lördag 15 februari 2020

Du kan alltid spola bort det ... om du ångrar dig

I veckan fick jag en present av en kompis, en sats surdeg.

Vi stod i bageriet och hon skulle förbereda deg inför bak (till dagen efter). Då kom frågan och helt ärligt visste jag inte hur jag skulle svara. Det var visserligen en relativt uppgift eftersom svaret förväntades bli ett ja alternativt ett nej. Min vän känner mig väl, hon noterade pausen och sa att jag inte alls behövde säga ja ...


I mitt huvud hölls en diskussion, för och emot erbjudandet. Skulle jag tacka ja för att vara snäll eller skulle jag tacka nej? Vad ville jag egentligen? Baka bröd ... av surdeg?

Om du frågat min mamma, pappa eller mina syskon under min uppväxt så skulle de ha svarat att jag självklart sagt ja till chansen att få en sån dyrgrip. Då bakade jag massor av bröd och hade en tanke att jag aldrig skulle köpa fabriks bakat MEN tider kan förändras.


Om du skulle fråga min man eller våra söner så skulle de antagligen skaka på huvudet. De vet att jag kan men att jag ytterst sällan har lust. Exakt detta vet även min vän så hon gav mig chansen att enkelt backa ur. Samtidigt visste jag att detta erbjudande var för fint för att säga nej till ... så jag sa ja.

"Du kan alltid spola bort det ... om du ångrar dig"
"Jag gör främst det jag har lust med ... "
"Så är det alltid, känn ingen press"


Tacksam tog jag emot 200 gram surdegs sats samtidigt som jag fick en instruktion hur jag matematiskt skulle beräkna mjöl och vatten den dag jag ville kicka igång jäsningen och förbereda en deg, det tog två dagar.

Förberedande deg gjordes och fick vila i kylskåpet över natten. Följde därefter Googles anvisningar och efter en halv dag doftade köket ljuvligt av det nygräddade surdegsbrödet. Smaksatte med havregryn och havssalt.

Jag kan om jag vill, så är det och igår ville jag :)







fredag 14 februari 2020

Den välmående och glada superhjälten


Alla hjärtans dag ... borde det inte vara något som vi firar varje dag? Alltså jag menar andemeningen bakom, budskapet, inte enbart en gång om året då allt blåses upp och fokus läggs på den romantiska parrelationen.

I mitt huvud så tänker jag att de vi bryr oss om, de som är viktiga i våra liv bör få veta det, oavsett veckodag, datum, månad eller år.


Jag behöver inga presenter eller dyra middagar, för mig räcker det med omtanke, kvalitetstid och närvaro.

I år beslöt jag och mannen att lyxa till kvällen genom att köpa hem sushi. Att äta kärleksfullt tillagad mat som förbereds mitt i Saluhallen under tiden som jag väntar.


För mig är det kärleksfullt att mannen förslår sushi av två anledningar, dels så vet han att jag älskar rätten samtidigt som han tänker att jag slipper tillaga vår mat, att han unnar mig lyxen att få ledigt.

Annars handlade en del av min dag om att på olika sätt ännu en gång förmedla till mina närmaste hur mycket jag uppskattar dem. Jag mår bra av att få säga orden, de blir som presenter, både till mig själv och till de jag värdesätter. Att få ge från hjärtat är fint, det kostar ingenting och det får mig att må som en välmående superhjälte!

Puss & kram!


torsdag 13 februari 2020

Det är sååå OKEY att göra ingenting!


Igår tog jag mig en ledig dag mitt i veckan, bara för att jag hade möjlighet och kunde. 😊 För när alla "måsten", det som står överst på listan och behöver bli utfört, är gjorda och kroppen ber om ledigt ... då gillar jag att lyssna.

Ja, ja, helt ledig var jag inte men i det stora hela, fram till det var dags för mig att hålla klass (på kvällen).


I min kalender stod det "gymmet" och om jag ska vara helt ärlig så var min motivation lika med noll men trots det packade jag min väska och gick iväg. Är någonting planerat så finns inget kryphål för lathet (inte i min värld). I sällskap med alla pigga seniorer utförde jag min träning, rodd och löpband och känslan efteråt var värd allt tvivel. Precis som förra veckan så var jag grymt stolt över mig själv, framför allt över att inte "banga" och att alltid göra mitt bästa.

Förutom lite bokföring och administration så hände inte så mycket mer. Jag landade istället i välgörande egen yin och senare i tillståndet att det är okey att göra ingenting. Åh vad jag gillar den känslan, den är sååå energi påfyllande.

