onsdag 28 februari 2018

Att observera en klass


Igår observerade jag min första yogaklass, en läxuppgift som ska nedtecknas och skickas in.

Min fina yogivän sa ja utan att blinka, klart jag var välkommen. Mina arbetskamrater gjorde det möjligt för mig att korta ned min rast så jag kunde gå tidigare, vilket innebar att jag hann till klassen. Är verkligt tacksam för både och.

Väl inne i studions sal kröp jag in i ett hörn. Många känner igen mig men yogaläraren presenterar mig ändå och förklarar att jag finns på plats för att observera henne, inte individerna i gruppen.

För mig som brukar stå på mattan var detta en ny erfarenhet. Jag som brukar blunda mig igenom pass och vara i min egen bubbla fick möjlighet att vara närvarande med andra sinnen. Inte hörsel och känsla utan mer syn, energi i rummet och för all del hörsel också.

Att få lyssna och sen studera dynamiken i rummet var magiskt. Vackert.


Jag frågade min yogavän eftersom jag vet hur begåvad hon är. Hon sprider tillit, energi och lekfulla rörelsemönster. Min vän är skicklig, hon har talang och är tillåtande i hela sin utstrålning.

Jag upptäckte att jag själv faktiskt har förmågan att se kroppar i rätt linjering, det är något jag funderat över. Upptäckte också att jag redan har kunskaper som jag inte vetat om. Wow!

Har lång väg kvar, är nybörjare men å andra sidan så är det fullt normalt i början av en utbildning. Det här ska nog gå bra.


tisdag 27 februari 2018

Meningen med att dansa i hissen


I måndags fick vi bästa läxan! Kanske en av mina bästa läxor ever!?

Dansa i hissen!

Men hallå, jag åker inte hiss ... Jag tar trapporna, alltid. Det är så skönt att röra på sig, ungefär på samma sätt som om jag åker rulltrappa så står jag sällan helt stilla. Min kropp älskar att vara i flöde och hissen går sällan snabbare.


Men så var det anledningen till läxan, den tilltalade mig.

I Sverige är vi inte alltid så bra på att fira, att salutera livet, det som är bra. Att göra fest i vardagen och skoja till vardagen. Tillföra glädje i stunden, sådant som ger oss positiv energi.


Musik är något som de flesta älskar och när en favoritlåt spelas blir det ofta svårt att vara helt stilla eller att låta bli att sjunga med.

Fira livet, gör dig själv gladare ... varför inte?



Så nu när jag kommer till Hera Hub (där finns hiss som alternativ i trapphuset) så väljer jag hissen. När dörren gått igen dansar jag hejdlöst med eller utan musik. Svänger med armarna och skakar på rumpan. Fem våningar har jag på mig innan dörrarna glider upp och jag är som pånyttfödd.

Bästa läxan ever!?!

Ja, i allafall just nu. Testa gärna du med ... och får du sällskap så bjud upp!?




måndag 26 februari 2018

Surfvåg


Känns som jag är mitt inne i ett flow just nu och jag glider tacksamt med. 


  • Ett mess från chefen där hon hoppas att jag haft givande utbildningsdagar och önskar mig välkommen tillbaka till jobbet.
  • Härliga människor som hör av sig och erbjuder sig att bli mina testpiloter (inför lektioner och sekvenser som ska betas av innan jag är klar med yogalärarutbildningen)
  • Okey att observera annans klass (detta är tydligen inte alls så lätt enligt flera av mina kursare som fått nej tidigare?!)
  • En grym måndagsmorgon med en oerhört lekfull och dansande buisness booster på Hera Hub. Genomsvettig efteråt MEN lycklig, innebar en nödvändig dusch innan ordinarie arbete.
  • Underbart att få en lugn start på veckan, sovmorgon och frukost hemma (inte på ett tåg) med mannen och Tiger. Att få chilla i sängvärmen och bara vara.


Jag känner mig laddad och redo för denna nya vecka. Ute är det ordentligt kallt, det snöar lapphandskar och blåser men vad gör väl det?! Jag är norrlänning i själ och hjärta och just nu hälsar vintern på, det är bara att klä på sig.

Så jag fortsätter att glida på min surfvågor så länge det går, tids nog planas den ut och det gör heller ingenting. Livet är upp och nedförsbackar. 


