torsdag 31 augusti 2017

Stunder då utsidan är att föredra framför insidan


"Ska man vara fin får man lida pin", ett gammalt ordspråk, vad är det egentligen för skitsnack? Det går att vara fin utan att må dåligt, jag lovar, för vad eller vem bestämmer egentligen vad som är just fint?

Däremot önskar ingen att det "fina" på utsidan ska prova på att smita in genom bakdörren ...


Just detta hände mig härom dagen, mina fransar (vilka inte är mina egna) gick bananas. En L-formad frans släppte och istället för att hamna på kinden eller trilla ned på golvet så blinkades den in i ögat.

Aj!!!

Hur jag är försökte så fick jag inte tag i den. Att blinka hjälpte inte och att försöka nå fransen var mer eller mindre omöjligt. Ju mer jag försökte desto torrare kändes ögat. Fanns enbart en sak att göra, låtsas som att det aldrig hänt.


Jag var på jobbet och kunde inte gå undan. Hade en halvtimme kvar av min arbetsdag ...

Det mesta går om det inte finns alternativ. Jag blinkade med jämna mellanrum för att låta tårvätskan ha en chans att göra skillnad. Fransen hade krupit långt in och syntes enbart lite. Det var först när jag kom hem som jag lyckades lura ut den.

Kan konstatera att ögonfransar gör sig bättre (längst ut) på ögonlocket än under.



onsdag 30 augusti 2017

En kompis på mattan?


I ett svagare ögonblick så beslöt Lejonkungen att börja yoga med mig, inte på studion utan hemma. En halvtimme varje vardagsmorgon ...

Tanken var att börja igår (samma dag som hans studier drar igång på riktigt). Blev inte riktigt så, då en mycket trött student väcktes av sin klocka.


Jag har försökt locka honom till mattan de tillfällen vi båda befunnit oss hemma och haft "tid". Att starta en ny rutin är svårt och till att börja med så kommer motståndet att sitta på axeln och viska.

Än så länge har jag yogat ensam. Kanske kommer Lejonkungen att ställa sig på mattan? Kanske har han tappat motivationen att testa?


Det nya livet kommer att ta tag i honom ordentligt. Nya kursare, studier, pendlande och fester men jag ger inte upp så lätt. I de luckor han får hemma kommer jag att fråga. Kanske locka? Eller inte.

Gäller att vara smart och lyssna in sonen, om han är redo så testar han ... när tillfälle ges. Jag får träna mitt tålamod.


Hej svejs!



tisdag 29 augusti 2017

Livet just nu


Vardag med allt vad det innebär, för oss alla. Arbete och studier. Äta, sova, träna ...

För egen del känns det som att jag arbetar jämt och ytterst sällan är ledig. Har en halvtidstjänst men upplever inte att halva veckan är fri från jobb, snarare att några få timmar här och där är till för rekreation. Kan det stämma?


Känns som att jag tidigare, när jag arbetat 50%, haft betydligt mer fritid då jag kunnat använda min kreativitet till egna projekt. Har dessutom mindre möjlighet att träffa kompisar?!? Konstigt.

Som du märker så får jag inte matematiken att stämma. Behöver kolla upp schemat.


Lejonkungen har påbörjat universitetsstudier och fortsätter att pendla. Hans önskan är att tillsammans med kompisar hyra en gemensam lägenhet så han slipper bo hemma. Familjens fyllda kylskåp är nice men längtan efter frihet större.


Ha en skön dag




måndag 28 augusti 2017

Djupt ned i en bröstficka


Att glömma är mänskligt. Det är sällan jag lyckas så det blir tokigt men igår lyckades jag. Insåg först inte att situationen blev trassligare än jag antog.

En jeansjacka går att klara sig utan.

Messade syrran när jag väl upptäckte att den inte var med i bilen. Hösten närmar sig och jag har jackor så jag klarar mig. Syrrans dotter kan få använda den om hon blir sugen.


Så många timmar senare när mannen bromsar in för att släppa av mig och Lejonkungen innan han åker till garaget för att parkera så inser jag att mina nycklar ligger i bröstfickan på den nya jeansjackan. Bra jobbat!

Shit happens, tänker jag.


Sonen har lämnat sina nycklar hemma på min uppmaning så mannen får låna ut sina.

