annat än kärleksfulla?

Så sent igår kväll kom ett sms: "Tack för en underbar yogaklass. Steg för steg guidade/utmanade du oss. Så bra"

Där fick jag ett svar. En yogi som delgav sin upplevelse. Känner stor tacksamhet. En person hade en positiv stund på mattan, det räcker långt för mig!


fredag 21 september 2018

Jag ÄR tillräcklig!


Med en gräsmatta fylld av äpplen lämnar jag hemmet. Tittar helt enkelt åt ett annat håll, det är som det är och jag gör så gott jag kan. Tänker inte känna mig dålig för fem öre över att jag inte hinner ta hand om fallfrukten.

Den får ligga tills dess att jag har tid.


Denna helg = jobb och det finns ingen tid (som jag prioriterar) för turer till återvinningscentralen. Istället ska jag hålla yogaklass. Jippi! Hoppas kunna fylla den med tillit, närvaro och balans. Ge av mig själv så att yogisarna känner sig sedda.

Därefter en snabb promenad, lite lunch och så arbete i butiken. Stängningspass fredag, lördag och söndag ... Nåja, jag överlever. Är hemma till middagen

Ha en skön lördag!


torsdag 20 september 2018

Vad sägs om att plaska i vattenpölar och hoppa i lövhögar?


Det är något speciellt med hösten. Att få tända ljus, krypa upp i soffan och mysa under en filt. Tempot dras ner och det är skönt att vila.

Färgerna i naturen byter palett och bladverk glittrar i rött, gult och orange. Marken täcks så småningom av lövhögar. Luften blir krispigt klar och fräsch.


Än har hösten inte riktigt knackat på, det är fortfarande sommartemperatur men vid väderomslag så kan allt ändra sig på ett dygn.

Jag är beredd, för mig är det helt okey med höst. Vi har haft en lång och härlig sommar, jag är nöjd.

Så välkommen säger jag både till höststorm och regn. Tänk att återigen få plaska i vattenpölar och hoppa i lövhögar.

Ha en härlig fredag!


onsdag 19 september 2018

Tillit till mig själv, både lätt och svårt


På lördag ska jag ha min första egna klass i den studio (som jag upplever att jag verkligen varit en del av), där jag vuxit och utvecklats. Har tidigare vikarierat ett antal gånger på annans lärares klass men nu blir det liksom mer på riktigt. Gästlärare. Känns på ett sätt som att komma hem ... om än på besök.

Lite pirrigt (kanske)? Vill så gärna att det ska gå bra. Finns en önskan inom mig att kunna se och lyssna in de yogis som kommer, att alla ska kunna känna att de utmanar sig själva oavsett nivå, dagsform och kroppsliga förutsättningar precis lagom mycket för att lämna studion nöjda.

Siktar jag för högt?


Allt jag behöver göra är att vara mig själv, kliva ur min egen bubbla och känna in gruppen. Röra mig i rummet. Assistera. I mitt huvud så leder jag den planerade klassen och där går det bra.

Good enough. Tillräcklig. Tillit. Närvaro. Mod. Kärlek.

Det kommer att gå som det går och bli som det blir. Själv förbereder jag mig lagom mycket för att på plats skjuta från höften och hoppas på det bästa.

På lördag, kl 10. Välkommen!


tisdag 18 september 2018

Konsten att både lyckas och misslyckas


Igår valde jag att arbeta hemifrån (ingen writers lounge på Hera Hub). Beslöt att det var hög tid att ta itu med skapandet av nytt visitkort. Mias Hattar fungerar inte riktigt till yogakontakter.

Men det gick inte alls så smidigt och enkelt för mig som jag tänkt, det var nämligen ett tag sedan jag arbetade både med Illustrator och InDesign (dessa program har vi enbart på vår stationära dator, därav valet att arbeta hemma).

Något grafiskt designproffs är jag inte ... det är mer som det brukar vara när det gäller mig, jag skjuter från höften. Provar mig fram när jag inte riktigt minns. Brukar gå vägen och förr eller senare så når jag mitt mål.


Igår gick allt enligt planerna (först) men sen trilskades programmet (kan knappast ha berott på mig??? Haha) och jag fastnade, det var som att allt hängde sig ... blev låst läge.

Mina två arbetstimmar gick fort. Hur det än var så trodde jag mig ha fått ihop ett visitkort. Det visade sig inte riktigt stämma, delar av mejladressen hade försvunnit och ytterligare någon detalj. Utkastet hamnar i papperskorgen. Nästa gång tillfälle ges så börjar jag från början.








måndag 17 september 2018

Var är ljuset??? Och hur ser det ut?


Brukar inte få så mycket träningsvärk och framför allt inte direkt men efter söndagens långa masterclass samt arbetstimmar ute i vår trädgård så känner jag av min kropp. Sätesmusklerna har fått sig en omgång. Skönt och lite ont på samma gång.