Men detta var igår, idag är en ny dag och i min kalender står det arbete.


onsdag 12 februari 2020

Idén är genial ... om jag får säga det själv


Hur vaknar du på morgonen? Utvilad och full av energi eller något mer seg? Kanske till och med extremt trött?

Alla är vi olika och varje morgon är unik beroende på dagsform och mängd av sömn.

Personligen är jag av den morgonpigga sorten men har den här snöfattiga vintern behövt mer sömn på grund av det mörker som först nu lättar. Istället för att hoppa upp ur sängen och ställa mig på yogamattan så har jag valt att sova.

Kreativiteten flyttade därför yogan från golvet till sängen i en kombinerad form av snoozande / tidig praktik.  Denna nya favorit har fungerat utmärkt framför allt de morgnar när jag behöver åka iväg "normal tidigt".


Egentligen är konceptet genialt. Du är trött, vill inte stiga upp ... inte riktigt än. Men istället för att somna om så låter du kroppen stretcha sig vaken. Landar i liggande ryggrads twist, barnet, duvan, grodan, bananen eller kanske happy baby, det som passar dig.

Tiden du har till godo avgör hur länge du yogar, det kan vara allt från ett par minuter till en halvtimme (eller längre om du så önskar). Jag lovar att du kommer att känna dig både piggare, mindre stel och nöjdare när du kliver upp. Två flugor i en smäll, liksom ... snooza och yoga.

Den mjuka madrassen, täcket och kuddarna bjuder på en soft och skön start, vilket är skonsamt för kroppen och välgörande för humöret. Testa!

I mitt flöde på Facebook samt på Mias Yoga Uppsala (Facebook och Youtube) hittar du just nu en video med några rörelser som du skulle kunna göra. Filmen heter Dags att vakna yoga ( ... om du får lust att testa.)

Ha en skön dag!


tisdag 11 februari 2020

Rond 2, nu är det dags


Idag ska jag åter möta ett gäng gymnasieelever som valt att yoga på sin friluftsdag / aktivitetsdag. Förra gången var för tre, fyra månader sedan, alltså under höstterminens mitt.

Känns spännande att få komma tillbaka, att de valt att fråga mig ... igen. Kanske är det ungefär samma elever, kanske är det nya? Och för mig spelar det ingen roll, varje klass är unik.


Så jag packar ett gäng yogamattor samt remmar/bälten. Sätter telefonen på flygplansläge och ger mig iväg. Hur det går och vad som inträffar får vi se. Det viktiga är att jag är ordentligt förberedd samt att jag tog lärdom från förra gången. Idag avslutar vi klassen med yin, inte som förra gången då vi startade och värmde upp mjukt.

Min förhoppning är att jag kan få eleverna att landa direkt och hitta fokus inåt, då kommer resten att ge sig självt.

Wish me luck!


måndag 10 februari 2020

Oinbjuden men inte oväntad


Så kom den, vilket jag förstod att den skulle göra, för få klarar att öka sin träning och lägga till ovana rörelser utan att känna någonting.

Träningsvärk ... jag har en "hatkärlek" till den.

Förvånande nog har jag lyckats hitta muskulatur precis där de nedre revbenen går ihop och på motsvarande område över bröstryggen. Ovanlig känsla, tror aldrig att jag haft träningsvärk här tidigare!?


Mina övre core muskler och så den delen av bröstryggen (som jag vet är svagare än resten). Ooops eller ska jag säga jippi?

Söndagsträningen gjorde gott, den lät mig hitta och utmana kroppen där jag behöver vara. Inget fuskande eller kompenserande utan istället mitt i prick. Helt sanningsenligt så känns det bra mitt i allt "ont".

Välkommen till dig träningsvärk. Antagligen kommer kroppen att ömma mer idag än vad den gjorde igår men det är okey, därefter vänder det.

Ha en skön tisdag!


söndag 9 februari 2020

Jag har utvecklingspotential!


Känns underbart att se det på det viset, så oerhört mycket finare, roligare och smartare.

Igår tränade jag igen och för första gången på kanske två år gick jag på ett intensivpass (den typ av träning jag alltid älskat).

Min fysiska träning har sett så annorlunda ut sedan vi flyttade från stan ut till vår idyll. Jag har inte fått till den egna träningen tidsmässigt, först på grund av arbetstider i butiken, därefter blev mannen sjuk och livets prioriteringar ändrades och sen när mina möjligheter att hitta egen träningstid blev möjliga igen så har det varit/är svårt då jag håller yogaklasser när gruppträning erbjuds i vårt närområde. Men på söndagar har jag oftast både tid och möjlighet. Hittade ett pass (för ett år sedan) som är roligt och gör mig glad. Jippi!

