måndag 28 februari 2022

Det vita "moln fluffet"

Om du står överst i vår trappa och blickar ner mot undervåningen så skulle du kunna tro att någon klivit ur sin brudklänning och lämnat den i en hög på golvet, alternativt en klassisk svandräkt från baletten med samma namn. Eller så tror du kanske att någon ryckt fjädrar från en stoor vit fågel?

Den mjuka, vita hög med "moln fluff" är resterna av vårt gamla draperi, något som jag släppte (på plats) men inte tagit hand om. Tänkte att katterna kunde få nosa och sen har undertecknad "glömt bort". Kanske är någon av de 15 gardinlängderna värd att tvätta och spara? 

Kanske ska jag sy en tyllig danskjol a´la Svansjön och göra något kreativt med den? Baletten mamma tog med mig på som tre åring, den som fick mig att drömma om en alldeles egen kjol att dansa i. 

Barndans blev det och därefter balett men det är en annan historia och just nu enbart minnen från en tid för (mycket) länge sen.



söndag 27 februari 2022

Ett steg närmare mål

Uppdrag tygvägg/draperi utfört! Orkade inte fundera mer på det blekgula tyget (låt det vila i frid). Åkte istället till IKEA och hittade gardinlängder som fungerar. Så sugen att köpa senapsgult (skulle bli riktigt snyggt) men valde en dämpad grå färg (för mannens skull).

Vårt bibliotek är nästan färdigt att inviga. Fåtöljerna bor just nu i Lejonkungens rum, till dess att den vita soffan fått nytt boende. När den är borta kan vi bära mer fotpallar och fåtöljer samt hämta in ett litet sidebord från poolhuset.

Ett problem återstår att lösa, Audrey har fått för sig att det är nice att klösa på de nya möblerna, suck. Mannen markerar och för att skona fåtöljerna och slippa ha koll så är dörren till Lejonkungens rum stängd. Varför Audrey klöser vet vi inte? Kanske luktar det nya "fel"?

För att eventuellt hitta rätt så har mannen satt en doftspridare (för katter) i ett av "bibliotekets" vägguttag. Kanske blir katterna stressade av förändring? Vi hoppas därför att detta är svaret på eventuellt klovässande och klös. Håll tummarna!



lördag 26 februari 2022

Åtta meter och blekgul ... på rymmen

Igår ägnade jag halva dagen åt att leta tyg, ett som jag vet existerar men just nu inte var? För undertecknad slänger sällan något som är oanvänt, kan ge bort men inte slänga. I lådor och garderober har jag kreativa "bra att ha" gömmor, material till hattar, kläder och inredning. Om du fick inventera hos oss så skulle du kunna göra fynd.

Ett blekgult åtta meter långt gardintyg har rymt!

Den stora kurbitsmålade kistan i "vardagsrummet" har packats i och ur fyra gånger eftersom det är den troligaste platsen för tyget att arkiveras i. Har kollat alla garderober, byråer samt lådor men ingenstans finns detta stora gula tyg ...

Och varför, undrar du kanske? Vad är det med tyget som gör att undertecknad totalt fastnat och har svårt att släppa?

Så här är det, i vår källare där det nya biblioteket tagit form så har vi en vägg med tylldraperi, det fanns när vi flyttade in och gömmer proppskåp och fula ledningar. Det tunna tyget tillåter ljuset från slingor av lampor och ger en varm samt behaglig atmosfär. När vi tänder ljusslingorna så får vi en alldeles egen variant av galaxen Vintergatan.


Tyvärr så har katterna busat i och runt tyget så att revor bildats, med andra ord är det hög tid att byta ut det vita mot något annat. Minnet av mitt oanvända gula tyg på åtta meter dök upp. Vet inte om det fungerar men tanken var och är att det vore bra att kolla innan jag köper nytt. 

Återvinning är mer min grej än nyköp, därav mina gömmor. Verkar dock som att jag stångar huvudet i väggen. Kanske är det dags att släppa tanken på det gula tyget och hitta annat alternativ. Vi får väl se hur det går och vad det i så fall blir?




fredag 25 februari 2022

Sprid ljus

Att skriva ett blogginlägg när det mesta känns uppochner är svårt ...

Därför tänker jag inte skriva om det svårbegripliga, det skrämmande och det otäcka. Om att vår demokrati långt ifrån är självklar och att våld enbart föder mer våld. 


