fredag 31 juli 2020

Kissfria lakan


En vecka utan "barn" = BF!!! Både skönt och tomt på samma gång, precis som det är att vara förälder till barn som vuxit upp och tillfälligt kommer tillbaka "hem". 

Men helt ensamma är vi inte, Stanley och Audrey rör sig och boar långsamt in sig. Acklimatiserar sig till oss och till sitt nya hem, det ställe de nu bott på i en månad. Det hem de förhoppningsvis har resten av sina liv. Så ingen brådska och heller ingen stress.


Plus i taket vad gäller kissfria sängkläder, Audrey sköter sig och buset i min säng har avstannat. Tack! Att slippa tvätta täcke, madrass, påslakan och underlakan  mer än nödvändigt känns befriande. Jag slappnar av igen.

Förutom att jag har en klass denna lördag så hoppas jag kunna hänga vid vår pool, det känns som evigheter sedan.  Svalare temperaturer, häftiga regnskurar, blåst och mulet väder har inte lockat till bad. Men idag är det augusti, inte juli och enligt väderprognoserna så bör sommarvärmen återvinna, i alla fall den mer normala svenska sommaren med 24-25 grader. Härligt!



torsdag 30 juli 2020

Stillhet och lugn


Och så blir huset tystare. Idag skjutsar vi Lejonkungen till tåget som tar honom till flickvän och storebror. Astronauten åkte igår. Tror att katterna välkomnar lugnet och de oförutsägbara ljuden när fyra människor rör sig i vårt lilla hus.

Lejonkungen är "coronasäkrad", i alla fall så mycket som han har lust och har möjlighet till under sin tågresa. 


Själva passar vi (jag och mannen) på att ta en roadtrip till brorsans lantställe och umgås lite. Bara vara, få lite miljöombyte och trevligt sällskap innan det är dags att styra bilen hemåt för att hänga med våra fyrbenta vänner.

Känns som att det blir en bra "start up" inför helgen. Hoppas att även du får en skön dag!



onsdag 29 juli 2020

Ett stänk av kaos ...


Hemma hos oss är det ett stänk av kaos, i alla fall i vårt större rum i källaren. Astronauten går igenom sina förrådslådor. Inventerar och beslutar vilka som har högsta prioritet inför flytten till den egna lägenheten. Mannen plockar ihop och ställer undan det som fått olika varianter av kölappar. Sen kommer nästa lass av lådor med vårt gamla porslin, lampor, speglar och tavlor som ska tittas på och eventuellt placeras i rätt hög så det flyttas till Göteborg. Katterna både ogillar och gillar stöket.

Annars tränas det, både utom och inomhus, varpå travar av svettiga kläder hamnar i tvättstugan. Maskinen som står där inne får under dessa dagar verkligen göra sitt för allas vårt bästa.


Vad gäller katterna och Audrey i synnerhet så har en natt passerat utan fler missöden. Det var en försiktig liten dam som storögt tittade på mig och undrade om det var okey att hon la sig på mitt nytvättade täcke. När jag senare kröp ner för att läsa hoppade hon upp och la sig mina ben.

Mannen hade under dagen sprayat madrassen med stressreducerande feromoner  samt satt in en lugnande luftspridare med samma ämne i eluttaget. Jag kunde inte slappna av. Audrey började tvätta sig och la sig senare tillrätta, själv var jag på helspänn. Vad skulle hända?


Ingenting. Den lilla damen vilade en stund och sen trippade hon iväg. Vid ett par tillfällen under natten har hon återkommit. En gång boxade hon till min fot och jag satte mig upp vilket innebar att hon sprang iväg. På avstånd kunde jag höra ljud av krafsande i lådan. När det senare var dags för väckningsceremonin så närmade Audrey sig försiktigt. Inget bus, inget sprall, ingen speed. 

Kan det vara så att sprayet gjort sådan skillnad? Eller är det dumt att ropa hej, det har gått så lite tid. Min magkänsla viskar att Audrey är mindre stressad. Hon beter sig mer som Stanley och försöker läsa av mina reaktioner samt mitt beteende. 

Hoppas, hoppas att lösningen var så här enkel. Kanske borde jag spraya hela mig?!? Eller inte ;)



tisdag 28 juli 2020

Går "sådana" verkligen att lita på?


En gång är ingen gång, skrev jag härom dagen men när samma incident inträffar ytterligare en gång och därefter ca sju timmar senare en tredje gång då har jag/vi ett problem. Vad som är hönan eller fjädern är svårt att säga och tyvärr kan vi inte sätta oss ner och fråga den lilla varelsen.

