måndag 31 oktober 2016

"Ta av dig skorna, ta av dig skorna! ..."


Precis så kändes det för mig igår kväll. Jag hade gått i converseliknande skor och ungefär en timme innan det var dags för mig att knalla hem så kom de första signalerna. Mina fötter som knappt vilat på hela dagen ville lufta sig. De skrek efter att få möjlighet att spreta med tårna. Ville inte ta ett steg till.

Fötterna var ordentligt trötta, kände sig instängda och ihoptryckta, hotade med att vägra röra sig, att inte ta ytterligare ett steg. Det var då jag mindes Povel Ramel och Beppe Wolgers fyndiga text:

"Varje gång du tar av dig skorna
så medge att det känns skönt.
Det betyder att apan i dig har än en framgång rönt.
Uh! Fantastiskt! ..."



Lyssnade jag? Nej. Massor att avsluta och arbetsdagen närmade ju sig sin ände. Fötterna bet ihop och lär mig arbeta klart. 

På väg ifrån butiken så ömmade fötterna och jag insåg att vad jag verkligen behövde göra så fort som möjligt var att ta av mig skorna!

Men istället för att gå hem så vandrade jag till affären. Bad mina stackars hårt arbetande fötter att orka lite till. Lovade massage. Handlingen skulle gå fort och snart, snart så skulle vi låsa upp lägenhetsdörren och DÅ!

Nu var det jag som bet ihop, ville skynda, skynda så att jag fick ta av de j-la skorna ... Så ett steg i taget, fokus på inköpslistan, betala och sen ta mig den korta vägen hem. Uppför trapporna, alla 66 steg, låsa upp dörren och ...


"Uh! Fantastiskt!"
Kram

söndag 30 oktober 2016

Love!


Nu har vi (jag och mannen) kommit till det stadiet där vi och flera av våra vänner snart eller just nu inte har några hemmaboende kids längre. Så gamla tänker du kanske!? Knappast, i alla fall uppfattar vi oss inte så mycket äldre. Minns precis hur det kändes när jag var i våra söners åldrar.

Mötte idag några av mina äldsta vänner, de skulle på lägenhetsvisning för sin sons räkning. Ett nytt liv inleds. Vi är snart där vi startade. Skillnaden är massor av erfarenheter och några fler rynkor.


Ett liv där katterna tagit kidsens plats. De kräver vår uppmärksamhet, vill bli bekräftade och ser till att vi inte glömmer bort dem. Tiger tycker att jag och mannen ska sitta i TVsoffan samtidigt som han själv ligger mellan oss, huvudet på husses lår och rumpan mot mig. Jag ska klia honom på magen och vår belöning är att han kurrar högt.

Så kommer Ravelli, hon vill också vara med. Kliver utan problem på Tiger för att ta sig till mitt knä. Hankatten som är snäll låter henne använda honom som språngbräda (så länge som min hand fortfarande smeker den mjuka magen).

En ny arbetsvecka inleds samtidigt som den yogautmaning jag accepterade avslutas. Arbete, träning, yoga och familjeliv i en salig blandning. Balans ger harmoni och välbefinnande.

Höjdpunkten kan vara ett samtal med någon av sönerna!


Ha en härlig måndag! 



Sista dagen av Josefine Bengtssons yogautmaning, Dag 31: Celebration


Ett steg i taget, på rätt väg


Har aldrig haft så mycket träningsvärk efter yogaklasser som jag haft de senaste två veckorna ...
Ont på ett skönt sätt, om du förstår vad jag menar. Muskler som jag inte reflekterat över har gjort sig hörda.

Denna höst har jag utvecklats en hel del i min yoga. Relation lärare - elev är orsaken, jag mår bra av att få konstruktiv kritik. Eftersom jag vill nå så långt som just jag kan så tackar jag ödmjukast för alla tips och justeringar.

Plötsligt förstår min kropp, den hittar lättare in i varje asana samtidigt som jag delvis behöver lära om och sen träna, träna, träna.

I veckan när jag var på en klass så gick vi upp i skulderstående. Min mysiga lärare gick runt och justerade oss, när hon kom till mig tog hon tag i mina ben och drog dem uppåt. Jag hade en långärmad funktionströja och upplevde att den gled något på min matta. När G lämnat mig så kände jag mig sned, visste inte om jag var det?


Stod kvar, andades och kände mig som sagt lite som lutande tornet i Pisa. När vi gick ur posen var jag tvungen att fråga:
"Jag kände mig väldigt sned, var jag det?"
"Haha du är ju för söt! Ja, kolla du ligger nästan utanför mattan!"
"Men var kroppen sned?"
"Nej ... bara i förhållande till mattan!"

Förstår hur mycket jag har att lära men känner samtidigt att jag är på väg. Mina kroppsliga svagheter i vissa asanas går att träna upp och i andra ligger jag i framkant. Så länge jag får vägledning så utvecklas jag.

