tisdag 31 augusti 2021

Det här blir så bra så!

Så har han flyttat hemifrån, för vilken gång i ordningen är svårt att säga men vad vi vet är att detta är den första gången inom samma stad.

Lejonkungen har packat. Vi har inhandlat det som saknades på IKEA och nu är det mesta av vad han kommer att behöva på plats. Sonen är nöjd och då är vi tillfreds.

Han vet att en "fika date"alt lunch/middag ingår med jämna mellanrum och att det inte är okey att komma hem med en tvättpåse. Handla, tvätta och städa står nu på hans egen to do lista samt att (eventuellt) fixa matlådor till jobbet.

Sonen flyttar in i en mysig och möblerad lägenhet som han hyr i andra hand. Det är nära till kompisar och citykärnan, vilket gör att en dröm blir sann. Med elscooter och cykel så tar han sig till de ställen han önskar. En win win situation.

Hemma blir det åter mannen, katterna samt undertecknad, ett liv vi är vana vid. Känns glädjande och härligt att ha åtminstone en son i samma stad! 



måndag 30 augusti 2021

Samma lika fast kanske annorlunda?

För tre år sedan fick vi extrema mängder frukt, ungefär samma läge då som nu eller så var det faktiskt mer att ta hand om den sensommaren? Det är lätt att skarva i efterhand. 

Bjuder på en blogg från augusti 2018, då vårt liv vänts uppochner och kaoset hela tiden höll sig tätt intill. Häpnar fortfarande när jag minns det årets päron


Goda päron med tuff uppväxt, vilka klarat sig själva typ som maskrosbarn


Eftersom vi inte har någon volontär trädgårdsmästare och inte heller någon avlönad så kliver jag på även den tjänsten. (Inte 100%, vi delar broderligt på arbetsbördan, alla arbetar efter sin förmåga, tid och ork).

Denna helg då jag arbetar i butiken så kör jag morgon/förmiddag hemma. På gårdagens schema stod: plocka äpplen från gräset. Kan låta enkelt men vi har sju fruktträd, sex av dessa är varierande sorter av just äpplen.

Fallfrukt: ätmogen, kantstött, skadad eller rutten. Steg ett sortera. Välj vilka äpplen som ska tas till vara och släng resten i sopsäckar ... tog flera timmar och blev många säckar. Resultat: stor kasse frukt till mina kollegor, ett gäng svarta sopsäckar med kasserade äpplen och flertalet skålar fyllda för husbehov.


På tomten står även ett päronträd. Under den heta sommaren så brakade två stora grenar och föll till marken, dessa drogs till plattorna vid komposten för att vid lämpligt tillfälle fraktas till sopstationens trädgårdsavfall. Igår när jag plockade äpplen så upptäckte jag till min förvåning att de små päronen vuxit till sig och mognat!!!!

Trodde inte detta var möjligt på knäckta grenar. På något sätt har frukten fått näring och kraft att bli just färdiga päron???!!! För mig är detta ett mirakel. Magi! Goda päron med tuff uppväxt som klarat sig själva, typ som maskrosbarn
.


söndag 29 augusti 2021

Gott, nyttigt och gratis

Skördeperioden har startat vilket för oss innebär ett antal turer till och från återvinningen med fallfrukt. 

Vi lever i ett överflöd av äpplen, päron, vinbär och druvor. Har messat grannarna och frågat om de önskar nyplockade, goda päron vilka kan levereras direkt till dörren. Vi får se om någon nappar? De flesta har fullt upp med egna trädgårdar.

Funderar också på att hänga en korg på staketets utsida, fylla den med blandad frukt och sätta upp en skylt med texten "var så god!"

Tyvärr har jag ingen arbetsplats där jag kan bjuda på frukt, inte på det sätt som var möjligt för ett par år sedan och någon saft- och mosfixare är jag inte ... tyvärr. Även om jag var så skulle burkar och flaskor förbli obrutna eftersom vi inte äter exempelvis äppelmos.

Funderar på att skiva och torka till müsli och snacks samt klyfta och frysa in för att senare kunna baka kakor och/eller pajer.

Om du som läser denna blogg önskar frukt och bor nära, hör av dig!



lördag 28 augusti 2021

Tillbaka till den "gamla" verkligheten?

För första gången sedan pandemin drabbade oss har jag (dubbelvaccinerad sedan länge) tillbringat lördagen i vår huvudstad. På schemat stod det date med en vän till familjen. Klädde glatt upp mig i annat än de jeans alternativt yogatights som undertecknad oftast bär och gav mig iväg.