Med andra ord handlar det inte längre om olycksfall i arbetet.

Audrey har kissat på mina sängkläder när jag legat i sängen och hon busat med mina fötter. Varför? Säg det? Jag ringde därför veterinären på katthemmet. Vi hade ett långt samtal och precis som jag misstänkte innan så kunde hon inte servera ett "quick fix".

Audrey kan gå på lådan och de två vi erbjuder har varit rena vid varje tillfälle. Känns mest som en uppmärksamhetsgrej. Jag vill sova och A vill busa alternativt att undertecknad stiger upp och serverar frukost. Men jag vill inte gå upp i ottan och de behöver lära sig våra rutiner. Till saken hör också att tvätta lakan och madrasser är mindre kul ...


Efter tre veckor med våra fyrbenta älsklingar så fick vi högt betyg av veterinären, de har hittills anpassat sig bättre än förväntat. Trots det skulle kissandet kunna vara stressrelaterat. Katter kan få urinvägsinfektion på grund av stress och de kan få urinvägsinfektion utan att vara stressade. Men om det skulle vara så borde Audrey kissa på fler ställen än i min säng.

Du hör själv, i min säng, på mig när jag ligger under täcket ... 

Det är Audrey som startar buset och jag har hakat på. Den sociala distanseringen är mindre uttalad. Kanske blir det för läskigt eftersom vi är nära varandra? Jag är ju en människa! Går sådana verkligen att lita på??? Eller så vill hon ha uppmärksamhet och tar till ett knep som får upp mig?


Vi står inför ett dilemma. Det är i sovrummet katterna gärna sover på dagen, ofta på vår säng. Det är där Audrey släpper garden och bondar. Jag vill inte stänga henne/dem ute samtidigt som kissandet måste få sitt slut. Ett felaktigt inlärt beteende kan bli väldigt svårt att bli av med.

Så vår plan nu är att inte leka med henne i sängen. Mannen har dessutom sprayat feromoner på min madrass och både Stanley och Audrey har noterat den lugnande lukten vilken ska verka stressreducerande. Fick ytterligare ett tips av en bekant, att strö vitpeppar i sängen, känns mindre mysigt för mig som planerar att sova där.

Vidare behöver vi hålla uppsikt så att det inte är urinvägsinfektion, vilket visar sig genom ökat drickande samt kissande.

Nu håller vi tummarna att detta var "tredje gången gillt" och att vi slipper fler "onödiga" stortvättar av sängkläder.


måndag 27 juli 2020

A woman got to do what a woman can

(Rapport från butiken juli 2016)


En dammsugare fungerar inte, den har slutat suga ...

Helt ärligt så har den varit ganska värdelös under lång tid men den är inte min så jag gör enbart mitt bästa.

Råkade välta den igår och plötsligt ställde den in sig på utsug istället för att hjälpa mig med renhållning. Suck



I morse visste jag att det enda jag kunde göra var att ta tjuren vid hornen och reda upp situationen, leka mekaniker. Så jag öppnade dammsugaren och skådare in i ett gytter av damm. Ingen dammsugarpåse?!?

Men hallå! Vem plockar ur påsen utan att sätta i en ny???

Okey ... Kavlar upp ärmen och använder ena handen som spade, öser ut innehållet vilket istället hamnar i en plastpåse. Skottar och skyfflar så handen blir alldeles grå men dammsugarens innanmäte tomt. Så där ja!

Monterar ihop delarna igen, sätter i en dammsugarpåse och knyter soppåsen innan jag går för att tvätta av mig. Därefter sätter jag i kontakten i eluttaget och trycker på knappen. Hör på ljudet att dammsugaren mår bra igen, den fungerar och suger in smuts och grus. Jippi!!!



söndag 26 juli 2020

En gång är ingen gång ...


Fick ett mejl under gårdagen, ett jag länge väntat på ifrån en kär äldre vän. Publicerar ett par av hennes vänliga, kärleksfulla och snälla rader till mig


Jag tror att det finns en massa katter, 
som skulle kunna vara mycket avundsjuka på Era två katter. 
Dom har dragit en riktig vinstlott! 
Jag skulle vara avundsjuk själv om jag var katt. 
Jag tar för givet att Du redan har fått deras fulla tillit.



Sanningen är att vi inte alls har deras fulla tillit, långt ifrån. Hur mycket vi än önskar att det vore så så vet vi att "ett steg i taget" är den enda vägen framåt. Tålamod, respekt och tillit.