"Ju mer våld i världen, desto viktigare att stå upp för ljuset genom att göra det vi kom till jorden för att göra, utan tvivel och distraktioner.  
Ju fler krig utanför oss - desto viktigare att välja tillit, en dag i taget. 
Ju fler som hatar, desto viktigare att skicka kärlek, för ingen som mår bra beordrar att döda. 
Ju oroligare världen känns, desto viktigare att ge bort kärlek"



Jag tror på vikten att ta hand om sig själv, precis som direktiven innan en flygrutt: sätt först på dig  syrgasmasken innan du hjälper någon annan. Möjliggör den trygghet som går att skapa, den vi kan påverka. Allt för att orkar vara "den bästa versionen av oss själva" tillsammans med familj, vänner, arbetskollegor samt alla vi möter. 

Oops, det blev en blogg om det jag inte skulle skriva ...



torsdag 24 februari 2022

Synopsis

Har du någonsin skrivit ett sådant? Eller kanske flera? Helt ärligt så tänker jag att det är något som är nytt för mig, i alla fall under detta namn.

Så hur närmar jag mig denna uppgift på bästa sätt? Har fått både beskrivning samt tillvägagångssätt skickade till mig och har så smått påbörjat min läxa. 

En synopsis är en sammanfattning, ett kortfattat koncentrat av en bok eller ett manus. Det övergripande, det som är nödvändigt för att du snabbt ska förstå vad, vem, hur och varför. 

Tror att jag har en hum, (hoppas!) vilket alltid är en start.

Nu återstår att koka ner, vrida och vända på idéer, sortera bort det som inte behövs just nu samt slänga och/eller spara till senare. Kort sagt kreativt skapande i form av skrivande.

Fortsättning följer ...



onsdag 23 februari 2022

Nostalgiskt seriealbum-/tidnings träsk

                                   

Igår fastnade vi i mannens gamla serietidningar, hela första upplagan av Bamse. Kalle Anka upplagor, hela årgångar från tidigt 70-tal och mycket mycket mer (Helan & Halvan, Finta, Pellefant, Fantomen för att nämna ytterligare några).

Som grädde på moset hittade mannen Kalle tidningar från innan sin födelse (tidigt 60-tal) måste ha varit hans äldsta brors?

Skillnaden mellan mig och mannen är kvalitén på det sparade. Jag lekte sönder mina grejer, mannen var rädd om sitt, mycket ser knappt använt ut, samma sak med alla dessa sparade seriemagasin.

Känns fel att slänga, mer rätt att göra något vettigt av dessa historiska klenoder som att rama in eller försöka sälja till riktiga samlare.


Det går inte att spara allt, jag vet ...

Så har vi mannens gamla seriealbum, några har egentligen gjort sitt och lever på övertid. Vissa Tintin, Lucky Luke och Asterixmagasin är mer eller mindre sönderlästa, knappast av mannen som vårdat allt sitt med kärlek, kan istället vara kidsen och deras kompisar som lämnat efter sig serieböckerna i detta skick men ... att slänga? Jag har svårt för det speciellt när utgåvan är komplett.

Alla seriealbum får bo i det som ska bli vårt nya bibliotek av nostalgiska skäl, för att de är värda den respekten. Serietidningarna däremot packas om, de som är i finast skick och lagras i förrådet. 



tisdag 22 februari 2022

... som om det vore olika världar

Vad lustigt det kan vara, den snöstorm som stängde in oss totalt under måndagen samt tisdag morgon syntes knappt spår av ett par timmar senare. Vinden la sig och vinter hade återvänt. En alldeles underbart solig och stilla dag.

Helt ärligt så tror jag inte att alla har samma upplevelse av ovädret, beroende på hur och var du bor. Vi hade vinden vinande över allmänningen, mot infarten till huset samt ett staket som bromsade den drivande och virvlande snön. Otur för oss. Tror att de som bor på andra sidan inte alls haft samma bekymmer då de befunnit sig i lä. Skönt för dem.

Ett dygn var vad metrologerna förutspådde och de hade rätt. För oss innebar det en halvmeter snö att skotta så vi överhuvudtaget kunde lämna tomten och som jag skrev tidigare, väl utanför upphörde alla bevis på snöoväder ... ganska spännande, som om det vore olika världar.

Igår var det skönt att få återgå till vanlig vardag, få njuta av solen, möjligheten att kunna handla mat och åka iväg på jobb.  



måndag 21 februari 2022

Insnöad ...

Det skulle visst bli vinter ännu en gång, från barmark till ihärdigt snöande. På det ordentlig blåst så att snön kommer från sidan, blöt tung snö. Ett dygns snöande utlovades och när du läser detta så borde tiden gått ut (för stormen). 

