tisdag 30 november 2021

Autopilot läge

I måndags var jag med om något obehagligt, något som inte inträffat på mycket länge men som ruskade om undertecknad.

Pigg, utvilad och full av energi (efter min intensiva helg) såg jag fram emot en löprunda. Tyvärr för mig så var det ordentligt frostigt och kallt. Valde att byta ute mot inne och gick till gymmet. Här är mitt motstånd stort då jag tycker att gymmiljön är tråkig ... framför allt när det ska tränas ensam. Hur som så sprang jag på löpbandet och gick sen hem, mycket nöjd med mig själv.

Före lunch var det dags för måndagens första yogaklass, en företagsgrupp. Mitt under passet tappade jag fokus och kände hur det svajade till. Kroppen och huvudet hamnade i autopilotläge. En sekund eller kanske två sen loggade de in igen. Mina elever såg hur mina händer skakade till och förstod att undertecknad nästan svimmade ...

Avslutade klassen enligt planering och undrade över blodtrycksfallet. Varför? Hur kom det sig att min kropp reagerade som den gjorde? Jag som känt mig både stark och energifylld innan.

Under resten av dagen lyssnades det efter minsta signal. Vilade i yinpositioner och tog det lugnt då undertecknad visste att kvällen skulle avslutas med samma vinyasaklass. Hur skulle det gå?

Jag sa som det var och bland mina stammisar finns minst en utbildad sjuksköterska som lovade att hålla koll. Inget hände. Tack och lov!

Hur, var och varför är frågor som inte besvarats. Kroppen är glad igen och fungerar som den brukar men undertecknad lyssnar fortsatt in minsta lilla signal.  



måndag 29 november 2021

Stjärnstoff

Total närvaro men lika mycket total frånvaro från sociala medier, så kan den helg som passerat beskrivas. Att pendla till utbildning innebär tidiga morgnar och sena kvällar. 

Känner mig påfylld, full av inspiration och tillfredsställd, trots den huvudvärk och trötthet som checkade in under fredagen och inte släppte förrän söndag morgon.

Har rensat huvud och kropp med yoga nidras och lämnade studion, läraren och gruppen sprudlande av energi och kreativitet. Plötsligt orkade jag påbörja adventsfixet, dricka årets första glögg och mysa framför en halvbra julfilm.

Innan samt under helgen och vår utbildning presenterades en tillåtande och generös atmosfär. Jag upplevde aldrig prestation, trots att vi höll delar av klasser i mindre grupper samt med alla. Det är en konst att förmedla denna känsla som kursledare/utbildare och lärare. Tack finaste Jennie!

Förutom all teori om bland annat hjärnan så har vi vilat i nidras, diskuterat, sträckt ut kroppen i valfria yogasekvenser, samtalat och "tränat oss" så har vi också fått skaka loss i  glädjefylld Bollywood dans. Sååå kul!!!

Under söndagen bjöd dessutom vår lärare på adventsfika samt en gåva till var och en av oss, i form av en alldeles egen chokladkalender. 

Det jag främst tar med mig är känslan, lusten att undervisa i nidra samt kunskapen om hjärnan/vila. Allt det mannen förmedlat under tre år manifesterades plötsligt i min kropp och trots att jag både hört och vet så gjorde helgens föreläsningar skillnad. Coolt!



söndag 28 november 2021

Har du drömtydarkunskaper? Var så god

Eftersom jag tillbringat de senaste dygnen i Stockholm på utbildning så är detta blogginlägg förberett. Hur det varit i helgen får du kanske reda på i morgondagens text? Vi får se. Orden du snart ska få läsa är ifrån november 2019 men min undran är densamma: kan du tyda drömmar? I så fall var så god

Jag har en dröm eller flera drömmar??? Återkommande. Skulle kunnat vara mardrömmar men är det inte, ut av den enkla anledning att jag aldrig känner mig rädd.

Så har du drömtydaregenskaper så var så god att tolka mig ... eller min dröm.

Tänker inte skriva ett helt scenario, snarare fragment, minns helt enkelt inte allt. Förstår att jag antagligen är i en utvecklingsfas, vilket jag ÄR och att drömmarna antagligen bearbetar min arbetssituation. Visst, absolut kan de även ha med vårt liv, mitt och mannens ... den sega tillfrisknings processen hos min älskling.


I gårdagsnattens dröm var jag antingen på en stor utbildning alternativt på en audition. Det var mycket folk och jag hade vänner med mig. Det som ständigt upprepar sig i min dröm/mina drömmar är hinder jag ställs inför. Problem som verkar drabba enbart mig?