Eftersom jag är långt ifrån så aktiv som tidigare år så har jag varit nöjd. Visserligen vill jag mer men har tänkt att situationen varit "good enough".

Vändpunkten kom förra helgen. Jag stod utanför träningssalen och kollade på intensivpasset vilket var i sitt slutskede. Tänkte att detta skulle varit mitt självklara val för ett antal år sedan. Alla såg grymt vältränade ut. De svettades ymnigt och jag konstaterade att min kropp nog inte var/är redo ännu.


Då såg jag henne, vår granne!? Var hon här? Orkade hon intensiv? WTF! Någonting hände i mitt huvud. Min tävlingsinstinkt, prestationskvinnan som jag arbetar mig bort ifrån, klev in och tog över. Alltså, vad sjutton, kan grannen så kan jag! Visst hon kanske har oerhört bra kondition? Men något viskade att allt handlade om inställning och att jag blivit för bekväm. Där och då beslöt jag att nästa gång så skulle minsann även jag träna en timme tidigare. Utmana både kondition och styrka. Hitta tillbaka till den kropp jag en gång hade.

Sagt och gjort. Igår gick jag iväg. Beslöt att verkligen lyssna på kroppen och vara snäll. Att det är helt okey att ställa sig längst bak, att gå ner på knä och göra armhävningar och att hålla tillbaka flåset lite så att jag skulle orka hela passet. Träffade en bekant som också varit borta från träningen ett tag så vi boostade och pushade varandra före och efter.

Jag gjorde det! Så grymt nöjd över mig själv!!! Det bästa var att jag verkligen lät kroppen bestämma. Att jag lät bli att pressa mig för hårt, att jag hade roligt och att timmen gav mersmak. Jag har utvecklingspotential. Finns stor möjlighet att utvecklas, att bygga styrka och flås, att orka göra alla armhävningar på tårna och öka tempot i konditionsdelen.

Så tack kära granne för att jag såg dig förra helgen! Att det gav mig en spark i baken att våga avancera till nästa nivå ... bara för att jag kan och är mogen.


lördag 8 februari 2020

I tanken är vi redan klara



Hemma hos oss lever vi i ett lugnt tempo, av kända orsaker. Men det finns dagar när det glimmar till och plötsligt börjar hända grejer ... när mannen har mer ork och energi (och jag är ledig).

Igår fyndade vi en hylla till köket, som är perfekt i sina mått och något vi inte hittat tidigare när vi letat. Därefter pratade vi om de turkosa väggar som finns i "Astronautens" rum, det som egentligen är mannens kontor. Hittills har de fått vara men är slitna och behöver fräschas upp. Att måla är enkelt men det finns alternativ.


Jag gillar återanvändning och i vårt förråd ligger en fondtapet som vi inhandlade för flera år sedan. Faktiskt köpte vi in två stycken, olika New York motiv, då vi fick dessa billigt och vi inte visste vilken fondvägg vi önskade.

Kartongen grävdes fram och mannen mätte. Delarna behöver beskäras om vi ska tapetsera denna fondvägg i vår källare. Kortfattat kan vi konstatera att takhöjden i vår förra lägenhet var betydligt högre än den är i vårt hus ...

Men det finns få problem som inte går att lösas. Vi mätte och beslöt hur bilden bäst beskärs samt hur det matematiskt bör genomföras. Nu är förarbetet gjort men innan själva tapetseringen kan påbörjas måste vi möblera om (för att frigöra arbetsyta) samt spackla och sandpappra vägg.

Återstår att se hur lång tid vi behöver för detta??? Ha ha :) I tanken är vi redan klara.


fredag 7 februari 2020

Tjuvstartade innan, bara för att jag kunde


Helg. Jippi, äntligen! 

Jag är ledig och nu är planen att bara vara, hela helgen. Tjuvstartade igår. Fredagar är min "ta hand om mig själv dag". Arbetar visserligen mer än halva dagen men sen försöker jag avsätta tid "att göra ingenting", alltså låta kalendern förbli blank.

Träna och egen yoga är okey. Läsa. Promenera. Pyssla hemma. Hänga med mannen. Fika. Handla inför helgen (oftast ett måste) men eftersom det vankas fredagsmys så känns den vardagssysslan trevlig.