Igår beslöt jag att ta en långpromenad direkt efter frukost, hinna ut innan det "värsta" checkat in. Tog mig ett tag att sopa av bron på vägen ut. När undertecknad avslutat uppgiften och blickade uppåt mot ytterdörren så syntes det inte att jag sopat ...  

Jag gick iväg på mjukt underlag. Snön blåste in i ögonen, vilket gjorde ont och det blev svårt att titta rakt fram. Blicken sänktes därför mot fötterna och marken. Inom tio minuter så såg jag ut som en vandrande snögumma.

Trots det var temperaturen helt okey och så länge som jag vandrade i rätt riktning så slapp jag snöpiskandet i ansiktet. Efter sju kilometer var jag hemma igen och fick återigen sopa av många centimeters snö från vår bro. Klev in genom dörren, ordentligt blöt om både fötter och händer. Min täckkappa behövdes sopas av och hängas upp på tork precis som båda mina byxor. 

Upprepade gånger fick jag och mannen gå ut, sopa av bilar, pooltak och bro. Skotta uppfart och gång till poolhuset men å andra sidan så fanns detta i vår planering, vi visste att både snö och stormbyar skulle komma på besök. 

Tro nu inte att detta hjälpte, en timme innan jag skulle åka iväg för att hålla måndagens vinyasa gick mannen ut för att kolla till bil och uppfart. Ute stormade det och efter en stund bad han mig att komma ut. Flera decimeter nysnö låg som vallar längs vår lilla väg, förståligt eftersom all snöröjning koncentrerats till de större bil samt cykelvägarna. Hur mycket jag än ville så var det omöjligt för mig att ta mig ut, bilen skulle fastna direkt.

Alla bussar var inställda och att gå till och från studion i snöstorm blev aldrig ett alternativ. Visst gillar jag att promenera men inte i snöstorm. Försökte få vikarie men även det sket sig. Receptionen fick ställa in klassen och jag stanna hemma ...


Samma sak gällde denna morgon, ingen plogbil, ingen tidig morgonklass ... känns surt och snopet men snöstorm är snöstorm.


söndag 20 februari 2022

Tillsammans är bäst!

Med en tung och nytränad kropp tog jag mig till den studio som erbjöd öppet hus samt gratis "prova på" klasser. Undertecknad skulle undervisa, inte testa nytt. Egentligen var min motivation låg (just då), hade hellre vilat hemma eftersom det var vad kroppen önskade men ett uppdrag är ett uppdrag. Jag kopplade på leendet och tänkte att allt ger sig.

Studion som badade i sol var överfylld med glada människor. Innan det var dags för mig att erbjuda aerial stretch/yin, aerial yoga och yoga så utforskades silks genom guidning av en av mina kollegor. Ögat uppfattade både kaos och glädje.  

Så plockades silktygen ner och aerial yoga gungor sattes upp. Jag hälsade alla välkomna på engelska då flera av de närvarande inte pratade svenska.

Alltså vad kul vi hade! Med tre vid varje gunga så fick vi upprepa sekvenser så att de som var på plats fick testa samma sekvenser. Jag demonstrerade, släppte min gunga och guidade verbalt. Lyckan var att se hur alla hjälpte alla, för även om jag gled runt för att assistera så är det svårt att vara överallt på samma gång.

Alla mina tre klasser gick bra. Ingen ville gå hem ...

Kändes som succé och det var med ett stort leende jag tog mig hem igen, för att vila och äta. Tack alla ni som kom!



lördag 19 februari 2022

... lite trixigt men smart

Det är trångt nere i vår källare just nu. Mannen monterar bokhyllor samtidigt som soffan står kvar (den som ska bort) det finns med andra ord ingen plats för mig. Befinner mig på övervåningen med katterna, de undersöker kartongerna till bokhyllorna, försöker hitta in men beslutar sig istället för att kliva upp på vilket innebär att locket trycks in. Stanley ligger i nedförsbacke då halva sidan lutar 45°. Ser inte bekvämt ut ...

Fåtöljer är inköpta! Under vår research så fann vi de exemplar som motsvarade våra behov. De är nätta med hög rygg och sköna att sitta i, ett stort plus är den fotpall som ingår. När vi åkte till butiken så trodde vi inte att några fåtöljer skulle hänga med hem, på nätet stod det att leveranstiden är 6-7 veckor men om det var meningen och turen var med oss så kanske butiken hade två att sälja?

Svar nej, enbart visningsfåtöljer ...

