torsdag 30 november 2017

Istället för hiss


Igår mötte jag en man på jobbet, en person som imponerade på mig. Till att börja med var han som vilken kund som helst, (var med som sällskap åt en kvinna). Hon kollade på kläder och de försvann upp på övre plan.

Så såg jag dem i rulltrappan, det var då wow-effekten slog till. Mannen som satt i rullstol och åkte baklänges. Händerna höll ett stadigt grepp om räcket.

"Wow!", sa jag när de kom ned. "Jag har aldrig sett någon åka som du. Häftigt!"


Vi pratade. Mannen berättade att de flesta blir rädda när de ser honom åka felvänd, att en del försöker stoppa honom och föreslår att han ska ta hissen istället, vilket han ogärna gör, det går fortare att åka rulltrappa även om det ser läskigt ut.

"Jag gör likadant med trappor", fortsatte mannen. "Jag låter bli hissen och kör rullstolen, det är tyngre,  jag måste använda armstyrka men det går ... både upp och ned.

Så berättade han att hissen i det hus han bor i stod stilla en hel månad, det blev "lite" jobbigt eftersom han bor högst upp. Viktigast var att komma ihåg allt innan han gick hemifrån ... att behöva vända för att hämta bortglömda ting var inget som stod på önskelistan. Tror jag det!

Wow, vilken vardagshjälte. Allt är möjligt, bara du vill.


onsdag 29 november 2017

Att öppna en dörr ... för någon annan


Upptäckte en man i arbetskläder alldeles bakom mig när jag öppnade porten till arbetets trapphus. Istället för att gå in så höll jag upp dörren för att släppa in honom.

"Var så god", sa jag och backade undan.
"Nej, det här går inte", svarade mannen och såg obekväm ut.
"Jodå, här är det jämställt", svarade jag och log.

Han gled in och skakade på huvudet.
"Det här är inte rätt ... så här ska det inte vara ..."
"Jodå, det här går jättebra. Ha en bra dag"


Vi gick år var sitt håll. Gentlemannen i blåställ är helt klart inte van vid att en kvinna håller upp dörren för honom. Lät nästan som om jag var den första (vilket jag har svårt att tänka mig).

Kändes bra att få överraska, att göra någon glad (även om jag mest såg huvudskakningar och hörde mummel för samtidigt märkte jag att han kände sig uppmärksammad). Jag gjorde skillnad och det är en härlig känsla. Hoppas att många fler kvinnor (och/eller män) håller upp dörren för denne man, det är han värd.


Hej svejs!

tisdag 28 november 2017

Nope, sa kroppen


Igår drog min kropp i handbromsen, kanske tycker den precis som vår Tiger att jag borde sitta i soffan och massera hankattens mage?


Började morgonen som jag alltid gör på tisdagar med en tidig yogaklass i studion. Mådde bra och njöt av passet som fokuserade på coremuskulaturen. När vi stod i krigare 2 uppmanades vi att gå djupare, böja mer på det främre böjda benet.

Nope! sa kroppen. Den signalerade så tydligt att jag lät den bestämma. Lite förvånad över det plötsliga motståndet men dagsformen varierar och så är det bara.


Fullt schema hela dagen resulterade i ett segt huvud och en trött kropp. Trots att varje cell sa åt mig att jag borde lyssna på Tiger och klia hans mage så valde jag att träna efter middagen. Oftast väcks kroppen till liv och återfår energi. Beslöt dock att vara uppmärksam, att inte köra 100% och lovade mig själv att kliva av passet och gå hem ifall sådana signaler skickades.

Precis när jag skulle gå hemifrån drog en ryggmuskel ihop sig? Bara så där. Konstigt. Tro nu inte att jag stannade hemma, jag hade fullt fokus på att gå till träningslokalen och göra vad kroppen tillät. Stretchade och mjukade upp ryggen ordentligt innan passet började.

Var kom "ryggontet" ifrån? Är det så min kropp signalerar trötthet, att den vill vila? Kanske?

Jag var snäll mot mig själv, lyssnade in och kunde fullfölja träningen. Piggare blev jag inte ... det jag istället behövde var en god natts sömn.


måndag 27 november 2017

Tid för förändring


Snart är det advent och senare jul, 2017 börjar så smått att  knyta ihop säcken. Mycket ska avrundas och avslutas innan nyårsklockorna ringer.