Igår under auditionen så skulle alla dansa och röra sig efter samma koreografi. Läraren står framför gruppen och jag tänker att min uppgift är att observera, minnas och därefter upprepa samma sekvens, vilket vi alla förväntas göra. Inser mitt i att jag inte får minsta handledning, ingen instruktion och att jag i brist på detta försöker göra mitt bästa genom att härma andra runt ikring. Viskar till en kompis och frågar hur hon, hur alla andra vet vad de ska göra? Vännen ser förvånat på mig och svarar att hon får tydliga instruktioner. Min tanke blir då: programmeras och överförs informationen direkt in i deras hjärnor ... men inte in i min???

Under klassen upptäcker jag dessutom att jag endast är iförd morgonrock och att jag är naken under. Det känns inte helt okey, vill inte gärna lyfta något ben högt och inte heller göra djupa framåt eller bakåtböjar. På något vis fixar jag auditionen trots att jag tycker att förutsättningarna inte varit desamma för mig som för de andra. Jag har gjort så gott jag kunnat men vet att resultatet blivit betydligt bättre om jag haft rätt klädsel och fått samma instruktioner som de andra. Beslutar att klä på mig. Viskar även detta till en kompis som snabbt hjälper mig att lösa mitt problem.

Så är det dags för lunch. Vi står i kö och maten ser väldigt god ut. När det blir min tur att få min tallrik så finns den inte där? Den är borta. Jag är jätte hungrig och vill inte ha något annat så jag börjar leta. Var är min tallrik? Klättrar högt, högt och sen lågt. Kryper i trånga utrymmen. Får med jämna mellanrum ledtrådar. Även nu får jag hjälp av de runt ikring i sökandet. Och återigen har ALLA andra fått sin mat, det är bara jag som måste söka.


Sammanfattningsvis så skulle jag kunna bli frustrerad, arg eller ledsen. Skulle också kunna känna mig utsatt eller generad. Ingen av dessa känslor finns i drömmen, enbart en motivation att hitta rätt, att lyckas med det jag så gärna vill. Finns inget tvivel hos mig, jag litar 100% på mina förmågor och tänker hela tiden att allt kommer att ordna sig.

Så återigen, om du har kunskaper att tyda drömmar. Var så god!




onsdag 24 november 2021

Den långa tassen


Vår Stanley är den snällaste som finns, framför allt gentemot sin kompis och vapendragare Audrey. Han backar ofta och låter henne få sin vilja igenom och verkar inte lida av sitt val. Ungefär som en förälder som avstår sin del till förmån för barnet.

Det finns dock tillfällen där S inte viker ner sig. Mat (och kel men denna blogg handlar om sånt som går att stoppa i munnen). Här är rollerna ombytta och lilla damen delar med sig om kompisen så önskar. Eftersom hon gör av med mer energi än S så händer det att vi sätter oss mellan katterna. Stanley äter på sitt fat i köket och Audrey vill ha sin portion serverad under matbordet. 

Som du säkert räknat ut så är vår hane snabbare. Han är väl medveten om de regler som finns och väntar stilla vid sitt fat. Om det tar för lång tid eller om han inte blivit mätt så smyger han tyst och stilla iväg, bort mot As tallrik.

Ifall vi inte är på plats så sätter han sig bredvid och Audrey delar frikostigt med sig eller så går hon sin väg, vilket innebär att fatet är rensat och tomt när hon kommer tillbaka.

Men vi vet så därför håller vi koll. Jag brukar sätta mig ner och smeka honom över ryggen när han är klar. Pratar med S och låter honom gå när A tycker att hon är klar, då får han dammsuga fatet.

Så finns det gånger när vi bjuder på något som är extra gott, vid de tillfällena blir det svårare för S (att följa våra regler). Ljudlöst och obemärkt närmar han sig, håller lite distans och när vi släpper fokus så sträcker han långsamt ut sin tass. Allt går i slow motion och tassen blir lååång, plockar åt sig en matbit och drar den (lika obemärkt) tillbaka mot sin mun.

Den långa tassen, så snyggt gjort och skulle du inte veta så blir du grundlurad för Stanley håller distans, exakt det avstånd som tryggar dig och gör att du sänker garden.



PS. Nu tar jag 3 dagars "timeout" för utbildning. Återkommer måndagen den 29e november igen .DS

tisdag 23 november 2021

En stämpel hit eller dit - är en världslig sak

Mannen visade mig ett handgjort presentkort på massage. Vi kan kalla det ett klippkort då det är tio rutor att stämpla.

