fredag 30 september 2022

... får nog vänta en vecka eller två


Just nu är vi mitt uppe i den tid på året som jag tycker är vackrast, alla färger som sprakar och intensivt bjuder på sin magiska prakt. Både ögon och intuition viskar att hösten är intensivare i år, att färgerna är något mer tredimensionella.

Detta har hänt tidigare, tror att det var efter en mycket torr och varm sommar (kanske 2018). Fick veta av en forskare, en biolog att träden kapslat in sig (?) och bundit vatten för att överleva och att just detta innebar att färgerna upplevdes intensivare, ungefär som om naturen blev självlysande.

Vet inte om jag inbillar mig eller om magkänslan och ögonen har rätt?



Oavsett så njuter jag av alla träd som fortfarande står mer eller mindre påklädda, de har bytt om till festskrud men ännu inte tappat så många blad så att de ser frusna ut. På marken bildas ett täcke av de löv som singlat ner och på vissa ställen ligger drivor, som gjorda att hoppa i.

Tänker att det snart är dags att göra lövänglar, att lägga sig på rygg i allt det mjuka och röra armar och ben så att siluetten av en ängel uppstår.

Men på vår gröna gräsmatta ligger enbart äpplen ... måste vänta en vecka eller två.




torsdag 29 september 2022

Hur gick det sen?


Kanske du undrar hur det gått för herr/fru grävling? (Om du inte bryr dig så kan du sluta läsa nu).

Peppar, peppar så tror vi att den flyttat för inga nya gropar är grävda och våra amerikanska blåbär har fått vara i fred. Om det var urinet (det jag kissade i hinken och hällde ut runt ingången under altanen eller om det var de "after shave dränkta" bomullsremsorna som knöts upp i samma område kommer vi troligtvis aldrig att få reda på. Vi är glada att lugnet lagt sig på vår tomt.



Via en mejlkonversation med våra grannar har vi fått reda på vilka som haft påhälsning och hur de agerat. Någon lånade en grävlingsfälla. De fångade först en vit katt (typ grannens) och senare en grävling. Ungefär samtidigt  fick de information om att det är olagligt att skjuta detta djur i vårt område. Paret tog då bilen (med buren) och fraktade sin otillåtna gäst ett par mil till en större skog där de släppte ut grävlingen.



Om det var "vår" herr/fru grävling ska vara osagt. Jag och mannen tror att det kan vara flera grävlingar som rört sig på vår gata eftersom Lejonkungen sett mer än en grävling röra sig i skogsbrynet under julimånads sommarnätter men vad vet vi?

Så oavsett var "vår" grävling nu bor så hoppas vi att den mår bra och att den stannar där den är. Win win för alla.





onsdag 28 september 2022

Att få GE känns fint



Min man har det bra, det händer att han får massage av mig, inte varje kväll (har varit så periodvis för något år sedan) men förhållandevis ofta.  

Blir knådad över hela ryggen med sesamolja för att mjuka upp knutar mellan skulderbladen och ett område ovanför, strax under axeln.

Att vara den som ger är fint. Att få beröra så att det lindrar, det blir som en gåva, en present och en kärleksfull handling.


Igår när jag kom hem och precis satt mig i soffan med en stor kopp te så undrade mannen om jag hade någon idé till mitt blogginlägg? Om jag behövde lite extra tid att fundera ut ett sådant? Han är smart mannen. Tänkte att jag kunde få lite extra tid (för planering) när jag knådade hans rygg.

Fast jag behövde inte ... (sa han).

Men eftersom jag vet hur tacksam han blir och hur välgörande massagen är så säger jag inte nej (även om det är okey att göra det).

Så han har det bra, min man, ett par kvällar denna vecka har han fått massage.

tisdag 27 september 2022

Hänga gubbe


Alltså hur roligt är det att möta nya studenter och få vägleda dessa genom sin första tentamen? Svar: hur nice som helst!

Under gårdagen var jag värd för ett, ja faktiskt två gäng studenter som börjat plugga på djuromvårdnadsprogrammet på SLU, de blir efter färdig utbildning "sjuksköterskor" (för djur). Lagom förvirrade, smått stressade och oerhört trevliga loggade de in på sina datorer för att göra ett quiz. 

