tisdag 28 februari 2023

Med flera bollar i luften

                                   


Vissa dagar krävs högre simultankapacitet , i alla fall mitt under ett vinter VM när Sveriges damer åker skidor och har guld eller medaljchans.

Främst handlar det om tider då egen planering står på schemat samtidigt som både radio och teve sänder spännande dueller, det är nästan så att jag längtar efter vardag eller gör jag verkligen det? Nä.

Älskar spänningen!



Tänker att jag delvis kan köra på rutin, improvisera eller skjuta från höften så länge jag har en bas att utgå ifrån (när det gäller planering). Känner mig trygg med den erfarenhet jag samlat, den får leda genom VM-yran. Möjligheten att planera annan tid på dygnet finns ju alltid men inte att flytta Teamsmöten eller inbokade arbetspass är svårare. 

Igår hade jag dock tur och körde multitasking. Damernas 10 km i längd gick av stapeln mitt i gräddningen av veckans hembakta bröd samt ett stort Teamsmöte. Jag satte på teven, loggade in på datorn och pluggade in hörlurar. Det fina för mig var att själva mötet inte var obligatoriskt och att undertecknad klarade sig med att lyssna (samt emellanåt ge tummen upp). 

Brödet lyftes ut och med ett öra fritt så snappades ljudet upp från VM-utsändningen. Eftersom 10 km går relativt fort så behövde jag enbart multitaska i 25 minuter. Kunde se svenska medaljer glida in i mål och stängde därefter av för att fullt ut närvara på mötet. Inga problem. Kändes finfint.

Hur fungerar arbete slash skid VM för dig? (Om du har möjlighet och vilja att hänga med)



Hej svejs!


måndag 27 februari 2023

Gropens tid närmar sig

 


Igår infann sig känslan av vårvinter, vilket inte inträffar ofta i vår stad. Om du växer upp i Norrland som jag gjorde så existerar fem årstider: vinter, vårvinter, vår, sommar och höst.
Vårvintern är magisk. Solen värmer men det finns fortfarande snö och sitter du i lä så kan du höra droppet när det vita smälter. Kanske har du åkt skidor (på längden eller tvären), skridskor över naturis eller promenerat innan du gräver en grop, lägger ut en fäll och sätter dig för att dricka något varmt och äta matsäck?



Just nu har vi snö(!) och eftersom nätterna varit kalla så smälter den långsammare. Solen visar sig, den värmer skönt och takdroppet är intensivt. Alltså hur härligt är inte detta!? De flesta vill ut. Vill passa på. Sitta på en parkbänk med vänner eller kollegor och sörpla dagsljus. För vi är många som längtat!




Vi (jag och mannen) är lyckliga ägare till en skön och inbäddad altan utanför vårt sovrum. Den nedgrävda gropen ger både vindskydd och lä. Du får vara ifred och är nästan osynlig. Från början var sovrummet ett garage men gjordes om av tidigare ägare. Helt ärligt så är det inte fel att sova i detta rum.



De vårmånader vilka vi snart går in i är den bästa tiden för denna uteplats. Sitta på trappan med en kopp kaffe eller te, musik i lurarna alternativt en bra bok.

När sen sommaren kommer blir det alldeles för varmt att hänga där, då får tvätten torka på en ställning i gruset med doften av vindruvor och kryddväxter som sällskap.


Önskar dig en skön tisdag



söndag 26 februari 2023

Så vänder vi på bladet


Välkommen måndag. En ny vecka inleds. Februari ska avslutas och mars på börjas. Spännande.

Har packat ryggsäcken med te i termos, en stor grön smoothie, kokta ägg och dubbelmacka med skinka och ost. Idag finns ingen chans till varm lunch. Jag börjar i ottan och vi är två som har tentamensvärds uppdrag denna måndag, vilket innebär att ingen av oss kan lämna salen.



Förberedde igår (inte teet). När jag stiger upp i ottan vill undertecknad att allt ska gå så smidigt som möjligt. Lägger därför fram kläder och vad som behövs för jobb. Plockar lunchen ur kylskåpet (när jag vaknat) och fixar te i samband med frukost. 

Finns tid att ta det lugnt. Hinner läsa tidningen, mata katterna, rensa deras låda och pussa på mannen innan jag lämnar hemmet. Ingen stress, det gillas.

Önskar dig en skön start på denna nya vecka.



... och JA jag mår bra!





lördag 25 februari 2023

Vad var det som hände???



Hur kunde det bli så? Skulle ju bara köra igenom nästa veckas vinyasa klass ... 

Ja, jag är smidig och på yogamattan stark i kroppen, har koll på muskler och vet vad som är möjligt och inte för mig (trodde jag).

