torsdag 31 december 2020

Röda detaljer gör mig glad


Mina första träskor var röda, iförd dessa promenerade jag (alldeles själv) 2 km till min älskade faster Maj. Morfars syster som axlade manteln som "mormor" efter de morföräldrar som inte längre levde när vi växte upp. Jag var endast 2,5 år och hade inte alls lov att traska iväg ...

Röda kängor, gummistövlar i ridmodell och flamencoskor är några exempel på favoriter som alla hängt med länge och inte bytts ut förrän de nästan fallit sönder. 

Jag älskar röda detaljer, det gör mig glad. 

Mina första flamencoskor köpte mamma på Kanarieöarna, de var röda med vita prickar och ett par som försvann ur mitt liv alldeles för snabbt. I den barnbalett jag tillhörde dansades det även spanska danser och när min lärare fick reda på att jag ägde ett par "äkta" skor så undrade hon om det fanns en möjlighet för henne att låna dessa till en föreställning. Mamma och jag sa okey. Dessa skor såg jag aldrig mer ... de kom bort. Antagligen glömde Eva att hon lånat och när jag flera år senare frågade så fanns de inte kvar.

Efter 45 år ersatte jag skorna med nya, eller jag hade redan svarta och limegröna men önskade mig ändå ett par röda av nostalgiska själ. Hittade ett par med svarta prickar i Barcelona och slog till direkt.

Ungefär en månad före jul insåg jag att de höga hallonröda gummistövlarna i ridmodell gjort sitt, med sprickor i gummit så tog de in vatten. Hur mycket jag än tyckte om dessa så fanns det enbart en sak att göra, slänga skorna i soporna.

Inse lyckan när jag på julafton öppnar ett paket ifrån mannen och finner ett par klarröda stövlar i ankelhöjd! Inget jag skrivit på någon önskelista men en gåva som verkligen välkomnades till alla regniga promenader!



onsdag 30 december 2020

Dags för nyårsklockor


Igår skulle min/vår mamma fyllt 87 år, om hon fortfarande hade funnits här hos oss. Mamma, den traditionsälskande, hon som hade förmågan och viljan att förvandla den gråaste vardag till fest, alltid!

Hon saknas ...

Den godhjärtade, den snälla och den som alltid ställde sig på den "svagastes" sida, den person vilken jag och mina systrar haft som kvinnlig förebild.

Idag och alla andra dagar blickar hon och pappa ned på oss från sin himmel. De finns ständigt med oss, i hjärtat.


Årets sista dag, en dag att reflektera och begrunda. Bakom mig ligger ett händelserikt men samtidigt händelselöst år. En omtumlande bergochdalbana av upplevelser och känslor när det gäller pandemi, arbete, vänner och familj. Frånvaron av de som står mig nära, att inte kunna träffas eller kramas. Att vara tvungen att sätta allt på "vänt" för att det är det enda rätta och riktiga. Att känna tacksamhet över det lilla livet och det vi har samtidigt som hoppet lever, att allt kommer att ordna upp sig, som det ofta gör,  på något sätt. Och att vi lärt oss samt fått med oss viktiga pusselbitar framåt.

Ikväll när vi skålar in 2021 så kommer jag att göra det med tillförsikt, förhoppningsvis lite klokare. Ett annorlunda år går mot sitt slut och ett nytt tar snart vid. Omstart. 

Så ring ut det gamla året och ring in det nya! Gott Nytt År!!!



tisdag 29 december 2020

Nästan semester

Dagarna mellan jul och nyår tillbringas verkligen i "mellandagsläge". En dos arbete och en dos ledighet. Jag som ofta vaknar först (av oss tvåbenta familjemedlemmar) har loggat ut fullkomligt och vid ett par tillfällen har mannen försiktigt undrat om jag vill äta frukost med honom?

Sovmorgon ... ovanligt men oerhört skönt.

Det spelas spel, kollas på serier/film och så läser vi, ytterst normala aktiviteter under ledigare dagar. Långpromenader blandas med vila och god mat.