Jag skrev tidigare i veckan om känslan att åter vara småbarnsförälder. Kan berätta att den inföll sig än en gång tidigt på söndags morgonen.


Som vanligt anlände väckningspatrullen i form av Audrey. Hon nosade och lekte på samt bredvid mig. När jag vaknat så pass mycket att jag orkade så hängde jag på hennes lek. Rörde fötterna under täcket och fick henne att attackera dem.

Plötsligt stannade hon upp och jag funderade inte så mycket på det förutom att undertecknad tyckte att det var underligt att hon missade en attack? Så började hon krafsa??? Om och om igen på olika ställen mellan mina ben??? Det var inte förrän Stanley hoppade upp i sängen och började nosa som enkronan trillade ner.



Mycket riktigt den unga damen hade kissat mitt i leken ... på mitt täcke, vårt underlakan och ned i bäddmadrassen ... Stön! 

Om det var en olyckshändelse eller inte är svårt att säga men eftersom Audrey fortfarande beter sig som en kattunge så hoppas och tror jag att hon blev så till sig att hon missade sina egna signaler.

Nu är alla sängkläder nytvättade och jag hoppas att detta var en engångsföreteelse.


lördag 25 juli 2020

Nu, idag är vi enbart gamla bekanta


Jag har en "to do lista" men eftersom det är juli månad och jag har beslutat mig för att ta semester (utom de klasser jag faktiskt undervisar) så får listan vara. En uppgift är att laga Astronautens jeans (samt lite annat).

Om vi säger så här, en gång var jag kompis med symaskinen. Vi hängde dagligen, framför allt när jag läste modedesign. Tillsammans utforskade vi material, olika sätt att konstruera samt lusten att experimentera utanför boxen.  Jag var tillräckligt mycket amatör för att bryta oskrivna lagar och gränser. Kreativiteten drev mig och när den tog ledigt så vilade jag.


Idag står symaskinen i tvättstugan. Vi nickar åt varandra när jag kommer in, mer som du gör åt ytligt bekanta. Det är alldeles för länge mellan gångerna som vi dejtar. Samtidigt så vet jag att om lusten återvänder så skulle vi kunna bli så tighta som vi än gång var.

Om lusten återvänder alltså ...

Vad gäller Astronautens jeans som handlar det inte om lust, de kommer att fixas när jag väljer att planera in lagningen i kalendern.



fredag 24 juli 2020

En levande start och landningsbana



Känner mig som en småbarnsförälder, en som får sova för lite och som upprepade gånger blir väckt innan den egna, inre klockan ringer.

Det är inte Stanley, det är vårt yrväder och tillika kattunge Audrey som bär ansvar för att jag väcks flera gånger varje natt. Nyfikenheten driver henne samt lekfullheten. Om Stanley väntar ut oss så har lilla A ännu inte det tålamodet.

Hon knallar omkring, går på mig, försöker bita i en tå som tittar fram under täcket eller något annat som fångar hennes uppmärksamhet. De senaste nätterna (kl 03-04) har hon smugit sig fram och slickat mig över ögat?! När jag tittar upp stannar hon till, eventuellt backar hon ett steg men framför allt kollar hon om jag är redo att stiga ur sängen och servera frukost?


Kl 06 tyckte Audrey (inte jag) att det var morgon och då fick min kropp agera start och landningsbana. Det ena racet avlöste det andra, till sist vred jag mig på sidan för att markera. Då tog Audrey sin tass och med sina klor lyfte hon bort det långa håret och nafsade mig i örat!?

Vi tänker att hon gör med mig som hon gör med Stanley, slickar mig över ögonen och örat, nafsar i tår och öron och nosar på de kroppsdelar som för tillfället är intressanta. 

Våra katter har inte fostrats eller vuxit upp bland människor, de har fötts i det vilda. Stanley och Audrey kan relatera till varandra och till andra katter men förstår inte fullt ut våra signaler. De lär sig och de lär oss. En dag i taget ...


torsdag 23 juli 2020

3-veckors rapporten


Här kommer den, sammanfattningen av vad som hänt sedan Audrey och Stanley flyttade in hos oss. Idag påbörjar vi dag 21.


