fredag 30 november 2018

Parkeringsgarage plats, lycka eller stresspåslag?


På vårt arbete har vi ett par parkeringsplatser som vi kan nyttja som anställda, dessa finns i närliggande parkeringsgarage. En lyx när jag arbetar sent. Visserligen är det trångt och "labyrint/serpentin slingrigt" att ta sig ned i underjorden, det ska slås koder ett par gånger till olika grindar men sen så går det att köra alternativt backa in i rätt ruta.


Vad som ger mig ett litet stresspåslag är att någon helt utomstående (en vit bil) plötsligt ställer sig lite random på någon av de tre platser vi betalar för vilket betyder att jag kan vara utan parkeringsplats om jag har otur. Skulle det inträffa innebär det dyra parkeringsavgifter eftersom jag arbetar mitt inne i city.

Så med magen i halsgropen kör jag ner ...

Igår gick allt bra, det var först när chefen åkte som hon ringde upp och bad oss gå ner för att sätta upp en lapp. Under dagen hade den vita bilen nästlat sig in och parkerat gratis ... igen.

Jag skrev en stor lapp, fäste den under vindrutetorkaren och när jag senare skulle köra hem så var både bil och lapp borta. Frågan är om föraren bryr sig eller om hen ställer sig på "min" plats nästa gång?


Ett annat dilemma vi har i parkeringsgaraget är tre unga grabbar som hänger i ett utrymme precis bakom våra platser. De har fysiskt befunnit sig på plats ett par gånger när jag ensam kommer ner i garaget. Vi har haft ögonkontakt men inget mer. Jag har inte känt mig rädd men vet att hyresvärden haft problem med ungdomar som dealar nere i garaget eller röker på.

Vad killarna sysslade med som jag sett vet jag inte? Just ingenting de gånger jag passerat men saken är den att DE är på fel plats, de borde vara någon annan stans.



torsdag 29 november 2018

Smider planer


Det här när barnen inte bor hemma längre, hur påverkar det advent och hela den (för mig) mysiga julmånad som ligger framför oss?

Adventskalender ... slutar "man" med det? I min värld NEJ!
Helt ärligt så tror jag att mannen inte tänkt tanken ... än.

Det har dock jag, någon chokladkalender för barn eller SVT/SR julkalender är det inte frågan om. Hemma hos oss skapar vi egna.

Fick denna av mannen för ett par år sedan

Härom dagen smet jag iväg på lunchen och inhandlade vad som behövs så att min älskling kan få öppna något litet varje dag. Magiskt, spännande och stämningsfullt ska det vara. Varje dag.

Än så länge måste jag smussla, han får inte veta då spricker planen. I och för sig så känner han mig, han vet vem han är gift med så det kommer knappast att ritas kors i taket hemma hos oss.

Däremot kan det vara så att tanken släpar efter på grund av livet.nu? I så fall lyckas jag med överraskningen.


onsdag 28 november 2018

Gå och lägg dig!


Känns som om jag har träningsvärk i hela kroppen utan att egentligen gjort annat än undervisat i och utövat min egen yoga, antagligen så räcker detta för att varje muskel ska reagera. Förkylningen härjar med andra ord lite över allt och precis som den vill.

Vissa stunder känner jag mig frisk och andra tung i huvudet. Hela gårdagen förflöt relativt smärtfritt även om jag med jämna mellanrum fick gå undan och snyta mig. Vänster öga mår bättre men ber (efter arbetet) om återhämtning vilket betyder: gå och lägg dig!


Så vad gör jag? Lyssnar på kroppen såklart och tänker att i morgon (läs idag) är en annan dag.

Bäddar därför ner mig under täcket och kollar julfilm på Netflix ... med höger öga, det vänstra har checkat ut och lagt sig tillrätta bakom sitt mjuka ögonlock.

