måndag 30 november 2020

NU börjar det!

Första december och den för mig magiska månaden har startat. Även om vi inte har barn hemma så har både jag och mannen kalendrar. Efter många år med fixande åt våra söner, den ena mer kreativ än den andra så beslöt mannen att även jag skulle få en egen. Och efter det att kidsen flyttat ut så har han axlat sin mantel med bravur.

Ofta egendesignade (precis som mina) men i fjol slog han till med en te-kalender och i år en med espressokapslar. Att ge mig choklad varje dag har liksom aldrig varit min högsta önskan. Så succé´i fjol och stående ovationer i år.

Mannen har fått två (av mig) eller den är i två delar. Den första, i form av en julgran med små lådor har varit hans i 10-15 år och ofta fyllts med godis. I år finns den kvar. Tillägget är kidsens gamla broderade tomtekalender, den jag sydde när jag väntade Astronauten och som prytt vårt hem varje år sedan 1994.

I år hänger det 24 små pergamentrullar i rödvitt snöre. I varje står det något positivt om min älskling, något som jag beundrar hos honom och som gör mig glad. 

Idag när han öppnar sin första rulle så är jag inte hemma, jag arbetar. Den tidiga morgonklassen gör att vi inte äter frukost ihop så undertecknad missar reaktionen ... om det nu inte är så att mannen väntar till vi ses? Det lär visa sig.



söndag 29 november 2020

Det gröna står högst i kurs

Jag och Audrey har olika åsikter om VAR mossan ska ligga, den jag plockat med mig från skogen och placerat i vår adventsljusstake.  Audrey drar upp och plockar ner på golvet, jag städar och lägger tillbaka ... om och om igen.

Annars får vår adventdekor vara ifred. Äpplena i den lilla designgranen och alla de små figurer jag hängt i en liten bordsgran? Kanske har hon inte noterat? Sanningen är att hon sov hon när jag stylade. Kanske kommer buset sen? Kanske inte?

Däremot bet hon direkt av en bit av den gröna plastgirlang som pryder designgranen. Delen påminner om gran men är tydlig fejk, för Audrey en ny leksak vilken hon generöst delade med Stanley.

Mannen som städat huset suckade djupt när han såg alla de små plastbarren, vilka var precis överallt. Kvarlevorna beslagtogs och dammsugaren åkte fram för tredje gången denna helg. 



lördag 28 november 2020

Den långa tassen

Vår Stanley är den snällaste som finns, framför allt gentemot sin kompis och vapendragare Audrey. Han backar ofta och låter henne få sin vilja igenom och verkar inte lida av sitt val. Ungefär som en förälder som avstår sin del till förmån för barnet.

Det finns dock ett tillfälle där S inte viker ner sig. Mat. Här är rollerna ombytta och lilla damen delar med sig om kompisen så önskar. Eftersom hon gör av med mer energi än S så händer det att vi sätter oss mellan katterna. Stanley äter på sitt fat i köket och Audrey vill ha sin portion serverad under matbordet. 

Som du säkert räknat ut så är vår hane snabbare. Han är väl medveten om de regler som finns och väntar stilla vid sitt fat. Om det tar för lång tid eller om han inte blivit mätt så smyger han tyst och stilla iväg, bort mot As tallrik.

Ifall vi inte är på plats så sätter han sig bredvid och Audrey delar frikostigt med sig eller så går hon sin väg, vilket innebär att fatet är rensat och tomt när hon kommer tillbaka.

Men vi vet så därför håller vi koll. Jag brukar sätta mig ner och smeka honom över ryggen när han är klar. Pratar med S och låter honom gå när A tycker att hon är klar, då får han dammsuga fatet.

Så finns det gånger när vi bjuder på något som är extra gott, vid de tillfällena blir det svårare för S (att följa våra regler). Ljudlöst och obemärkt närmar han sig, håller lite distans och när vi släpper fokus så sträcker han långsamt ut sin tass. Allt går i slow motion och tassen blir lååång, plockar åt sig en matbit och drar den (lika obemärkt) tillbaka mot sin mun.

Den långa tassen, så snyggt gjort och skulle du inte veta så blir du grundlurad för Stanley håller distans, exakt det avstånd som tryggar dig och gör att du sänker garden.



fredag 27 november 2020

Kaos i planeringen



Känns som jag ligger efter i min to do lista eller rättare sagt som om det plötsligt dykt upp nya uppgifter vilka jag inte planerat in denna vecka 

... vilket det har.

Inläsningen av ljudfiler ligger och flyter och just nu vet jag inte hur eller när den tid som behövs ska frigöras? 

Har lovat att försöka hålla både lördag och söndag friare från jobb, för att det är skönt att bara vara och viktigt att prioritera värdefull chilltid med mig själv och mannen. 