Önskar dig en grym dag!

söndag 25 februari 2018

Vissa stunder har många av oss känt sig som Doris ...


Så oerhört nöjd över den weekend som jag helt och hållet tillbringat i yogatights, linne, raggsockor och kofta. Intensiva dagar, fullproppade med matnyttig information och kunskap.

Vissa stunder har många av oss känt sig som Doris i Hitta Nemo, (den blå fisken med extremt kort närminne) men i den varma, trygga och tillåtande miljön så har det varit okey.

Det har skrattats och gråtits. Huvuden har kliats och svetten har lackat. Vilket gäng, vilka härliga lärare! Säger bara Wow! Så glad att få vara en del av detta (för mig stora).

Har massor av läxor med hem men det känns bra. Vi har enbart startat, det kommer att bli ännu mer ...


Igår fick vi leda och instruera under tio minuter, ett flöde på en variant av solhälsning. Vi delades upp i grupper på fyra och fick sen turas om att vara lärare och elever. Att prata samtidigt som rörelse utförs är ovant, att så tydligt som möjligt och med få ord vägleda eleverna så de förstår hur de ska använda sina kroppar är inte helt enkelt, krävs övning. Innan byte av "lärare" bjöds det på konstruktiv och positiv kritik. Läraren fick inte svara, bara ta emot.

Min kropp är lycklig! Mitt sinne sjunger. Och ... jag laddar med massor av mumsiga kolhydrater. Livet är härligt!





lördag 24 februari 2018

Dags för kött, potatis och bearnaisesås


Kom till två insikter igår när jag gick hem ifrån tåget igår kväll.

1. Nu behöver jag KOLHYDRATER! Dags att på allvar avsluta månadens "kur". Min kropp har ingen lust längre. Jag behöver potatis och annat så att jag kan lagra energidepåer.

2. Livet bjöd på en present på tåget hem. Jag mötte en äldre kvinna och vi började prata. När hon fick höra att jag går yogalärarutbildning så berättade hon att det är något hon saknar och längtar efter. Jag fick hennes kontaktuppgifter och vi ska höras igen. Idéer kom upp till ytan och jag är helt övertygad om att vi kan få nytta av varandra i framtiden.


Min påbörjade "resa" kräver mer av mig både mentalt och fysiskt än vad jag förstått. Frånvaron av kolhydrater försvårar uthålligheten. Långa dagar, kraftiga tågförseningar, tidiga morgnar och högt tempo under utbildningsdagarna samt hemläxor den korta tid jag faktiskt är hemma börjar sätta spår. Jag känner mig trött, behöver vila. Vore guld värt om tågen kunde gå när de borde!

Tänker att de kursare som bor på hotell har viss fördel, de kan stänga in sig i en bubbla och fokusera fullt ut.

Nu är det som det är och det viktigaste jag kan göra är att äta, äta och äta så jag får tillbaka min 100 procentiga energi. Dags för vår sista dag under detta första kurstillfälle.


Ha en skön söndag!


fredag 23 februari 2018

Storytelling



Wow, vilken dag!

Om torsdagen var något trevande så var gårdagen en hit. Tror att vi alla landat i vårt nya sammanhang, känt in vår lärare/assistent och känner oss trygga i gruppen.

Efter en lång och svettiga morgonklass som förflöt snabbt var det dags för teoripass. Massor av frågor, diskussioner och annat matnyttigt. Efter lunch fick vi möta "storytelling" och hela mitt jag skrek "YES! Äntligen!" Så spännande och så intressant.

Vad får mig att känna lust och motivation? Vilka är mina medfödda drivkrafter?

För mig var inte reflektionerna så svåra, jag är redan på väg, har påbörjat min resa. Den buisness booster jag höll i för någon vecka sedan handlade delvis om detta.


Så avslutades ytterligare en fullspäckad kursdag och jag möttes återigen av krånglande växlar och inställda tåg. Min hemkomst blev än senare än kvällen innan ...

Positivt: hann göra läxorna under tiden jag väntade.
Mindre kul: mindre tid för fredagsmys med mannen.

Får se hur SJ sköter sig idag?



torsdag 22 februari 2018

Yogautbildningsdag 1


Summering av gårdagen:
Upptäckte på tåget att min termosmugg läckt ... Simon Krohns bok "Närmare något" (vilken vi haft som hemläxa, att läsa innan kursstart) var lattefärgad av te. Jag hade glömt att försluta muggen ordentligt. Shit happens. Tänker att de missfärgade sidorna får vara ett minne av den första dagen på min yogalärarutbildning.