Hej svejs!




tisdag 27 november 2018

Turboförkylning


Tror jag fått någon variant av rekordsnabb förkylning? En dag ont i halsen, nästa snorig i näsan, tung i huvudet och trött i ögonen.

Vaknade faktiskt med ett rött öga!
Alltså det ser inte kul ut ...

Inte konstigt att tröttheten härjade bakom ögonen när det vänstra såg ut som en stoppskylt. Var kom det ifrån? Allt med min förkylning är överraskande. Jag var totalt oförberedd på att jag över huvudtaget skulle bli smittad ... och av vem?


Skönt att jag hade en ledig tisdag så jag kunde softa och återhämta mig mellan morgonyogaklassen och den jag undervisar på kvällen. Från en känsla av lätt feber under förmiddagen landade jag i en känsla av "förkylt läge" där kroppen fungerade som vanligt om än med en näsa som stundtals ville bli snyten.

Om jag har riktigt tur så vaknar jag med ett vitt öga istället för det röda för även om advent nalkas och julen snart står för dörren så får gärna mycket/allt annat vara rött än mitt öga!


måndag 26 november 2018

Blinka lilla stjärna där


Tiden går fort, emellanåt känns det som om den rusar iväg. December knackar på dörren och advent är snart här, vilket innebär att det är dags att förbereda.

Idag ska jag gå igenom vad vi har och var grejerna ligger. Fundera över om något behöver kompletteras, kanske köpas in?

Igår skyltade jag om butikens fönster, ställde in gran med pynt och ljusslingor samt klädde dockorna i juliga outfits för december knackar på dörren och på söndag är det första advent!


Jag älskar tiden före jul, att få pynta och göra fint. Planera överraskningar och hålla på med hemligheter. Den som förde över "det magiska" i vår familj var pappa. Vi visste aldrig vad han skulle hitta på och mamma förklarade allt med att HAN var det största barnet. Allt det lekfulla och kreativa ... det magiska. Varje år målades det stora tomtetavlor i olja. Det konstruerades magiska pepparkakshus och smusslades med julklappar.

Mamma stod för det praktiska och det traditionella. Vi fick verkligen det bästa från två världar som var och en av oss syskon för över på vårt sätt till våra egna barn.

Let the magic begin!




söndag 25 november 2018

Det killar och sticks ...


Ny vecka, nya möjligheter och ett gäng härliga och NYA upplevelser och minnen från helgen som varit.

Landade hemma vid lunchtid igår och hade många timmar att bara hänga med mannen och prata om sonens examen. Vad jag inte fick med mig från Luleå var min linsdosa som spårlöst försvann under fredagen (från hotellrummet?) samt det lilla hänglås med tillhörande nyckel som jag låser ihop kabinväskan med. Fattar ingenting? Vände utochin på mina väskor och nessäsären flera gånger men utan resultat. Kröp på golvet, kollade fickor och tittade i papperskorgen men ingenstans fanns vare sig lås eller dosa? Inte kan väl någon sno sådana prylar?

Linserna förvarade jag i dricksglas under nätterna (tur att det fanns två) och väskan låste jag ihop med en av mina hårsnoddar så egentligen har det aldrig varit något större problem.


Vad jag däremot fick med mig från Luleå som jag INTE ville ha var halsont! Var kom det ifrån? Kurerar mig med bafucin och hoppas att irritationen går att sova bort.

Min plankutmaning är genomförd, vilket känns skönt. De fem minuterna jag avslutade med igår brände ordentligt. Är riktigt stolt över mig själv, att jag dagligen under en månad pressat mig precis lagom mycket för att nå målet. Nu kan jag rakryggad lyfta blicken och fundera över vad min nästa utmaning ska bli?!


lördag 24 november 2018

Alumn? Har aldrig hört tidigare, vad betyder det???


Sååå stolt mamma! Min förstfödde har tagit ännu ett kliv ut i vuxenlivet med en fullbordad och avklarad examen i rymdfysik. Ja ja jag vet att han inte är riktigt klar, ett halvårs exarbete återstår men diplomet är utdelat och de flesta tentor skrivna.