Denna helg är uppbokad men NU står det viktiga gäster i dörren och trängs!

Finns bara en sak att göra, gå igenom schemat igen och blocka tid för det som är viktigt och nödvändigt. Vad vill och behöver jag/vi göra just nu? Vad kan vänta?



torsdag 26 november 2020

Tredje gången gillt

Teknikstrul dag nummer två ogillas starkt. Usch!!!

Tänkte redan i förrgår att jag skulle vara ute i god tid så jag filmade, skyndade på mitt iMovie arbete, påbörjade min nedladdning till Youtube och hoppades på att allt skulle vara klart när jag återvände efter att ha undervisat dubbelklass.

Icke sa Nicke.

Hemma hade någon fällt ihop min laptop (läs mannen, eftersom Audrey nosat på den) och ovetandes avbrutit hela överföringen.  Suck. Jag försökte väcka allt till liv och rädda det som räddas kunde. Lämnade uppladdningen ifred över natten.

Igår morse hade ingenting hänt, allt hade hängt sig men eftersom jag hade tidig morgonklass så fanns ingen tid att försöka åtgärda eventuella problem. 

Det var först efter lunch som jag raderade och började om från början för att senare upptäcka att allt stannade av på samma ställe som kvällen innan??? Alltså var mannen inte "the bad guy" 

Dags för ny dator?

Mannen undrar om jag verkligen ska ha en Mac? (Behöver knappast skriva att han äger en PC) Hur som så slutade middags diskussionen med att jag fick låna hans dator. Började om från början för tredje gången och (tro det eller inte men) när jag skrivit klart texten och alla hashtags så var min video publicerad!!!

Hur snabbt gick inte det!?

Så oerhört skönt att gå i mål med publiceringen även om belöningen innebar ett väldigt trött huvud.



onsdag 25 november 2020

Mötet som till slut blev av

Det här med onlinemöten är inte alltid enkelt. Igår hade jag ett inbokat och loggade in cirka fem minuter innan. Upptäckte då att min laptop inte kunde hitta någon kamera? Försökte snabbt kolla igenom datorns inställningar och program för att konstatera att inte heller jag hittade kameran (som finns).

Hämtade min iPad. Klickade på möteslänken och kom till Google meetings startsida där App Store ville att jag skulle ladda ner appen. Okey. Försökte men fick till svar att min iPad är för gammal, att den behöver uppdatera programvaran ...

Telefonen! Sista försöket och det lyckades men var var min möteskollega???

Skrev i chatten att jag var på plats. Skickade även ett mejl. Vad hade jag missat? Inte tiden men kanske något annat? Eller så var det inte hos mig som "problem" uppstått? Väntade den där akademiska kvarten och SÅ fick vi kontakt. Med rundgång i mikrofonerna (!!!) eftersom jag loggat in både med dator och mobil. Slutade med att han ringde upp mig och att jag klickade på mute (på min laptop). Bild på skärm, hörlurar i och NU fungerade kommunikationen. 

Jag får jobb som ljudboksinläsare. Jippi!!!

En helt ny värld öppnar sig och massor av tekniskt nytt ska läras vad gäller filer, ljudspår och hur jag delar. Min röst sägs vara både tydlig och mitt sätt att läsa känsloförmedlande så nu ska jag ge allt samt försöka minimera antalet omtagningar. 



tisdag 24 november 2020

... med pannlampan påslagen!

Kors i taket, jag har köpt min första julklapp! Eller två faktiskt och är riktigt nöjd med innehållet i paketen. Så nu är det bara resten kvar, fast den shoppingen kommer nog inte att ske förrän december månad startat).

Hemma har jag lekt med hela nejlikor och apelsiner, tänker hänga upp dessa i fönstret lagom till första advent. Känns bra att stjärnor, ljusslingor och girlanger får tillträde redan i slutet av denna månad, när det är sååå mörkt, grått och trist ute. November både längtar och behöver glamour!

I skrivande stund dammsuger mannen (med pannlampa påslagen!) runt mina fötter. Han städar efter den elektriker vi haft på besök (samt Stanley som lämnar vita tassavtryck på vårt mörka källargolv efter att han varit på lådan). 

Hemma hos oss har vi (just nu) den uppdelningen, mannen städar och jag lagar mat. Det händer att vi byter men oftast behöver jag inte fundera på om dammsugare ska tas fram eller inte.




måndag 23 november 2020

#TANTKRAFT eller kanske Pippi Power!?

För ett år sedan skrev jag detta inlägg, då när covid19 inte hittat till Sverige. När vi levde våra liv mer tillsammans, utan social distansering och inte hade en aning om vad som väntade oss.