Vad som var annorlunda var att studenterna delats upp i två omgångar och inte fick träffa varandra före eller efter tentamen. Vi skulle därför valla in dem i grupp, valla ut och senare släppa in grupp nummer två. I vanliga fall har vi samt studenterna ungefär en halvtimme för att kolla legitimation, starta upp program och logga in men igår fick vi av någon anledning nästan en timme???



Inget krånglade och alla var redo när 30 minuter återstod. Vad gör man då? 

Vi pratade allmänt och sen kände undertecknad att något måste till för att lätta upp stämningen, frågade om de ville hänga gubbe? Japp. Stressen i rummet släppte och vi lekte, tiden rann iväg.

Så blev det dags att starta quizen. I rummet var det tyst förutom smattrandet från tangentborden. Efter avslutat prov skulle alla dröja kvar för genomgång. NU började krånglet, inte för oss i salen men för administratörerna och IT. Ny väntan ... nya hängda gubbar.



För grupp två gick de fortare, de fick ingen väntetid, varken före eller efteråt. Nöjda städade vi undan och återvände till förrådet med tentamensmaterialet. Dags att säga hej då och gå hem. 

Jag beslöt att ta en promenad. När undertecknad kommit halvvägs så insåg jag att skyltarna med "tentamen pågår" fortfarande satt uppe på dörrarna till salen ... åh nej! Skulle jag ringa en kollega som befann sig i samma byggnad och be honom plocka ner? 

Nä ... för det du inte har i huvudet får du ha i benen. Jag promenerade tillbaka, hämtade skyltarna och städade efter oss. Check, sen kunde jag med gott samvete gå hem.




måndag 26 september 2022

Oops, där sprack byxan!



 
Idag hände det (igen), jag spräckte byxorna! Får väl skylla mig själv som satte mig i en skräddarposition under min rast. De brukar gå men idag orkade inte brallorna med mina utsvävningar, de fick nog och kastade in handsken. Så jag fick gå med trasiga jeans.





Ingen fara, ingen märkte och även om de uppmärksammat mitt dilemma så hade jag bara skrattat och talat om vad som hänt. Nu har jeansen hamnat i soporna och blivit ersatta av andra. Jag tackar för den tid vi haft tillsammans.





Slutsats: sluta göra yogapositioner på jobbet åtminstone i tighta jeans.


Annars har min dag varit lugn men intensiv. Vissa stunder skulle jag behöva klona mig men på något sätt så får jag allt att fungera vilket gör mig glad, för frustration är arbetsamt att släpa runt på.



Nu: fullt fokus framåt (både på och vid sidan av yogamattan).

söndag 25 september 2022

En kaffe om dagen


Kanske låter futtigt om du gillar den drycken men för mig som knappt kunnat dricka just kaffe så är det en stor önskan.

Jag älskar nämligen kaffe och har typ levt på det när jag var yngre, antagligen precis därför som kroppen skrikit rakt ut och fått mig att pausa det jag verkligen kan längta efter.

Te går bra och när jag inte kunnat njuta av en god kaffe (glöm restaurangvarianten som står och blir besk samt alla andra varianter som förstörts) så har just te varit min räddning. 



Under de senare åren har undertecknad satt som mål att (när kroppen ger tummen upp) unna mig en kopp nybryggt kaffe alternativt en espresso direkt efter lunch. Viktigt är att samtidigt vara noga med sockerintag (inte för mycket, det blir gift inuti mig) observera vad jag äter samt ha koll på onödig stress.

Kors i taket men efter två månader så har jag kunnat dricka den där lyxiga koppen kaffe! Du fattar kanske inte exakt hur lycklig jag blir av detta?! 

Samtidigt vet jag att allt är förnämligt och att det mycket väl kan komma bakslag. Vi får se. En dag i taget. Fortsätter lyssna inåt och uppmärksamma eventuella stressreaktioner på grund av kaffet (vet hur de signaleras).

Ha en skön måndag!



  

lördag 24 september 2022

"Jag ska måla hela världen", sjöng den lilla mamman

... eller hur nu sångtexten gick 😜 😂 😂 😂 


Har ägnat ett par timmar åt färgläggning. Med stor målarhink, pensel och stege så har undertecknad förvandlat det trärena taket samt innerväggarna på vårt nya förråd. Allt är vitt.

Spindlarna protesterade men det hjälpte inte, de fick ge sig och krypa in i små hålrum. Även om det droppade färg så hamnade det mesta där det skulle och jag klev nöjd in genom dörren.