Har upptäckt att jag (de senaste veckorna) varit både trött och seg på fredagar. Tolkar informationen som att det är extra viktigt att logga ut från jobbet och logga in 100% privat.

Som egen företagare är jag aldrig ledig, det finns alltid saker att göra. Någon faktura som ska betalas eller skrivas. Klasser att planera och mejl att skriva. Gäller därför att vara observant på mig själv.

Så mycket det går, lovar jag mig själv, att pausa jobbet lördagar och söndagar. Emellanåt leder jag klasser, då är det ok att arbeta (just dessa timmar) men sen bör jag koppla från, för att vara och förbli hållbar.

Ett helt annat tänk och samtidigt svårt när det mesta jag gör är sååå roligt men vila och återhämtning behöver prioriteras, det bara är så.

Önskar dig en skön lördag!


torsdag 6 februari 2020

Hallå! Var är alla?


Igår skulle jag leda en tidig företagsklass för ett gäng målare. Vi har träffats vid flera tillfällen och de har kommit fram till att yin är vad de önskar.

Jag förberedde mig på rätt sätt, la mig tidigt och somnade faktiskt direkt, vilket innebar att jag vaknade av mig själv redan kl 05:15 ... en kvart tidigare än jag tänkt. Valde att stiga upp med vetskapen att ifall jag somnade om så skulle jag eventuellt vara betydligt tröttare.

På morgonen är det emellanåt svårt att veta hur mycket tid som behövs? Om rutorna på bilen måste skrapas eller exakt hur hårt isen sitter? Hur trafiken flyter samt om jag hittar parkeringsplats.


Klassen skulle börja kl 06:30 men innan målarna dök upp så skulle teet vara klart, ljusen tända, rummet förberett och musiken igång. Jag var på studion kl 06, vilket var i väl god tid.

När klockan var fem i halv så hade ingen kommit???
Hmn, konstigt. Var var de? Hade jag tagit fel på dag? Nä ...

Fyra minuter i halv kom den förste mannen, en ny bekantskap eftersom just han inte varit med tidigare. Jag visade honom runt och därefter någon minut i halv kom resten.

Klassen blev någon minut försenad men sen flöt allt och när timmen var slut såg de nästan tröttare ut än när de kom. Så där yogastoned som jag kan bli, vilket är en härlig känsla. Nöjda vinkade de hejdå och jag kunde ta mig hem för att starta morgonen en andra gång.


onsdag 5 februari 2020

Första gången, kan det ses som en ny vana?


Det finns dagar då jag är extra stolt över mig själv, igår var en sån dag.

Trots att jag har massor av tid (eftersom jag styr mycket av den själv) så är det svårt att hitta tid för egen träning som inte är yoga. Att gå på pulshöjande pass som är så kul har varit mer eller mindre omöjligt på grund av att jag arbetar samma tider.

För mig återstår därför gymmet ... vilket inte riktigt är min grej. Mitt huvud viskar: tråkigt.



Förra veckan beslöt jag att schemalägga träningstid, d v s gymtid, så att undertecknad verkligen skulle komma iväg. Blocka tid i kalendern, märka den för egen träning.

Igår var det dags. Gymmet kallade och jag packade min väska. Inget sällskap, ingen mobil men med en plan. Bland alla seniorer så hittade jag först en roddmaskin och där avverkades 3000 meter. Sen fick jag hämta andan någon minut innan jag fortsatte till löpbandet. Tanken var att varva ner genom rask promenad, så rask att jag nästan sprang och det var precis vad jag gjorde ... efter de många väldigt hurtiga stegen.

Riktigt nöjd över mig själv! Utan Lejonkungens sällskap men tillsammans med mig själv gjorde jag precis det jag planerat. Nästa gång kanske jag springer på löpbandet (efter rodden)? Vi får se.




tisdag 4 februari 2020

En extra bonus ... eller?


Nu har vi kommit till den delen av året då vi unnar oss en semla, varje tisdag fram till Fettisdagen eller kanske påsk, beroende på när vi väljer att starta och när vi känner oss nöjda.

Mannen inhandlade våra på ett tidigare prisbelönat konditori. Nybakade och riktigt mumsiga. Vi har lite olika tycke och smak när det gäller semlor men denna gång var vi helt överens. Gott bröd, god grädde och en mandelmassa som var perfekt.


Det som däremot var ovanligt och som vi aldrig varit med omtidigare var att mannen hittade en hel mandel i sin semla?!

Ungefär som på julafton när någon får mandeln i gröten.