2018 blir året för förändring, i alla fall för mig och vår familj. Dörrar har under en längre tid öppnats och andra stängts, på fler än ett plan. Så oerhört spännande men samtidigt lite läskigt.

Ja jag ska gå min efterlängtade yogalärarutbildning och delvis vara tjänstledig från mitt arbete (eller inte? Beror på vad som är möjligt schemamässigt). Vid sidan av detta ingår jag i en "co working community", där jag lär mig massor om hur det är att driva eget företag (eftersom jag tänker att detta är något jag behöver med mig in i allt det nya). Vem vet var i livet (arbete) jag är om ett år?
Jag har en vision och ett mål, för tillfället räcker det.

Men nu när vi ändå kikar runt hörnet så stannar vi inte, vi väljer att testa nytt, att släppa det gamla invanda, det enkla, hemtrevliga och trygga.


Plötsligt har vi köpt hus!  Ja det är sant. En oväntad helomvändning. Pusselbitarna föll på plats och idag när vi hunnit vänja oss vid tanken så känns beslutet helt rätt.

Trots att vi trivs bra med grannar, läge och boende så väljer vi detta nya. En dröm om egen trädgård, garage och mer natur har alltid funnits men det har fram till nu mest varit en dröm. Vi bor så bra, mitt i smeten och nära till allt. Varför ska vi flytta?

En del kommer att tycka att vi krånglar till vardagen, andra ropar hurra. Viktigast för oss är att det känns bra i magen och som jag nyss skrev så gör det det.




söndag 26 november 2017

Rensning fas 2


Helgen som varit har vi fortsatt vår rensning hemma. Slängt, sorterat och packat i lådor. Det har tvättats fönster och städats på ställen vi knappt visste fanns.

Mitt tuffaste projekt var ugnen. Dubbelglas ... Fram till igår visste jag inte HUR jag skulle komma åt att rengöra mellan glasskivorna?

Under de år vi bott i vår lägenhet så har jag ofta funderat men antagligen inte varit tillräckligt problemlösande. Jag har gjort så gott jag kunnat och sen aldrig varit 100% nöjd med resultatet. Igår visade det sig att "problemet" var enklare att lösa än jag fattat. Hur är det möjligt?


När jag väl avlägsnat den inre glasrutan så påbörjades ett par timmars rengöring. Jag använde allt från ugns- och fönsterrengöring till vinäger, tvättmedel och avfettning. Ni fattar själva, smutsen satt  som en äkta tatuering.

Skam den som ger sig. Har jag åtagit mig en uppgift så slår tjurigheten till, jag SKA lösa problemet men i ärlighetens namn ska jag erkänna att det fanns stunder när jag tänkte att det vore enklare att köpa ny spis.

Långsamt släppte det fastbränd fettet och jag gjorde segertecken, äntligen! Vi sprättade en flaska bubbel och firade vår nya spis genom att ugnsgratinera potatisklyftor och grönsaker till det stekta köttet.


lördag 25 november 2017

Tänk Pippi


Igår började jag dagen med en yogaklass i studion, det skulle bli en utmaning. Ni som känner mig vet att jag älskar att stiga ut ur min bekvämlighetszone.

Det visades sig ganska tidigt att vår armmuskulatur hamnade i fokus. Jag svor tyst för mig själv och tänkte på gårdagens intensivpass, det som verkligen fått mig att ta ut mig, att svettas ordentligt. Varför hade jag valt att gå på tuff styrka kvällen innan Julias utmaning???

Men hur skulle jag vetat?


Med svetten rinnande tänkte jag "okey då", kroppen behöver detta, jag mår bra av fysiska utmaningar även idag då mina armar känns "svagare" än andra dagar.

Så på't, ge inte upp!

Musklerna skakade och jag hängde på Julia. Jag älskar hennes utmaningar! Hennes sätt att tänka Pippi Långstrump: det här har jag inte testat ... så det klarar jag säkert!

Skrattade när jag föll ur "fallen ängel" posen jag aldrig testat tidigare. Min kropp var kanske inte sitt starkaste jag ... men kanske i morgon? För jag kommer att öva denna asana hemma och inte ens i smyg ... för jag vet att jag kan, min kropp förstår inte men jag vet! Lyckades ju typ redan igår, orkade dock inte att hålla posen så länge. Med andra ord kan jag mer och bättre, dags att träna.