"Men ...", sa säljaren, "om ni går längst in i butiken så står det några som tidigare varit demo exemplar och de är nedsatta"

Jag och mannen hittade fåtöljerna, vilka hade olika färg, två var dock gråaktiga och snarlika vilket passade oss. Inte mycket att fundera på. Däremot fanns en undran hur många rundor vi skulle behöva köra för att få hem alla delar? Tydligen erbjuds inte hemkörning mot betalning när du handlar billigare, det är först till kvarn som gäller.

På varuutlämningen arbetade en trevlig man, han visade hur vi kunde packa så att allt kom med, lite trixigt men smart. Nu står fåtöljer och fotpallar i Lejonkungens gamla rum och väntar på att få flytta ner men som jag skrev tidigare, hemma hos oss är det just nu "en ut - en in", för var sak har sin tid.



fredag 18 februari 2022

Med solglasögon på näsan

                                   

Här sitter jag med solbriller på inomhus och skriver blogg! Antagligen ser det inte klokt ut men solen skiner rakt in genom fönstret och bländar mig.

Är det över huvudtaget möjligt, kanske du frågar dig? Tja ... inget att rekommendera, lite mörkt bakom de mörka glasen när jag ska se vad jag skriver på tangentbordet men nöden har ingen lag. Borde kanske hämta en hatt istället? Jag har ju några stycken eller så kan jag låna en keps av mannen.


Ute är det underbart vårvinterväder and I love it! En långpromenad längs ån (då satt solbrillorna fint på näsan) och en stor kopp te efteråt så mår jag som en prinsessa.

Helgfriden brer ut sig. 

Våra fyrfota vänner har vaknat, de är hungriga och visar det genom att cirkla runt mig. Buffar på varandra och bugar i neråttittande hunden när de ser att jag tittar upp. Ingen hoppar upp på bordet eller stryker sig mot mina ben, mitt tangentbord får vara i fred men deras tysta vädjan har samma effekt på mig som tidigare katters mer "påträngande".


Så dyker mannen upp och pekar förvånat på mina solbrillor. Han undrar varför? "Solen bländar", svarar jag och ler: Han ser oförstående ut och skakar på huvudet. "Det går att dra ned rullgardinen", säger han. "Tänkte inte på det ... ", säger jag och flinar. Han är smart min man!

Hej svejs!

torsdag 17 februari 2022

Händers magiska kraft

Det finns stunder och dagar som är värda att vårda och minnas. Kanske har du sånna varje dag? Kanske märker du dessa, kanske inte?

I onsdags när jag arbetade extra hade undertecknad en sådan stund. Det blev lugnt och plötsligt fanns tid att samtala. Min kollega undrade om jag kunde massera hens nacke och axlar, vilket jag gjorde. 

Under åren sedan mannens kropp loggade ut och efterlämnade hjärnstress så har undertecknad masserat rygg, nacke och axlar. Beröringen har mjukat upp muskler och avlägsnat spänningar. Ett sätt för mig att visa kärleksfull empati och för mannen att bara få ta emot.

Min kollega har liknande spänningar, alla stressrelaterade och kan jag erbjuda någon form av lindring eller ökat välmående så mår även jag bra. 

Sanningen är att det inte finns någon utbildning i botten, är totalt självlärd, för att jag är intresserad och vill lära mig. Suger åt mig information och provar. 

Så i onsdags fick jag höra att kollegan varit till naprapat och betalat mellan 700 och 800 kronor. Behandlingen hade varit lik min massage och alla tips och träningsförslag som undertecknad gett gav även naprapaten. "Jag är skyldig dig pengar", sa kollegan och skrattade, "Du är precis lika bra!"

Wow! Alltså ... så skönt det känns att veta att jag gjort "rätt", att min magkänsla och mina händer (som skjutit från höften och gått på känsla) kunnat lindra. 

Jag är en glad amatör, inget mer men just nu oerhört tacksam över att ha fått göra positiv skillnad.



onsdag 16 februari 2022

Funderingar mitt under ett vinter OS

Vissa dagar är det svårt att få så mycket vettigt gjort, i alla fall mitt under ett vinter-OS, när Sverige har guld eller medaljchans ...

Främst handlar det om tider då egen planering står på schemat samtidigt som både radio och teve sänder spännande dueller, det är nästan så att jag längtar efter vardag ... eller gör jag verkligen det?

Älskar spänningen!

Tänker att jag delvis kan köra på rutin, improvisera eller skjuta från höften så länge jag har en bas att utgå ifrån. Känner mig trygg med den erfarenhet jag samlat, den får leda genom OS-yran. 

Möjligheten att planera annan tid på dygnet finns ju alltid ...