Tåget kom in till Centralen innan beräknad ankomsttid! Trodde knappt det var möjligt med tanke på de ständiga förseningar som alla pendlare vittnar om.
Byte till tunnelbana till Vasastan och studion, allt flöt enkelt och smidigt.

Nya bekantskaper och ny lärare. Under den 90 minuter långa yogaklassen var det fler än jag som kände sig lite vilsna. Annorlunda flöden som skulle memoreras och utövas utan instruktion (de hade gåtts igenom gemensamt). Utmanande och lite svårt men minuterna rann iväg. Svetten lackade och kroppen blev varm.


Tror att vi behöver lära känna och förstå vår lärares sätt att undervisa så kommer allt att flyta, det var ju faktiskt första dagen igår.

Fullmatade med teori, spännande diskussioner och kritiskt granskande avslutade vi för att få
reflektera hemma/på hotell.

Jag tog mig till Centralen, messade mannen vilket tåg jag borde hinna med ... blev inte så, det tåg jag köpt biljett till fick signalfel. Ny avgångstid. Nytt meddelande. Telefonsamtal. Kallt. Rörelse.

Ytterligare ny avgångstid, anledning tekniskt fel. Nästa tåg hem avgick men det hade jag inte biljett till. Nedkyld ... ytterligare väntan. Förseningen som inte drabbade mig på morgonen inträffade med råge på vägen hem.

Så äntligen! Tåget rullade ut och en stund senare kunde jag promenera hem till värmen och pussa på min älskling. Äta, vila och sova.

Idag är en ny dag, nämligen nummer 2. Spännande!


onsdag 21 februari 2018

Living my dream


Spännande, spännande, spännande!

Nu sitter jag på tåget till Stockholm. Det är tidigt, mörkt och kallt men mitt hjärta är varmt och fullt av förväntan. Äntligen är det dags att på riktigt påbörja min yogalärarutbildning!


En vän frågade mig för någon vecka sedan om jag var nervös?

Va? Nej, varför skulle jag? Finns ingenting att vara nervös över. Jag ska suga åt mig information och kunskap som en svamp. Försöka ta in allt jag förmår och lagra det inom mig (samt i ett eller flera anteckningsblock).

Frukost i form av matsäck äter jag här på tåget under tiden som hemläxan slutförs, att läsa en av alla de böcker som ingår i utbildningen. Borde egentligen vara klar, har "latat" mig lite (eller?) så nu försöker jag hinna ikapp ... läsa ut boken på tåget.


Ha en bra dag

tisdag 20 februari 2018

Hej då linden!


Det var en gång en Lind, ett vårdträd på en gård i centrala staden.
Det växte sig högt och kraftfullt.
Bladverket bredde ut sig och gav svalkande skugga under heta dagar.
Trädet såg människor komma och gå, barn växa upp och vuxna åldras.
Allt som hände såg linden ...
Men ingen lever förevigt, inte ens vår lind.
Rötan spred sig invändigt och det fanns bara en sak att göra,
låta linden somna in, sågas ned
... för att så småningom ersättas av ett nytt träd.

En gravöl för vår lind.


Vår innergård ser kal ut, någonting saknas, det känns tomt.
Hej då linden!


måndag 19 februari 2018

En levande docka i fönstret


Idag ska jag utföra en av mina favoritsysslor i butiken, styla och förnya det stora skyltfönstret.

Är sååå glad att jag fortfarande får förtroendet, att hänga om delar av butiken (framför allt entréplan), styla dockor och byster samt använda min kreativitet.

Färgsätta och kombinera.


När sen kunden går och hämtar de kläder som ingår i en eller ett par outfits så har jag/vi lyckats.

Meningen är att så många kunder som möjligt ska hitta något som tilltalar henne, oavsett storlek och stil.

Idag blir det alltså en extra rolig dag på jobbet, kommer delvis att vara en levande skyltdocka ... i fönstret!


Ha det!


söndag 18 februari 2018

Rött, gult och orange


Ny vecka och även nya erfarenheter, på torsdag börjar min yogalärarutbildning, är så taggad att jag nästan kryssar dagar i almanackan.