  • Nyheten denna vecka är att vi FÅR klappa Stanley (när han ligger ner)! Smeka den svarta pälsen från huvudet och längs ryggen ner mot svansen. Inget spinnande (än) men vi tror att det kommer.
  • Mannen har dessutom fått äran att smeka magen på Stanley, länge, länge, till allas lycka :)
  • Jag har fått ligga på en armlängds avstånd med armen längs Stanleys rygg. Audrey blir då avis eftersom S är "hennes". Fick visserligen min tumme tvättad (av henne) innan hon försökte lyfta bort den genom att försiktigt bita tag ovh lyfta. När det inte gick vilade hon sitt huvud (en liten stund mot tummen) innan hon bytte ställning. Audrey litar inte på mänskliga händer, vilket gör att vi undrar vad hon varit med om?
  • Audrey leker och busar, ibland själv, ibland med Stanley. Hon kan även leka med mannen eller någon av oss andra. Här beter hon sig som en riktig kattunge.
  • Stanley visar tydliga jaktinstinkter när fåglar, flugor eller insekter är i närheten.
  • Audrey ligger gärna på täcket mellan mina ben och sover och ibland händer det att Stanley gör henne sällskap.


Vi fortsätter stegvis att närma oss målet av tillgivenhet, tillit och respekt. Drömmen är att få gosa på riktigt, att få lyfta, hålla och krama men än är det långt kvar, många mindre steg och delmål behöver klaras av. Så ett steg i taget ...



PS. Bilderna i bloggen är på Tiger och Ravelli, de katter som levde med oss i femton år. DS


onsdag 22 juli 2020

Den oväntade presenten


Att få hänga med syskon och deras barn kan vara precis vad som förgyller tillvaron. Prata, leka, spela spel och laga mat tillsammans för att sedan äta. Ett dygn kan räcka för att skapa nya minnen och historia.

Denna gång träffades jag och brorsan utan våra respektive och med hälften av våra barn, lite annorlunda men lika trevligt. Vädret var inte det bästa men egentligen spelar det mindre roll då det viktigaste är att få "hänga".


När vi senare kom hem så möttes jag av en present. Mannen hade slagit in något stort i sin handduk. Det visade sig vara en cool portfölj som matchade stilen i vårt matrum. När jag öppnade väskan förvandlades den till en skivspelare!

Wow, så häftig!

Till saken hör att den skivspelare vi haft (i retrostil) nyligen lagt av. Antagligen hade den gjort sitt och jag har sorgset sneglat på den och konstaterat att det inte skulle gå att spela vinyl längre ...

Men nu är det möjligt, tack vare att jag har världens bäste man, HURRA för honom!




måndag 20 juli 2020

... ett steg i taget


Hemma hos oss vaknar somliga till ljudet av stråkmusik och andra av en försiktigt nosande katt i ansiktet. 

Att det skulle vara Lejonkungen som ställer sin klocka för att smyga upp och placerar sig utanför poolhuset (där hans storebror med flickvän sover) för att väcka paret till tonerna av sin cello ÄR ett stort kors i taket. Men vad gör inte lillebror för att överraska!?


Själv blev jag väckt av ett försiktigt nosande. Audrey hade smugit sig hela vägen upp och gav mig (typ) en morgonpuss. Ville kolla ifall matte kunde tänka sig att servera frukost? För DU är väl vaken NU!?

De sista nätterna har båda katterna sovit en stund i min säng, gärna på täcket mellan mina ben. Och igår kom Stanley och la sig till rätta efter frukost, trots att han visste att jag var vaken och fullt medveten om sällskapet.

Betyder detta att vi får klappa katterna? Absolut inte!

Men mer och mer märker jag att de söker kontakt och att tilliten ökar. Ett steg i taget ...


Genom ett hav av brännässlor


Frågade Astronauten hur de springer, vilka stigar de tar längs och över åsen? Fick en sträcka beskriven som jag aldrig löpt och beslöt att "testgå" den under min eftermiddagspromenad.

Efter att ha svängt av enligt instruktion konstaterade jag att den här svängen ska jag springa nästa gång undertecknad knyter på sig löparskorna. Om du som jag gillar stillhet och att känna dig ensam/själv i naturen så passar denna runda. Smalare stigar, färre människor som rör sig, fågelkvitter och sus från trädtopparna. Doften av hallon och ja ... du förstår säkert.

Beslöt att koppla ihop min favorit, den backiga över både stenar och rötter och sen springa sonens avslutande vända. Astronauten sa något om att hålla höger hela vägen men senare springa vänster uppför en lång backe. Jag såg backen och skakade på huvudet. Valde att fortsätta hålla höger.


