Lekfullt allvar

Emellanåt kliver allvaret in i livet och jag måste förhålla mig till det. Ilska, sorg och uppgivenhet kan vara känslor som knackar på, så var det i helgen. Allt började med ett brev och slutade med en telefonkonferens.

Viktiga frågor att ta ställning till och andra människor att komma överens med för att hitta en strategi och ett gemensamt tänk. Så vad gör man när en fråga känns "tung"?

Fick ett alldeles utmärkt tips av en god vän, något som lättade upp och gav mig massor av positiv energi. Jag bjöd in min lekfulla sida.

Inför mötet bytte jag om, klädde mig strikt i skjorta, kavaj, byxor och högklackade skor. Satte upp det lockiga håret i en stram knut och kände mig affärsmässigt redo, gick in i en roll.

Att leka är underbart! Det ger styrka och kraft och passar just min personlighet. Mannen log snett och sa att han inte alls kände igen min stil men fattade vinken.

"Var har du kontoret?"
"I köket", svarade jag och bredde ut anteckningsblock, IPad, brev och annat som kunde tänkas hjälpa mig under det stundande mötet.

Egentligen behövde jag inte gardera mig på detta vis. Telefonkonferensen var allt igenom fredlig och konstruktiv (vilket jag visste innan) men på något sätt ville jag markera allvaret för mig själv.

Söndagen den 8e januari 2017

Kanske borde städa bort julen?
Ja, det borde vi men orkar jag det idag? Är det ett måste just nu? Kanske ska jag ta ut ännu en dag att enbart chilla och göra så lite som möjligt?

Enligt tradition kan julen få existera till tjugondag Knut så det är ingen brådska, eller?

Tidigare när kidsen bodde hemma, framför allt astronauten så ville jag rensa bort helgerna innan den 10e då det firades födelsedag, i år finns ingen son hemma så läget är annorlunda. Dessutom har vi mindre "jul" i lägenheten än vi brukar på grund av att vi firat både jul och nyår på annan ort. Städningen borde gå fort. Varför stressa?

Lutar mot att vi skjuter på uppgiften. Adventsstjärnorna i fönstren och vår grangirlang med ledbelysning på balkongen lyser upp januarimörkret.

Tror istället vi tänder en brasa i öppna spisen och fikar framför de dansande lågorna. Kanske läser lite? Eller bara är i nuet.

I morgon är det vardag igen och de gamla rutinerna rullar igång. Så bäst att passa på ... att bara vara!

Puss & kram

Vi är alla olika

Emellanåt är det lite retligt ...

Jag yogar varje dag och försöker öppna upp och stärka de muskler och kroppsdelar som är svagare hos just mig. Ökad rörlighet, styrka och balans, det går framåt och jag känner mig glad.

Så har vi mannen som en gång i tiden tränade varje dag, främst bollsporter men även skidåkning och löpning. Idag är han mer en soffpotatis än ett träningsfreak. Skojar om att han går på sin fantastiska grundkondition, den han skaffade som barn, tonåring och yngre vuxen ... typ fram till dess att vi fick barn.

Det har hänt tidigare och nu inträffade det igen ...

Jag lekte med mitt älskade yogahjul, testade än en gång att sitta som Charlie Chaplin i djup squat uppe på hjulet. Inte lätt med mina höfter men skam den som ger sig.
Så på´t igen, träna och träna. Hjulet är runt och rullar lätt. Ena benet upp är enkelt, svårigheten uppkommer när jag ska lyfta andra benet och placera foten ovanpå hjulet utan att tappa balansen. Har tidigare fuskat lite med stöd  för att komma upp men idag skedde det: jag kom upp!

Vingligt balanserade jag likt en groda. Klev av hjulet och gick in till mannen för att visa. Då ville han prova. Jag överlämnade hjulet och karln kliver direkt upp i sittande ställning!?!

Utan att öva klarar han att balansera. Fötter och knän var inte lika utåtvinklade som mina men vad spelar det för roll? Bara så där ...

När det inte finns några ursäkter längre

Söndag på en fredag ...

Trettondagen efter jul, en röd dag men trots det fredag just denna vecka. Alla vet vad det betyder: städdag! Åtminstone om du heter Pippi Långstrump.

Hos oss finns inga speciella dagar då det ska städas, vi röjer i stället när tillfälle eller lust finns samt de gånger då det inte finns någon återvändo längre. Idag är en sådan dag. Jag och mannen delar uppgifterna mellan oss.

Minns min mammas förmåga att delegera det hon själv tyckte var tråkigt, att städa var en sådan uppgift. Jag har ärvt hennes inställning, inte förmågan att delegera (den jobbar jag på) utan känslan inför städning. Har därför ett snyggt yttre, inga grejer som ligger slängda huller om buller ... men dammet frodas på hyllor.

Mammas fredagsuppmaning till mig och mellansyrran var:
"Mia, du dammsuger övervåningen så tar X undervåningen. Jag tar trappan."
Smart mamma! Även om hon städade toaletterna så drog hon vinstlotten.

Så idag är det bara att kavla upp ärmarna och köra igång, renare ska det bli.

Ha det!

Går det att dricka ekologisk duschkräm?