Tja, stå på huvudet när jag är över 70 år, det trodde jag aldrig!


Även denna vecka har jag samma tema på min vinyasa klass, "Med sikte på huvudstående". Detta för att vi ska kunna nöta teknik och låta kroppen lära sig att hitta in i den variant av huvudstående som passar varje enskild yogi.

Normalt sätt brukar jag undvika just detta moment, då huvud och nacke är känsliga för belastning och jag vet att det alltid finns någon som lyssnar mer på egot än sin kropp.

MEN ...




Idag känner jag att det finns så många varianter och steg mot målet att jag känner mig trygg som lärare. I de sammanhang där jag vet vilka som kommer och ungefär hur många de är, finns möjlighet att utforska och testa (under handledning).

För att stå på huvudet så behöver du inte släppa golvet med fötterna. Att få samma känsla är möjligt samtidigt som du är trygg. Du slipper rädslan att "falla över". Du behöver heller inte oroa dig för nackens skörhet / ovilja mot för mycket belastning.

Små delmål. Kroppen får bestämma. Du anpassar dig efter dagsform och förutsättningar. Förhoppningsvis har du dessutom roligt på vägen samt får en känsla av att lyckas, oavsett nivå.


Igår kom en kvinna som inte var med förra veckan. Jag lovade henne att demonstrera och noggrant visa så att hon skulle kunna känna sig lika delaktig. Utan svårighet genomförde hon varianter av alla moment. Jag frågade henne efteråt hur hon upplevt klassen?

"Tja, stå på huvudet när jag är över 70 år? Det trodde jag inte", svarade hon.
"Ingenting är omöjligt", sa jag och imponerades över hennes ålder.

Hur coolt är inte det, att prova på något du aldrig gjort när du själv tänker att du är för gammal! Här och i detta fall snackar vi #TANTKRAFT



söndag 22 november 2020

Kors i taket!

När walk&talk med en vän blev inställt (läs framflyttat) så hände oanade grejer, (kors i taket) ... jag fortsatte att baka! Check på lussekatter, saffransbullar, saffransträd och längd. 

Är sååå nöjd.

Dessutom är trädgården vinterförberedd, veckans yogaklasser sekvenserade och en lång löprunda avklarad. Sammanfattningsvis en skön och bra söndag.

Så jag kavlar upp ärmarna och välkomnar denna vecka, vilken kommer att bli annorlunda. De nya restriktionerna och rekommendationerna (på grund av covid19) innebär (för mig) fler livesända klasser samt färre yogisar på plats. 

Inte en utan två morgonklasser erbjuds (härligt!) = mer planering, förberedelse av frukostmatsäck och tidiga kvällar men tro inte att jag "klagar", det är mitt eget önskemål och jag är riktigt taggad. Behöver bara programmera om kroppen tidsmässigt.

Kom igen vecka 48, nu kör vi!





lördag 21 november 2020

Heja mig!

Så har jag kickat igång mig själv och både bakat saffrans biscotti med vit choklad samt gjort vår alldeles egna pepparkaksdeg och ställt i kylskåpet. Heja mig!!!

Du som inte känner mig så bra har antagligen inte en aning om att baka är en aktivitet som sällan sker hemma hos oss. Lusten och motivationen finns liksom inte där och mannen går därför till bageriet och köper eller slänger ihop något själv om han önskar fikabröd.

Helt ärligt så kan jag, det är inte där skon klämmer. När undertecknad arbetade i skolan,  inom specialundervisningen så stod just "baka med Mia" högt upp på önskelistan hos flera av våra elever. Just då guidade jag främst och lät barnet vispa och blanda men stunderna var alltid mysiga och efterlängtade.

När jag själv var liten och under min uppväxt så bakade jag och syrrorna ofta, matbröd, kakor och bullar. Varken mamma eller pappa sa nej, så länge vi diskade och städade undan efter oss så fick vi hålla på hur mycket vi ville. Mamma kunde dessutom lägga in beställningar trots att även hon bakade. Vad gällde pappa så var han värsta storbagaren om han kände för det, då var hela köket fyllt av bullar och det doftade långt ut på gatan! 

Tror att min lust minskade när jag flyttade hemifrån, inte hade någon att baka åt och sällan längtade efter fikabröd.

När grabbarna var små vaknade lusten till liv och fyller någon år så görs allt från grunden samt denna tid före jul. Vi har aldrig så mycket fikabröd hemma som just under december månad.

Heja mig!



fredag 20 november 2020

November månad kan behöva lite mer glamour


 

Idag bjuder jag på en återblick igen, 

ett fem år gammalt inlägg 

men fortfarande lika mycket jag 

och mina tankar

Advent är en vecka bort ... 