Ja, det är jag som gett honom detta i gåva någon gång. Ja, mannen blev glad eftersom han älskar massage. Vad som är lustigt är att inte en enda ruta "stämplats" ...

Periodvis bjussar jag frikostigt på längre eller kortare behandlingar (vad gäller mannen), kan ibland vara en massage per dag. Det där tiokortet borde vara förbrukat för länge sedan!

Mannen ler lite snett och säger att han har ett oanvänt presentkort och helt tydligt har han rätt, så länge jag inte stämplar så är det precis så.



måndag 22 november 2021

Hemligheternas tid

Nu är den här, början på magin. Dagarna då det sker saker i smyg och när många av oss döljer mycket eller lite.

Igår klev jag in genom porten till den värld där kreativiteten bor. Har gläntat på den några gånger under november men inte varit beredd att stiga över tröskeln, det har känts för tidigt.

Snart är det advent och eftersom jag kommer att borta denna helg så får förberedelserna starta. En sak i taget men som du förstår har grejer börjat hända i mina kulisser, sånt som smusslas med och som enbart går att fixa när huset är tomt.

När jag/vi syskon växte upp så var tiden fram till jul spännande och precis samma känsla ville undertecknad överföra på de egna sönerna. 

Som barn var mamma den förutsägbara och pappa den som stod för överraskningar, tror att det kan vara/ha varit  ombytta roller hemma hos oss (vad gäller mig och mannen)?

Vår pappa var i sitt esse, han älskade julen! Det målades tomtar på väv eller duk, köptes in kärvar till fåglarna, pyntades, byggdes snöigloos och enorma gubbar, kokades knäck och bakades pepparkakshus. Allt pappa gjorde blev storslaget och han njöt av varje sekund. Ingen stress, enbart förundran.

Mamma bakade, städade, ordnade glöggmingel och middagar. Hon kollade upp exakt vad vi önskade oss, här fanns inga direkta överraskningar. Mamma ville att vi skulle bli nöjda och glada.

De kompletterade varandra, mina/våra föräldrar, precis som mannen och jag gör. Kanske har han lika många hemligheter? Eller så är jag ett steg före? Oavsett så njuter jag av att förbereda årets adventskalender, den är av annat slag och nyskapande. Har hunnit fixa ett par luckor och känner hur energin växer inom mig. Snart är det advent!



söndag 21 november 2021

Hur lång tid tar det innan ...?

Under tiden som mannen både bakat matbröd och städat (i helgen) så plockade jag in mossa och annat fint till advent. Eftersom undertecknad kommer att vara hemifrån två helger i rad så väljer jag att vara tidigt ute. Hittade till och med gul taggsvamp som blev ett gott tillbehör till lunchen.

Så fram med ljus samt en av våra ljuskronor, i den dekorerade jag med den vit/gröna mossan och lite lingonris. En bordsprydnad som fungerar att ställa fram nu, innan advent och som därefter kan tändas när så är dags.

Mannen nickade uppskattande och sa sedan de ord som överraskade mig, det scenario som undertecknad helt förträngt:

Vi får se hur lång tid det tar innan Audrey hittar denna?

Hur kunde jag glömma att vi lever med två katter som inte får gå ut och som har radar i sina nosar, de uppfattar minsta lilla doft från världen utifrån och vill nyfiket utforska ...

Sagt och gjort, det tog inte många minuter innan vår lilla tjej plockade åt sig en gren lingonris vilken hon lekte intensivt med. (Stanley fick överta resterna.) Själv gladde jag mig åt att hon låtit mossan vara kvar, den blir så skräpig och faller i molekyler. Lingonris är lättare att städa. 



lördag 20 november 2021

Ska drömmen gå i uppfyllelse?

Lika länge som jag varit mamma och grabbarna bott hemma har vi njutit av värmen från kakelugn och/eller öppen spis, det var först när vi flyttade till vårt nuvarande hus som "det" saknades.

Trots att vi bott i vårt paradis sedan maj 2018 så kan jag fortfarande säga till mannen att det skulle vara skönt med en värmande brasa. Så minns jag att det är omöjligt ...

Vårt lilla poolhus/gästhus/studio som inte är vinterbonat har sedan något år tillbaka en elektrisk kamin (samt ett extra fristående element) vilka snabbt värmer upp och håller värmen. Den lilla kaminen bidrar dessutom till mys trots att lågorna är fejk.

Från den stund vi flyttade in har jag önskat braskamin men en sådan behöver bygglov och ny skorsten vilket inneburit att annat fått större prioritet.