Mannen passade på att fota mig, händer inte ofta men denna gång hade det ett syfte. Han visade mig bilden. På jeans och skjorta fanns inga spår efter min eftermiddagsaktivitet men det gjorde det i ansiktet. Att händer och naglar fått färgstänk var undertecknad medveten om då färg runnit från penseln men den stora vita fläcken på kinden eller den mindre på näsan hade gått obemärkt förbi.



Det ska synas vad du gör ... eller hur!?

Vårt uteförråd har nu ett lager färg invändigt, från tak till golv (nåja, golvet har flera) och undertecknad känner sig ordentligt nöjd. Planen idag är att måla varv nummer två.

Önskar dig en skön söndag!





fredag 23 september 2022

"Sa du mat?!"

                                         

Som du säkert vet har vi två katter, två motpoler vad gäller hunger och matintresse. Egentligen är de traditionellt som våra tidigare pälsklingar varit, Stanley (hanen) äter upp hela sin portion i ett nafs och undrar sedan om Audrey lämnat lite av sitt till honom medan vår lilla prinsessa äter mindre och helst skulle vilja lämna för att senare komma tillbaka och äta lite mer.

Fungerar inte! Hankatter liknar mer en hund och äter till maten tagit slut ...

Nåja, de har olika förhållningssätt till den näring vi serverar, vilket vi lärt oss förstå, som att vi kan få Stanley att springa om vi kastar torrfoderbitar typ apport, fungerar inte med Audrey. Hon undrar vad vi håller på med? Vill hon äta så äter hon och vill A leka så leker hon, inget mix.

Dilemmat vi dock lever i är morgon och kväll när de får sin blöta mat. A och S väcker mig på morgonen och springer upp till övervåningen för att få sin frukost. Stanley sätter sig lugnt ner vid sin plats och väntar tålmodigt på att jag ska ställa fatet framför tassarna på honom.

Så tar jag Audreys fat men då är hon plötsligt borta!? Vi leker kurragömma (eller kanske det bör benämnas "katt & råtta"?) när hon ser mig springer hon åt ett annat håll. Hon dribblar bollar och byter våning, det är som att hon först måste leka av sig innan hon har ro att äta?

Problemet är att när A är lugn så har S ätit upp ...

Fatet åker ofta in i kylskåpet och får smygas fram en stund senare, då när A förhoppningsvis är hungrig. Den katt och råtta lek som uppstår är inte alltid möjlig, framför allt inte om vi har annat att göra. Ett visst mått av frustration knackar på, varför måste A leka innan mat? 

Som tur är kan vi ha torrfoder framme vilket gör att det finns tilltugg om Audrey/S så önskar. 



torsdag 22 september 2022

Äntligen fredag!!!



Så skönt det ska bli med helg efter en intensiv vecka med många bollar i luften. Har visserligen denna dag kvar (som enbart känns rolig) innan undertecknad checkar ut och antagligen eller troligtvis kommer jag att somna sött i soffan (förhållandevis tidigt) efter en god middag med mannen (haha) 😜 ... för det är ju just fredag.



Igår ringde Lejonkungen. Ett samtal från London men mitt på dagen är ett utropstecken så undertecknad meddelade kollegan att jag nog måste svara. Sonen ringer ytterst sällan och tanken var att han behövde hjälp med något. (Visserligen är det mannen som fixar kors och tvärs men hur kunde jag veta om det var fara på taket eller inte???) 

Det visade sig att Lejonkungen hade en lucka i sitt schema och enbart ville prata, vilket oturligt nog inte fungerade för mig som hade fullt upp ...



När jag senare provade nå honom (efter arbetet) så gick signalerna fram men ingen svarade. Oturligt, för oss båda. 

Förstår inte hur mannen lyckas? Han pratar nästan dagligen med båda sönerna (inte jag) - på något sätt är de synkade tidsmässigt. Eller så underlättar det att mannen ofta arbetar hemifrån och har lättare att pausa så länge han inte sitter uppkopplad i möte?

Nåja, bara att prova om och om igen - förr eller senare kommer vi att höra varandras röster och det fick vi till slut. 




onsdag 21 september 2022

Kanske borde vi gjort tvärtom?



Två varv golvmålning i uteförrådet har jag hunnit med mellan arbete på campus och yogaklasser, om jag får säga det själv så blir det både fräscht och snyggt.