Ingen fara tänker jag, astronauten har nycklar som jag kan låna så länge, allt löser sig. Eller? Njae ... Det finns något annat på min knippa, en tag till yogastudion. Aj då!

Messar syrran och hennes man. De lovar att skicka mina nycklar så nu behöver jag enbart stå ut några dagar. Tack!



söndag 27 augusti 2017

Laddar för chill och eftertanke


Så var det dags igen, att sätta sig i bilen och åka tillbaka till verkligheten, hem till oss. Cirka 700 km eller för att vara tydligare 70 mil, från norr och söderut.

Kommer att bli en avslappnande dag då många tankar och intryck kan bearbetas.

Att lämna syrrorna, deras barn och respektive känns aldrig lätt. En tomhet uppstår innan jag landar, så för mig är det bra med tid ... en dag i bil är precis lagom.


Ladda om för vårt liv hemma, katterna, jobbet och vänner. När det gäller oss systrar så är det lustigt hur lika vi är i vissa avseenden. Kattmänniskor. Oavsett vem vi är hos så välkomnas vi av fyrfota pälsbollar, inte en utan ett par. Två katter/syster, det har bara blivit så.

Som sagt, efter en härlig helg är det dags att ladda om för arbete. Motståndet ligger i bakhåll, jag har verkligen ingen lust. Prio ett är att göra något åt min egen situation. Suck

Men först ska vi ha en chilldag i bilen, i allafall jag och Lejonkungen under tiden som mannen säkert styr oss hemåt.


Love is all around


#antonhjärtamärta

En solig söndagsmorgon i norr. Alla sover. Sitter ensam vid bordet och reflekterar över gårdagen. En dag i kärlekens tecken.

Bröllop i sommarskrud men med kalla vindar. Spänningar, förväntan, överraskningar men framför allt oerhört mycket kärlek. Behöver jag skriva att jag älskar dessa tillställningar!? När det sen är så att huvudpersonerna står mig nära så finns hela registret av känslor samlade.

Imponerades av den snygga färgsättningen på brudparets/best mans/tärnornas klädsel. Inte ett stänk av rosa utan gröna och blåa toner som harmonierade. Ytterst genomtänkt och synnerligen stilfullt.


Vi fick en lång dag och natt tillsammans. Lekar. Vacker sång. Mingel och ännu mera mingel. Förfriskningar, snacks och bubbel. Välkomponerad meny och massor av trevliga människor.

Många tal och flera av dem helt spontana och improviserade i stunden, det bästa stod brudgummens yngre bror för. Att på sin egen bekostnad skämta med en stor portion värme och kärlek är oerhört begåvat! Är egentligen inte alls förvånad, vet att denna systerson har dolda talanger.


Som planerat sköt jag från höften och lyckades leverera. Fick vänta i många timmar, då jag låg längre ned på listan. Hann nästan bli nervös.

Natten avslutades med dans och öppen bar. Mannen agerade akut chaufför och försvann några minuter. Lejonkungen kände sitt ansvar och bjöd upp sin mamma i den frånvarande faderns ställe då brudparet dansat brudvals länge nog ensamma. Golvet fylldes lika snabbt som mitt hjärta av kärleksfull värme.

Är oerhört tacksam över att ha fått närvara vid mitt äldsta fadderbarn och hans vackra, godhjärtade och handlingskraftiga kvinnas stora dag! Önskar de allt gott forever!!!


fredag 25 augusti 2017

Dags att skjuta från höften


Under bilfärden upp till min barndomstad funderade jag på hur det kommer sig att jag INTE är klar, att jag fortfarande försöker stapla och samla episoder innan säcken ska knytas ihop.

Har haft flera månader på mig men inte hittat någon riktig motivation, behöver tidsbrist eller en spark i baken.


Kanske bäst att göra det jag är bra på att "skjuta från höften"?

Så jag litar på min magkänsla, försöker läsa av stämningen och sen kör jag. Mitt äldsta fadderbarn, min systerson, gifter sig och jag ska hålla tal.


Puss & kram

torsdag 24 augusti 2017

Älskade ungar!


Åh vad jag ÄLSKAR att vara ledig! Bästa, bästa. Att fylla dagen med det jag själv önskar, yoga, träffa kompisar, chilla hemma eller kasta mig in i något större eller mindre projekt.


