Varför välja när vi kan få både och

Vi kan diskutera fram och tillbaka

om Halloweens "vara" i Sverige.

Allhelgona helgen kontra Halloween ...

Men varför måste vi välja?

Eller det är klart att vi kan välja alternativt välja bort.

För mig finns ingen konkurrens, högtiderna 

inträffar t o m  på olika datum.

Vi hinner både tänka på våra kära som inte finns med oss längre 

och tända ljus för de vi saknar

samtidigt som vi en helt annan dag busar och leker lite,

om vi vill.

Hemma hos oss är det enbart sonen som ska spöka ut sig

och jag är vald som stylist.

Vi får se vad han väljer?

Jag är glad att han önskar min hjälp.

Dubbelkollade precis med mannen om inte vi också

ska svida om?

Ha ett eget litet party

bara vi två!?

Han skakade på huvudet ...

Ha en underbar helg!

EASI beteende och motivation

Här om dagen träffade jag den schyssta rekryteraren på ett av stadens fik. Han hade med sig en sammanställning av den EASI test jag gjort för att se mina utvecklingsområden och vad som motiverar mig.

Jag bjöd på fika och lyssnade sen på hans genomgång. Första delen handlade om vilken personlighetstyp jag är, hur jag agerar och beter mig i olika situationer. Del två handlade om vad som motiverar mig.

Något som jag förstod är ett plus är om delarna stämmer med varandra, det gjorde mina. Egentligen fick jag mest bekräftelse på vad jag själv tänkt och trott. Med alla mina styrkor, fel och brister så stämde pusselbitarna.

Jag är en entusiast som går på magkänsla. Glädje, lek och nyfikenhet driver mig men det kan hända att jag agerar utan att ha tänkt klart. Vissa brister kan jag arbeta på medan andra är svårare. Jag väljer att vara den jag är.

Min pappa sa: "Mia du har inget pokerface".

När shit happens är det bara att krypa till korset och säga som det är. "Det var JAG:" Mannen stönar ibland över mig och Tiger, då vi emellanåt vänder världen uppochned.

Jag vet att jag bör arbeta med människor. Att sätta mig i en källare med en utredning är katastrof på alla plan. Ge mig en fri Zlatanroll och jag är som bäst! Jag kan leda, motivera andra och gillar att delta i gruppens utveckling. Jag är en lagspelare men vill inte bli för hårt styrd då kanske jag bryter mig loss och går vidare mot nya äventyr?

Det som jag tyckte var mest spännande med testet var hur vi bör kommunicera med varandra när vi är olika personlighetstyper. Vad som fungerar och vad som är helt fel.

Hej svejs!

Mias Hattar : En filthatts födelse

För några veckor sedan tänkte jag att det var dags för en ny utmaning.

En bunt filt, garn och några fjärilar ...

det borde kunna bli en hatt.

Nu fick jag tänka utanför boxen. Hur skulle jag hitta formen?

Jag äger ingen hattstock.

Så jag gjorde som jag brukar, improviserade.

Med en stadig hatt under så klippte jag och nålade ihop bitarna.

Lite som att skulptera fram kullen på hatten.

 Dags att fixera, torka och sen klippa till brättet.

Ingen magisk virknål att ta hjälp av istället fik jag använda andra nålar och tråd.

När brättet väl satt på plats så kunde jag fokusera på dekorationsdetaljerna.

Garn, virknål och inköpta fjärilar.

Bara att ta fram synålen igen och färdigställa.

Så hokus pokus blev det en hatt av platt filt!

Tack och hej!

Leopard + lillasyster = sant!

Lugnet efter stormen råder i vårt hem och jag njuter.

Våra fyrbenta äventyrare ligger hoprullade i sovställning helt nära mig och låter mig arbeta ifred. Vi har alla fyllt vår kvot av dramatik för en dag eller två.

Igår när mannen kom hem efter jobbet så hade han med sig en ny "familjemedlem". En tröst till den matte som saknat sin buddy. 

En mjuk, tystlåten och snäll medlem till vår flock som med en gång accepterades av alla. "Fanns ingen tiger", sa mannen när han överlämnade gåvan, "men den här ser i alla fall ut som Tigers mage!"

Det på minner mig om den jul för många år sen när jag var ca tio år. Pappa hade gett oss julklappspengar och jag var med min bästa kompis på stan för att handla. Precis som då ville jag ge något till hela släkten, inte för att det förväntades men för att jag redan då älskade att överraska andra och nu var det ju till och med min älsklingshögtid JUL. 

Hela hösten hade jag samlat alla alster jag hunnit göra på slöjden och gömt i min garderob, detta för att få mer pengar att dela på till de som fortfarande stod kvar på julklappslistan.