Efter att ha startat morgonen med fyra minuter i plankan, meditation och sen min egen yogapraktik så gled jag ner till hotellfrukosten. Att vara ensam är inget problem för mig, emellanåt så kan det vara riktigt njutbart. Mannen är endast ett samtal bort.


Förmiddagen vigdes åt sonens examensceremoni. Vad som var coolt var att de fyra personer som stod som värdar var kvinnor, programrektor, elevkårsordförande, dirigent för manskören och en person till på scenen som vi inte visste vem hon var. Tekniska utbildningar drar fler manliga studenter än kvinnliga men just igår stod många kvinnor på scenen och tog emot sina nålar samt diplom. De gick från att vara student till att bli alumn (hade aldrig någonsin hört det ordet tidigare men har fått lära mig att det betyder upplyst på latin).

Hann träffa lite släkt under eftermiddagen innan examensmiddag och flashiga drinkar. En helkväll med sonen, en av hans kusiner och ett gäng kursare. Mys!


fredag 23 november 2018

Linsdosan som rymde


Så har jag landat och installerat mig på Luleå Stadshotell. Anlände igår eftermiddag och kunde därefter hänga med Astronauten. Vi besökte Tekniska Högskolan och han visade var "rymd" är inkvarterade.

Egentligen skulle sonen bjudit och lagat middag hemma i sin studentlya men det blev inte så. Jag hade stresspåslag i kroppen efter resa och livet.nu. Meddelade lite försiktigt att jag inte ville bli så sen, behövde egentid på hotellrummet för att varva ner.

Nya planer, köpa med oss sushi och hänga på mitt rum.

Så blev det inte heller. Vi gick förbi Pinchos! och plötsligt hade vi fått bord i den redan överbokade restaurangen. Blev några mysiga timmar innan vi gick åt varsitt håll. Jag hade minst en yogaklass att planera, en man att Facetimea med samt en blogg att skriva.


Stötte dock på problem. Min linsdosa var borta. Letade igenom väska och jacka fem gånger utan resultat. Hällde innehållet på sängen för att verkligen kunna gå igenom men ingen linsdosa? Måste ha tappat den! Visste att den varit med, hade hållit den i handen ett par gånger efter ankomst.

Så vad gör jag utan dosa? Sover med linserna? Nej aldrig!

På rummet fanns två dricksglas, ett för varje lins. Modell större förvaring. Tur att jag bor ensam så ingen får för sig att dricka ur glasen ...



torsdag 22 november 2018

"Flyg och far"


Så nu är jag packade och klar, vilket betyder redo att bege mig ut i världen. Nya äventyr! Ja eller i alla fall till Norrland och sonens avfyrning.

Helgen kommer att bli hur bra som helst, det känner jag in i minsta cell.

Har tankar på att planera nästa veckas yogaklass under flygresan eller åtminstone påbörja arbetet. Använda min tid smart.


För någon dag sedan antog jag att det skulle bli mycket egentid (kanske till och med lite väl mycket) men nu ser mitt schema lagom uppbokat ut.

Ikväll bjuder sonen på middag hemma hos sig så dagen idag innebär enbart mys!

Har lovat mannen att filma examensceremonin (i morgon) och fota. Borde inte vara något problem, får göra så gott jag kan.

Hej svejs så länge!




onsdag 21 november 2018

Känner mig inte som Askungen och funderar över klädval


Funderar över kläder till lördagens festligheter. Vad ska jag egentligen ha på mig på Astronautens examen?

Behöver inte köpa något, har garderoben full med allt möjligt. Rensar och slänger alltför sällan och har inte ändrat storlek sen jag var typ 25 år.

