torsdag 31 mars 2022

I got mail

Igår fick jag ett stort brev! Nu för tiden är detta ovanligt då i stort sätt all kommunikation sker digitalt eller via telefon. Ett brev är ett brev och det förgyller vardagen, i alla fall för mig som skrev massor av sådana under min uppväxt och fram till dess att vår digitala teknik tog över. 

Det stora kuvertet var i från min ena syster som kanske älskar personligt skrivna brev ännu mer än jag. Innehållet denna gång var inte tätskrivna blad utan ett kort och ett platt paket. En oväntad födelsedagspresent. Vad kunde det vara?

På kortet stod det att jag kanske skulle bli nostalgisk och minnas min uppväxt? Spännande och ännu mer intressant att öppna för att se innehållet. Sagt och gjort, slet upp papperet och hittade en pop art designad framsida. 


Mina främsta minnen av Starlet är ute på ön om somrarna. En kusin hade fått (ärva?) en hel bunt tidningar och vi läste alla från pärm till pärm, några flera gånger. Annars var det inget jag köpte själv (var mer en Agent X och Acke typ) men så klart har undertecknat bläddrat hemma hos kompisar, framför allt under mellanstadietiden.

Den oväntade presenten blev ännu mer intressant när jag läste bokens baksidetext:


Fanns enbart en sak att göra, sätta mig i läsfåtöljen och plöja boken. Tack syrran för den roliga gåvan! Nu får den stå på högkant, frontad så att den syns.




onsdag 30 mars 2022

No big deal?

Om du bara visste hur barnsligt stolt jag är ... och glad, ännu en gång har bokslut gjorts och deklarationen är inlämnad! 

No big deal, tänker du kanske? Men för mig är detta stort och ingen kan ta ifrån mig lyckan av att helt ensam fixat alla blanketter och bilagor som krävs för en egenföretagare. I mina ögon har jag tagit mig in i djungeln och sen ut på andra sidan ... oskadd haha.

Efter mitt första år som "egen" tog jag hjälp av en revisor, för att säkert veta att allt stämde och att jag inte lämnade in felaktig information. Förra året provade undertecknad att testa utan att ha ett proffs vid min sida under bokslutet, då lyckades jag så varför inte deklarera själv igen?

Känns så skönt att kunna bocka av dessa uppgifter på min "to do lista", de som undertecknad skjutit upp under ett antal veckor. "Jag kan om jag vill" - det är något som blivit tydligt, oftast varken lätt eller enkelt men på något sätt ror jag alltid båten i hamn (mer eller mindre svettig). Hurra för det!



tisdag 29 mars 2022

Heja våren!


Min födelsedag erbjöd ett stort utbud vad gäller vädervarianter, på gott och ont, där alla inte var lika inspirerande. Vårkänslan försvann när den pudervita marken hälsade god morgon, trots att jag vetat att  metrologerna förutspått snö. Undertecknad hoppades i det längsta att de skulle ha "fel" och att det blöta omvandlades till regn men nej ...

Det var som om våren och vintern bråkade om vem som borde lämna området, ömsom sol, ömsom snö och som grädde på moset den iskalla vinden som är så svår att klä sig mot.

Aprilväder, ett par dagar för tidigt ...


Nåja, vädret är vad det är och just nu är det enda rätta att ställa in sig på förvirring, ombyte och instabilitet. Bilden ovan säger allt!

Vi går mot varmare och ljusare tider vilket är trösterikt och glädjande så ett eller annat bakslag är mer regel än undantag. Heja våren!



måndag 28 mars 2022

Vad ÄR det för dag?

Idag är det MIN dag, min alldeles egen ... i alla fall i vår familj. Jag fyller år, så hipp, hipp hurra för mig! Hur många spelar ingen roll, det som betyder något är att jag mår bra och kan njuta.

En vanlig tisdag i en normal vecka när ingenting speciellt kommer att ske, dessutom så arbetar undertecknad kväll vilket innebär att familjefirandet flyttas till morgondagen och den dag som idag är i stort sätt kan ses som vilken dag som helst.

Gissar att mannen och katterna uppmärksammar mig innan frukost. Kanske sjunger de för mig? Alltså ytterst tveksamt men jag lever på hoppet. Kanske ställs den lilla bordsflaggan fram och kanske får jag något paket? Vi får väl se. Kanske unnar vi oss en godare lunch, det visar sig.

Normalt sätt brukar mannen fixa middag (när jag fyller år)  men det blir i morgon när Lejonkungen kommer. Ikväll äter vi inte ihop då mina kurser hålls över bästa middagstid och undertecknad väljer att äta tidigt (för att inte dö av hunger eller tappa för mycket energi).