Skulle han önska sig något? Hade han vunnit något? Vad betydde den skållade och hela nöten? Eller var det enbart en miss i mandelmassans konsistens?

Tankar på det?


måndag 3 februari 2020

Win - win för oss båda


Idag står det skriv och planeringsdag på mitt schema, det är tisdag. Just denna veckodag fyller jag hela köksbordet med högar av litteratur och egna anteckningar. Planen är att knyta ihop trådar av tankar, kunskap och information och skapa nytt.

Idag ska jag planera, strukturera och utforma material samt övningar (så de är noga genomtänkta) inför mötet med veckans PT-kund.

Varje fredag förmiddag har vi en fast tid då vi träffas. Hittills har vi arbetat ihop två gånger och än så länge är vi nöjda. Målet och syftet är tydligt vilket gör arbetet både roligt, lärorikt och spännande.


För att vara ärlig, en win-win situation för var och en av oss. Jag lär mig massor av processen och kunden får det den efterfrågar.

Så efter att ha undervisat min vanliga morgonklass, gör jag i ordning en stor kopp te och kavlar upp ärmarna. Dags att skriva!

Kanske tar jag en sväng till gymmet (när huvudet behöver vila)? Kanske pausar jag med en långpromenad? Vi får se. Vad som däremot är säkert är att kvällen avslutas med en yogaklass, vilken jag leder och då blir det avkopplande yin.

Ha en skön dag!




söndag 2 februari 2020

Min vardagshjälte


Mina stora bild och filmfiler har nära på fått min laptop att ge upp. ICloud har konstant påmint mig om att mitt lagringsutrymme varit för litet och att det inte funnits plats för fler filmer. Jag överdriver inte om jag skriver att jag levt med dessa meddelanden i över ett år.

I min dator och mitt tänk så har det aldrig varit: en in - en ut, snarare spara ALLT. Matematiken i mitt resonemang går så klart inte ihop. Medveten om detta har jag trotsat sanningen och försökt spara ner ytterligare en video och sen ännu en ...


Vid vissa tillfällen har jag tvingats insett faktum, vilket inneburit nödvändigheten av att stanna upp, rensa och slänga. I ärlighetens namn har jag mest skrapat på ytan.

Mannen tog saken i egna händer, köpte in en extern hårddisk (till mig) och har därefter ägnat mycket av sin lediga tid till att spara ner alla bilder, filmer och större dokument. Min dator blir nu lättare och lättare och utrymmet att spara nytt, större och större.

Vilken hjälte! Så oerhört snäll och omtänksam. Som extra bonus: ännu mer struktur samt ordning och reda. Jippi!!!




lördag 1 februari 2020

Igår fann vi varandra direkt


Igår var det återigen dags för Sagoyoga på ett av stadens bibliotek. Packade därför en stor kasse med ett gäng yogamattor, tog den valda sagoboken och min planering till bilen och körde iväg.

Om fredagen var energilös så var även lördag fm det. Jag boostade mig med vila, meditation och egen yin, vilket innebar att lagom till lunch så hade batteriet full kraft igen!

På plats i ett rum inne i biblioteket placerade jag ut mina mattor, åtta stycken i olika färger. Jag fick veta att alla platser bokats och att det fanns barn på kö ifall någon inte dök upp.

Så droppade kidsen in, några hade mammor med sig. Nyfikna och glada flickor och pojkar, faktiskt 2/3 grabbar och 1/3 flickor!!! Vi småpratade och kom överens om att mammorna kunde få stanna ifall de var tysta och inte störde. Ville de yoga så var det okey men de fick hålla sig på golvet längst bak i salen.


Wow! Så mycket härlig energi! Vi höll på i 40 minuter och när tiden var ute så ville inte barnen gå hem. Men det jag bär med mig är minnet av de små, sittandes i meditationsställning. De två yngsta pratade lite men ingen annan brydde sig, de landade och såg oerhört fridfulla ut. Mitt hjärta fylldes med värme och munnen kunde inte låta bli att le.

Helt ärligt så visste jag att den korta meditationen kunde vara överkurs, presenterade därför den som ett experiment och sa att vi skulle prova att sitta tysta i en minut. De satt betydligt längre. Wow!

När jag åkte hem igen så studsade energin i mig. Den fritidspedagog som bor inuti mig, hon som älskar att leka, utforska, sjunga, lyssna och berätta tar över när jag får chansen att hänga med barn. De är magiska, alltid närvarande och kan lära oss vuxna sååå mycket. Igår fann vi varandra direkt.