Igår hade jag en sådan efterlängtad heldag. Hann massor utan minsta stress. Det bästa var att få hänga med Lejonkungen, att få rå om honom och hinna prata. För vi snackar om allt och det gör mig oerhört tacksam.

Emellanåt när mannen retas så säger han: "vilken tur att du fick en dotter så du har någon att se chickflicks med". Vi skrattar, ingen bryr sig. Lejonkungen är helt trygg i sin identitet och bjussar gärna på sig själv. En ung man som är både grabbig men samtidigt öppen för feminina influenser. En person att snacka "under ytan" med, riktiga och viktiga samtal. En människa med stark integritet som aldrig skulle lämna ut någon annan. En bra vän.


Så några timmar senare ringde Astronauten från Uhta och berättade om sitt nya universitetsliv. Spännande, intressant och utmanande.

Är så oerhört tacksam för de kids vi har! De fyller mitt modershjärta med kärlek och värme i så väl nedförsbacke som i uppförsbacke.


Puss & kram

onsdag 23 augusti 2017

Hela valutareserven på kassabänken


I REA tider kan det bli brist på växel, många handlar kontant och eftersom priserna ofta ligger strax under jämn hundring så behövs många en och tvåkronor. På mitt jobb har vi INTE det problemet efter gårdagen.

Trodde på allvar att en kund tömde hela valutareserven när hon hällde ut 500kr i diverse mynt över kassadisken. Det var en och tvåkronor överallt och blev ett intensivt räknande.

När sen kund nummer två (några timmar senare) fyllde samma kassabänk med blanka tiokronor ( samma summa: 500kr) så ville jag instinktivt säga NEJ men det gjorde jag inte, istället räknade jag och fyllde kassalådan med flera nävar mynt.


Men alltså? Har folk tömt sina sparbössor?

Nu handlar det inte om att växla in gamla mynt som är på väg att bli ogiltiga (då hade jag förstått), istället betalades kläderna med nya fräscha.

Hur gör andra butiker? Vet att många ställen inte ens tar emot kontanter. Ja ja, oavsett hur andra gör så har vi INTE för lite myntväxel.


Hej svejs

tisdag 22 augusti 2017

Är ingen superhjälte ... har faktiskt inte lust längre


Du vet känslan när du är så trött att tårarna är nära. När du slagit knut på dig själv, varit högeffektiv och hunnit göra tre personers arbete under ett par timmar utan att få minsta back up.

Säger bara att OM jag var chef, om det var mitt ansvar att leda så skulle jag göra annorlunda. För mig är det viktigt att respektera andra och deras styrkor/förmågor. Att spela med öppna kort och försöka lyssna in vad mina medarbetare tänker, upplever och känner. Hur vi tillsammans kan utmana och nå de resultat vi önskar.


Alla har gåvor och kan komplettera varandra på ett grymt sätt om möjlighet ges. Om kontroll släpps och det finns tillit.

Just nu saknas detta och en frustration lurar under ytan ... inte hälsosamt så jag har beslutat mig för att ta ett djupt andetag och gå vidare, så fort tillfälle ges.


Ha en bra dag!

måndag 21 augusti 2017

När "I-lands problem" spökar


Jag har ingenting att ta på mig!!!

Eller?

Så klart jag har MEN ingenting att gå på bröllop i ...

Eller?


Om någon öppnar mina garderober så möts de av en massa kläder, det är nämligen så att jag sällan slänger, har svårt att göra mig av med känslomässiga minnen. Dessutom är det ytterst få plagg som nöts så mycket att de hamnar i soporna. Du fattar själv, jag har mer än nog.

Alltså en massa kläder men ingenting som jag idag tänker fungerar på bröllop.


Usch vad jag ljuger! I mina gömmor kan jag antagligen hitta tio till tjugo outfits som utan problem skulle göra succé, bara det att allt redan är använt (vissa mer än en gång).

Känns trist att upprepa mig, att ha något som jag redan burit. Usch igen, vad jag är löjlig! Behöver tänka kreativt och se om jag kan styla om, korsbefrukta?

Eller är det så illa att jag måste köpa något nytt? Varken vill eller orkar det, har dessutom inte tid. Så mitt enda alternativ är att rota igenom mina klänningar och se vad jag kan hitta. Nöden har ingen lag.