Skriver det igen: Hurra, hurra, hurra, hurra ... idag är det min födelsedag!



 

söndag 27 mars 2022

Braket i natten

I helgen hängde vi med bror och hans sambo. När de dök upp så fick jag en present, en gåva för att undertecknad snart fyller år. Det var en ananasblomma i vacker kruka. Pricken över i var en liten miniananas, en frukt som satt på toppen precis som en spira eller stjärna i en julgran. Ytterligare dekoration fanns att hitta, en gul dunig kyckling (på pinne) nerstoppad i jorden. 

För att inte katterna skulle hitta arrangemanget på en gång så ställde jag krukan på ena högtalaren bredvid teven.

Mitt i natten vid tre hörde jag en duns, ett brak eller snarare en krasch, först tänkte jag strunta i ljudet men ändrade mig och gick uppför trappan. Krukan var funnen och låg i bitar på golvet med jord runt. Den lilla ananasen hade brutits av och vilade på pallen nedanför högtalaren. Mitt på golvet syntes kycklingen och katterna.

Jaha ... inte ett hårt ord, muttrande eller fällda tårar, för vad hjälper det? Katterna ville undersöka och leka med kycklingen, de välte inte krukan med flit. Audrey och Stanley tittade storögt på mig när skärvor och jord försvann från golvet. Hämtade ny ytterkruka och placerade den avbrutna ananasen i ett snapsglas med vatten, sen gick jag och la mig.

Så synd på den fina presenten ... 

Krukan kunde limmas och plantan sättas tillbaka men miniananasen får egen plats, långt ifrån katternas nyfikna nosar. Att leva med djur och/eller små barn kan innebär oväntade kraschlandningar ...



lördag 26 mars 2022

Glädjespridare

"Blåsippan ute i backarna står niger och säger att nu är det vår ..."

Ja visst ... eller?

Det blå sipporna har vaknat och sprider vårkänsla i söderlägen. Som jag välkomnar dessa små färgklickar i det torra gräset! De är verkligen glädjespridare så undertecknad säger: Hurra för vår!

Men helt ärligt så var gårdagens långpromenad allt annat än skön. Solen sken visserligen och det var plusgrader men vinden ven och sänkte temperaturen ordentligt. Jag blev nedkyld trots bra kläder och raska steg. Den tidiga våren är verkligen som texten om blåsippan förmedlar: att "än är det vinter kvar ..."

Våren bör svettas in (har jag lärt mig att förstå som vuxen) vilket kan vara svårt då suget att ta fram ta fram och på tunnare kläder pockar på. I söderläge och i lä är en sak att klä av sig men i full vind har jag ingen lust att frysa. Så mössa och vantar inom räckhåll samt lämpligt tjock jacka.




fredag 25 mars 2022

Garderobsmysteriet

Trots att jag sällan shoppar så har jag en välfylld klädkammare. Emellanåt rensar jag och skänker bort, trots det så har jag mer än nog. Till vardags används enbart en liten bråkdel, resten hamnar underst i högarna.


I morse drogs blicken till en gammal favorit. "Ja, den ska jag ha idag", tänkte jag och drog den över huvudet. "Men hallå? Vad är detta?"

Verkar som att klänningen krympt under tiden den hängt i min garderob. (Upplevde samma dilemma med ett par byxor för någon månad sen ...)

Jag fattar ingenting, vad är det som händer? Är det någon som tvättat mina kläder för varmt och sen hängt tillbaka dessa? För det kan väl aldrig vara så att det beror på mig, att jag blivit "tjockare" ...  eller???


Behöver kanske banta?  Nä, det behöver jag inte. Lovar. Verkar både tråkigt och dumt.

Däremot vill jag inte att detta ska fortgå, även om jag inser att en kvinna som fortfarande är i sin bästa ålder troligtvis behöver acceptera kroppens biologiska förändringar.

Så nu är frågan, ska jag låta allt vara och säga okey till mitt nuvarande jag eller ta tag i situationen och se till att slimma till mig själv?


Helt ärligt så säger jag okey. Jag duger som jag är, så det så!




torsdag 24 mars 2022

Brorsor på plats


När jag skriver detta så har jag precis bänkat mig för att se Sverige möta Tjeckien i play off kvalmatch inför VM. Har min lap top i knät och lyssnar på försnacket, när domaren blåser igång så är blogginlägget färdigskrivet.

