Toalettstrejk

Vad finurlig kroppen är. I cirka vecka, under de dagar som tillbringades i Spanien så behövde jag knappt gå på toaletten. Eller det är inte riktigt sant, kissade gjorde jag som vanligt.

Min kropp som brukar vara som en klocka ... den gick typ enbart med minutvisaren. En konstig upplevelse.

Magen var varken uppsvälld eller gasig. Jag mådde bra. Min fundering handlade mest om förmågan att lagra utan att jag kände av det? För åt gjorde jag, en hel del.

I och för sig såg mitt matintag lite annorlunda ut, inget fullkornsbröd till frukost men å andra sidan började vi dagen med en cappuccino på caféet vilket borde kunnat köra igång min tarmar. Kanske var det lagret av sprutgrädde ovanpå som gjorde skillnad?

(Parentes: bara det att jag varje morgon druckit en typ av cappuccino toppad med sprutgrädde som jag normalt sätt avskyr ... men under dessa dagar okeyade och faktiskt tyckte var gott ... är ett kors i taket. Vem hade trott det? Inte jag.)

Långa promenader, en innan kaffet, morgonhandling och sedan en långfrukost.

De första dagarna var frågan: "Har du varit på toaletten?"
"Nej, har du?"
"Nej, här händer ingenting"

Tillståndet blev normalt. Vi flinade och skrattade åt strejken. Så landade vi hemma härom kvällen och direkt svarade kroppen med att logga in i sina gamla rutiner. Tack!