lördag 29 februari 2020

Julen varar fram till påsk?


För första gången detta år så knarrade det under mina fötter när jag tog en lång förmiddagspromenad. Ett mysigt och efterlängtat ljud som påminner om den vinter vi aldrig fick.

Ja jag vet, det kan fortfarande komma massor av snö och hellre nu än i april men efter månader med gröna gräsmattor så börjar jag långsamt ställa in mig på vår.


Ljuset är tillbaka, fåglarna kvittrar och solen värmer. Nice!

På andra sidan den stora allmänna gräsmattan är ett par hus fortfarande dekorerade i full julbelysning. Ingen julgran men ljusslingor överallt! Ska bli spännande att se HUR länge till dekorationen får vara kvar? Julen varar fram till påsk, sägs det i visan. Kanske alla lampor plockas bort när påskäggen grävs fram?







fredag 28 februari 2020

Veckans kortis


Idag tar jag ledigt från bloggskrivande, mest för att jag egentligen inte har något vettigt att säga. Välkomnar istället en vintrig lördag då gäster väntas senare i eftermiddag, vilket innebär att det står städning på schemat samt en tur till affären för att fylla på våra förråd.

Önskar dig en skön dag!


torsdag 27 februari 2020

Segt som knäck ...


Teknik är underbar när den fungerar men smått irriterande när den strular. Igår startade jag tidigt med att ladda upp en fil till Youtube. Tänkte att det var smart så att undertecknad skulle kunna gå till gymmet en stund senare.

Icke sa Nicke. Strax före kl 10 hade jag nästan laddat ner 50%. Nätverket var fruktansvärt segt och jag ville inte lyssna på mannen som föreslog att jag skulle starta om datorn för att få ett snabbare resultat. Tänkte att då måste jag börja om från ruta ett och det hade jag verkligen ingen lust med.

Däremot valde jag att lämna laptopen ifred och gå iväg, ta en paus på löpband och i roddmaskinen. Träna mig svettig och trött så att jag senare skulle kunna återuppta brottningsmatchen med uppladdningen. Tyvärr så är min laptop av det sällskapliga slaget, om jag lämnar den att arbeta självständigt så tar den rast och går ner i viloläge ... suck. Fungerar med andra ord inte att delegera.


Så efter träning och lunch satte jag mig igen. 83% klart men fortfarande segt som sjutton. Som att vada genom kladdig lera. Dessutom är det så att när filen laddats ner så ska den bearbetas ... 0-100%
Dubbelsuck.

Det enda som ger resultat är att ha andra arbeten att utföra på datorn och låta laptopen göra sitt i bakgrunden. Men när det nästan tar en dag att ladda ner en fil ... eller halvdag (om jag ska vara sanningsenlig) så blir undertecknad något frustrerad. Tid som jag skulle kunnat använda till annat.

Men NU (äntligen!!!) finns videon där den ska vara, på Youtube samt länkad till bland annat Mias Yoga Uppsalas Facebook sida. Sugen att kolla in? Här har du länk:
https://youtu.be/M3ommoQu2Uc




onsdag 26 februari 2020

Och så ville sopbilen nödvändigtvis vara med


Vissa dagar går ögonen i kors, dessa stunder vill de helst blunda för att söka vila. Just precis så är det för mig i skrivande stund, vilket innebär att detta blogginlägg blir kort.

Igår stod, satt eller låg jag på yogamattan en större del av min dag/kväll. Först egen yoga och sen vidare till studio för att hålla lunchklass. Äta lite och efter det tillbaka till mattan igen, nu för att filma veckans video (att lägga upp på Youtube). AirDrop och redigering i iMovie innan det blev dags för  kvällsklass.

En dag fylld av många hundar, krigare, sidoplankor och trianglar.


Mitt under filmandet började det dåna, liksom brumma. Tänkte att det var vinden som ökat och ven värre än någonsin. Att avbryta inspelningen, pausa och eventuellt göra om? Nej tack. Hoppades istället att vinden skulle mojna och tona bort.