Ha en skön söndag!






fredag 24 november 2017

Varde ljus!


Mörkläggningen är hävd. Jippi!!!

Igår drogs plasten bort ifrån fönstren och plötsligt kunde vi se ut. Den kapsel vi befunnit oss i under hela hösten är borta och ljuset flödar in. De nakna träden och himlen känns som Paradisvyer.

Bor vi här? Är denna byggnad vårt hem?


Fasadrenoveringen närmar sig sitt slut, i alla fall fas 1. Byggnadsställningen är försvunnen och huset har fått ett nytt uppdaterat utseende. Så fint! Det är en njutning att vila ögonen på.

Bor vi här? Är det verkligen samma hus som för ett halvt år sedan såg ut som ett krigs skadat objekt. Då lappat och lagat efter att ha fått trasiga murbruks partier bortknackade, nu stolt och välmående efter noggrant renoverande.

Ja vi bor här!!!




torsdag 23 november 2017

"Lilla Mia"


Smaka på de orden, de är sagda med kärlek och värme men inte av min mamma, tror för övrigt att hon aldrig skulle använda just den formuleringen, snarare "lilla gumman" (men knappast ens det).

Visst, jag är "liten" om vi talar om centimeter över havet, (161 stycken) men det verkar mest vara någonting som andra människor tänker på. I min värld är jag precis lagom. Små utrymmen och trånga passager är inga problem, står något högt upp så klättrar jag. Nemas problemas.

Jag är heller inte "liten" åldersmässigt, inte som en liten flicka eller ung kvinna, jag är medelålders. Möjligtvis är jag ung i sinnet ;) eller jag ÄR lekfull, nyfiken och impulsiv, den sidan av mig vårdar jag, den är jag stolt över.


När orden uttalades till mig för någon dag sen (kärleksfullt) så studsade de som bollar inne i mitt huvud. Vet att en del vänner skulle bli störda över en sådan benämning, själv funderade jag fram och tillbaka. Lustigt att en god vän säger så. Kanske orden hoppade ur munnen utan reflektion? Kanske vännen känner någonting liknande moderskänslor? Vad vet jag?

Ord sagda med värme och kärlek är vackra. Jag tänker att benämningen är en outtalad komplimang istället för en förminskning av min person. "Lilla Mia" ... okey då.


Puss & kram

onsdag 22 november 2017

Twist it baby under writers lounge


Hur gör du när du arbetar, när dina hjärnceller behöver stretcha och tänja sig för att tänka vitt och brett, gärna utanför boxen?

Härom dagen skulle jag formulera mål, fundera över kanaler och eventuellt hitta ett namn för min framtida yogaverksamhet. Vill jag arbeta som yogalärare (vid sidan av mitt nuvarande jobb) så behöver jag presentera mig utåt, antagligen sälja in mig och bli egenföretagare, både spännande och lite läskigt.

Hur som helst så var vi ett par som satt på writers lounge och skulle arbeta med de uppgifter vi själva önskade. Jag valde detta stora och svåra. Har typ ett halvår på mig (vilket känns bra) så tid finns att fundera, ta beslut, riva upp och tänka om.


Denna förmiddag ömmade hela min högra sida, från höften upp till skulderbladet. Vem vet vad jag gjort? Inte jag ... Svårast var att sitta stilla (i rörelse fungerade kroppen som vanligt). Började vid mötesbordet och gjorde brainstorming skisser. Ritade, drog streck och skrev punkter. När halva tiden gått skrek kroppen efter rörelse. Jag kollade med "läraren" om det var okey ifall jag använde golvet?

Under ett antal minuter twistade jag ut ryggen och andades djupt, som tack levererade hjärnan tankar och ideér, med andra ord ett bra samarbete. Kroppen boostades och jag kunde lyssna när de andra i rummet samtalade runt vår uppgift. Mycket matnyttigt registrerades och när jag senare återvände till min plats vid bordet fick pennan både anteckna och sammanfatta.