Så visade mannen mig en ny typ: bioetanol kamin, den ser ut som samt utlovar skön värme. Lågorna är äkta och rena, vilket betyder att du slipper sot, aska och rök. Skorstens installation kan strykas och du kan placera kaminen där du önskar (inne eller ute).

Så nu googlar vi. Åker till byggvaruhus och kollar om de har visningsexemplar så vi kan känna, klämma och skaffa oss en uppfattning om denna nya typ av kamin. Kanske slår vi till?


 

fredag 19 november 2021

Snobben och jag



Så här känner jag mig idag.
Nöjd, avslappnad och tillfreds,
precis som Snobben.

Kaffe med skummad mjölk,
cappuccino och latte
det är för mig både vardags- och helglyx 
men det är något jag inte ska unna mig denna helg 
då kroppen hellre vill ha värmande te.


Idag handlar allt om att bara vara 
och ta dagen som den kommer,
glida med och vara i nuet.

Vill jag göra någon nytta 
så finns det en "to do lista" 
men planen just nu är att glömma bort den.


"Bara vara dagar"
är nyttiga, viktiga och emellanåt
fullkomligt nödvändiga.

Stressa av, andas och ladda batteriet.
Finns inga måsten
finns enbart här och nu.

Så gör som jag, mannen och Snobben:
softa!

torsdag 18 november 2021

Har du någonsin känt dig som en bluff, som om någon när som helst ska avslöja dig?

Emellanåt checkar den känslan in hos mig och då handlar det om min roll som yogalärare, att jag inte skulle vara good enough. Trots att jag vet att detta är ett hjärnspöke och att undertecknad har en trogen grupp yogisar som gärna praktiserar med och för mig så håller tanken ett krampaktigt tag om min självkänsla.

Anledningen till mitt tvivel är att det spirituella, det andliga och den filosofiska delen. Detta är inte riktigt min grej då jag känner mig vilse. Finns massor av lärare som är grymma på detta men inte jag. 

För mig handlar yogan mer om andning, mindfullnes samt kroppens förmåga/oförmåga till rörelse. Att hitta balans i tillvaron, mota stress, utmana styrka och rörlighet samt strävan efter att få må så bra som möjligt (både i kropp och själ).

Den spirituella delen kan för mig (emellanåt) upplevas flummig men är inget som jag ser ner på. Många tilltalas och mår bra av det andliga, det är härligt men för mig känns den biten mer privat. 

Naturen ger mig ro, i den vilar jag och det en form av meditation. En liknande känsla infinner sig när jag undervisar yinyoga och inte praktiserar själv samt alla gånger jag sluter mina ögon och utövar min fysiska praktik.



onsdag 17 november 2021

Meddelande från andra sidan jorden


Upptäckte härom kvällen att jag fått ett meddelande på en av mina Facebook sidor: Mias Hattar, den sida som för tillfället ligger bortglömd då jag inte designat en ny hatt på länge. Så här stod det:


Hi! 

Greeting of the day This is Firoz from Dhaka-Bangladesh. I have a clothing business such as sweaters, wolven, denim and knit. We are able to manufacturer and exporter. If you have interest please let me know by email  xxx@xxxx.com    www.xxxx.com

Regards Firoz



Trevligt att bli uppmärksammad (hur nu vederbörande hittat mig som enbart har en svensk sida?) och få detta erbjudande. Inte för att jag nappar, har ingenting att erbjuda och även om jag hade så hade undertecknad tackat nej ... men ändå lite kul.



Hej svejs!


tisdag 16 november 2021

Barndoms nostalgi



Är med i en Facebookgrupp som heter Nostalgi från Kåge. Där kan vi (som av olika anledningar har intresse för bygden) bland annat få ta del av tidningsartiklar, historia, fotografier.  Minnen i form av återblickar vilka kan ge större förståelse för de egna, våra rötter.

Min mormor och morfar bodde i Kåge. Morfar startade och drev den första bensinstationen, han var med andra ord egenföretagare. Mormor roddade kök, hus, trädgård samt allt praktiskt (lättare och tyngre kroppsarbeten) plus deras stora sociala nätverk. Min mamma och moster hade det bra ställt i det stora huset. En borglig uppväxt i ett hem med trygg ekonomi.

Härom dagen låg en bild på deras hus, taget 1959 uppe på "nostalgi sidan". Det stora vita huset med den lika stora tomten. Det hus som blev mammas och som vi varje sommar flyttade till. Med föräldrar som arbetade som lärare innebar det att jag och mina syskon var priviligerade. Dagen efter skolavslutningen stuvade vi in vårt pick och pack i bilen och körde ut på landet, för att stanna hela lovet och först helgen innan skolstart flytta tillbaka till radhuset (inne i stan) igen.