Insåg senare att det inte var blåsten som härjade, det var sopbilen! Just då, i stunden förstod jag inte
att tunnor lyftes och tömdes. Trodde istället att det var ett arbetsfordon, typ traktor (?) eller grävare (?) som nödvändigtvis måste låta precis bakom vårt poolhus och störa lugnet.

Shit happens men turligt nog verkar filmen klarat sig! Tack för det.


tisdag 25 februari 2020

Den som väntar på något gott


För några år sedan skrev jag en saga med titeln Semlan, den är idag programmerad och kommer att kunna läsas i WonderTales app. En berättelse som skulle passa utmärkt att gotta sig i precis nu ... eller snarare igår men eftersom appen ännu inte är lanserad så får alla lässugna barn och deras föräldrar hålla sig ett tag till.


Igår stod jag i en lång och ringlande kö utanför ett av stadens konditorier för att köpa just semlor (till mig och mannen), de som fått bäst i test av årets "smakpanel" (i lokaltidningen). Trots mängden människor som ivrigt väntade på att få handla så skötte bageripersonalen ruljansen smidigt. Ganska snart hade jag fått mina bakverk i kartong samt betalat för godsakerna.


Tänker på att det inte alls var lika enkelt för min sagas huvudfigur Birgit, den förhållandevis enkla uppgiften att köpa semlor blev för henne en hinderbana med oväntat slut. Men denna historia får du läsa vid annat tillfälle, när den publicerats i appen.




måndag 24 februari 2020

Hjälp sökes!


Jag behöver hjälp. Det är inte ofta jag ber eftersom baksidan av att klara sig själv är svårigheten att fråga. Under år av träning så har jag blivit bättre och kanske har jag kommit till den fasen att det känns rimligt att kolla runt när undertecknad stött på hinder.

Är det någon som läser detta blogginlägg som har koll på en revisor?

Jag behöver hjälp med bokslut och deklaration. I ärlighetens namn kan detta uppdrag knappast ta så många timmar. Min omsättning för 2019 är lätthanterlig.


Har fått en bra kontakt men denne revisor finns i Stockholm, skulle gärna vilja anlita någon i den stad jag bor i ... för enkelhetens skull.

Fick ett tips av en vän. Tog kontakt under gårdagen men denna revisor är överhopad med arbete och kan inte ta på sig fler uppdrag. Synd.

Så om DU vet någon som är bra på småföretag, enskild firma med kontant metod, så tipsa gärna. Jag behöver hitta någon så snart som möjligt! Är personen dessutom inte för dyr så blir jag överlycklig. Eller kanske är just DU den jag söker???

Puss & kram


söndag 23 februari 2020

Nä, jag gör inte slut ... jag pausar


Plötsligt får jag ofrivilligt mer tid att schemalägga som det passar mig. Konstigt och sorgligt. Livet förändras och emellanåt krockar aktiviteter.

Det kvinnliga nätverk för företagare vilket jag tillhör har av olika omständigheter behövt justera våra gemensamma möten och plötsligt krockar alla dagar med mina inbokade PT-tillfällen. Otur för mig och kanske otur för hubben.

Men jag gör inte slut ... jag pausar.


Hubben och de kvinnor som blivit mina vänner är viktiga för mig, de är bollplank och stöttepelare. Jag behöver dem och kanske behöver de mig tillbaka?

Nu väntar mer hemarbete och färre diskussioner om livet och våra företag. Annorlunda. Tystare och lugnare men förhoppningsvis lärorikt (för mig). Så kan det bli i livet när vägen plötsligt delas och svänger.

Paus ... inte avslut.




lördag 22 februari 2020

En altandörr - två läger


Istället för sol fick vi storm, vilket innebar en "våga vägra gå ut dag" för mig. Fanns absolut ingenting som lockade med att lämna hemmets sköna värme. Mannen däremot checkade av de presenningar vi har över altanmöbler och cyklar samt gick en kortare promenad.
Jag skrev, fick tid att redigera färdigt ett manus och kunde känna mig riktigt nöjd när första genomläsningen var genomförd.