Min yngsta syster var ca tre år. Hon älskade mjukdjur och hade sängen full. I en affär hittade jag ett gosedjur, en leopard i samma färgschema som Tigers mage ovan. Kärlek uppstod vid första ögonkastet och jag köpte den utan att bry mig om vad den faktiskt kostade.

På min julklappslista stod tio namn, ett kunde jag stryka. I plånboken hade jag halva summan kvar av den sedel som jag fått av min pappa ...

Ändå visste jag: leoparden + lillasyster  = sant

Allt går att lösa har alltid varit mitt måtto. Jag och min bästis hittade en lågprisbutik och fyndade! Jag höll min budget och alla fick sina julklappar.

Leopard + lillasyster = kärlek. Tror det blev hennes bästa julklapp det året, de var oskiljaktiga. Det enda som hände var att leoparden fick ett namn: Tiger!

Så vår Tiger har en leopardfläckig mage. Jag fick en leopard av mannen eftersom tigrar inte fanns i sortimentet och syrrans leopard fick namnet Tiger.

The end  

En natt i skräck

"Hej, det är jag Tiger igen. Matte säger att jag kommer att hamna i hennes blogg så det är lika bra att jag hinner först så att ni får min berättelse"

Som ni vet så vill jag hem, till landet. Det är onormalt för en katt att leva inomhus när den föddes med så stor frihet som jag och mamma gjorde.

För någon dag sen satt jag i fönstret och såg hur en man sågade ned hela syrenhäcken och den stora tujan. Samma dag kom en lastbil med en stor grön låda, den dumpades på grusgången. "Verkar spännande det där", tänkte jag.

Matte förstår att jag blir rastlös så på sista tiden (efter det att jag blev portad från balkongen) har vi undersökt trapphuset. Familjen kollar först så att alla dörrar är stängda sen är det fritt fram för oss. 

Jag vet vem som bor på vilken våning och bakom varje dörr. Längst ned har vi den snälla damen med hunden som skäller. En våning upp bor alla barnen med sina föräldrar. Utanför deras dörr kan jag hitta bollar. Ytterligare en våning upp bor ett äldre par, de gör inte mycket väsen av sig och högst upp bor vi.

Igår kväll fick vi gå ut. Lillhusse lämnade trapphuset genom en av de yttre dörrarna längst ned. Jag smög efter honom på lagom avstånd, för just precis igår kände jag att NU är det dags för äventyr. Mamma hängde på och kan ni förstå ... någon hade glömt att stänga porten efter sig! Vi smet ut.

Det var mörkt och alldeles tyst. Människorna höll sig inne. Mitt på innergården låg berget av grenar. Människorna hade haft städdag men inte städat bort allt. Så nu fanns spännande lukter av skog och trädgård. Jag kröp längst in under grenarna och njöt. Mamma gick runt och nosade lite.

Efter en stund kom lillhusse hem med en kompis. De gick in genom porten och stängde den. Men hallå!!! Hur skulle vi nu komma in igen? Det var mamma som berättade för mig. Jag försökte buffa upp porten med nosen men den rörde sig inte en millimeter. 

Faktiskt är det läskigt att vara ute själva när det finns ljud som vi inte förstår. Jag kröp tillbaka längst in i bladverket och tänkte på min gamla skog. Av alla ställen så var detta det minst skrämmande. 

Portar öppnades och stängdes och efter en evighet hörde jag lillhusses röst. Mamma försvann. Jag vågade mig inte fram. Vem hade tagit mamma ifrån mig?

Så hörde jag matte eller jag vet inte om det var matte? Rösten var spröd och hes på samma gång. Om jag vetat att det varit matte så hade jag kanske vågat kolla men jag valde att ligga kvar.

Det blev ett väldigt springande i dörrarna och det gjorde mig rädd. Vad var det som hände? Sen blev natten tyst ... bara en massa otäcka ljud. Jag gjorde mig så liten som möjligt och visste att så länge jag stannade kvar inuti mitt gömställe så var jag trygg. 

Det blev en natt i skräck. Jag var hungrig och vågade enbart sova med ett öga slutet.

Så ljusnade det. Långt borta hörde jag välkända röster men jag vågade inte chansa och krypa fram. Husse och mattes röster försvann och istället hörde jag bilar på andra sidan planket. Bäst att stanna kvar.

Men helt plötsligt lyfter någon på taket till mitt gömställe. En ung man som jag aldrig sett tidigare stirrade på mig och jag rusade iväg. Kröp längst in under en buske och blev osynlig igen.

Människor kom och gick på gården och ibland trodde jag att jag hörde mattes röst men nu var jag så stressad att jag inte vågade lita på mina egna sinnen. Helt oväntat rörde någon i rabatten intill och jag fick panik. Jag sprang. Kanske var det mattes röst, kanske var det inte? Jag rusade blint rakt fram och kröp in i en annan rabatt.