Det finns så många minnen! Somrar då vi återupptog kontakten med kompisar som vi enbart hängde med och kände under juni, juli och augusti.
Mörkerkurragömma på sensommaren med familjen där den enorma rabarbern var ett perfekt ställe att aldrig bli hittad i. Badmintonplanen. Brandstegen som vi inte fick men ändå klättrade upp och ner för, den satt så lägligt placerad vid balkongen och slutade ovanför stora stenrabatten.
Balkongen som gjord för kräftskivor och annat kvällshäng. Favoritstället dit jag bar kudde och täcke  när sommarnatten var för het och jag hade svårt att sova.

Rummet jag delade med syrran, (det stora rummet på övervåningen). När vi blev osams drogs en osynlig linje igenom och överträdelse var lika med dödsstraff. Tur för oss att det fanns två dörrar. "I" kunde ta vägen ut och in genom övre hallen medan jag kunde gå via badrummet (som lyckligtvis också hade två dörrar).


"K"s skrubb, det rum som egentligen var förråd. Ett rum vi röjde och fick inreda som vi själva önskade (innan K övertog det). Där det var okey att rita på tapeten eller att dra bort den helt för att blotta husets vackra timmervägg. Vårt "klubbrum", vårt hemliga ställe där enbart våra regler gällde.

Finns så mycket att skriva och berätta om när det gäller vårt stora vita hus i Kåge. Hjärtat var ett stort lantkök med lucka i golvet (källarskafferi) samt ett skafferi vid sidan om (som var ett rum i sig). Här fanns en platsbyggd soffa (med förvaring under "sittbänken") som var magisk. Minns ett tillfälle när undertecknad låg i soffans trånga tomrum med locket på och systrar samt  bästa kompis lekte att jag var deras radio. 

Det köket fick långt senare inspirera mig och mannen när vi lät bygga vårt första hus med 30 kvm (kök) som blev vår hems själ och hjärta.

Tror jag stannar här. Skulle kunna skriva hur mycket som helst om vår barndoms hus och somrar men bjuder istället på en bild. Flygfoto: Högåsvägen i Kåge 1959. På denna bild 2/3 större trädgårdsland än vi hade.

måndag 15 november 2021

Slutspurt

Den nya veckan har nu gått över till dag 2 och jag fortsätter mina intensiva arbetspass. Går från ett jobb till nästa och sen förhoppningsvis hem en sväng innan jag ska undervisa kvällsklasser, så var det igår, idag och i morgon sen kommer butikschefen tillbaka efter sin semester.


Jag trivs på mitt vikariat :) och det har blivit fler timmar än planerat men det är en trevlig bonus. Med ett leende på läpparna promenerar jag iväg varje dag.

Kunder är flockdjur, kommer en så dyker det oftast upp fler. Emellanåt är jag själv och kunderna är någon annanstans, då har vi en mängd uppgifter att fixa.


Men vad gör jag när allt är avklarat (mellan kundbesöken)?

  • gör utfallssteg över hela butiken
  • sitter i squatställning, malasana
  • dansar till någon bra låt på radion
  • gör små och stora cirkelrörelser både framåt och bakåt med armarna


Alla pausaktiviteter är lätta att avbryta när kunden kommer och har den bra effekten att de ger mig förnyad energi. Kyliga dagar får jag även upp värmen :)


Må gott!

söndag 14 november 2021

Kan vi inte tillföra mer glamour i NOVEMBER!?


Idag bjuder jag på en återblick, 

ett fem år gammalt inlägg 

men fortfarande lika mycket jag 

och mina tankar

Advent är två veckor bort ... 

OCH november månad 

kan behöva lite mer glamour!



Lördagen den 21 november 2015

Fantasy flörtar med reality

Ibland är det underbart med lite flärd i sitt liv om inte annat så för att vila ögonen på. Något designat, innovativt som är skapat av kärlek, glädje och lek. Tredimensionell konst.


Jag älskar Rådhusets utsmyckningar i vår stad. Årstider och balklänningar blir ett och jag får massor av inspiration. Själv skulle jag gärna kasta mig in i ett projekt som någon av dessa, att på okonventionellt sätt designa en "balklänning". Saga möter konst eller om du vill fantasy flörtar med reality.


Fjolårets vinterskrud, vacker för ögat men stickig att bära, äkta naturmaterial.


Årets vinterbrud


Sist men inte minst har vi plastgranen som blev julgransklänning.


Ha en skön måndag!