Senare på kvällen fick vi återuppleva en situation som vi befann oss i för typ 1 1/2-2år sedan, då vi ganska nyligen flyttat till vårt hus. Då när vår Tiger och grannens Ramses spanande in varandra på riktigt. Katterna satt på var sin sida om altandörren. En vill gärna komma in och hälsa och den andre var ytterst skeptisk men samtidigt nyfiken. Två hanar, en dörr.

Igår inträffade samma scenario men med två honor och annan altandörr.


Mannens kompis, grannkatten Pixie var på sitt dagliga (kväll) besök. Ute härjade vinden och vi trodde att hon skulle hålla sig hemma men senare än vanligt tittade hon förbi. När de leker (mannen och Pixie) så är altandörren till vårt sovrum alltid öppen. Pixie är "rädd" för stängda dörrar och vill ha en flyktväg inom räckhåll. Vårt sovrum är okey så länge dörren står på glänt. Kan vara kallt för oss men det bryr sig inte Pixie om. Denna katt som från att ha varit livrädd för människor, plötsliga ljud och annat som kan tänkas vara läskigt, nu tycker att vi tillhör hennes krets. Hon checkar in och kollar så allt är okey. Ibland vill hon att mannen ska öppna dörren hem till henne ... vilket är en omöjlighet.

Hur som så var denna dam på besök. Vi pausade våra aktiviteter och hängde med henne. Helt plötsligt reagerade Pixie med ökad vakenhet och mannen tyckte sig höra ljudet av en bjällra. Oops, "Pinglan" som egentligen heter Leia var på ingång. En annan grannkatt som bär med sig självförtroende och självkänsla. Hon är inte rädd för något och följer sina egna regler. En social och trevlig katt.


Mannen stängde dörren, precis i tid och denna gång protesterade inte Pixie, istället flyttade hon sig närmare mannen ungefär som om hon sökte trygghet. Pinglan gick syn på oss och kom hela vägen fram till dörren. Pixie morrade dovt ... Pinglan ville in, önskade att få vara med och förstod inte alls varför dörren förblev stängd. Pixie morrade fortfarande dovt och lät som en bilmotor. Mannen lovade om och om igen att Pixie var säker och att ingenting skulle hända henne.

Vet inte hur länge de spanade in varandra? Till slut gav Pinglan upp och trippade iväg. Pixie slappnade av men behövde ytterligare en stund innan hon ville kila hem.

Samma situation igen men med olika katter. Då enbart nyfikenhet, igår mer rädsla och rivalitet.




fredag 21 februari 2020

Gropens tid närmar sig


Helg, helg ... ljuva helg. Åh vad jag ska njuta och bara vara, förhoppningsvis i solen!

Vi är lyckliga ägare till en skön och inbäddad altan utanför vårt sovrum. Den nedgrävda gropen ger både vindskydd och lä, med andra ord inte helt fel att sova i det tidigare "garaget".


De vårmånader vilka vi snart går in i är den bästa tiden för denna uteplats. Sitta på trappan med en kopp kaffe eller te, musik i lurarna alternativt en bra bok.

När sen sommaren kommer blir det alldeles för varmt att hänga där, då får tvätten torka på en ställning i gruset med doften av vindruvor och kryddväxter som sällskap.

Önskar dig en skön lördag




torsdag 20 februari 2020

Fredags fundering


Har börjat läsa boken Pippi Power och funderar över mina egna förmågor. Vilka superkrafter har jag? Vad vill jag utveckla och hur skulle min version av det Pippi står för visa sig?

Jag vet att lekfullheten och nyfikenheten leder mig framåt. Att det aldrig är för sent att testa nytt eller prova sina vingar ... oavsett hur gammal du är. Är tanken ung så förblir du detsamma.