En plan, ett första steg togs och jag klappar mig själv på axeln. Bra jobbat!


tisdag 21 november 2017

Hisspitch nummer 1


Jag förkovrar mig. Testar sådant som är nytt. Använder den tid då jag inte är på arbetet till att utbilda mig och öva inför framtiden.

Har för första gången skrivit och framfört en hisspitch!


Tanken har aldrig slagit mig, att just JAG skulle vara i behov av en sådan men när uppgiften presenterades så kändes den både rätt och viktig, det var dags att knåpa på min första pitch.

Om du är osäker på vad jag gjort så: en pitch är en beskrivning, en presentation av vem personen är och gör. Tänk dig att du står i en hiss, du sträcker fram handen och hälsar. På högst 30 sekunder ska du förmedla det du vill säga så att personen bredvid dig vill veta mer och får lust att trycka på stoppknappen. En pitch är med andra ord ett sätt att snabbt sälja in sig själv eller sina tjänster.


Min första arbetades fram och skrevs utifrån Mias Hattar. Resultatet finns att läsa på min Facebook sida.

Så oerhört roligt och lärorikt att bolla idéer med andra och få konstruktiv kritik som inspirerar. Jag skuttade ut, fylld till bredden med sprittande energi och hela jag kändes som ett stort leende. Kreativiteten lever!


måndag 20 november 2017

Balsam för en tiger. Twist it baby!


Har ingen aning vad jag gjort eller om något hände? Plötsligt så spred sig en molnande värk längs höger sida av min core.

Hallå, vad är det som händer?

Visst hade jag utövat min morgonpraktik, yogat hemma men då fanns inte tillstymmelsen till sträckning eller annart som skulle kunnat orsaka obehaget i mina sneda bukmuskler. Ärligt talat mådde min kropp prima både före och efter yogan ... fram till dess att jag skulle låsa ytterdörren hemma. Från ingenstans kom det onda.


Ute var det kallt, kan det påverka?

Det lustiga var att i rörelse under dagen så kände jag ingenting, det var först när jag satte mig ned som kroppen signalerade obehag. Fanns bara en sak att göra, stretcha och twista ryggen samt hoppas på att den god natts sömn gör underverk.


Hej svejs!




söndag 19 november 2017

Handfat kan lida av "tandsten"


Min man är en trollkarl! Under våra 25 år som gifta har jag aldrig fattat det, inte förrän igår.

Hemma hos oss har vi två toaletter och med det sagt lika många handfat. På gästtoaletten/kidsens så har jag länge stört mig på det fula handfatet. Redan när vi flyttade in för sju år sedan så såg jag att det var skadat.

Badrummet renoverade vi och i samband med detta köpte vi nytt handfat även till lilla toaletten, det har sedan dess stått i ett av våra vindsförråd ... say no more. Bortglömt men ändå inte. Tanken var att byta hela inredningen och då behövs hantverkare, typ rörmokare så vi prioriterade bort denna lilla aktivitet.

Skadad emalj. Jag har skurat och rengjort men handfatet har aldrig sett särskilt fräscht ut. Funderat på ifall det skulle gå att måla över? Går ett handfat i emalj att renovera?


Så igår var det som nytt???

Mannen hade haft en fixardag när jag arbetat och beslutat sig för att testa en sak. Med skruvmejsel skrapade han det skadade området och hör och häpna,  beläggning släppte! Handfatet har lidit av tandsten!?

Rent och fräscht glänser handfatet och varje gång jag ser det så tror jag inte mina ögon. Min man kan trolla ... det känns som om han bytt och satt in ett nytt i smyg trots att jag vet att det är vårt gamla vanliga. Hurra!!! Underbart.


lördag 18 november 2017

Jag vill vara min egen bästa vän, inget annat.


Stresspåslag ...

Varför kan jag undra? Det är ingen annan som har med detta att göra, enbart jag själv och till synes helt i onödan, utan anledning.


Jag vill så mycket, sätter upp mål och deadlines och gör sedan vad jag kan för att hinna. Problemet är om jag är på jobbet där multitasking är normal vardag för mig, typ fixa skyltfönstret och hjälpa kunder i kassan samtidigt. Du hör själv hur svårt det skulle kunna vara.