Matte kom. Hon hade mat och en av mina bollar med sig. Först satt hon på huk en bit ifrån mig och sa mitt namn. Jag vågade inte tro att det verkligen var hon. Så kom hon närmare och ställe matskålen mellan oss. Jag låg kvar, blixtstilla. Matte kröp en meter närmare och sen smekte hon mig över ryggen. 

Jag lät henne lyfta upp mig. Hårt, hårt kramade hon mig och jag kände hur min päls blev blöt av hennes tårar. Matte tog bollen och maten och så gick hon in genom vår port till trapphuset. Jag visade att jag ville gå själv och när porten var stängd så satte hon ned mig.

Jag sprang alla 66 trappsteg upp. När matte kom satt jag snällt vid vår dörr och väntade. Nu räcker det med äventyr för mig på ett tag. Jag är hungrig och trött, istället ska jag låta matte klia min mage hela dagen.

Vi hörs kanske en annan dag!?

Vad gör vi med duvan?

Höststäd i innerstan. Idag har vi umgåtts med våra grannar hela förmiddagen. Det har klippts med sekatör, räffsats löv, burits trädgårdsmöbler och förberett alla rabatter för vinter.

Metrologerna lovade regn för några dagar sedan men efter en varm och mulen morgon bröt solen fram bakom molnen.

Vi är lyckligt lottade med trevliga grannar. En städdag är därför sällan jobbig utan mest trevlig. Vi hinner både prata och fixa.

Dagens stora fråga: Vad gör vi med duvan?

I en av rabatterna satt en stor, fet duva. Ena benet var brutet och vingen hängde slappt. En granne ringde kommunen och frågade om det finns någon som kan plocka in skadade fåglar? Nej. Svaret blev att vi själva kunde döda fågeln alternativt kontakta en jägare.

Hemma hos oss finns två naturliga fågelavlivare. Problemet är att katterna inte vill umgås med alla våra grannar samtidigt och framför allt inte i koppel. Det hade kunnat vara en lätt sak att låta Tiger eller Ravelli fixa ... om vi fortfarande bott på landet.

Så nu fick vi gemensamt fundera på hur vi humanast skulle låta duvan somna in? Slå en spade i huvudet på den? Men om vi missade och skadade den mer ... Vrida nacken av den? Ingen anmälde sig frivilligt.

Duvan huserade fritt i rabatten och vi andra arbetade. Funderade. Arbetade och funderade lite till. Kändes inte bra att lämna duvan åt sitt öde, den skulle långsamt svälta ihjäl, det är djurplågeri. Någon måste ta på sig uppgiften som bödel men ingen kände sig manad.

Grillen tändes och vi plockade fram både hamburgare och korv. Då kom hjälten! Mannen som arbetat hela förmiddagen och bara skulle komma hem över lunch (innan han återvände till jobbet). Frun frågade och han sa inte nej. Vi andra slapp.

Jag är tacksam och tror att alla grannar känner som jag. Nu vilar duvan i sin grav och spanar ned på oss från sin himmel.

Vi andra avrundade gårdsstäden med en gemensam grilllunch. Nu blir det en skön promenad i det vackra höstvädret.

Ha det!

Nötbog ... hur tänkte jag nu?

Höstlovet är här för alla de som har barn i skolan. Kors och tvärs på sociala medier kan vi följa hur vänner och bekanta reser iväg, ut i världen. Jag som ser mig själv som en person som inte är avundsjuk suckar lite. Det var vår plan också, att resa iväg en sväng men vi är hemma.

Mannen kommer inte loss från jobbet ... och snart börjar jag arbeta (typ ett riktigt jobb med lön).

Den som spar han har eller? Inte alltid, jag tror att det är viktigt att försöka vara här och nu inte skjuta upp för mycket till morgondagen. Vem vet hur den ser ut? Nej, ta chansen när den kommer och flyt med.

Idag ska jag tillaga något på nötbog?! Hur i all världen kom jag på att köpa med mig just den köttbiten hem?

Ni som känner mig vet att nu måste jag googla för jag har ingen plan. Det kan gå hur som helst, antingen blir det oerhört gott eller så blir det mindre lyckat. Tur för mig att jag har världens bäste man, han klagar aldrig någonsin.

Finns bara en regel och det är att vitlök är förbjudet, mannen är nämligen överkänslig mot just den typen av lök. "Åh, nej!" tänker kanske du som läser detta? Ingen fara jag har vant mig, det finns andra kryddor.

Rödvin fungerar bra, både i grytan och till maten. Jag får höfta lite och gå på känsla, "Miastyle". Det blir som det blir och jag har en känsla av att det blir succé (haha).

Chao!