Hej svejs

söndag 20 augusti 2017

Fastsytt metallbälte


Under tiden som astronauten långsamt tagit sig till sin slutdestination, tillika sitt nya hem för ett halvår (Universitet/collaget i Logan, Uhta) så valde jag att ta flyget norrut för att fira en kär kusin.

Mitt mindre smarta drag var att resa i ett par jeans med fastsytt metallbälte, jag påpekade detta när det var dags för mig att gå igenom säkerhetskontrollen.

Verkade osmakligt att klä av sig och slänga upp brallorna på bandet så jag behöll dessa på.

Självklart tjöt det när jag gick igenom och vakten vinkade mig åt sidan. Helkroppsvisitation. Dessutom drogs det någon manick över delar av kroppen, framför allt händer och fötter. Eftersom jag visste att jag var helt "ren" så kändes situationen ganska komisk. Även handbagaget undersöktes med samma manick och en liten pappersbit kördes in i en apparat för analys.


"Vad letar ni efter", undrade jag.
"Sprängmedel"
"?????"

Precis som jag redan innan kroppsvisitering visste, så var jag "ren" och fick fortsätta in i avgångshallen. Funderade senare hur jag skulle tänka när det var dags att flyga hem igen? Andra kläder? Hmn ...

Ett dygn på annan ort. I min packning låg festkläder och fräscha underkläder. Kändes udda att kliva på söndagens plan i partyoutfit ... som om jag gått direkt från festen till flyget. Det fick bli jeansen med metallbältet.

Självklart tjöt metalldetektorn och jag fick stiga åt sidan för en ny kroppsvisitering.


fredag 18 augusti 2017

En ny tid står inför dörren


Igår var det "sista natten med gänget" eller ska jag förtydliga mig: familjemys innan astronauten drar till USA för studier i rymdteknik.

Fredagspizza och prat. Lejonkungen hängde med brorsan och de drog ut det sista av timmarna och minuterna som var kvar innan storebror flög iväg.

Så mysigt att få vara tillsammans! Att få chilla med kidsen.


I morse steg mannen och astronauten upp halv fem för att åka till Arlanda, själv kramade jag sonen och somnade om. Min kropp behöver vila efter en hektiska vecka och få sova de timmar den önskar.

På dagens schema står det flygtur och 40års fest, ska bli oerhört roligt.


Puss & kram


torsdag 17 augusti 2017

Jag överlevde!



Klarade av det tuffa pulspasset betydligt bättre än jag antog att jag skulle.

Oerhört trött efter en intensiv dag kretsade tankarna kring frågan om det vore bättre att vila?
Men ... passet är sååå roligt och jag hade längtat. Visst, min pulsträning har varit mer eller mindre noll de senaste veckorna men det hindrade inte mig. Någon gång måste jag komma igång ordentligt. Finns inga genvägar, de första passen är tyngre.

Mina fötter protesterade när aerobicsskorna knöts. Jag hade arbetat och stått/gått på butiksgolvet i åtta timmar, fötterna ville inte träna, de önskade vila.


Under inledningen av passet så noterade jag att det fanns en risk att jag skulle bli tvungen att bryta och kliva av. Mina fötter måste få bestämma, fixade de ytterligare belastning?

De sa okey.

Fötterna lugnade sig och jag svettades. Hade riktigt roligt och var totalt slut en timme senare. Så skönt att ha orkat, att ha överlevt!


onsdag 16 augusti 2017

Ett öga rött


Vet inte varför? Upptäckte det igårkväll efter jobbet. Kände att ögonen var ordentligt trötta, framför allt det ena och att jag inte såg skarpt. Dags att ta av linserna, tänkte jag och gick in i badrummet.

Ett öga rött ...

Det gör inte ont. Inget svidande eller obehag, bara lite trött.

Snyggt med en röd detalj?! Som ett stoppljus.

Nä.


Skulle kunna använda en ögonlapp, typ "pirat outfit", kanske vore något på jobbet? Alltid roar det någon. Kanske blir en snackis i kön till kassan? Vem vet?

Jag blundar med det vänstra ögat och hoppas på snabb läkning. Kanske borde byta linser, till nya fräscha, det lär ju inte skada.

Men ett rött öga är bättre än två!


Hej svejs