Men som sagt denna vecka är inte lika med semester, jag har ett par klasser inbokade och en bok att läsa in till ljudfiler. Den sistnämnda arbetsuppgiften är lite knöligare än annars eftersom Lejonkungen fortfarande är hemma (det rum som tidigare använts som inspelningsstudio) och jag behöver hitta ny plats. Men ingenting är omöjligt ... det tar enbart längre tid.

Önskar dig en skön och bra dag!




måndag 28 december 2020

Mellandag

Så har den ena sonen lämnat hemmet ...

Alltid lika underbart när de kommer och sen samma saknad och tomhet när de åker hem till sig igen. Men så ser livet ut för alla föräldrar med "vuxna" barn. Vi får njuta av den son som fortfarande sover i sin säng.

Vår jul har på alla sätt och vis varit mysig, återhämtande och bra. Inget fysiskt häng (inomhus) med släkt eller vänner men däremot utomhus samt online. Annorlunda och värt massor i den pandemi som omsluter oss alla.

För att inte tala om den frostigt vackra naturen på julafton som dessutom bjöd på solsken och därefter snö(!!!) i dagarna två. En efterlängtad och uppskattad julklapp som skapade magi.

Katterna har överlevt högtiden precis som vår gran. De har legat under, nosat, utforskat och plockat ner ett par julgranskulor samt en polkagris att leka med annars lugnt. Värre har det varit för mossan bland adventsljusen. Audrey och jag har olika åsikter om var den bör vara, hon tycker att golvet är bättre och lyfter därför ut mossan så snart hon får chansen.

Annars har våra pälsbollar tillbringat mycket tid under en av våra soffor. Mannen placerade en mjuk fäll redan innan julafton "i fall att ..." och den signalen fattade både S och A. Så fort de tyckt att vi låtit för mycket eller för högt så har de dragit sig undan, ner i "källaren", krupit in under soffan och lagt sig på fällen. 

Nu märker de att livet börjar förändras tillbaka till det mer "normala" och snart kanske de rör sig som de gjorde innan jul. En dag i taget ...




tisdag 22 december 2020

Julefrid i vårt hus!?

Familjen är återsamlad och jag förbereder mig inför utloggning. Dags att pausa bloggen över själva julhelgen. Tänker att jag bjuder på detta inlägg och sen får du vänta några dagar.

Nu är tid att spela familjespel, att förbereda mat till julbordet, ta långa promenader, slå in de sista julklapparna och se film ihop. Kvalitetstid med söner som flyttat hemifrån och läge att försöka vara så närvarande som det är möjligt.

Vad gäller katterna så är de mindre glada, de hänger mest under vår vita soffa i källaren. Mannen har placerat en mjuk fäll så de slipper ligga direkt på golvet.

Att de skulle bli stressade av fler människor i huset förstod vi innan men det känns ändå lite trist. Grabbarna är varken speciellt högljudda eller oförutsägbara, de är snälla och visar hänsyn men för Audrey och Stanley de är två personer som normalt sätt inte rör sig i huset. S svarar direkt med att retirera medan A försiktigt nosar på väskor och skor innan hon besök S i hans gömställe.

All tillit, buset och kelandet ersätts av en skeptiskt vaksamhet. Den måste få finnas, de behöver få göra vad som passar dem bäst och kanske är det vi som behöver krypa in under soffan och hälsa på?!

Kanske vågar de sig fram mer och mer allt eftersom dagarna går, vi får se.

God Jul!

 


måndag 21 december 2020

Den oväntade gåvan

I lördags morse hände det där magiska, ett svagt kurrande från Stanley! Han låg utsträckt över en pläd och jag satte mig ner på huk för att stryka honom över ryggen. Denna morgon var han extra mottaglig för kel och minsta lilla muskel slappnade av. Jag såg hur han njöt. Tassarna trampade i luften och sen vändes hela magen mot mig, som en inbjudan att smeka även den. Total tillit.

Det var DÅ det hände och eftersom Stanley är en försiktig hankatt så var även kurrandet på låg volym men ändå det var ett spinnande kurrljud!!!