På Friends Arena sitter sönerna tillsammans för att se matchen på plats och om de syns i rutan så ska jag vinka mot teven (haha). Lejonkungen försökte få biljett men misslyckades och hade ställt in sig på att se matchen hemifrån. Astronauten i sin tur fick biljett via jobbet och tro det eller inte men "någon arbetskompis" kunde inte gå så biljetten hamnade hos lillebror (Lejonkungen).

Härligt att ha en storebror (Astronauten) som arbetar för Football Analytics och har svenska landslagsledningen som kund, det är coolt och i detta fall en lyx. Själv gläds jag åt att de får hänga med varann under ett par timmar. 

Jag/vi har det bra i soffan och slipper den kyliga vårluftens temperatur. Hemma finns gratis snacks och dryck samt nära till både toalett och säng. Heja Sverige!



onsdag 23 mars 2022

Aj aj oj oj

Igår när jag vaknade så var inte min kropp i samma fas som mitt huvud. Låren stönade och det var lätt att lista ut anledningen: vårens första mil i löparskor. Trodde jag stretchat tillräckligt men tydligen inte ...

Värre blev det när undertecknad promenerade iväg i den kyliga morgontimmen för att arbeta. Nacken muttrade irriterad, precis som toppen av axlarna vilket var jättekonstigt. 

Hur jag än funderade så var det svårt att förstå. De klasser jag undervisat ger mig inte träningsvärk i nacken, dessutom hade sömnen varit okey precis som sovställningen. Hmn ...


Så trillade enkronan ner, ja visst ja, den långa grensaxen! 

Allt arbete utomhus med huvudet i vinkel, hur kunde jag glömma bort? Den arbetsställningen är inte normaltillstånd för mig och sliter plus att morgonens kalla luft fick musklerna att dra ihop sig ännu mer.

Åtgärden blev massera, massera, massera och utöva akupressur på mig själv vilket underlättade. Finns enbart en sak att göra: vänta, för allt går över.



tisdag 22 mars 2022

Hela havet stormar på parkeringen

Igår åkte jag för att handla. När bilen svängde in på parkeringen så stod det kundvagnar kors och tvärs(?!?) vilket innebar att det inte var helt enkelt att hitta någonstans att stå. Tänkte att de inne på ICA antagligen inte visste ... att någon eller flera lekt "hela havet stormar" och glömt att städa efter sig.

Borde jag berätta?

Glömde bort kundvagnarna för inne i butiken håller de fortfarande på att göra om och få matvaror är där de varit tidigare, dessutom hördes ett ihållande oljud från de gamla frysdiskarna som monterades bort.


Betalade, packade varorna och gick ut genom dörrarna. Där och DÅ fick jag svaret, det var ICAs egen personal som spritt ut kundvagnarna likt plockepinn ... för att paxa parkeringsytor åt lastbilar som skulle leverera nya frysdiskar.

Ja ja, nästa gång jag handlar är det kanske bättre ordning, både inne i butiken och ute på parkeringen? Det lär visa sig.



måndag 21 mars 2022

Oviktig information från en tentamensvärd

Om eller när du arbetar som tentamensvärd så betyder det avstängd mobil, ingen bok, inget korsord, inget handarbete eller annat som tar fokus från studenterna. Du behöver kunna sitta stilla, emellanåt röra dig i rummet samtidigt som du är totalt närvarande och skannar av sal, människor och bord. Ett stort plus är att kunna göra ingenting samtidigt som du har full koll.

Jag har inga problem med tristess eller att "bara vara" men min kropp gillar inte överdos av stillhet, den är van att röra sig och tror att jag loggar ut för en power nap eller sömn om ingenting händer. Att sitta helt stilla, i timmar är en utmaning. Ögonen vill slutas och undertecknad dras mot ett meditativt tillstånd, den där egna bubblan där jag kan vila utan att sova ...

Nix pix, förbjudet!

Att röra sig i rummet är okey så länge du inte rör dig för mycket - då stör du. Att kolla toaletter är tillåtet - det ingår i mina arbetsuppgifter. Att äta eller dricka fungerar också, då blodsockret höjs samt/eller att röra på kroppen tyst.


Igår när jag vaktade så fick studenterna ha med sig lagböcker, anteckningar samt annat kursmaterial vilket innebar att vi inte behövde övervaka, att fuska var svårt, de skulle svara på fallbeskrivningar. Så vi delade ut extra papper när någon räckte upp handen samt nickade om toaletterna var lediga ... sen satt vi i fyra timmar (skrivtiden).