Jag vet också att jag har förmågan att tänka utanför boxen, vända på perspektiven och gillar att skapa nytt, gärna av gammalt.


Vår/min pappa är för mig en variant av Pippi. Han var också min stora förebild när jag växte upp. Pappa kunde det mesta, var till stor del självlärd och tvekade aldrig att ge sig in i för honom nya, kluriga projekt. Han kunde trolla med sina händer, förvandla garderobsdörrar till windsurfingbrädor samtidigt som han besatt en enorm kunskaps bank rent teoretiskt. Pappa överraskade, busade och var full i sjutton samtidigt som han satte tydliga gränser. Sa ifrån när det behövdes men var alltid schysst och rättvis.

I en av mina manus berättar jag om en farmor och i mina ögon är hon den Pippi jag önskar att jag är i den åldern: klok, inlyssnande, kreativ, knasig, oförutsägbar samt härlig att hänga med.

Nog med funderingar. Önskar dig en lagom knasig fredag!





onsdag 19 februari 2020

... med lite erfarenhet så kommer allt att flyta


I veckan är det sportlov i vår stad, det innebär att ungefär hälften av mina klasser pausats, alltså tagits bort från denna veckas schema. Det betyder också att jag haft några lediga kvällar, vilket för mig är lyxigt! Att få möjlighet att göra annat, som träna och softa.

Ett grönt sportlov med vårlik känsla i luften. Solen värmer när den är framme samtidigt som blåsten får dig att förstå att det trots allt fortfarande är februari månad.

Så fort solen tittar fram vill jag ut!


Nytt för denna vecka är lunchklassen jag kommer att leda på onsdagar, ett vikariat som sträcker sig resten av terminen. Känns kul att steppa upp och komplettera min morgonklass med en "lunch" på samma studio.

Vad som däremot blir en omställning är att komprimera planeringen så den fungerar. 45 minuter går fort, alldeles för snabbt om du frågar mig. Men allt handlar om upplägg och struktur. En vanesak, med lite erfarenhet så kommer allt att flyta smärtfritt.






tisdag 18 februari 2020

Mogna på ni ... jag väntar


Det var ett tag sedan jag skrev ... och då menar jag inte blogginlägg, planeringar, mess, inköpslistor, mejl eller "att göra punkter".

Jag menar historier, berättelser, sagor. Du fattar,

Helt ärligt har jag så många som fyra stycken pausade. De syns som öppna flikar på min laptop men det är också allt. Periodvis kan det vara så här, vissa veckor mycket skrivande och andra i stort sätt nästan inget alls.


Att pausa kan vara bra för att få perspektiv och var sak har sin tid.

Låter allt vara som det är ett tag till. Berättelserna får mogna och jag fokuserar på annat. Min kropp viskar att den får tillräckligt med stillasittande framför datorn som det är. Både rätt och fel, enligt mig. De sista dagarna har jag tränat tufft så de stunder jag suttit har varit välförtjänt vila.

Ha en skön dag!


måndag 17 februari 2020

Pippi Power


Äntligen kom den! Och helt ärligt är det magiskt att den över huvudtaget finns, boken. Jag blir lycklig bara jag hör titelns namn.

Pippi Power

Jag som sa att jag hette Pippi när jag var liten. Hon var min stora idol och ALLT som Pippi kunde ville även jag göra. Som du förstår så var undertecknad full av idéer och inte sen att testa ifall dessa fungerade i verkligheten.

Tror inte mamma tyckte att det var helt okey att jag nästan hann gunga/hänga i kristallkronan ovanför matsalsbordet. Ja, vi hade en sådan och jag hade hunnit upp på bordet, redo att greppa lampan när mamma skyndsamt lyfte ned mig.


Fick en gunghäst som såg ut som Lilla Gubben och en självkänsla som blev ordentligt boostad av min pappa men någon apa fick jag aldrig? Inte heller en kappsäck med guldpengar.