Tog ett tidigare tåg så att det skulle finnas gott om tid för både fönstershopping samt boutiquebesök. Mötesplatsen var NKs huvudentré.

Något som både förvånade och överraskade var det glas cava jag bjöds på inne på Nordiska kompaniet!? Kändes lyxigt, otippat och gott att bli serverad alkohol mitt på dagen bland cool heminredning. Bara så där ... vilket jag inte alls är van.

Fortsatte därefter till Wedholms fisk med min vän där vi åt en alltigenom utsökt måltid och hann prata i flera timmar innan det blev dags att promenera tillbaka till tåget.





fredag 27 augusti 2021

Kanske hade jag enbart tur?

Har du varit med om känslan att du tror och vilar i att allt är i sin ordning, att du fixat det som krävs och sen upptäcker att så inte är fallet? Hände mig härom dagen.

Istället för att promenera in till jobbet, vilket jag tänkt, blev bilen det enda alternativet då det regnade. Att cykla var inte möjligt, inte heller buss då jag skulle direkt vidare till en studio för att undervisa och tiden mellan var knapp. Bil betyder visserligen dyr parkering men denna gång fick det vara så.

Parkerade, knappade in rätt zon och bil. Promenerade till arbetet. Det var först flera timmar senare när jag skulle avsluta parkeringen som upptäckten gjordes, det fanns ingen pågående parkeringsbiljett??? What? Men jag hade ju tryckt på alla de rätta knapparna ...


Ingen aning om vad som hänt men troligen hade undertecknad inte haft den rätta känslan i fingertoppen, vilket betydde att vår bil stått utan biljett i många timmar, mitt inne i city ... Stön!

Funderade exakt hur stor p-boten skulle vara samtidigt som jag bad till högre makter om att slippa hitta en sådan under torkarbladet. Skyndade på stegen (som om det hade hjälpt) samtidigt som magen knöt sig.

Ingen böteslapp!?!

Tack, tack och tack! Vilken tur i oturen. Kanske hade det ihärdiga regnandet hjälpt mig? Kanske hade jag bara tur? Vem vet ... inte jag.



torsdag 26 augusti 2021

Gäst i eget hus

Flash back till igår förmiddag:

Musiken dunkar på övervåningen och de medryckande tonerna tar sig ner till mig där jag sitter i vår vita soffa. Mot ryggen och framför allt skulderbladen känner jag massagedynans knådande och mina ögon är slutna. Rytmiken existerar lika mycket i rörelserna över min rygg som den gör på övervåningen. 

Jag har fått ledigt!


Lejonkungens polare huserar i köket och lagar lunch till oss alla. För en stund sedan var vi i affären och handlade och nu njuter jag av välgörande egentid, det är magiskt, dels för att jag behöver massagen och att få den paus som givits till mig och dels för att undertecknad inte är van med att bli ompysslad och serverad.


Steg upp halv sex, serverade katterna mat och åkte därefter in till stan för att undervisa en tidig morgonklass. Plockade senare upp våra gäster och skjutsade dem till affären  och nu sitter jag alltså här och "bara är". Bästa, bästa!

Vi fick inte till en middagstid då jag jobbar alla kvällar denna vecka men en lunch går precis lika bra. God tillagad mat innan min promenad in till stan (i eller utan regn?). En halvdags arbete och därefter snabbt iväg till en kvällsklass. Denna dag är verkligen extralång.



onsdag 25 augusti 2021

När något jag inte trodde på faktiskt blev av ...

Så blev den av den familjära yogaklassen på en regnvåt altan! Lejonkungen och hans vänner lånade mattor och klädde sig i träningskläder klockan nio i går på morgonen! 

Häftigt, framför allt att se den yngre sonen entusiastiskt "hänga på"  sina polare (vilka brukar yoga online).

Själv ställde jag om från svenska till engelska och improviserade ihop en klass som skulle passa de olika nivåerna; nybörjare - mer etablerad yogi. Är inte van att undervisa på engelska, har enbart gjort detta vid ett fåtal tillfällen så undertecknad kände sig ringrostig men klassen flöt på bra. Efteråt tackade samtliga med något som kändes äkta och från hjärtat. 

Enkelheten, den nästan torra altanen (efter nattens regn), den fräscha morgonluften och den positiva energin att få praktisera utomhus med sköna människor gav mina elever mersmak för efteråt hoppades de hinna yoga fler gånger med mig (innan det är dags för dem att resa vidare). 