Under den egna praktiken igår så var det fullt fokus på skulderblad och efter att ha arbetat i tunga helkroppsrotationer så drog det till? (Vad var det som hände???) Det gjorde ont och min annars så rörliga kropp arbetade i uppförsbacke. Att nypa ihop skulderbladen kändes, inte smärtsamt "rödljus läge"men obehagligt.

Vet av erfarenhet att rörelse är bra, det mjukar upp, fortsatte därför men lät kroppen bestämma hur djupt. Tänkte att det är nödvändigt att checka av, att utforska för att kunna konstatera exakt var "låsningen" satt sig så att undertecknad senare skulle kunna avgöra vad som vore bäst att göra.



Bad mannen om hjälp. Vi plockade fram den massageapparat jag fick i julklapp och invigde den, lät det stora runda munstycket för mjukdelar löpa mellan mina skulderblad. (Helt ärligt tyckte jag bättre om vår förra som hade infraröd värmefunktion och gick på djupet men ...) Skönt och ont på samma gång. Stretchade och bad därefter mannen smörja in tigerbalsam för ordentlig blodgenomströmning. 

Idag ska jag köra samma pass igen. Hur ska det gå? Det är med skräckblandad förtjusning undertecknad kliver på mattan. 



Wish me luck


fredag 24 februari 2023

Något rätt måste jag ha gjort?



I en vardag där jag känt mig frisk och stark men sen insett att så inte alls var fallet, snarare både tröttare och segare. Inte samma energi? 

Magen drog (oförklarligt) i handbromsen, satte sig på tvären och protesterade. Bjöd på magkatarr. Fanns bara en sak att göra, lyssna. Vila mer, somna tidigare, äta oftare (de där mellanmålen ...) och snällt, samt stoppa i mig (en kur) omeprazol. För att visa att jag förstod så valde undertecknad dessutom att backa från viss typ av högintensiv träning för att ge kroppen alla möjligheter att läka och det fungerade.



Så har vi jobben som blivit färre (skulle kunna hänga ihop med magen?). Trist. Finns inte så mycket jag kan göra åt saken då det måste sparas och personal kostar. Jag som vill arbeta. Som trivs. Som får höra att undertecknad sprider positiv energi och tillför något bra ... men just nu räcker inte det. Bara att acceptera. Skönt trots allt att orsaken inte är personlig. 

Livet. Ständigt föränderligt och det kommer att lösa sig, känner det (i magen). Intuition. Ja, eller jag hoppas i alla fall 😜



Något rätt måste jag trots allt ha gjort. I förrgår skrev jag om brödet en kollega bakat i ottan och överlämnade klockan 07 på morgonen.

Igår fick jag en smaskig bulle av en student. När tentan var skriven och personen skulle lämna salen så sträcktes godsaken över. Normalt sett så är jag inte mycket för fikabröd men hembakta bullar är något annat. Hur kunde studenten veta det?

Ingen muta (tentan var redan inlämnad) utan en trevlig fredagspresent som värmde långt in i själen. Tack.





torsdag 23 februari 2023

Gåvan: en matavfallspåse i papp ...



Igår var det tidig uppstigning, i ottan och eftersom det snöat och fortfarande singlade ner från himlen så behövde jag lämna hemmets värme tidigare. Om eller när vi går genom ytterdörren under vintertid så ingår sopning av bro samt skottning av plattor (helst hela uppfarten om tid finns). Så gör vi och det fungerar hemma hos oss (även om jag emellanåt suckar djupt men tyst när undertecknad för tredje gången städar bort snön).

Väl på jobbet glider en kollega in med två matavfallspåsar i papp. Han meddelar att det är presenter. Jag får den ena och öppnar, det ligger två frallor som mest liknar mindre surdegs ciabattabröd. Ser väldigt goda ut. Nybakade! Karln´ vaknar tidigt (typ 04:00) och bakar bröd!!! 



Vilken lyx att få njuta av färskt bröd var och varannan morgon och vilken lyx för mig och min andra kollega att få mumsig gåva. Detta la ribban för dagen och var jag inte glad innan så blev humöret inte sämre.

Kan meddela att brödet var så utsökt som det såg ut (mannen fick den ena biten). Mums fillibabba.






onsdag 22 februari 2023

Care package



Lejonkungen har skickat ett meddelande i vår familje chatt att han önskar att få ett care package skickat till London. Varken mannen eller jag förstod riktigt vad han menade? Var det en första hjälpen kudde/låda? Om så var fallet så tyckte mannen att det vore smartare om sonen köpte detta på plats (och vi swischade).