Hittar ett plagg jag designat när jag var i sonens ålder och pluggade modedesign, en grönaktig byxdress. En onepiece. Slimmad ärmlös överdel med turtelneck/halterneck som från midjan övergår i vida byxor. Ser ut som en långklänning. Japp, den får det bli med min bruna sämskskinns jacka. Kan faktiskt ha kängor om jag vill, då kan jag gå obehindrat både dag och kväll.


Visst vore det snyggt med högklackat ... men ... jag får ont i fötterna! Dessutom känner jag mig rörelsehindrad.

Kanske packar jag ned ett par stövletter? Kanske tvingar jag mig att använda handväska så det finns möjlighet att byta skor? Vi får se. Är lite utanför min comfortzone nu.

Hej hopp!


tisdag 20 november 2018

Packning för en person


Vi hade gått som "en katt runt het gröt" tillräckligt länge och igår var det dags, att sluta förtränga och istället komma till ett beslut. Astronauten avfyras i helgen på Luleå Tekniska Högskola, flygbiljetter, hotell och hyrbil är bokade sedan ett par veckor tillbaka, vad som återstod var att fundera över om vi kan åka båda eller om enbart jag reser till Norrland?

Jag har levt på hoppet, speciellt den senaste veckan då mannen mått förhållandevis bra. Samtidigt så har jag insett att beslutet är hans och att vi inte kan trolla, en veckas bättre mående är just vad jag skrev: en veckas bättre mående.


Mannen är rädd för bakslag, de har varit många och hur gärna han än vill åka så känner han sig inte redo. Tror att detta är ett av de tuffaste beslut han varit tvungen att ta, han vill inte göra sonen besviken, inte mig heller och lider enormt över att vara tvungen att ställa in vår weekendtripp. Så planen just nu är att dela på oss.

Jag vill inte åka själv! Vill ha honom med men nu är det som det är och allt kommer att ordna sig. Emellanåt blir ingenting som vi tänkt oss. Shit happens och då är uppgiften att göra livet så bra det bara går och det är vår uppgift nu/idag.




måndag 19 november 2018

2 minuters tystnad



Så har vi startat vår meditationsutmaning och kurs (mannen och jag). För egen del känner jag direkt vilket lugn som sänker sig över mig och kroppen ropar JA!

Mannen tyckte att det var för mycket yoga. I veckans video värms både kropp och andningsmuskulatur upp med mjukare asana, ett stretchande flöde för bland annat bröstkorg och rygg. Så JA lite yoga är det och det får han stå ut med.



Vad som trots allt är cool är att vi kommit i gång. 

Nu återstår att hålla elden vid liv, varje dag i tre månader. Tänker att jag mediterar med mannen idag också sen kommer det troligen att bli så att vi hittar olika tillfällen när det passar oss.

Vad gäller min egen plankutmaning så är det finalvecka och jag håller positionen i fyra minuter, kan meddela att nu är det ingen dans längre. Plankan känns och jag får arbeta. Har sex intensiva pass kvar och sen kan jag softa, ska bli sååå skönt. Är dock stolt över vad jag klarar!


Ha en skön dag! 



söndag 18 november 2018

Ett oväntat telefonsamtal


Igår ringde en farbror till mig, en släkting som jag inte har pratat med på flera år men som jag tycker oerhört mycket om. Han hade hört om livet.nu och ville höra sig för hur vi mår.

Det blev ett långt samtal och jag känner mig varm om hjärtat och längtar efter att kunna ge min pappas bror en lång, varm och tacksam kram för att han lyfte på luren och ringde mig. Känns inte som om det skulle vara flera år sedan vi pratade ... och egentligen spelar det ingen roll. Blod är tjockare än vatten, i alla fall för mig.

Mina rötter betyder något. Min historia är viktig och mina syskon är min stora trygghet (för utom mannen som är nummer 1. Våra söner äger all vår kärlek men där tänker jag att det är vi som ska stå för tryggheten och inte tvärtom.)