Jag är full av ödmjuk tacksamhet, för att något som jag inte trodde skulle bli av faktiskt blev det, över att DE inte jag föreslog aktiviteten OCH att samtliga sa sig må sååå bra efteråt.



tisdag 24 augusti 2021

"Vilken dag kan vi göra yoga med dig?" undrar sonen med polare och jag tänker "Händer detta, på riktigt?"

Hemma hos oss är det liv och rörelse, Lejonkungen har besök av sina närmaste vänner från studierna i London, hans roomies. Turerna har varit många hur mycket vi över huvudtaget skulle se trion, först självklart, senare att de planerade att helt sköta sig själva och nu någonting mitt emellan.

Jag som älskar dessa sociala möten, oavsett om de är flyktiga och korta njuter och när människorna som dyker upp och in i vårt liv dessutom är supergulliga och väldigt trevliga så är det en ren fröjd att få umgås. 

Har dessutom blivit boostad med att de vill att jag ska hålla yogaklass för dem!? (Hade inte räknat med att detta förfrågan skulle vara "på riktigt") 

Trion har fullspikat schema, precis som jag (nu när höstterminen kickat igång) men det finns luckor att fylla och om inte så går vissa moment att planera om. En middag här, en fika där, skjutsa eller hämta gänget, spela ett brädspel eller "bara hänga och prata".

Kanske inte konstigt att jag somnade ovaggad när undertecknad klickade igång den livesända yoganidra klassen jag bokat ... haha 😂



måndag 23 augusti 2021

Han sa: Fler borde bränna ut sig!?

Minns ett tillfälle mellan två yogaklasser och ett samtal med en annan lärare som ruskade om mig. Ett uttalande som är lika aktuellt att fundera kring, då som nu.

I pausen mellan min och klassen som precis genomförts så bjöds det på fika. Det småpratades och jag hälsade bland annat på den manlige yogaläraren som precis hållit kundalini/gong. Han sa någonting som jag reagerade på.

"Fler borde bränna ut sig!"

Men hallå? Nej. Varför?

Mannen menade att människan inte tänker efter, inte lyssnar in och heller inte tar ansvar för sitt mående förrän det är i elfte timmen, då när de inte längre har något val.


I mitt huvud så låter detta så drastiskt. Jag tror att vi kan förändra våra liv i små eller stora steg om vi har modet att våga. Om någon stöttar oss. Om vi lär våra barn och ger dem verktyg att kritiskt granska och göra de aktiva val de önskar, vilka är hållbara både för kropp och själ.

Jag vill aldrig sluta tro på människan (även om jag emellanåt tvivlar när nyhetssändningar rapporteras). Igår såg jag och mannen Sagan om ringen (igen). Det hotande mörkret men i detta den lilla låga av ljus som inte viker sig. Finns så många paralleller till våra egna liv.

Att vara snäll, bry sig om, göra saker som ger en varm magkänsla (utan att förvänta sig få något tillbaka), hjälpa varandra och lyssna är sånt som sprider varma, goda och kärleksfulla ringar på vattnet. Så nej, i min värld ska ingen behöva bränna ut sig ... utan istället få möjlighet att dra i handbromsen och göra omval.


söndag 22 augusti 2021

Ett ögonblick av magi!

Det som händer tidigt på morgonen räknas också! Att det inte finns några vittnen eller bildbevis spelar ingen roll för jag vet. Stanley vet. Audrey vet.

En gång är "ingen gång" men två gånger är början på ett mönster, på något magiskt och "stort".

De kom i par, väckningspatrullen och även om klockan knappt är 05 och det är söndag så välkomnar jag våra pälslingar, en större och en mindre. Stanley går i täten  och i kölvattnet kommer hans skyddsling Audrey.

Jag öppnar ögonen minimalt och lyfter handen för att smeka Stanleys päls. Han smyger hela vägen fram till min huvudkudde och buffar sitt huvud mot mitt, det är vår morgonritual. Vad som är nytt är att S inte stänger ute Audrey, hon kommer också nära, så nära att jag kan stryka längs hela hennes rygg!!!


A låter mig hållas, flera gånger får jag klappa och faktiskt klia henne under hakan. Ögonblicket är magiskt och jag förstår att det gäller att njuta av varje millisekund. Jag får ta på Audrey!!!