Om du aldrig haft eller tagit hand om en eller flera vilda katter så kan det vara svårt att förstå HUR stort detta är. Vi har tänkt att det kanske aldrig skulle inträffa eller att det skulle ta betydligt längre tid än ett halvår.

Jag smekte och längs ena kinden rann tårar. Kände mig så hedrad. Så utvald. Så priviligerad. En förtidig julklapp hade precis hamnat i mitt knä och det enda jag kunde göra var att ta emot.

Lycka!




söndag 20 december 2020

En blå rödgran ... som är grön


 ... och det tackar vi för, eftersom vi önskar en traditionell GRÖN gran. (Det blåa på vår gran är själva prismärkningen.)

Check på julgransinköp, 

Fjärde advents hedersuppdrag innebar att tillsammans med Lejonkungen som smakråd/hjälpreda styra  bilen mot närmaste granförsäljare. Eller nu ljuger jag, vi började inte nästgårds utan på IKEA eftersom de utlovade billiga varianter. Lejonkungen tyckte visserligen att vi kunde skippa den trippen och i ärlighetens namn så kände jag likadant men eftersom vi inte visste vad vi eventuellt kunde missa så blev det stora varuhusets parkering stopp nummer 1. 

Nej tack, sa vi i kör och åkte vidare till den gamla betrodda försäljaren. Ett hav av granar mötte oss och ganska snart hittade vi en som var good enough. Nätade trädet och bar iväg det mot kassan. Då såg vi DEN, vår gran! Snyggare, stoltare och med ännu bättre passform.

Vi ställde ifrån oss den nätade och gick för att paketera in den nya. In i ena änden av tunneln/tuben åkte en gran och ut på andra sidan kom en nätad. Lätt som en plätt! Plättlätt

I kassan bekände jag vad vi gjort och betalade. Packade in granen i filtar och stuvade in den i bilen. Mannen har sågat ett nytt snitt och nu får skönheten vila utomhus i ett eller två dygn (med foten i en stor hink med vatten) innan det är dags att flytta in OCH presentera sig för våra katter.



lördag 19 december 2020

Ingen regel (läs: tradition) utan undantag

Inte ett enda julkort har skickats med posten i år, vilket är emot mina principer. För även om många andra slutat så gillar jag de fysiska hälsningarna.

Kan inte skylla på tidsbrist och inte heller uppslag ...

Det som däremot satt käppar i hjulet är möjligheten att skriva ut de kort jag förberett. Så här och nu vill jag be om ursäkt, om du är en av alla de som brukar få en julhälsning, det kommer inte att komma något kort ifrån oss. Sorry. Detta betyder inte att du är mindre viktig eller att vi inte bryr oss om dig/er.

Här görs ingen skillnad, alla behandlas lika.

Håll däremot koll på din inkorg, Messenger och dina sms. Vem vet, det kanske dyker upp en hälsning där?! Och om du får "något" så kan du själv välja om du vill skriva ut ett fysiskt exemplar eller om det duger elektroniskt.

Och till dig som skickat eller placerat ett kort i min hand: TACK!!! 





fredag 18 december 2020

Tomten, hör du mig!?

Har promenerat i regn och mörker samtidigt som jag sjungit "jag ser det snöar ..." på repeat om och om igen. Fungerade inte. Vädret är fortfarande milt och det enda jag blev var blöt med lerstänk.

Ja, jag hade regnjacka men det går att bli genomdränkt ändå.

Saknar fotvänliga stövlar (de tidigare är nyss slängda) så efter den en timmes långa promenaden så kippade det om fötterna. Fingrarna var iskalla i de fuktiga vantarna  och byxorna klibbade om benen men trots det så gjorde promenaden mig gott. Syret väcker kroppen och all rörelse ger massor av förnyad energi.

Hade kunnat sjunga "singin in the rain", funderade på det men valde att låta bli. Vill ju ha snö, det är ju snart JUL och tänkte att om jag ber om det så kanske?!? Kanske? Eller inte ...