Igår var det förhållandevis lugnt i butiken vilket innebar att jag tänkte styla alla byster och dockor som inte hunnits med efter veckans stora omhäng. Gick smidigt och bra. Jag hjälpte kunder, stod i kassan och fixade dockor när tid fanns. Så plötsligt satte jag upp en deadline (ville hinna färdigt) helt ovetande om att denna skulle ge mig ett duktigt presspåslag när tiden rann iväg.


Men alltså ... vad håller jag på med? Ingen chef, ingen kollega stressar mig, inte heller kunderna ... det är jag som vissa dagar är min egen värsta "fiende". Fy på mig!!! Jag vill vara min egen bästa vän, inget annat. Skärpning Mia!

Andas och släpp deadlines som är onödiga. Varför ska jag vara så effektiv och "duktig" vissa dagar? Vem försöker jag imponera på? Ingen vad jag vet ...

Andas in, andas ut.




fredag 17 november 2017

Det blir som vi tänker oss ... eller?


Igår fick jag utöva och träna yoga på ett helt annat sätt än vad jag vanligtvis gör. Noll fysisk ... enbart mentalt.

Jag hade en fullspikad ledig dag. Startade med ett inspirerande och härligt frukostmöte/föreläsning. Skuttade därifrån full av energi. Landade hemma en stund, drog på mig yogakläder under mina "boyfit jeans" och tog cykeln till min fransförlängare. Jag visste att tiden mellan skulle bli knapp men det borde inte vara några problem, med cykel går det fort.


Började mindre bra, jag fick vänta ... med andra ord visste jag att min snäva marginal minskade. "Det kan arbetas in", tänkte jag hurtigt och satt snällt på min stol. Minuterna gick, nu var min fransförlängare 20-25 minuter efter sitt schema. Oops

Så blev det min tur. Fick höra att jag hade många fransar kvar. Bra tänkte jag, då går det fortare.

Väl i stolen är min uppgift att blunda, det är allt jag behöver (och hålla mig stilla). Jag måste släppa allt utanför min kropp, går inte att tjuvkika. Tankar om att jag skulle missa min yogaklass dök upp men jag föste undan dessa. Kommer visst att hinna, allt ordnar sig.


Vad skulle jag göra? Fråga om klockan? Gnälla och säga att jag hade en tid att passa? Nej, inte min stil. Eftersom jag ändå inte kunde påverka min situation valde jag att ha is i magen och gilla läget. Det var då och där jag utövade min mentala yoga. Stanna i nuet. Andas. Vad som händer i framtiden (när jag var färdig på salongen) fick jag ta tag i efter då.

Det visade sig att yogaklassen redan börjat när jag betalade. Suck. Okey. Dags att tänka om, det var tydligen inte meningen att jag skulle yoga på studion just denna dag. Spillde ingen onödig energi av negativt slag. Bra jobbat av mig!

Skickade mess till studion och bad om ursäkt. Cyklade därefter hem och rullade ut min egen matta, det blev en bra klass. Tyvärr inte med Julia men med mig själv. Good enough.


torsdag 16 november 2017

Lukt av amoniak i varuhissen ...


Ledig dag!!! Vila? Nej, jag är fullbokad.

Skulle kanske må bra av att ha en blank kalender och bara vara. Min vecka har varit rolig men hektisk med massor att göra. Nu kan jag pusta ut. Butiken är omhängd och stora skyltfönstret är färdigt för advent.

Att gå ned i vårt gamla källarförråd, det som svämmade över och stod under vatten tidigare i höst, var en mindre trevlig upplevelse. Trots sanering syntes spår av svartmögel och lukten antydde antiseptiskt medel. Vi behövde plocka fram julgranar, kulor och belysning. Det mesta hade flyttats till ett nytt förråd nära det gamla men en del prylar låg kvar på vägghyllorna någon meter över marken.

Dammigt! Ofräscht.


När vi fyllt våra vagnar med rekvisita så kändes det som en befrielse att få tvätta händerna (när vi väl var tillbaka) i butiken igen. Gårdagen ägnades därefter åt att skylta och pynta stora fönstret. Så roligt!!! Love it.

Visst, för tidigt enligt mig, skulle gärna vänta till advent eller åtminstone sista veckan i november men handeln har egna önskemål. Så nu är det jul i butiken, i alla fall i fönstret.


Ha en skön fredag!