Hon lägger sig mellan mina ben och S bredvid, de vet att jag sällan stiger upp första gången de hälsar god morgon. Mina ögonlock blir tunga och sömnen återvänder. Får vila i cirka en halvtimme sen börjar väckningsceremonin om. Återigen tillåter lilla A att jag rör vid henne. Hon lägger sig mellan mina ben och leker med ett ekollon. Stanley buffar försiktigt och njuter av att bli smekt, själv halvsover jag.

Så där håller vi på till klockan blir sex, då är det dags för mig att servera frukost och när katterna ätit så kan jag återvända till min säng och de lägger sig på sina utvalda sovplatser.



lördag 21 augusti 2021

Snälla, snälla ... snälla!!!


Vi har en mycket missnöjd liten prinsessa hemma. Hon har startat upp operation "utmattning". Efter att ha fått gå ut och börja nosa samt utforska den värld som finns utanför våra fönster så är lilla A inte nöjd med de stängda dörrarna.

Första dygnet hemma gick bra, då det var skönt att få vila ostörd samt äta och få mysa med Stanley. Dagarna efter fungerade hyggligt tack vare allt regn som strilat mer eller mindre ihållande och oavbrutet  MEN sen kom solen.

Audrey springer från fönster till fönster och jamar. Hon ger sig inte utan tillämpar någon form av utmattningstaktik. Jag lider med henne men eftersom undertecknad arbetar och inte kan ha någon som helst koll så låter jag mannen bestämma.


Tyvärr för A så höll hon sig borta i 1,5 dygn sist och vi var tvungna att "lura" in henne, det tog på vår sömn. Mannen klarar inte detta lika bra som jag, han behöver alla sina timmar för att kroppen ska fungera. 

Läget är svårt. Vad som är rätt eller fel att göra kan enbart spekuleras, så tills vidare får fönster och dörrar vara stängda vilket innebär att lilla A fortsätter att böna och be.

To be continue ...



fredag 20 augusti 2021

Dubbelbottnad känsla

Solen är tillbaka! Tänk vad den gör skillnad, hur allt känns så mycket enklare och roligare när himlen är blå och solstrålarna smeker huden. Inte för att det är lika varmt som innan regnet men jag strålar ikapp med solen i alla fall :)

Dessutom är det helg!!! Visst, undertecknad arbetar både idag och sen även i morgon förmiddag men det gör inget, tid för familj, katter, trädgård och natur finns också. 

Vår Lejonkung planerar att flytta hemifrån ... igen. Denna gång tänker han hålla sig i Sverige och till och med i samma stad men det känns ändå dubbelt ... för mig.

Fattar att han vill styra sin egen tid, få ha sina rutiner och allt det där. Ingen mamma eller pappa som knackar på dörren och frågar saker (haha). Har du en gång bott hemifrån så känns det jobbigt att glida in i gamla hjulspår. Jag vet, minns hur det var för mig.

Trots det så finns det en underliggande  sorg, den att inte träffas dagligen om än för ett kort möte. Att han kommer att glida bort och att vi kanske inte kommer att träffas mer än vi gjorde när han bodde på Västkusten? Kanske blir det så, kanske inte?

Lejonkungen har fått tag i nytt boende och har meddelat att han flyttar om drygt en vecka. Innan dess ska hans "roomiesar" från London hälsa på, bo i vårt poolhus men då lär vi knappt se trion och helgen efter drar Lejonkungen till sydligaste Sverige för att besöka kompisar, så i princip har han redan dragit.

Allt är som det ska och bör vara. Jag vet att han blir ännu gladare och i slutänden så gör det mig lyckligare. Ha en bra dag!



torsdag 19 augusti 2021

Silvertejp - mirakel eller spektakel?

Det som inte går att laga med silvertejp är ohjälpligt förbrukat, hörsägen och myt eller?

I min värld så räddar den inte allt men en hel del, låt fantasin och kreativiteten flöda så ska du få se. Vet de som "fållat" upp byxor! Andra som stabiliserat ett instabilt föremål samt massor av intressanta lösningar för att "laga" det som gått sönder.

Själv använde jag tejpen istället för tving, för att hålla ihop de limmade kakelsidorna till krukan jag skrivit om. En kasserad tejpbit sattes fast på en tom kartong i närheten (vilken skulle slängas) och det är just denna tejpbit detta blogginlägg kommer att handla om, den "kasserade".

Stanley upptäckte den och rev av tejpen med klon för att leka med den. Big misstake!!!

Vår hankatt fick klistret under framtassens trampdyna och buset dog direkt. Den spännande tejpen var nu allt annat är rolig. Stanley försökte bli av med det silverfärgade men utan lyckat resultat. Bihanget satt där det satt och Mr S haltade olyckligt omkring.