Igår var det dags att meditera med kollegor på Hera Hub. Vi blev vägledda och guidade. Efter att ha kört bil genom rusningstrafik, sprungit fem trappor och klivit in genom dörren precis i sista sekunden så landade jag på en stol.

Fick någon minut att hämta andan och sen startade meditationen. Hela jag var inte riktigt i balans så det tog ett par andetag innan jag på riktigt kunde fokusera


"Se ett ljus framför dig", uppmanades vi.

Svårt. Igår lös lågan med sin frånvaro och en undran fladdrade förbi: var var det j-kla ljuset? Jag vet att allt handlar om att släppa kontrollen och att koncentrera sig på andningen, då kommer bilden eller känslan. För mig tog det ett tag. När sen stearinljuset dök upp så kändes det som att det brann fort, lekte kurragömma för att sen ploppa upp igen. För mig var det lättare att känna ljusets värme och låta det fylla min bröstkorg.

Meditation är svårt, framför allt när det är långt mellan gångerna. Som mycket annat så kräver det övning och träning. Tankar kommer och går, det gäller att låta dessa passera emellanåt lättare sagt än gjort.

Trots allt så var sittningen skön och känslan efteråt var densamma som efter en härlig yogaklass då jag mentalt känner mig flummigt yogastoned.


söndag 16 september 2018

Nyladdat batteri


Är oerhört tacksam över att ha kollegor som bryr sig och som är villiga att byta arbetspass med mig. Att jag fick vara ledig igår innebar att jag kunde ta hand om både mig själv, trädgården och mannen.

Under två timmar gick jag all in vad gäller min egen yogapraktik genom att gå på en masterclass vilken hölls av en vän. Att få djupdyka in i mig själv, i min kropp och släppa allt annat blev dagens present.


Efter lunch var det dags för trädgårdsarbete. Plocka äpplen och efter det ett par vändor till återvinningen för att slänga fallfrukt. Ett organiserat kaos. Alla verkade vara på samma ställe samtidigt.

Klippa gräset, veckohandla, laga söndagsmiddag. Rofyllt, inte stressigt.

Restorative yoga med mannen, massage och filmmys. Vi har valt att plöja alla Harry Potter filmer, vilka känns oerhört aktuella med tanke på hur vindar blåser både i Sverige, Europa och världen.

En härlig söndag på alla sätt och vis. Har ett ordentligt laddat batteri inför den nya vecka som startar idag.


lördag 15 september 2018

En inbyggd Skalmanklocka


Äta, sova, vila ... repeat. Återhämtning i myrsteg men det går framåt. Varje litet myrsteg räknas! Tänk dig en inbyggd Skalmanklocka.

Det vi vet är att sömnen inte fungerat tillfredställande, inte haft den läkande kraft som den normalt sätt har. Batteriet laddas långsamt ur och skulle om du vilja ha en quickfix så borde du helst byta. Men vi är inga maskiner ...

Microcirkulation och återskapandet av ATP kan behöva hjälp. Restorative yoga, korta promenader och massage är välgörande. Tid i naturen helande liksom närhet. Så en dag i taget.


Läste i morgontidningen om en kvinna på 86 år som började dansa balett när hon var 80! Nu snackar vi #TANTKRAFT. Wow, vilken dam. I hela hennes liv har hon drömt om att få dansa balett (något hon tvingades lägga på hyllan som liten), så hon började när tillfälle gavs ... vid 80.

Det är aldrig för sent! Så viktigt att lyssna på sina drömmar. Finns inga hinder om du verkligen vill (kan vara lättare eller svårare) men det är alltid vi själva som tar beslutet.

Så om du heter Barbro, Dagny eller något helt annat, DU inspirerar! Du visar att åldern bara är en siffra på ett papper och att det är motivation och vilja som visar vägen mot målet. Tack!!!


fredag 14 september 2018

Som att öppnast överraskningspaket


Hattarna har legat i dvala bra länge nu, de liksom finns (kan se några när jag är hemma) men gör inget väsen av sig, håller sig lågmält i bakgrunden och påminner mig emellanåt om att de är en del av mitt liv ... av mig.

Så plötsligt händer det, under samma vecka så får jag flera frågor om mina hattar?

Från ingenstans undras det om workshop, utlåning och eventuellt beställningsköp. Wow, spännande! Kan inte låta bli att undra över vad just detta betyder?


I mina drömmar är en perfekt kombination att få skapa med händer samtidigt som jag använder min kropp/hjärta/huvud när jag planerar och undervisar yoga.

Kanske är detta en början?

Inte vet jag vad detta betyder annat än att jag med stor nyfikenhet och intresse tänker ta reda på mer. Säga JA till det som är möjligt.

Hej svejs!