Mina höfter är både öppna och tighta på samma gång!? Däremot behöver jag arbeta med den parallella känslan. Min överrörlighet har gjort att jag kommit in i asanas som jag inte varit riktigt redo för, det betyder att jag inte kunnat utföra dessa på ett "rätt" och säkert sätt. Men nu börjar jag förstå hur kroppen ska arbeta, vad den ska ströva mot nu är det hårt arbete som väntar. Ett steg i taget. Tålamod!



Josefin Bengtssons yogautmaning, Dag 30: Andas!



fredag 28 oktober 2016

Bus eller godis?


Dags för Halloween och kanske lite trick or treat? Frågan är om vi har godis hemma? Om inte så får vi stå ut med bus ...

Köpte en pumpa igår som jag pimpat (se blden ovan), sen räcker det med "pynt". Lite ljus i dekorationen till kvällens middag och vi är nöjda.


När kidsen var små pysslades det, ordnades fest eller middagar. Coola outfits syddes och smink användes. Det hängdes upp spindelnät, bakades, ritades och skapades speciella sällskapsspel, handgjorda för Halloween. Fantasin var det enda som kunde begränsa oss. Julafton för maskeradälskare! Men det var förr ... nu nöjer vi med vår lilla pumpa.


Vad gäller den yogautmaning som hållit på hela oktober månad så är den snart över. Här kommer länken till Dag 29: Ditt behov
http://josefinesyoga.metromode.se/2016/10/29/yogautmaning-dag-29-ditt-behov/#comments


Ha det!

torsdag 27 oktober 2016

Sömnrubbningar


I två nätter har jag arbetat och hängt om butiken. Planerat, flyttat runt och vaknat på småtimmarna för att sedan ligga och vrida mig med snurrande tankar.

Kan konstatera att det är jobbigare att arbeta hemma i sängen än att vara på arbetet och fysiskt genomföra den stora omhängningen. Kan inte påstå att jag varit utvilad när väckarklockan ringt.


Kreativiteten tar inte ledigt bara för att arbetsdagen gör det. Den strävar framåt, vill slutföra och göra klart. De gånger jag lämnar ett arbete halvfärdigt så får jag ofta sota för det. Hjärnan vill bocka av och gå vidare.

Igår avslutade jag uppdraget och kan glatt meddela att hjärnan och kreativiteten tackar mig genom att låta mig få en härlig natts sömn. Är dessutom ledig denna fredag så jag kan softa, göra precis som jag vill och bara vara. Underbart!


Har påbörjat en ny ull/tyghatt i rött, kanske syr jag mer på den? Kanske inte?

Först på dagens todolista står egen yoga och sen Josefine Bengtssons utmaning. Idag finns en bra sammanfattning och förklaring hur du kan sätta ihop ett yogaflöde. Här kommer länken till den sista, Dag 28: Din sekvens

http://josefinesyoga.metromode.se/2016/10/28/yogautmaning-dag-28-din-sekvens/#comments


Puss och kram!

onsdag 26 oktober 2016

Fåfäng, lat och ointresserad


De som känner mig vet att jag har ett kluvet förhållande till shopping, smink, krämer och annat som många kvinnor är så bra på, dock INTE jag ... (har aldrig varit).

Jag är värdelös på att shoppa! Handlar mer som en man, hittar jag något jag gillar så köper jag det, direkt. Sen kan det ta lång tid innan jag kommer till skott igen. Kan inte finna vare sig lust eller tillfredställelse i att planera dagsutflykt för just shopping.


Har dålig koll på smink. Tidigare använde jag mascara och så var jag nöjd. (Idag gör jag fransförlängning. Fåfängt, visst men oerhört praktiskt, behöver nu för tiden enbart borsta håret.

Ansiktskrämer är ett outforskat område, vet att jag förmodligen borde för att hålla tillbaka rynkor och se yngre ut men är för lat. Tvål, vatten och schampo är vad min kropp känner igen.


Min kropp och jag kommer bra överens, vi har en deal, den får inte så mycket materiella presenter men oerhört mycket kärlek. Med andra ord åldras jag naturligt (om det är bra eller dåligt bryr jag inte så mycket om). Rynkor kommer och de lär bli fler. Kan inte säga att jag jublar men eftersom jag är den jag är (svårt att lära gamla hundar sitta, speciellt om de inte vet om de vill) så måste jag hälsa rynkorna välkomna och acceptera att de flyttar in (för gott ... ).


Ändå gillar jag mode, design och konst. Älskar att styla och matcha. Hur underligt är inte det!? I min lättja och lathet är jag fåfängd. Borde jag skämmas? Nä, varför? Jag är som sagt lite av en dubbelnatur just när det gäller dessa frågor. Det är okey.


Kram

Dag 27 i Josefines yogautmaning:
http://josefinesyoga.metromode.se/2016/10/27/yogautmaning-dag-27-barnen/#comments
Sista yin yoga poserna: Happy baby och barnet