Planen har varit att låta väggar och tak vara omålade men när atmosfären i det lilla huset förändras så tänker vi om. Kanske arbetar vi baklänges? Kanske borde vi gjort tvärtom, börjat med väggar och tak men det är fullt möjligt att täcka golvet och måla (vitt) stående så ingen fara är egentligen skedd.



Vad gäller grävlingen så finns det i skrivande stund inget nytt hål, i vår värld betyder det att ställningen är oavgjord. Nya hål kan dyka upp ... så vi ligger lågt och inspekterar området runt vår altan dagligen. Varje gång rabatten är fin och blåbärsplantorna står upp så säger vi tack.

Herr eller fru grävling har kanske tagit time out för att smida nya planer? Vad vet vi?






tisdag 20 september 2022

"Vad roligt att DU hade kul!", sa familjen med viss ironi

Idag drömmer jag mig bort och minns en familjeresa till Aruba för åtta år sedan. En paradis ö som jag skulle kunna återvända till igen. 



Under mellanlandningen på Schiphol (Amsterdam) startar alla upp sina iPhones. Jag loggar också in på min mobil eller det gör jag inte för plötsligt har jag blivit osäker på min pinkod. Jag knappar in siffrorna en gång, två gånger och sen precis när jag ska slå dessa den tredje gången så stoppar mannen mig. "Är du säker på att du slår rätt kod? Vänta lite och tänk"  Jag är totalt blank, nollställd.

Gör jag som han säger? Nej. Slår siffrorna igen och får ännu ett felmeddelande följt av en uppmaning: slå pukkod. Va!?? Om jag inte minns pinkoden hur ska jag då kunna min pukkod? Problemet är att jag dessutom fått minnesförlust och inte ens kommer ihåg min googleadress.  Min gullige man gör upprepade försök att hitta lösningar men telefonen är låst. Död skull vi också kunna säga. Resultat: ingen mobil på fjorton dagar.


Resten av resan flöt smärtfritt. När vi klev av planet på Arubas lilla flygplats möttes vi av den harmoniska atmosfär som kännetecknar ön. Calypsomusik, leende människor och registreringsskyltar med texten A happy island.




Vi hade bokat lägenhet på Amsterdam Manor och 50 meter från lägenhetsdörren bredde det turkosa havet ut sig. En vit korallsandstrand att löpa barfota i tidigt på morgonen och varma vågor att kasta sig ut i under dagen.  Som pricken över i:et växte ett klätterträd mitt i sanden.





Vind, sol, vågor och regnstänk, det sista visade sig vara regnskurar (kändes mer som om grannen oavsiktligt råkat rikta vattenslangen åt fel håll i 30 sekunder ).
På Aruba är vädret stabilt, lika hela året, ca 30 grader i luften och lika varmt i vattnet. Ljuvligt!!!




Våra grabbar hade hemifrån bokat in fallskärmshoppning på sitt schema.
Den drömmen blev en succé, vilken förevigades både med film och fotografier.
Trots det ville lillebror mer. Han är av den rastlösa typen (i värme och sol) precis som sin far.

"Mamma, dyk med mig!"
"Nä...fråga brorsan."
"Han vill inte gå introduktionskurs igen, han har redan gjort det. Kom igen nu!"

Sonen tjatade och tjatade och jag försökte säga nej. Var inte alls sugen, trots att jag älskar vatten så lockar inte dykning som det borde. Jag tror mig ha problem med att hålla andan, litar dessutom inte på apparater och får lätt panikkänsla.

Men vad gör man inte för sina barn?

Jag upptäckte att en instruktör bjöd in till en "prova på dykartuber" stund i hotellets pool och frågade glatt familjen om vi skulle joina? De stirrade på mig som om jag inte var riktigt klok och kom ifrån en annan planet.
"Nä, nä...gå dit och lek med de andra barnen själv du" fick jag till svar.
"Men, det är ju ett bra tillfälle att prova andas i tub."
Ingen ville hänga på. Alla blev plötsligt väldigt upptagna så jag bokade in mig själv.




Sagt och gjort, jag promenerade nyfiket iväg till poolen och väntade och väntade. Vid bassängkanten står två tuber men ingen instruktör så långt ögat kunde se.
Familjen kom och gick i omgångar för att se exakt hur pinsam jag kunde tänkas vara?