What? fick vi tillbaka. Då undrade jag om det handlade om en första förbands låda? Annat namn för samma prylar.

Nej, vill inte ha sånt ... vill ha godis och annat kul



Minns när mamma skickade paket till mig när jag flyttade hemifrån. En gång fick jag bland annat en mjuk kaka och annat gott. Kändes som julafton när posten levererade. Ljuvligt att öppna och gott att mumsa på! Fick nog enbart ett "matpaket" skickat men desto fler med mig (hem) när jag var på besök. Mamma berättade att mormor gjort samma sak för henne när hon flyttat för att gå gymnasiet på annan ort.



Mannen handlade godis och "annat kul" till Lejonkungen. Paketerade det och postade under gårdagen. 157 kr!!! Snacka om dyrt "lördagsgodis". Varje bit han stoppar i munnen kommer att vara exklusiv.  

Ja, ja det är han värd men det är ytterst tveksamt om de blir så många fler postförsändelser av detta slag. Vi får se 😜




tisdag 21 februari 2023

I semlornas kölvatten





Så här dagen efter vår svenska fettisdag kan jag undra hur många ton semlor vi åt just igår? För om vi ser till hela Sveriges befolkning så är jag övertygad om att vikten av den traditionella gräddbullen motsvarar ton.

Svar JA, jag smaskade också i mig en nybakad konditoriskapelse som mannen bjöd på. Njöt fullt ut och fick grädde på nästippen.



För ett par år sedan skrev jag en saga/ett manus till en barnbok som heter just "Semlan". Tänker inte lägga upp den i bloggen eftersom jag planerat att någon gång försöka publicera den. Bara det att temat är smalt. Vem vill läsa om semlor de andra 364 dagarna på ett år? 

En anledning till att jag inte gick vidare med historien var tanken och idén att skriva flera korta sagor om andra svenska traditioner för att därefter ge ut alla berättelserna i en bok.

Som du förstår så har jag inte kommit ett enda steg närmare den drömmen ... men ... kanske en dag?!?



Puss & kram!

 

måndag 20 februari 2023

Minnet hann ikapp och då var ...



En bok. (Ja, egentligen väntar jag på flera förbeställda från den kommande rean men dagens blogg kommer att handla om den först nämnda).

En vän har skrivit och självklart önskar undertecknad att få den signerad. Inga problem. Dock missade vi detaljen att prata om boken när vi under söndagen träffades över en fika (fanns så mycket annat att ventilera). Det var först när vi gick mot flygbussen som minnet hann ikapp och då var boken på väg åt ett annat håll ...



Men allt går att lösa och det fina var att själva boken fortfarande befann sig i min stad trots att författaren lämnade. Så med hjälp av digital teknik och vänliga själar så kunde jag lokalisera var samt hur överlämnandet skulle ske.

I ymnigt snöfall gav vi oss ut (jag och mannen) för att fiska upp boken ur en brevlåda, i ett av stadens centrala bostadsområden. Enklare när man är två då parkering kan vara svårt på vissa ställen.

Nu har jag satt mig ner i vårt "bibliotek, i min fåtölj, öppnat boken och "landat" för att kunna ge mig hän åt innehållet i min väns skapelse.







söndag 19 februari 2023

Idén är genial ... om jag får säga det själv


Hur vaknar du på morgonen? Utvilad och full av energi eller något mer seg? Kanske till och med extremt trött?

Alla är vi olika och varje morgon är unik beroende på dagsform och mängd av sömn.

Personligen är jag av den morgonpigga sorten men har den här vintern behövt mer sömn på grund av det mörker som brist på snö skapar. Istället för att hoppa upp ur sängen och ställa mig på yogamattan så har jag valt att sova.

Kreativiteten flyttade därför yogan från golvet till sängen i en kombinerad form av snoozande / tidig praktik.  Denna nya favorit har fungerat utmärkt framför allt de morgnar när jag behöver  lämna hemmet  tidigt.


Egentligen är konceptet genialt. Du är trött, vill inte stiga upp ... inte riktigt än. Men istället för att somna om så låter du kroppen stretcha sig vaken. Landar i liggande ryggradstwist, barnet, duvan, grodan, bananen eller kanske happy baby, det som passar dig.

Tiden du har till godo avgör hur länge du yogar, det kan vara allt från ett par minuter till en halvtimme (eller längre om du så önskar). Jag lovar att du kommer att känna dig både piggare, mindre stel och nöjdare när du kliver upp. Två flugor i en smäll, liksom ... snooza och yoga.