Under det långa telefonsamtalet så fick jag en av de finaste komplimanger jag kunnat drömma om, min farbror jämförde mig med min pappa. En man som var en klippa ju mer stormen ven, som var orädd och handlingskraftig och som alltid såg ljuset i tunneln ... som aldrig gav upp.

Som liten var jag "pappas flicka", han var min idol. Så gick åren och jag insåg att även solen har fläckar. Mamma stod för så mycket fint och bra precis som pappa, hur olika de än var. Jag är glad över att fått ärva olika drag av dessa två fina människor. Vi syskon är stöpta i samma form, lika och olika men vi har den trygga värdegrund som våra föräldrar gav oss. Det gör att vi är tighta och att vi alltid finns för varandra.

Så tack till dig, käre farbror för att du bryr dig och för att du ringde, det betyder mer än du kan förstå! En sak vet jag och det är att vi kommer att prata mer och oftare än tidigare, vilket känns sååå bra!




lördag 17 november 2018

Att vara skeptisk men ändå våga testa


Vi går från klarhet till klarhet (jag och mannen), kommer på lösningar och "prova på varianter" som han ALDRIG skulle ha testat för ett år sedan. Det här att vara tillräckligt desperat är emellanåt vad som behövs.

Min älskling klarar inte medicinering så bra i allafall inte sådan som påverkar hans hjärna. Verkar som kroppen trycker på den röda NO NO knappen direkt.


Då kopplar jag på "utanför boxen" tänket och föreslår helt biverkningsfria alternativ. 12 veckors meditationskurs (online), varje dag. En kurs som jag gick för några år sedan och som jag kan tänka mig gå igen om mannen hakar på.

Tror han okeyat förslaget?

Om så är fallet så kanske vi börjar på måndag? Hitta lugn, sätt att stressa av, andningstekniker att använda när livet går för fort och möjlighet att skärpa våra sinnen. En kropp i balans och harmoni.

Wow känsla just nu!


fredag 16 november 2018

En bättre vecka


Arbetshelg ... det är både trist och helt okey. Jag som älskar att vara ledig skulle helst vilja ha sovmorgon, yoga och hänga med mannen men istället gör jag mindre av nyss nämnda önskemål och ägnar mer tid åt kunder och arbetskamrater på jobbet.

Igår stylade jag om, vilket jag verkligen gillar så då gick tiden fort. Så skulle nya imagebilder och planscher upp samtidigt som kunden alltid bör ha prioritet ett. Idag fortsätter arbetet i samma anda och i morgon har jag tagit ledigt så då kan jag chilla!


Lugnet dröjer kvar hemma även om vissa stresspåslag knackar på dörren. Inga kramper på hela denna vecka!!! Hoppas, hoppas att det fortsätter i samma hjulspår.

Vardagsstressen går att arbeta med så mycket lättare om kroppen slipper dräneras på energi på grund av kramp eller skakningar. Heja, heja!



torsdag 15 november 2018

Fredags bekännelse


Har något att erkänna, en syssla jag börjat med alldeles för tidigt och som jag faktiskt varken skäms för eller tänker sluta med.

Mannen kollar inte på TV längre, i allafall inte på kvällarna, dessutom lägger han sig tidigare än han gjorde innan sjukdomsperioden startade vilket innebär att jag har en del egentid.


För att varva ner och ha det lite mysigt så brukar jag bädda ner mig tillsammans med laptopen. Plugga i hörlurarna och starta Netflix. Min senaste grej är att kolla film innan jag släcker.

Skulle det vara något att bekänna? Nej inte Netflix men det jag börjat kolla på ...


Julfilmer i november! Lättsamma och romantiska draman eller komedier så jag slipper tänka, en del med kalkonvarning. Fatta hur mysigt det är! Släppa allt och bara vara.

Fast ... egentligen tycker jag att julfilmer enbart ska ses i december, för att skapa stämning och magi åt den högtid jag alltid älskat. Nu bryter jag mot mina egna regler och detta utan att vare sig blunda eller skämmas.

Ha en härlig fredag!