Denna vecka innebär dessutom att jag kommer att tillföra gula, orangea och röda grönsaker i min kost. Jippi!!! Kan med andra ord äta det mesta som är vegetariskt ... ja typ allt ... så länge jag låter bli att sockra maten.


Har hittills lyckats med mitt mål att inte gå ned i vikt (nu när jag inte fått äta kolhydrater) så därför kan jag stolt klappa mig själv på axeln.

Magen fungerar och varken hunger eller illamående knackar på dörren. Det jag däremot märker är att de gånger jag pulstränar så finns ingen extra energi att ta av, ingen reserv. När kroppen blir ordentligt trött så bör jag lyssna och sluta pusha den. Kolhydrater behövs för orken.


Önskar dig en härlig måndag!






lördag 17 februari 2018

Antar att den kommer som ett brev med posten?


Min kropp förbereder sig för eventuell träningsvärk ... eller det är i alla fall vad jag är beredd på. Igår innan arbetet hann jag ta en yogaklass av bästa Victoria Carp eller "Hellcat" som är hennes andra namn.

Tyvärr för mig så missade jag workshopen på eftermiddagen men tur nog inte den 75 minuter långa hatha yogaklassen hon höll på förmiddagen.

Vi har träffats tidigare. Jag har haft äran att vara hennes elev vid några tillfällen så jag visste vad som väntade mig, hårt arbete, noll fusk i linjeringen och muskler som skakade av utmattning.


Det är ingen lek att yoga med Hellcat, ingen vila. Praktiken leder utanför bekvämlighetszonen för det är där magin uppstår. Finns inga genvägar.

Åh vad jag älskar hennes tuffa klasser! Hon är en lärare som får mig att utvecklas och varje gång fylls min ryggsäck med mer kunskap, större förstående för min kropp och för känslan i varje asana.

Jag vet var jag är stark och var jag är svag. Har koll på min rörlighet samt mitt ego (det sista som egentligen alltid ska lämnas utanför rummet men som emellanåt slinker in och försöker hänga på).


Tänker inte sammanfatta gårdagens klass här i bloggen men en asana vi fick tekniktips i var halv och helbrygga. Det är positioner som ingår i min praktik men när det gäller full brygga så var det ett tag sedan jag utförde den, min kropp har inte haft behov.

Victoria utmanade mig, pushade mig att vandra in med händerna och öka bågen i ryggen, landa på toppen av hjässan, räta ut armarna ännu en gång och vandra in med händerna. Tack! (Vi var ordentligt uppvärmda redan innan den halva bryggan).

Så har vi coremuskulaturen ... här behöver jag fortsätta att jobba! Har blivit starkare men är det ett område det finns utvecklingspotential så är det här.

Glad, svettig och lycklig lämnade jag studion. Vi får se om träningsvärken hälsar på?



fredag 16 februari 2018

Var "får" alla kartonger placeras?


Vi står i för ett dilemma mannen och jag, vi tycker olika.

Absolut ingenting konstigt och allt löser sig, det gäller bara att kommunicera och hitta ett gemensamt tänk, något att utgå ifrån och starta där.

Min man är både planerande, eftertänksam och realistisk. Själv är jag mer här och nu ...

Om tre månader flyttar vi, ingen hemlighet och heller ingenting som är okänt för någon av oss. Massor av tid tänker jag! Hur ska vi hinna tänker mannen?

Han ser alla helger jag arbetar och andra helger som kommer att gå bort på grund av min yogautbildning, kontenta inte alls så mycket tid tillsammans.

Helt ärligt har jag inte tittat i vår kalender på det viset ...


För att mannen ska känna sig lugnad behöver jag börja packa. Okey, inga problem. Vad som orsakar diskussion är VAR alla packade kartonger får placeras?

Vi har varken förråd eller rum att stänga av. Mannen föreslår vår hall alternativt det "stora rummet" (vardagsrum). Praktiskt sätt smart men det knyter sig i hela min kropp. Ska vi stuva kartonger i de rum som liksom är hjärtat i vår lägenhet?

Jag vill fylla klädkammare och garderober med kartonger, gömma undan så att så lite som möjligt syns, i alla fall de första månaderna fram till påsk. Har i gen lust att fira en storhelg bland travar av kartonger ...