Den mjuka madrassen, täcket och kuddarna bjuder på en soft och skön start, vilket är skonsamt för kroppen och välgörande för humöret. Testa!


Ha en skön dag!

 

lördag 18 februari 2023

Den misslyckade beställningen


För mer än 30 år sedan förlovade jag och mannen oss, det gjorde vi i ottan med jordgubbar och bubbel innan vi tog flyget till Paris. Romantiskt eller hur?! Absolut.

Anledningen till Frankrikeresan var vänner som pluggade där och som vi besökte. Förlovningen mer en impulsgrej då det passade bra och kändes rätt.

Hur som så valde vi att bege oss (ensamma) till latin kvarteren för att äta förlovningssmiddag. Min franska var skral och mannens i stort sett obefintlig så att förstå menyn var inte helt enkelt. Vi frågade men personalens engelska var typ lika bra som min franska.



Vad vi förstod var att vi beställde någon form av oxgryta. När maten kom så kändes allt fel (för mig) då det låg pommes frites och något som mest liknade svensk kalops på talriken. (Då för över 30 år sedan åt jag inte pommes frites och kalopsen i skolbespisningen hade satt djupa spår). Alltså inget jubel vid bordet. Maten var dock helt okey när undertecknad tillät smakerna smälta i munnen och efteråt har vi skrattat många gånger åt vår "misslyckade beställning".

Igår tillagade jag grytbitar och beslöt att göra någon variant av den måltid vi åt i Paris. Funderade på ifall mannen skulle "fatta". Det gjorde han. "Har du lagat vår förlovningsmiddag?", var det första han sa när vi satte oss till bords. Karln har bra minne.






fredag 17 februari 2023

Det som göms eller DEN som glöms bort i snön



Så här i sportlovstider fundera jag över episoder som inträffat i skidbackar under min tid som skidåkare. Här kommer fem händelser som precis nu fladdrar förbi.


Det första minnet är ifrån slalombacken i Kiruna med syskon och kusiner. "Lillasyster" kan ha varit sex år. Som en vildbatting susade hon och den jämnårige kusinen nedför pisten och försökte slå någon form av hastighetsrekord. De swischade förbi, utan att svänga eftersom själva störtloppet gav adrenalinkick. Upp och ned hela dagen. Senare på e m kanske tröttheten slog till, syrran gjorde världens praktvurpa. Hel men arg reste hon sig, skidorna hade försvunnit! Det visade sig att de fortsatt glida under snön (den pistade backen) och vi stod alla som fån och funderade på var vi skulle börja leta? Det enda sätt vi kom att tänka på var att använda våra egna stavar och köra ned i snön för att se om vi fick träff. Till råga på allt närmade sig backens stängningstid och vi visste att om pistmaskinen hann först så skulle syrrans skidor bli kaffeved. Så vi punkterade det parti i backen som pekats ut och tro det eller ej men i sista sekund hittade vi på skidorna! Tror det var brorsan?


Minne två: Riksgränsen. Jag vurpade i Apelsinklyftan och tappade glasögonen. När jag väl konstaterat att kroppen var hel och jag sopat av mig det mesta av snön så hittade jag också mina brillor men utan ena linsen! Alltså ... hitta en bit glas/plast mitt i en brant, går det? Men skam den som ger sig, glasögon är dyra! Jag kröp på alla fyra och samma kusiner och syskon fick hjälpa mig att leta. Som genom ett under fann jag linsen och kunde trycka tillbaka den i bågen, änglavakt.

Minne nummer tre: som mannen skakar på huvudet åt och säger att det är bara jag som nästan lyckas med något sådant, är från en backe i Dalarna. Vi åkte över dagen med jobbet. I stolsliften hamnade jag och en av mina manliga  arbetskamrater i en intressant diskussion. Vi glömde bort att vi satt i liften och plötsligt så ser vi hur vi missat att stiga av. Oops! Hur gör vi nu, hann vi säga? Och såg oss dingla med fötterna högt över marken hela vägen ned igen. Pistvakten i sin lilla hytt var uppmärksam, rusade ut och stannade liften precis vid branten. Vi skrattade lite generat och tackade.


Minne fyra: Idre. Detta var första gången kidsen var på skidsemester och skulle få prova på slalom. De fick detta år åka mellan våra ben. Vi tänkte att vi själva kunde agera skidlärare, varför sätta killarna i skidskola? Allt var frid och fröjd och det häftigaste var att åka den stora stolsliften upp på toppen, att se ned på den svarta pisten och alla som åkte i den. När vi svävar ovanför det brantaste partiet tappar ena sonen en eller båda sina skidhandskar. Shit! Det var inte den backen vi tänkt oss med varsin nybörjare mellan benen men så fick det bli.