Hur fungerar arbete slash OS för dig? (Om du har möjlighet och vilja att hänga med)



tisdag 15 februari 2022

Traumatiskt minne

                                              

Precis just nu minns jag en för mig jobbig dag när jag var mycket liten. Vi bodde fortfarande i lägenhet och eftersom eller kanske just för att jag var äldsta dottern hade jag fått massor av leksaker av alla möjliga vänner, släktingar och bekanta till mina föräldrar.

Med en pappa som älskade att överraska och som emellanåt inte brydde sig om ifall jag hade åldern inne så var jag redan som tvååring stolt ägare till allt ifrån Brio tåg till barbie och ett rött dockskåp.


Om ni minns hur jag lekte så kommer ni också ihåg hur jag vände leksakskorgen uppochned samt rensade vägghyllorna på mjukisdjur. Lilla Mia var ett yrväder och drog fram som en virvelvind. Jag lekte sönder mina leksaker, kanske för att jag fick många av dessa innan jag hade vett att leka varsamt.

Hur som helst, dagen ifråga satt jag med pappa på golvet. Han hade en eller två stora ICA papperskassar. Vi gick igenom alla mina grejer, det som var för trasigt skulle bort. Jag minns hur jag grät när pappa stoppade mina obrukbara skatter i påsarna.

Allt var dock inte sönder, vissa grejer rensades ut för att skänkas bort till något annat barn. Jag protesterade och grät en skvätt till under tiden som pappa trollade bort. Så höll vi på tills dess att pappa kände sig nöjd och mina tårar sinat. Det gick en timme och så var händelsen blott ett minne. Jag glömde den traumatiska stunden och lekte med de saker som fanns kvar.

Efter det har jag aldrig haft samma överflöd och idag tänker jag att det egentligen inte är så mycket som jag verkligen behöver (materiellt sett).


Hej svejs!

måndag 14 februari 2022

Vad vill jag förmedla och varför?

I slutet av denna vecka är det dags för öppet hus i den studio där jag undervisar aerial yoga. Just nu känner jag mig minst sagt ringrostig eftersom ingen som helst träning (för egen del) hunnits med eller (om det ska erkännas) prioriterats.

Terminstarten har skjutits fram ordentligt på grund av den pandemi och det smittiriskläge vi befunnit oss i men snart, efter sportlovet drar vi igång! Smygstartar som sagt med öppet hus hela denna vecka men för egen del så handlar allt om söndag. I år erbjuds aerial yoga basic, en flygande praktik som passar alla, vanlig yoga för nybörjare och aerial stretch/yin vilket är nytt på schemat.

En "öppet hus klass" bör innehålla smakprov från en helhet, liksom plocka russinen ur kakan och servera något som kan locka kunden. Just nu håller jag på och funderar över den nya klassen, den lugna där fokus hamnar på ökad rörlighet och andning. Vet inte riktigt hur jag ska lägga upp terminens planering men jag tänker att det kommer att ge sig.

De andra två klasskoncepten har jag byggt upp kursmaterial kring så där finns redan lämplig planering. Viktiga frågor när du undervisar är alltid: Vad vill jag förmedla? Vad vill jag lära eleven? Vilken känsla önskar jag att eleven får med sig från studion?

Så denna vecka läggs lite extra energi på presentationsklasserna på Uppsala danscenter, framför allt den nya aerial stretch/yin.



söndag 13 februari 2022

Smygstart

I lördags smygstartade jag och mannen vårt 30årsfirande. Längre än så har vi känt varandra men för ungefär tre decennium så förlovade vi oss. Champagne och jordgubbar till frukost i sängen innan vi flög till Paris för att hänga med några av våra bästa vänner vilka just då pluggade där.

Den kvällen som avrundades på en bar, där vi hamnade med våra händer under bordet (inte planerat). Tanken var att överraska men av någon anledning så fegade vi ur? Kanske visste vi inte hur vi skulle presentera vår nya status? Någon form av hjärnsläpp och själva fattade vi aldrig varför våra händer hamnade under bordet? Till slut kom uppmaningen: "händer på bordet!" från våra observanta kompisar och nyheten kunde delas.

Det var då, i år stannar vi hemma och gör ingen större grej av det hela. Egentligen är datumet den 15e februari vilket under alla år fått oss att fundera över ifall vi ska fira alla hjärtans dag eller vänta till dagen efter? I år smygstartade vi, kändes enklare att använda helgen då vi båda varit helt lediga.

För oss räcker det med extra god mat och bubblande dryck. Vi köpte hem vår favoritsushi från Saluhallen och sprättade en prosecco samt byggde pussel. En lugn och mysig lördagkväll. Så igår körde vi nästa goda hemlagade middag. Nu är det tid för njutning!