OCH november månad 

kan behöva lite mer glamour!




Lördagen den 21 november 2015

Fantasy flörtar med reality

Ibland är det underbart med lite flärd i sitt liv om inte annat så för att vila ögonen på. Något designat, innovativt som är skapat av kärlek, glädje och lek. Tredimensionell konst.


Jag älskar Rådhusets utsmyckningar i vår stad. Årstider och balklänningar blir ett och jag får massor av inspiration. Själv skulle jag gärna kasta mig in i ett projekt som någon av dessa, att på okonventionellt sätt designa en "balklänning". Saga möter konst eller om du vill fantasy flörtar med reality.


Fjolårets vinterskrud, vacker för ögat men stickig att bära, äkta naturmaterial.


Årets vinterbrud


Sist men inte minst har vi plastgranen som blev julgransklänning.


Ha en skön söndag!

torsdag 19 november 2020

Ack så FEL vi KANSKE haft!?

Igår ringde jag en veterinär för att rådfråga och eventuellt boka tid åt vår lilla prinsessa. Sedan jag gläntat på dörren så har katterna nöjt trippat in vid femsnåret och Audrey har hoppat upp i sängen och kissat på mitt täcke ...

Jag har inte blivit arg, istället har jag lugnt rullat ihop täcket och lagt mig ner utan. Katterna har dröjt sig kvar, helt stilla och lugna. När klockan blivit mer morgon har jag stigit upp och serverat frukost.

Varför kissar A? Har det blivit en grej? Eller kan hon inte styra blåsan just nu, i min säng, på morgonen?

Istället för att tänka att hon är en bortskämd och uppmärksamhets sökande tonåring så väljer jag att tro att allt handlar om något annat, att hon är mer av det lilla barnet som inte har rätt verktyg och som försöker göra rätt men istället blir det tokigt och fel.

Har märkt att mitt val att tänka annorlunda verkar trygga Audrey, det känns som hon försiktigt släpper efter. De senaste kvällarna har jag fått stryka hennes svans, baktassarna och längre ner på ryggen, inte länge men tillräckligt både för henne och mig. Hon rycker inte till i kroppen vid beröring på samma sätt som tidigare.

Kanske har hon någon form av urinvägsinfektion eller andra fysiska problem?

Mannen googlade "min katt har börjat kissa i sängen" och vi fick ett intressant och bra svar vilket resulterade i beslutet att ringa närmaste klinik för att boka tid samt rådfråga.

Det kan mycket väl vara så att Audrey har fysiologiska problem men det troliga (enligt veterinären) är att hon är stressad. Och när vi tänker på saken så absolut. Enligt veterinären har de varit en väldigt kort period hos oss (känns länge). Lägg sen till att A inte gillar att dela Stanley, att händer är farliga och att hon inte vet hur hon ska be om det hon behöver på ett för henne tryggt och kärleksfullt sätt.

Mannen har därför inhandlat Feliway classic vilket vi hade de första två månaderna. Du sätter in doftgivaren i väggkontakten och lugnande (totalt luktfri för oss människor) doftämnen (syntetisk kopia av kattens ansiktsferomoner) frigörs. Detta ska bidra till ökad trygghetskänsla samt komma till räta med oönskade beteendeproblem som "kiss i sängen".

Vi trodde att vi inte behövde köpa nytt när det förra tog slut, att katterna inte behövde mer men ack så fel vi kanske hade.

Fortsättning följer ...



onsdag 18 november 2020

När jag egentligen inte har det som behövs ...

Igår hade jag en sådan dag som inträffar sällan (tack för det!), då pusselbitarna inte passar. När hela planeringen faller och dagen blir annorlunda än jag tänkt.

Säger inte att jag hade en sämre dag, bara att den hamnade utanför protokollet och att jag surfade på vågorna utan att egentligen veta vad eller hur undertecknad skulle göra. Delvis utanför min trygghetszon, vilket är helt okey.

Hamnade framför Garage Band och läste (efter önskemål) in en av mina texter. Experimenterade med mickar och hörlurar samt skapade mp3 filer som mejlades iväg, den ena efter den andra. En testinläsning för eventuellt extra jobb.

Mannen googlade inspelningsutrustning och reserverade en ordentlig mikrofon åt mig i butik. Sen kom svaret att mina inspelningar fungerar och att jag inte behöver köpa in proffsigare mick. Men jag är skeptiskt, vet inte om det går att lita på det vi har hemma? Blir jag anlitad att läsa in ljudböcker så ...

Släpper bomben, kanske får jag jobbet!? (Verkar så) Vad häftigt det vore att få läsa in mina egna sagor! Och kanske andras? Ett extraknäck som skulle vara guld värt, som kan göras när tid finns och hemifrån.