Hmn ... Smart? Nej inte i efterhand. Visste exakt var jag befann mig geografiskt för här hade jag gått tidigare någon gång i vintras. Stigen smalnade av mer och mer. Marken blev fuktigare och gräset högre som om jag sprang i kanten av en äng. Kort passage, tänkte jag och fortsatte.

Rakt in och igenom en massa brännässlor! Bara att fortsätta i mina korta snickarshorts. Parerade försiktigt så att jag skulle klara mig så lindrigt som möjligt. Yes, kom igenom bara för att upptäcka att det syntes fler längre fram. Att vända innebar att springa igenom de jag passerat så jag valde att försiktigt ta mig igenom nästa sträcka med meterhöga nässlor. Puh! 

Höjde blicken från den smala stigen och insåg att det inte fanns några förgreningar inom synhåll, alltså bara att fortsätta ... till nästa hav av brännässlor. Stön! Tog mig igenom även detta och kunde äntligen svänga tillbaka mot skogskanten. Nästa gång tar jag uppförsbacken som Astronauten föreslog.


PS. För dig som undrar så klarade jag mig förvånansvärt bra. Visst blev jag lite bränd men det ingår i livets skola. DS 


söndag 19 juli 2020

Dags att pausa allt som går


Familjen återsamlad! 

Att få hem Astronauten med flickvän för en tid framöver är som att vinna högsta vinsten. Det är alltför sällan som vi ses och nu får vi möjlighet att hänga ordentligt. Spela brädspel, prata, bada och bara vara. 

Lejonkungen som upplevde att han stagnerat i sitt cellospelande fick plötsligt hjälp att gå vidare och är det något som värmer mitt hjärta så är det när människor samarbetar och tillsammans klurar ut hur de ska lösa "problem".  Att få se den nyvunna lusten och motivationen är inspirerande men framför allt så är relationen som skapas så mycket viktigare.


Nu väntas sommardagar med den riktiga känslan av semester, trots att jag fortfarande fortsätter att undervisa och har några klasser i veckan. Med huset fullt med familjemedlemmar så pausar jag allt "onödigt".

Stanley och Audrey är mer skeptiska, i deras värld är vi för många tvåbenta. Vi pratar för mycket och för högt. De håller sig därför undan för "ungdomarna" och söker sig ner till vår undervåning. Mannen och jag är okey, bara vi följer de regler katterna satt upp.


lördag 18 juli 2020

Över stock och sten


Helt plötsligt känns min kropp sliten, bara så där och utan att jag förstår varför. Ryggslutet ömmar på vänster sida? Och vad är egentligen anledningen till höger handleds överansträngning?

Min gissning är att irritationen vid fästena mot höften på vänster sida beror på fredagens löprunda. Att springa backig terräng över rötter och stenar är utmanande. Jag vill inte sätta ned foten fel så risken för feltramp ökar, vilket innebär att jag antagligen spänt mig. Kanske, kanske inte?


Och varför höger handled blivit överansträngd är kanske lättare att förstå, skulle kunna vara de armbalanser jag utför i min egen praktik. Har nämligen INTE värmt upp handlederna innan. Dumt!

Så att min kropp är ilsken är mitt eget fel. Som jag bäddar får jag ligga.

Finns enbart en sak att göra, linda handleden och vila den. Resten behandlas med tigerbalsam. Förhoppningsvis mjuknar kroppen och blir lika samarbetsvillig som den brukar.


fredag 17 juli 2020

En lördag som faktiskt ÄR en lördag


Äntligen värme igen ... och sol! Nu känns det som semesterväder och svensk sommar. Ja, jag vet att denna period på året kan innebära vilket väder som helst och ändå benämnas sommar. Men för egen del trivs jag allra bäst med temperaturer kring 25 plusgrader och sol. 

Allt känns möjligt. Det går att arbeta i trädgården, att bada, att träna utomhus samt att bara vara i skuggan eller i solen.

Under gårdagen hann jag med precis det jag önskade, ta en tidig löprunda i skogen, spela kort med Lejonkungen, hänga vid poolen med en vän och arbeta ute i vår trädgård med mannen.


Löprundan fick bli kortare än jag först tänkt. 4 km i terräng var vad min kropp önskade, inte den dubbla streckan. Kroppen kändes seg och tung och istället för att pressa mig själv så lät jag kroppen bestämma. Efterföljande stretch på altanen á la yin i solen ... nice.

En fredag som kändes som en lördag vilket innebär att vi vaknar upp till ännu en lördag (som faktiskt är en lördag), rätt nice det med.


Önskar dig en skön lördag!