Boken jag köpt är ännu oläst men min förhoppning är att den är lika intressant som jag hoppas, om inte så fortsätter jag att låtsas att den är det och tittar på omslaget. Pippi Power står för så mycket, typ positiv kvinnlig kraft. Att våga tänja gränser, vara modig men samtidigt snäll.

Måste skriva titeln en gång till: Pippi Power
Känns nästan som om den är skriven till mig, som om det stod mitt namn i boken redan innan jag köpte den.





söndag 16 februari 2020

Shit happens ...


En skön helg avrundades med stress påslag ...
mindre bra, kan tyckas men emellanåt blir det inte som vi tänkt.

När nycklar återlämnas  ... fast fel, då fungerar ingenting. Du kan inte låsa upp din dörr och din tidigare värd har i sin ägo fått en helt oduglig nyckel till sin lägenhet. Och som om detta inte vore illa nog så är nycklarna i olika städer, vilket i detta fall innebär många timmars restid.


Så hur gör du när styrelsen meddelar att det inte finns någon huvudnyckel?

Reser du tillbaka med nästa tåg? Byter nyckel, kollar om det är okey att sova kvar för att morgonen efter ta det tidigaste tåget hem igen? Flera timmar försenad till arbetet.

Eller ber du kompisen att skicka nyckeln rekommenderat till ditt arbete samtidigt som du kollar om det finns någon som har en extra säng att låna ut i en, två eller tre nätter?


Så har vi det här med att vara egenföretagare och inte kunna någonting ...

Inser att jag behöver ringa Skatteverket och prata om den skatt jag förväntas betala in. Har fått information om att de 50% jag dragit frän min inkomst inte räcker. Att jag borde lagt undan 65% så det täcker sociala kostnader och annat???

Varför har jag inte koll på detta? Varför har varken banken, Skatteverket eller någon annan andats om just egna sociala kostnader? Magont är resultatet av alla frågetecken. Min uppgift idag blir därför att bena ut varje undran. Punkta upp svaren och lära mig utifrån informationen.


lördag 15 februari 2020

Du kan alltid spola bort det ... om du ångrar dig

I veckan fick jag en present av en kompis, en sats surdeg.

Vi stod i bageriet och hon skulle förbereda deg inför bak (till dagen efter). Då kom frågan och helt ärligt visste jag inte hur jag skulle svara. Det var visserligen en relativt uppgift eftersom svaret förväntades bli ett ja alternativt ett nej. Min vän känner mig väl, hon noterade pausen och sa att jag inte alls behövde säga ja ...


I mitt huvud hölls en diskussion, för och emot erbjudandet. Skulle jag tacka ja för att vara snäll eller skulle jag tacka nej? Vad ville jag egentligen? Baka bröd ... av surdeg?

Om du frågat min mamma, pappa eller mina syskon under min uppväxt så skulle de ha svarat att jag självklart sagt ja till chansen att få en sån dyrgrip. Då bakade jag massor av bröd och hade en tanke att jag aldrig skulle köpa fabriks bakat MEN tider kan förändras.


Om du skulle fråga min man eller våra söner så skulle de antagligen skaka på huvudet. De vet att jag kan men att jag ytterst sällan har lust. Exakt detta vet även min vän så hon gav mig chansen att enkelt backa ur. Samtidigt visste jag att detta erbjudande var för fint för att säga nej till ... så jag sa ja.

"Du kan alltid spola bort det ... om du ångrar dig"
"Jag gör främst det jag har lust med ... "
"Så är det alltid, känn ingen press"


Tacksam tog jag emot 200 gram surdegs sats samtidigt som jag fick en instruktion hur jag matematiskt skulle beräkna mjöl och vatten den dag jag ville kicka igång jäsningen och förbereda en deg, det tog två dagar.

Förberedande deg gjordes och fick vila i kylskåpet över natten. Följde därefter Googles anvisningar och efter en halv dag doftade köket ljuvligt av det nygräddade surdegsbrödet. Smaksatte med havregryn och havssalt.

Jag kan om jag vill, så är det och igår ville jag :)