Hoppet dör inte. Jag önskar mig SNÖ i julklapp, hör du det tomten?!?


PS. Gärna en tidig julklapp, levererad sent den 23e eller tidigt den 24e .DS


torsdag 17 december 2020

På äventyrsfärd i dimma

Efter gårdagens morgonklass var det så äntligen dags att ge sig ut på vägarna med mannen, ett tillfälle vi väntat på. En tripp till den stora metropolen Åkersberga, för att hämta och betala vår nya bil. En röd VW E-Up. 

För första gången är jag mer engagerad än vanligt och det känns helt rätt med en miljövänlig elbil. Helt ärligt så kör vi mest korta sträckor inne i stan och har till vardags inte behov av någon större bil. Med egen laddstolpe på tomten så blir vi självförsörjande.

Hem körde vi varsin bil och eftersom jag stack något tidigare än mannen (med vår gamla) så infann sig känslan av äventyr. Jag gillar att köra bil, spela hög musik och sjunga med. Nya okända vägar bidrog till äventyrskänsla samt dimman som låg som ett täcke över marken. Jag njöt av hemfärden.

Nu står det en röd och liten bil på vår uppfart. Den är fin. Tanken är att främst jag ska köra den. Känner i magen att vi två kommer att bli ett bra team, jag och vår E-Up!



onsdag 16 december 2020

Omstart utan eko

Vem har sagt att saker och ting ska vara enkelt?

Helt ärligt så är ALLT svårare när du lär dig och när du inte förstår riktigt vad du gör. Eller så är det kanske inte för dig? Kanske är du den typen som noga läser manualer, googlar beskrivningar, tips och råd innan du startar?

Sån är inte jag ... för HUR svårt kan det vara ... liksom?

Är mitt uppe i en ljudboksinläsning och plötsligt lägger sig ett eko över spåren!? Varför? Jag har inte gjort något annorlunda, vad jag vet ... men troligtvis är det precis det jag gjort. Så projekt felsökning inleds tillsammans med min beställande kund. Exakt hur tar jag bort ekot?

Inte vet jag???

Tror senare att jag lyckats men får en länk till en Youtube video som förklarar just detta och det visar sig att det är inte en utan en massa inställningar som behöver göras (efter varje inläst stycke, innan det sparas och delas). Så tillbaka till ruta 1. Jag som för en vecka sedan trodde att detta uppdrag var slutfört.

Men i ärlighetens namn lär jag mig en hel del på vägen. Den snåriga stig som undertecknad alltid hamnar på, den utanför det jämna underlaget där en rot eller sten plötsligt sticker upp och hotar fälla mig. Så vem har sagt att detta ska vara enkelt?

Tack och lov så fungerar min röst, min känsla för texten och gångerna är få då jag läser fel men istället är de yttre omständigheterna värre. Katter som väljer att hoppa upp på skrivbordet, leka med föremål som låter eller jaga varandra i närheten. 

Så det avslutade uppdraget är tillbaka. Gör om - gör bättre, för vem har sagt att det ska vara enkelt?!



tisdag 15 december 2020

Gissa månad

Julen närmar sig för var dag som går men om du tittar ut genom fönstret så är det ingenting som hintar om att det ens är vinter än mindre december. Vi har knappt haft frost och de minusgrader som förekommit har varit på blixtvisit. 

Grått, grått och grått. Regn, hög luftfuktighet och lerigt. Skulle kunna vara slutet av oktober eller kanske november ... men december? Funderar allvarligt på att dra ner alla persienner på julafton och låtsas att marken är vit.

Å andra sidan så är det 1,5 vecka kvar och mycket kan hända. Hoppet är det sista som dör


Bilderna i detta inlägg togs under gårdagens förmiddagspromenad, 15e december. Hallå! Var är snön???


måndag 14 december 2020

En bättre start på dagen

Sista veckan med tidiga morgonklasser denna termin, en idag och nästa på torsdag. Sen blir det julschema och då får alla sovmorgon.