Minne fem: Franska alperna. Tillsammans med brorsan och ett gammalt ex hade vi tagit oss över flera skidsystem för att nå en glasiärtopp, det hade tagit ett par timmar. Brorsan och exet ville åka puckelpist vilket jag avskydde så de stack iväg. Jag tog en paus och väntade, de skulle ju komma tillbaka. Jag väntade ännu lite till ... nu var klockan mycket. Var var de? Om jag skulle ha möjlighet att ta mig hela vägen tillbaka så måste jag ge mig av, annars skulle jag fastna någonstans halvvägs. Vet inte ens om jag hade en pistkarta på mig? Det var bara att gå på magkänsla och försöka hitta någon att fråga om snabbaste vägen tillbaka. Lite skraj men mest förbannad över att ha blivit lämnad startade jag min hemfärd. Det var bara att stå på och susa nedför de långa pisterna. När jag kom tillbaka till hotellet hittade jag mina reskamrater på rummet. Minns inte vilken deras ursäkt var? Tror de tänkte att jag åkt i förväg ...


Så alla ni som planerar att njuta av skidåkning under detta skollov, 
ta hand om er och om varandra!


torsdag 16 februari 2023

Samma lika fast svårare



Det finns uppgifter som bär emot och som det är lätt att önska och hoppas att någon annan kunde axla. Samtidigt vet du att ansvaret är ditt, enbart ditt och att det i slutänden handlar om att agera oavsett om det är lustfyllt eller inte. Bita ihop och "göra", så bra som situationen tillåter och med de "verktyg" som du skaffat dig.

Jag har ingen kvinnlig list, har aldrig haft och kommer knappast att skaffa mig, ligger liksom inte i mitt dna. Tyvärr.

Så vad handlar allt detta om?



Audrey. Hon observerar och är en av de smartaste katter jag träffat. Lägger ihop och förstår. Hon må vara liten och oerhört söt men försök aldrig lura henne. Fungerar inte. (Hela er relation riskerar att braka.)

Mannen upptäckte härom dagen att dreglet smittat av sig till vår prinsessa. Precis som S blir hon rädd och undrar vad som händer, vilket innebär att det är svårare att komma nära. Katterna myser inte tillsammans som de brukar på grund av Stanleys illamående efter spolmasken, hans droppar i nacken som säkert luktat och hans dreglande. Audrey har hållit distans och Stanley har inte orkat vara den starka, trygga. Nu mår S bättre och A sämre. Ombytta roller. Vad vi vet så har Audrey inte kräkts men hon har börjat dregla.



Jag har köpt pipett med avmaskningsmedel att droppa i hennes nackpäls. Problemet är att få A att ligga stilla och låta mig behandla henne. Hon har nosat på förpackningen och den lilla tuben samt lyssnat på mina instruktioner och förklaringar. Ingen fasthållning. Inget tvång. Ett par droppar i pälsen gör inte ont. Men tillståndet att dela pälsen i nacken och droppa har ännu inte getts ...

Har även pratat med Stanley, bett honom bjuda in A till mysvila så hon blir lugn och känner sig trygg DÅ finns möjlighet att lyckas. Han lyssnade också men har heller inte sagt ja.

Nu leker de ... 



Fick (nyss) en chans men sumpade den. Stanley bjöd in Audrey och de kröp ihop i mannens läsfåtölj. Väntade lagom länge så A kommit till ro. Fick klappa och smeka båda. Problemet var att hon låg bakom och för att droppa medicinen så skulle jag behöva lyfta handen och armen över bådas huvud. Inte okey. Där rök den möjligheten. Suck.

Vi får väl se om hon blivit behandlad när jag postar detta (tolv timmar senare)?






onsdag 15 februari 2023

"Gör det, jag väntar här!"



Vår nya bil har ingen inbyggd gps, därför har vi laddat ner appar med samma funktion. Enkelt och smidigt förvandlas backkamerans display till karta med gps. Perfekt.

Testade igår när mannen och jag utförde ärenden. Med hjälp av Siri är det möjligt att ge ett verbalt kommando, typ "kör till Salagatan 20". Direkt dyker klickbara förslag upp. Välj det önskade. Kör.



När vi testat adresser inom vår stad samt Astronautens hemadress i Göteborg så provade mannen att säga: "Kör hem!"

Siri svarade: "Gör det, jag väntar här!"

Mannen och jag bröt ihop. Gapskrattade. Vilket svar 😂😂😂 

Siris kommentar berodde på att vi ännu inte programmerat hemadressen. Så klart. Men ändå, hon är rapp Siri.