När jag till slut var på väg att kasta in handduken så såg jag en man resa sig helt nära mig. Med ett papper i handen börjar han gå bort ifrån bassängen. Det är han! tänkte jag. Reste mig snabbt och sprang efter för att stoppa honom. Instruktören återvände och jag fick kränga på mig en tubväst som var alldeles för stor.

Inför övriga poolgästers beskådan samt de uppe i baren fick jag en privatlektion. Basic, basic. Dykinstruktören stod vid poolkanten (han var aldrig i vattnet), gav instruktioner och jag fick godkänt.

Stolt som ett litet barn skuttade jag hem till vår lägenhet och sa till yngste sonen: "Vi kör!" "Yes!" fick jag till svar. Familjen klappade mig på axeln och flinade: "Vad roligt att du hade kul!"






måndag 19 september 2022

Underläge - fortfarande 0-1



Så hur går det med vår oinbjudne gäst, grävlingen?

Så där ...

Den lämnar nya spår av hål med bajs på nästan exakt samma ställe MEN efter ett antal tips så har jag och mannen börjat testa oss fram. Igår kasserade jag ett gammalt  påslakan och rev i remsor. Mannen stod för en flaska after shave av märket Hugo Boss. Han sprejade tyget och jag knöt upp remsorna runt blåbärsplantorna som står framför en öppning in under altanen. Våra händer stank "parfym", det spelade ingen roll hur mycket vi tvättade händerna. Perfekt, tänkte vi och lämnade trädgården. 



Igår regnade det ... 1-0 till grävlingen som har vädrets makter på sin sida.

Vi får börja om och göra om allt på nytt. Den oinbjudne gästen bör för sin egen säkerhet flytta tillbaka till skogen för även om vi är snälla och rätt harmlösa så finns det andra människor, de som inte tvekar en sekund att ringa jägare.

Tips nummer två som vi fått är att skvätta vårt eget urin i samma område som grävlingen lämnar sina spår. Märka revir. Har ännu inte testat men kommer att prova detta under dagen. (Har kissat i liten hink så nu ska det spridas människolukt).

Hoppet just nu är uppehåll så att after shaven kan få göra sitt, sprida sin doft över trädgården och förhoppningsvis irritera grävlingen tillräckligt mycket så den självmant letar nytt  boende.




söndag 18 september 2022

... det vore smart


Funderar på ifall vi ska kavla upp ärmarna och börja baka bröd? Nu när allt blir dyrare för varje dag så kanske det är läge att avsätta tid för just detta?

Tanken är god men kommer den att bli av?



Frågor som snurrar i huvudet ... Mannen googlar recept och jag läser igenom de förslag som skickas till mig digitalt. Vi vet att hembakat bröd ofta blir mer kompakt och jag som helst äter grövre varianter inser att de kräver mer tid.

Hmn ...



Men det vore smart och gott, för vad slår smaken av nygräddat, färskt? Inte mycket och nu för tiden finns både frys och mikro så det är enkelt att tina och brödet blir aldrig torrt eller mögligt.

Vi låter tanken mogna. Kanske testar vi att baka, kanske inte? Men ... som sagt det vore smart.



 

lördag 17 september 2022

Full fart



Igår var en dag när mycket hände, från att ha storstädat hela undervåningen (efter morgonpromenad) till att gå in till stan efter lunch och möta upp en vän. Kolla peformance i Domkyrkan, sen egentid i Saluhallen med allt det "prat" vi inte hunnit med sedan vi sågs sist. Vidare på bokrelease där möten med gamla och nya bekantskaper skedde i minglet efter eventet.

Konstutställning ...



När det till sist blev dags för mig att röra mig mot bussen (orkade inte gå mer) så ösregnade det. Jag hade inget paraply och inte heller några regnkläder. Min vän som är världens snällaste plockade upp sin poncho och försökte klämma in även mig under den, vilket gick så där.

Vad hon däremot valde var att eskortera mig till resecentrum för att vänta in min buss istället för att leta upp sin egen cykel som parkerats i en annan del av staden, det var som om vi tog till vara på varje minut som erbjöds.



Väl hemma kunde jag och mannen studera bilar och intressenter som gled in och ut ur vår tidigare grannes hem. Husvisning. Undrar om någon av dessa blir våra nya grannar?

Idag blir det eventuellt en lugnare dag. Önskar dig en skön söndag!