Trots det totala mörkret så har jag än så länge inte haft några problem med att stiga upp. Katterna får utan att tjata frukost innan undertecknad åker iväg.

Värst är det att tända lyset i studion. Vi filmar så att de som önskar yoga hemma online ska kunna göra det och för att bilden ska bli så bra som möjligt så tänder jag upp rummet. Ingen mysbelysning ... Det skarpa skenet bländar men efter en stund vänjer sig de trötta ögonen. Ingen yogi har sagt ett ord om att de ogillar belysningen, de verkar helt okey med situationen.

Efter att ha undervisat en timme så är både jag och de i salen fyllda av energi. Klockan är åtta och vi har en hel dag framför oss, kanske full av arbete, kanske oskriven?

Ett skönt sätt att vakna och komma igång, absolut en bättre start på dagen!



söndag 13 december 2020

Troskris


Om du är kvinna så kanske du känner igen dig? Om du är man så kan det vara bra för dig att veta.

Vad?

Har idag stått ut med trosor som irriterar, som gör som de vill och inte sitter på min kropp som jag är van. Fina, snygga underkläder som jag fått av mannen i present. Oftast fungerar de poblemfritt men efter ett par dagar med osexiga bekväma bomullshipsters så sket sig hela idén.


Ville vara helgfin. Valde ett par blåklintsblå brasilian i spets. So far so good.

Om du som jag är en jordad kvinna, som egentligen inte bryr dig om annat än att det ska vara skönt och praktiskt så uppstår emellanåt "problem". Design och komfort går inte alltid hand i hand.

Passformen är annorlunda. Jag är inte van att trosor skär in ... annat än när de hamnar på sniskan och då drar jag de rätt i smyg. När det gäller brasilian så är det själva passformen, trosan ska sitta så. Oops!


Jag har liksom inte hittat rätt.

Måste tänka tvärtom, tillåta spets mellan skinkorna. Inte lätt, det kräver omprogrammering och frågan är om jag vill ändra "obekvämt" till "okey". Tveksamt.

Har fortfarande inte landat i mina "finare" trosor. Ikväll hamnar de i tvättkorgen men samtidigt ger de morgondagens trosa försprång, att hitta rätt och bli accepterade.


Hej svejs!

lördag 12 december 2020

Lucia


Tänkte att jag ska bjussa och frossa i Luciabilder dagen till ära, en del gamla och en del halvgamla.

Under min uppväxt så lussades det varje år, först för den äldre generationen under ledning av mamma och moster. Sen tog vi systrar över och sjöng för våra föräldrar. 
Jag, syster Ingrid och kusin Anna har tjafsat om vem som egentligen skulle vara Lucia, typ varje år när vi var små. Utfallet varierade.

I vuxen ålder har jag väglett och joinat sönerna, det fungerade till låg- mellanstadieålder sen satte de sig på tvären.


När jag gick i sexan beslöt klassen att överraska vår älskade magister Erik. För att maxa tåget bytte vi roller. Jag minns inte längre vem som fick äran att vara Lucia, bara att killarna var tärnor och tjejerna stjärngossar. Upp i ottan och ut i många minusgrader för att sprida skratt och julstämning. Målet var att anlända till huset innan majjen hunnit stiga upp.

När jag senare arbetade på fritids i Mälarhöjden och skulle hålla i husets Luciatåg var det inte många killar som var så sugna på att vara med, de tyckte att allt var skämmigt och trist. Den stökigaste grabben kom med ett förslag, kunde en kille få vara Lucia? "Nej!", skrek tjejerna men jag sa: "Vi röstar".
Alla skulle ha samma chans. Så det skrevs lappar och stoppades i en mössa. Någon läste upp varje kandidat och räknade antalet röster. Killen med förslaget som heter Mats vann, alla killar hade röstat på honom. Tjejerna tjurade tillfälligt men Luciatåget blev av och ALLA engagerade sig. Det blev en lyckad Lucia. För mig är alla varianter tillåtna, det ska vara lustfyllt och roligt att överraska.


Ha en härlig Luciadag!