Oviktig information från en tentamensvärd:

  • Alla studenter (skrev om miljörätt) var klädda i nedtonade naturfärger, ingen stack ut (och inte heller vi, värdar). 
  • Vissa fötter var i konstant rörelse, de lät inte men liksom studsade upp och ner (periodvis även mina egna) medan andra ben var helt stilla.
  • ALLA studenter satt hela skrivtiden (ovanligt) 


Efter avslutat arbetspass så fick kroppen vad den längtat efter, en 90 minuters promenad i vårsolen - så slutet gott, allting gott.

söndag 20 mars 2022

Vitamininjektion

Tack våren för att du kommit! 

Tack för ljuset, värmen och för solen. 

Tack för lusten som vaknar att tillbringa ännu mer tid utomhus, att få arbeta med händer och kropp i trädgården samtidigt som fåglarna kvittrar.

Tack för lukten av jord och damm.

Tack för fika på altanen.

Tack för att jag kan se alla våra fönster med nya ögon, de som plötsligt blivit ännu smutsigare (?!) och som ber om att rengöras, kommer inte att hända idag och inte heller i morgon eftersom det inte är någon idé , inte förrän gruset sopats från våra gator.

Tack våren för att du är en vitamininjektion och för att du får mitt leende att bli både längre och större.




lördag 19 mars 2022

Mystiskt ...

Igår visade mannen foton på vår slängda och kasserade julgran. I början av januari kläddes den av och återbördades till skogen. 

En liten kungsgran som inte barrade alls och som verkade full av livskraft och nyhuggen trots att vi gissade att den stått ett tag på marknaden bland de andra granarna. Då, i januari kändes det lite konstigt att slänga ett så fint träd men julen var slut ...

Mannen ställde den därför mot ett större träd för att den skulle få "fortsätta att sprida glädje" så länge den önskade. Igår passerade han granen och tro det eller inte men den var fortfarande lika grön!? Alla barr satt kvar???

Nu kan man undra vad vi egentligen köpte före jul, en väldigt verklighetstrogen plastgran?

Har aldrig hört talats om detta, hur kan en gran överleva i månader? Visserligen har vi haft snö, det har regnat och tinat samt frusit om vart annat och vår gran drack fortfarande när den kasserades. Mystiskt ... 

Kanske bör vi hämta granen lagom till nästa jul!? Återbruk när det är som bäst 😜😂



fredag 18 mars 2022

"Blinkande bokstäver"

Efter att ha arbetat heldag (ensam) i butiken och därefter landat hemma så inföll tröttheten (jag skrev detta blogginlägg just DÅ, igår). 

De hektiska timmar fyllda med köpglada kunder, varuleverans, upplock, styling och grundlig fredagsstäd (på jobbet) hade avklarats men lämnat mig med tungt huvud och seg kropp. Alla dessa bollar att jonglera  samtidigt tar kraft, det kändes som om ordet VILA skrivits i pannan på mig med blinkande bokstäver. 

Den snälla mannen hade hämtat mig och vi satte oss vid ett dukat bord. Fredagsmyset kunde börja, det var bara det att ingen av oss var särskilt pigg, snarare redo att krypa ner i sängen och somna. Så vi beslöt att bara vara, mysa och senare låta var och en av oss få lite egen tid att landa. 

Idag är en annan dag, har en förmiddagsklass att undervisa och därefter tar jag helg. Planen är att hänga ute i trädgården och fortsätta arbeta med de projekt jag startat.



torsdag 17 mars 2022

Borde inte båda benen bli lika trötta?!

                                 


Det är något lustigt med mig. Vet inte om jag ska säga underligt (?) för alla har vi våra egenheter. Ju mer jag lär mig om min kropp, vad som fungerar och vad den inte gillar desto mer förundrad blir jag.

Den talar till mig! Hela tiden. Signalerar när den är balanserad och nöjd men framför allt om jag glömmer bort att lyssna.

Mina sidor (kroppshalvor) är olika, vilket är vanligt. Min högra höft är öppnare och smidigare medan den vänstra höften är mer stängd. Det har varit lätt för ögat att se att jag har större rörlighet på höger sida samtidigt som jag vet att min vänstra är starkare och mer stabil. Har tidigare tänkt att "det bara är så..."
Ungefär som vänster höft håller emot?

När jag blir trött eller kroppen är obalanserad så känner jag det i vänster framsida lår högt upp mot höften. Varför bara på vänster sida? Borde inte båda mina ben bli lika trötta???