Mannen försökte närma sig för att hjälpa men S var alltför stressad för att tillåta någon annan att komma nära. "Kan själv!" ... signalerade Stanley men både jag och mannen noterade att det var just det han inte kunde, katten behövde hjälp.

Vi lät S lugna ner sig och provade därefter att (i omgångar) se om vi kunde dra bort tejpen. Tänk dig ett plåster som fastnat i hårstrån på din hud, känslan när du vet att det enda sättet är att dra bort plåstret fort och att det kommer att kännas.

Mannen lyckades få tag på tejpen så att 4-5 centimeter frigjordes, likt en repstump. Jag drog framåt, inget hände förutom att den annars så snälla katten väste. Tänkte att en klo fastnat och att vi skulle behöva dra tejpen bakåt ... men hur???

Vi lät S sova på min säng. Nya försök. Nya varianter. Tejpen satt kvar.

Så efter lunch tillät S mig att få titta på tassen mer ordentligt. Ingen klo satt fast men (precis som mannen antagit) päls. Varje gång vi dragit så hade vi luggat honom, typ ryckt och slitit i pälsen. Jag hämtade en sax och fick lov att klippa bort tejpen. Nöjd katt, nöjd matte och husse.

Vad gäller silvertejpen så är den inte kattvänlig och därför förvisad till sin hylla i källarförrådet!



onsdag 18 augusti 2021

Att skapa nytt av det du redan har


När vi inte äger en hög kruka så finns det enbart en sak att göra, inte köpa utan skapa en enligt återbruks- och hållbarhetsprincipen.

I våra förråd har jag samlat "bra att ha material" och i detta fall så var det kakel i olika storlek. Plattorna ärvde jag från Desigual, när Uppsala butiken slog igen och det mesta skulle slängas eller kasseras så släpade jag hem ett par lådor. Mina älsklingsfärger, koboltblått och havsgrön har därefter bott i olika förvaringsutrymmen och med jämna mellanrum kommit till användning.

Under sommaren beskar jag vår stora syrén och kunde inte förmå mig att slänga alla grenar, de var/är för vackra. Jag ställde dessa mot husväggen och de bildade ett harmoniskt stilleben tillsammans med den lilla möbelgruppen. Så uppstod stormvindar och när jag och mannen kom hem ifrån vår lilla roadtrip så låg grenarna utspridda likt plockepinn över våra stenplattor.

Fortfarande var känslan för stark för att köra iväg med grenarna. Insåg att vi behövde en kruka men den måste vara hög och någon sådan fanns inte att finna hemma. 

Hmn ...

Så mindes jag mina kakelplattor, rotade fram dessa tillsammans med både lämpligt "lim" och fog. Enkelt sagt så bör jag erkänna att det behövdes regn och ruskväder innan arbetet startade men nu är den klar "krukan", den som syréngrenarna ska få bo i!

"Tack pappa, för allt du lärde mig vad gäller kreativitet!"

tisdag 17 augusti 2021

"Tid", sa kvinnan



Shortsen har bytts till jeans och promenaderna görs med regnrock på. Lagom till arbetet startade på riktigt förändrades det mesta, typ över en natt.

Igår skrev jag om min trasiga axel, Efter att orden hamnade i bloggen mötte jag först en yogi som berättade att han lidit av samma överansträngning. Allt stämde och intresset för hur han gått vidare väcktes, hur hade han gjort? Sökt hjälp?

Jag fick reda på att han är gift med en sjukgymnast och därför nöjt sig med hennes vägledning. Turligt nog fanns denna kvinna bredvid sin man i rummet, på studion! Hon beskrev rehabiliteringen och vilka övningar hon föreslagit - vilka är desamma som jag använt i mitt eget helande.

"Tid", sa kvinnan, "och rörlighetsträning, allt som inte ger smärtsignaler."


Igår morse när jag förberedde inför morgonklass mötte jag den osteopat som delar lokal med denna studio. Vi morsade efter sommarledigheten och småpratade. När jag beskrev min axel så fick jag veta att undertecknad gör allt rätt. Skulderbladen behöver dras isär och stretchas. Massageapparaten med rött ultraljus, värme och vibration är bra och att jag bör fortsätta som hittills. 

Den tid jag tänkt boka hos osteopaten behövs inte just nu, istället gör jag som sjukgymnasten och osteopatens rekommenderar, kopplar på tålamod och fortsätter med egenvård.