Fick välgörande produkter av astronauten i julklapp. Han hade varit i en ekologisk butik och köpt lite luktagottartiklar till sin mamma.  Kanske ingen ovanlig företeelse men när jag märker att han tänkt till så värmer det mig.

Vad sägs om namnet Happy hippie?

En helt ekologisk duschkräm som består av 100% grapefrukt. Fick höra att den är så ren att det ska gå att späda ut den och sen dricka. Så klart att jag provat, drack inte utan ville enbart känna smaken så jag slickade i mig en liten klick.

Blä! Usch, så äckligt!!! Kändes som tvål (vilket det i praktiken är). Jag spottade, fräste och sköljde munnen. Tänker inte dricka den grapefruktjuicen oavsett hur mycket jag späder ut den med vatten. I detta fall kan jag inte lägga någon skuld på sonen, han har samma produkt men säger att han aldrig provat att ta den invärtes.

Igår morse valde jag att prova all de tre produkter som hittades i min julklappshög. Började som sagt med duschkrämen och resultatet är redovisat. Bytte sedan till det torrschampo för lockigt hår som låg fint inslaget i papper. Påminner främst om en tårtbit som torkat och stelnat. Bröt av en liten bit och blötte upp tvålen så att det blev skum. Masserade in löddret i håret. Har ingen vana vad gäller torrschampo så detta var inte helt lätt. Tog en stund men håret blev rent liksom kroppen av happy hippie.

Sista momentet var en "ansiktsscrub", denna låg förpackad i en liten burk. En kornig mjukare massa som tillsammans med vatten ska masseras in i ansiktet. God doft och betydligt lättare att hantera än torrschampot. Lödder som försiktigt gnuggas in och sen sköljs bort. Lätt och snabbt gjort.

Kanske har jag blivit mer väldoftande, typ som en fruktkorg?

Toalettstrejk

Vad finurlig kroppen är. I cirka vecka, under de dagar som tillbringades i Spanien så behövde jag knappt gå på toaletten. Eller det är inte riktigt sant, kissade gjorde jag som vanligt.

Min kropp som brukar vara som en klocka ... den gick typ enbart med minutvisaren. En konstig upplevelse.

Magen var varken uppsvälld eller gasig. Jag mådde bra. Min fundering handlade mest om förmågan att lagra utan att jag kände av det? För åt gjorde jag, en hel del.

I och för sig såg mitt matintag lite annorlunda ut, inget fullkornsbröd till frukost men å andra sidan började vi dagen med en cappuccino på caféet vilket borde kunnat köra igång min tarmar. Kanske var det lagret av sprutgrädde ovanpå som gjorde skillnad?

(Parentes: bara det att jag varje morgon druckit en typ av cappuccino toppad med sprutgrädde som jag normalt sätt avskyr ... men under dessa dagar okeyade och faktiskt tyckte var gott ... är ett kors i taket. Vem hade trott det? Inte jag.)

Långa promenader, en innan kaffet, morgonhandling och sedan en långfrukost.

De första dagarna var frågan: "Har du varit på toaletten?"
"Nej, har du?"
"Nej, här händer ingenting"

Tillståndet blev normalt. Vi flinade och skrattade åt strejken. Så landade vi hemma härom kvällen och direkt svarade kroppen med att logga in i sina gamla rutiner. Tack!

I strumplästen gled jag genom metalldetektorn, så säker på att inget kunde gå fel

Efter några sköna semesterdagar i Spanien är vi hemma igen, mannen och jag. Har laddat batterierna i rå fuktighet, blåst, moln och så en del sol. Underbart med kära vänner! Varmt i solen och svalt i skuggan. Fleecekläder och shorts i en salig röra, en försmak av den vår som ännu är långt borta.

Efter gårdagens lunch checkade i in. Allt gick smidigt och snabbt. Vi la väskor, lap tops, jackor och skor på bandet vid säkerhetskontrollen. Dagen till ära bar jag en lång trikåkjol och en stickade mysig polo. I strumplästen gled jag leende genom portalen, så säker på att INGET kunde gå fel.

Säkerhetsvakten bad mig stiga åt sidan. Va? Fanns absolut ingenting på min kropp som var metalliskt ... noll fickor med kvarglömda nycklar, inga metallknappar så varför???

Den kvinnliga vakten visiterade mig inte,  stället ville hon att jag skulle peka ut mina ägodelar. Jag visade väska, lap top, jacka och skor. Hon tecknade åt mig att följa med.

Skorna och jackan fick godkänt. Väskan undersöktes. Funderade om jag missat något med vätska i eller om det mot förmodan låg ett vasst föremål i väskan? Min minnesbild sa nej.

Säkerhetskontrollanten drog med något över skärmen på min lap top samt insidan av väskan? Så stoppade hon "papperet" i en apparat.

Vad hände? Trodde hon att jag hade illegala substanser med mig? Att den lilla pappersbiten skulle signalera droger? Lika plötsligt som jag kallats till kontroll släpptes jag. Ingen förklaring, bara tecken på att jag fik ta mina grejer och gå.

Kände mig smått kränkt ...

Mannen trodde att jag fastnat i en stickkontroll, kanske? Inte vet jag ... bara att jag fick ett uppslag till dagens blogg.