För inte så länge sedan slog det mig att det kanske är precis så det är, att vänster höft slutit sig? Den bär på historia eller i vart fall så gör mitt vänstra ben det (vilket jag glömmer bort). När jag var liten så brände jag mig, inte en gång utan två, på vänster ben. Den första gången kröp jag på golvet och fick tag på tvättmaskinslangen vilket resulterade i skållhett vatten högt upp på insidan av låret.
Den andra gången klättrade jag på spisen som vickade. På plattan kokade köttsoppa som stänkte över samma ben (det vänstra) samt mellan mina skulderblad.
Ja, jag var halvvild eller i alla fall nyfiken och ständigt på upptäcksfärd när jag var liten. Såren läkte och ärren finns men jag har glömt, de är en del av mig som jag accepterat.

Hur som så kanske detta är en anledning till mina sidors olikheter? Eller inte? Min grundtrygghet fick en törn när jag var ett halvår och senare när jag var cirka 3,5 år. Jag skakades om men mina föräldrar var de bästa, personalen på sjukhuset suverän och min självkänsla stark. Såren läkte men någonstans långt inne i kroppen finns kanske också ett minne som kommer ihåg skräcken, smärtan och sorgen.


Spännande tanke. Kanske har jag slagit huvudet på spiken?! Kanske inte?


Kolla min högra och vänstra höft, visst ser höger ben längre ut? 
Idag syns inte skillnaden så här mycket, knappt alls. 
Nu handlar det mesta om själva "känslan" och att mina sidor 
delvis ÄR olika starka samt rörliga.

onsdag 16 mars 2022

Den oväntade bekräftelsen

De där fina orden vi emellanåt bjuder varandra på som är uppbyggande borde vi "slösa på" och vara generösa med, NÄR och OM vi menar dessa. Så ge komplimanger så ofta du kan och får lust.  Allt bra andra gör - visa att du ser! Det sprider goda cirklar och kanske gör du personens dag riktigt speciell?! 


I söndags på förmiddagen gick jag iväg för att få träna både svettigt och intensivt.  Att träna på detta pass är tufft och inget jag gör om jag inte är 100% frisk. 

För att vara helt sanningsenlig så har jag utvecklingspotiental. Styrkan är inte vad den var för ett par år sedan men kroppskännedomen är å andra sidan bättre och konditionen är okey. Var sak har sin tid och även om jag är "äldre" och kräver mer och längre återhämtning än tidigare så sporrar det mig mer än det hindrar mig.

Med det sagt så fick jag en riktig present, en totalt oväntad och därför mer värdefull. Under rusherna springer ledaren ikapp mig bara för att säga att hon är grymt imponerad över min styrka??!


What?

Kände mig inte alls stark, inte det minsta. Vet att jag har en bra bit kvar, vilket jag också sa, men hon skakade på huvudet och stod på sig. Det kommer, svarade hon. Orden värmde ordentligt och från hjärtat kunde jag enbart göra en sak, svara tack.

Jag tränar enbart för min egen skull och egentligen spelar det ingen roll vad de andra kan eller gör men att få oväntad bekräftelse när du som minst förväntar dig det är stärkande och fick mig att orka ännu lite till.

Skriver allt en gång till: De där orden vi bjuder varandra på som är uppbyggande ska vi vara generösa med, när och om vi menar dessa. Så ge komplimanger så ofta du kan och får lust.  Allt bra andra gör - visa att du ser! Det sprider goda cirklar och kanske gör du personens dag riktigt speciell?!

tisdag 15 mars 2022

Hur skapar vi ljus i mörkret?

Ingen kan göra allt men alla kan göra något ...

I den tid som är just nu när världen är uppochner så har jag funderat en del på vilken som är min roll? Vad är rätt för mig? Hur kan undertecknad bidra till en fredligare och vänligare tillvaro?

Förutom att ta hand om mig själv, sålla flödet av information och finnas för de som är i min närhet (går bäst om undertecknad är i balans) så har jag hittat mitt svar.

I mötet med andra människor kan jag skapa en fri zon, en plats att pausa och återhämta sig, på yogamattan är detta enklare, i andra situationer kan det vara något svårare. 

För ett antal dagar sedan fick jag tips om en workshop/utbildning/föreläsning som handlar om hur vi kan möta människor vilka utsatts för trauma. Ja! Så viktigt och sååå rätt i tiden, det är klart att jag ska haka på. Traumaanpassad yoga, kunskap i detta område är aldrig fel oavsett om mötet sker på mattan eller någon annanstans.  

Min förväntan är stor och jag lovar att suga upp all information precis som om jag vore en svamp. Är sååå taggad och redo för ikväll!