Förstår att jag måste tänka om. Vi behöver kompromissa och det kommer vi att göra.


torsdag 15 februari 2018

"Du har så mycket hår ... och så långt"


Under vår nästan dygnslånga frånvaro av fjärrvärme hann vi elda tre eller fyra gånger i öppna spisen. Som mannen sa: vi behöver inte spara på någon ved, det är ingenting vi behöver packa inför flytten.

Kallt i vissa rum men skönt framför brasan.

Eftersom jag inte tänkte mig för i tisdags så fick jag lov att tvätta håret i köket. Inget varmvatten ... men vad gör det när fungerande vattenkokare finns?!

Mannen konstaterade att det varit enklare för honom (han hade tänkt innan och duschat ordentligt kvällen innan) med sin kortsnaggade frisyr.

"Du har så mycket hår ... och så långt."


Inga problem tänkte jag och blandade kallt vatten från kranen med det uppkokade. So far so good. Problemet för mig uppstod när jag skulle skölja ur schampot, tillbringaren av plåt var stor och
utrymmet knappt dessutom hade jag svårt att måtta över huvudet.

Mannen fick assistera. För varmt! Sköljde i kallvatten och tänkte på Nordnorge, på det kalla bäckvattnet vi använde under somrmarveckorna på Sätra. Då när skallen nästan fick frostskador ...

Masserade in balsam. Drog kammen genom håret eller drog, den fastnade direkt i trasslet. Fick ta små små slingor och strukturerat arbeta mig igenom hela min kalufs. Puh!

Mannen testade kannan igen och nu var vattnet lagom varmt. Jag fick hjälp att skölja ur balsamet. Ett annorlunda sätt för mig att tvätta håret en vanlig onsdag.


onsdag 14 februari 2018

Varför ligga kvar i sängen?


Vissa veckor tillbringar jag mer tid på Hera Hub än andra, som denna vecka då jag bjuder in en yngre kvinnlig inredare/yogini på medlemsfrukost.

Min "vän" fick välja dag, igår eller idag, valde första alternativet. Jag bokade in henne och ställde väckarklockan så att min morgon inte skulle bli för stressig.

Eftersom jag går på den gröna kuren så åt jag min frukost hemma, tänkte att en kopp te och kanske något litet kunde inmundigas på Hera Hub.

Promenerade iväg och hade flyt med både järnvägsbommar och grön gubbe. Ställde mig utanför porten för att vänta in min gäst. Jag hade meddelat att vi skulle träffas fem minuter innan själva frukosten.


Minuterna gick och ingen "solstråle" dök upp, hade hon försovit sig? Jag slog en signal. Det visade sig att vi missuppfattat varandra, att vännen ställt in sig på denna morgon ...

Hon bad om ursäkt och jag lugnade henne, allt var okey. Jag lugnade vännen och sa att det inte var några problem, jag skulle gå upp till Hera Hub och berätta samt boka om. Sagt och gjort, tog de fem trapporna och sa som det var. Inga problem.


"Ska du inte stanna och äta frukost?", undrade de andra.
"Nä, kommer i morgon", svarade jag och promenerade hem.

Efteråt undrade jag varför jag inte stannade? Jag var ju ändå där, dessutom hade det varit trevligt.

Fick en härlig och frisk morgonpromenad, bara så där ... hade i normala fall legat kvar i sängvärmen, inget "ont" som inte har något gott med sig.


Ha det!

tisdag 13 februari 2018

Valentines Day 2018


Idag stängs varmvatten och värme av hemma hos oss på vår gata, från kl 06 till kl 22 ... eventuellt längre.

Ingen dusch och kallt inne.

Jag har ledig dag. Jippi. Eller?

Det är som det är och vi kan glädja oss åt att vi i alla fall har en öppen spis även om det mest är att elda för kråkorna. Blir att ta på både ullstrumpor och kofta.


En annan sak som jag faktiskt är tacksam över är att elen och kallvattnet fungerar. Vi kan laga mat och koka vatten. om vi önskar tvätta av oss får vi göra det på "äldre vis", blanda varmt och kallt vatten i en skål, det fungerar.

På ett sätt kan jag tycka att det både är lite mysigt och spännande när tillvaron förändras, blir "krångligare" och mindre bekväm. En dag utanför "boxen" ger möjlighet för kreativiteten att gro och blomstra.


Ha en härlig Alla hjärtans dag!